Kaplans kapplöpning

Bostadsminister Kaplan har bråda dagar. Lite senare under förmiddagen ska han komma till Civilutskottet för att beskriva vad regeringen tänker göra för att det ska byggas fler bostäder än de över 40 000 som är under planering och byggande idag (vilket är en markant förbättring mot hur det sett ut de senaste decennierna, det vill säga även under tidigare S-styren). Han får sannolikt några tillkännagivanden från en majoritet i riksdagen emot sig, bland annat vad gäller buller, privat initiativrätt för detaljplaner och studentbostäder när riksdagen behandlar bostadspolitiken den 29 april. Idag är det återigen dags för honom att debattera en interpellation ställd till honom av Nina Lindström. Idag kommer civilutskottet också ta ett intiativ att kräva av regeringen att de tar fram en ny och mer tillåtande förordning om byggande av bostäder i bullerutsatta lägen.

Jag läser i lokaltidningen att fastighetsbolaget Aranäs i Kungsbacka fått nej av länsstyrelsen i Halland att förtäta vid Tingberget och bygga fler små lägenheter samtidigt som nödvändiga renoveringar utförs i ett av stadens äldsta miljonprogramsområden. Det är bara ytterligare ett exempel på bostäder som förhindras och fördröjs på grund av regeringen Löfvens overksamhet. Ny förordning om buller med andra gränsvärden skulle varit framme redan i januari och ministern vägrar lämna besked om när de kommer och vad de kommer att innehålla. Nu kräver vi att de läggs på bordet.

För ett tag sedan besökte han (Kaplan) Alingsås, bostadsområdet Brogården och Passivhuscentrum. Det är han inte ensam om. Brogården har besökts av mig och även Stfan Attefall. Jag har bjudit in VD Ingmarie Odegren till en av mina bostadsfrukostar. Kännetecknande för Brogården är att renoveringar genomfördes utan stöd och subventioner och efter dialog med hyresgästerna. Något exempel på behovet av sådant kommer det aldrig att bli, tvärtom. Alingsåsbolaget är ett av många exempel på fastighetsägare som utan löften om subventioner gör renoveringar och energieffektivisering därför att de behövs och för att hyresgästerna efterfrågar det, samt för energiåtgången och klimatets skull.

Nu säger Kaplan i en intervju i Göteborgs-Posten att statligt stöd inte ska delas ut generellt utan gå till innovativa lösningar och spets. Det är bra! Dessutom det bästa sättet att använda ett anslag som alla inser är snålt tilltaget för att ge ordentlig effekt, precis som det är med alla former av subventioner. Antingen för lite för att ge effekt, eller så stor att det snedvrider byggandet och driver kostnader som redan är för höga.

Slutligen. Den 25 mars är det en debatt som GP bjuder in till i samarbete med Okidoki arkitekter och "alla ska kunna bo kvar" (i Pennygången). Där står vilka som inbjudits. Många partier, men inte vi. Sanningen är att vi har inbjudits. Att jag tidigt tackat nej eftersom jag är i Köpenhamn på möte med Nordiska Rådet om bl.a Våldsbejakande extremism och våld. Jag lyckades ordna fram Orföranden i Centerstudenterna, Hannes Hervieu, men honom godkände inte arrangörerna. De tackade alltså nej till medverkan från C trots att vi blivit inbjudna. Trist, eftersom behovet av små lägenheter för studenter är något som verkligen behövs, även i Göteborg. Staden som för oss i oppositionen är det verkliga flaggskeppet för regeringens misslyckade bostadspolitk. Där har de rödgröna haft makten i decennier. 

Ola Johansson

Centerpatiet

2014, ett skitå...Nej förresten jag ville inte vara utan det, men 2015 kan bli bättre!

Självklart innehåller ett helt år så mycket att glädjas åt. Speciellt åt barnen. Linnea som tagit steget att flytta utomlands för att jobba och förverkliga drömmar. Elin som blev mamma i april till Egon och till Pontus som köpt ett radhus i Torslanda (av alla ställen) för sig sin fru och vårt första barnbarn Ture. Till föräldrar och svärförälder. Pappa som befriades från sjukdom i slutet av augusti och lämnade mamma efter sig, nöjd, lättad men självklart sorgsen. Svärfar minns inte riktigt var han är och om han behöver gå ut och mjölka korna idag, men finner sig snabbt i den goda och kärleksfulla omsorg han får på det fina nya boendet i Åsa.

I december 2013 gavs beskedet att det under våren skulle bli dags att operera hjärtklaffen igen. Just efter det att jag låtit mig nomineras till ytterligare en mandatperiod som Hallandscenterns riksdagsledamot. I ärlighetens namn hade jag i samband med det en stark längtan att lämna politiken och återgå till mitt spännande arbete, för att avsluta yrkeslivet som konsult/chef/säljare. En omstart i karriären lockade och ett vägskäl i livet passerades, när jag till slut valde att svänga in på vägen mot supervalåret och två intensiva kampanjer. Först ett Europaval i maj och sedan riksdags (kommun och regionval) i september. Combitech heter min arbetsgivare som haft vänligheten att bevilja tjänstledighet tre gånger på åtta år. Numera är ”vi” en del av Svensk försvarsindustri (SAAB AB), men i Göteborg fortfarande en gärna anlitad leverantör av system och tjänster för AB Volvo och Volvo Cars eftermarknader och numera även konstruktörer.

Erfarenheten av arbetslivet är något jag gärna briljerar med i Riksdagen. Att ha jobbat nästan 25 år i och för fordonsindustrin är något som skiljer mig från de flesta, inte minst Socialdemokraten Mikael Damberg, med vilken jag fortfarande diskuterar betalningstider i näringslivet. Nu senast på frågestunden någon vecka före jul och dessförinnan i en interpellationsdebatt som jag beskrev den 6 februari 2014. Det var det enda inlägget jag skrev i februari, eftersom jag laddade upp inför operationen som blev bestämd till den 5 mars och att hustru Kicki och jag dessförinnan hann med en semesterresa med bad, sol och promenader till Teneriffa. Den 4 mars skrev jag om mina tankar dagen före och den 12 mars kom nästa inlägg med den nya klaffen, skriven hemifrån.

Mina kval inför framtiden har hållit i sig hela året. Den extrema nationalismen som präglar Europa gör så man med skakande händer plockar böcker om 30-talet ur bokhyllan, medan man läser om hur President Putins storryska ambitioner applåderas av högernationalister, drabbar det politiska livet i Sverige som en Tsunami. Min sista blogg 2013 handlade om Sverigedemokraterna. Liksom min mest lästa och kommenterade 2014, där jag kritiserade förslag om långtgående inskränkningar i mänskliga rättigheter från en av deras riksdagsmotioner. ”Efter en lång mörk kväll kommer en kristallnatt”

För Centerpartiets del började året med ett rekordlågt väljarstöd. Med 2,8 % som lågvattenmärke blev resultatet i EU-valet en mirakulös återhämtning. Tyvärr kom inte Kent Johansson tillbaka till parlamentet som jag hoppats, men det var nära och tack vare Fredrick, Kristina och Kent var vi ytterst nära ett andra mandat och det hade blivit Kents. Nu får jag istället glädjen att ha Kristina Yngwe som riksdagskollega. Hon och jag har skrivit fler motioner tillsammans som man kan läsa om i det här inlägget, just i slutet av den allmänna motionstiden i november.

