”Nio nya städer” är inte lösningen

Nya städer föreslår en utredning som just överlämnats till bostadsministern Peter Eriksson (Mp). Det som ett svar på en av de 22 punkter som regeringen lade fram, sedan bostadssamtalen tagit slut, där över trettio förslag fanns på bordet för ställningstagande.

Det är fortfarande så att Sveriges bostadsmarknad lider av en dysfunktionalitet som kommer sig av en råg rörlighet och prisreglering på hyresmarknaden. Långa och oförutsägbara planprocesser fördröjer genomförandet, medan riksintressen, strandskyddsbestämmelser och lokala NIMBY-lobbyister hindrar de bostäder som behövs för att lösa bristen i de 255 kommuner av 290 som uppger att det saknas bostäder.

Centerpartiet hade hellre sett djupgående diskussioner under bostadssamtalen, senvintern 2016 som löst dessa problem, men är naturligtvis inte emot att kommuner och regioner samverkar med staten för att kunna utveckla platser som har en potential att bli attraktiva för inflyttning och kan dra till sig bygginvesteringar som sker på marknadsmässig grund, därför att de har en gynnsam placering i förhållande till redan utbyggda eller planerade kollektivtrafikstråk, eller likt Härryda utanför Göteborg råkar husera Sveriges näst största flygplats.

Kolla Parkstad i Kungsbacka = 1100 bostäder i olika upplåtelseformer.

Allianspolitik realiseras - subventionsfritt

Kan regeringen förmå kommunerna och branschen att ta sådana initiativ så är det betydelsefullt, men kraften måste komma underifrån. Just nu är konjunkturer och ränteläge gynnsamt, men det kan ändras snabbt. Kapaciteten i byggsektorn har nått taket, vilket kommer driva upp kostnaderna. Om det sammanfaller med sjunkande bopriser. Kommer ett byggstopp mycket snabbt som inga subventioner i världen kan förhindra.

Men, som vanligt när det gäller S-ledda regeringar glöms landsbygden och de norra delarna av landet bort. Platser där låga marknadsvärden på bostäder som alla vet behövs, hindrar byggföretag att nyinvestera.

Trafikverket presenterade sin plan för 2018-2029 och liksom här i Halland är det säkert många som dragit en lättnaden suck över att förväntade investeringar kommer kunna genomföras som planerat. Men där fanns brister och hål i planeringen.

• Det finmaskiga järnvägsnätet, vid sidan av de stora stambanorna, får inte de resurser som behövs. Det handlar om väldigt många mindre sträckor över hela landet som behöver rustas upp, men som regeringen nu åsidosätter. De är en viktig del för att hela järnvägsnätet ska hänga ihop och fungera. Det är oroväckande att regeringen inte inser det.

• Risken finns att många landsvägar i hela landet tillåts förfalla, eftersom de får alldeles för lite resurser i transportplanen. Effekten av det blir sämre säkerhet, sämre bärighet och lägre hastigheter. Allt detta kommer drabba landsbygden.

• Satsningen på höghastighetstågen är en halvmesyr, på grund av att regeringen inte har anvisat tillräckligt med pengar.

Sammanfattningsvis har jag som Centerpartiets bostadspolitiske talesperson ett ljumt intresse för ambitionerna att skapa nya städer. Vad utredaren presenterat för regeringen är sådant som redan är möjligt att realisera, utan att en idéfattig regering tar åt sig äran. Det som behövs är nya tag kring regelfrågor som fortfarande står i vägen för byggplaner på dessa nio platser och på hundratals andra orter, liksom små- och stora städer där bristen på bostäder för unga- och nyanlända är skriande.

Ola Johansson (C)

Huvud, hjärta, hand, hälsa och plånbok

Det är den sista kvällen i USA, en lång resa går mot sitt slut och alla intryck skall samlas ihop och sorteras in på olika hyllor för att plockas ner igen i den bostadspolitiska debatten, med och mot de övriga resenärerna. Från Socialdemokraterna har det varit Veronica Palm, ordförande och ledare för delegationen, samt Katarina Köhler. Från Moderaterna, Anti Avsan, Eva Bengtsson-Skogsberg och Thomas Finnborg. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har inte varit med, men Vänsterpartiet har haft Amineh Kakabaveh och Miljöpartiets Jan Lindholm har varit med. Och förstås jag från Centerpartiet (av några kallad "lantis", eftersom jag haft en Ullaredskeps med och betalat med Agrolkortet som man får som LRF-medlem). Även om skillnader finns politiken när vi är på hemmaplan har nyfikenheten varit ungefär den samma hos var och en, när vi dag för dag har kommit längre in i det amerikanska sättet att tänka. Måhända läggs ännu en pusselbit när vi i morgon besöker Ground Zero.

