Många bra beslut på C-stämman - understryker behovet av att avskaffa stelbent strandskydd

Under fredagseftermiddagen diskuterades bostadspolitiken under Centerpartiets stämma i Malmö. Ett 40-tal motioner bland totalt cirka 600 adresserade särskilt bostadspolitiken som är ett av de sakområden som engagerar Centermedlemmar mest. Som riksdagsledamot och talesperson har det fallit på min lott att motionerna besvaras fullständigt och att partistyrelsen förses med ett beslutsunderlag, som sedan stämman får ta ställning till.

Klyvningen på bostadsmarknaden är mellan de som har en bostad och de som står längst ifrån och mellan heta bostadsmarknader, exempelvis i storstadsregioner och orter där det finns en efterfrågan, men intresset att nyproducera är svalt. Vi ser bostadsområden där otrygghet råder, arbetslöshet och utanförskap dominerar, samtidigt som priserna fortsätter skjuta i höjden i de hetaste och mest efterfrågade områdena.

Min egen insats inför stämman under torsdagens kommittéarbete var att besvara frågor och förbereda ombuden för fredagens debatt, samt att under debatten vara en aktiv försvarare av den politik jag och partistyrelsen förberett.

Centerpartiet vill se en bred och blocköverskridande överenskommelse om skatter och ekonomin kring byggande, renoveringar och boende. En överenskommelse som främjar byggandet, bidrar till en rörlighet och ett bättre utnyttjande av de bostäder som finns, att bostadsinvesteringar sker också utanför storstadsområden och att långsiktigt hållbara villkor gäller på bolånemarknaden, samtidigt som en överhettning motverkas.

Stämman beslutade behålla förslaget att införa ett skattegynnat bosparande för unga och skärpte ytterligare kraven på ett strandskydd som beslutas lokalt i kommunerna. En nedtrappning av ränteavdragen och en successivt friare hyressättning är framträdande, liksom en översyn av riksintressesystemet som syftar till att göra dem mindre omfattande. Många landsbygdskommuner upplever strandskyddet som ett hinder att åstadkomma attraktiva bostäder som lockar investerare. Kreditgarantier i någon form behövs och inriktningen Centerpartiet har är att stärka dessa. Många ombud uttryckte en ilska över att redovisningskraven på bostadsföretag omöjliggör nyinvesteringar på orter där fastighetsvärden är låga. Centerpartiet driver i riksdagsmotioner en översyn av avskrivningsreglerna och att reglerna kring nedskrivningar förtydligas.

”Nio nya städer” är inte lösningen

Nya städer föreslår en utredning som just överlämnats till bostadsministern Peter Eriksson (Mp). Det som ett svar på en av de 22 punkter som regeringen lade fram, sedan bostadssamtalen tagit slut, där över trettio förslag fanns på bordet för ställningstagande.

Det är fortfarande så att Sveriges bostadsmarknad lider av en dysfunktionalitet som kommer sig av en råg rörlighet och prisreglering på hyresmarknaden. Långa och oförutsägbara planprocesser fördröjer genomförandet, medan riksintressen, strandskyddsbestämmelser och lokala NIMBY-lobbyister hindrar de bostäder som behövs för att lösa bristen i de 255 kommuner av 290 som uppger att det saknas bostäder.

Centerpartiet hade hellre sett djupgående diskussioner under bostadssamtalen, senvintern 2016 som löst dessa problem, men är naturligtvis inte emot att kommuner och regioner samverkar med staten för att kunna utveckla platser som har en potential att bli attraktiva för inflyttning och kan dra till sig bygginvesteringar som sker på marknadsmässig grund, därför att de har en gynnsam placering i förhållande till redan utbyggda eller planerade kollektivtrafikstråk, eller likt Härryda utanför Göteborg råkar husera Sveriges näst största flygplats.

Kolla Parkstad i Kungsbacka = 1100 bostäder i olika upplåtelseformer.

Allianspolitik realiseras - subventionsfritt

Kan regeringen förmå kommunerna och branschen att ta sådana initiativ så är det betydelsefullt, men kraften måste komma underifrån. Just nu är konjunkturer och ränteläge gynnsamt, men det kan ändras snabbt. Kapaciteten i byggsektorn har nått taket, vilket kommer driva upp kostnaderna. Om det sammanfaller med sjunkande bopriser. Kommer ett byggstopp mycket snabbt som inga subventioner i världen kan förhindra.

Men, som vanligt när det gäller S-ledda regeringar glöms landsbygden och de norra delarna av landet bort. Platser där låga marknadsvärden på bostäder som alla vet behövs, hindrar byggföretag att nyinvestera.

Trafikverket presenterade sin plan för 2018-2029 och liksom här i Halland är det säkert många som dragit en lättnaden suck över att förväntade investeringar kommer kunna genomföras som planerat. Men där fanns brister och hål i planeringen.

• Det finmaskiga järnvägsnätet, vid sidan av de stora stambanorna, får inte de resurser som behövs. Det handlar om väldigt många mindre sträckor över hela landet som behöver rustas upp, men som regeringen nu åsidosätter. De är en viktig del för att hela järnvägsnätet ska hänga ihop och fungera. Det är oroväckande att regeringen inte inser det.

• Risken finns att många landsvägar i hela landet tillåts förfalla, eftersom de får alldeles för lite resurser i transportplanen. Effekten av det blir sämre säkerhet, sämre bärighet och lägre hastigheter. Allt detta kommer drabba landsbygden.

• Satsningen på höghastighetstågen är en halvmesyr, på grund av att regeringen inte har anvisat tillräckligt med pengar.

Sammanfattningsvis har jag som Centerpartiets bostadspolitiske talesperson ett ljumt intresse för ambitionerna att skapa nya städer. Vad utredaren presenterat för regeringen är sådant som redan är möjligt att realisera, utan att en idéfattig regering tar åt sig äran. Det som behövs är nya tag kring regelfrågor som fortfarande står i vägen för byggplaner på dessa nio platser och på hundratals andra orter, liksom små- och stora städer där bristen på bostäder för unga- och nyanlända är skriande.

Ola Johansson (C)

Byggprognoser går det inte att flytta in i

Regeringen slår sig för bröstet över att byggandet ökar men problemet kvarstår. Bostäderna är dyra och där de byggs fortsätter priserna att skena. Regeringen står handfallen inför denna utveckling och får befogad kritik av tre debattörer i GöteborgsPosten, SABO:s VD Anders Nordstrand och Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder och Jan Siezing på installatörsföretagen.

Andelen hyresrätter minskar och skälet till det är att det är betydligt lönsammare att bygga för den ägda marknaden. Boverkets prognoser pekar på ett behov om 710 000 bostäder fram till 2025 och att det råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Det är ingen absolut sanning. I själva verket har vi ett bostadsbestånd som är underutnyttjat och framförallt en trögrörlighet som gör att de bostäder som skulle behövas mest, den så kallade ”billiga hyresrätten” inte finns tillgänglig för dem som behöver det mest. Det är unga, nyanlända, ensamstående med låga inkomster i städerna som förlorar, liksom orter som har en efterfrågan, men som lider av låga marknadsvärden.

Regeringens subventioner är verkningslösa och byggbonusarna belönar sådana kommuner som skulle byggt ändå. Investeringsstöden går till lägenheter som endast de största och mest kapitalstarka bostadsföretagen klarar att bygga. Peter Eriksson och Magdalena Andersson strösslar med skattemedel. De tar från de fattiga och ger till de rika, när de istället borde se över de regler som hämmar bostadsinvesteringar i fattiga förorter, småkommuner och landsbygder.

Kommunala bostadsföretag som verkar i sådana miljöer hämmas av kraven på direktavskrivning och avstår därför från att bygga nytt och renovera, trots att behovet finns. Övergången till ny lagstiftning vilken har tvingats fram som en följd av EU-medlemskapet är det inte mycket att säga om. Men regeringen borde utreda förutsättningarna för att kringgå den när det gäller särskilda behov av bostäder för äldre, unga eller nyanlända. Den borde förbättra förutsättningarna för att kunna låna till bostadsinvesteringar genom utökande kreditgarantier eller så kallade landsbygdslån. Den borde också analysera vad det beror på att en så liten andel av miljonerna som avsätts till Boverket för hyresgarantier inte används.

Många kommuner har tillgångar de inte tillåts utnyttja i form av attraktiva strandnära lägen för bostäder. En friare tolkning av strandskyddslagen, där allt som inte är uttryckligen är förbjudet borde tillåtas, kan tillämpas redan nu om berörda Länsstyrelser verkligen vill. Kortare och enklare planprocesser, färre överklaganden och snabbare lovgivning behövs, men gör störst nytta där det redan byggs mycket.

 För att öka rörligheten behövs det nyproducerade hyresrätter. För att dessa, som ofrånkomligt byggs till högre kostnad med högre hyror, ska kunna utnyttjas måste de efterfrågas av sådana hushåll som redan bor. Därför behöver rörligheten öka med lägre flyttskatter och nya boendeformer som attraherar äldre. Hyresskillnader måste också utjämnas så att rörligheten också inom bestånden ökar. Den hyresreglering som finns är det verkliga skälet till att det fortfarande inte byggs hyresrätter i den omfattning som skulle behövas. Det borde även Marie Linder och Anders Nordstrand förstå vi det här laget.