På EU-valdagen var jag åter inlagd på sjukhus och tämligen ointresserad både av det och resultatet i Ishockey VM-finalen. På onsdagen den 21 maj hade jag varit ute och motionscyklat och på natten väcktes min fru av att jag krampade och var okontaktbar. Det var starten på ett märkligt dygn som jag minns med fascination, förvåning och skräck. Jag hade fått epilepsi, blev inlagd på sjukhus med medicin och restriktioner, bland annat mot att under minst sex månader köra bil. Inte bästa upptakten på en valrörelse att strax innan sommaren drabbas av ny sjukdom. Möjligen har jag varit oaktsam, för ganska snart var jag tillbaka i riksdagsdebatten och Almedalsbesöket blev av som planerat. Minnena från den tiden är lite oklara och jag var väldigt chockad den där veckan i maj. I månadsskiftet skulle jag dessutom ha öppnat Bygdegårdarnas Riksförbunds stämma i Blekinge. Ledsamt men oundvikligt att missa det.

Ett nytt verktyg i kommunikationen på Sociala medier kom till nytta under våren. Bambuserkontot fylldes på med det mesta och varierande kvalité. Ta gärna en titt här. Överst finner du en film från det enda alliansframträdandet under valkampanjen. Några inslag från valrörelsen med bland annat migoch Jenny, samt ett antal mer eller mindre KurtOlsson-liknande reportage och intervjuer som det här, bara några dagar efter operationen. Ettav mina bästa, med argument som ännu är aktuella om S-Mp-regeringens dubbla budskap om jobb och byggande. Det ligger 53 filmer för påseende med ett varierat utbud av intervjuoffer, Alex Bengtsson, Claes Åkerberg, Jenny Axelsson, Rudolf Antoni (som intervjuade mig hos Fastighetsägarna i Göteborg), Eskil Erlandsson, Michael Kaucky, Mikael Kulanko, Henrik Olsson, Beatrice Martinez (när vi vände ryggen åt Jimmie Åkesson i Kungsbacka) m.fl. Dagen innan EP-anfallen spelade dethär in, på ämnet antibiotika i djurhållningen hos lantbrukare i Valinge.

Valet i september gick bra. Mest glädjande är det att Centerpartiet i Kungsbacka återtog den position som jag lämnade. Fredrik Hansson är nu både ordförande i Servicenämnden och Kommunalråd, dessutom andre vice ordförande i Kommunstyrelsen. Jag tog med bred marginal mig in i riksdagen med hjälp av personkryss. Där hamnade vi i opposition och förberedde oss inledningsvis för ett aktivt, konstruktivt och kritiskt arbete, där målet är att stärka Centerpartiet och Alliansen inför valet 2018. Nu utbröt budgetkaoset den 3 december och Stefan Löfven aviserade extravalet, som i dagarna istället blev en decemberöverenskommelse. Detta ligger nu så nära i tiden att det inte tjänar något till att beskriva. Det aktualiserar åter frågan om att hålla Sverigedemokraterna utanför varje form av inflytande i parlamentet. I november ritade jag en bild på kometen P67 och skrev några rader om vad jag menade. Tecknandet har återupptagits och sprider glädje åt en del, kanske mest mig själv.

När vi summerar upplevelserna under 2014 så är det kanske den oväntade resan till Bangladesh som etsat sig fast starkast och det faktum att jag vid sidan av bostadsfrågor getts en möjlighet att flankera Kerstin Lundgren i utrikesfrågorna. Resan summeras i flera bloggar från november och sammanfattas i denna som skrevs i december.

Det är fullt fokus på bostadspolitiken och inför 2015 hoppas jag på att byggande och investeringar i bostäder blir en av centerpartiets huvudfrågor och lösningar. Nu blir det inget val i mars, utan helt vanlig politisk debatt om sakfrågor. Det blir ett år där jag hoppas sjukdom, skador och tidsbrist inte hindrar mig från att träna för Göteborgsvarvet (som jag är anmäld till), Bockstensturen (MTB) och andra utmaningar. Det finns orosmoln på den politiska himmelen. De flesta har jag varit inne på här. Jag hoppas kunna resa tillbaks till Georgien någon gång och återknyta kontakten med mina vänner där.

Dem, alla ni som nämnts här, min familj, släkt, vänner gamla och nya grannar i Kungsbacka och Gällinge, facebook-kompisar, twitterföljare. Harald, Majvor, Anne, Millis, Kerstin, Kristina, Maria, Anders W Johnsson, Gisela, Monica, riksdagskollegor, många av er har jag inte nämnt. Jag vill tacka er för allt ert stöd och önska er ett gott nytt år!

Ola Johansson

Centerpartiet

Ansvarsfull migrationspolitik inte mindre

Min förr-förra blogg lyfter fram de värsta sidorna av Sverigedemokraternas politik, främlingsfientligheten, intoleransen och exkluderingen. Allt jag skrev är taget från Riksdagsledamöterna Lång och Janssons motion, ”Medborgarskapets betydelse”. Inlägget har lästs av långt mer än 1000 personer och har fått flera anonyma kommentarer som kritiserar mig enbart för att jag klippt in texten från motionen till min blogg.

I det inlägget berörs överhuvudtaget inte migrationspolitiken, dess möjligheter och utmaningar Det tänkte jag göra här, nu. Det är nämligen min åsikt att man inte kan diskutera dessa saker med företrädare eller sympatisörer för ett parti som så tydligt visar att de inte delar den syn på demokrati och mänskliga rättigheter som är en del av vår politiska tradition.

Jansson från Askim, som under sin tid som partiledare i SD såg till att införa uniformsförbud på partimöten, var för övrigt min bänkkamrat under större delen av den förra mandatperioden. När vi satte oss ner för att prata var vi överens om tre saker, att det varit helg, att semestern varit behaglig, samt att vädret kunde varit bättre. Där tog det slut!

Till saken:

Migrationsverkets prognoser över asylsökande är väl kända. Lika väl kända som flyktingarnas situation i hemlandet, i närområdet och på vägen bort – hit, eller någon annanstans. Kan vi börja med att konstatera att båda dessa existerar och är något vi måste förhålla oss till? Bra! Då är vi överens, åtminstone om att vi lever i en orolig värld.

Många kommer till svenska asylmottagningar och vägen går genom andra EU-länder, vilka var för sig gör olika saker utifrån sitt geografiska läge, ekonomiska och sociala förutsättningar och inhemsk debatt. Många anser att Sverige borde anpassa sig till EU:s nivåer, det vill säga avvisa de flyktingar som tar sig hit och skicka dem tillbaks.

Vart?! Hur!? – Det vet du inte! Är det inte din sak att bekymra dig över det? – Okej! Men det är min, för jag har blivit folkvald politiker. Liksom 348 andra riksdagsledamöter har jag att följa FN:s konventioner, svenska lagar, EU:s direktiv och förordningar, samt inte minst mitt hjärta. Är vi överens om det? – Bra!

