Byggprognoser går det inte att flytta in i

Regeringen slår sig för bröstet över att byggandet ökar men problemet kvarstår. Bostäderna är dyra och där de byggs fortsätter priserna att skena. Regeringen står handfallen inför denna utveckling och får befogad kritik av tre debattörer i GöteborgsPosten, SABO:s VD Anders Nordstrand och Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder och Jan Siezing på installatörsföretagen.

Andelen hyresrätter minskar och skälet till det är att det är betydligt lönsammare att bygga för den ägda marknaden. Boverkets prognoser pekar på ett behov om 710 000 bostäder fram till 2025 och att det råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Det är ingen absolut sanning. I själva verket har vi ett bostadsbestånd som är underutnyttjat och framförallt en trögrörlighet som gör att de bostäder som skulle behövas mest, den så kallade ”billiga hyresrätten” inte finns tillgänglig för dem som behöver det mest. Det är unga, nyanlända, ensamstående med låga inkomster i städerna som förlorar, liksom orter som har en efterfrågan, men som lider av låga marknadsvärden.

Regeringens subventioner är verkningslösa och byggbonusarna belönar sådana kommuner som skulle byggt ändå. Investeringsstöden går till lägenheter som endast de största och mest kapitalstarka bostadsföretagen klarar att bygga. Peter Eriksson och Magdalena Andersson strösslar med skattemedel. De tar från de fattiga och ger till de rika, när de istället borde se över de regler som hämmar bostadsinvesteringar i fattiga förorter, småkommuner och landsbygder.

Kommunala bostadsföretag som verkar i sådana miljöer hämmas av kraven på direktavskrivning och avstår därför från att bygga nytt och renovera, trots att behovet finns. Övergången till ny lagstiftning vilken har tvingats fram som en följd av EU-medlemskapet är det inte mycket att säga om. Men regeringen borde utreda förutsättningarna för att kringgå den när det gäller särskilda behov av bostäder för äldre, unga eller nyanlända. Den borde förbättra förutsättningarna för att kunna låna till bostadsinvesteringar genom utökande kreditgarantier eller så kallade landsbygdslån. Den borde också analysera vad det beror på att en så liten andel av miljonerna som avsätts till Boverket för hyresgarantier inte används.

Många kommuner har tillgångar de inte tillåts utnyttja i form av attraktiva strandnära lägen för bostäder. En friare tolkning av strandskyddslagen, där allt som inte är uttryckligen är förbjudet borde tillåtas, kan tillämpas redan nu om berörda Länsstyrelser verkligen vill. Kortare och enklare planprocesser, färre överklaganden och snabbare lovgivning behövs, men gör störst nytta där det redan byggs mycket.

 För att öka rörligheten behövs det nyproducerade hyresrätter. För att dessa, som ofrånkomligt byggs till högre kostnad med högre hyror, ska kunna utnyttjas måste de efterfrågas av sådana hushåll som redan bor. Därför behöver rörligheten öka med lägre flyttskatter och nya boendeformer som attraherar äldre. Hyresskillnader måste också utjämnas så att rörligheten också inom bestånden ökar. Den hyresreglering som finns är det verkliga skälet till att det fortfarande inte byggs hyresrätter i den omfattning som skulle behövas. Det borde även Marie Linder och Anders Nordstrand förstå vi det här laget.

 

 

Gärna sänkt reavinstskatt men först en rejäl förhandlingsvilja

Peter Eriksson öppnar i DN-intervju för att sänka reavinstskatten "rejält". Utan att vidare precisera hur mycket och hur detta ska finansieras. Antar att det är kring detta han önskar en uppgörelse med oss, men innan en sådan blir aktuell måste korten synas bättre. Det är självklart välkommet att sänka eller helt ta bort flyttskatterna, det är Centerpartiets politik sedan läge. Jag menar till och med att det är hög tid att diskutera en ny skattereform för bostadsmarknaden, som syftar till att hejda prisutvecklingen och öka rörligheten, samt främja nyproduktionen. Det behövs finansieringsmodeller som gör att även små byggherrar i hela landet ser en lönsamhet med att bygga bostäder.

Det behövs samtal och uppgörelser ja!
Men när Peter Eriksson väljer att lyfta fram byggbonusar och subventioner som de främsta exemplen på hur staten kan blanda sig i så skjuter han sig i foten. Kring en sådan politik vill vi inte anträda en parningsdans. För att det på nytt ska kunna bli samtal om bostadspolitiken måste han inse att även hyressättningen och Hyresgästföreningens föhandlingsmonopol är en del i problemet som orsakar bostadsbrist och låg rörlighet. För att pensionären ska ha någon nytta av den lägre skatten behöver det finnas attraktiva hyresrätter att tillgå och de byggs inte med bruksvärdeshyror.

