(s) dubbelstöt mot bostadsbyggandet

Över en halv miljon unga drabbas av de rödgrönas höjning av arbetsgivaravgifterna om de skull vinna valet i höst. Byggindustrin hör till de som skulle drabbas hårdast. Uppsägningar och/eller ökade byggkostnader får också effekter på bostadsbyggandet. Inte nog med att jobben hotas. Unga riskerar att stå utan bostäder, när den ökning av byggandet vi nu ser bromsar in.

Med en ena handen ger Veronica Palm bort en miljard skattekronor för att öka vinsterna hos privata byggföretag och med den andra tar hon tillbaks 2,4 miljarder som de behöver för att slussa in unga i riktiga jobb. ”Så ser den Socialdemokratiska politiken ut, att ta med den ena handen och sedan slå med den andra”, säger Centerpartiets bostadspolitiske talesperson, Ola Johansson i en kommentar till VISITA:s rapport som presenterades nyligen.

Arbetsgivaravgiften för unga har mer än halverats sedan 2007. Vid sidan om att skapa arbetsmöjligheter för fler under 25 år har det gett de branscher där många unga är anställda, en möjlighet att investera och förbättra kvalitén. Detaljhandel, hotell och restaurang, samt byggindustrin är de vid sidan av stat, kommuner och landsting som har flest under 26 år anställda. I byggindustrin är andelen unga så hög som 20 %, antalet är nästan 50 000. Det är betydligt högre än genomsnittet för arbetsmarknaden som helhet, enligt Sveriges Byggindustrier.

Sedan 2001 har andelen unga i åldrarna 16-29 år i byggsektorn ökat med 33 %. Byggföretagen erbjuder jobbmöjligheter för unga med olika utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet. Låt dem då kunna fortsätta skapa jobb åt fler. Ett maktskifte skulle innebära ökade kostnader för byggföretagen på 2,4 miljarder kronor. Detta måste betalas av någon och oavsett hur, drabbar det bostadsbyggandet.

Ola Johansson
Centerpartiet

"En dysfunktionell bostadsmarknad" och snabbare betalningar

Orden upprepas numera ofta att Socialdemokrater i debatten om bostadsbyggandet, när udden riktas mot Regeringen i allmänhet och i synnerhet bostadsministern. Märkligt ordval kan man tycka speciellt som Teres Lindberg (s) så sent som i förra veckan dessutom hänvisade till de som ursprungligen myntade begreppet, nämligen Stockholms handelskammare. I morgon fredag har hennes partikamrat och medsyster i Stockholms Arbetarekommun, Veronica Palm, i en interpellation (ursprungligen ställd till statsministern) använt den "dysfunktionella" bostadsmarknaden, när hon ställer frågan "har Statsministern förtroende för Bostadsministern?". Detta ska ironiskt nog Stefan Attefall själv svara på och jag räknar med att finnas i kammaren och likt förra tisdagen delta i debatten.

I Stockholms Handelskammares rapport talar man inte bara om en "dysfunktionell bostadsmarknad" utan också om vad det är som gör den dysfunktionell, nämligen "elefanten i rummet" den reglerade hyressättningen och bristen på markandsanpassning. Något som får konsekvenser, inte bara i Stockholm, utan också i andra delar av landet. Det vill jag komma tillbaka till.

Hur det går och vad som sägs kommer du att kunna följa på webb-TV från kammaren.

Innan jag går upp för att prata bostadspolitik kommer jag att blanda mig i en annan fråga till Justitieministern Beatrice Ask. Det handlar om Snabbare betalningar i Näringslivet. Ett förslag som Regeringen presenterade redan i våras röstades ner av oppositionen som ville att Regeringen skulle återkomma med en absolut 30-dagarsregel för att skydda mindre företag från att utnyttjas av större köpare av varor och tjänster. Det är ett område där jag har stor personlig erfarenhet eftersom jag arbetat som säljare av konsulttjänster till bland annat AB Volvo. Visst hade det varit fint att klämma åt dessa med en 30-dagarsregel, men då tänker man inte på att det finns andra affärsförhållanden där längre betalningstider är bra för båda parter, inte minst köparen och att det finns länder i vår omvärld som har längre betalningstider. Det skulle undergräva vår konkurrenskraft och försvåra för de flesta företag och branscher att ta bort avtalsfriheten.