Värderingar kommer först

Att migration och mångfald berikar samhället är min övertygelse och en fundamental del av min politiska övertygelse. Många uppfattningar har man fått kompromissa med om man varit medlem i samma parti i 40 år, men aldrig den om människors lika värde. Alla tycker inte som jag. Det är därför man väljer att engagera sig för olika saker och verka i olika partier. Är vi överens om att det är bra att man får ha en egen uppfattning och att det kan finnas olika sätt att forma politiken, samt att det är de som röstar i fria val som tar ställning. – Okej! Nej, hör jag Lång och Jansson ropa. Alla ska inte få rösta och alla Svenskar ska inte få ställa upp i val och ta statliga jobb, inom exempelvis försvaret!

Sverigedemokraterna har bara fått stöd av drygt var tionde väljare. Betyder det att man måste ta hänsyn till deras politik. Nej, det tycker inte jag. Tvärtom! Istället måste vi ännu bättre rusta samhället för att ta migrationens kraft tillvara. Ett öppet tolerant samhälle, med frihet att utöva sin religion och traditioner, bära vilka kläder man vill, följa de lagar som stiftats och inte skada, kränka sina medmänniskor. Är det orimligt att önska sig. Nej, det borde det inte vara, tycker jag. Allt detta ryms i det Sverige jag vill kalla mitt hemland.

Politik är att vilja

Vi måste se till att skapa vägar in till arbete, genom utbildning. Vi måste snabbt bygga de bostäder som behövs för att få bort bostadsbristen, oavsett hur den uppkommit. Det ska vi göra här och nu. Det ansvaret har Alliansregeringen tagit och det förväntar jag mig av den nuvarande regeringen också gör. Bostadspolitiken är ”mitt” område. Mycket har jag skrivit om regelförenklingar, bättre fungerande bostadsmarknader och ett gott investeringsklimat för hyresrätter. Den politiken är till för alla som bor i Sverige, nu och i framtiden.

Det förvånar mig när människor som är investerare, företagare, fastighetsägare och byggare säger att vi måste vänta med migrationen till dess det finns jobb och bostäder. Hur kan man vara framgångsrik byggherre om man först bygger och sedan väntar på en eventuell efterfrågan, eller investera för att skapa jobb utan att det finns en arbetsmarknad där människor efterfrågar arbeten. För mig som marknadsekonom hänger utbud och efterfrågan ihop. Den som vill reglera genom att villkora det ena med det andra, tycker jag har en socialistisk, planekonomisk syn.

Det är den senfärdiges förhinder att skylla på bostadsbrist och arbetslöshet. En ekonomi som fungerar skapar arbeten åt de som kan arbeta. Där byggs det bostäder åt dem som behöver bo. Det kan mycket väl handla om enkla jobb till låga löner, eller billiga bostäder för en liten plånbok. Risken med detta "hönan, eller ägget-resonemang" är att det bästa blir det godas fiende. Detta blir också mitt budskap till de kommunpolitiker som inte tar sitt ansvar för migrationen. Se till att planera för att bygga de bostäder ni påstår det inte finns tillräckligt av.

Ny politik

Vd:n för Fastighetsägarna i Stockholm, amerikanen Billy Mc Cormac berörde detta i en artikel med rubriken ”Vi behöver utveckla en svensk modell för socialt boende” i SvD, den länkas här. Det är den sortens nyanserade diskussioner vi behöver föra kring arbets- och bostadsmarknad där trösklarna skapar en insider- outsiderproblematik.

Klarar vi inte att få människor som kommer till Sverige i arbete och bostäder med den politiken vi har, måste vi utveckla politiken och komma på nya lösningar, inte sluta oss inom nationsgränser och skylla på EU, dess migranter eller de asylsökande.

Ola Johansson

Centerpartiet

Årskrönika del 4 Bloggåret 2013, april-juni

Här följer en sammanfattning av alla blogginlägg skrivna från april till och med juni 2013. Följ länken så kommer du till hela texten. God läsning!

Bostadsfia(s)kot i Göteborg
Göteborg får stå som exempel på missade bostadsmål i min blogg från 5 april. Annelie Hultén skyller på regeringen och uteblivna subventioner, medan kranskommuner som Kungsbacka bygger enligt plan och har en god framförhållning. Texten är n god sammanfattning av vad som skulle behövas för att ytterligare stimulera bostadsbyggandet och på vilket sätt S-politiken skulle leda bort från målet att bygga 40 000 bostäder om året och klara renoveringen av 600 000 bostäder i miljonprogrammet.

Det går att hitta den här texten i GT-Expressen dagen innan, den 4 april på debattsidan.

”Hade vi inte haft familjerna från Somalia här, skulle nog skolan måst läggas ner”. Så sade Centerpartisten Tage Persson i Flen Bostäders FBAB styrelse till mig innan jag lämnade kommunen som trots närheten till Stockholm. Bostadspriserna är låga och betalningsviljan för hyresbostäder är låg. De bostäder som behövs byggdes för 40 år sedan när industrin utvecklades med hjälp av arbetskraftsinvandrare. Idag är det mångkulturen som är Violstadens möjlighet. Så skrev jag den 11 april. Flen i världen – världen i Flen

Den 15 april begav jag mig på en bilresa, kust till kust med två Ölandskommuner som mål, Mörbylånga och Borgholm. Mörbylånga är expansivt och hänger väl samman med brofästets andra ända – Kalmar som erbjuder jobbmöjligheterna medan den södra Ölandskommunen ger de attraktiva strandnära bomöjligheterna. Hela ön är ett enda fornminne och planprocesserna tar tid.

Det är något som gäller norra delen och Borgholm med, men där är det sommargästerna som dominerar och de sommarölänningar som kan tänka sig att lägga de riktigt stora pengarna på sina hus. Trilskande länsstyrelser (Kalmar), långa och många överklaganden och mängden fornminnen är både ett ilandsproblem och ett ölandsproblem. Bloggen skrevs den 18:e.

Öland - ett avlångt världsarv och välskött sommarland

Lisbeth Lennartsson, C, Borgholm

Och då hade jag dagen innan, den 17:e, varit i medeltidsstaden Arboga, kändast för sin historia, sitt öl och sin pastej. Ett samarbetsklimat mellan C och S är väl inget som man i dessa tider ges tillstånd att framhålla. Det var i alla fall tydligt att Olle Ytterberg (S), kommunstyrelseordförande uppskattade Centerpartiet. Här fick jag se exempel på kreativa sätt att utveckla bostäder i förvaltningsform. Det fanns ett exempel på hyrköpsavtal på fristående lägenheter som kan vara intressant att återkomma till bloggen från 21 april för att kolla upp.

Arboga - unikt och särskilt

Arboga stadshus, ett av landets vackraste

Det myckna turnerandet fick mig den 25 april att börja misstänka att det nog kunde bli svårt att sortera intrycken. Speciellt efter en dag som började tog mig hemifrån till Örebro, Lindesberg och Leksand. Träbyggandet var det genomgående temat och jag möttes av flera entusiaster. Det fick mig att i detta blogginlägg uttrycka mig lyriskt och möjligen aningen kategoriskt om materialet, vilket i sin tur ledde fram till seminariet hos Byggindustrierna om Gröna byggmaterial nu i december som fick ett 80-tal besökare och stort genomslag, men det är en helt annan historia.