 

 

Gärna sänkt reavinstskatt men först en rejäl förhandlingsvilja

Peter Eriksson öppnar i DN-intervju för att sänka reavinstskatten "rejält". Utan att vidare precisera hur mycket och hur detta ska finansieras. Antar att det är kring detta han önskar en uppgörelse med oss, men innan en sådan blir aktuell måste korten synas bättre. Det är självklart välkommet att sänka eller helt ta bort flyttskatterna, det är Centerpartiets politik sedan läge. Jag menar till och med att det är hög tid att diskutera en ny skattereform för bostadsmarknaden, som syftar till att hejda prisutvecklingen och öka rörligheten, samt främja nyproduktionen. Det behövs finansieringsmodeller som gör att även små byggherrar i hela landet ser en lönsamhet med att bygga bostäder.

Det behövs samtal och uppgörelser ja!
Men när Peter Eriksson väljer att lyfta fram byggbonusar och subventioner som de främsta exemplen på hur staten kan blanda sig i så skjuter han sig i foten. Kring en sådan politik vill vi inte anträda en parningsdans. För att det på nytt ska kunna bli samtal om bostadspolitiken måste han inse att även hyressättningen och Hyresgästföreningens föhandlingsmonopol är en del i problemet som orsakar bostadsbrist och låg rörlighet. För att pensionären ska ha någon nytta av den lägre skatten behöver det finnas attraktiva hyresrätter att tillgå och de byggs inte med bruksvärdeshyror.

Det behövs fler regelförenklingar, en översyn av bullerriktvärdena, ett förenklat strandskydd, kortare överklagandeprocesser, snabbare planarbeten och bygglovsprövningar, etc. Centerpartiet har förslagen och kring dessa kan vi nog diskutera en runda eller två, men då behövs mer i inviterna är det här från bostadsministerns sida.

Ola Johansson
Centerpartiet

En årskrönika 2016...

.....låter sig nästan inte göras utan att man går in och kollar sin Facebook. Det är som om tillfällena tagit överhand över skeenden. Det korta perspektivet och enstaka händelser blir viktigare är helhetsintrycken. Förstår ni vad jag menar, känner ni igen er? Eller så har minnet mitt försämrats.

För ganska precis ett år sedan beskrevs 2015 såhär. Året innan 2014 hade varit ett "skitår" och 2015 blev bättre. Delar man in livet i mandatperioder så måste väl 2016 vara ett mellanår då man utvärderar det som varit och försöker blicka framåt.

I september 2018 är det återigen val. Att döma av opinionsundersökningar kan det bli ett intressant val, där Centerpartiet får en starkare ställning. Om det blir i regering eller fortsatt opposition vet vi heller inget om. Man får utgå från att de fyra partier som hittills utgjort Alliansen är ETT regeringsalternativ och att det ger möjligheter också för oss enskilda riksdagsledamöter att ta plats inom ramen för ett maktskifte.

USA:s val

Resor i tjänsten gör man många, kanske alltför många och det är lätt att bli så blasé att det bara efter något år är svårt att minnas vart man reste och vilket syftet var med resan. Återigen tur man har Facebook, foton och blogg att gå tillbaks till. Många gånger är syftet att representera, landet, partiet, utskottet eller något nätverk och då är personen (jag) underordnad syftet. Året inleddes med ett besök i Seattle redan i februari tillsammans med några av kollegerna i Civilutskottet (resten valde att besöka Sydkorea).

Den andra resan är den mest minnesvärda. USA skulle välja sin första kvinnliga president att efterträda den förste med Afroamerikanskt ursprung, men dessa blåstes på mållinjen av överraskningarnas herre, mannen som talar först och tänker efteråt (i bästa fall), miljardären Donald Trump. Vi var sju ledamöter från Centerpartiet som deltog i ett arrangemang tillsammans med ungefär 200 personer från ett 40-tal länder. Mycket har skrivits på facebook och även på min C-blogg, här. Efter att ha besökt ett valmöte med Trump blev några av oss varse faran, då vi närapå rycktes med i den enorma entusiasm som präglade mötesdeltagarna. Karisma, entusiasm och energi ska inte underskattas. I kombination med ett populistiskt, förenklat och värdekonservativt budskap blir det förfärande vinstgivande. På plats i möteslokalen i Leesburgh, Virginia fick jag tillfälle att lära känna Trump-anhängarna och efteråt kunna ha en dialog med en av dem, via direktkanalen Messenger. Amerikaner vet nog ungefär lika lite om världen utanför sitt stora land som det vi vet om USA.

Halland förblev helt 

Frågan om regionindelning handlar ju icke enbart om Hallands vara eller icke vara. Det är bekant att många partikamrater i olika delar av landet önskade en regionreform med färre och större regioner som motvikt till en stat som blir alltmer centralstyrd, svaga och underbemannade länsstyrelser och myndigheter som tar order endast av regeringen och inte visar mycket av intresse för vad de uträttar får för effekter regionalt. Mycket av det som utretts och presenterats av Indelningskommittén (Kent Johansson och Barbro Holmberg) handlar om just detta. Väldigt litet av diskussionen här hemma handlade om det, utan enbart om huruvida Halland skulle bestå som län och region, eller inte. Från regionledningens håll drevs en kampanj som med stor säkerhet varit framgångsrik, också så till vida att det satte käppar i hjulen för de regionala krafter i andra delar av landet som hade önskat en annan utveckling.

Själv har jag i flera debattartiklar och inlägg pläderat för Hallands möjligheter att verka som region, men det har aldrig varit mitt syfte att stoppa en reform som skulle ge oss decentraliserade statliga myndigheter och slagkraftiga folkvalda organ på regional nivå, åt dem som själva önskat det. Om frågan kommit så långt som till riksdagens bord hade det blivit min uttalade mening som gällt, nämligen att följa partilinjen så som den formats av riksdagsgrupp och partiledning. I slutförhandlingarna lämnades Halland och även Jämtland utanför diskussionen av det enkla skälet att motståndet här var enigt, välformulerat och motiverat. I Hallands fall dessutom underbyggt av reella förutsättningar att i framtiden fortsätta verka som region.

Nu är frågan inte längre aktuell och därmed borde det finnas bättre förutsättningar att föra fram förslag om hur vårt län inom en generation ska växa till 500 000 invånare och bli attraktivt för forskningsbaserade industri- och tjänsteföretag, genom att utveckla former för gemensam planering av bostäder och infrastruktur över kommun och länsgränser, i arbetsmarknadsregioner. Jag kommer i Riksdagen att efterlysa den sedan länge utredda regionplaneringsreformen, som regeringen tidigare utlovat ska komma sedan indelningskommittén presenterat sina förslag. Att Halland alltjämt är helt är givetvis glädjande, men samarbeten och villkoren för en stärkt regional demokrati hoppas jag nu kan diskuteras förutsättningslöst och utan en snara hårt knuten om halsen.

Bostadssamtalen

Året inleddes ju med att regeringen bjöd in de finanspolitiska talespersonerna till samtal, i syfte att nå en bred och blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Det första som bestämdes var att också bjuda med de bostadspolitiska talespersonerna och på det viset kom jag med. Det var Kaplan som inledde och Eriksson som avslutade. Ett ministerbyte mitt i alltsammans med den turbulensen som var kring Mehmet Kaplan underlättade inte. Och givetvis inte heller det totala ointresset från regeringens sida att släppa subventionspolitiken, att diskutera reformer av bostadsmarknaden som innebar att Hyresgästföreningens intressen skulle utmanas. Små meningsskiljaktigheter inom Alliansen om ränteavdraget, samt även där ett ointresse från regeringen att diskutera en nedtrappning av detsamma gjorde att det ganska snabbt stod klart att samtalen inte skulle leda någonvart. Att fortsätta samtalen med Vänsterpartiet kvar vid bordet är en omöjlighet. När den som vill minst sätter agendan händer inget.

Bostadsfrågan idag

Efter samtalen presenterade regeringen snabbt en 22-punkterslista med några mer eller mindre menlösa förslag, ett par tveksamma och några oacceptabla (subventioner). Den bostadspolitiska debatten fortsätter men utan att något av partierna, inte ens mitt eget, vågar presentera några revolutionerande nya idéer. Debatten behöver vitaliseras och både Alliansen och mitt eget parti måste göra ett omtag, fatta nya beslut och ta ställning till avgörande frågor som rör finansiering, kreditrestriktioner och skatter-/avdrag. Det är allvarligt, för bostadsfrågan är kanske den enskilt allra viktigaste lösningen på de flesta samhällsutmaningar vi ser.

