”Nio nya städer” är inte lösningen

Nya städer föreslår en utredning som just överlämnats till bostadsministern Peter Eriksson (Mp). Det som ett svar på en av de 22 punkter som regeringen lade fram, sedan bostadssamtalen tagit slut, där över trettio förslag fanns på bordet för ställningstagande.

Det är fortfarande så att Sveriges bostadsmarknad lider av en dysfunktionalitet som kommer sig av en råg rörlighet och prisreglering på hyresmarknaden. Långa och oförutsägbara planprocesser fördröjer genomförandet, medan riksintressen, strandskyddsbestämmelser och lokala NIMBY-lobbyister hindrar de bostäder som behövs för att lösa bristen i de 255 kommuner av 290 som uppger att det saknas bostäder.

Centerpartiet hade hellre sett djupgående diskussioner under bostadssamtalen, senvintern 2016 som löst dessa problem, men är naturligtvis inte emot att kommuner och regioner samverkar med staten för att kunna utveckla platser som har en potential att bli attraktiva för inflyttning och kan dra till sig bygginvesteringar som sker på marknadsmässig grund, därför att de har en gynnsam placering i förhållande till redan utbyggda eller planerade kollektivtrafikstråk, eller likt Härryda utanför Göteborg råkar husera Sveriges näst största flygplats.

Kolla Parkstad i Kungsbacka = 1100 bostäder i olika upplåtelseformer.

Allianspolitik realiseras - subventionsfritt

Kan regeringen förmå kommunerna och branschen att ta sådana initiativ så är det betydelsefullt, men kraften måste komma underifrån. Just nu är konjunkturer och ränteläge gynnsamt, men det kan ändras snabbt. Kapaciteten i byggsektorn har nått taket, vilket kommer driva upp kostnaderna. Om det sammanfaller med sjunkande bopriser. Kommer ett byggstopp mycket snabbt som inga subventioner i världen kan förhindra.

Men, som vanligt när det gäller S-ledda regeringar glöms landsbygden och de norra delarna av landet bort. Platser där låga marknadsvärden på bostäder som alla vet behövs, hindrar byggföretag att nyinvestera.

Trafikverket presenterade sin plan för 2018-2029 och liksom här i Halland är det säkert många som dragit en lättnaden suck över att förväntade investeringar kommer kunna genomföras som planerat. Men där fanns brister och hål i planeringen.

• Det finmaskiga järnvägsnätet, vid sidan av de stora stambanorna, får inte de resurser som behövs. Det handlar om väldigt många mindre sträckor över hela landet som behöver rustas upp, men som regeringen nu åsidosätter. De är en viktig del för att hela järnvägsnätet ska hänga ihop och fungera. Det är oroväckande att regeringen inte inser det.

• Risken finns att många landsvägar i hela landet tillåts förfalla, eftersom de får alldeles för lite resurser i transportplanen. Effekten av det blir sämre säkerhet, sämre bärighet och lägre hastigheter. Allt detta kommer drabba landsbygden.

• Satsningen på höghastighetstågen är en halvmesyr, på grund av att regeringen inte har anvisat tillräckligt med pengar.

Sammanfattningsvis har jag som Centerpartiets bostadspolitiske talesperson ett ljumt intresse för ambitionerna att skapa nya städer. Vad utredaren presenterat för regeringen är sådant som redan är möjligt att realisera, utan att en idéfattig regering tar åt sig äran. Det som behövs är nya tag kring regelfrågor som fortfarande står i vägen för byggplaner på dessa nio platser och på hundratals andra orter, liksom små- och stora städer där bristen på bostäder för unga- och nyanlända är skriande.

Ola Johansson (C)

Byggprognoser går det inte att flytta in i

Regeringen slår sig för bröstet över att byggandet ökar men problemet kvarstår. Bostäderna är dyra och där de byggs fortsätter priserna att skena. Regeringen står handfallen inför denna utveckling och får befogad kritik av tre debattörer i GöteborgsPosten, SABO:s VD Anders Nordstrand och Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder och Jan Siezing på installatörsföretagen.

Andelen hyresrätter minskar och skälet till det är att det är betydligt lönsammare att bygga för den ägda marknaden. Boverkets prognoser pekar på ett behov om 710 000 bostäder fram till 2025 och att det råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Det är ingen absolut sanning. I själva verket har vi ett bostadsbestånd som är underutnyttjat och framförallt en trögrörlighet som gör att de bostäder som skulle behövas mest, den så kallade ”billiga hyresrätten” inte finns tillgänglig för dem som behöver det mest. Det är unga, nyanlända, ensamstående med låga inkomster i städerna som förlorar, liksom orter som har en efterfrågan, men som lider av låga marknadsvärden.

Regeringens subventioner är verkningslösa och byggbonusarna belönar sådana kommuner som skulle byggt ändå. Investeringsstöden går till lägenheter som endast de största och mest kapitalstarka bostadsföretagen klarar att bygga. Peter Eriksson och Magdalena Andersson strösslar med skattemedel. De tar från de fattiga och ger till de rika, när de istället borde se över de regler som hämmar bostadsinvesteringar i fattiga förorter, småkommuner och landsbygder.

Kommunala bostadsföretag som verkar i sådana miljöer hämmas av kraven på direktavskrivning och avstår därför från att bygga nytt och renovera, trots att behovet finns. Övergången till ny lagstiftning vilken har tvingats fram som en följd av EU-medlemskapet är det inte mycket att säga om. Men regeringen borde utreda förutsättningarna för att kringgå den när det gäller särskilda behov av bostäder för äldre, unga eller nyanlända. Den borde förbättra förutsättningarna för att kunna låna till bostadsinvesteringar genom utökande kreditgarantier eller så kallade landsbygdslån. Den borde också analysera vad det beror på att en så liten andel av miljonerna som avsätts till Boverket för hyresgarantier inte används.

Många kommuner har tillgångar de inte tillåts utnyttja i form av attraktiva strandnära lägen för bostäder. En friare tolkning av strandskyddslagen, där allt som inte är uttryckligen är förbjudet borde tillåtas, kan tillämpas redan nu om berörda Länsstyrelser verkligen vill. Kortare och enklare planprocesser, färre överklaganden och snabbare lovgivning behövs, men gör störst nytta där det redan byggs mycket.

 För att öka rörligheten behövs det nyproducerade hyresrätter. För att dessa, som ofrånkomligt byggs till högre kostnad med högre hyror, ska kunna utnyttjas måste de efterfrågas av sådana hushåll som redan bor. Därför behöver rörligheten öka med lägre flyttskatter och nya boendeformer som attraherar äldre. Hyresskillnader måste också utjämnas så att rörligheten också inom bestånden ökar. Den hyresreglering som finns är det verkliga skälet till att det fortfarande inte byggs hyresrätter i den omfattning som skulle behövas. Det borde även Marie Linder och Anders Nordstrand förstå vi det här laget.

 

 

Det här vill jag göra åt studentbostadsbristen

Grundorsaken till att det bland annat saknas studentbostäder är att det byggs för lite. Det finns inget bostadsbehov som är tillfälligt, därför är måste vi tänka att det är permanent bebyggelse och om inte kommunerna tar sitt ansvar måste staten peka med hela handen, precis som de nu diskuterar att göra när det gäller flyktingmottagandet.

Staten beslutar om utbildningspolitiken, men ställer inga krav på lärosätena att ta fram bostäderna. Ingenstans i världen har man så lösa boliner som i Sverige. Det hänger ihop lika illa som lagdelarna i fotbollslandslaget som förlorat mot Österrike.

När Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson i Riksdagen för Centerpartiet och Alfred Askeljung, Centerstudenterna bjöd in till lunchseminarium på KTH torsdagen idag den 10 september medverkade Martin Johansson, Stockholms studentbostadsföretag, Veronika Sällemark, Stockholms studentkårers centralorganisation och professorn i fastighetsekonomi Hans Lind vid KTH.

Det timmeslånga mötet kan ses i efterhand via Ola Johanssons Bambuser:

Det är i sista hand studenten själv som måste bekosta sitt boende. Reglerna för bostadsbidrag är sådana att de upplevs som krångliga, speciellt för den som drygar ut studiemedlen genom att jobba på sin fritid. Det är bara sju procent av studenterna som söker, trots att många skulle ha rätt att få ett bidrag. Ola Johansson menar att systemen måste utformas så att de är enkla att söka. Besked om återbetalning för att man har jobbat kan komma oväntat och slå mot privatekonomin om det lämnas vid ett olämpligt tillfälle.

Lika väl som vi tillåter människor att förstöra sin hälsa genom att röka och dricka alkohol, borde man kunna upplåta bostäder i bullerutsatta områden, så länge vi på ett tydligt sätt talar om att det kan medföra hälsorisker vid långvarigt bruk av bostaden. Bullerregler som idag mäts vid fasad måste bli mer tillåtande och framförallt mätas inne i lägenheten. Snart finns ingen byggbar mark kvar om vi både tar bort de bullerutsatta lägena och mark med andra diffusa skyddsvärden.