Ola Johansson
Centerpartiet

Kungsbacka "äger" på bostadsmässa





Henrik von Sydow M, Veronica Palm S, jag, Lars Tysklind Fp,
Magnus Jacobsson Kd, Jan Lindholm Mp

Någon har kallat mig "Alliansens riktige bostadsminister". Det känns såklart hedrande och frågan man kan ställa sig är: - Om någon ställer frågan! - Skulle jag överväga att tacka ja?



Vid Fastighetsmässan i Göteborg idag gav debattledaren Karin Klingenstierna oss ett ämne att inleda med. "Om jag var bostadsminister, då skulle jag".

Min programförklaring lät ungefär så här: " Ödmjuk inför uppgiften eftersom jag vet att förväntningarna på en sådan överstiger vad som är möjligt att leverera ensam.

Därför skulle jag börja med att ta ett snack med Stats- och finansministern för att de ska förstå att tillgången på bostäder är avgörande för hur vi kan skapa tillväxt och arbete i växande företag och öka attraktionskraften på landsbygden, samtidigt som vi tillåter städerna att växa hållbart.

Eftersom de flesta bostäder byggs av företag med kapital som kommer från privata investerare skulle jag se till att öka drivkrafterna hos dem att investera i bostäder, särskilt hyresrätter.
Då skulle vi se över skatter och moms på byggkostnader. Vi skulle analysera bolånetakets effekter för investeringsviljan. Vi skulle sänka flyttskatterna och på så sätt skapa en bättre rörlighet, där människor kan anpassa sitt boende till vad de behöver och har råd med. Jag skulle se till så vi fick fram sparformer som gör det förmånligare, även för unga att äga sitt boende.

Samtidigt skulle jag se till att vi började reformera hyressättningssystemet, eftersom vi ser att det är den byggbroms som ligger på och hindrar byggandet av hyresrätter. Jag skulle be Veronika Palm att sluta prata om subventioner och istället komma till mig och på allvar sätta sig ner diskutera hur vi kan stärka drivkrafterna att investera i upprustning och nybyggnation av hyresbostäder.

Slutligen skulle jag lägga förslaget om en stopplag mot kommunala särkrav i papperskorgen och istället uppmana Boverket att anpassa sina byggregler efter den standard som de flesta strävar efter. Byggbranschen har visat att de kan bli effektivare och samtidigt bygga hållbara bostäder. Det är inte där skon klämmer."

Det blev en het debatt kring hyresfrågan. Jag och förvånande nog Kd:s representant, var de främsta förespråkare för en friare hyressättning. Jag gick så långt att jag menar att det är ett större hinder än något annat, att de som står i begrepp att finansiera avstår. Värre än plan- och bygglagen och överklaganden. Socialdemokraternas Veronica Palm menade att det är krånglig lagstiftning som är det största problemet. Samma parti vill att man ska bestämma upplåtelseformer i detaljplaner, något som skulle fördröja och komplicera ett planarbete enormt.

Nu blev dete även denna gång lite skryt om Kungsbackas planframförhållning som gör att vi levererar 500 bostäder om året. Som om inte det skulle räcka så kunde vi lyssna till ett seminarie om renovering av miljonprogrammets bostäder där Aranäs VD, Jonas Håkansson medverkade och strax innan jag äntrade Scen 2 på Svenska Mässans golv stod vår egen Centrumutvecklare Henrik Olsson på scenen ensam för att beskriva för publiken hur man gör för att lyckas skapa attraktiva stadskärnor. Också det med Kungsbacka som exempel.

Karin Klingestierna utbrast "Kungsbacka äger" och var på vippen att hindra ytterligare en Kungsbackbo - jag - äntra scenen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostadsfia(s)kot i Göteborg

För tre år sedan kom det stolta löftet från S om 10 000 nya lägenheter i Göteborg fram till 2015. När Socialdemokrater samlas för kongress har inte mycket mer skett än att Anna Johansson och Anneli Hulthén (båda S) skyller Regeringen för att de inte varit i närheten att nå målen, medan kranskommuner som exempelvis Kungsbacka bygger väl i nivå med de 500 bostäder som planeras årligen och dessutom en tredjedel hyresrätter.

