Bostadsdialog Alvesta, den 20 februari 2015

I den mån jag hinner ska jag under våren resa runt i landet för att besöka orter, för att i dialogform samla i idéer och problembeskrivningar som svarar på de frågor som ställts till vår arbetsgrupp för bostadspolitik av partistyrelsen.

I Alvesta där jag varit idag, är inte problemet brist på bostäder eller att lägenheter står tomma. Även om avståndet till Växjö bara är tio minuter med tåg eller bil har de stora byggföretagen valt att inte satsa där. Kanhända beror det på svårigheten att få ihop kalkylen. Då är det bättre att satsa kapitalet där det ger snabbare och större avkastning, exempelvis i Växjö. Marknadsvärdena på de nya bostäderna är så låga att de nya avskrivningsreglerna försvårar för allmännyttan att bygga.

K3 – avskrivningsreglerna har ett gott syfte att förhindra övervärdering, men de skapar problem där marknadsvärdet inte omedelbart uppgår till vad det kostat att producera husen. Det måste till ett undantag, där man kan få ett utrymme för ett mer långsiktigt tänkande kring de bostäder som under lång tid ska serva samhällsbygget. Är det kreditgarantier som är lösningen, möjlighet att dra nytta av strandnära byggande för att öka värde och attraktivitet, eller krävs det nya finansieringsinstrument där det allmänna går in med stöd i någon form.

Sverigeförhandlingen talas det mycket om nu och däri borde också diskussionen föras om hur satsningar på infrastruktur kan få hela landet att utvecklas utanför de stora städerna med dess förorter.

Sedan Allbolagen infördes 2008 har det blivit svårare för de kommunägda bostadsföretagen att hitta sin roll. Ägaren – kommunen behöver vara tydliga i sina ägardirektiv så bolaget vet sin uppgift och ges förutsättningar att leva upp till den. Tidigare kunde det handla om att sörja för billiga bostäder, där marknaden saknat intresse, men när allmännyttan har samma avkastningskrav och lika förutsättningar blir det en näst intill omöjlig uppgift. Vad är då nyttan med en allmännytta?

Som kommunägt bolag måste man också vara noga med sina upphandlingar eftersom de ska vara offentliga och därmed möjliga att överklaga. Trots att man vet att man gjort rätt kan man få lägga 100-tusentals kronor på jurister som ska bevisa det uppenbara och den räkningen hamnar i slutändan hos hyresgästen.

Däremot slipper hyresgästen stå för kostanden för renoveringar, stambyten och energieffektivisering. Det är bara när det handlar om en standardhöjning det går att höja hyrorna. Hos hyresgästföreningen finns heller inget intresse att tillgodose framtida hyresgästers intresse och de är inte beredda att bidra med utrymme i hyresförhandlingar som medger nyinvesteringar eller upprustning. Dessa pengar måste komma någon annan stans ifrån. Är det möjligt att införa en friare hyressättning som syftar till att främja tillskapandet av nya hyresrätter av god standard i bra lägen, utan att samtidigt stötta de svagaste grupperna så de kan behålla sin bostad.

Lösningen för att få fram kapital till nyinvesteringar blir då att sälja ut till privata fastighetsägare, eller låta de boende ta över dem som bostadsrätter. Någon marknad för bostadsrätter existerar dock inte i Alvesta. Det är endera ägda villor, radhus, eller hyresrätter som gäller.

Buller vid järnväg har på den senaste tiden låtit höra om sig och så även vid järnvägsknuten Alvesta. Oklarheter och förseningar av bullerförordningen fördröjer igångsättandet av planering i de centrala delarna, samtidigt så är det tydligt att det dras en skiljelinje mellan större orter med mer än 50 000 invånare, som Växjö och de som är mindre för hur nära järnvägen man kan bygga. Vad det beror på att samma regler tillämpas olika är något jag håller på att ta reda på och idag lämnades min skriftliga fråga in till Mehmet Kaplan som senare kan ge upphov till en särskild debatt i kammaren med honom om varför det är skillnad på Frövi och Örebro, på Alvesta och Växjö, på Vårgårda och Lerum.

Samhällsbyggnadsfrågorna engagerar Centerpartister i hela landet och vi står inför enorma utmaningar för att få fram bostäder åt en snabbt ökande befolkning som ger var och en möjlighet till etablering, integration, jobb, studier och delaktighet. När det nu föreslås ökad möjlighet att sätta upp modulhus och tillfälliga bostäder för att avlasta asylmottagningarna är det något jag välkomnar. Se bara till så dessa bostäder inte i praktiken blir dyrare än att planera för varaktiga och socialt hållbara lösningar i det ordinarie bostadsbeståndet. Se också till att inte skilja på ändamålet med bostäderna. Det behövs bostäder åt fler som saknar möjlighet att ta sig över höga trösklar till en egen bostad, unga, pensionärer, nykära och nyseparerade.

 

Ola Johansson

Centerpartiet