Bruksvärdessystemet i hyressättningen bidrar i en del fall till att göra studentbostäderna dyrare än de skulle varit om de förhandlats vid sidan av. Kontraktsformerna är stelbenta idag och försvårar bland annat byten och uthyrning i andra hand. Många studenter flyttar flera gånger under studietiden. Vi har system som skyddar de som redan är inne och försvårar för dem som behöver komma in. Riksdagen har beslutat att regeringen ska låta utreda en särskild boendeform för studenter, men den gör ingenting.

 

- Den blinda tron på att några miljarder till byggföretagen skulle hjälpa gör att de abdikerar från all övrig bostadspolitik.

I Stockholm är det knappt hälften av kommunerna som det byggs studentbostäder. Alla drar nytta av den tillväxt och attraktionskraft som följer av tillgången till högre utbildning. Om inte snålskjutsåkarna tar sitt ansvar tycker jag Centerpartiet borde vara beredda att överväga tvångsåtgärder, säger Ola Johansson. Det kommunala planmonopolet och självstyret ska värnas, det är trots allt kommunpolitikerna som är närmast medborgarna och det är de som ska ta ansvaret för var och hur det byggs.

 

Ett nationellt krav på kommunerna att planera för bostäder som är överkomliga för fler skulle sätta en nödvändig press på de som inte tar sitt ansvar, menar Ola Johansson och tillägger. Lever man inte upp till det får man göra rätt för sig på annat sätt.

Ola Johansson
Centerpartiet

Buller bång, bygg o krångel

En länge emotsedd debatt om olika förslag om planering och byggande med beslut, som krävde speciella förberedelser. Det blir ganska tydligt att vi i riksdagen har stor makt när man bara inom detta område lyckas påverka regeringens politik på inte mindre än fyra områden.

- Tillgänglighetskraven i studentbostäder ska fortsätta förändras så att tillgänglighet kan förenas med  små utrymmen och de låga boendekostnader som eftersträvas, för att vi ska få fram fler bostäder på studieorter, där den dåliga tillgången på bostäder gör så en del tvingas tacka nej till studieplatser.

- Den nya förordningen om trafikbuller vid bostäder som regeringen tvingades ta fram fick omedelbar bakläxa. Nu blir det 60 dBA vid fasad som är normalvärdet och handlar det om studentbostäder kan 65 dBA accepteras. Då handlar det om uppmätt ljud utomhus och inte inne i bostaden, där det är möjligt att stänga ute ljudet med täta fönster.
Med detta så hoppas vi att bostäderna vid Tingberget i Kungsbacka nu kan byggas utan plank.

- Kommuner som inte lämnar besked inom 10 veckor efter förfrågan och därmed inte uppfyller lagen tvingas ersätta den sökande med återbetalning av bygglovsavgift. Tidigare kunde de strunta i lagen utan några som helst konsekvenser eller ersättning till den som väntat.

- Det ska utredas hur enskilda markägare och byggföretag ska kunna få möjlighet att utarbeta planer som sedan kommuner måste behandla för att anta eller återvisa. Detta förutsatt att planen är i enlighet med översiktsplan, bostadsförsörjningsprogram och planprogram. Det kommunala självstyret är viktigt för Centerpartiet.

För att illustrera detta med buller valde jag att ta med mig den här bullermätaren upp i talarstolen. Redan före hade jag låtit mäta ljudnivån från högtalarsystemet i kammaren under debatten. Det låg på 59 dBA, det vill säga nästan på den nivå som vi i vårt förslag definierat som normalvärde uppmätt vid fasad och 5 dBA högre än vad regeringen tillåter. Talmannen Urban Ahlin bad mig plocka ner och stänga av, så min plan att mäta "bullret" under mitt eget anförande lyckades inte, därför fick jag ta till plan B att berätta om min tidigare mätning och förhoppningsvis gick budskapet fram. Buller uppmätt vid fasad är inte samma sak som buller i bostaden. Jag ville visa att 60 dBA inte är speciellt högt och att det är lätt att utestänga med bra fönster och god arkitektur. Höga bullerkrav, det vill säga på den nivå som regeringen föreslagit hindrar tusentals bostäder på många håll och såväl i storstäder som orter efter vägar och stambanor. Frövi, Alvesta och Vårgårda har jag talat om tidigare.

Att göra Östergötland till försökslän för friare och enklare byggregler, att ta fram en handlingsplan för hur vi kan åtgärda radon i bostäder och hur vi med enklare regler kan skapa jobb och underlätta företagande på landsbygden och inom planlagda områden, var tre Centerpartimotioner som jag drev och talade för.

Mer om förslag och debatt hittar du bakom denna länk:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201415/CU10/

Vill du se och höra debatten och följa mitt 15 minuter långa anförande, samt mitt replikskifte med V så finns det bakom denna länk:
http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H201CU10 Leta upp mitt namn i listan och spela upp.

Under eftermiddagens omröstning strulade det igen, när jag tryckte på voteringsknappen för mitt förslag om enklare byggande på landsbygden. Jag tryckte ner knappen för sent och min begäran om rösträkning togs inte upp, däremot tolkade det som att jag begärde rösträkning i nästa beslut, vilket naturligtvis inte var meningen. 

Hela rabaldret kan följas här:
http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H201CU10#/pos=87

Ja, det var en spännande dag på jobbet.

Ola Johansson
Centerpartiet

 

Med Kaplans tomma verktygslåda byggs inga hus!

Mehmet Kaplan verkar dåligt påläst i Ekots lördagsintervju och tom på idéer om hur vi kan öka bostadsbyggandet. Det duger inte längre att skylla på kort tid vid makten och hänvisa till utredningar som Alliansen tillsatt. Istället borde han göra mer för att genomföra den politik som visat sig fungera bäst, nämligen fler regelförenklingar och starkare drivkrafter att investera i nya och redan existerande bostäder.

Mest allvarligt är att han fortfarande inte lämnar några som helst besked kring hur det blir med bullerförordningen. Vi har väntat på den sedan årsskiftet, tusentals små lägenheter kommer aldrig att byggas om det fortfarande ska finnas krav på tyst sida.

Han säger fortfarande nej till förenklingar i kommunernas möjligheter att själva bestämma när en detaljplan behövs, vem som får besluta och hur den kan ändras för att förtäta och förbättra redan bebyggda områden.

Han har inga förslag på hur ägt boende kan göras mer tillgängligt utan skyller på Magdalena Andersson (s) och Per Bolund  (mp) om amorteringskrav och bolånetak. Istället tjatar han om skattepengar som ska dopa privata byggföretag som bygger enligt regeringens specifikationer.

Han håller fast vid en traditionell Socialdemokratisk subventioneringspolitik som bygger på konfiskation av hushållens möjlighet till ROT-bidrag och som bygg- och fastighetsbranschen bestämt tackar nej till.

Det allvarligaste slaget mot byggbranschen togs aldrig upp i Ekots lördagsintervju, nämligen kostandschocken på 2,4 miljarder kronor årligen för de 50 000 anställda som är under 25 år, när arbetsgivaravgifterna fördubblas.

Det rödgröna krångelpaketet och skattechocken på jobb leder inte till lösningar på bostadsbristen.

Ola Johansson

Centerpartiet

Bostadsdialog Alvesta, den 20 februari 2015

I den mån jag hinner ska jag under våren resa runt i landet för att besöka orter, för att i dialogform samla i idéer och problembeskrivningar som svarar på de frågor som ställts till vår arbetsgrupp för bostadspolitik av partistyrelsen.

I Alvesta där jag varit idag, är inte problemet brist på bostäder eller att lägenheter står tomma. Även om avståndet till Växjö bara är tio minuter med tåg eller bil har de stora byggföretagen valt att inte satsa där. Kanhända beror det på svårigheten att få ihop kalkylen. Då är det bättre att satsa kapitalet där det ger snabbare och större avkastning, exempelvis i Växjö. Marknadsvärdena på de nya bostäderna är så låga att de nya avskrivningsreglerna försvårar för allmännyttan att bygga.

K3 – avskrivningsreglerna har ett gott syfte att förhindra övervärdering, men de skapar problem där marknadsvärdet inte omedelbart uppgår till vad det kostat att producera husen. Det måste till ett undantag, där man kan få ett utrymme för ett mer långsiktigt tänkande kring de bostäder som under lång tid ska serva samhällsbygget. Är det kreditgarantier som är lösningen, möjlighet att dra nytta av strandnära byggande för att öka värde och attraktivitet, eller krävs det nya finansieringsinstrument där det allmänna går in med stöd i någon form.

Sverigeförhandlingen talas det mycket om nu och däri borde också diskussionen föras om hur satsningar på infrastruktur kan få hela landet att utvecklas utanför de stora städerna med dess förorter.

Sedan Allbolagen infördes 2008 har det blivit svårare för de kommunägda bostadsföretagen att hitta sin roll. Ägaren – kommunen behöver vara tydliga i sina ägardirektiv så bolaget vet sin uppgift och ges förutsättningar att leva upp till den. Tidigare kunde det handla om att sörja för billiga bostäder, där marknaden saknat intresse, men när allmännyttan har samma avkastningskrav och lika förutsättningar blir det en näst intill omöjlig uppgift. Vad är då nyttan med en allmännytta?

