Närodlad politk - som man sår kan man skörda

Centerpartiet har i tre korta filmsnuttat sammanfattat vår politik. i ett tidigare inlägg gav jag mig i kast med att på bloggen kommentera filmen med Martin Ådahl om "Jobb i hela landet". Nu är det dags att recensera Lena Ek i "Resultat för miljön".

Centerpartiet var först i Riksdagen med att väcka miljöfrågorna i en partimotion 1961/62 (då jag var nyfödd). Storsamhällets expansion och rovdrift på miljö- och naturtillgångar var ett resultat av centraliseringsivern som präglade efterkrigspolitiken, främst inom Socialdemokratin och inom bolagshögern.

Vår koppling till landsbygdens folk och företag handlade väldigt mycket om att stå emot avfolkningen av landsbygden och att skydda grunden för att männskor skulle kunna få en utkomst och framtid, utan att behöva flytta till stan och industrijobben där. Att skapa goda uppväxtmöjlihgeter för sina barn, handlade om att bruka jorden på ett förnuftigt sätt för att få ut så mycket som möjligt, utan att förstöra för kommande generationer.

Minns TV-serien "Hem till byn" av Bengt Bratt som repriserats många gånger och som väl inte ännu riktigt är avslutad.

Att vara först ut i en fråga ger en stjärna i kanten. Den har vi och den kan ingen ta ifrån oss. Att behålla positionen som det ledande partiet som ännu idag slåss för ett hållbart samhälle i ekologisk balans är en ännu starkare merit. Det Miljöminister Lena Ek säger i filmen är att svaret på miljöutmaningen inte är att klä sig i säck och aska, utan ta vara på de möjligheter naturen ger att kunna bruka med förnuft. Att ta vara på möjligheterna med att ställa om till förnybar energi, ett kretsloppsamhälle och ett samhälle där vi fortsätter resa och transportera, fast fossiloberoende.

Skogen är en av Sveriges största tillgångar för exporten, men också för miljön. det skrev jag om i gårdagens Hallands Nyheter, här. Där finns svaret på många av de utmaningar vi står inför, när det gäller att ersätta drivmedel, ämnen och material som har en negativ inverkan på klimatet. Det gäller att klara balansen mellan skydd och aktivt brukande.

Kärnkraftens parentes har tagits bort och ersatt med punkt och ny mening: Nu utvecklar vi och bygger ut förnybar el, sol, vind och vatten!

Det är så man når resultat för miljön, med närodlad politik.

Ola Johansson
Centerpartiet

 

Om att sko sig på bostadsbristen och ömma tår

En ohyggligt intensiv vår har just tagit sin början. Supervalåret med valdag redan den 25 maj blir mycket speciellt. Ännu har det inte märkts så mycket i riksdagsrutinerna. Regeringen som under hela mandatperioden arbetat med reformer och ändringar av lagstiftning presenterar under våren de propositioner som kan antas med hjälp av den nuvarande riksdagsmajoriteten. Vi har flera motioner att behandla om plan och bygglagen och om hyresrätt, med mera.

Inom byggande och bostadspolitiken kommer flera förslag som innebär kortare planprocesser och enklare regler. Det kommer att bli lättare för bostadsrättsinnehavare att hyra ut i andra hand och redan förut har nu möjlighet getts att ta ut i hyra vad det kostar att äga lägenheten.

Flera av de förenklingar som görs är åtgärder mot sådant som "skaver". Vissa saker, som överklagandetiden och bullerkraven är sådant som gett varaktigt obehag och gjort det svårt för den som vill bygga något att gå fram fortare. Annat, som förenklingarna i planprocessen och de tydligare bestämmelserna kring exploateringsavtalen är upplevd smärta, som ibland uppstår för att man försöker går för fort i trånga skor.

Regeringen har fått kritik för att riksintressen är otydliga och försvårar byggandet. Som att springa ett maratonlopp i högklackat för den som utmanar kulturminnen, naturvård eller kommunikationer, för att nämna några "riskintressen". Särkraven blev det ett himla liv om och nu när den frågan tycks gå mot en lösning där vi både får en stopplag och rejält skärpta energikrav vid nybyggen, borde ju byggbranschen slå klackarna i taket och börja bygga.

Det skaver här och där i bostadspolitiken och det pågår en ständig diskussion om var och varför skon klämmer. Framförallt frågar man sig varför vi inte kan gå snabbare fram och nå längre.

För ett par timmar sedan hade jag ett samtal med Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman. Samtalet var informellt och trevligt över en kopp kaffe med tilltugg. Ingen debatt och inget klander åt något håll. Vi är överens om att bostadsfrågan kommer att bli viktig i valet. Vi är också överens om att det behövs mer investeringar i bostadssektorn, däremot skiljer vi oss en del i hur det ska gå till.

Centerpartiet vill se en friare hyressättning med ökat inslag av marknadsanpassning som ett sätt att öka drivkrafterna. Vi har också tagit ställning för rättvisare skattevillkor mellan upplåtelseformer. En kombination av dessa förslag borde tillsammans med regelförenklingar vara grunden för en bred och hållbar överenskommelse om bostadspolitiken. Det borde i första hand vara parterna som tog ansvar för att skapa en fungerande marknad där rörligheten ökar och även de som står utanför bostadsmarknaden har en möjlighet att ta sig in. Några subventioner till bostäder vill vi inte ha och det uppfattade jag också var Barbros hållning, när hon säger att subventionerade bostäder till människor med låga inkomster inte borde vara aktuellt. Frågan man ställer sig är till vilka man annars skulle subventionera byggandet. Nej, Barbro, där måste vi vara överens. Inga mer subventioner och inga sociala bostäder. För Centerpartiet är värnandet om besittningsskyddet och skyddet mot plötsliga hyreshöjningar och ockerhyror odiskutabelt, precis som det är med investeringsstöd till bostäder.

Bruksvärdessystemet är ett i teorin väl fungerande sätt att nå överenskommelser om hur hyran ska sättas. Problemet när det bara finns ett par skor att tillgå och de är i storlek 40, är att de inte passar alla. Hos några är det gott om plats och i bästa fall funkar det med tredubbla sockar, medan de för andra inte ens går att få ner foten. Så är det med bostadsmarknaden, det finns olika sorters skor och olika sorters fötter.