Hur kommer det sig att Göteborg misslyckas där Alliansstyrda kommuner lyckas bättre? Svaret står att finna i den brist på fantasi och den dogmatiska bostadspolitik som kännetecknat Socialdemokratin sedan miljonprogrammets dagar. När dessa 600000 bostäder står inför ett omfattande renoveringsbehov och utmaningen är att få fram de 40 000 bostäder som behövs varje år, är det endast subventioner och ytterligare regleringar av byggandet som ombuden på kongressen har att ta ställning till.

Byggbonusar och bidrag har alla aktörer artigt tackat nej till, eftersom de vet att sådant kan försvinna när som helst och att de driver kostandsutvecklingen åt fel håll när effektiviteten istället borde öka. Socialdemokraterna vill återinföra kommunal förköpsrätt av mark i tron att det skulle ge fler bostäder. Göteborg är ett exempel på en kommun som trots ett stort markinnehav inte åstadkommer de bostäder som utlovas. Samtidigt klagar privata markägare och små byggherrar över svårigheten att komma till tals med kommunen.

I Riksdagen vill Veronica Palm (s) att kommuner ska ha rätt att bestämma upplåtelseform i detaljplan. Det skulle effektivt hindra privata planinitiativ och försvåra långsiktigt fastighetsägande om det för all framtid bestäms att ett område enbart får bestå av hyresrätter. Socialdemokraterna kräver att Plan- och Bygglagen ska göras om, utan att själva ha något annat att komma med än hårdare regler och mera krångel.

Centerparitet menar att det istället behövs reella ekonomiska drivkrafter, långsiktighet och en hållbar politik för fler bostäder i hela landet. Vi har varit med att ta fram den nya förenklade PBL. Det hindrar oss inte från att vilja hitta genvägar, räta ut kurvorna genom att ta bort steg i planprocessen och minska överklagandena. Statliga stöd ska inte vara bröd och smör åt byggföretagen, utan övervägas för särskilda ändamål som studentbostäder, stimulans till innovativt byggande, klimatsmarta lösningar och åt de som inte på egen hand kan skaffa och behålla en bostad.

Centerpartiet välkomnar mångfald och valfrihet. Vi säger bestämt nej till en stopplag som hindrar de kommuner som vill att bygga energieffektivt. Alla bostäder behövs, även de som hyrs ut i andra hand och de som köps med hjälp av sparade pengar och bolån. Allmännyttan ska bära sig ekonomiskt och samtidigt vara de som tar initiativ och driver på utvecklingen för hyresrätter utanför centrum. Privata byggföretag är de som skall förse bostadskonsumenterna med hållbara och prisvärda bostäder, förutsatt att de ges rätt förutsättningar och själva förmår utveckla ett mer industriellt byggande.

I Kungsbacka står byggföretagen i kö för att bygga åt en ökande befolkning. Det gör att vi kan använda planeringsinstrumentet för att få fram de upplåtelseformer som behövs. Här är det ingen som sörjer att förköpslagen avskaffades, tvärtom tas privata initiativ till planläggning väl om hand. Det har inte alltid varit så. I början av 70-talet var rollerna ombytta. Göteborg blomstrade medan kranskommunerna var på dekis. När Bostadsminister, Stefan Attefall (Kd) besöker oss i början av juni, kommer vi att visa honom ett exempel som andra borde ta efter.

Ola Johansson
Centerpartiet

Huvuddelen av detta inlägg fanns på GT:s ledarsida i går den 4 april.

Bygg för framtiden och för människor

I dag på morgonen den 28 november har det varit en drygt tre timmar lång debatt om Budgetens utgiftsområde 18, Bostadsförsörjning och konsumentpolitik. En intressant debatt som tydligt visar skiljelinjerna mellan Alliansen och de fyra splittrade oppositionspartierna. Den som lyssnar till mitt anförande lägger inte bara märke till de gröna byxorna med den matchande slipsen, utan också de skillnader som finns mellan Centerpartiet och bostadsminister Attefall i synen på byggkrav och energieffektivisering. Mycket uppmärksamhet fick också några av liknelserna ned fruktodling och plockepinn. Kolla själva: http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H001CU1&doctype=bet

En annan liknelse ni som läser här regelbundet redan sett är den om sällsynta arter och vindkraft. Den här bilden och notisen hittade jag i tisdagens Hallands Nyheter.