Som kommunägt bolag måste man också vara noga med sina upphandlingar eftersom de ska vara offentliga och därmed möjliga att överklaga. Trots att man vet att man gjort rätt kan man få lägga 100-tusentals kronor på jurister som ska bevisa det uppenbara och den räkningen hamnar i slutändan hos hyresgästen.

Däremot slipper hyresgästen stå för kostanden för renoveringar, stambyten och energieffektivisering. Det är bara när det handlar om en standardhöjning det går att höja hyrorna. Hos hyresgästföreningen finns heller inget intresse att tillgodose framtida hyresgästers intresse och de är inte beredda att bidra med utrymme i hyresförhandlingar som medger nyinvesteringar eller upprustning. Dessa pengar måste komma någon annan stans ifrån. Är det möjligt att införa en friare hyressättning som syftar till att främja tillskapandet av nya hyresrätter av god standard i bra lägen, utan att samtidigt stötta de svagaste grupperna så de kan behålla sin bostad.

Lösningen för att få fram kapital till nyinvesteringar blir då att sälja ut till privata fastighetsägare, eller låta de boende ta över dem som bostadsrätter. Någon marknad för bostadsrätter existerar dock inte i Alvesta. Det är endera ägda villor, radhus, eller hyresrätter som gäller.

Buller vid järnväg har på den senaste tiden låtit höra om sig och så även vid järnvägsknuten Alvesta. Oklarheter och förseningar av bullerförordningen fördröjer igångsättandet av planering i de centrala delarna, samtidigt så är det tydligt att det dras en skiljelinje mellan större orter med mer än 50 000 invånare, som Växjö och de som är mindre för hur nära järnvägen man kan bygga. Vad det beror på att samma regler tillämpas olika är något jag håller på att ta reda på och idag lämnades min skriftliga fråga in till Mehmet Kaplan som senare kan ge upphov till en särskild debatt i kammaren med honom om varför det är skillnad på Frövi och Örebro, på Alvesta och Växjö, på Vårgårda och Lerum.

Samhällsbyggnadsfrågorna engagerar Centerpartister i hela landet och vi står inför enorma utmaningar för att få fram bostäder åt en snabbt ökande befolkning som ger var och en möjlighet till etablering, integration, jobb, studier och delaktighet. När det nu föreslås ökad möjlighet att sätta upp modulhus och tillfälliga bostäder för att avlasta asylmottagningarna är det något jag välkomnar. Se bara till så dessa bostäder inte i praktiken blir dyrare än att planera för varaktiga och socialt hållbara lösningar i det ordinarie bostadsbeståndet. Se också till att inte skilja på ändamålet med bostäderna. Det behövs bostäder åt fler som saknar möjlighet att ta sig över höga trösklar till en egen bostad, unga, pensionärer, nykära och nyseparerade.

 

Ola Johansson

Centerpartiet

 

 

Hallänningar bjöd upp varann till frågestundsdans

Under Riksdagens frågestund idag kl 14-15 var tre hallänningar i farten. Den nybakade S-ministern från Halmstad frågades ut av mig och Michael Svensson (m) och egentligen var det likartade frågor från oss båda. Här är mitt manus.

Om inte jag och Michael valt att utmana henne är det inte säkert att hon behövt äntra scenen överhuvudtaget.

Går man in på www.riksdagen.se och söker upp webbsändnignen, eller tar sig fram några timmar i SVT Forums block finner man både frågor och svar.

Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S)

1

Vi står inför stora utmaningar att få igång bygginvesteringarna och regeringen har aviserat ett blygsamt stöd till energieffektivisering till miljonprogrammet. Centerpartiet är oroliga för att kraftig höjda arbetsgivaravgifter för unga minskar intresset från byggbranschen att vilja anställa yrkesutbildade ungdomar.
Låt oss (ändå) vara överens om att ett ökat bostadsbyggande och fler elever som söker sig till skolornas byggprogram för att ta jobb i byggindustrin hänger samman. Min fråga till statsrådet är:

a.   Kan Regeringen göra mer för att förbättra dialogen mellan gymnasieskolans program och byggindustrin för att få fram mer lärlingsplatser och arbetsplatsförlagt lärande (APL) på både stora och små byggföretag. 

2

Tack för svaret! Vi i Centerpartiet vet att jobbskaparna i landet finns i de små och medelstora företagen. Det gäller i högsta grad byggbranschen. Yrkesintroduktionsanställningar är ju hittills begränsade till företag inom vissa avtalsområden som har kollektivavtal. För byggindustrierna som helhet betyder höjda arbetsgivaravgifter ett bostadsbyggande som fördyras med 2,4 Mdr eftersom 50 000 mellan 16-25 år är anställda i den sektorn. Det i kombination med en ny gymnasieskola där elever tvingas läsa in högskolebehörighet kan göra att färre söker sig till byggjobben.

b.   Är ministern orolig över att arbetsmarknaden kan gå miste om yrkeskunniga och motiverade hantverkare genom att återinföra behörighetskravet inom gymnasieskolan.

Aida kände sig ny och uppenbarligen inte helt bekväm när hon helt enkelt glömde bort vilken fråga hon skulle svara på i andra omgången. Det ska sägas till hennes försvar att jag dolde den väl mot slutet i en argumentation mot höjda arbetsgivaravgifter för unga och framtida höga trösklar in till gymnasiet och ut i yrkeslivet för de som inte känner sig motiverade för att läsa högskolebehörighet.

Ola Johansson

Centerpartiet

Ansvarsfull migrationspolitik inte mindre

Min förr-förra blogg lyfter fram de värsta sidorna av Sverigedemokraternas politik, främlingsfientligheten, intoleransen och exkluderingen. Allt jag skrev är taget från Riksdagsledamöterna Lång och Janssons motion, ”Medborgarskapets betydelse”. Inlägget har lästs av långt mer än 1000 personer och har fått flera anonyma kommentarer som kritiserar mig enbart för att jag klippt in texten från motionen till min blogg.

I det inlägget berörs överhuvudtaget inte migrationspolitiken, dess möjligheter och utmaningar Det tänkte jag göra här, nu. Det är nämligen min åsikt att man inte kan diskutera dessa saker med företrädare eller sympatisörer för ett parti som så tydligt visar att de inte delar den syn på demokrati och mänskliga rättigheter som är en del av vår politiska tradition.

Jansson från Askim, som under sin tid som partiledare i SD såg till att införa uniformsförbud på partimöten, var för övrigt min bänkkamrat under större delen av den förra mandatperioden. När vi satte oss ner för att prata var vi överens om tre saker, att det varit helg, att semestern varit behaglig, samt att vädret kunde varit bättre. Där tog det slut!

Till saken:

Migrationsverkets prognoser över asylsökande är väl kända. Lika väl kända som flyktingarnas situation i hemlandet, i närområdet och på vägen bort – hit, eller någon annanstans. Kan vi börja med att konstatera att båda dessa existerar och är något vi måste förhålla oss till? Bra! Då är vi överens, åtminstone om att vi lever i en orolig värld.

Många kommer till svenska asylmottagningar och vägen går genom andra EU-länder, vilka var för sig gör olika saker utifrån sitt geografiska läge, ekonomiska och sociala förutsättningar och inhemsk debatt. Många anser att Sverige borde anpassa sig till EU:s nivåer, det vill säga avvisa de flyktingar som tar sig hit och skicka dem tillbaks.

Vart?! Hur!? – Det vet du inte! Är det inte din sak att bekymra dig över det? – Okej! Men det är min, för jag har blivit folkvald politiker. Liksom 348 andra riksdagsledamöter har jag att följa FN:s konventioner, svenska lagar, EU:s direktiv och förordningar, samt inte minst mitt hjärta. Är vi överens om det? – Bra!

Värderingar kommer först

Att migration och mångfald berikar samhället är min övertygelse och en fundamental del av min politiska övertygelse. Många uppfattningar har man fått kompromissa med om man varit medlem i samma parti i 40 år, men aldrig den om människors lika värde. Alla tycker inte som jag. Det är därför man väljer att engagera sig för olika saker och verka i olika partier. Är vi överens om att det är bra att man får ha en egen uppfattning och att det kan finnas olika sätt att forma politiken, samt att det är de som röstar i fria val som tar ställning. – Okej! Nej, hör jag Lång och Jansson ropa. Alla ska inte få rösta och alla Svenskar ska inte få ställa upp i val och ta statliga jobb, inom exempelvis försvaret!

Sverigedemokraterna har bara fått stöd av drygt var tionde väljare. Betyder det att man måste ta hänsyn till deras politik. Nej, det tycker inte jag. Tvärtom! Istället måste vi ännu bättre rusta samhället för att ta migrationens kraft tillvara. Ett öppet tolerant samhälle, med frihet att utöva sin religion och traditioner, bära vilka kläder man vill, följa de lagar som stiftats och inte skada, kränka sina medmänniskor. Är det orimligt att önska sig. Nej, det borde det inte vara, tycker jag. Allt detta ryms i det Sverige jag vill kalla mitt hemland.