Det behövs fler regelförenklingar, en översyn av bullerriktvärdena, ett förenklat strandskydd, kortare överklagandeprocesser, snabbare planarbeten och bygglovsprövningar, etc. Centerpartiet har förslagen och kring dessa kan vi nog diskutera en runda eller två, men då behövs mer i inviterna är det här från bostadsministerns sida.

Ola Johansson
Centerpartiet

Med Kaplans tomma verktygslåda byggs inga hus!

Mehmet Kaplan verkar dåligt påläst i Ekots lördagsintervju och tom på idéer om hur vi kan öka bostadsbyggandet. Det duger inte längre att skylla på kort tid vid makten och hänvisa till utredningar som Alliansen tillsatt. Istället borde han göra mer för att genomföra den politik som visat sig fungera bäst, nämligen fler regelförenklingar och starkare drivkrafter att investera i nya och redan existerande bostäder.

Mest allvarligt är att han fortfarande inte lämnar några som helst besked kring hur det blir med bullerförordningen. Vi har väntat på den sedan årsskiftet, tusentals små lägenheter kommer aldrig att byggas om det fortfarande ska finnas krav på tyst sida.

Han säger fortfarande nej till förenklingar i kommunernas möjligheter att själva bestämma när en detaljplan behövs, vem som får besluta och hur den kan ändras för att förtäta och förbättra redan bebyggda områden.

Han har inga förslag på hur ägt boende kan göras mer tillgängligt utan skyller på Magdalena Andersson (s) och Per Bolund  (mp) om amorteringskrav och bolånetak. Istället tjatar han om skattepengar som ska dopa privata byggföretag som bygger enligt regeringens specifikationer.

Han håller fast vid en traditionell Socialdemokratisk subventioneringspolitik som bygger på konfiskation av hushållens möjlighet till ROT-bidrag och som bygg- och fastighetsbranschen bestämt tackar nej till.

Det allvarligaste slaget mot byggbranschen togs aldrig upp i Ekots lördagsintervju, nämligen kostandschocken på 2,4 miljarder kronor årligen för de 50 000 anställda som är under 25 år, när arbetsgivaravgifterna fördubblas.

Det rödgröna krångelpaketet och skattechocken på jobb leder inte till lösningar på bostadsbristen.

Ola Johansson

Centerpartiet

Bostadsbloggen # 2 - Bostadsmarknader åt alla

Ryktet går att det pågår samtal om ränteavdragen, dem kan jag varken bekräfta eller dementera, eftersom jag inte är en sådan person som dessa samtal förs med. Konstaterar endast torrt att skatteskalor, finans- och räntepolitik, införda eller borttagna regler för nedskrivningar och avdrag i högsta grad är sådant som påverkar vår förmåga att producera och investera i bostäder.

När förslaget om amorteringskrav presenterades av Finansinspektionen sent i höstas aktualiserades frågan om de höga fastighetspriserna på nytt, men den här gången utan att någon gick in på de bakomliggande orsakerna, nämligen bristen på bostäder i attraktiva områden och det ännu låga bostadsbyggandet. Bostadspriserna ökar snabbare i Göteborg än i Dubai skriver Anki Eiken från Mäklarsamfundet och skälet till det är förstås att bostadsbyggandet inte hänger med samhällsutvecklingen i övrigt. Människor ser möjligheter att utbilda sig, jobba, en social etablering på en ort där det redan förut bor många, där det finns personliga nätverk, ett kulturliv och en fritid som stämmer med dina personliga preferenser.

Det är inte så konstigt!
- Borde vi politiker försöka motverka det? - Nej!
- Borde vi anstränga oss för att göra det attraktivt att bosätta sig där det redan finns bostäder och samma möjligheter kan erbjudas? - Ja!

Byggkostnaderna är i en Europeisk jämförelse mycket högre i Sverige. Byggmaterialet är dyrare, planeringskostnaderna är högre och man måste ta höjd för osäkerhet, arbetskraften är dyrare, markkostnader och kommunala avgifter är höga. Konkurrensen mellan små och stora aktörer anses ojämlik och utländska byggföretag har svårt att komma in, speciellt om det är på kommunal mark och det är allmännyttan som bygger säger den som fått alliansregeringens uppdrag att utreda konkurrens inom byggsektorn.

Ett av skälen till att byggkostnaderna är höga anser jag vara möjligheten att ta ut ett högt pris av konsumenten. Såldes borde byggkostnaderna kunna minska i takt med att utbudet ökar, något som skulle gynna konsumenten genom lägre bokostnader. De dominerande nationella byggföretagen väljer självklart att i första hand verka på de marknader där vinstmarginalerna är störst och det går att räkna hem projektet på kortast tid. Detta borde kunna vändas till den svaga marknadens fördel om dessa förmår att vara bättre på att erbjuda enkla regler, korta planprocesser och billig mark, samtidigt som byggföretagen ser behovet av bostäder åt alla i hela landet. Åtminstone är det så det låtit från en byggbransch som i kör ropat efter förbud mot särkrav.