Riksdagsarbetet

En stor mängd interpellationer, frågor och kammardebatter har det varit. Det är otroligt stimulerande att debattera med tunga ministrar som Morgan Johansson (S), Mehmet Kaplan och sedermera Peter Eriksson (Mp), samt Anna Johansson (S) om allt ifrån gode män, till dubbelspåret i Varberg. Året börjar med motionsbehandling i utskott och kammare. Under hela året diskuteras och beslutas om lagförslag. Efter sommaruppehållet arbetas det både med det egna budgetförslaget, partimotioner och alliansgemensamma-, om sakpolitik, samt de egna enskilda motionerna som förväntas lämnas in redan i början av oktober. Strax innan juluppehållet beslutas och diskuteras regeringens budget indelad i respektive utgiftsområde, där bostads- och konsumentpolitiken faller inom Civilutskottet. Däremellan drivs kampanjarbete av olika slag i olika kanaler. Så går ett år i tjänst för Centerpolitiken för medlemmarna och väljarna.

Träning, tävling och hälsa

Året har varit skadefritt och förutom att 2015 avslutades med ett återfall i epilepsi, på grund av utebliven medicinering (ordinerad av läkare), som resulterade i ett påtvingat bilkörningsuppehåll (igen). Det blev både Göteborgsvarv, Falkenbergs Stadslopp och Bockstenstur (MTB-cykling) i år. Gymmet med maskiner och löpband har fått enstaka besök med periodvis lite högre frekvens. Det har känts bra, även om de synliga resultaten är svårupptäckta. Det bästa av allt är att jag orkat hålla ut med löpningen hela året och klarar 10 km rundor på strax över 6 min/km ända tills idag. Matchvikten bör hålla sig under 80 kg, men då måste man inte bara träna mer, utan även äta mindre. Vi får se hur det blir med den saken. Anmälan till Göteborgsvarvet den 20 maj -17 är gjord och betald.

Familjen växer

I takt med att barnen blivit vuxna och skaffat sig egna familjer växer känslan av samhörighet med dem. Förra året avslutades ju på ett dramatiskt sätt då lilla Elsa kom till världen på en bänk med mina och pappan Eriks hjälpande händer. Nu är hon en dam med bestämda åsikter, stark vilja och mycket charm. Hon har fått en kusin, Elis som nu är tre månader och börjar bli en person att ha små samtal och lekar med. Fyra är de nu till antalet, barnbarnen. Dom stärker banden mellan mig, min fru Kicki och de tre barnen, Linnea, Elin och Pontus. I somras var vi på Mallorca och firade hustruns 60-årsdag. Då var alla med.

En som inte längre är med är svärfar Sten. han gick bort den 22 december efter att ha vistats på ett särskilt boende och levt ett stillsamt och bekymmerslöst liv, utan att riktigt känna till sammanhangen. Skönt att få lämna in på det sättet efter ett mödosamt liv som bonde. Att samtidigt fostra tre barn på egen hand, varav en är min älskade hustru, förtjänar min djupaste tacksamhet och respekt.

Våndorna inför framtiden

Jag lutar åt att kandidera för ytterligare en period i riksdagen och känner mig taggad att ta mer plats som bostadspolitiker, samt att bredda engagemanget i de övriga frågorna som Civilutskottet ägnar sig åt. Under våren sker nomineringarna och i höst är det dags för medlemmarna att ge besked om de har förtroende för mig som deras riksdagskandidat. För mig som ännu är tjänstledig från mitt arbete på konsultbolaget är en återgång till yrkeslivet en möjlighet, liksom andra dörrar som säkert öppnar sig den dag man bestämmer sig för att kliva av. Men som sagt. Det är inte tanken som det känns nu. Jag har mer att uträtta och bostadspolitiken är en alltför viktig fråga för att bara lämna vidare. Hoppas dock på att den lyfts fram mer i vår centrala kommunikation.

Om...

Valet i USA, osäkerheten som råder i världen och det spel som pågår mellan stormakterna, där nu även Kina blandat sig i med sin ekonomiska makt kan vara ett hot eller en möjlighet. Om världens ledare bestämmer sig för att rädda planeten och dess känsliga ekosystem genom att fullfölja Parisavtalet och sluta fred även i cyberkriget. Om vi lär oss att människor i alla tider rest, flyttat dit där möjligheterna att starta om med ett bättre liv åt sina efterkommande och anpassar våra attityder till det så finns det hopp även för mänskligheten. Om vi ger integrationen ett innehåll som är begripligt för den som förväntas bli integrerad, kan erbjuda sådana levnadsregler och villkor så att alternativet utanförskap inte är ett alternativ för den enskilde, då finns det hopp också för alla de vuxna och barn som lever i vårt land.

Med dessa ord vill jag önska läsarna ett gott slut och ett gott nytt 2017.

Kungsbacka den 30 december 2016

Ola Johansson

Byggbromsen så slopar vi den! Bopolitisk diskussion med C i Piteå

Vi behöver sätta fart på bostadsbyggandet. Här i Piteå finns uppfinningsrikedomen och ett framgångsrikt, expansivt byggföretag i Lindbäcks Bygg. Kvällen efter studiebesöket där talade jag för Centerpartiet i Piteå. Samuel Öqvist filmade. Här kan du se och höra vad som sades om hur vi får bättre fart på bostadsbyggandet i hela Sverige.

Först en presentation av mig själv.
Del 1:

Därefter en liten överblick över bostadspolitiken
Del 2:

Efter den finns det anledning att diskutera Norrbotten och Piteå
Del 3:

Det behövs 710 000 fler bostäder till 2025. Stora utmaningar
Del 4:

Vi gjorde en hel del som betyder mycket idag. Två alliansregeringar reformerade bostadspolitiken i grunden. Därför byggs det idag
Del 5:

Det här är dom beslut som ligger till grund för den bästa bostadspolitiken. Den kan man utveckla genom motioner till stämman 2017. Skriv!
Del 6:

Vill du se hela sändningen i ett svep så är det bättre att klicka på den här länken. Kör!
Del 1-6:

De PowerPoint bilder jag använder fortfarande kan du be att få med ett maj till mig. Skriv till ola.johansson@riksdagen.se

Ola Johansson


- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Piteå

Tvära kast - femtiofem bast - i all hast

Den här bilden på lilla Elsa får inleda krönikan i år, eftersom känslan när ett år har gått är att det går upp och ner, men slutar på det stora hela nästan alltid på plus. Förhoppningarna på 2015 var stora, åtminstone om man ska gå på årskrönikan jag skrev här för precis ett år sedan. Då hade jag blickat tillbaka på ett år med hjärtoperation, två valrörelser, min pappas bortgång och ännu ett hälsomässigt bakslag. Ett "skitår" som ändå kändes okej när det väl tog slut. Så var nog 2015 med. Ett år som inneburit att man fått brottas med sina egna värderingar och kanske ännu mer med andras. De så kallade sociala medierna gjorde en stundtals mer asocial än något annat.

Som Centerpartiets bostadspolitiker känner man sig emellanåt rätt ensam och har mest kollegor från andra partier att brottas med. Ska inte sticka under stol med att det är bland partiets kommunpolitiker och de rikspolitiker med egen kommunal, företagar-, eller yrkesmässig bakgrund jag känner den största förståelsen och uppskattningen. Jag är bekväm och nöjd med det och försöker intala mig att sociala medier inte är ett mått på något annat än träffsäkerheten hos Facebooks målgruppsorienterade försäljningslogik. Men ibland saknar man bekräftelsen och ryggdunkarna från de som borde känna som sin uppgift att inspirera. Nu är migrationsfrågan den i särklass mest diskuterade samhällsutmaningen och det vore väl själva katten om det inte också skulle innebära att bostadsfrågorna kom högst därefter på i den nationella debatten också inom mitt eget parti. Jag kommer fortsätta tjata, men söker möjligheten att bredda debatten och utveckla mitt nätverk i branschen. Är supertacksam för alla som hjälper till inom- och utanför partipolitiken. Inte minst Sandra och Gisela som jag jobbar ihop med i vardagen.

Högst på pallen kan man ju få komma av andra skäl. Inte nog med att det i Almedalen blev tillfälle att prata mycket om Centerpartiets bostadspolitik, så gavs det möjligheter att bli korad till mästare. Det är väl lite som det varit med politiken. När det är som trängst öppnas plötsligt en lucka, någon gör ett misstag och plötsligt passerar man mållinjen som etta. Mikael Castanius, Erik A Eriksson och några grabbar till fick erkänna sig besegrad och den som var mest förvånad var han som stod överst på pallen vid gocartbanan utanför Visby.

Ett nytt och nödvändigt bostadspolitiskt program - eller ställningstagande, fick vi med oss från partistämman. Arbetet med det präglade mycket av vårens politiska arbete. Den grupp bestående av mig, Marita Ljung, Eva Nypelius och en rad experter som kom in och gav oss råd och inspel fick mycket beröm av partistyrelse och stämmoombud i Falun. Då när beslutet fattades kändes det som man omgående skulle vilja starta om på nytt.

Det är kanske en halv miljon bostäder som behövs de kommande fem åren, inte 250 000 som många trodde. Då krävs det mer än friare hyressättning, skattereformer och lite regelförenkling. Det krävs en liberalisering, där principen ska vara "allt är tillåtet, utom det som är absolut förbjudet", råder. Många hävdar att det är jobb som är viktigast att erbjuda nyanlända. Jag menar att det måste vara en bostad som kommer först och i dagsläget vet vi ganska exakt hur många fler bostäder som måste fram och i vilken takt. Jobben däremot är mer diffust och resultatet beroende av effekten de reformer som genomförs.