Politik är att vilja

Vi måste se till att skapa vägar in till arbete, genom utbildning. Vi måste snabbt bygga de bostäder som behövs för att få bort bostadsbristen, oavsett hur den uppkommit. Det ska vi göra här och nu. Det ansvaret har Alliansregeringen tagit och det förväntar jag mig av den nuvarande regeringen också gör. Bostadspolitiken är ”mitt” område. Mycket har jag skrivit om regelförenklingar, bättre fungerande bostadsmarknader och ett gott investeringsklimat för hyresrätter. Den politiken är till för alla som bor i Sverige, nu och i framtiden.

Det förvånar mig när människor som är investerare, företagare, fastighetsägare och byggare säger att vi måste vänta med migrationen till dess det finns jobb och bostäder. Hur kan man vara framgångsrik byggherre om man först bygger och sedan väntar på en eventuell efterfrågan, eller investera för att skapa jobb utan att det finns en arbetsmarknad där människor efterfrågar arbeten. För mig som marknadsekonom hänger utbud och efterfrågan ihop. Den som vill reglera genom att villkora det ena med det andra, tycker jag har en socialistisk, planekonomisk syn.

Det är den senfärdiges förhinder att skylla på bostadsbrist och arbetslöshet. En ekonomi som fungerar skapar arbeten åt de som kan arbeta. Där byggs det bostäder åt dem som behöver bo. Det kan mycket väl handla om enkla jobb till låga löner, eller billiga bostäder för en liten plånbok. Risken med detta "hönan, eller ägget-resonemang" är att det bästa blir det godas fiende. Detta blir också mitt budskap till de kommunpolitiker som inte tar sitt ansvar för migrationen. Se till att planera för att bygga de bostäder ni påstår det inte finns tillräckligt av.

Ny politik

Vd:n för Fastighetsägarna i Stockholm, amerikanen Billy Mc Cormac berörde detta i en artikel med rubriken ”Vi behöver utveckla en svensk modell för socialt boende” i SvD, den länkas här. Det är den sortens nyanserade diskussioner vi behöver föra kring arbets- och bostadsmarknad där trösklarna skapar en insider- outsiderproblematik.

Klarar vi inte att få människor som kommer till Sverige i arbete och bostäder med den politiken vi har, måste vi utveckla politiken och komma på nya lösningar, inte sluta oss inom nationsgränser och skylla på EU, dess migranter eller de asylsökande.

Ola Johansson

Centerpartiet

Samarbetsregeringen är oense även om bostadsbyggandet

Noll procent ränta och riksbankschefen passar i kvällens Aktuellt bollen vidare till politikerna att ta ansvar för bolånen. Miljöpartiets finansmarknadsminister Bo-lund (bra namn) förväntas kommentera och drar till med bankskatt, något som bankerna redan sagt de kommer att ta ut av kunderna. Bristen på idéer från den nytillträdda regeringen är total. Ännu så länge har den ansvarige ministern Kaplan endast gjort sig känd för uttalanden som inte har med bosättningspolitiken i vårt eget land att göra. Samarbetsregeringen har inte ens lyckats komma överens inbördes om åtgärder som skulle förenkla och underlätta bostadsbyggandet. Tvärtom har Miljöpartiet och Socialdemokraterna var för sig och tillsammans röstat nej till förslag som skulle förenkla planprocesserna och skapa möjligheter att förtäta och förändra redan gemomförda detaljplaner. Mp säger nej till bullerförenklingar och bygglovsbefiriade åtgärder. Socialdemokraterna och övriga partier i den tidigare oppositionen satte i somras stopp för enklare kommunal hantering av detaljplaner.

Centerpartiet har flera förslag som skulle motverka överskuldsättningen och åstadkomma en mer rörlig och bättre fungerande bostadsmarknad. Jag har vid flera tillfällen redogjort för vad vi vill och passar på att göra det igen. 

- Se över flyttskatterna. De som redan äger sin bostad sedan decennier och har amorterat av sina lån drabbas av reavinstbeskattning vid försäljning som gör att de inte har råd att köpa en bostad, eller flytta in i nyproducerad hyresrätt. Barnfamiljer tvingas konkurrera på en trång hyresmarknad där nyproduktionen är dyr och passar bättre för det obelånade paret med hög inkomst och bra pension.

- Inför ett skattebefriat bosparande för unga som gör att de inte behöver skuldsätta sig tidigt. Sparandelinjen är i dagsläget nästan lika viktig som arbetslinjen. Amorteringskrav är kanske bra, men grunden är att göra det lönsamt att spara till de viktiga utgifterna bostad och studier.

- Reformera hyressättningen för att skapa incitament att investera i nya och renoverade hyresrätter. Skapa en breddad presumtionshyra där det skapas ett utrymme att under de första femton åren ta ut en hyra som motsvarar marknadsvärdet på en attraktiv nyproducerad hyresrätt. Det behövs en friare hyressättning för att hyresrätten ska överleva som upplåtelseform. Det behövs också alternativ som ägarlägenheter, hyrköp och kooperativ hyresrätt.

- Fortsätt regelförenkla i syfte att stimulera industriellt byggande. De allmännyttiga bostadsföretagens KomBo-hus behöver sin motsvarighet hos privata fastighetsägare. Med mer kostnadseffektiv industriell nyproduktion får vi hyresrätter som är möjliga att bygga i orter där fastighetsvärdena inte är lika höga som i storstäderna. Rörlighet är viktigt, även på orter som har en begränsad befolkningsutveckling. 

- Bygg bostäder strandnära i områden som inte redan överexploaterats. Obebyggda stränder finns det gott om i Sverige. Många kommuner önskar inget hellre än att göra bruk av sina främsta tillgångar för att attrahera bostadsköpare, i form av lugna, natursköna och trygga uppväxtmiljöer för barnen, ett levande civilsamhälle och ett utvecklat småskaligt näringsliv.

Överkuldsättning i hushållen är ett stort problem. Riksbankschefen har rätt i att det nu krävs åtgärder för att öka bostadsbyggandet. I sammanhanget är det viktigt att komma ihåg att långsiktigt hållbara förutsättningar och regelförenklingar samverkat med stabil ekonomi, skattesänkningar för hushållen, låg arbetslöshet som bidragit till att vi nu har ett byggande på cirka 40 000 bostäder per år. En acceptabel nivå om det inte varit så att vi under en lång tid haft ett otillräckligt byggande. Det krävs extraordinära åtgärder för att ta igen vad som har tappats. Subventioner och ännu billigare bolån är inte svaret. Det kommer bara att driva kostnaderna uppåt. Det som saknas är konkurrens såväl på finansmarknaden som i byggbranschen.

I morgon onsdag kommer jag på Nordiska Rådets 66:e session i Stockholm tala för behovet att harmonisera regelverken kring byggande i de nordiska länderna som ett sätt att sänka kostnaderna.

Ola Johansson

Centerpartiet

Regeringen skickar dubbla budskap till byggbranschen om miljonprogrammen

S/Mp regeringen presenterade idag ett löfte om statligt stöd till fastighetsägare som satsar på energieffektivisering i miljonprogramsområdena. Totalt avsätts 1,7 miljarder kronor under mandatperioden. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5996180

 

”Till att börja med kan jag konstatera att Mehmet Kaplan(Mp) plockar 2,4 miljarder från Byggindustrin när hans regering gör det dyrare att ha unga anställda som annars skulle utföra renoveringarna”, säger Ola Johansson (c), riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson. Mot den bakgrunden väger de nu utlovade 200 miljonerna fjäderlätt. Endera står byggindustrin inför ökade kostnader, eller stora personalavgångar då unga byggjobbare mellan 16-25 år sägs upp. Löftena som presenterades idag väcker fler frågor än de ger svar och istället riskerar vi en byggbroms, nu när fastighetsägare och byggföretag svävar i ovisshet, både om hur subventionerna skall utformas och hur stora de blir.

 

Centerpartiet kommer tillsammans med Alliansen att rösta nej till den budget som innebär ökade kostnader för företag och offentlig sektor med 20 miljarder i höjda arbetsgivaravgifter för unga mellan 16-25 år. Byggindustrins andel är 2,4 miljarder och berör 50 000 av byggindustrins 300 000 anställda. Tillfälliga subventioner av detta slag skapar alltid en osäkerhet och skickar signaler till byggbranschen att de ska vänta istället för att agera. Dessutom straffas de fastighetsägare, privata och allmännyttiga som redan satt igång med energieffektiviseringar och har satt av medel för detta.

 

”Att bostäder renoveras energieffektivt är nödvändigt om vi ska klara klimatmålen, men det gäller inte bara hyresrätter, utan även bostadsrätter, radhus och villor. Vad som behövs ärmer teknikutveckling och lönsamma kalkyler som inte är baserade på tillfälliga bidrag. Att tala om stora summor under mandatperioden men sedan bara utlova en bråkdel första året känns inte heller seriöst”, konstaterar Ola Johansson.