Det har sprungits igen och tyvärr troligen den sista löpturen på några veckor. Foten mådde inte väl av dagens runda från området kring Ground  Zero upp till 42 str. längs Västra Manhattans fina gång och cykelstråk. Efter 7 km orkade inte foten mer och nu blir det till att linka resten av tiden, precis som jag gjort idag i Brooklyn och i sällskap med den engagerade Roberta Brandes Gratz. Hon tvekar inte fem sekunder att berätta hur det varit och hur det borde ha varit och vad som sedan blivit och varför. En kvinna som har svaret på allt som har med New York City att göra. Någon gång ska jag läsa den bok hon skickat med oss. Mer om henne i ett senare inlägg.

Att jag han med att springa i morse berodde på att sovmorgon aviserats, eftersom dagens första besök på Solar One. Här har det genom bidrag och donationer skapats ett rådgivnings- och utbildningscenter kring energi- och kretsloppsfrågor. I anslutning till den solcellsklädda byggnaden vid East River finns också en park med växter och insekter som naturligt kan trivas och samverka i staden. Mest imponerande är kanske hur de arbetar med barn från förskola till highschool (5-18 år), med att lära dem varifrån elen i kontakten kommer, hur det är och hur det borde vara, samt vad de kan göra för att ta bättre vara på den energi och de resurser som finns runt omkring oss. Det finns 23 kraftverk i New Yorkområdet och alla är olje- eller naturgaseldade, samtidigt som det egentligen inte finns styrmedel att få människor att vara sparsamma med elen i sina lägenheter. De unga lär föräldrar och i slutändan skapar det en förändrad syn, så är tanken. En angränsande fråga som engagerar barnen är varifrån maten man äter i skolan kommer.


Det är säkert så att de människor vi träffat är sådana som är i framkant i det tänk som är förhärskande hemmavid. Ibland ligger de steget före och ibland är det tydligt att man arbetar i motvind. Kanske hade det varit intressant att någon gång konfronteras med en motkraft av något slag. Den finns, annars hade det inte sett ut som det gör.

Utanför Solar One på East Manhattan

Det är eldsjälar, donationer som ger skattereduktion och ibland bidrag från staten (federalt), delstaten, eller staden som står för mycket av denna utveckling. Och när vi talar om mat och eldsjälar så är området Red Hook i Brooklyn nästa anhalt. Här finns en ”Urban farm”, det vill säga stadsodling. På en gammal asfalterad (?!) fotbollsplan (Amerikansk fotboll) ligger en grönsaks-, frukt- och blomsterodling, men räta rader av gurkor, kål och kryddor redo att skördas. Allt odlat i egenproducerad kompost från hushållsavfall som lämnats bland annat från människor som bor i området. Syftet med farmen är att sysselsätta ungdomar och ge dem verktyg att skaffa sig arbete och utbildning. Red Hook har en historia som ett av de värst utsatta områdena och det är fortfarande inte bra, men på bättringsvägen. Det 20-tal ungdomar som är engagerade får ”head, hand, heart and pocketbooks” medan de är här säger föreståndaren Ian Marvey.

Huvud hjärta, hand och plånbok – fritt översatt, lite av ett 4H-ideal. De som bor i området kan bidra med andelar genom att betala en avgift eller arbeta, beroende på vad man har råd med och en hel del pengar kommer utifrån. Något kommer in när de 45 olika produkterna säljs till lokala restauranger och marknader. Man kan nog kalla det för ett kooperativ, eller ett socialt företag. Utan svenskättade Ian's engagemang hade det kanske inte varit så mycket. Men det här betyder säkert mycket för de som får möjlighet att vara med. Framförallt får de möjlighet att få utlopp för praktiska förmågor, samtidigt som naturkunskap lärs ut på ett praktiskt sätt. Läsa, skriva och räkna genom maten som odlas. Här finns till exempel en ”pizza bed” där alla ingredienser på en pizza odlas. I ett trädgårdsland behövs mångkultur och det är en annan insikt man kan ta med sig ut i samhället.

Jag inser att detta åter blir långt och innehållsrikt, så därför ber jag att få återkomma med del 2 av den 12 september lite senare.

Ola Johansson

Centerpartiet

Låga tankar och höga hus

Nyss hemkommen från en sjudagars semesterresa till New York blir ju temat "Höga hus" lite svårfångat. Arkitektur och bebyggelse är ju ett intressant tema. Hur vi planerar den yttre miljön påverkar i hög grad känslan av trygghet och trivsel. Attraktivitet sitter ju på insidan sägs det, men gäller det stadsmiljön så är en attraktiv fasad inte att förakta heller.