De måste lära sig bygga industriellt, rationellt och kostnadseffektivt nu när vi gett dem vad de önskat och inskränkt kommunernas rätt att bestämma vad som ska byggas på deras egen mark. Privata fastighetsägare måste i samma utsträckning som många allmännyttiga bostadsföretag vända sig till konsumenter med låg betalningsförmåga med bostäder som är enkla, billiga och konceptbetonade, som KomBo-husen är. Där har Fastighetsägarna och Byggindustrierna en hemläxa att göra.

Med amorteringskrav kommer det att vara ännu färre med liten förmögenhet som kan ta sig in på äganderättsmarknaden och det blir ännu högre tröskar till de få hyresrätter som produceras. De som sitter på tillgångar i bostadshänseende och ibland även ekonomiskt är de som byggt sin bostad för några decennier sedan och som nu skulle behöva flytta till något mindre, mer centralt och mer tillgängligt. Höga flyttskatter i kombination med krav på amortering av nya lån gör att flyttkedjorna kärvar ännu mer. Vi behöver göra det ägda boendet till ett realistiskt alternativ för fler, genom att stimulera sparande och göra amortering till något naturligt och nödvändigt. Min uppfattning är att avdragen borde föras upp på dagordningen, men då som en del i en större helhet, där vi fortsätter stimulera sparande, ägande, god ekonomisk hushållning och samtidigt analyserar vad det är som driver upp priserna och håller tillbaka nyinvesteringar.

På en av mina bostadsresor våren 2013 träffade jag ett kommunalt bostadsföretag som erbjuder bostäder genom hyrköp. Det vill säga att man först ingår ett hyreskontrakt som successivt omvandlas till en amorteringsplan och ett ägande. Vi har exempel på kooperativ hyresrätt och byggemenskaper. Det finns redan möjligheter att producera ägarlägenheter i samma hus där den dominerande upplåtelseformen är hyresrätt. Den som äger en lägenhet ska ha större möjligheter och ekonomisk vinning (genom skatteavdrag) att hyra ut den i andra hand. I grannlandet Norge är ägarlinjen etablerad och många som bygger ett hus för sig själv ser till så det också finns en bostad till uthyrning och framförallt har man ett bosparande för unga som vi borde införa här i Sverige.

Vi borde också se över vår hyressättningsmodell som de facto, i brist på statliga bostadssubventioner, hämmar investeringsviljan i hyresrätten. Framförallt gäller detta de bostadsmarknader där behoven är störst och det inte nyproduceras, där renoveringsbehoven är stora och kostsamma. Denna ko på isen, eller elefant i rummet, måste föras in i samtal som rör bostadsmarknader, skuldsättning och skattepolitik. Det har länge hävdats att hyresrätten är missgynnad jämfört med ägande- och bostadsrätt och det är säkert så i vissa avseenden.

Det är nyproduktion och renoveringar som ska främjas om skatter ska ändras. Hyran ska vara en spegling av läge, attraktivitet och standard, samt givetvis driftskostnad. Det ska vara förmånligt att bo i ett hus som är energieffektivt, där du själv tar ett ansvar för skötseln och gemensamma tillgångar. Därför är mitt medskick till de som nu (eventuellt) planerar att samtala om en del av bostadsmarknaderna, hushållens lån och skuldsättning, breddar diskussionen så att vi inte bara förskjuter lasten till skeppets andra sida.

Vi behöver olika sorters bostäder för olika människor,med olika behov, i olika delar av Sverige, med andra förutsättningar. Vi behöver öppna upp de vattentäta skotten mellan upplåtelseformerna och tillåta hybrider, som hyrköp och kooperativ bostadsrätt. Vi behöver producera enkla bostäder till låga priser även för de som vill äga sin bostad och inte bara peka ut allmännyttans miljonprogram åt de som kommer till Sverige för att bidra genom arbete och företagande, eftersom risken med det är att det är förorten och inte företagandet som kommer att prägla den andra generationen nya svenskar.

För att det ska bli möjligt  behövs det snabbare och betydligt enklare planprocesser som möjliggör bostäder för fler. Jag ber att få återkomma till det men konstaterar att det enda vi vet om regeringens bostadspolitiska initiativ och idéer är ministerns namn, Mehmet Kaplan, men snart är även det bortglömt.