Nästa valdag den 14 september blir en nagelbitare men mitt tips är att Alliansen kommer att kunna fortsätta bygga vidare på att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för bostadsbyggandet, där vi också med skattepolitikens hjälp kan stimulera och få fart på renoveringar med energieffektivisering av miljonprogrammet. 

Det behövs stora mjuka skor och mindre ömma tår i bostadsdebatten.

Ola Johansson

Centerpartiet

Hela landet skall leva och utvecklas!

Ja, menar vi med det HELA landet, eller menar vi det vi brukar kalla för landsbygd? Är det Sveriges samlade jordyta, inklusive vatten berg och mineraler under jord, luften som Svenskar andas inom de nationella gränserna. En strikt geografisk definition.

Handlar det inte istället om oss människor, vi som kommit att leva och verka i vårt land, -hela vårt land?
Den här bilden som är mer än 50 år gammal föreställer en lantgård, men det kunde också varit en bakgård på Söders höjder, statarlängorna vid godset, eller husen i brukssamhället.

Det är en bild av en svunnen tid.

-          Innan miljonprogrammen

-          Innan jordbruket rationaliserades

-          Innan vårt EU-inträde

-          Innan exportindustrin började växa och anställa

-          Innan flyttlassen till storstäderna började gå.

Men många tror fortfarande att detta är en bild av landsbygden idag.

• Idag förvärvsarbetar de flesta som bor på landsbygden, de driver företag eller både ock.
• Man har en fast, eller kanske rent ut av hög, inkomst som kan användas för konsumtion eller investeringar.
• Att bo på landsbygden är ett aktivt val, inte något man gör för att alternativ saknas. Därför vill man inte att det ska betyda några försakelser.
• Bor man på landsbygden vill man också kunna göra en yrkeskarriär, ha tillgång till kulturutbud och välfärdstjänster.
• Man är en världsmedborgare som ingår i globala nätverk och sammanhang, man reser i arbetet och när man är ledig.
• Då var klimatpåverkan liten (fast det var inget man tänkte på). Idag är det svårare att inte lämna ett klimatavtryck.

Bilden föreställer mitt hem. Dit jag kom som nyfödd i början av 60-talet. Den blev senare den största mjölkgården i närområdet (mitt i Halland), när den sålts vidare i slutet av 90-talet var den en av de minsta. Idag är det en konferensanläggning med bed & breakfast, där det föds upp alpackor för avel.

Vi talar här om landsbygden, det vill säga utanför storstäderna. Här kan man identifiera sig som landsbygdsbo, men inte enbart det. I första han är de flesta något annat. Mamma – pappa, entreprenör, en yrkesroll, motionär, konstnär…

Det är en väv av människor som vill ha fred i sitt närområde, en stabil ekonomi, fungerande vård och omsorg en bra skola som ger möjligheter för barnen. De vill att svenska företag, även de stora, ska växa exportera och anställa. De ser sambanden i samhället, mellan människor med olika ursprung, mellan stad och land.

Ola Johansson

Centerpartiet

Sagt som inledning på en workshop med rubriken ”Hela landet skall utvecklas” på Centerpartiets toppkandidatutbildning inför valen 2014, den 6 december 2013 i Solna.

 

 

Rösta politiskt i söndagens val!

Ja, inte nödvändigtvis partipolitiskt, men gärna. Samtliga som ställer upp i söndagens kyrkoval gör det från någon form av gemensam värdering och en idé om hur man vill att kyrkan skall utvecklas i framtiden. Jag har själv röstat. Eftersom jag inte är hemma i Kungsbacka på söndag lyckades jag efter lite strapatser komma åt att göra det i går vid Kungsholmens kyrka. Jag röstade på Centerpartiet till stift och kyrkomöte och valde en av samlingslistorna där jag kunde kryssa en aktiv Centerpartist i valet till Hanhals - Kungsbacka kyrkliga samfälldhet. Varför jag anser man ska välja C framgår av debattartikel jag skrev tillsammans med Camilla Widepalm Heuren (född i Förlanda) som publiceras i Hallands Nyheter och Hallandsposten.

http://hn.se/asikter/debatt/1.2329967-c-for-en-hallbar-kyrka

Det framförs alltid i samband med kyrkovalen att politiska partier inte borde ställa upp och genom sina partiorganisationer blanda sig i kyrkans verksamhet sedan den skiljdes från staten. En del partier har valt att dra sig ur, medan andra är kvar. Moderaterna ställer upp under namnet Borgerligt alternativ. Alltid lurar det någon! Centerpartiet ställer upp med sin partibeteckning, men kunde förstås också hetat "kyrkans gröna val" eller "Centerpartister i Kyrkan". Det som förenar dessa är att de är aktiva i kyrkan idag och har en idé om hur man vill att kyrkan borde vara. När det gäller tron menar jag att det är något privat som man inte ska behöva avkrävas någon deklaration kring, men det är givet att den som är aktiv i kyrkan också tror på Gud. Ingen kan dock garantera detta, inte ens de mer konservativa partigrupperingarna. Hur kontrollerar man sånt? Inte med någon sorts dopingtest i alla fall. Inkvisition har prövats med viss framgång.

Det är bekymmersamt när man få höra att vi som har en bred ideologisk bas och en idé som sträcker sig utanför kyrkans verksamhet inte borde ställa upp. Vad är det för exkluderande syn på människor som vill göra något tillsammans? Tänk om vi i de allmänna valen till EU, Riksdag, kommun och Region skulle säga att vissa partier borde inte vara med. Inte ens till Sverigedemokraterna skulle vi säga något sådant, även om vi starkt ogillar vad de står för. Nej i kyrkovalet är det viktigare än någonsin att partier och kandidater som står upp emot främlingsfientlighet och bristande tolerans är tydliga och kan ge den varudeklaration, som partibeteckningen står för. Också det tar vi upp i vår artikel. 

Det är då mer tveksamt när personer som är anställda på hög nivå och som företrädare för de församlingar vi skall rösta till ger sig in i debatten om vilka som borde och inte borde vara med, eller tar ställning för eller emot partier och kandidater. Partier som fyller sina listor med personer som är anställda och som kyrkopolitiker skall fatta beslut som påverkar dem själv och deras kollegor i arbetet, är ett större problem. Det anser jag. Men jag skulle aldrig säga att de inte borde vara med.