Med en sådan förhoppning går jag och hustru Kicki till den femte riksdagsöppningen. Hur många fler det kommer att bli är en fråga jag brottas med varje dag. jag har större förväntningar på det politiska livet än att spela en sidoroll i ett parti som har gott om mer ambitiösa och långt mer inflytelserika personer än en av de äldre av oss 22 riksdagsledamöter. Alternativet att återgå till näringslivet är då och då långt mer attraktivt än att fortsätta till 2022, eftersom kundkontakterna där är så mycket mer direkta och konkreta. Tekniken intresserar mig och arbetsgemenskapen är helt annorlunda. Och i en ålder när man har närmare till pensionen än 40-årsdagen är planeringsförutsättningarna annorlunda.

Speciellt när man har dessa båda gossar att tänka på. Egon och Ture med Linnea - favoriten (moster/faster). Den här bilden är bara några veckor gammal. Linnea kom hem från året i London som teatervärdinna och flyttade till Göteborg, så nu är alla barnen med sina familjer inom räckhåll. Stockholm är blott en arbetsplats för mig. Tidigare ett resmål i sig.

Med en ny förbundssekreterare i Bygdegårdarnas Riksförbund, Maria Anstett-Andersson har uppdraget som ordförande blivit ännu roligare. Förbundet har haft 1422 medlemmar och vuxit oavbrutet i över 40 år. i skrivande stund är det osäkert (anm. Vid årsskiftet visade det sig att vi fortfarande har en ökning) om det blir en ökning i år eller hur stor den blir. trenden är positiv och vårt förbund har många goda år framför sig. Åtminstone ett till med mig som ordförande om medlemmarna vill.

 

Men så klart politiken fascinerar. Jämställdhetsfrågor, internationella frågor, bistånd, fred, säkerhet, HBTQ-rättigheter. Det är ju så mycket man får nosa på. Kvinnan på bilden jämte mig är vice Talman i det Brittiska underhuset och heter Eleanor Laing och tillhör Tories. Dit var jag bjuden i början av december för att tala om jämställdhetsarbetet i det svenska parlamentet, eftersom jag tillhör en arbetsgrupp som jobbar med det. En annan minnesvärd resa gick till Zambia. Den beskrivs utförligt ett annat blogginlägg. Låt oss enbart konstatera att det finns mycket att glädjas åt i världen, men fortfarande en hel del att göra. Den som tror att vi genom stängda gränser ska kunna ta del av allt detta och själva hänga med har fel.

Sommaren kommer och det växer godsaker inom räckhåll, även för de minsta. Egon som är 19 månader nu var länge minst. Här har han hittat vinbärsbusken vid stugan i Olofsbo, där vi försöker vara så ofta det går och har tillgång. Nu är det mest underhåll och upprustning som gäller och det sista vi gjort vid byggnader är sådant vi får ROT-avdrag för. Hur det går för byggbranschen när RUT och ROT minskas vet man inte. Däremot vet vi att det skapat jobb och konkurrenskraft, framförallt på mindre orter där det är de små företagen som står för den nybyggnation av bostäder som finns.

Stockholm är inte ett resmål, men det händer en del ändå. Handbollsintresset som börjat gro sedan HK Aranäs blev ett elitserielag på nytt och jag valdes in som suppleant i klubbens styrelse, gör att jag då och då går till Eriksdalshallen och ser Hammarby spela. Det är roligt att vara med och bidra i en förening som förenar bredd med topp på både dam- och herrsidan och där de ideella ledarna också präglas av en sund och öppen attityd. Klubben ställde upp utan gnäll när B-hallen som lagen tränar i behövdes som transitboende för flyktingar och de har bjudit in ensamkommande unga att delta i spel och träning.

Den här aftonen blev det Globen och ett mycket spontant konsertbesök. Första gången jag såg U2 var på Ullevi för några år sedan. Denna konserten var enormt bra. Kanske mest för att jag valde att skaffa en biljett som gav mig tillgång till en riktigt nära känsla av The Edge (bilden), Bono och de andra legenderna.

Lite av den revolutionära och ursprungliga känslan av rättvisa, kamp och frihet finns kvar. Låt mig aldrig bli så indoktrinerad av tidens anda att jag går miste om den. Kanske är det tack vare det jag ständigt kommer i diskussion med de som tenderar att vilja sätta egenintressen framför gränslöshet och medkänsla med människor på flykt och i nöd. Någon sa att jag är orädd diskussioner med nättroll och deras anhängare. Ännu så länge har jag inte känt mig hotad, men jag ä säker på att den dagen (vilket Gud förbjude) då vi får en totalitär regim, står jag på listan över de som spärras in. Jag ljuger inte. Jag fick en sådan kommentar i en facebooktråd i går!

Semesterresor har det varit två stycken. den första till Madeira för levadavandring. också det väl dokumenterat på bloggen. Den andra till Umbrien i Italien där vi skördade oliver, pluggade Italienska och såg oss omkring, Kicki, jag och ett 30-tal andra resenärer, under ledning av Luca Cesarini. Intressant och fascinerande avbrott, innan hösten blev till senhöst och vintern kom.

En by med anor från medeltid ser ut så här. Det ni ser är Panicale och i spegeln de omgivande kullarna med sina olivodlingar. Det går snabbt att ta sig runt byn till fots, men tar man cykeln så går det ännu fortare. Då måste man lägga på några mil och det gjorde jag. Kul med umgänge men också skönt att se sig om på egen hand. Maten och vinet ska ju också ta vägen någon stans.

Träningsmässigt har 2015 varit helt okej. Göteborgsvarvet var målet och det fanns planer på att cykla Bocktensturen på mountainbike. En magbacill från Zambia satte effektivt stopp för det och tur var nog det. Jag var inte tränad och vädret var hemskt. Få se hur den nya röda GIANT-MTB:n vill ha det nästa år. Kanske får jag med mig äldste sonen Pontus igen. Planen är i alla fall att den ska komma till användning. Träningskortet på Friskis & Svettis likaså. En vecka före varvet sprang jag 21 km på löpband. Det var nog bra för själva loppet är jag väldigt nöjd med. En snitt-tid på lite över 6 min är nog så bra det kan vara givet förutsättningarna.

I det politiska arbetet är väljarkontakterna viktigast. Det är i mötet med dem man prövas och vart ska man åka då om inte till en rejäl lantbruksutställning. Borgeby fältdagar utanför Lund var riktigt roligt i somras. Tillsammans med bästa kollegan Kristina Yngve och fler centerpartister i Skåne kunde jag prata politik, titta på maskiner och skriva in medlemmar under en hel dag. Där träffade jag också några gamla kompisar från tiden i Morups CUF och med mig hem fick jag en grön traktor som står här hemma och väntar på att bli körd av den äldste av pojkarna. Ture, snart tre år, är Torslandabo och där - på Hisingen finns det fortfarande såna här i fullstorlek att titta på. Är det så att lantbruksintresset hoppar över två generationer?

Måhända är motståndet i denna bordshockeymatch inte det tuffaste jag haft. Osama, Salar, Fatouma och de andra på asylboendet i Gödestad är väl nybörjare ännu så länge, men jag hoppas spelet jag åkte dit med blir använt. Sysslolösheten och ovissheten är nog det värsta för dem. Har man väntat på ett permanent uppehållstillstånd i ett och ett halvt år (!!) och sedan får reda på att politikerna i Sverige kommit överens om att det inte längre ska utfärdas något annat än tillfälliga tillstånd att stanna i Sverige. Vad får man då för framtidstro? Jag lider med dem och självklart ännu mera med alla de som försöker ta sig ut från sina hemländer till tryggheten hos oss i norra Europa. Den galenskap och kortsiktighet som präglar besluten i Sveriges Riksdag idag förstår jag mig inte på. Att införa ID-kontroller på Öresundståget och på färjor mellan Danmark och Sverige är tyvärr symptomatiskt för det ledarskap som präglar regeringen.

När vi hämtade Egon på förskolan var lilla Elsa inte ännu född. Sedan dess har jag fått åka och hämta storkusinen Ture själv. Det var ett tag sen, men förskolor är sig rätt lika. Själv har man inte heller förändrats tycker man.

Det är ju detta med hälsan. För ett och ett halvt år sen fick jag ett kraftigt krampanfall och hämtades till Varberg med ambulans hemifrån under natten till den 22 maj. Samma vecka som EU-valet. Den dagen hade jag två till frånvarotillfällen, då jag inte var medveten om vad jag gjorde eller omvärlden. Jag låg inne några dagar och tog en paus från politiken. Skrev om det i förra årets krönika. Medicinen har hållit mig symptomfri och sedan förra hösten har jag kunnat köra bil, träna och fungera normalt. Natten mellan tisdag och onsdag före jul, alltså för en vecka sedan hände det igen. Ambulanspersonal vid sängen och en minst sagt omskakad hustru. Själv helt omedveten om vad som hänt mig. Jag har kvar sjukdomen. Nedtrappningen av medicinen har inte fungerat och det är bara att rätta in sig och åter börja ta sin medicin mot epilepsin. Bara att hoppas det hjälper och att man kan sätta sig bakom ratten igen i slutet av februari då Elin med familj flyttar från lägenheten i Västra Frölunda till radhuset i Utby som de köpt för pengar de fick för bostadsrätten i Solna.