Gott virke

Trapphus i trä

Reste norröver mot slutet av april och hamnade i Umeå på Universitetet där jag fick lära mig om ungdomars önskemål när det gäller studentbostäder. Aktuellt eftersom min dotter Elin bott och studerat i Umeå, där hon också fann kärleken till Erik som i sin tur gör mig till morfar i april. Det är en utvikning. Bullerkraven var något som Bostaden förde fram som problem. Branden och återuppbyggnaden av Ålidhem fick jag höra om innan vi for inåt landet till Vännäs. Där fick jag delta på ett mycket välbesökt och trevligt Centermöte tillsammans med Heléna Lindahl, min förtjusande kollega från Skellefteå. Vännäs är attraktivt och växer, men de stora byggföretagen har inte fattat det än. Det behövs någon form av stimulans annars har inte folk råd att bo i de nya bostäderna menar man härifrån. Jag fick stimulans i form av en Västerbottensost som åtnjöts inför valborgsmässoafton med vårtal och sånginsats hemma i Fjärås.

Bostaden, byggbromsar, björkar och buller från 2 maj.

Ställer tillfälligt undan Bostadsturnébagen och packar väskan för att resa till Freiburg i Tyskland. Mitt första av två försöka att vara reseledare och göra nytta för de resestipendier som vi ledamöter får ta del av för utrikes studieresor. Tillsammans med 6 andra ledamöter, Göran Lindell och Anders Åkesson, C, Lars Tysklind, Fp, Roland Utbult, Kd och Bino Drummond, m, besöktes den sydtyska staden Freiburg under tre dagar. Medarrangör var Passivhuscentrum i Alingsås och för denna paketresa fick vi både se en vacker stad, en massa exempel på hållbara energilösningar, miljösmart byggande och kreativa planeringslösningar. Jag förväntade mig svar på varför planprocesserna var så korta, men det något överraskande svaret från stadens viceburgermeister var att ”det är dom inte alls”.

Inför resan skriver jag den 3 maj: Därför gick jag ner till stan och köpte älgar!

Resans första dag den 6 maj skrev jag: Freiburg hållbart grönt och tänkvärt

Och efteråt den 8 maj skrev jag om vad Viceborgmästaren sade bland annat: Enklare bostadsbyggande är bra, men..!

Kravallerna i Husby hade just ägt rum och med dessa som utgångspunkt skriver jag om ansvarstagande och behovet av ett tydligt politiskt ledarskap. Något som jag tycker Göteborgarna är dåliga på när även Moderater hemfaller åt enkla lösningar på populära problem när det gäller trängselskatt. Den fyndiga rubriken på inlägget 24 maj är: Ingen trängsel när ansvar ska utkrävas

Anna Myrhed har planer för Sollentuna.

Sollentuna strax utanför Stockholm har mycket gemensamt med Kungsbacka. Nästan lika stor befolkning och en blandning av lantlighet och stad, så minns jag det. Bygg-gemenskaper efter tysk modell nämndes här. Iden om att knyta samman problemområden med resten av den välmående kommunen genom att däcka över E4 presenterades. Många goda exempel på strandnära exploatering, renovering av miljonprogram och nyproduktion av hyresrätter fick jag med mig därifrån av Anna Myrhed och de andra Centerpartisterna i Sollentuna.

Sollentuna överdäckar fysiska och sociala barriärer skrev den 25 maj.

Sista inlägget 27 maj handlar om det nära förestående besöket av Bostadsministern Stefan Attefall, Kd, till Kungsbacka den 3 juni och får väl ses som någon slags pressinbjudan.

Bostadsminister kollar Kolla - Stefan Attefall till Kungsbacka 3/6

Attefall kollar Kolla!

På det temat bloggar jag vidare dagen efter besöket, den 4 juni. Ministern med följe (nåja inte så långt), Sakkunnige Anders Josephsson som chaufför (inga livvakter), hann till Värö innan vi lyckades få dem att vända. Stefan Attefall imponerades säkert av Kungsbacka och pressuppbådet var med Kungsbackamått mätt helt okej, men ingen lokalradio. Ett citat ur bloggen kommer från kommunens planstrateg, Hasse Andersson: "Bostadsförsörjningsprogrammet är vår bibel" det passar bra när vi har Kristdemokraternas bostadsminister på plats. Rubriken kommer sig av att det skiljer sig mellan vad som rapporteras och vad som faktiskt byggs. Illa!

Kungsbacka bygger bättre än statistiken

Paris Saint Germain - Zlatanflaggan!

Sjätte juni – nationaldagen. Då bloggar jag nationalromantiskt och modernt om vårt öppna samhälle och den tolerans vi skulle önska att vi kunde vara bättre på. En liten historia från förskolans vardag berättad av min fru, som gick under rubriken: Zlatanflaggan 

Varberg får dubbelspår och nytt underjordiskt resecentrum redan om fyra år. 2017 Ska det stå färdigt. Det beskedet vållade glädje och förhoppningar. Att dubbelspåret genom Halland är en av de första politiska frågor jag drev som ung CUF-are är värt att nämna. Då hade det högre prioritet än motorvägen. Rätt eller fel? Om vi fått dubbelspåret först hade vi säkert inte behövt vänta lika länge på motorvägen. Mot bakgrund av vad vi vet om klimatet och biltrafikens miljöpåverkan var det rätt ordning.

Vi fick snabbt en motorväg, men först nu kommer dubbelspåret, 14 juni skrev jag det.

Bråken i Trafikutskottet om hur vårt järnvägsunderhåll och driften av flygplatser, flygledning etc. upphör aldrig. Den 16 juni uttrycker jag min oro över en ohelig rödbrun majoritet som vill monopolisera flygledningen och vänstersidan angrep Annie Lööf för något hon aldrig har gjort.

Hindra EU och Socialdemokraterna från att lägga ner våra flygplatser

Vindkraften i vår kommun har fortsatt motvind och inte minst är det okunniga moderater i Kulturnämnden som sent omsider fått för sig att vindmöllor inte är något som ens på flera kilometers håll får synas från kulturreservatet Äskhult. Håll i hatten!

Kungsbackamoderater vars kappor fladdrar i vinden



Volvobesökare i solsken

Sista dagen med körkort 28 juni var jag chaufför åt Heléna, Erik och Kristina när vi besökte Volvo för att prata med dem om planerna på att utveckla hållbara fossilfria transporter och framtiden för hyttillverkningen i Umeå. Ett besök som följdes av beskedet att man tillsvidare satsar på Umeå och utökar verksamheten. Tyvärr kom det ett annat besked senare i höst. För mig som arbetat 25 år i fordonsindustrin är det alltid kul att komma hem till Hisingen. Sedan åkte vi till Mallorca på semester.

Så slutar det andra kvartalet och bloggkrönikan över april – juni 2013. Första delen hittar du här:

Årskrönika del 3 Bloggåret 2013, januari-mars

Ola Johansson

Centerpartiet

Årskrönika del 3 Bloggåret 2013, januari-mars

Årets första blogg den 8 januari, som tillika var en debattartikel i GT, handlade om trasslet med trängselskatter och min ilska över att Göteborgarna med tidningens ledarskribent som härförarare väljer att ensidigt riskera hela det Västsvenska paketet.

Låt inte Göteborgarna bestämma över oss!