Hastigt skrivet torsdag morgon medan frukosten väntar.

Ola Johansson

Centerpartiet

Kungsbacka "äger" på bostadsmässa





Henrik von Sydow M, Veronica Palm S, jag, Lars Tysklind Fp,
Magnus Jacobsson Kd, Jan Lindholm Mp

Någon har kallat mig "Alliansens riktige bostadsminister". Det känns såklart hedrande och frågan man kan ställa sig är: - Om någon ställer frågan! - Skulle jag överväga att tacka ja?



Vid Fastighetsmässan i Göteborg idag gav debattledaren Karin Klingenstierna oss ett ämne att inleda med. "Om jag var bostadsminister, då skulle jag".

Min programförklaring lät ungefär så här: " Ödmjuk inför uppgiften eftersom jag vet att förväntningarna på en sådan överstiger vad som är möjligt att leverera ensam.

Därför skulle jag börja med att ta ett snack med Stats- och finansministern för att de ska förstå att tillgången på bostäder är avgörande för hur vi kan skapa tillväxt och arbete i växande företag och öka attraktionskraften på landsbygden, samtidigt som vi tillåter städerna att växa hållbart.

Eftersom de flesta bostäder byggs av företag med kapital som kommer från privata investerare skulle jag se till att öka drivkrafterna hos dem att investera i bostäder, särskilt hyresrätter.
Då skulle vi se över skatter och moms på byggkostnader. Vi skulle analysera bolånetakets effekter för investeringsviljan. Vi skulle sänka flyttskatterna och på så sätt skapa en bättre rörlighet, där människor kan anpassa sitt boende till vad de behöver och har råd med. Jag skulle se till så vi fick fram sparformer som gör det förmånligare, även för unga att äga sitt boende.

Samtidigt skulle jag se till att vi började reformera hyressättningssystemet, eftersom vi ser att det är den byggbroms som ligger på och hindrar byggandet av hyresrätter. Jag skulle be Veronika Palm att sluta prata om subventioner och istället komma till mig och på allvar sätta sig ner diskutera hur vi kan stärka drivkrafterna att investera i upprustning och nybyggnation av hyresbostäder.

Slutligen skulle jag lägga förslaget om en stopplag mot kommunala särkrav i papperskorgen och istället uppmana Boverket att anpassa sina byggregler efter den standard som de flesta strävar efter. Byggbranschen har visat att de kan bli effektivare och samtidigt bygga hållbara bostäder. Det är inte där skon klämmer."

Det blev en het debatt kring hyresfrågan. Jag och förvånande nog Kd:s representant, var de främsta förespråkare för en friare hyressättning. Jag gick så långt att jag menar att det är ett större hinder än något annat, att de som står i begrepp att finansiera avstår. Värre än plan- och bygglagen och överklaganden. Socialdemokraternas Veronica Palm menade att det är krånglig lagstiftning som är det största problemet. Samma parti vill att man ska bestämma upplåtelseformer i detaljplaner, något som skulle fördröja och komplicera ett planarbete enormt.

Nu blev dete även denna gång lite skryt om Kungsbackas planframförhållning som gör att vi levererar 500 bostäder om året. Som om inte det skulle räcka så kunde vi lyssna till ett seminarie om renovering av miljonprogrammets bostäder där Aranäs VD, Jonas Håkansson medverkade och strax innan jag äntrade Scen 2 på Svenska Mässans golv stod vår egen Centrumutvecklare Henrik Olsson på scenen ensam för att beskriva för publiken hur man gör för att lyckas skapa attraktiva stadskärnor. Också det med Kungsbacka som exempel.

Karin Klingestierna utbrast "Kungsbacka äger" och var på vippen att hindra ytterligare en Kungsbackbo - jag - äntra scenen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Fyra år till med glädje och entusiasm

När jag för fyra år sedan accepterade att bli nominerad som en av Centerpartiets kandidater till riksdagsvalet anade jag inte att jag ett par månader senare skulle erbjudas platsen som listetta. Omställningen från att ha arbetat politiskt med lokala frågor till att bli en veckopendlande handelsresande i rikspolitik har fungerat bra, mycket tack vare det stöd jag har från min fru, från vännerna i Hallandscentern och beslutet att flytta närmare järnvägsstationen hemma i Kungsbacka.

Att tacka ja till ytterligare en period i Sveriges Riksdag är inget man gör utan att tänka igenom det noga. Nu är det gjort! Lusten finns, liksom ambitionen att göra ett fortsatt bra jobb för Halland, för alla som bor i Sverige och för Centerpartiet. Jag hoppas få Centerpartiets medlemmars stöd att delta i riksdagsvalet 2014 som toppkandidat.

Bostadsfrågorna kommer vid sidan av jobben att bli de viktigaste frågorna i valrörelsen. Utanförskapet drabbar inte bara de som hamnat utanför arbetsmarknaden, utan även de som har svårt att få tag i en bostad som motsvarar vad de behöver och har råd att betala för.



Den "officielle" bostadsminsitern, Stefan Attefall, Kd,
jag och Ekstas VD, Christer Kilersjö

Som Centerpartiets ”bostadsminister” i Civilutskottet ser jag att vi måste öka de ekonomiska drivkrafterna att bygga ikapp den bostadsbrist som finns i tillväxtområden kring våra storstäder. Vi behöver också styrmedel och regelförenklingar som gör landsbygdsbyggandet mer attraktivt. Jag har under det senaste halvåret besökt ett 25-tal kommuner i hela Sverige och träffat många Centerpartister som brinner för byggandet. Glädjande nog har det gjort att bostadsfrågorna är ett av de områden där det skrivits flest motioner till Centerpartiets stämma i Karlstad den 19-22 september. Jag tror att min bostadsturné har bidragit till det.

Centerpartiet är det långsiktiga alternativet i Halländsk politik. Vi strävar efter ett hållbart Halland, där människor får bestämma mer själva. Genom att stärka Halland med utbildning, infrastruktur, regelförenklingar och ett livskraftigt näringsliv som ger arbetstillfällen, skapar vi också de resurser som behövs för att utveckla välfärden, vård, skola och omsorg.