 

Ola Johansson, Centerpartiet

Byggbroms vid maktskifte?!

Hej vänner, här är jag igen! Hetluften strömmar emot oss både bokstavligt och bildligt och det märks att valet närmar sig. Konstruktiviteten är inte så stor bland oppositionen. I morgon torsdag har vi Civilutskott och behandlar propositionen "En enklare planprocess". Lejonparten av det regeringen föreslår kommer att röstas ner. Det kommenterar jag, Oskar Öholm (m), Nina Lundström (fp) och Roland Utbult (kd) på Rikstidningarnas debattsidor i morgon. Innehållet är väl ungefär det jag redogör för i bambuserinslaget här nedan. "Byggbroms vid maktskifte" är rubriken vi har satt och det är min beskrvning av läget som uppstår, när de rödgröna, utan att ha en gemensam linje som redovisats i praktisk politik, eller i gemmensamma valplattformar går till val, med siktet inställt på att Veronica Palm ska bli bostadsminister. Hujeda mig!



jag vill även tipsa om Byggtjänst podcast - nätradiosändning om snårig byggpolitik. I går, tisdag lät vi oss intervjuas av Emma Jonsteg under nästan en timma. Sändningen släpps på den här sidan den 17 juni och följer ni den här länken kan ni även lyssna på tidigare samtal med experter och debattörer.

Ola Johansson
Centerpartiet

Jobbigt med fler bostäder tycker S, Mp och V

Regeringen föreslår efter utredning förenklingar i Plan- och Bygglagen som syftar till att bygglovsbefria en mängd åtgärder som ska underlätta bostadssituationen för människor på ett praktiskt och enkelt sätt. Exempelvis spinner vi vidare på den omåttligt populära (men då starkt ifrågasatta) "Friggebodsreformen", genom att tillåta byggnader med en standard som en mindre bostad på maximalt 25 kvm på din fastighet, förutsatt att den inte står närmare tomtgräns än 4 meter. En del andra restriktioner finns, men i övrigt ska den endast vara anmälningspliktig till byggnadsnämnden, något bygglov krävs inte. På samma sätt ska en eller två takkupor kunna byggas och ytterligare en bostad ska kunna inrättas i en och samma byggnad. Det även om det står i strid med gällande detaljplan.

Idag var Bostadsministern Stefan Attefall hos Civilutskottet, tillsammans med sina egna experter, Boverket och Sveriges Kommuner och Landsting för att svara på frågor. Jag kommenterar den frågestunden i den bifogade filmsnutten, lite längre ner här en textutläggning med lite kompletterande reflexioner kring de s.k. "Attefallshusen".



Det är svårt att i förväg föreställa sig hur den här frihetsreformen kommer att utvecklas. Kommer kompletteringsbyggnaderna att användas för kontor och verksamheter i nystartade småföretag? Kommer dagbarnvårdare att kunna använda dem för barnverksamhet, blir det vävstugor eller pingisrum, med kök och badrum, eller festlokaler? Kanske det rent av blir fråga om bostadshus, för tonåringen, den lilla familjen, en äldre släkting eller sommargäster. Oavsett vilket kommer vi att få nya, små men fullt moderna och funktionsdugliga hus som människor kan bo i om de vill, i en del fall tillgängliga för uthyrning.

Områden som reglerades i detaljplaner från 60-, 70- och 80-talen, kommer att kunna utnyttjas för att få ut mer av den bebyggelse som en gång redan planerats, men är omodern och ineffektiv.

Kritikerna inom Mp, V och S menar att det är bekymmersamt när belastningen på VA-nätet och kollektivtrafiken ökar. Istället borde en sådan effekt vara ett tecken på att man lyckats.

-Att det blir fler som använder toaletterna och åker med bussarna är väl bra!!

Eller är det jobbigt...
..att grannarna klagar över att de fått fler grannar att klaga över inpå huskuten..
..att kommuner ska behöva rusta upp och bygga ut VA-näten för att fler moderna snålspolande toaletter installerats som fler använder sig av..
..att det blir ett större underlag för de redan befintliga busslinjerna, eller ännu värre, att man måste bygga ut med mer kollektivtrafik..
..att människor som är i behov av en bostad får möjlighet att flytta in i ett modernt och nybyggt hus och hyra in sig, eller bo kvar, fast i en egen lya..
..att nya hållbara och energieffektiva hus byggs i omoderna bostadsområden.
..att redan antagna detaljplaner och beviljade bygglov utnyttjas bättre..
..att byggnadskontoren får mer att göra med att ta emot och registrera bygganmälningar för att fler människor får bostäder i redan befintliga områden?
(..plats för fler förslag...)

Ja listan över bekymmer och besvär kan göras lång när kverulerande Sossar och Miljöpartister får hålla på. I själva verket är allt det här bara bevis på att de är rädda för att Alliansens bostadspolitik är framgångsrik.

Ola Johansson
Centerpartiet

Släpp sargen - skaffa fram bostäder åt flyktingar

Hälften av de flyktingar som bor på olika asylboenden i Halland, 483 stycken, har redan fått permanent uppehållstillstånd. Skälet till att de bor kvar är att de inte ännu blivit kommunplacerade.

De har möjlighet att slå sig ner och bygga en framtid i Sverige, men har inte fått någonstans att börja den resan.

De kommunplacerade som hitills kommit till vår hemkommun under 2014 är 11 st. Det är en mer än till Laholm och 179 färre än till Hylte.

Det är inte min sak att rescensera Kungsbacka kommuns prestationer i avtalsskrivandet med Migrationsverk och överenskommelser med Länstyrelsen i Halland. Jag vet att det inte saknas ambitioner och jag tror mig veta att det finns en önskan att mottagningen ska ha kvalité och att den ska ske på ett sådant sätt att man kan få fram lägenheter i vårt bestånd av hyresrätter utan att allt för brutalt stöka runt i bostadskön. Kungsbackas arbete hittills med ensamkommande barn imponerar, t.o.m. på Länsstyrelsen.

Är det ambitonen om hög kvalité som blivit problemet? Man kan fundera över vad de 483 individer som sitter kvar på asylboenden tycker om att bo där, jämfört med att få en enkel bostad i någon av de sex fina hallandskommuneras mindre orter. Nu tror jag inte att det finns så många tillgängliga lägenheter centralt, eller i någon av Kungsbackas övriga orter. Möjligen kan det finnas hus och bostadsrätter till salu, men sällan till ett pris som är överkomligt för en person som inte ännu har fått en fast inkomst från ett arbete.

Hylte ligger på en nivå i sitt flyktingmottagande som är mer än 3 gånger högre än rikssnittet, medan Kungsbacka liksom de övriga Hallandskommunerna är under snittet, men även där är vi i en särställning med knappt 1/4 av riket. Det är inte en position att vara stolta över och det vet de flesta om.

Det är lovvärt med en hög ambitionsnivå när det gäller att ha kvalité i mottagandet, men det räcker inte och det duger inte om alla resonerar på samma sätt som vi hittills gjort i Kungsbacka. Då skulle situationen i landet varit ännu värre. Det finns för i år 700 platser att förhandla i Halland, men ännu är det bara avtalat om 330 med kommunerna.

Det är dags att släppa sargen i bostadsfrågan, erbjuda privata och kommunägda fastighetsägare samt byggföretag möjligheten att uppföra enklare bostäder på mark med tidsbegränsade bygglov. Det är säkert något som många i bostadskön skulle välkomna, inte minst alla ungdomar som behöver en billig hyresrätt. Det är min radikala idé, som väcktes idag efter en dragning hos Länsstyrelsen för riksdagsledamöterna och den nye landshövdingen Lena Sommestad.

Skrota de höga ambitionerna, tumma på kvalitén och ta ansvar för den kvantitét människor av kött och blod som befinner sig på flykt och vars högsta önskan är att lämna förläggningarna och bli bofasta i en kommun, där de kan inleda sitt nya liv och bygga sin framtid.

- Tänk på att vi ska vara tacksamma över att bo i ett land som ingen behöver fly ifrån, men ett som människor är beredda att fly till.

Ola Johansson
Centerpartiet

Dagens lilla film: http://bambuser.com/v/4573992

(s) dubbelstöt mot bostadsbyggandet

Över en halv miljon unga drabbas av de rödgrönas höjning av arbetsgivaravgifterna om de skull vinna valet i höst. Byggindustrin hör till de som skulle drabbas hårdast. Uppsägningar och/eller ökade byggkostnader får också effekter på bostadsbyggandet. Inte nog med att jobben hotas. Unga riskerar att stå utan bostäder, när den ökning av byggandet vi nu ser bromsar in.

Med en ena handen ger Veronica Palm bort en miljard skattekronor för att öka vinsterna hos privata byggföretag och med den andra tar hon tillbaks 2,4 miljarder som de behöver för att slussa in unga i riktiga jobb. ”Så ser den Socialdemokratiska politiken ut, att ta med den ena handen och sedan slå med den andra”, säger Centerpartiets bostadspolitiske talesperson, Ola Johansson i en kommentar till VISITA:s rapport som presenterades nyligen.