Den 21 januari hade Socialdemokraterna och deras gruppledare Mikael Damberg bestämt sig för att plocka enkla poänger på kravet att införa en absolut 30-dagarsregel för fakturabetalningar. Orealistiskt och dessutom omöjligt, att försämra svensk konkurrenskraft på det sättet.

Snabbare betalningar - ja tack (men med förnuft)

Den 23 januari var det ett faktum att vi fått en ohelig allians kring detta. Tillsammans med de andra allianspartierna uttryckte vi vår indignation. Frågan har aktualiserats igen under senare delen av 2013 och återkommer i Riksdagen 2014.

Rödbrun röra

Den 31 januari hade jag varit på bostadsturné i Skövde och fått med mig en fråga från kommunalrådet Leif Walterum (c) om bostäder till soldater i Skövde, Karlsborg och andra garnisonsstäder till försvarsministern Karin Enström (m) på frågestunden i kammaren. LEGO är ju ett sätt att koppla samman fenomenet anställda soldater med ett populärt byggmaterial.

Bostäder åt lego-soldater

Den 4 februari hade jag förfärdigat en teckning till Centerpartiets EU-parlamentariker, Kent Johanssons tidning ”Hemma i Europa”. Bilden föreställer människor som i vardagen möter för Europa viktiga frågeställningar.

Hemma i Europa

Den 9 februari tog jag mig tid att kåsera lite grann om dilemmat med att väga olika gruppers intressen mot varann i kommunpolitiken. Den här gången mot bakgrund av den ständiga debatten om barngruppernas storlek i förskolan.

Nya kvalitetsmått behövs i förskolan

Bostadsturnén fortsatte och i slutet av februari besöktes Ulricehamn och Bollebygd 16 feb, därefter Kungälv och Stenungsund 22 feb. Intrycken därifrån ligger till grund för hur jag jobbat med bostadsfrågorna under 2013.
Bostadsturnén tog mig till Blekinge och den 1 mars skrev jag en lång redogörelse över mina möten med människor som vill skapa attraktiva boendemiljöer invid insjöstränder på landsbygden. Jag träffade fastighetsägare och byggföretagare. Det mest bestående intrycket gav nog den idérike och energiske tidigare Boverksdirektören Fredrik von Platen. Han hade mycket att säga om kvalité och effektivitet i byggbranschen. Fick också träffa honom och hans senior-kamrater som ingår i en bygg-gemenskap för att skapa gemensamma äldrebostäder. Detta i stor kontrast till det trista bemötandet jag, Carlos Andersson från Passivhuscentrum och Karolina Skog, Mp-kommunalråd i Malmö fick när vi träffade den nuvarande GD:n Janna Valic och hennes experter för att prata energieffektivisering och byggregler. Något som förde tankarna till filmen ”Jurassic Park”.

I Boverksstaden på turné

Den 4 mars hade jag varit i Malmö och träffat SKANSKA nya hem. En ny insikt där var att kommunala parkeringsnormer och krav på inomhusgarage för bilar är en kostnadsdrivare i bostadsbygget. En god översikt gavs av hur den delen av Skåne ser ut. Andra gången på mindre än ett halvår jag besökte Skånemetropolen.

Lossa parkeringsbromsen!

Den 7 mars kom jag till Nykvarn där jag träffade de ledande Centerpartisterna och VD:n för Nykvarnsbostäder, Ann Johansson. Vart tar de gamla Nykvarnsborna vägen? - Till Strängnäs!! Det är en liten kommun som försöker vända flyttströmmarna åt sitt håll. Därefter, 12 mars, gick resan till Växjö – trästaden som lyfts fram för sina låga byggkostnader och att de profilerar sig som Europas grönaste stad. Trästadskombo till möbelmecka. I Älmhult finns IKEA. Företagsledningen ser gärna att byggbranschen och bankerna ser det långsiktiga i IKEAS etablering och får fram kapital för de bostäder som behövs. Skulle ju företaget som skapat BoKlok kunna göra själva kan man tycka.

Redan dagen efter, den 13 mars, skrev jag om besöket i Solna, där Centerkretsen med kommunalrådet Anna C Nilsson mötte upp. Lite speciellt är det att gå på kretsmöte på vår nya Nationalarena – Friends Arena. Måste vara den kommun i landet, vid sidan av de tre storstäderna (möjligen) med högst ambitioner, 3000 bostäder och enorma planer för Arenastaden.

Rekordbygge i Solnas Arenastad

Sedan var det dags för extrastämma och antagande av idéprogram. En lång och bitivs skakig resa hade lett fram till Upplands-Väsby. Skriver om den i min första årskrönika. I sammanfattningen den 24 mars konstaterade jag nöjt att denna text: "Med enkla regler och starka drivkrafter att investera i bostäder kan byggandet öka i hela landet. En välfungerande bostadsmarknad präglas av rörlighet, låga trösklar, långsiktighet och mångfald. Det är också viktigt att kunna utnyttja attraktiva lägen för bostadsbyggande i hela landet.” blev det enda tillägg av sammanhängande text till programmet som stämman ställde sig bakom.

24 mars: Centerpartiet lyfter in bostäder i idéprogram
21 mars: Bostadsfrågor på Framtidsstämma

Den 25 mars fick trästaden Eksjö och Lennart Brogren (c), kommunens starke man ett besök. ”Det går alltid om man gör på ett annat sätt”, brukar han säga och den gamla Infanteristaden är verkligen framåt. Här finns mycket småhusindustri och träbyggnad präglar stadens vackra torg.

Eksjö visar vägen - på ett annat sätt

Sista bloggen första kvartalet 2013 skrevs 27 mars och handlade om skyddet för misshandlade kvinnor och barn och deras rätt att inte bli vräkta, enbart för att grannarna störts av den pågående misshandeln. Ett enigt Civilutskott beslutade uppmana regeringen att återkomma med förslag hur besittningsskyddet kan stärkas och regelverket förtydligas.

Hög tid att stärka skyddet för misshandlade kvinnor

Detta var den första delen av sammanfattningen av bloggåret. Måhända kommer det ytterligare 3 delar.

Ola Johansson

Centerpartiet

 

Sjöstedts miljarder går till vinster i byggbranschen

Hela bostadsmarknaden behöver göras om så att viljan att investera i bostäder stärks. Det är genom att stimulera konkurrens vi sänker byggkostnaderna och råder bot på bostadsbristen, inte genom att ge patienten mera av den medicin som gjort henne sjuk. Att ge bort skattebetalares pengar till byggföretagen som subventioner kommer inte att sänka trösklarna till bostadsmarknaden för någon. Nya bidrag till bostadssektorn är ingen hållbar politik.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Amineh Kakabaveh väljer att bortse från vilka det egentligen är som bygger och äger de bostäder för uthyrning som behövs för att vi ska kunna få en hållbar tillväxt, där jobb skapas och människor kan utbilda sig. ”Marknaden kan inte lösa bostadsbristen”, följaktligen är det enligt Vänsterpartiet någon annan som måste göra det. De små och stora byggföretagen, de privata och allmännyttiga fastighetsägarna har Vänsterpartiet ingen tilltro till när det gäller få fram bostäder. Samma synsätt har de när det gäller företag som sysslar med vård, omsorg och utbildning. Oavsett vilka vård- och utbildningsföretagen är och vad de gör, vill V hindra att skattebetalarnas pengar går till att finansiera de välfärdstjänster de levererar till människor som gjort ett aktivt val.