Optimismen får inte överge en. Det är ett Göteborgsvarv igen 2016 och jag har anmält mig. Då behövs nya skor och de här köptes in i mellandagarna på rea. Dom ska jag nöta vägarna runt Kungsbacka med när snön smält undan och våren är här. Innan dess får de gå på löpbandet och de gamla skorna användas utomhus, för att sedan flytta med till riksdagslägenheten.

Musiken följer med och det får bli en konsertbild till. Bo Kaspers orkester spelade på Draken i Göteborg och då får man gå dit. Ett band som varit med så länge att man såg dem första gången när Stefan Holm tog OS-guld i Aten och de spelade i Tjolöholms slottsträdgård och som fortfarande känns nytt och fräscht måste man lära och inspireras av.

Jag vet det finns nya band och nya artister, men jag blir lätt nostalgisk. Precis som jag är när jag lyssnar till Fjärås Kyrkokör. Riksdagskören under ledning av Ulrika Carlsson är rolig, men inte riktigt det samma. Den dag jag slutar resa till Stockholm är jag tillbaka i tenorstämman, eller där jag anses passa. Det får bli ett löfte. När man blir gammal blir man nog också religiös och det skadar väl inte.

Födelsedagen min 56:e (då man fyller 55) är den 14 december. Dagen innan är Lucia. Då kom vårt minsta barnbarn till världen. Hon hade lite bråttom så morfar och pappa fick ge henne ett litet handtag. "Det mesta och viktigaste gjorde jag själv med lite hjälp av mamma". Får man bara skrika lite så går det bra och kan man få en finare present.

Kanske bra att allting inte kretsar kring media och uppmärksamhet. Man har bara sig själv och de närmaste. 2016 är året då min kära fru fyller jämt och vi ska fira med en resa. När riksdagsjobbet drar igång är det med en bostadspolitiks debatt med Kaplan och politikutveckling kring skatter och finansiering av bostadsbyggandet. Mandatperiodens långresa går till västra USA och staden Seattle under vecka 7. Det är ganska snart och innan dess hoppas jag att jag hunnit producera både lite nya teckningar och texter. Ritandet har kommit lite i skymundan på senare tid. Inspirationen har inte varit där. Jag hoppas få den tillbaka och att glädjen i den vassa pennan återvänder. Det handlar om inspiration och stöttning.

Med hopp om det och ett Gott Nytt år till er alla avslutar jag denna nyårsaftonskrönika just innan det är dags att ta på sig finkläderna och åka "hem" till Gällinge och helgfirargänget där.

Ola Johansson
HK Aranäs
Centerpartiet
Löftadalens IF
Bygdegårdarnas Riksförbund
Kungsbacka
Halland
Världen
Familjen
Vännerna

Läs om året på http://olajohansson.blogspot.se/
Och inte minst https://www.centerpartiet.se/ola-johansson-blogg/
Där mina politiska bloggar numera ligger.

Det här vill jag göra åt studentbostadsbristen

Grundorsaken till att det bland annat saknas studentbostäder är att det byggs för lite. Det finns inget bostadsbehov som är tillfälligt, därför är måste vi tänka att det är permanent bebyggelse och om inte kommunerna tar sitt ansvar måste staten peka med hela handen, precis som de nu diskuterar att göra när det gäller flyktingmottagandet.

Staten beslutar om utbildningspolitiken, men ställer inga krav på lärosätena att ta fram bostäderna. Ingenstans i världen har man så lösa boliner som i Sverige. Det hänger ihop lika illa som lagdelarna i fotbollslandslaget som förlorat mot Österrike.

När Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson i Riksdagen för Centerpartiet och Alfred Askeljung, Centerstudenterna bjöd in till lunchseminarium på KTH torsdagen idag den 10 september medverkade Martin Johansson, Stockholms studentbostadsföretag, Veronika Sällemark, Stockholms studentkårers centralorganisation och professorn i fastighetsekonomi Hans Lind vid KTH.

Det timmeslånga mötet kan ses i efterhand via Ola Johanssons Bambuser:

Det är i sista hand studenten själv som måste bekosta sitt boende. Reglerna för bostadsbidrag är sådana att de upplevs som krångliga, speciellt för den som drygar ut studiemedlen genom att jobba på sin fritid. Det är bara sju procent av studenterna som söker, trots att många skulle ha rätt att få ett bidrag. Ola Johansson menar att systemen måste utformas så att de är enkla att söka. Besked om återbetalning för att man har jobbat kan komma oväntat och slå mot privatekonomin om det lämnas vid ett olämpligt tillfälle.

Lika väl som vi tillåter människor att förstöra sin hälsa genom att röka och dricka alkohol, borde man kunna upplåta bostäder i bullerutsatta områden, så länge vi på ett tydligt sätt talar om att det kan medföra hälsorisker vid långvarigt bruk av bostaden. Bullerregler som idag mäts vid fasad måste bli mer tillåtande och framförallt mätas inne i lägenheten. Snart finns ingen byggbar mark kvar om vi både tar bort de bullerutsatta lägena och mark med andra diffusa skyddsvärden.

Bruksvärdessystemet i hyressättningen bidrar i en del fall till att göra studentbostäderna dyrare än de skulle varit om de förhandlats vid sidan av. Kontraktsformerna är stelbenta idag och försvårar bland annat byten och uthyrning i andra hand. Många studenter flyttar flera gånger under studietiden. Vi har system som skyddar de som redan är inne och försvårar för dem som behöver komma in. Riksdagen har beslutat att regeringen ska låta utreda en särskild boendeform för studenter, men den gör ingenting.

 

- Den blinda tron på att några miljarder till byggföretagen skulle hjälpa gör att de abdikerar från all övrig bostadspolitik.

I Stockholm är det knappt hälften av kommunerna som det byggs studentbostäder. Alla drar nytta av den tillväxt och attraktionskraft som följer av tillgången till högre utbildning. Om inte snålskjutsåkarna tar sitt ansvar tycker jag Centerpartiet borde vara beredda att överväga tvångsåtgärder, säger Ola Johansson. Det kommunala planmonopolet och självstyret ska värnas, det är trots allt kommunpolitikerna som är närmast medborgarna och det är de som ska ta ansvaret för var och hur det byggs.

 

Ett nationellt krav på kommunerna att planera för bostäder som är överkomliga för fler skulle sätta en nödvändig press på de som inte tar sitt ansvar, menar Ola Johansson och tillägger. Lever man inte upp till det får man göra rätt för sig på annat sätt.

Ola Johansson
Centerpartiet

Långtidsutredningen bekräftar Centerpartiets bostadspolitiska inriktning

Långtidsutredningen som idag överlämnades till regeringen pekar tydligt på att det krävs en reformering av regelverket på bostadsmarknaden. Risken för en bostadsbubbla med ökade boendekostnader och en högre skuldsättning för hushållen är något som EU-kommissionen, IMF och OECD tidigare varnat för. Bristen på bostäder tillsammans med den obalans som idag kännetecknar bostadsmarknaden målas ut som hämmande faktorer för tillväxt i hela landet. Centerpartiet välkomnar därför de förslag som utredningen lägger fram om en friare hyressättning med bibehållet konsumentskydd. 

 

Svårigheten att få tag på bostad är mest påtaglig för unga, asylsökande och studenter. Arbetsmarknad och tillväxt hämmas av brist på tillgängliga bostäder. Även äldre hör till de missgynnade på bostadsmarknaden när det inte byggs tillräckligt med bostäder. I de större städerna är efterfrågan på bostäder hög, men även för mindre kommuner och svaga bostadsmarknader är bristen på bostäder stor. För en väl fungerande och balanserad bostadsmarknad behöver tillgången på redan befintliga bostäder öka och drivkraften för att renovera och upprusta stärkas. Därför ser vi positivt på de flera av de förslag som utredningen lägger fram vad gäller beskattningen på boende, däribland reavinstskatten. Vi tror även att ett skattesubventionerat bosparande för unga skulle kunna och öka möjligheterna för unga att äga sin bostad. 

 

För att snabba på och öka byggandet av fler bostäder i hela landet behövs förenklade regler, kortare planprocesser och kortare handläggningstider. Strandskyddets bestämmelser bör förenklas så att utökade möjligheter ges att bygga även i strandnära lägen. Bullerregler måste utformas så att de inte hindrar bostadsbyggande i tätorter.

 

Vi uppmanar regeringen att ta till sig av flera av de förslag som presenteras i utredningen. En politik med subventioner och kortsiktiga åtgärder kommer inte lösa bot på de problemen som idag finns på bostadsmarknaden.