I morgon torsdag reser jag till Kalmar på nästa stopp i min bostadsturne, men innan dess står jag som värd för Politikerskolan från Halland som besöker Riksdagen. Hoppas återkomma med intryck från Kalmar.

Ola Johansson
Centerpartiet

Grand Lady and Green Buildings

Ankom till New York City i lördags med Amtrak-tåg från Washington. Det är alltid spännande att resa kollektivt i andra länder, se och jämföra, medan landskap och städer susar förbi. På resmålet möttes vi av regn och lite tidigare på dagen hade tornados farit fram i utkanterna av New York och såvitt jag förstår även i Washington DC. Nåväl, vädret ändrar sig fort och under söndagen var det på nytt strålande solsken, men utan den kvava fuktighet som präglade Washington. Eftersom inget program är inplanerat på söndagen blev det till att hitta på sitt eget. Eftersom det bara var två månader (exakt) sedan jag sist var här blev det en söndag på Rockaway Beach, en surfstrand långt ut på Brooklynsidan.

Det är inte ledigheten som ska redovisas utan upplevelserna och nyttan med denna av Riksdagen betalda studieresa som görs med 8 ledamöter ur Civilutskottet som huvudsakligen har bostads- och byggfrågor som politikområde.

Tre stilar, Grand Central Station i förgrunden och
Chrysler Building bakom.

I en ny stad vill man få en guidad visning och med en sådan guide som Roberta Brandes Gratz kan man inte önska sig mer, om man vill veta hur utvecklingen som i början av 70-talet, höll på att förstöra vad som fanns kvar av kulturbärande byggnader, parker och grönområden, samt vad som nu görs för att återställa miljöer för människor. Grand Central Station här på 42 St. och det gamla tullhuset på Lower Manhattan var nära att bli grävskopornas rov, samtidigt som hela staden var på väg mot undergång för 40 år sedan. Tack vare folkliga protester räddades byggnader, strax därefter motsatte man sig skapandet av flera nya trafikleder. I detta läge var bilen på sin höjdpunkt medan kollektiva färdmedel som järnvägen var starkt eftersatta. Värdet av en ståtlig Centralstation från 1913 i förfallet skick var inte högt men se hur det ser ut idag.

Parker och grönska, närheten till vatten vid de gamla hamnpirerna och exemplet med den gamla högbanan genom Meat Packing District som nu blivit den berömda High Line Park, som jag besökte senast jag var här med Kicki efter tips från min dotter, Elin och Erik. Som grädde på moset bjöd vår engagerade guide oss in i en av de byggnader och platser hon på egen hand lyckats rädda till eftervärlden. Mitt i Chinatown, en judisk Synagoga! Den var i ett sämre skick är Grand Central och besöktes (ungefär som många tempel hemma) av en åldrande försvinnande församlig. Idag är den ett blomstrande museum, medan den Judiska församlingen firar sabbat på annat håll. En av de saker hon ville förklara med detta är att ett område och dess byggnader från en tid till en annan kan befolkas av nya grupper av människor och fortfarande fungera som hem. När de judiska immigranterna slagit sig ner på andra håll lämnar de få spår efter sig, men de ger plats åt andra på samma resa.



Ett exempel på bevarad bebyggelse,
dessa hus tillhör den ursprungliga i New York

 Mycket av det som åstadkommits har blivit möjligt genom donationer från företag och privatpersoner. Jacqueline Kennedy-Onassis, var en viktig person i bevarandet av Grand Central- (oklart om hon bidrog med pengar), kulturpersonligheter och framgångsrika företagare är ofta bidragsgivare. Donationer är något som ger skattelättnader i USA och bättrar dessutom på eftermälet. Corporate Social Responsibility (CSR) är ju i ropet även här hemma. Likadant är det med finansieringsformer som förenar privat kapital med offentligt. OPS, brukar vi kalla det. Problemen uppstår när investeringen är stor och kostnaden för drift och underhåll inte långsiktigt kan bäras av dem som ursprungligen stod för fiolerna och ingen annan intäkt går att finna.