Men när det gäller bostadsföretag och byggbransch resonerar de precis tvärt om. Tre miljarder kronor vill Vänsterpartiet överföra till privata byggföretag mot att de bygger 20 000 hyreslägenheter per år. Att fylla byggföretagens fickor med skattebetalarnas pengar när de inte ens har bett om dem kommer inte att bidra till att effektivisera bostadssektorn, utan bara till att göra det ännu dyrare att bygga och bidra till oskäliga vinster.

Regelförenklingar som syftar till att underlätta effektiviseringar av byggena och som ökar konkurrensen är något Centerpartiet välkomnar, liksom förenklingar i Plan- och Bygglagen så att processen från idé till färdig bostad blir kortare. Vi vill också verka för en bättre fungerande bostadsmarknad, som gör fler bostäder tillgängliga för uthyrning och köp. Lägre reavinstskatter vid försäljning och ett skattesubventionerat bosparande stärker ägandet och hindrar bostadspriserna att fortsätta skjuta i höjden. För att kunna fortsätta utveckla hyresrätten och bygga för att möta efterfrågan måste hyressättningen stegvis reformeras.

Vänsterpartiets misslyckanden blir extra tydligt i Göteborg, där det är kranskommunerna som får ta hand om bostadsbyggandet, när den Röd-gröna majoritetens bostadspolitik har havererat. Vänsterexperiment i bostadspolitiken behövs inte, det skapar bara osäkerhet, när det är hållbara villkor och förutsägbarhet som behövs.

Ola Johansson, Centerpartiet

Från Piteå till Kungsbacka med påse i takkroken

I december 2012 besökte jag Luleå på min bostadsturne. Då hade jag nöjet att stifta bekantskap med Stefan Lindbäck som redan var väl informerad om vad som händer på bostadsfronten hemma. 80 av lägenheterna i Kolla Parkstad byggs av Aranäs och leverans från husfabriken i Piteå, Lindbäcks Bygg. I paket om 4 meters bredd fraktas de som kompletta moduler på lastbil, hela vägen till Kungsbacka. Tillsammans med bostadsministern besökte jag ett av dessa hus medan inflyttning pågick och fick med egna ögon se den lampkrok i taket där påsen med elinstallationsmaterielen hänger. Det enda som behövs för att driftsätta husen, sedan modulerna lyfts på plats och förankrats i marken och med varandra. 

Idag gick drömmen i uppfyllelse och jag har med egna ögon fått se hur dessa sätts ihop och ta en bild på både krok och påse. Tillsammans med partikamratena i Centerpartiet, Stefan Tormberg, Luleå och Majvor Sjölund, Piteå fick vi bevittna en revolution i bostadsbyggandet, där det industriella tänkandet utvecklats på ett sätt som ännu är ovanligt i byggbranschen, men nödvändigt om man någon gång skall få bukt med de höga kostandsläget i byggbranschen. Stefan Lindbäck menar att alla parter som är inblandade i ett bostadsbyggandet vet att det finns utrymme att ge avkall på sina förväntningar på fördelar av olika slag, men ingen är beredd att ensidigt gå före. Särskilt inte de 4 stora som dominerar branschen. Det är inte byggkraven som driver kostnader utan kortsiktiga förväntningar på marginaler och dålig kvalité, kombinerat med ett ineffektivt arbetssätt. Det finns en risk att kraven ställs på ett sådant sätt att var och en måste ta till marginaler och då kan det bli dyrare än det behövt bil, eftersom man inte har kontroll på resultatet.

Koll har man på Lindbäcks. Det fick vi bevittna i "stridsledningscentralen" där vi fick höra de kortfattade rapporterna från fronten av generalerna till överbefälhavaren, bland annat försändelser av extra klinker till Kolla-husen. Lindbäcks har implementerat LEAN i hela sin process, konsekvent. Där 97 procent av företagen lägger av har Piteåföretaget valt att vara helt konsekventa. Det märks inte bara i stridsledningen, utan i hela fabriken.

Generell regelförenkling är fortfarande något vi politker måste sträva efter. Vissa kommuner behöver ge avkall på sin detaljstyrning och ge bättre förutsättningar för de koncept som de industribyggrna erbjuder, allt för att få fram fler bostäder, hållbart och kostnadseffektivt. Det finns inget motsatsförhållande mellan klimatsmart och energieffektivisering å ena sidan och låga byggkostnader å andra. Några passivhus är det inte frågan om. Det är småhusbyggarna bättre på. Med god marginal klarar Lindbäcks ändå BBR-kraven, både i modultillverkade hus som de i Kolla och i kombohusen som erbjuds via SABO till de allmännyttiga bostadsföretagen i en ramupphandling.

Den kanske viktigaste förändringen Stefan Lindbäck vill se är möjligheten att inte bara vid enstaka tillfällen tillåta vägtransporter på upp till 4.50 meters bredd. Idag går gränsen vid 4.15 om det handlar om en husleverans. Den gränsen innebär att en modul med ett sovrum av normalstorlek inte kan transporteras i ett stycke. Handlar det då om en transport som den till Kungsbacka av 80 lägenheter så blir det en betydande merkostnad. Här har jag redan försökt hjälpa till genom att påtala problemet för Trafikverket och Transportstyrelsen. Det kan bli ämnet för en kommande riksdagsmotion. 

Tack för besöket och tack för dagen som inkluderade fler husfabriker, ett besök i Markbygdens vindkraftspark, där planer finns på 1101 verk (!!). 

Bara de 36 vi såg under uppförande vid Lillpite och Koler imponerade på mig. I byn Koler har man tagit chansen att väcka liv i den utdöende bygden med hjälp av de bygdemedel som vindkraftsbolaget Enercon beslutat betala till de fyra byar som berörs. I den gamla skolan samlas de portugisiska och tyska vindkraftrallarna som bor i barack-hotellet intill. En verksamhet som man kan ställa sig frågande inför, men det går ju an så här års. Mer om det senare.

Ola Johansson

Centerpartiet

Enklare bostadsbyggande är bra, men..!

I går presenterade en utredare för regeringen, några förslag till förenklingar av planprocessen som borde kunna göra att det något snabbare går att få fram bostäder i tätorter och städer. Något förslag på hur landsbygdsbyggandet underlättas föreslås inte, men det var heller inte utredarens uppdrag.
Låt oss tro och hoppas att krafterna i bostadsbyggandet också drivs bort från de orter där det råder högtryck, så att det spiller över till de områden, utanför storstäderna, där kommunpolitiker och tjänstemän är beredda att lägga alla krav åt sidan för att få en befolkningsökning som kommer sig av att det byggts attraktiva bostäder.

Litet cyniskt kan man säga att det byggindustrin gör när de klagar sig över byggkrav från kommunerna är att vinstoptimera där trycket är högt, väl medvetna om att det finns många kommuner som inte önskar något högre än att byggföretagen konkurrerar om att bebygga kommunal mark, utan några andra speciella krav än att bostäderna ska vara funktionella och billiga. Det är bara i kommuner med höga ambitioner att bygga, där byggföretagen står på kö för att leverera som kommunala särkrav ställs. Glöm inte det!