Vi satt och slötittade på SVT igår och såg då den intressanta dokumentären om DOMUS-husen som dominerar stadskärnorna i de flesta Svenska städer. Hur deras och andra varuhus tillkomst inneburit att flera kvarter av vackra historiska byggnader jämnades med marken för att ge plats åt moderna köpcentrum och parkeringshus. Så lägligt då att Kungsbackaposten idag publicerade en bild från 1963 av det då nya DOMUS-huset vid Kungsbacka torg. Huset som sedan blev Postkontor och nu ägs av Aranäs och rymmer en biograf och ett matställe med en uteservering. Bion har sina trogna kunder, medan "Naam", Sushi-restaurangen, har att slåss i konkurrensen med många andra näringsställen i vårt centrum.

Visst känns det gamla DOMUS-huset igen från bilden i tidningen. Länge har detta ansetts vara det fulaste huset i Kungsbacka, ett epitet som det säkert delar med fler KF-byggnader från den tidsepoken och senare. Som väl är slapp vi P-huset, även om det i debatten, bland annat från Folkpartiet föreslagits att man skulle göra om torget till ett P-garage och senast idag fanns en insändare från någon som tyckte att Innerstaden skulle vinna på fler bilar.

I den kampen lär vår vackra stadskärna oavsett vilket, dra det kortaste strået och man får hoppas att det i framtiden inte kommer att ha så stor betydelse om man kan köra bil hela vägen fram till butiksdörren. För övrigt så är det säkert betydligt längre från den parkeringsruta som ligger längst bort från Kungsmässans entréer, än det är från exempelvis Hamntorget, eller Aranäsparkeringarna till någon av innerstadens butiker. Måste räkna stegen någon gång.

Nu till min djärva tes: Om nu DOMUS-/Facklan-huset ansetts vara det fulaste huset i stan. Vad är då problemet med att man placerar ut en byggnad på torget som skymmer den samma? Det borde ju bli betydligt billigare att låta Glass-kiosken (eller vad det är) stå kvar, än att riva huset som står bakom! De som är bättre estetiskt begåvade än jag kan ju jämföra vilket hus som är fulast, det i förgrunden eller det andra.

I Kungsbacka kommuns vision kan man läsa: "Vi skall bygga tätare, mer stadslikt och högre än tidigare". Intressant! Jag har själv varit med och formulerat den här. Tätare,  javisst det är viktigt så vi inte tar mer mark i anspråk än vad som behövs för att kunna fortsätta växa och skapa bostäder åt alla. Mer stadslikt, ja, min erfarenhet är att det är bättre att bygga något som ÄR en stad, än något som är LIKT en stad. Jag menar, apropå det här med bilar, att en stad är något som befolkas av stadsbor, som anpassar sig efter stadens förutsättningar, säljer bilen, börjar cykla, gå och åka kollektivt. Innan det sker kommer Kungsbacka fortsätta vara just stads-likt. Högre, ja här har vi ju pudelns mitt. Klart det kunde gå att bygga ännu högre på torget, men jag tycker nog detta är tillräckligt, men det krävs mer om man ska nå upp och över DOMUS-husets märkliga övervåning.

Jag minns att det förutom P-garage, även föreslogs en Saluhall på torget. "Hujedamig", som pigan Lina sa. Hur skulle en sådan se ut för att passa kverulanterna i torgdebatten?

Nåja, jag får väl vända på saken och se det hela från andra hållet. Visst är det tråkigt för krögarna på Naam, som nu lär få ännu svårare att hävda sig i konkurrensen. Ja, så hemskt mycket värre än det kan ha varit medan vi hade ett torg som var nedslitet och tråkigt, eller en stor byggarbetsplats, kan det ju knappast ha blivit. Framgång handlar nog om annat än en uteservering, speciellt nu när sommaren är som den är.

Ett förslag (och detta är seriöst), vore att ta upp ett eller flera fönster i Glasskiosken så det går att se igenom huset. Det skulle säkert liva upp den kala plywoodskivan och göra det roligare att se fasaden från det här hållet. Jag inser att detta inte är de populäraste rader jag har skrivit, men jag tror nog att vi med tiden kommer att vänja oss vid det nya torget och jag ser redan tecken på att vi gillar det. Många människor stannar till och sätter sig på "kyrkbänkarna" som satts upp på den plats där äldre kyrkor legat. Torghandeln har återvänt och innerstaden vaknar till liv så sakteliga. Ett stort grattis till de som lyckats så väl med att skapa miljön på och runt Kungsbacka torg och till Henrik Olsson, innerstadsgeneralen. Smaken är som baken och vi ska vara glada att vi har två skinkor att sitta på. Det är stadigare på något vis.

Jag avslutar dessa tankar med att klippa in ytterligare en rad ur visionen: "Variation i stadsplanering med en nybyggnation som har mer djärv stil och arkitektur"

Slut citat

Ola Johansson

Centerpartiet