Arbetsgivaravgiften för unga har mer än halverats sedan 2007. Vid sidan om att skapa arbetsmöjligheter för fler under 25 år har det gett de branscher där många unga är anställda, en möjlighet att investera och förbättra kvalitén. Detaljhandel, hotell och restaurang, samt byggindustrin är de vid sidan av stat, kommuner och landsting som har flest under 26 år anställda. I byggindustrin är andelen unga så hög som 20 %, antalet är nästan 50 000. Det är betydligt högre än genomsnittet för arbetsmarknaden som helhet, enligt Sveriges Byggindustrier.

Sedan 2001 har andelen unga i åldrarna 16-29 år i byggsektorn ökat med 33 %. Byggföretagen erbjuder jobbmöjligheter för unga med olika utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet. Låt dem då kunna fortsätta skapa jobb åt fler. Ett maktskifte skulle innebära ökade kostnader för byggföretagen på 2,4 miljarder kronor. Detta måste betalas av någon och oavsett hur, drabbar det bostadsbyggandet.

Ola Johansson
Centerpartiet

Sjöstedts miljarder går till vinster i byggbranschen

Hela bostadsmarknaden behöver göras om så att viljan att investera i bostäder stärks. Det är genom att stimulera konkurrens vi sänker byggkostnaderna och råder bot på bostadsbristen, inte genom att ge patienten mera av den medicin som gjort henne sjuk. Att ge bort skattebetalares pengar till byggföretagen som subventioner kommer inte att sänka trösklarna till bostadsmarknaden för någon. Nya bidrag till bostadssektorn är ingen hållbar politik.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Amineh Kakabaveh väljer att bortse från vilka det egentligen är som bygger och äger de bostäder för uthyrning som behövs för att vi ska kunna få en hållbar tillväxt, där jobb skapas och människor kan utbilda sig. ”Marknaden kan inte lösa bostadsbristen”, följaktligen är det enligt Vänsterpartiet någon annan som måste göra det. De små och stora byggföretagen, de privata och allmännyttiga fastighetsägarna har Vänsterpartiet ingen tilltro till när det gäller få fram bostäder. Samma synsätt har de när det gäller företag som sysslar med vård, omsorg och utbildning. Oavsett vilka vård- och utbildningsföretagen är och vad de gör, vill V hindra att skattebetalarnas pengar går till att finansiera de välfärdstjänster de levererar till människor som gjort ett aktivt val.

Men när det gäller bostadsföretag och byggbransch resonerar de precis tvärt om. Tre miljarder kronor vill Vänsterpartiet överföra till privata byggföretag mot att de bygger 20 000 hyreslägenheter per år. Att fylla byggföretagens fickor med skattebetalarnas pengar när de inte ens har bett om dem kommer inte att bidra till att effektivisera bostadssektorn, utan bara till att göra det ännu dyrare att bygga och bidra till oskäliga vinster.

Regelförenklingar som syftar till att underlätta effektiviseringar av byggena och som ökar konkurrensen är något Centerpartiet välkomnar, liksom förenklingar i Plan- och Bygglagen så att processen från idé till färdig bostad blir kortare. Vi vill också verka för en bättre fungerande bostadsmarknad, som gör fler bostäder tillgängliga för uthyrning och köp. Lägre reavinstskatter vid försäljning och ett skattesubventionerat bosparande stärker ägandet och hindrar bostadspriserna att fortsätta skjuta i höjden. För att kunna fortsätta utveckla hyresrätten och bygga för att möta efterfrågan måste hyressättningen stegvis reformeras.

Vänsterpartiets misslyckanden blir extra tydligt i Göteborg, där det är kranskommunerna som får ta hand om bostadsbyggandet, när den Röd-gröna majoritetens bostadspolitik har havererat. Vänsterexperiment i bostadspolitiken behövs inte, det skapar bara osäkerhet, när det är hållbara villkor och förutsägbarhet som behövs.

Ola Johansson, Centerpartiet

Kungsbacka bygger bättre än statistiken

De siffror från Länsstyrelsen som Regeringen förlitar sig på och som ger underlag för beslutsfattandet kan vara missvisande. Under bostadsminister Stefan Attefalls resa till Kungsbacka i går visade det sig skilja mellan kommunens beräkningar och Länsstyrelsens svar på bostadsenkäten. Det är allvarligt om det finns systemfel i rapporteringen som innebär att den officiella bilden av bostadsbyggandet är sämre än vad som i verkligheten sker, speciellt när det handlar om expansiva och ambitiösa kommuner som Kungsbacka där det planeras och färdigställs över 500 bostäder om året.

Stefan Attefall och jag lyssnar till Christer Kilersjö

Stefan Attfall (kd) var verkligen imponerad över vad som åstadkoms. Att kostnaderna för att nyproducera är höga är väl känt, men både Eksta och Aranäs, de bägge bostadsföretag som visade upp sig gör vad de kan för att hålla kostnaderna nere. I Aranäs fall handlar det om industriellt byggande med färdiga hus från Lindbäcks husfabrik i Piteå, som tranporteras i moduler hela vägen hit från Norrbotten. Så färdiga är husen att det i lampkroken hänger en påse med de elkontakter och strömbrytare som elektrikern behöver för att koppla på strömmen. På det sättet säkerställs kvalité redan i fabriken, menade Jonas Håkansson, Aranäs VD.

Trevliga gårdar i inflyttade kvarter

Eksta å andra sidan jobbar med partnering och delar ansvaret med entreprenörerna, menar VD:n för det kommunägda företaget, Christer Kilersjö. Eksta har lång erfarenhet av att bygga energieffektivt och menar att noggranheten som följer av att hålla energiförbrukningen nere i det färdga huset genomsyrar bygget. Eksta menar att Boverkets Enenergikrav är helt ointressant och inget de förhåller sig till. Redan 1988 byggde Eksta i Särö mer energieffektivt än dagens byggregler, som Boverkets "experter" fortfarande 25 år senare, med emfas påstår inte är kostnadseffektivt. Det finns mängder med exempel i landet på att de har fel.

 

Investeringskostnaden i ett passivhus är 5-10 % högre och det ger en återbetalning redan efter 7-8 år i lägre driftskostnader, menar Eksta som har väl dokumenterad erfarenhet. Det ges olika budkskap till vår minister och om vi ska gå på vad Stefan Attefall säger till media efter Kungsbackabesöket är detta en nyhet för honom. Jag hoppas den insikten från verkligheten också styr hans sätt att handla gentemot myndigheten - Boverket och hans sätt förhålla sig till nära-nollenergihus framöver.

Det är också glädjande att fenomenet "parkeringsnorm" uppmärksammades. Det är tydligt att Kungsbacka kommun tagit till när de satt normen i Kolla till 2,0 bilar per hushåll. Den borde vara under 1,0! Då skulle vi haft ännu fler bostäder och framförallt lägre byggkostnader i Kolla. Det är dags för Kungsbacka som haft ambitionen att vara mera stadslikt, att bli en stad, men då behöver vi stadsbor, som lever på det sätt som stadsbor gör och cyklar, går, åker kollektivt, istället för att parkera två bilar utanför förstukvisten.



Emma Hellström och Fredrik Hansson med utsikt

Den mångårigt erfarne Planeringsstrategen Hasse Andersson underströk att Kungsbacka föredrar det sätt att ta fram planer för bostadsbyggande som utredaren Lars Magnusson föreslår, framför dagens nya Plan- och Bygglag. I den nu gällande lagen har kravet på planprogram tagits bort. I den föreslagna lagen är det istället detaljplanen, eller bygglovet som kan tas bort om områdesplanen, översiktsplanen, planprogrammet, eller vad vi väljer att kalla det är tillräckligt bra. "I Kungsbacka har vi aldrig på 20 år behövt dra tillbaka en detaljplan och vi får väldigt få överklaganden när vi förtätar och bygger ut staden, just för att vi lägger tonvikten på den tidiga fasen i processen".

 

Slutligen tycker jag att Hasses ord "Bostadsförsörjningprogrammet är vår bibel" passar bra när vi har Kristdemokraternas bostadsminister på plats.

 

Hyresfrågan aktualiseras allt oftare som ett hinder mot både bostadsbyggande och upprustning. Handlar det om hus byggda på tidigt 60-tal är behoven så omfattande att det handlar om ett nybygge i praktiken, även om husen står kvar. Samtliga nya krav i PBL måste tillämpas och det skapar konstnader som måste bakas in i hyran, annars måste husen stå orörda och förslummas. De nyproducerade hyreshusen i Kolla Parkstad får en kostnad på mellan 1650 kr/kvm (Aranäs i förhandlade hyror) och 1620 kr/kvm (Eksta i presumtionshyra). Genom att kräva lägre hyror undergräver Hyresgästföreningen sin auktoritet, menar bostadsföretagen. Samtidigt är man glad över att det i Kolla redan finns hyresrätter som är inflyttningsklara (2 maj), eftersom det skapar efterfrågan på de bostadsrätter som ännu bara finns på pappret.