Det ligger en stor utmaning i att nå ut med Centerpartiets politik till Hallänningarna. Många partier visar ett nyvaknat intresse för landbygden, där vi traditionellt har vårt starkaste stöd. På sätt och vis är det glädjande att inte längre behöva kämpa ensamma. Det är tack vare Centerpartiet och vår medverkan i Alliansregeringen som det görs miljardsatsningar, exempelvis på bredbandsutbyggnad.

Centerpartiet står väl rustade inför valåret, med ett nytt och synnerligen väl genomdiskuterat och förankrat idéprogram, där kärnvärden som miljö, decentralisering, trygghet och solidaritet är framträdande. Vi har den bästa partiledaren, Annie Lööf som vi med kraft matchar fram som en blivande statsministerkandidat. Vi är ett modernt och modigt parti med en organisation som förnyas och föryngras, med nya medlemmar. Jag tror på Sverige, Halland, Centerpartiet och en hållbar framtid.

Ola Johansson, Hallänning (C)

Riksdagsledamot

Kungsbackamoderater vars kappor fladdrar i vinden

Ett senkommet och plötsligt uppvaknande från vad som i GöteborgsPosten beskrivs som "företrädrare för kulturreservatet Äskhults by" reagerar och protesterar mot vindkraftsplaner i Ulvås på gränsen mellan Förlanda, Idala och Horred, någon knapp mil "fågelvägen" från Äskhults obebodda by i Förlanda. Det är Nämnden för Kultur och Turism, vars ordförande Lena Reimertz-Thelen som ger uttryck för detta, understödd av tjänstemannen Wivi-Ann Reit. Om målet med kulturreservatet är att ta död på den bygd som utvecklats sedan de sista bofasta lämnade byn för några decennier sedan, behöver vi inte fler av dessa reservat. De riskerar att göra en hel kommundel till ett sådant. Fritt från modern teknik, hållbar utveckling, företagare och tillväxt.

Det mest förbryllande i detta är minnesluckorna och kunskapen om de beslutsprocesser i kommuner och stat som leder fram till Ulvåsprojektets genomförande. Alla planer på vindkraftsetablering i Kungsbacka har väntat på framtagandet och antagandet av den översiktsplan som möjligör ansökningar och lov till vindkraftsparker som den i gränstrakterna till Mark (vår sydöstra grannkommun). Sedan ett par år finns den äntligen framme och det är med den som andra översiktsplaner, något man bör följa som politker, såvida man inte i någon del från början motsatt sig den och följaktligen passat på att reservera sig. Moderaterna och andra partier som i vissa avseende varit tveksamma till vindkraft har sagt ja till hela planen, förutsatt att ingen havsbaserad vindkraft tillåts. Börjar de nu säga nej till förfrågningar inom de områden de sagt ja till är det i stället "hela havet stormar" och följdriktigt bäst att placera snurrorna utanför verandorna på Särö där det blåser mer och stadigare.

I arbetet med översiktsplanen har alla nämnder getts möjlighet att yttra sig och hänsyn har tagits till natur- och kulturmiljöer, bebyggelse och sjöar. Vad som syns, hörs och till äventyrs kan störa dessa. Hänsyn till Äskhult, Fjärås Bräcka och andra kulturmiljöer är redan tagna. Ulvås ligger klart utanför de gränser som redan är väl tilltagna och ritats dit för att vägleda kommunen i sitt ställningtagande, var vindkraft ska tillåtas eller ej.

Det är tyvärr inte första gången som företrädare för det största av de styrande partierna visar sin okunnighet och omedvetet väljer att svika den linje som är överenskommen i Alliansen och sedan fått ett brett stöd i Kommunfullmäktige, som handlar om var man kan och var man inte kan bygga ut vindkraft i Kungsbacka kommun.

Om övriga Moderater skulle välja att lyssna till eller ta hänsyn till dessa synpunkter från Kultur & Turism så kullkastar det all tilltro till den kommunala beslutsprocessen. Det är läge att Per Ödman, Hans Forsberg och andra ledande Moderater informerar sina partikamrater om vad som gäller. Kommunen har sagt sitt. Det har antagit en översiktsplan och med den som vägledning har de medgivit fortsatt prövning av Ulvås. Det är nu Länsstyrelsens sak att pröva i positiv anda. Just nu är det förekomsten av fågel och fladdermöss som är i fokus.

Att enskilda politiker fått pippi är inget skäl att säga nej.

Ola Johansson
Centerpartiet

PS. Förekomst av tofsvipa på Onsala hindrar Råö från att bygga så många teleskop som de önskar. Tofsvipa är en trevlig fågel som är lika välkommen varje vår till våra breddgrader, men är de skäl att säga nej till rymdforskning? Nej, lika lite som en havsörn som kan ha setts på Fjärås Bräcka kan kullkasta hållbar utveckling och förnybar energi.

Vi fick snabbt en motorväg, men först nu kommer dubbelspåret

Efterlängtat besked om Varberg. Arbetet med resecentrum och dubbelspår påbörjas redan 2017. Möjligheterna för arbetspendling i Halland ökar när plattformarna förlängs i bland annat Kungsbacka så att det går att köra med dubbelkopplade tåg, vilket ytterligare stärker möjligheterna för de 20 000 hallänningar som arbetspendlar norrut. Det blir dessutom enklare att pendla med hjälp av bil, cykel och tåg när samåkningsparkeringar byggs i Kungsbacka, Varberg och Halmstad. En rejäl satsning på cykel blir det för Halland i och med att Kattegattleden färdigställs.

Redan 2010 presenterade den dåvarande Infrastrukturministern Åsa Torstensson (c) den historiskt stora satsningen på utbyggd infrastruktur. Hela 522 miljarder kronor inklusive regional medfinansiering ska satsas i hela landet på hållbara transporter, arbetspendling och stärkt konkurrenskraft för Sverige, genom nyinvesteringar och upprustning.

Decennier av misskött underhåll från tidigare S-regeringar som med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet byggt upp en underhållsskuld på 300 miljarder, kommer under 2014 – 2025 att ge hela Sverige helt andra förutsättningar att utvecklas. Beskeden för Halland och Västsverige är glädjande, eftersom det nu innebär att spaden äntligen sätts i jorden för dubbelspårig järnväg på hela västkustbanan.