Ola Johansson

Bostadspolitisk talesperson

Centerpartiet

Långtidsutredningen 2015 sammanställs vid Finansdepartentets Strukturenhet. Utredningen har bl.a till uppgift att presentera en samlad bedömning av den långsiktiga ekonomiska utvecklingen. Jag och Centerpartiet kommenterar den bilaga som beskriver bostadsmarknaden och den ekonomiska utvecklingen. Bilaga 3, SOU 2015:48

Med Kaplans tomma verktygslåda byggs inga hus!

Mehmet Kaplan verkar dåligt påläst i Ekots lördagsintervju och tom på idéer om hur vi kan öka bostadsbyggandet. Det duger inte längre att skylla på kort tid vid makten och hänvisa till utredningar som Alliansen tillsatt. Istället borde han göra mer för att genomföra den politik som visat sig fungera bäst, nämligen fler regelförenklingar och starkare drivkrafter att investera i nya och redan existerande bostäder.

Mest allvarligt är att han fortfarande inte lämnar några som helst besked kring hur det blir med bullerförordningen. Vi har väntat på den sedan årsskiftet, tusentals små lägenheter kommer aldrig att byggas om det fortfarande ska finnas krav på tyst sida.

Han säger fortfarande nej till förenklingar i kommunernas möjligheter att själva bestämma när en detaljplan behövs, vem som får besluta och hur den kan ändras för att förtäta och förbättra redan bebyggda områden.

Han har inga förslag på hur ägt boende kan göras mer tillgängligt utan skyller på Magdalena Andersson (s) och Per Bolund  (mp) om amorteringskrav och bolånetak. Istället tjatar han om skattepengar som ska dopa privata byggföretag som bygger enligt regeringens specifikationer.

Han håller fast vid en traditionell Socialdemokratisk subventioneringspolitik som bygger på konfiskation av hushållens möjlighet till ROT-bidrag och som bygg- och fastighetsbranschen bestämt tackar nej till.

Det allvarligaste slaget mot byggbranschen togs aldrig upp i Ekots lördagsintervju, nämligen kostandschocken på 2,4 miljarder kronor årligen för de 50 000 anställda som är under 25 år, när arbetsgivaravgifterna fördubblas.

Det rödgröna krångelpaketet och skattechocken på jobb leder inte till lösningar på bostadsbristen.

Ola Johansson

Centerpartiet

Hallänningar bjöd upp varann till frågestundsdans

Under Riksdagens frågestund idag kl 14-15 var tre hallänningar i farten. Den nybakade S-ministern från Halmstad frågades ut av mig och Michael Svensson (m) och egentligen var det likartade frågor från oss båda. Här är mitt manus.

Om inte jag och Michael valt att utmana henne är det inte säkert att hon behövt äntra scenen överhuvudtaget.

Går man in på www.riksdagen.se och söker upp webbsändnignen, eller tar sig fram några timmar i SVT Forums block finner man både frågor och svar.

Gymnasie- och kunskapslyftsminister Aida Hadzialic (S)

1

Vi står inför stora utmaningar att få igång bygginvesteringarna och regeringen har aviserat ett blygsamt stöd till energieffektivisering till miljonprogrammet. Centerpartiet är oroliga för att kraftig höjda arbetsgivaravgifter för unga minskar intresset från byggbranschen att vilja anställa yrkesutbildade ungdomar.
Låt oss (ändå) vara överens om att ett ökat bostadsbyggande och fler elever som söker sig till skolornas byggprogram för att ta jobb i byggindustrin hänger samman. Min fråga till statsrådet är:

a.   Kan Regeringen göra mer för att förbättra dialogen mellan gymnasieskolans program och byggindustrin för att få fram mer lärlingsplatser och arbetsplatsförlagt lärande (APL) på både stora och små byggföretag. 

2

Tack för svaret! Vi i Centerpartiet vet att jobbskaparna i landet finns i de små och medelstora företagen. Det gäller i högsta grad byggbranschen. Yrkesintroduktionsanställningar är ju hittills begränsade till företag inom vissa avtalsområden som har kollektivavtal. För byggindustrierna som helhet betyder höjda arbetsgivaravgifter ett bostadsbyggande som fördyras med 2,4 Mdr eftersom 50 000 mellan 16-25 år är anställda i den sektorn. Det i kombination med en ny gymnasieskola där elever tvingas läsa in högskolebehörighet kan göra att färre söker sig till byggjobben.

b.   Är ministern orolig över att arbetsmarknaden kan gå miste om yrkeskunniga och motiverade hantverkare genom att återinföra behörighetskravet inom gymnasieskolan.

Aida kände sig ny och uppenbarligen inte helt bekväm när hon helt enkelt glömde bort vilken fråga hon skulle svara på i andra omgången. Det ska sägas till hennes försvar att jag dolde den väl mot slutet i en argumentation mot höjda arbetsgivaravgifter för unga och framtida höga trösklar in till gymnasiet och ut i yrkeslivet för de som inte känner sig motiverade för att läsa högskolebehörighet.

Ola Johansson

Centerpartiet

Jobbigt med fler bostäder tycker S, Mp och V

Regeringen föreslår efter utredning förenklingar i Plan- och Bygglagen som syftar till att bygglovsbefria en mängd åtgärder som ska underlätta bostadssituationen för människor på ett praktiskt och enkelt sätt. Exempelvis spinner vi vidare på den omåttligt populära (men då starkt ifrågasatta) "Friggebodsreformen", genom att tillåta byggnader med en standard som en mindre bostad på maximalt 25 kvm på din fastighet, förutsatt att den inte står närmare tomtgräns än 4 meter. En del andra restriktioner finns, men i övrigt ska den endast vara anmälningspliktig till byggnadsnämnden, något bygglov krävs inte. På samma sätt ska en eller två takkupor kunna byggas och ytterligare en bostad ska kunna inrättas i en och samma byggnad. Det även om det står i strid med gällande detaljplan.

Idag var Bostadsministern Stefan Attefall hos Civilutskottet, tillsammans med sina egna experter, Boverket och Sveriges Kommuner och Landsting för att svara på frågor. Jag kommenterar den frågestunden i den bifogade filmsnutten, lite längre ner här en textutläggning med lite kompletterande reflexioner kring de s.k. "Attefallshusen".



Det är svårt att i förväg föreställa sig hur den här frihetsreformen kommer att utvecklas. Kommer kompletteringsbyggnaderna att användas för kontor och verksamheter i nystartade småföretag? Kommer dagbarnvårdare att kunna använda dem för barnverksamhet, blir det vävstugor eller pingisrum, med kök och badrum, eller festlokaler? Kanske det rent av blir fråga om bostadshus, för tonåringen, den lilla familjen, en äldre släkting eller sommargäster. Oavsett vilket kommer vi att få nya, små men fullt moderna och funktionsdugliga hus som människor kan bo i om de vill, i en del fall tillgängliga för uthyrning.

Områden som reglerades i detaljplaner från 60-, 70- och 80-talen, kommer att kunna utnyttjas för att få ut mer av den bebyggelse som en gång redan planerats, men är omodern och ineffektiv.

Kritikerna inom Mp, V och S menar att det är bekymmersamt när belastningen på VA-nätet och kollektivtrafiken ökar. Istället borde en sådan effekt vara ett tecken på att man lyckats.

-Att det blir fler som använder toaletterna och åker med bussarna är väl bra!!

Eller är det jobbigt...
..att grannarna klagar över att de fått fler grannar att klaga över inpå huskuten..
..att kommuner ska behöva rusta upp och bygga ut VA-näten för att fler moderna snålspolande toaletter installerats som fler använder sig av..
..att det blir ett större underlag för de redan befintliga busslinjerna, eller ännu värre, att man måste bygga ut med mer kollektivtrafik..
..att människor som är i behov av en bostad får möjlighet att flytta in i ett modernt och nybyggt hus och hyra in sig, eller bo kvar, fast i en egen lya..
..att nya hållbara och energieffektiva hus byggs i omoderna bostadsområden.
..att redan antagna detaljplaner och beviljade bygglov utnyttjas bättre..
..att byggnadskontoren får mer att göra med att ta emot och registrera bygganmälningar för att fler människor får bostäder i redan befintliga områden?
(..plats för fler förslag...)

Ja listan över bekymmer och besvär kan göras lång när kverulerande Sossar och Miljöpartister får hålla på. I själva verket är allt det här bara bevis på att de är rädda för att Alliansens bostadspolitik är framgångsrik.

Ola Johansson
Centerpartiet

(s) dubbelstöt mot bostadsbyggandet

Över en halv miljon unga drabbas av de rödgrönas höjning av arbetsgivaravgifterna om de skull vinna valet i höst. Byggindustrin hör till de som skulle drabbas hårdast. Uppsägningar och/eller ökade byggkostnader får också effekter på bostadsbyggandet. Inte nog med att jobben hotas. Unga riskerar att stå utan bostäder, när den ökning av byggandet vi nu ser bromsar in.

Med en ena handen ger Veronica Palm bort en miljard skattekronor för att öka vinsterna hos privata byggföretag och med den andra tar hon tillbaks 2,4 miljarder som de behöver för att slussa in unga i riktiga jobb. ”Så ser den Socialdemokratiska politiken ut, att ta med den ena handen och sedan slå med den andra”, säger Centerpartiets bostadspolitiske talesperson, Ola Johansson i en kommentar till VISITA:s rapport som presenterades nyligen.