Vill du läsa del 1 - klicka här

Ola Johansson
Centerpartiet

"En dysfunktionell bostadsmarknad" och snabbare betalningar

Orden upprepas numera ofta att Socialdemokrater i debatten om bostadsbyggandet, när udden riktas mot Regeringen i allmänhet och i synnerhet bostadsministern. Märkligt ordval kan man tycka speciellt som Teres Lindberg (s) så sent som i förra veckan dessutom hänvisade till de som ursprungligen myntade begreppet, nämligen Stockholms handelskammare. I morgon fredag har hennes partikamrat och medsyster i Stockholms Arbetarekommun, Veronica Palm, i en interpellation (ursprungligen ställd till statsministern) använt den "dysfunktionella" bostadsmarknaden, när hon ställer frågan "har Statsministern förtroende för Bostadsministern?". Detta ska ironiskt nog Stefan Attefall själv svara på och jag räknar med att finnas i kammaren och likt förra tisdagen delta i debatten.

I Stockholms Handelskammares rapport talar man inte bara om en "dysfunktionell bostadsmarknad" utan också om vad det är som gör den dysfunktionell, nämligen "elefanten i rummet" den reglerade hyressättningen och bristen på markandsanpassning. Något som får konsekvenser, inte bara i Stockholm, utan också i andra delar av landet. Det vill jag komma tillbaka till.

Hur det går och vad som sägs kommer du att kunna följa på webb-TV från kammaren.

Innan jag går upp för att prata bostadspolitik kommer jag att blanda mig i en annan fråga till Justitieministern Beatrice Ask. Det handlar om Snabbare betalningar i Näringslivet. Ett förslag som Regeringen presenterade redan i våras röstades ner av oppositionen som ville att Regeringen skulle återkomma med en absolut 30-dagarsregel för att skydda mindre företag från att utnyttjas av större köpare av varor och tjänster. Det är ett område där jag har stor personlig erfarenhet eftersom jag arbetat som säljare av konsulttjänster till bland annat AB Volvo. Visst hade det varit fint att klämma åt dessa med en 30-dagarsregel, men då tänker man inte på att det finns andra affärsförhållanden där längre betalningstider är bra för båda parter, inte minst köparen och att det finns länder i vår omvärld som har längre betalningstider. Det skulle undergräva vår konkurrenskraft och försvåra för de flesta företag och branscher att ta bort avtalsfriheten.

Ola Johansson
Centerpartiet

Kungsbacka "äger" på bostadsmässa





Henrik von Sydow M, Veronica Palm S, jag, Lars Tysklind Fp,
Magnus Jacobsson Kd, Jan Lindholm Mp

Någon har kallat mig "Alliansens riktige bostadsminister". Det känns såklart hedrande och frågan man kan ställa sig är: - Om någon ställer frågan! - Skulle jag överväga att tacka ja?



Vid Fastighetsmässan i Göteborg idag gav debattledaren Karin Klingenstierna oss ett ämne att inleda med. "Om jag var bostadsminister, då skulle jag".

Min programförklaring lät ungefär så här: " Ödmjuk inför uppgiften eftersom jag vet att förväntningarna på en sådan överstiger vad som är möjligt att leverera ensam.

Därför skulle jag börja med att ta ett snack med Stats- och finansministern för att de ska förstå att tillgången på bostäder är avgörande för hur vi kan skapa tillväxt och arbete i växande företag och öka attraktionskraften på landsbygden, samtidigt som vi tillåter städerna att växa hållbart.

Eftersom de flesta bostäder byggs av företag med kapital som kommer från privata investerare skulle jag se till att öka drivkrafterna hos dem att investera i bostäder, särskilt hyresrätter.
Då skulle vi se över skatter och moms på byggkostnader. Vi skulle analysera bolånetakets effekter för investeringsviljan. Vi skulle sänka flyttskatterna och på så sätt skapa en bättre rörlighet, där människor kan anpassa sitt boende till vad de behöver och har råd med. Jag skulle se till så vi fick fram sparformer som gör det förmånligare, även för unga att äga sitt boende.

Samtidigt skulle jag se till att vi började reformera hyressättningssystemet, eftersom vi ser att det är den byggbroms som ligger på och hindrar byggandet av hyresrätter. Jag skulle be Veronika Palm att sluta prata om subventioner och istället komma till mig och på allvar sätta sig ner diskutera hur vi kan stärka drivkrafterna att investera i upprustning och nybyggnation av hyresbostäder.

Slutligen skulle jag lägga förslaget om en stopplag mot kommunala särkrav i papperskorgen och istället uppmana Boverket att anpassa sina byggregler efter den standard som de flesta strävar efter. Byggbranschen har visat att de kan bli effektivare och samtidigt bygga hållbara bostäder. Det är inte där skon klämmer."

Det blev en het debatt kring hyresfrågan. Jag och förvånande nog Kd:s representant, var de främsta förespråkare för en friare hyressättning. Jag gick så långt att jag menar att det är ett större hinder än något annat, att de som står i begrepp att finansiera avstår. Värre än plan- och bygglagen och överklaganden. Socialdemokraternas Veronica Palm menade att det är krånglig lagstiftning som är det största problemet. Samma parti vill att man ska bestämma upplåtelseformer i detaljplaner, något som skulle fördröja och komplicera ett planarbete enormt.

