Det här vill jag göra åt studentbostadsbristen

Grundorsaken till att det bland annat saknas studentbostäder är att det byggs för lite. Det finns inget bostadsbehov som är tillfälligt, därför är måste vi tänka att det är permanent bebyggelse och om inte kommunerna tar sitt ansvar måste staten peka med hela handen, precis som de nu diskuterar att göra när det gäller flyktingmottagandet.

Staten beslutar om utbildningspolitiken, men ställer inga krav på lärosätena att ta fram bostäderna. Ingenstans i världen har man så lösa boliner som i Sverige. Det hänger ihop lika illa som lagdelarna i fotbollslandslaget som förlorat mot Österrike.

När Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson i Riksdagen för Centerpartiet och Alfred Askeljung, Centerstudenterna bjöd in till lunchseminarium på KTH torsdagen idag den 10 september medverkade Martin Johansson, Stockholms studentbostadsföretag, Veronika Sällemark, Stockholms studentkårers centralorganisation och professorn i fastighetsekonomi Hans Lind vid KTH.

Det timmeslånga mötet kan ses i efterhand via Ola Johanssons Bambuser:

Det är i sista hand studenten själv som måste bekosta sitt boende. Reglerna för bostadsbidrag är sådana att de upplevs som krångliga, speciellt för den som drygar ut studiemedlen genom att jobba på sin fritid. Det är bara sju procent av studenterna som söker, trots att många skulle ha rätt att få ett bidrag. Ola Johansson menar att systemen måste utformas så att de är enkla att söka. Besked om återbetalning för att man har jobbat kan komma oväntat och slå mot privatekonomin om det lämnas vid ett olämpligt tillfälle.

Lika väl som vi tillåter människor att förstöra sin hälsa genom att röka och dricka alkohol, borde man kunna upplåta bostäder i bullerutsatta områden, så länge vi på ett tydligt sätt talar om att det kan medföra hälsorisker vid långvarigt bruk av bostaden. Bullerregler som idag mäts vid fasad måste bli mer tillåtande och framförallt mätas inne i lägenheten. Snart finns ingen byggbar mark kvar om vi både tar bort de bullerutsatta lägena och mark med andra diffusa skyddsvärden.

Bruksvärdessystemet i hyressättningen bidrar i en del fall till att göra studentbostäderna dyrare än de skulle varit om de förhandlats vid sidan av. Kontraktsformerna är stelbenta idag och försvårar bland annat byten och uthyrning i andra hand. Många studenter flyttar flera gånger under studietiden. Vi har system som skyddar de som redan är inne och försvårar för dem som behöver komma in. Riksdagen har beslutat att regeringen ska låta utreda en särskild boendeform för studenter, men den gör ingenting.

 

- Den blinda tron på att några miljarder till byggföretagen skulle hjälpa gör att de abdikerar från all övrig bostadspolitik.

I Stockholm är det knappt hälften av kommunerna som det byggs studentbostäder. Alla drar nytta av den tillväxt och attraktionskraft som följer av tillgången till högre utbildning. Om inte snålskjutsåkarna tar sitt ansvar tycker jag Centerpartiet borde vara beredda att överväga tvångsåtgärder, säger Ola Johansson. Det kommunala planmonopolet och självstyret ska värnas, det är trots allt kommunpolitikerna som är närmast medborgarna och det är de som ska ta ansvaret för var och hur det byggs.

 

Ett nationellt krav på kommunerna att planera för bostäder som är överkomliga för fler skulle sätta en nödvändig press på de som inte tar sitt ansvar, menar Ola Johansson och tillägger. Lever man inte upp till det får man göra rätt för sig på annat sätt.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostaden, byggbromsar, björkar och buller

Maja, Åsa och jag (fotograf Heléna)
kampanjar på Umeå Univeristet.

Det är inte svårt att få förslag på vad som borde göras för att skapa fler studentbostäder. Två timmar i korridoren på Umeå Universitet gav många post-it-lappar att gå igenom senare under mötet med det allmännyttiga bostadsföretaget Bostaden i Umeå kommun. De som var där var jag, Maja Westling, Centerstudenter, Åsa Nyberg, politisk sekreterare för C i Umeå och partikollegan i Riksdagen Heléna Lindahl.

Mötet med studenterna följdes av studiebesök i området Ålidhem, eller "Hållbara Ålidhem" som det kallas, de fyra byggnader som återuppbyggdes efter den stora branden 2008, tillsammans med Vinterträdgården. Här berättar VD:n Ann-Sofi Tapani om det ger den traditionella företagspresentationen av ett kommunägt bolag som förefaller välskött, med stor omsorg om sina hyresgäster och med höga ambitioner, bland annat på miljöområdet. Det syns förstås extra tydligt i de nya bostäderna.

Förslagen från studenterna var det självklara samtalsämnet med bostadsbolaget, Bostaden i Umeå.

Bullerkraven gör det svårt för Bostaden att bygga små lägenheter. Eftersom de inte byggs genomgående, går det inte att skapa den tysta sida som krävs och man kan förresten fråga sig varför buller måste mätas med öppet fönster. Skulle det sedan byggas med inglasade balkonger är det balkongljudet och inte inomhusljudet som mäts. Sådana tokigheter behöver rättas till när byggreglerna blir möjliggörare för bostäder och inte en uppsättning hinder.

Kring orden "bör" och "skall" går diskussionen mellan ambitiösa byggföretag, kommun och länsstyrelse kring hur bullerkraven är formulerade.

Välbesökt i Vännäs

Kvällen i Västerbotten kröntes med ett synnerligen välbesökt centermöte i Missionshuset i Vännäs. Kommunen är attraktiv och ökar befolkningen. Med Norrlandsmått mätt är pendlingsavstånden rimliga, med mindre är en timmas färd till Umeå. Här ställs inga särkrav överhuvudtaget, vare sig på energi eller tillgänglighet. Ändå lyser byggjättarna med sin frånvaro. Den insikten slog mig i Vännäs! För vems skull vill man införa en stopplag?

Den krassa sanningen är ändå att det är först när bostadsbristen byggts bort i tillväxtområdena som bygjättarna kommer att vända sig till småkommunerna. Annars är det småkommunerna som måste vara duktigare och samverka med de mindre byggföretagen. Här menar Centerpartisterna med Ulf Eriksson i spetsen att någon form av statligt stöd skulle behövas. Ändå är Vännäs en kommun med den högsta andelen unga och ett stort tryck utifrån på gymnasieskolorna. 1200 Elever är inskrivna i en kommun med 8　500 invånare. Det imponerar! Framtidstro saknas inte men investeringsviljan är låg, samtidigt som byggkonstandrna här är lika höga som någon annan stans. För den bostadsmarkand som finns i Vännäs borde kostnaden per kvadratmeter vara runt 17　000 kronor. Nu ligger den på närmare 20　000, även om man skulle välja ett av de så kallade kombohusen.

Min medverkan tillsammans med Mattias Larsson, distriktsordförande i Västerbotten och gruppledare för C i Umeå och Heléna Lindahl, riksdagskollega var synnerligen uppskattat, liksom väserbottensosten som avnjöts hemma på valborgsmässoaftons kväll, efter vårtal och sångarinsats i Fjärås.

Ola Johansson, Centerpartiet