Arbetsgivaravgiften för unga har mer än halverats sedan 2007. Vid sidan om att skapa arbetsmöjligheter för fler under 25 år har det gett de branscher där många unga är anställda, en möjlighet att investera och förbättra kvalitén. Detaljhandel, hotell och restaurang, samt byggindustrin är de vid sidan av stat, kommuner och landsting som har flest under 26 år anställda. I byggindustrin är andelen unga så hög som 20 %, antalet är nästan 50 000. Det är betydligt högre än genomsnittet för arbetsmarknaden som helhet, enligt Sveriges Byggindustrier.

Sedan 2001 har andelen unga i åldrarna 16-29 år i byggsektorn ökat med 33 %. Byggföretagen erbjuder jobbmöjligheter för unga med olika utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet. Låt dem då kunna fortsätta skapa jobb åt fler. Ett maktskifte skulle innebära ökade kostnader för byggföretagen på 2,4 miljarder kronor. Detta måste betalas av någon och oavsett hur, drabbar det bostadsbyggandet.

Ola Johansson
Centerpartiet

Om att sko sig på bostadsbristen och ömma tår

En ohyggligt intensiv vår har just tagit sin början. Supervalåret med valdag redan den 25 maj blir mycket speciellt. Ännu har det inte märkts så mycket i riksdagsrutinerna. Regeringen som under hela mandatperioden arbetat med reformer och ändringar av lagstiftning presenterar under våren de propositioner som kan antas med hjälp av den nuvarande riksdagsmajoriteten. Vi har flera motioner att behandla om plan och bygglagen och om hyresrätt, med mera.

Inom byggande och bostadspolitiken kommer flera förslag som innebär kortare planprocesser och enklare regler. Det kommer att bli lättare för bostadsrättsinnehavare att hyra ut i andra hand och redan förut har nu möjlighet getts att ta ut i hyra vad det kostar att äga lägenheten.

Flera av de förenklingar som görs är åtgärder mot sådant som "skaver". Vissa saker, som överklagandetiden och bullerkraven är sådant som gett varaktigt obehag och gjort det svårt för den som vill bygga något att gå fram fortare. Annat, som förenklingarna i planprocessen och de tydligare bestämmelserna kring exploateringsavtalen är upplevd smärta, som ibland uppstår för att man försöker går för fort i trånga skor.

Regeringen har fått kritik för att riksintressen är otydliga och försvårar byggandet. Som att springa ett maratonlopp i högklackat för den som utmanar kulturminnen, naturvård eller kommunikationer, för att nämna några "riskintressen". Särkraven blev det ett himla liv om och nu när den frågan tycks gå mot en lösning där vi både får en stopplag och rejält skärpta energikrav vid nybyggen, borde ju byggbranschen slå klackarna i taket och börja bygga.

Det skaver här och där i bostadspolitiken och det pågår en ständig diskussion om var och varför skon klämmer. Framförallt frågar man sig varför vi inte kan gå snabbare fram och nå längre.

För ett par timmar sedan hade jag ett samtal med Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman. Samtalet var informellt och trevligt över en kopp kaffe med tilltugg. Ingen debatt och inget klander åt något håll. Vi är överens om att bostadsfrågan kommer att bli viktig i valet. Vi är också överens om att det behövs mer investeringar i bostadssektorn, däremot skiljer vi oss en del i hur det ska gå till.

Centerpartiet vill se en friare hyressättning med ökat inslag av marknadsanpassning som ett sätt att öka drivkrafterna. Vi har också tagit ställning för rättvisare skattevillkor mellan upplåtelseformer. En kombination av dessa förslag borde tillsammans med regelförenklingar vara grunden för en bred och hållbar överenskommelse om bostadspolitiken. Det borde i första hand vara parterna som tog ansvar för att skapa en fungerande marknad där rörligheten ökar och även de som står utanför bostadsmarknaden har en möjlighet att ta sig in. Några subventioner till bostäder vill vi inte ha och det uppfattade jag också var Barbros hållning, när hon säger att subventionerade bostäder till människor med låga inkomster inte borde vara aktuellt. Frågan man ställer sig är till vilka man annars skulle subventionera byggandet. Nej, Barbro, där måste vi vara överens. Inga mer subventioner och inga sociala bostäder. För Centerpartiet är värnandet om besittningsskyddet och skyddet mot plötsliga hyreshöjningar och ockerhyror odiskutabelt, precis som det är med investeringsstöd till bostäder.

Bruksvärdessystemet är ett i teorin väl fungerande sätt att nå överenskommelser om hur hyran ska sättas. Problemet när det bara finns ett par skor att tillgå och de är i storlek 40, är att de inte passar alla. Hos några är det gott om plats och i bästa fall funkar det med tredubbla sockar, medan de för andra inte ens går att få ner foten. Så är det med bostadsmarknaden, det finns olika sorters skor och olika sorters fötter.

Nästa valdag den 14 september blir en nagelbitare men mitt tips är att Alliansen kommer att kunna fortsätta bygga vidare på att skapa hållbara och långsiktiga förutsättningar för bostadsbyggandet, där vi också med skattepolitikens hjälp kan stimulera och få fart på renoveringar med energieffektivisering av miljonprogrammet. 

Det behövs stora mjuka skor och mindre ömma tår i bostadsdebatten.

Ola Johansson

Centerpartiet

Årskrönika 2013, del 2

Som jag just fått veta att en av de mest aktiva partikamraterna här i Kungsbacka avlidit hastigt på nyårsafton, känns det tungt att sammanfatta året i en andra krönika. Den första handlade om Idéprogrammetoch vägen till ny riksdagsnominering.

Den här hade jag tänkt skulle handla om bostadspolitiken och vad jag åstadkommit under året.

Under slutet av 2012 och hela våren 2013 reste jag till olika kommuner i hela landet för att träffa byggföretagare, fastighetsägare och lokala politiker med intresse och engagemang i bostadsbyggande och planfrågor.

Bostadsturnén gjordes för att skapa en bild av vilka utmaningar som finns. Det är olika förutsättningar på landsbygden och i storstäderna, självklart, men utmaningen är att forma en bostadspolitik för hela landet. Det kommer inte att byggas mer på landsbygden om vi ytterligare försvårar bostadsbyggandet i storstäderna. Det är inte något hinder för bostadsbyggandet i storstäder om vi gör det enklare och billigare att skapa attraktiva bostäder på landsbygden.

Ett konkret resultat av bostadsturnén blev hela 29 motioner till Centerpartiets riksstämma i Karlstad i september. Svaren på dem och det särskilda bostadspolitiska yttrandet skrev jag tillsammans med Gisela Chand på Centerpartiets riksdagskansli. Under de timmar på fredagsmorgonen som bostadspolitiken debatterades lyckades jag som förste talare göra slut på den tilldelade talartiden och vid det tillfället ge dessa frågor det utrymme det förtjänar. Om det är något jag är särskilt stolt över under året är det just detta.

Det märks att samhällsbyggnadsfrågor och bostäder är sådant som engagerar Centerpartister ute i landet. Bostadspolitiken kommer att bli en het fråga i valet, men tillhör inte de områden som Centerpartiet prioriterar. Min uppgift under supervalåret 2014 blir att koppla samman bostäder med jobbskapande och miljö.

I början av juni besökte Stefan Attefall Kungsbacka. Jag ville visa honom hur en kommun som växer klarar att bygga hyresrätter och ge honom ord på vägen om hur vi klarar att ligga steget före med planer och bostadsförsörjningsprogram, när Göteborg misslyckas.

Kortare och enklare planprocesser kommer det att presenteras förslag på under våren. Det kommer också att föreslås ett stopp för kommuner att ställa särskilda tekniska krav, utöver Boverkets byggregler vid markanvisning.

Ett sådant förslag har vi varit mycket kritiska till, såvida det inte kombineras med skärpta energikrav vid allt byggande, vilket nu sker. Kommuner ställer krav för att de vet att det går och för att byggföretagen med råge klarar av att bygga med passivhusteknik. Problemet har varit att man lägger sig på olika nivåer och formulerar kraven olika.

Något helt annat: PRAO på Systembolaget, "när jag sålde sprit till mina grannar"

Stämman beslutade att uttala sig för ”en friare hyressättning med ökat inslag av marknadsanpassning”. Det betyder inte att vi vill införa marknadshyror, bara att vi ser och vill göra något åt den dysfunktionella bostadsmarknad som uppstår när bruksvärdet tillämpas fullt ut och där drivkrafterna att investera i nya och befintliga bostäder försvinner. Det finns många orsaker till att byggföretag och fastighetsägare, privata och kommunägda, drar sig för att bygga nytt och renovera hyresrätter. Jag och Centerpartiet har på senare tid uppmärksammats för att vi ser problemet och vill göra något åt det. Det är lätt att dra på sig kritik från Hyresgästföreningen och de som vill få Centerpartiet att framstå som kallhamrade marknadsliberaler.