Roberta är en prisbelönt journalist, författare och ”crtitics”. Henne träffar vi igen på onsdag. Personer som hon visar stora likheter med människor man träffar hemma, som kan vara lite jobbiga, men svåra att bortse ifrån, eftersom det finns ett djup och ett genuint engagemang för saken (inte personen). När hon beskriver Robert Moses, arkitekten bakom den utveckling som höll på att helt och hållet höll på att rasera staden, ger även det associationer till företeelser på hemmaplan. Det är tydligt att det behövs ett starkare folkligt engagemang via de kanaler som finns för att påverka stadsbyggnad och utveckling i svenska kommuner, samtidigt måste transparensen öka i kommunernas arbete, inte minst för att minska risken för segdragna överklagandeprocesser. Politikens roll att ta ansvar för fattade beslut måste politikerna återta själva. Är det någon som känner igen sig i aktuella Kungsbacka-diskussioner är det säkert helt oavsiktligt.


I Bryant Park samspråkar Roberta Brandes Gratz med
Vänsterpartiets Amineh Kakabaveh

 Mycket av mötena i Washington DC handlade om vad man gör för att stödja ”fattiga” och personer med lägre inkomst än genomsnittet till en bostad. Det går inte riktigt att jämföra Svenska förhållanden med dem som råder här, även om utmaningarna är likartade, när det gäller billiga bostäder och tak över huvudet för hemlösa. Man skiljer på public housing och vad man kallar för affordable housing. Svårt att översätta, men principen bakom det senare är att utifrån olika (låga) inkomstnivåer ordna nyproducerade, eller upprustade bostäder som kostar max. 30 % av inkomsten.

Bostäderna åstadkoms huvudsakligen genom att mark som ägs eller disponeras av stadens ”Department of Housing Preservation & Development” lämnas ut för olika exploatörer att lämna anbud på. Sättet att jobba liknar väldigt mycket det vi kallar ”aktiv markpolitik” med ”markansvisningstävlingar”. Bostäderna som åstadkoms lottas (?) ut till de i den aktuella inkomstgruppen som ansöker och bedöms uppfylla kraven. Dessa kan vara olika på så sätt att det kan röra sig om olika familjesammansättningar, inkomstnivåer, behov (funktionshinder, etc.), eller bostäder för äldre.

Kom ihåg, det handlar om riktade åtgärder gentemot människor med låga inkomster och syftet är att de ska komma i besittning av en bostad som de kan äga och påbörja en bostadskarriär med. Även i dessa sammanhang ser man helst att privat kapital (skattebefriade donationer)är med och bidrar. Public housing och de ovan beskrivna för människor med låga inkomster, står för hela 1/3 av utbudet i NYC, om jag förstått det hela rätt. NYC Department of Housing Preservation & Development är en av stadens myndigheter som även ansvarar för att alla fastigheter sköter sitt underhåll och inte förvaltar bostäder som är ohälsosamma och farliga för dem som bor där. Som en av de fyra medarbetarna vi träffade sade så är deras uppgift att (fritt översatt) ”arbeta för att motverka marknadskrafterna”. Ett häpnadsväckande uttalande kan man tycka, men intrycket är att de städer och delstater vi besökt tar ett stort ansvar för de fattigaste och att ganska stora mängder dollars riktas till stöd av olika slag. Men det är nog endast här i New York som man har som mål att ge alla hemlösa som vill, ett tak över huvudet.

Dagen avslutades med en lång och skön löprunda som man kan följa här.

Ola Johansson
Centerpartiet

Juholt lägger pussel med dunkelt motiv

I måndags återupptogs tuschpennan. Håkan Juholt är en tacksam karaktär att avbilda och hans handlande de sista dagarna ger många uppslag och idéer till symbolspråk. Det som fick mig att reagera är det sätt på vilket han sparkade Civilutskottets unga ordförande Maryam Yazandafar under hennes mammaledighet. Det står naturligtvis Socialdemokraterna fritt att göra sina egna personval. För mig blir det inspirerande som Centerpartiets (idag utsedde) talesperson i bostadsfrågor att möta Veronica Palm i debatten.

När det nu läggs ett pussel så är alla utomstående nyfikna på den slutliga bilden. Man undrar om de inblandade bitarna, de personer som lyfts bort och sätts in, vet vad pusslandet syftar till och hur det hela kommer att se ut när det blir färdigt.

Tuschpennan är inköpt och nu är den använd en gång. Om det blir fler gånger får vi se. Det beror på tid, idéer och efterfrågan. Kul var det i alla fall att få bli publicerad i dagens Hallands Nyheter.

http://hn.se/asikter/kronikor/1.1172693-juholt-pusslar

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net