- Det värmer hjärtat extra hos oss som i Ungdomsförbundet kämpade för dubbelspår redan på 70-talet, säger jag som var distriktsordförande för CUF 1983-85 och som hellre såg dubbelpåret färdigställas än en motorväg.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostadsminsister kollar Kolla - Stefan Attefall till Kungsbacka 3/6

Stefan Attefall, Bostadsminister, Kd

På måndag den 3 juni kommer vår Bostadsminister, Stefan Attefall till Kungsbacka, inbjuden av mig i min egenskap av nationell talesperson i bostadspolitik. Förutom att det kan vara trevligt att bjuda "hem" den av Regeringens ministrar som jag har störst anledning att ha god kontakt med (vilket jag tror att jag har), vet jag att just Kungsbacka kan ge honom det kanske bästa exemplet i landet på hur en kommun tar ansvar för sin bostadsförsörjning och använder plan- och bygglagen som ett verktyg att växa hållbart och kontrollerat.

Här på hemmaplan kritiseras vi ofta för att bostadsbyggandet är otillräckligt och att det framförallt saknas hyresrätter. Det är en berättigad kritik, på det sättet att det fortfarande saknas bostäder åt unga och åt de flyktingar som kommunen lovat Migrationsverket att vi ska skapa en framtid åt här.

Det händer att även stora partier backar för en lokal opinion som är kritiska till förtätning och som har svårt att acceptera att hus kan vara högre än de 4-5 våningar som kännetecknar staden. På det stora hela är det ändå så att Kungsbacka matar på och levererar i en takt av  500 bostäder om året. Lagom för att ge rum åt en befolkningsökning som stadigvarande är över 1000 personer.

Vid träffen i Kolla Parkstad på måndag deltar Kungsbackas politiska kommunledning och planstrategen Hasse Andersson, som ger en bild av kommunens utveckling och planarbete, med utgångspunkt från det område där vi befinner oss. Kolla Parkstad innehåller så mycket, ett komplext plangenomförande, förtätning och bebyggelse i ett markområde som riskerar utsättas för skred och översvämningar. Fastighetsbolaget Aranäs ledning och vår egen allmännytta, Eksta, presenterar sig som två av de största aktörerna på plats. Eksta kommer bland annat att klargöra att det inte finns någon motsättning mellan att bygga energieffektivt och att vara kostnadseffektiva. Företaget har över 30 års erfarenhet av det. Aranäs kommer sätta fokus på hyressättningen och hur man med hjälp av friare hyressättning kan väcka liv i hyresrätten som upplåtelseform. Stefan Attefall kommer att presentera några nyheter inom bostadspolitikens område. Säkert kommer det också att handla om förändringarna i Bostadsförsörjningslagen som han skriver om idag i Svenska Dagbladet.

Efter lunchen, kl 13-14 kommer vi att vandra runt i området och då kommer det ges tillfälle för pressen att ställa frågor till oss som är med och att ta bilder.

Stefan Attefalls partikamrater Larry Söder (kd) avslutar med ett samtal om hur bostaden kan användas som ett medel att ta tag i missbruksproblem. Mellan 10-15 beräknas besöket att vara.

Ola Johansson
Centerpartiet

Gott virke

Bostadsturnén har tagit mig till många platser på kort tid. I måndags startade jag tidigt i Göteborg, för att innan kvällen ha hunnit med Örebro, Lindesberg och Leksand. Det är omöjligt att sammanfatta så många intryck och jag börjar inse att det kommer att bli svårt att på något vettigt sätt dra slutsatser av allt jag skriver här.



Mats Dahlström, Johan Svensson, Charlotte Edberger-Jangdin
och jag beser trähus på Rynningegatan 2 i Örebro
från balkongen byggt av John Ekströms bygg

Hursomhelst blir det alltid goda samtal i mötet med Centerpartister i nämnder och bostadsföretag när så mycket erfarenhet samlas. Det är mycket traditionstyngd administration i kommunala förvaltningar som fördröjer planprocesser och bygglov. Det är sådant som vi Centerpartister i byggnadsnämnderna borde kunna göra något åt. Det finns också undersökningar som visar att effektiviteten hos snickare har sjunkit över åren. Det tycks finnas en ohelig allians mellan facken och delar av byggbranschen. Det driver å andra sidan på utvecklingen mot ett mera industriellt byggande. Huskataloger av det slag som småhustillverkarna erbjuder finns inte för flerfamiljshus, men steg tas i den riktningen.

Det finns många skäl till att byggandet fördyrats och störst ansvar har väl branschen själv. Nu finns det både stora och små företag som utvecklar fabriksbyggda hus och som dessutom tecknar avtal med andra fack än byggnads. Det kommer att förändra bilden och måhända behöver byggregler och lagar ändras för att bättre anpassas till det.

I går kom det förresten ett SMS från Lindbäcks bygg i Piteå där det stod att ett genombrott är på väg för bredare vägtransporter. En sådan förändring är värd mycket för den som har husfabriken i Norrland och levererar i hela Sverige. (Lindbäcks levererar hus till Aranäs på Kollaområdet i Kungsbacka)

Trappa i massivt trä, 6 våningar högt.

Det är bara att konstatera att byggandet är marknadsstyrt idag och att ju mer bostäder som finns tillgängliga, desto lägre blir priset på det som redan byggt. Visst går det att dra ner på standarden och få ner kostnaden, men det finns också gränser för hur enkelt och litet man kan bygga och behålla en kvalité som folk vill ha. Allmännyttan ska idag agera på marknadens villkor, men så länge den är offentligt ägt ska den också användas för att se till så det markanden inte vill, men som behövs, blir utfört. Det kan vara att bygga för svaga konsumenter, på svaga marknader. Vi Centerpartister måste arbeta inom SABO för att förmå de kommunala bolagen till det.