Därför är det viktigt att poängtera att vi vill se ett fortsatt besittningsskydd och skydd för plötsliga hyreshöjningar. Det bästa vore om parterna, Fastighetsägarna, SABO och Hyresgästföreningen själva tog ansvar för att stärka och utveckla hyresrätten, annars får vi uppmana Stefan Attefall att ta fram förslag på undantag från bruksvärdessystemet där det är befogat och kan bidra till att stärka bostadskonsumenten och ge henne inflytande.

Vi kämpar för dem som står utanför och inte lyckas ta sig in på bostadsmarknaden.

Detta får bli allt för nu. Eventuellt kommer en tredje del av denna krönika. På återseende!

Ola Johansson

Centerpartiet

Sjöstedts miljarder går till vinster i byggbranschen

Hela bostadsmarknaden behöver göras om så att viljan att investera i bostäder stärks. Det är genom att stimulera konkurrens vi sänker byggkostnaderna och råder bot på bostadsbristen, inte genom att ge patienten mera av den medicin som gjort henne sjuk. Att ge bort skattebetalares pengar till byggföretagen som subventioner kommer inte att sänka trösklarna till bostadsmarknaden för någon. Nya bidrag till bostadssektorn är ingen hållbar politik.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Amineh Kakabaveh väljer att bortse från vilka det egentligen är som bygger och äger de bostäder för uthyrning som behövs för att vi ska kunna få en hållbar tillväxt, där jobb skapas och människor kan utbilda sig. ”Marknaden kan inte lösa bostadsbristen”, följaktligen är det enligt Vänsterpartiet någon annan som måste göra det. De små och stora byggföretagen, de privata och allmännyttiga fastighetsägarna har Vänsterpartiet ingen tilltro till när det gäller få fram bostäder. Samma synsätt har de när det gäller företag som sysslar med vård, omsorg och utbildning. Oavsett vilka vård- och utbildningsföretagen är och vad de gör, vill V hindra att skattebetalarnas pengar går till att finansiera de välfärdstjänster de levererar till människor som gjort ett aktivt val.

Men när det gäller bostadsföretag och byggbransch resonerar de precis tvärt om. Tre miljarder kronor vill Vänsterpartiet överföra till privata byggföretag mot att de bygger 20 000 hyreslägenheter per år. Att fylla byggföretagens fickor med skattebetalarnas pengar när de inte ens har bett om dem kommer inte att bidra till att effektivisera bostadssektorn, utan bara till att göra det ännu dyrare att bygga och bidra till oskäliga vinster.

Regelförenklingar som syftar till att underlätta effektiviseringar av byggena och som ökar konkurrensen är något Centerpartiet välkomnar, liksom förenklingar i Plan- och Bygglagen så att processen från idé till färdig bostad blir kortare. Vi vill också verka för en bättre fungerande bostadsmarknad, som gör fler bostäder tillgängliga för uthyrning och köp. Lägre reavinstskatter vid försäljning och ett skattesubventionerat bosparande stärker ägandet och hindrar bostadspriserna att fortsätta skjuta i höjden. För att kunna fortsätta utveckla hyresrätten och bygga för att möta efterfrågan måste hyressättningen stegvis reformeras.

Vänsterpartiets misslyckanden blir extra tydligt i Göteborg, där det är kranskommunerna som får ta hand om bostadsbyggandet, när den Röd-gröna majoritetens bostadspolitik har havererat. Vänsterexperiment i bostadspolitiken behövs inte, det skapar bara osäkerhet, när det är hållbara villkor och förutsägbarhet som behövs.

Ola Johansson, Centerpartiet

"En dysfunktionell bostadsmarknad" och snabbare betalningar

Orden upprepas numera ofta att Socialdemokrater i debatten om bostadsbyggandet, när udden riktas mot Regeringen i allmänhet och i synnerhet bostadsministern. Märkligt ordval kan man tycka speciellt som Teres Lindberg (s) så sent som i förra veckan dessutom hänvisade till de som ursprungligen myntade begreppet, nämligen Stockholms handelskammare. I morgon fredag har hennes partikamrat och medsyster i Stockholms Arbetarekommun, Veronica Palm, i en interpellation (ursprungligen ställd till statsministern) använt den "dysfunktionella" bostadsmarknaden, när hon ställer frågan "har Statsministern förtroende för Bostadsministern?". Detta ska ironiskt nog Stefan Attefall själv svara på och jag räknar med att finnas i kammaren och likt förra tisdagen delta i debatten.

I Stockholms Handelskammares rapport talar man inte bara om en "dysfunktionell bostadsmarknad" utan också om vad det är som gör den dysfunktionell, nämligen "elefanten i rummet" den reglerade hyressättningen och bristen på markandsanpassning. Något som får konsekvenser, inte bara i Stockholm, utan också i andra delar av landet. Det vill jag komma tillbaka till.

Hur det går och vad som sägs kommer du att kunna följa på webb-TV från kammaren.

Innan jag går upp för att prata bostadspolitik kommer jag att blanda mig i en annan fråga till Justitieministern Beatrice Ask. Det handlar om Snabbare betalningar i Näringslivet. Ett förslag som Regeringen presenterade redan i våras röstades ner av oppositionen som ville att Regeringen skulle återkomma med en absolut 30-dagarsregel för att skydda mindre företag från att utnyttjas av större köpare av varor och tjänster. Det är ett område där jag har stor personlig erfarenhet eftersom jag arbetat som säljare av konsulttjänster till bland annat AB Volvo. Visst hade det varit fint att klämma åt dessa med en 30-dagarsregel, men då tänker man inte på att det finns andra affärsförhållanden där längre betalningstider är bra för båda parter, inte minst köparen och att det finns länder i vår omvärld som har längre betalningstider. Det skulle undergräva vår konkurrenskraft och försvåra för de flesta företag och branscher att ta bort avtalsfriheten.

Ola Johansson
Centerpartiet

Fyra år till med glädje och entusiasm

När jag för fyra år sedan accepterade att bli nominerad som en av Centerpartiets kandidater till riksdagsvalet anade jag inte att jag ett par månader senare skulle erbjudas platsen som listetta. Omställningen från att ha arbetat politiskt med lokala frågor till att bli en veckopendlande handelsresande i rikspolitik har fungerat bra, mycket tack vare det stöd jag har från min fru, från vännerna i Hallandscentern och beslutet att flytta närmare järnvägsstationen hemma i Kungsbacka.

Att tacka ja till ytterligare en period i Sveriges Riksdag är inget man gör utan att tänka igenom det noga. Nu är det gjort! Lusten finns, liksom ambitionen att göra ett fortsatt bra jobb för Halland, för alla som bor i Sverige och för Centerpartiet. Jag hoppas få Centerpartiets medlemmars stöd att delta i riksdagsvalet 2014 som toppkandidat.

Bostadsfrågorna kommer vid sidan av jobben att bli de viktigaste frågorna i valrörelsen. Utanförskapet drabbar inte bara de som hamnat utanför arbetsmarknaden, utan även de som har svårt att få tag i en bostad som motsvarar vad de behöver och har råd att betala för.



Den "officielle" bostadsminsitern, Stefan Attefall, Kd,
jag och Ekstas VD, Christer Kilersjö

Som Centerpartiets ”bostadsminister” i Civilutskottet ser jag att vi måste öka de ekonomiska drivkrafterna att bygga ikapp den bostadsbrist som finns i tillväxtområden kring våra storstäder. Vi behöver också styrmedel och regelförenklingar som gör landsbygdsbyggandet mer attraktivt. Jag har under det senaste halvåret besökt ett 25-tal kommuner i hela Sverige och träffat många Centerpartister som brinner för byggandet. Glädjande nog har det gjort att bostadsfrågorna är ett av de områden där det skrivits flest motioner till Centerpartiets stämma i Karlstad den 19-22 september. Jag tror att min bostadsturné har bidragit till det.

Centerpartiet är det långsiktiga alternativet i Halländsk politik. Vi strävar efter ett hållbart Halland, där människor får bestämma mer själva. Genom att stärka Halland med utbildning, infrastruktur, regelförenklingar och ett livskraftigt näringsliv som ger arbetstillfällen, skapar vi också de resurser som behövs för att utveckla välfärden, vård, skola och omsorg.

Det ligger en stor utmaning i att nå ut med Centerpartiets politik till Hallänningarna. Många partier visar ett nyvaknat intresse för landbygden, där vi traditionellt har vårt starkaste stöd. På sätt och vis är det glädjande att inte längre behöva kämpa ensamma. Det är tack vare Centerpartiet och vår medverkan i Alliansregeringen som det görs miljardsatsningar, exempelvis på bredbandsutbyggnad.

Centerpartiet står väl rustade inför valåret, med ett nytt och synnerligen väl genomdiskuterat och förankrat idéprogram, där kärnvärden som miljö, decentralisering, trygghet och solidaritet är framträdande. Vi har den bästa partiledaren, Annie Lööf som vi med kraft matchar fram som en blivande statsministerkandidat. Vi är ett modernt och modigt parti med en organisation som förnyas och föryngras, med nya medlemmar. Jag tror på Sverige, Halland, Centerpartiet och en hållbar framtid.

Ola Johansson, Hallänning (C)

Riksdagsledamot