Förslaget från Lars Magnusson att lägga tyngdpunkten på tidiga skeden i översiktsplaner och så kallade områdesplaner, för att kunna slopa kravet på detaljplan är bra. Vi kallar det i Kungsbacka för fördjupade översiktsplaner, där markanvändningen i ett område bestäms och planprogram, där principerna för hur gator och infrastruktur skall förläggas i förhållande till kvartersmark och olika upplåtelseformer fastställs.

Här i Kungsbacka jobbar vi redan så och det finns exempel där vi fått Länsstyrelsen i Hallands godkännande att slopa detaljplanen. Skönt att det här nu kan få stöd i lagstiftningen. Det vill vi visa Bostadsministern Stefan Attefall när han kommer hit den 3 juni för att studera Kolla Parkstad på plats och träffa några av de inblandade byggföretagen och fastighetsägarna där.
Det föreslås att ordet "bebygga" ska få en annan tolkning som innebär att "inte bebygga" betyder att marken får bebyggas(!!?) med exempelvis parkeringsplatser. Ett illa valt exempel! Det kunde väl stått lekplats, eller cykelvägar istället. Så kallad "prickad mark" är det väl det handlar om, som ibland kan begränsa möjligheterna.

Slutligen har jag läst i media att de vill göra bostadsbyggande till ett "Riksintresse". Litet märkligt. Riksintressen kan ibland hindra en önskad utveckling och det här betyder att bostäder ska vägas emot andra riksintressen och få en starkare ställning. I så fall tycker jag att även åkermarken bör klassas som ett riksintresse och att vindkraftsutbyggnad ska vara ett riksintresse så att riksintresset - försvarsmakten inte kan säga nej till utbyggnad av förnybar energi. Det är en farlig väg att tala om fler riskintressen än vi redan har, tycker jag.

Såhär lång tid tar det att bygga - säger Otto Niedeck

Jag kan inte låta bli att upprepa vad han sa, andre-borgmästaren i Freiburg, Otto Niedeck, CDU när jag frågade om det stämde att de har en enkel planprocess i Tyskland. "-Nej, nej, vilken byråkrati!! Det tar minst tio år att få igenom en plan...och sedan kommer överklagandetiden på fem-sex år. Det tar till 2030 innan vi kan få igenom de planer vi vill starta nu." Ja, så är det med illusioner. De är till för att förloras. En demokratisk välfärdsstat är också en rättsstat som behöver institutioner och lagar som är till för att skydda människor från att exploateras och för att skydda miljön åt framtida generationer.

Jag tror att man ska acceptera att vissa saker måste få ta tid. Bara det är rättvist, förutsägbart, konsekvent och tillförlitligt. Enklare regler där plan- och bygglagen förenklas och görs mer tillåtande är bra, också när det gäller att få göra mindre tillbyggnader. Precis som vi en gång fick "Friggeboden" har vi nu fått "Perbo" (namnet på Stefan Attefalls statssekreterare). Låt oss hoppas vi snart får förslag från Regeringen att ta ställning till.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostaden, byggbromsar, björkar och buller

Maja, Åsa och jag (fotograf Heléna)
kampanjar på Umeå Univeristet.

Det är inte svårt att få förslag på vad som borde göras för att skapa fler studentbostäder. Två timmar i korridoren på Umeå Universitet gav många post-it-lappar att gå igenom senare under mötet med det allmännyttiga bostadsföretaget Bostaden i Umeå kommun. De som var där var jag, Maja Westling, Centerstudenter, Åsa Nyberg, politisk sekreterare för C i Umeå och partikollegan i Riksdagen Heléna Lindahl.

Mötet med studenterna följdes av studiebesök i området Ålidhem, eller "Hållbara Ålidhem" som det kallas, de fyra byggnader som återuppbyggdes efter den stora branden 2008, tillsammans med Vinterträdgården. Här berättar VD:n Ann-Sofi Tapani om det ger den traditionella företagspresentationen av ett kommunägt bolag som förefaller välskött, med stor omsorg om sina hyresgäster och med höga ambitioner, bland annat på miljöområdet. Det syns förstås extra tydligt i de nya bostäderna.

Förslagen från studenterna var det självklara samtalsämnet med bostadsbolaget, Bostaden i Umeå.

Bullerkraven gör det svårt för Bostaden att bygga små lägenheter. Eftersom de inte byggs genomgående, går det inte att skapa den tysta sida som krävs och man kan förresten fråga sig varför buller måste mätas med öppet fönster. Skulle det sedan byggas med inglasade balkonger är det balkongljudet och inte inomhusljudet som mäts. Sådana tokigheter behöver rättas till när byggreglerna blir möjliggörare för bostäder och inte en uppsättning hinder.

Kring orden "bör" och "skall" går diskussionen mellan ambitiösa byggföretag, kommun och länsstyrelse kring hur bullerkraven är formulerade.

Välbesökt i Vännäs

Kvällen i Västerbotten kröntes med ett synnerligen välbesökt centermöte i Missionshuset i Vännäs. Kommunen är attraktiv och ökar befolkningen. Med Norrlandsmått mätt är pendlingsavstånden rimliga, med mindre är en timmas färd till Umeå. Här ställs inga särkrav överhuvudtaget, vare sig på energi eller tillgänglighet. Ändå lyser byggjättarna med sin frånvaro. Den insikten slog mig i Vännäs! För vems skull vill man införa en stopplag?

Den krassa sanningen är ändå att det är först när bostadsbristen byggts bort i tillväxtområdena som bygjättarna kommer att vända sig till småkommunerna. Annars är det småkommunerna som måste vara duktigare och samverka med de mindre byggföretagen. Här menar Centerpartisterna med Ulf Eriksson i spetsen att någon form av statligt stöd skulle behövas. Ändå är Vännäs en kommun med den högsta andelen unga och ett stort tryck utifrån på gymnasieskolorna. 1200 Elever är inskrivna i en kommun med 8　500 invånare. Det imponerar! Framtidstro saknas inte men investeringsviljan är låg, samtidigt som byggkonstandrna här är lika höga som någon annan stans. För den bostadsmarkand som finns i Vännäs borde kostnaden per kvadratmeter vara runt 17　000 kronor. Nu ligger den på närmare 20　000, även om man skulle välja ett av de så kallade kombohusen.

Min medverkan tillsammans med Mattias Larsson, distriktsordförande i Västerbotten och gruppledare för C i Umeå och Heléna Lindahl, riksdagskollega var synnerligen uppskattat, liksom väserbottensosten som avnjöts hemma på valborgsmässoaftons kväll, efter vårtal och sångarinsats i Fjärås.

Ola Johansson, Centerpartiet

Arboga - unikt och särskilt

Onsdagen den 17 april

Arboga med sitt öl sin pastej och sin historia besöktes i onsdags på min bostadsturné. Det är en unik stad på många sätt. Med ett Rådhus som skänkts till staden av ingen mindre än Gustaf Vasa. Kungen som annars gjort sig mest känd för annat än sin givmildhet.