Falun, Växjö, Skellefteå och Skövde utgör det nationella Trästadsprojektet. Det var Göran Persson som tog initiativet men Maud Olofsson har stöttat verksamheten och initierade Trästad 2012. Länge var det förbjudet att bygga höga hus i trä och det finns mycket förutfattade meningar kvar. Betong är ett bra byggnadsmaterial, men det har stor klimatpåverkan och kräver att man utnyttjar en ändlig resurs, grus och sten, som är svårt att återvinna. Betong har fortfarande användningsområden, exempelvis inom anläggning, men träet är överlägset i bostäder. Risken för brand i massivt trä är överdriven. Det byggs numera långa broar i trä.
Materialet står för hela 40 % av klimatemissionerna från ett hus. Inomhusmiljön är bättre och de boende upplever en högre kvalité. Det finns teknik som gör att ljud inte fortplantas genom golvkonstruktioner och inom många områden är produktutvecklingen snabb. Falun har antagit en träbyggnadsstrategi som säger att "trä alltid bör prövas" vid kommunal byggnation och ibland byts "bör" ut mot "skall". Då är det ett så kallat särkrav som kritiseras av både bransch och bostadsminister.

I Örebro fick jag innan avresan via Lindesberg till Leksand hälsa på i ett 12-våningshus i "Kopparstaden". Det huset var byggt av Martinssons husfabrik i Bygdsiljum utanför Skellefteå. Prislappen hamnade 15 % under kalkylen. För varje hus som uppförs blir det billigare och det femte huset blir 25 % billigare än det första.

Jag träffade byggherren och en av de boende. På plats fanns också TV4 lokalnyheter som intervjuade mig om byggbromsen. Se det här.



Förskola i Lindesbeg - ovanlig arkitektur

Utelek i Lindesberg

Lindesberg reste till Västkusten för att lära sig bygga passivhus. Nu har de byggt själva och dessutom en förskola för 4 avdelningar i trä och energieffektivt, naturskönt på Kyrkberget. Byggnaden är rund, med en estrad och personalutrymmen i mitten och avdelningarna i yttercirkeln. Väldigt funktionellt och uppskattat av personal och barn. Robert Sixtensson, VD för LIBO – bostadsbolaget berättade om energiprestandan som är så låg som 50 kwh/kvm. Det kostade 48 miljoner kronor att bygga och det är faktor 1,5 mot om man hållit sig till normerna. Ibland måste en liten kommun tuffa till sig för att sätta avtryck. För de som skall arbeta här är det positivt att känna att man vill satsa. Kalkylen blir bättre om man räknar in de lägre driftskostnaderna. Hur värderar man personalens trivsel och en god miljö för barnen?

Även i Lindesberg överklagar man planer. Det finns gott om pensionerade advokater som har tid att skriva.

Återkommer i nästa inlägg om Leksand och bildandet av ett Dalanätverk för bostadsbyggande.

Ola Johansson
Centerpartiet

Arboga - unikt och särskilt

Onsdagen den 17 april

Arboga med sitt öl sin pastej och sin historia besöktes i onsdags på min bostadsturné. Det är en unik stad på många sätt. Med ett Rådhus som skänkts till staden av ingen mindre än Gustaf Vasa. Kungen som annars gjort sig mest känd för annat än sin givmildhet.

På 60-talet byggdes många av de bostäder som på andra ställen skulle kallas för "miljonprogram". Det var försvarets expansion som gjorde att invånarantalet växte, men de här bostäderna är idag svåra att få hyresgäster till. Det behöver byggas i Arboga och (korrigerad uppgift) det finns ett allmännyttigt bolag som förvaltar bostäder, varav några har varit i kommunal förvaltning tidigare. Kommunen äger tillsammans med fastighetsägaren och byggnadsfirman Lund AB, Sturestadens Fastighets AB.

Tillsammans med det samägda företaget har kommunen lyckats med den önskade utvecklingen. Om det är Kerstin Rosenkvist, Centerpartiets gruppledare och Olle Ytterberg, Socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande överens. C är med och styr Arboga i majoritet med v och et lokalt parti. Redan i början av 90-talet långt innan begreppet OPS-uppfanns skapades bolaget i syfte att vara ett verktyg för utveckling.

Robert Wibom, VD för Sturestaden visar ett koncept som tycks helt unikt. Spirean är ett område som byggs på en höjd där det tidigare legat en andelsträdgård. Därav namnet och kommer man dit så syns trädgårdsväxterna resa sig manhögt runt entreprenadmaskinerna som gräver husgrunder och anlägger gator. De 79 kvm stora fristående husen med carport och förråd är extremt funktionella och lagom stora för det äldre paret, eller den lilla familjen. De är kostnadseffektivt byggda och går att komma över till en hyra på 1685 kr/kvm, eller kan det köpas för 1,7 miljoner. Är du osäker kan du hyra först och köpa sen.

Det bästa hade varit om det varit möjligt att göra en kapitalinsats först i syfte att få ner hyran. Målgruppen är egentligen +55 och dessa kunder har ofta kapital, men vill helst inte köpa. Tyvärr går det inte, dels gör skattelagstiftningen att det blir en förmånsbeskattning på den lägre hyran. Jordabalken säger dessutom att det inte är tillåtet att kräva en kapitalinsats för att få hyra.

Länsstyrelsen i Västmanland står också på listan över värstingar. Här är det strandskydd, arkeologi och riksintressen som skapar problem, samma som på Öland. Hjälmaren är sveriges till ytan största sjö. Den södra stranden ligger Kungsör och där syns nybyggda bostäder, men på norrsidan gäller ett generellt strandskydd med förbud på 300 meter.

Så olika kan det vara. Många kommuner upplever att just deras Länsstyrelse är den värsta och krångligaste i landet. Det kunde vara spännande att upprätta någon form av värstinglista.

I Arboga görs idag varken någon öl, eller pastej i större skala, men den unika historien och den vackra trästaden finns kvar. Väl värd att återse igen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Flen i världen – världen i Flen

111 km från Stockholm längs stambanan, till det natursköna Sörmland, tog jag mig i onsdags med ett tidigt tåg från Stockholm C, på mindre än en timma. Där hos Flen Bostads AB (FB AB) på ett frukostmöte anordnat av Centerkretsen fick jag ännu en pusselbit att lägga till bostadspusslet – Hela Sverige.

Här har innevånarantalet en gång varit större än det är idag. De bostäder som behövs i Flen blev färdiga redan på 70-talet och det finns vakanser (tomma lägenheter) lite här och var, i Hälleforsnäs, Malmköping och Mellösa. FB AB har fått klara sig utan pengar från bostadsakuten och Statens bostadsomvandling. Det finns ju fördelar också med att ha lediga lägenheter och på något sätt har det gått.