Nu blev dete även denna gång lite skryt om Kungsbackas planframförhållning som gör att vi levererar 500 bostäder om året. Som om inte det skulle räcka så kunde vi lyssna till ett seminarie om renovering av miljonprogrammets bostäder där Aranäs VD, Jonas Håkansson medverkade och strax innan jag äntrade Scen 2 på Svenska Mässans golv stod vår egen Centrumutvecklare Henrik Olsson på scenen ensam för att beskriva för publiken hur man gör för att lyckas skapa attraktiva stadskärnor. Också det med Kungsbacka som exempel.

Karin Klingestierna utbrast "Kungsbacka äger" och var på vippen att hindra ytterligare en Kungsbackbo - jag - äntra scenen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostadsminsister kollar Kolla - Stefan Attefall till Kungsbacka 3/6

Stefan Attefall, Bostadsminister, Kd

På måndag den 3 juni kommer vår Bostadsminister, Stefan Attefall till Kungsbacka, inbjuden av mig i min egenskap av nationell talesperson i bostadspolitik. Förutom att det kan vara trevligt att bjuda "hem" den av Regeringens ministrar som jag har störst anledning att ha god kontakt med (vilket jag tror att jag har), vet jag att just Kungsbacka kan ge honom det kanske bästa exemplet i landet på hur en kommun tar ansvar för sin bostadsförsörjning och använder plan- och bygglagen som ett verktyg att växa hållbart och kontrollerat.

Här på hemmaplan kritiseras vi ofta för att bostadsbyggandet är otillräckligt och att det framförallt saknas hyresrätter. Det är en berättigad kritik, på det sättet att det fortfarande saknas bostäder åt unga och åt de flyktingar som kommunen lovat Migrationsverket att vi ska skapa en framtid åt här.

Det händer att även stora partier backar för en lokal opinion som är kritiska till förtätning och som har svårt att acceptera att hus kan vara högre än de 4-5 våningar som kännetecknar staden. På det stora hela är det ändå så att Kungsbacka matar på och levererar i en takt av  500 bostäder om året. Lagom för att ge rum åt en befolkningsökning som stadigvarande är över 1000 personer.

Vid träffen i Kolla Parkstad på måndag deltar Kungsbackas politiska kommunledning och planstrategen Hasse Andersson, som ger en bild av kommunens utveckling och planarbete, med utgångspunkt från det område där vi befinner oss. Kolla Parkstad innehåller så mycket, ett komplext plangenomförande, förtätning och bebyggelse i ett markområde som riskerar utsättas för skred och översvämningar. Fastighetsbolaget Aranäs ledning och vår egen allmännytta, Eksta, presenterar sig som två av de största aktörerna på plats. Eksta kommer bland annat att klargöra att det inte finns någon motsättning mellan att bygga energieffektivt och att vara kostnadseffektiva. Företaget har över 30 års erfarenhet av det. Aranäs kommer sätta fokus på hyressättningen och hur man med hjälp av friare hyressättning kan väcka liv i hyresrätten som upplåtelseform. Stefan Attefall kommer att presentera några nyheter inom bostadspolitikens område. Säkert kommer det också att handla om förändringarna i Bostadsförsörjningslagen som han skriver om idag i Svenska Dagbladet.

Efter lunchen, kl 13-14 kommer vi att vandra runt i området och då kommer det ges tillfälle för pressen att ställa frågor till oss som är med och att ta bilder.

Stefan Attefalls partikamrater Larry Söder (kd) avslutar med ett samtal om hur bostaden kan användas som ett medel att ta tag i missbruksproblem. Mellan 10-15 beräknas besöket att vara.

Ola Johansson
Centerpartiet

Sollentuna överdäckar fysiska och sociala barriärer

Bort med gångpassagen
- Öppnare, ljusare

Sverige behöver mer av gränsöverskridande samarbete för att lösa aktuella problem och satsa långsiktigt på hållbar tillväxt. Veckan började med händelserna i Husby och andra Stockholmsförorter. Jag är definitivt inte rätt person att spekulera i orsakerna till dessa och därmed är det meningslöst att försöka sig på att föreslå åtgärder. I det akuta läget får vi lita på att polisen och räddningstjänst gör sitt jobb, att de som bor i de drabbade förorterna sluter sig samman för att i handling visa att skadegörelse inte är acceptabelt och att det finns alternativ.

Under torsdagen efter voteringen besökte jag Sollentuna kommun på bostadsturné och träffade Centerpartisterna Anna Myrhed, Bo Hansson och Johan Fälldin. Intrycket är att Sollentuna lossat byggbromsen på egen hand. Det ger till resultat ett offensivt byggande av hyresrätter genom Sollentunahem och ett framgångsrikt renoveringsarbete av deras äldre bostäder.