 

Ett väldigt trevligt område som när det är klart 2020 kommer att ha 3500 nya invånare. Jag tror att även ministern och hans sakkunnige Anders Josephsson fick värdefulla erfarenheter med sig. Om inte annat att Regeringen är på rätt väg och att det lönar sig att ställa krav på energieffektivitet. Kanske bättre det än att ställa (sär-)krav på parkeringsplatser.

 

Ola Johansson
Centerpartiet

Arboga - unikt och särskilt

Onsdagen den 17 april

Arboga med sitt öl sin pastej och sin historia besöktes i onsdags på min bostadsturné. Det är en unik stad på många sätt. Med ett Rådhus som skänkts till staden av ingen mindre än Gustaf Vasa. Kungen som annars gjort sig mest känd för annat än sin givmildhet.

På 60-talet byggdes många av de bostäder som på andra ställen skulle kallas för "miljonprogram". Det var försvarets expansion som gjorde att invånarantalet växte, men de här bostäderna är idag svåra att få hyresgäster till. Det behöver byggas i Arboga och (korrigerad uppgift) det finns ett allmännyttigt bolag som förvaltar bostäder, varav några har varit i kommunal förvaltning tidigare. Kommunen äger tillsammans med fastighetsägaren och byggnadsfirman Lund AB, Sturestadens Fastighets AB.

Tillsammans med det samägda företaget har kommunen lyckats med den önskade utvecklingen. Om det är Kerstin Rosenkvist, Centerpartiets gruppledare och Olle Ytterberg, Socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande överens. C är med och styr Arboga i majoritet med v och et lokalt parti. Redan i början av 90-talet långt innan begreppet OPS-uppfanns skapades bolaget i syfte att vara ett verktyg för utveckling.

Robert Wibom, VD för Sturestaden visar ett koncept som tycks helt unikt. Spirean är ett område som byggs på en höjd där det tidigare legat en andelsträdgård. Därav namnet och kommer man dit så syns trädgårdsväxterna resa sig manhögt runt entreprenadmaskinerna som gräver husgrunder och anlägger gator. De 79 kvm stora fristående husen med carport och förråd är extremt funktionella och lagom stora för det äldre paret, eller den lilla familjen. De är kostnadseffektivt byggda och går att komma över till en hyra på 1685 kr/kvm, eller kan det köpas för 1,7 miljoner. Är du osäker kan du hyra först och köpa sen.

Det bästa hade varit om det varit möjligt att göra en kapitalinsats först i syfte att få ner hyran. Målgruppen är egentligen +55 och dessa kunder har ofta kapital, men vill helst inte köpa. Tyvärr går det inte, dels gör skattelagstiftningen att det blir en förmånsbeskattning på den lägre hyran. Jordabalken säger dessutom att det inte är tillåtet att kräva en kapitalinsats för att få hyra.

Länsstyrelsen i Västmanland står också på listan över värstingar. Här är det strandskydd, arkeologi och riksintressen som skapar problem, samma som på Öland. Hjälmaren är sveriges till ytan största sjö. Den södra stranden ligger Kungsör och där syns nybyggda bostäder, men på norrsidan gäller ett generellt strandskydd med förbud på 300 meter.

Så olika kan det vara. Många kommuner upplever att just deras Länsstyrelse är den värsta och krångligaste i landet. Det kunde vara spännande att upprätta någon form av värstinglista.

I Arboga görs idag varken någon öl, eller pastej i större skala, men den unika historien och den vackra trästaden finns kvar. Väl värd att återse igen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostadsfia(s)kot i Göteborg

För tre år sedan kom det stolta löftet från S om 10 000 nya lägenheter i Göteborg fram till 2015. När Socialdemokrater samlas för kongress har inte mycket mer skett än att Anna Johansson och Anneli Hulthén (båda S) skyller Regeringen för att de inte varit i närheten att nå målen, medan kranskommuner som exempelvis Kungsbacka bygger väl i nivå med de 500 bostäder som planeras årligen och dessutom en tredjedel hyresrätter.

Hur kommer det sig att Göteborg misslyckas där Alliansstyrda kommuner lyckas bättre? Svaret står att finna i den brist på fantasi och den dogmatiska bostadspolitik som kännetecknat Socialdemokratin sedan miljonprogrammets dagar. När dessa 600000 bostäder står inför ett omfattande renoveringsbehov och utmaningen är att få fram de 40 000 bostäder som behövs varje år, är det endast subventioner och ytterligare regleringar av byggandet som ombuden på kongressen har att ta ställning till.

Byggbonusar och bidrag har alla aktörer artigt tackat nej till, eftersom de vet att sådant kan försvinna när som helst och att de driver kostandsutvecklingen åt fel håll när effektiviteten istället borde öka. Socialdemokraterna vill återinföra kommunal förköpsrätt av mark i tron att det skulle ge fler bostäder. Göteborg är ett exempel på en kommun som trots ett stort markinnehav inte åstadkommer de bostäder som utlovas. Samtidigt klagar privata markägare och små byggherrar över svårigheten att komma till tals med kommunen.

I Riksdagen vill Veronica Palm (s) att kommuner ska ha rätt att bestämma upplåtelseform i detaljplan. Det skulle effektivt hindra privata planinitiativ och försvåra långsiktigt fastighetsägande om det för all framtid bestäms att ett område enbart får bestå av hyresrätter. Socialdemokraterna kräver att Plan- och Bygglagen ska göras om, utan att själva ha något annat att komma med än hårdare regler och mera krångel.

Centerparitet menar att det istället behövs reella ekonomiska drivkrafter, långsiktighet och en hållbar politik för fler bostäder i hela landet. Vi har varit med att ta fram den nya förenklade PBL. Det hindrar oss inte från att vilja hitta genvägar, räta ut kurvorna genom att ta bort steg i planprocessen och minska överklagandena. Statliga stöd ska inte vara bröd och smör åt byggföretagen, utan övervägas för särskilda ändamål som studentbostäder, stimulans till innovativt byggande, klimatsmarta lösningar och åt de som inte på egen hand kan skaffa och behålla en bostad.

Centerpartiet välkomnar mångfald och valfrihet. Vi säger bestämt nej till en stopplag som hindrar de kommuner som vill att bygga energieffektivt. Alla bostäder behövs, även de som hyrs ut i andra hand och de som köps med hjälp av sparade pengar och bolån. Allmännyttan ska bära sig ekonomiskt och samtidigt vara de som tar initiativ och driver på utvecklingen för hyresrätter utanför centrum. Privata byggföretag är de som skall förse bostadskonsumenterna med hållbara och prisvärda bostäder, förutsatt att de ges rätt förutsättningar och själva förmår utveckla ett mer industriellt byggande.

I Kungsbacka står byggföretagen i kö för att bygga åt en ökande befolkning. Det gör att vi kan använda planeringsinstrumentet för att få fram de upplåtelseformer som behövs. Här är det ingen som sörjer att förköpslagen avskaffades, tvärtom tas privata initiativ till planläggning väl om hand. Det har inte alltid varit så. I början av 70-talet var rollerna ombytta. Göteborg blomstrade medan kranskommunerna var på dekis. När Bostadsminister, Stefan Attefall (Kd) besöker oss i början av juni, kommer vi att visa honom ett exempel som andra borde ta efter.

Ola Johansson
Centerpartiet

Huvuddelen av detta inlägg fanns på GT:s ledarsida i går den 4 april.

Eksjö visar vägen - på ett annat sätt

När Eksjöbostäder ska bygga så händer det inte sällan att de banar väg för privata byggherrar. Småföretagen som antagligen skulle ha avstått att bygga om de själva skulle stå för planhandlingar, markundersökningar, arkeologi, bullerutredningar och annat sånt som kostar, är svårt och tar tid.

Projektet Norrström i två etapper är ett sådant exempel, berättar VD:n för Eksjöbostäder, Thorbjörn Hammerth för mig, när jag tidigare idag besökte Trästaden, Eksjö på min bostadsturné. Här tog det kommunägda bostadsföretaget initialkostnaden och genomförde etapp 1, för att sedan överlåta byggrätten åt ett mindre lokalt byggföretag. Det är en samverkansmodell som ligger väl i linje med hur ägaren, Eksjö kommun vill att koncernen - Kommunfastigheter och de ingående bolagen ska verka för att främja kommunens tillväxt och utveckling. Det viktigaste är inte vem som bygger utan att det byggs och varför inte låta någon annan ta investeringskostnaden och tjäna på affären, så kan Eksjöbostäder ge sig in i nya projekt, med nya mervärden. Det är några stycken på gång, men kommunens- och Centerpartiets "starke man" Lennart Bogren erkänner att planberedskapen inte är 100%-ig. Det var många år när Eksjö inte växte, men nu har det varit några år som invånarantalet ökat. Framförallt är det äldre personer som verkar villa flytta till de nyproducerade hyresrätterna. Medelåldern på de som vill flytta in i de nya fabriksbyggda tvåvåningshusen, med hiss på Norrström är hela 69 år.