I Flen bodde det över 18 000 personer på 60-talet. Då kom flyktingvågen från Tjeckoslovakien i svepet efter Pragvåren -68. Idag är andelen utlandsfödda av dem som bor i FB AB:s 1700 lägenheter 40 %. Ännu idag leker barn från olika länder med varann på skolgården, men idag kommer de flesta hit från Somalia och utan undantag bor de i allmännyttans hus.

Det är till den äldre befolkningen som behovet att skapa nya bostäder är störst. Här som på andra ställen skulle mycket vara vunnet om de som bor kvar i villor kunde komma in i ett trygghetsboende, eller ännu tidigare bosätta sig i ett senioranpassat bostadsbestånd som fungerar när orken, rörligheten och energin så småningom börjar avta. ”-Vi har försökt”, menar FBAB:s VD Arne Feltin. Det fanns ett väldigt stort intresse, men när det kom till kritan var det för få som verkligen var intresserade.

 Problemet i Flen är inte höga flyttskatter, när en normal villa kostar runt en miljon. Det är kostnaden för den nyproducerade bostaden som avskräcker och trots bekvämligheten backar de flesta ur när de ser hur hög hyran blir.

Det är dyrt att bygga nytt och även om Kombohusen, som SABO handlat upp, är billiga att sätta upp så tillkommer det kostnader som gör att även de springer upp i 24 000 kronor per kvm. Om man kan köpa en villa med god standard för en miljon, varför ska man då skaffa sig en hög hyra för något som är nyproducerat? Allt stöd har försvunnit sedan det senast byggdes något och problemet uppstår när man måste bygga äldre-/trygghetsboende med att klara finansieringen. Det behövs någon form av stöd här, menar man. Renoveringsbehovet är inte akut, men när det kommer blir det säkert hyreshöjningar som många får svårt att ha råd med.

Men Flen har möjligheter. Det är ett vackert och varierat landskap med många slott och herrgårdar, flera sjöar, bland annat Båven, som kan ge möjlighet till attraktiva tomter. Länsstyrelsen agerande kring strandskyddet är märkligt. Från att ha haft bestämmelser som tillåtit strandnära bebyggelse på vissa ställen gäller nu generellt 300 meter. Det finns LIS-områden på gång i Flen och för den som vill bo vackert, men ändå ha nära så borde det vara attraktivt att bygga sitt hus strandnära.

Flen - bara 11 mil från Stockholm

Investeringar i Täbybanan kan skapa helt nya möjligheter till pendling och områden för villatomter börjar planeras. Förut har det gjorts satsningar på att få Stockholmarna hit, men den gången misslyckades det. Dags att försöka igen tycker den tillförordnade samhällsbyggnadschefen i Flens Kommun, Peter Israelsson. Arbetsplatser finns (Volvo renoverar lastbilsmotorer här), skolan är bra och det kommer att bli ännu bättre pendlingsmöjligheter framöver med tåget.

Det är ganska tydligt att villabebyggelsen är bästa chansen att dra familjerna till Flen. Kanske gör det att några av de som idag bor i FBAB:s hyresrätter väljer att äga ett hus, men med ökad attraktionskraft kommer de snart att fyllas. En vacker dag är det möjligt att sätta spaden i jorden för nya flerfamiljshus i en stad som är känd för sin Viol, för glassfabriken mitt i stan och för sin öppenhet mot världen.

Slutorden från Tage Persson (c), vicde ordförande i FB AB, när jag åkte tillbaks till Stockholm är värda att citera: ”Hade vi inte haft familjerna från Somalia här, skulle nog skolan måst läggas ner”. Även om det är tufft för en kommun som har det kämpigt med ekonomin och minskande befolkningstal, så är det kanske tur för fler än de som kommer hit, att det finns lediga lägenheter. Mångkulturen kan också vara en tillgång för Flen som den var redan på 60-talet.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostadsfia(s)kot i Göteborg

För tre år sedan kom det stolta löftet från S om 10 000 nya lägenheter i Göteborg fram till 2015. När Socialdemokrater samlas för kongress har inte mycket mer skett än att Anna Johansson och Anneli Hulthén (båda S) skyller Regeringen för att de inte varit i närheten att nå målen, medan kranskommuner som exempelvis Kungsbacka bygger väl i nivå med de 500 bostäder som planeras årligen och dessutom en tredjedel hyresrätter.

Hur kommer det sig att Göteborg misslyckas där Alliansstyrda kommuner lyckas bättre? Svaret står att finna i den brist på fantasi och den dogmatiska bostadspolitik som kännetecknat Socialdemokratin sedan miljonprogrammets dagar. När dessa 600000 bostäder står inför ett omfattande renoveringsbehov och utmaningen är att få fram de 40 000 bostäder som behövs varje år, är det endast subventioner och ytterligare regleringar av byggandet som ombuden på kongressen har att ta ställning till.

Byggbonusar och bidrag har alla aktörer artigt tackat nej till, eftersom de vet att sådant kan försvinna när som helst och att de driver kostandsutvecklingen åt fel håll när effektiviteten istället borde öka. Socialdemokraterna vill återinföra kommunal förköpsrätt av mark i tron att det skulle ge fler bostäder. Göteborg är ett exempel på en kommun som trots ett stort markinnehav inte åstadkommer de bostäder som utlovas. Samtidigt klagar privata markägare och små byggherrar över svårigheten att komma till tals med kommunen.

I Riksdagen vill Veronica Palm (s) att kommuner ska ha rätt att bestämma upplåtelseform i detaljplan. Det skulle effektivt hindra privata planinitiativ och försvåra långsiktigt fastighetsägande om det för all framtid bestäms att ett område enbart får bestå av hyresrätter. Socialdemokraterna kräver att Plan- och Bygglagen ska göras om, utan att själva ha något annat att komma med än hårdare regler och mera krångel.

Centerparitet menar att det istället behövs reella ekonomiska drivkrafter, långsiktighet och en hållbar politik för fler bostäder i hela landet. Vi har varit med att ta fram den nya förenklade PBL. Det hindrar oss inte från att vilja hitta genvägar, räta ut kurvorna genom att ta bort steg i planprocessen och minska överklagandena. Statliga stöd ska inte vara bröd och smör åt byggföretagen, utan övervägas för särskilda ändamål som studentbostäder, stimulans till innovativt byggande, klimatsmarta lösningar och åt de som inte på egen hand kan skaffa och behålla en bostad.