Grunden är ett solitt bolag som vågat använda det egna beståndet för att fylla på kassan. Där andra beklagar sig över att buller hindrar bostadsbyggande tar de fram lösningar som gör att moderna bostads- och hyresrätter kan uppföras bara ett stenkast från Arlanda-express och stambanan, med ett oräkneligt antal tågpassager dag som natt. Vid Edsbergs sportfält (skidbacken) och runt Väsjön planeras hela 2800 bostäder, varav några är strandnära.

Det här området i Kista töms på kvällarna och är otryggt

Med ett starkare fokus på planprogrammet och friare villkor i detlajplanen kan man hoppas att en sådan satsning kan ge utrymme att prova den sorts byggemenskaper som förekommer i Tyskland, där de människor som ska bo i området själva får bestämma hur området och husen utformas. Det var en av de idéer som kom fram under vårt möte hos kommunens stadsarkitiekt Jan Enfors. Där runt plankartor och utställningar blev det tydligt för mig hur nära samhällsplaneringen i de olika förortskommunerna befinner sig varann och värdet av att vara överens mellan partierna och i den regionala planeringen om vad som måste göras för att lösa gemensamma utmaningar, bestående av trafik- bostäder, verksamheter och arbetsplaster, samt inte minst rekreation och grönområden. Att, som Centerpartiet i Sollentuna föreslagit, överdäcka E4 skulle förena Kistas norra utmarker med villabebygelsen i Sollentuna. Det skulle öppna stråk för möten mellan människor från olika stadsdelar. Det främjar integration och motverkar utanförskap när de barriärer som byggts upp i form av kommungränser, trafikleder och industriområden överbryggas och genomskärs. Se, där är kopplingen till Husbykravallerna och det gemensamma ansvaret för samhället och alla de människor som är en del av det.

Ola Johansson
Centerpartiet

Enklare bostadsbyggande är bra, men..!

I går presenterade en utredare för regeringen, några förslag till förenklingar av planprocessen som borde kunna göra att det något snabbare går att få fram bostäder i tätorter och städer. Något förslag på hur landsbygdsbyggandet underlättas föreslås inte, men det var heller inte utredarens uppdrag.
Låt oss tro och hoppas att krafterna i bostadsbyggandet också drivs bort från de orter där det råder högtryck, så att det spiller över till de områden, utanför storstäderna, där kommunpolitiker och tjänstemän är beredda att lägga alla krav åt sidan för att få en befolkningsökning som kommer sig av att det byggts attraktiva bostäder.

Litet cyniskt kan man säga att det byggindustrin gör när de klagar sig över byggkrav från kommunerna är att vinstoptimera där trycket är högt, väl medvetna om att det finns många kommuner som inte önskar något högre än att byggföretagen konkurrerar om att bebygga kommunal mark, utan några andra speciella krav än att bostäderna ska vara funktionella och billiga. Det är bara i kommuner med höga ambitioner att bygga, där byggföretagen står på kö för att leverera som kommunala särkrav ställs. Glöm inte det!

Förslaget från Lars Magnusson att lägga tyngdpunkten på tidiga skeden i översiktsplaner och så kallade områdesplaner, för att kunna slopa kravet på detaljplan är bra. Vi kallar det i Kungsbacka för fördjupade översiktsplaner, där markanvändningen i ett område bestäms och planprogram, där principerna för hur gator och infrastruktur skall förläggas i förhållande till kvartersmark och olika upplåtelseformer fastställs.

Här i Kungsbacka jobbar vi redan så och det finns exempel där vi fått Länsstyrelsen i Hallands godkännande att slopa detaljplanen. Skönt att det här nu kan få stöd i lagstiftningen. Det vill vi visa Bostadsministern Stefan Attefall när han kommer hit den 3 juni för att studera Kolla Parkstad på plats och träffa några av de inblandade byggföretagen och fastighetsägarna där.
Det föreslås att ordet "bebygga" ska få en annan tolkning som innebär att "inte bebygga" betyder att marken får bebyggas(!!?) med exempelvis parkeringsplatser. Ett illa valt exempel! Det kunde väl stått lekplats, eller cykelvägar istället. Så kallad "prickad mark" är det väl det handlar om, som ibland kan begränsa möjligheterna.

Slutligen har jag läst i media att de vill göra bostadsbyggande till ett "Riksintresse". Litet märkligt. Riksintressen kan ibland hindra en önskad utveckling och det här betyder att bostäder ska vägas emot andra riksintressen och få en starkare ställning. I så fall tycker jag att även åkermarken bör klassas som ett riksintresse och att vindkraftsutbyggnad ska vara ett riksintresse så att riksintresset - försvarsmakten inte kan säga nej till utbyggnad av förnybar energi. Det är en farlig väg att tala om fler riskintressen än vi redan har, tycker jag.