Uppenbarligen avskräcker inte flyttskatter Eksjös seniorer från att flytta. Troligen är huspriserna överkomliga här och inte mycket vinst att skatta bort. Hyrorna är inte heller höga, framförallt inte i det befintliga beståndet och inte heller så värst i det nyproducerade. Ändå sätts det av 300 kronor från varje hyresinbetalning till framtida underhåll (30/30/30 - drift/underhåll/avskrivningar). I projektet Stocksnäs är det 176 "miljonprogramlägenheter" (de enda som finns i Eksjö) som ska renoveras, samtidigt byggs det 24 nya lägenheter ovanpå några av huskropparna. Det är ett sätt att få ekonomi i renoveringen och med nya hissar i husen är alla hyresgäster nöjda och beredda att betala lite mer i hyra.

Det så kallade industriella byggandet med 70% fabriks- och 30% platsbygge rekommenderas och överväg alltid att lägga på en våning om hus skall renoveras, menar Thorbjörn som har erfarenhet från byggbranschen i NCC.

Det var tufft att inte få lov att bygga, menar Lennart. Lite av ett Moment 22 - ingen intressent, ingen plan - och - ingen plan ingen intressent. Nu är omsorgen störst om alla hustillverkare som finns inom kommunens gränser. TMF - Trä och Möbelföretagen listar vad som borde göras och då är bolånetaket högst på listan. Lite längre ner finns skilda krav på tillgänglighet och energieffektivitet mellan olika kommuner. Det saknas inte kompetens bland de små hustillverkarna att konstruera och bygga energieffektivt. Därför är det viktigt att vårda dessa och värna om arbetstillfällena, som inte bara finns i fabrikerna och på byggarbetsplatserna, utan i skogen, på sågverken och vägarna, där husen transporteras.

Byggandet är egentligen inget problem, det mesta handlar om finansiering. För ett bostadsbolag så gäller det att använda reavinsterna som uppstår när man säljer fastigheter med ett lågt bokfört värde till ett marknadspris, till att nyinvestera. Här gäller det att kunna lägga 25 % som eget kapital och låna resten. Hyresrätt och småhus är det som gäller i Eksjö. Bostadsrätten har inte slagit igenom riktigt, men det är lite synd när den stora affärsbankens regionkontor inte tror på tretton centralt belägna bostadsrätter som redan är tecknade, för att de är rädda att föreningen inte ska klara sig. Fler tillgängliga upplåtelseformer tjänar varje bostadsmarknad på, även den som redan har gott om hyresrätter. Banker liksom byggjättar borde vara bättre på att analysera förutsättningarna och våga satsa i de mindre städerna och kommunerna.

Studentbostäder och framförallt bostäder åt soldater behövs och det efterlyses någon form av kreditgarantier för att kunna få loss investeringskapital. De återkommande försvarsbesluten är ett problem för garnisonsstäderna. Marknaden vågar inte lita på försvaret. Det känner jag igen från Skövde och Karlsborg. Här i Eksjö handlar det om 400 anställda soldater.

Slutligen några medskick till mig att ta med när bostadspoltiken skall formuleras på den grund som skapades, i och med att Idéprogrammet igår fick ett avsnitt om bostadspolitik.

• ROT-avdrag för fastighetsägare för renovering av hyresrätt och skatteneutralitet mellan upplåtelseformer.
• Stimulera investeringar i solceller med stöd och hållbara riktlinjer. Nettodebitering bör införas. De energiföretag som har egna modeller har goda erfarenheter.
• Använd byggmomsen som stimulans, åtminstone nu, i ett läge där vi behöver investera för framtiden och ge en injektion i ekonomin som riskerar att bromsa upp.

Eksjö till Mariannelund och i sydöst - Lönneberga

Summerar man intrycken av Eksjö så är det väl förmågan att göra det som andra säger inte går och att prestigelöshet i samverkan ger vinn-vinn situationer för alla inblandade. De stora byggföretagen är välkomna hit för att investera i sjukhuset och andra större projekt. När det gäller bostadsbyggandet så klarar de Småländska företagen ("snåla och noggranna") det utmärkt i Eksjö - den unika trästaden - på Sydsvenska höglandet.
Nästa gång jag kommer hit ska jag hinna gå lite i staden, se på alla vackra byggnader, titta på omvandlingen av I12 - regementsområdet och se den nya fina bollarenan som möjliggjordes till stor del med en privat donation.

För att citera Lennart Bogrens inledning: "Det går alltid om man gör på ett annat sätt".

Ola Johansson
Centerpartiet




Lossa parkeringsbromsen!

För andra gången på mindre än ett halvår kom jag till Malmö för att följa utvecklingen av bostadsbyggandet i en Region som präglas av närheten till Köpenhamn, omvandlingen av industristaden till en kunskapsstad och av omlandet -Skåne som helhet. Läget gör troligen Malmö mer känsligt för konjunkturer och just nu är det ganska stillsamt. Åtminstone är det intrycket jag får på mitt första möte hos Skanska, där man har erfarenhet av betydligt högre tillväxttakt med väsentligt högre priser, när draget kring Västra Hamnen var som hetast. I de attraktivaste områdena värderades läget högt och utöver det blev väl standarden i överkant, vilket gjorde många av bostäderna onödigt dyra för en normal bostadskonsument. Idag har priserna gått ner 5-10 % vilket får anses som positivt. I Lund är det en jämnare efterfrågan, medan det i östra Skåne inte växer alls. Det är beskeden jag får om bostadsmarknaden av Thomas och Magnus på regionkontoret för Projektutvecklingdbolaget Skanska Nya Hem. Malmö och Skåne skiljer sig från Göteborg och Stockholm, åtminstone för tillfället. Sättet att hantera det blir att växla över från A-projekt till lite enklare i utkanten och försöka dra nytta av Skanskas egen bostadsplattform och bygga industriellt där det går.



Från "vanilla" till "deep green".
Så driver Skanska hållbarhet.

Något oväntat, på frågan - vad det är som driver upp byggkostnaden - blev svaret - kraven på garage i markplan, eller under jord och kommunernas parkeringsnorm. Att bygga för kollektivtrafik, cykel och ett gemensamt utnyttjande av bilen med hjälp av bilpooler, är det enklaste svaret på hur byggkostnaden kan sänkas. Således är det snarare kommunernas särkrav vad gäller bilparkeringar och inte energi som är problemet. Det är viktigare med tillgänglighet till bilar än för människor! Oskicket att vältra över kostnader för gator, parkeringar och trottoarer, på bostäderna i exploateringsavtal och markanvisningar är ett annat exempel. Byggföretagen strävar alltid efter att få ut så mycket säljbar BOA - Bostadsarea ur varje kvadratmeter tomtmark. Det kan hamna i konflikt, även med gemensamma anläggningar, grönytor och behovet av annan samhällsservice.

Det är självklart viktigt att kommunerna planerar för de människor som ska flytta in. Finns det barn måste det finnas både lekplatser och förskola i närheten och är det för äldre behöver bostäderna anpassas enligt seniorboendestandard, med lite bredare dörrar och lägre trösklar. Tillgänglighetskrav är inget stort problem och det är inte energikraven heller, för det finns redan i Skanskas normala bostadsbyggande. Däremot om det är studentbostäder eller ett område som riktar sig till unga, så måste man se till så inte regler försvårar möjligheten att bo billigt under en kort tid.

Regional planering behöver bli kraftfullare och kanske på bekostnad av planmonopolet. Det finns exempel på kommuner som sticker käppar i hjulen genom att ställa orimliga krav i exploateringsavtalen. Staffanstorp är en sådan kommun som man menar inte tar sitt ansvar, där 1500 bostäder hamnat i ett stoppläge. Vellinge lyfts ofta fram som ett lysande exempel, men de riskerar straffas för sin utestängande attityd när demografin förändras och det visar sig att man skulle behövt fler yngre och utifrån inflyttade för att fylla behoven i omsorgsyrkena och hålla skatteintäkterna uppe. "Vellinge stagnerar" - det vore väl en rubrik för en egen spekulation som vi borde överlåta åt de skåningar som gärna diskuterar migration utifrån begränsningar och problem.

Låt gärna kommunernas plankontor ta steget tillbaka och överlåt åt byggföretaget att arbeta med planerna. Lägg fokus på den översiktliga planeringen och ägna er mer åt det färdiga resultatet - bostäderna, än åt själva processen. Den ska flyta på, vara smidig, transparent och förutsägbar. Det blir lätt moment 22 i planprocessen om den präglas av allt för mycket arkitektoniska ambitioner i från kommunernas sida. Det och en försiktighet från kommunernas sida att ställa särkrav, utan hellre samordna sig genom frivillighet. Annars riskerar varje nytt bostadsprojekt att behöva uppfinna hjulet på nytt. Det här är ett ansvar som vi inte ska förlita oss på att staten ska ta. De ska blanda sig i så lite som möjligt, utan hellre ange ramarna på ett sådant sätt att alla aktörer kan lösa uppgiften att få igång bostadsbyggandet och gemensamt ta ansvaret för en hållbar utveckling.

Ola Johansson
Centerpartiet