Centerpartiet välkomnar mångfald och valfrihet. Vi säger bestämt nej till en stopplag som hindrar de kommuner som vill att bygga energieffektivt. Alla bostäder behövs, även de som hyrs ut i andra hand och de som köps med hjälp av sparade pengar och bolån. Allmännyttan ska bära sig ekonomiskt och samtidigt vara de som tar initiativ och driver på utvecklingen för hyresrätter utanför centrum. Privata byggföretag är de som skall förse bostadskonsumenterna med hållbara och prisvärda bostäder, förutsatt att de ges rätt förutsättningar och själva förmår utveckla ett mer industriellt byggande.

I Kungsbacka står byggföretagen i kö för att bygga åt en ökande befolkning. Det gör att vi kan använda planeringsinstrumentet för att få fram de upplåtelseformer som behövs. Här är det ingen som sörjer att förköpslagen avskaffades, tvärtom tas privata initiativ till planläggning väl om hand. Det har inte alltid varit så. I början av 70-talet var rollerna ombytta. Göteborg blomstrade medan kranskommunerna var på dekis. När Bostadsminister, Stefan Attefall (Kd) besöker oss i början av juni, kommer vi att visa honom ett exempel som andra borde ta efter.

Ola Johansson
Centerpartiet

Huvuddelen av detta inlägg fanns på GT:s ledarsida i går den 4 april.

Lossa parkeringsbromsen!

För andra gången på mindre än ett halvår kom jag till Malmö för att följa utvecklingen av bostadsbyggandet i en Region som präglas av närheten till Köpenhamn, omvandlingen av industristaden till en kunskapsstad och av omlandet -Skåne som helhet. Läget gör troligen Malmö mer känsligt för konjunkturer och just nu är det ganska stillsamt. Åtminstone är det intrycket jag får på mitt första möte hos Skanska, där man har erfarenhet av betydligt högre tillväxttakt med väsentligt högre priser, när draget kring Västra Hamnen var som hetast. I de attraktivaste områdena värderades läget högt och utöver det blev väl standarden i överkant, vilket gjorde många av bostäderna onödigt dyra för en normal bostadskonsument. Idag har priserna gått ner 5-10 % vilket får anses som positivt. I Lund är det en jämnare efterfrågan, medan det i östra Skåne inte växer alls. Det är beskeden jag får om bostadsmarknaden av Thomas och Magnus på regionkontoret för Projektutvecklingdbolaget Skanska Nya Hem. Malmö och Skåne skiljer sig från Göteborg och Stockholm, åtminstone för tillfället. Sättet att hantera det blir att växla över från A-projekt till lite enklare i utkanten och försöka dra nytta av Skanskas egen bostadsplattform och bygga industriellt där det går.



Från "vanilla" till "deep green".
Så driver Skanska hållbarhet.

Något oväntat, på frågan - vad det är som driver upp byggkostnaden - blev svaret - kraven på garage i markplan, eller under jord och kommunernas parkeringsnorm. Att bygga för kollektivtrafik, cykel och ett gemensamt utnyttjande av bilen med hjälp av bilpooler, är det enklaste svaret på hur byggkostnaden kan sänkas. Således är det snarare kommunernas särkrav vad gäller bilparkeringar och inte energi som är problemet. Det är viktigare med tillgänglighet till bilar än för människor! Oskicket att vältra över kostnader för gator, parkeringar och trottoarer, på bostäderna i exploateringsavtal och markanvisningar är ett annat exempel. Byggföretagen strävar alltid efter att få ut så mycket säljbar BOA - Bostadsarea ur varje kvadratmeter tomtmark. Det kan hamna i konflikt, även med gemensamma anläggningar, grönytor och behovet av annan samhällsservice.

Det är självklart viktigt att kommunerna planerar för de människor som ska flytta in. Finns det barn måste det finnas både lekplatser och förskola i närheten och är det för äldre behöver bostäderna anpassas enligt seniorboendestandard, med lite bredare dörrar och lägre trösklar. Tillgänglighetskrav är inget stort problem och det är inte energikraven heller, för det finns redan i Skanskas normala bostadsbyggande. Däremot om det är studentbostäder eller ett område som riktar sig till unga, så måste man se till så inte regler försvårar möjligheten att bo billigt under en kort tid.

Regional planering behöver bli kraftfullare och kanske på bekostnad av planmonopolet. Det finns exempel på kommuner som sticker käppar i hjulen genom att ställa orimliga krav i exploateringsavtalen. Staffanstorp är en sådan kommun som man menar inte tar sitt ansvar, där 1500 bostäder hamnat i ett stoppläge. Vellinge lyfts ofta fram som ett lysande exempel, men de riskerar straffas för sin utestängande attityd när demografin förändras och det visar sig att man skulle behövt fler yngre och utifrån inflyttade för att fylla behoven i omsorgsyrkena och hålla skatteintäkterna uppe. "Vellinge stagnerar" - det vore väl en rubrik för en egen spekulation som vi borde överlåta åt de skåningar som gärna diskuterar migration utifrån begränsningar och problem.

Låt gärna kommunernas plankontor ta steget tillbaka och överlåt åt byggföretaget att arbeta med planerna. Lägg fokus på den översiktliga planeringen och ägna er mer åt det färdiga resultatet - bostäderna, än åt själva processen. Den ska flyta på, vara smidig, transparent och förutsägbar. Det blir lätt moment 22 i planprocessen om den präglas av allt för mycket arkitektoniska ambitioner i från kommunernas sida. Det och en försiktighet från kommunernas sida att ställa särkrav, utan hellre samordna sig genom frivillighet. Annars riskerar varje nytt bostadsprojekt att behöva uppfinna hjulet på nytt. Det här är ett ansvar som vi inte ska förlita oss på att staten ska ta. De ska blanda sig i så lite som möjligt, utan hellre ange ramarna på ett sådant sätt att alla aktörer kan lösa uppgiften att få igång bostadsbyggandet och gemensamt ta ansvaret för en hållbar utveckling.

Ola Johansson
Centerpartiet