På 60-talet byggdes många av de bostäder som på andra ställen skulle kallas för "miljonprogram". Det var försvarets expansion som gjorde att invånarantalet växte, men de här bostäderna är idag svåra att få hyresgäster till. Det behöver byggas i Arboga och (korrigerad uppgift) det finns ett allmännyttigt bolag som förvaltar bostäder, varav några har varit i kommunal förvaltning tidigare. Kommunen äger tillsammans med fastighetsägaren och byggnadsfirman Lund AB, Sturestadens Fastighets AB.

Tillsammans med det samägda företaget har kommunen lyckats med den önskade utvecklingen. Om det är Kerstin Rosenkvist, Centerpartiets gruppledare och Olle Ytterberg, Socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande överens. C är med och styr Arboga i majoritet med v och et lokalt parti. Redan i början av 90-talet långt innan begreppet OPS-uppfanns skapades bolaget i syfte att vara ett verktyg för utveckling.

Robert Wibom, VD för Sturestaden visar ett koncept som tycks helt unikt. Spirean är ett område som byggs på en höjd där det tidigare legat en andelsträdgård. Därav namnet och kommer man dit så syns trädgårdsväxterna resa sig manhögt runt entreprenadmaskinerna som gräver husgrunder och anlägger gator. De 79 kvm stora fristående husen med carport och förråd är extremt funktionella och lagom stora för det äldre paret, eller den lilla familjen. De är kostnadseffektivt byggda och går att komma över till en hyra på 1685 kr/kvm, eller kan det köpas för 1,7 miljoner. Är du osäker kan du hyra först och köpa sen.

Det bästa hade varit om det varit möjligt att göra en kapitalinsats först i syfte att få ner hyran. Målgruppen är egentligen +55 och dessa kunder har ofta kapital, men vill helst inte köpa. Tyvärr går det inte, dels gör skattelagstiftningen att det blir en förmånsbeskattning på den lägre hyran. Jordabalken säger dessutom att det inte är tillåtet att kräva en kapitalinsats för att få hyra.

Länsstyrelsen i Västmanland står också på listan över värstingar. Här är det strandskydd, arkeologi och riksintressen som skapar problem, samma som på Öland. Hjälmaren är sveriges till ytan största sjö. Den södra stranden ligger Kungsör och där syns nybyggda bostäder, men på norrsidan gäller ett generellt strandskydd med förbud på 300 meter.

Så olika kan det vara. Många kommuner upplever att just deras Länsstyrelse är den värsta och krångligaste i landet. Det kunde vara spännande att upprätta någon form av värstinglista.

I Arboga görs idag varken någon öl, eller pastej i större skala, men den unika historien och den vackra trästaden finns kvar. Väl värd att återse igen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Flen i världen – världen i Flen

111 km från Stockholm längs stambanan, till det natursköna Sörmland, tog jag mig i onsdags med ett tidigt tåg från Stockholm C, på mindre än en timma. Där hos Flen Bostads AB (FB AB) på ett frukostmöte anordnat av Centerkretsen fick jag ännu en pusselbit att lägga till bostadspusslet – Hela Sverige.

Här har innevånarantalet en gång varit större än det är idag. De bostäder som behövs i Flen blev färdiga redan på 70-talet och det finns vakanser (tomma lägenheter) lite här och var, i Hälleforsnäs, Malmköping och Mellösa. FB AB har fått klara sig utan pengar från bostadsakuten och Statens bostadsomvandling. Det finns ju fördelar också med att ha lediga lägenheter och på något sätt har det gått.

I Flen bodde det över 18 000 personer på 60-talet. Då kom flyktingvågen från Tjeckoslovakien i svepet efter Pragvåren -68. Idag är andelen utlandsfödda av dem som bor i FB AB:s 1700 lägenheter 40 %. Ännu idag leker barn från olika länder med varann på skolgården, men idag kommer de flesta hit från Somalia och utan undantag bor de i allmännyttans hus.

Det är till den äldre befolkningen som behovet att skapa nya bostäder är störst. Här som på andra ställen skulle mycket vara vunnet om de som bor kvar i villor kunde komma in i ett trygghetsboende, eller ännu tidigare bosätta sig i ett senioranpassat bostadsbestånd som fungerar när orken, rörligheten och energin så småningom börjar avta. ”-Vi har försökt”, menar FBAB:s VD Arne Feltin. Det fanns ett väldigt stort intresse, men när det kom till kritan var det för få som verkligen var intresserade.

 Problemet i Flen är inte höga flyttskatter, när en normal villa kostar runt en miljon. Det är kostnaden för den nyproducerade bostaden som avskräcker och trots bekvämligheten backar de flesta ur när de ser hur hög hyran blir.

Det är dyrt att bygga nytt och även om Kombohusen, som SABO handlat upp, är billiga att sätta upp så tillkommer det kostnader som gör att även de springer upp i 24 000 kronor per kvm. Om man kan köpa en villa med god standard för en miljon, varför ska man då skaffa sig en hög hyra för något som är nyproducerat? Allt stöd har försvunnit sedan det senast byggdes något och problemet uppstår när man måste bygga äldre-/trygghetsboende med att klara finansieringen. Det behövs någon form av stöd här, menar man. Renoveringsbehovet är inte akut, men när det kommer blir det säkert hyreshöjningar som många får svårt att ha råd med.

Men Flen har möjligheter. Det är ett vackert och varierat landskap med många slott och herrgårdar, flera sjöar, bland annat Båven, som kan ge möjlighet till attraktiva tomter. Länsstyrelsen agerande kring strandskyddet är märkligt. Från att ha haft bestämmelser som tillåtit strandnära bebyggelse på vissa ställen gäller nu generellt 300 meter. Det finns LIS-områden på gång i Flen och för den som vill bo vackert, men ändå ha nära så borde det vara attraktivt att bygga sitt hus strandnära.

Flen - bara 11 mil från Stockholm

Investeringar i Täbybanan kan skapa helt nya möjligheter till pendling och områden för villatomter börjar planeras. Förut har det gjorts satsningar på att få Stockholmarna hit, men den gången misslyckades det. Dags att försöka igen tycker den tillförordnade samhällsbyggnadschefen i Flens Kommun, Peter Israelsson. Arbetsplatser finns (Volvo renoverar lastbilsmotorer här), skolan är bra och det kommer att bli ännu bättre pendlingsmöjligheter framöver med tåget.

Det är ganska tydligt att villabebyggelsen är bästa chansen att dra familjerna till Flen. Kanske gör det att några av de som idag bor i FBAB:s hyresrätter väljer att äga ett hus, men med ökad attraktionskraft kommer de snart att fyllas. En vacker dag är det möjligt att sätta spaden i jorden för nya flerfamiljshus i en stad som är känd för sin Viol, för glassfabriken mitt i stan och för sin öppenhet mot världen.

Slutorden från Tage Persson (c), vicde ordförande i FB AB, när jag åkte tillbaks till Stockholm är värda att citera: ”Hade vi inte haft familjerna från Somalia här, skulle nog skolan måst läggas ner”. Även om det är tufft för en kommun som har det kämpigt med ekonomin och minskande befolkningstal, så är det kanske tur för fler än de som kommer hit, att det finns lediga lägenheter. Mångkulturen kan också vara en tillgång för Flen som den var redan på 60-talet.

Ola Johansson
Centerpartiet