Såhär lång tid tar det att bygga - säger Otto Niedeck

Jag kan inte låta bli att upprepa vad han sa, andre-borgmästaren i Freiburg, Otto Niedeck, CDU när jag frågade om det stämde att de har en enkel planprocess i Tyskland. "-Nej, nej, vilken byråkrati!! Det tar minst tio år att få igenom en plan...och sedan kommer överklagandetiden på fem-sex år. Det tar till 2030 innan vi kan få igenom de planer vi vill starta nu." Ja, så är det med illusioner. De är till för att förloras. En demokratisk välfärdsstat är också en rättsstat som behöver institutioner och lagar som är till för att skydda människor från att exploateras och för att skydda miljön åt framtida generationer.

Jag tror att man ska acceptera att vissa saker måste få ta tid. Bara det är rättvist, förutsägbart, konsekvent och tillförlitligt. Enklare regler där plan- och bygglagen förenklas och görs mer tillåtande är bra, också när det gäller att få göra mindre tillbyggnader. Precis som vi en gång fick "Friggeboden" har vi nu fått "Perbo" (namnet på Stefan Attefalls statssekreterare). Låt oss hoppas vi snart får förslag från Regeringen att ta ställning till.

Ola Johansson
Centerpartiet

Gott virke

Bostadsturnén har tagit mig till många platser på kort tid. I måndags startade jag tidigt i Göteborg, för att innan kvällen ha hunnit med Örebro, Lindesberg och Leksand. Det är omöjligt att sammanfatta så många intryck och jag börjar inse att det kommer att bli svårt att på något vettigt sätt dra slutsatser av allt jag skriver här.



Mats Dahlström, Johan Svensson, Charlotte Edberger-Jangdin
och jag beser trähus på Rynningegatan 2 i Örebro
från balkongen byggt av John Ekströms bygg

Hursomhelst blir det alltid goda samtal i mötet med Centerpartister i nämnder och bostadsföretag när så mycket erfarenhet samlas. Det är mycket traditionstyngd administration i kommunala förvaltningar som fördröjer planprocesser och bygglov. Det är sådant som vi Centerpartister i byggnadsnämnderna borde kunna göra något åt. Det finns också undersökningar som visar att effektiviteten hos snickare har sjunkit över åren. Det tycks finnas en ohelig allians mellan facken och delar av byggbranschen. Det driver å andra sidan på utvecklingen mot ett mera industriellt byggande. Huskataloger av det slag som småhustillverkarna erbjuder finns inte för flerfamiljshus, men steg tas i den riktningen.

Det finns många skäl till att byggandet fördyrats och störst ansvar har väl branschen själv. Nu finns det både stora och små företag som utvecklar fabriksbyggda hus och som dessutom tecknar avtal med andra fack än byggnads. Det kommer att förändra bilden och måhända behöver byggregler och lagar ändras för att bättre anpassas till det.

I går kom det förresten ett SMS från Lindbäcks bygg i Piteå där det stod att ett genombrott är på väg för bredare vägtransporter. En sådan förändring är värd mycket för den som har husfabriken i Norrland och levererar i hela Sverige. (Lindbäcks levererar hus till Aranäs på Kollaområdet i Kungsbacka)

Trappa i massivt trä, 6 våningar högt.

Det är bara att konstatera att byggandet är marknadsstyrt idag och att ju mer bostäder som finns tillgängliga, desto lägre blir priset på det som redan byggt. Visst går det att dra ner på standarden och få ner kostnaden, men det finns också gränser för hur enkelt och litet man kan bygga och behålla en kvalité som folk vill ha. Allmännyttan ska idag agera på marknadens villkor, men så länge den är offentligt ägt ska den också användas för att se till så det markanden inte vill, men som behövs, blir utfört. Det kan vara att bygga för svaga konsumenter, på svaga marknader. Vi Centerpartister måste arbeta inom SABO för att förmå de kommunala bolagen till det.

Falun, Växjö, Skellefteå och Skövde utgör det nationella Trästadsprojektet. Det var Göran Persson som tog initiativet men Maud Olofsson har stöttat verksamheten och initierade Trästad 2012. Länge var det förbjudet att bygga höga hus i trä och det finns mycket förutfattade meningar kvar. Betong är ett bra byggnadsmaterial, men det har stor klimatpåverkan och kräver att man utnyttjar en ändlig resurs, grus och sten, som är svårt att återvinna. Betong har fortfarande användningsområden, exempelvis inom anläggning, men träet är överlägset i bostäder. Risken för brand i massivt trä är överdriven. Det byggs numera långa broar i trä.
Materialet står för hela 40 % av klimatemissionerna från ett hus. Inomhusmiljön är bättre och de boende upplever en högre kvalité. Det finns teknik som gör att ljud inte fortplantas genom golvkonstruktioner och inom många områden är produktutvecklingen snabb. Falun har antagit en träbyggnadsstrategi som säger att "trä alltid bör prövas" vid kommunal byggnation och ibland byts "bör" ut mot "skall". Då är det ett så kallat särkrav som kritiseras av både bransch och bostadsminister.

I Örebro fick jag innan avresan via Lindesberg till Leksand hälsa på i ett 12-våningshus i "Kopparstaden". Det huset var byggt av Martinssons husfabrik i Bygdsiljum utanför Skellefteå. Prislappen hamnade 15 % under kalkylen. För varje hus som uppförs blir det billigare och det femte huset blir 25 % billigare än det första.

Jag träffade byggherren och en av de boende. På plats fanns också TV4 lokalnyheter som intervjuade mig om byggbromsen. Se det här.



Förskola i Lindesbeg - ovanlig arkitektur

Utelek i Lindesberg

Lindesberg reste till Västkusten för att lära sig bygga passivhus. Nu har de byggt själva och dessutom en förskola för 4 avdelningar i trä och energieffektivt, naturskönt på Kyrkberget. Byggnaden är rund, med en estrad och personalutrymmen i mitten och avdelningarna i yttercirkeln. Väldigt funktionellt och uppskattat av personal och barn. Robert Sixtensson, VD för LIBO – bostadsbolaget berättade om energiprestandan som är så låg som 50 kwh/kvm. Det kostade 48 miljoner kronor att bygga och det är faktor 1,5 mot om man hållit sig till normerna. Ibland måste en liten kommun tuffa till sig för att sätta avtryck. För de som skall arbeta här är det positivt att känna att man vill satsa. Kalkylen blir bättre om man räknar in de lägre driftskostnaderna. Hur värderar man personalens trivsel och en god miljö för barnen?

Även i Lindesberg överklagar man planer. Det finns gott om pensionerade advokater som har tid att skriva.

Återkommer i nästa inlägg om Leksand och bildandet av ett Dalanätverk för bostadsbyggande.

Ola Johansson
Centerpartiet

Eksjö visar vägen - på ett annat sätt

När Eksjöbostäder ska bygga så händer det inte sällan att de banar väg för privata byggherrar. Småföretagen som antagligen skulle ha avstått att bygga om de själva skulle stå för planhandlingar, markundersökningar, arkeologi, bullerutredningar och annat sånt som kostar, är svårt och tar tid.

Projektet Norrström i två etapper är ett sådant exempel, berättar VD:n för Eksjöbostäder, Thorbjörn Hammerth för mig, när jag tidigare idag besökte Trästaden, Eksjö på min bostadsturné. Här tog det kommunägda bostadsföretaget initialkostnaden och genomförde etapp 1, för att sedan överlåta byggrätten åt ett mindre lokalt byggföretag. Det är en samverkansmodell som ligger väl i linje med hur ägaren, Eksjö kommun vill att koncernen - Kommunfastigheter och de ingående bolagen ska verka för att främja kommunens tillväxt och utveckling. Det viktigaste är inte vem som bygger utan att det byggs och varför inte låta någon annan ta investeringskostnaden och tjäna på affären, så kan Eksjöbostäder ge sig in i nya projekt, med nya mervärden. Det är några stycken på gång, men kommunens- och Centerpartiets "starke man" Lennart Bogren erkänner att planberedskapen inte är 100%-ig. Det var många år när Eksjö inte växte, men nu har det varit några år som invånarantalet ökat. Framförallt är det äldre personer som verkar villa flytta till de nyproducerade hyresrätterna. Medelåldern på de som vill flytta in i de nya fabriksbyggda tvåvåningshusen, med hiss på Norrström är hela 69 år.

Uppenbarligen avskräcker inte flyttskatter Eksjös seniorer från att flytta. Troligen är huspriserna överkomliga här och inte mycket vinst att skatta bort. Hyrorna är inte heller höga, framförallt inte i det befintliga beståndet och inte heller så värst i det nyproducerade. Ändå sätts det av 300 kronor från varje hyresinbetalning till framtida underhåll (30/30/30 - drift/underhåll/avskrivningar). I projektet Stocksnäs är det 176 "miljonprogramlägenheter" (de enda som finns i Eksjö) som ska renoveras, samtidigt byggs det 24 nya lägenheter ovanpå några av huskropparna. Det är ett sätt att få ekonomi i renoveringen och med nya hissar i husen är alla hyresgäster nöjda och beredda att betala lite mer i hyra.

Det så kallade industriella byggandet med 70% fabriks- och 30% platsbygge rekommenderas och överväg alltid att lägga på en våning om hus skall renoveras, menar Thorbjörn som har erfarenhet från byggbranschen i NCC.

Det var tufft att inte få lov att bygga, menar Lennart. Lite av ett Moment 22 - ingen intressent, ingen plan - och - ingen plan ingen intressent. Nu är omsorgen störst om alla hustillverkare som finns inom kommunens gränser. TMF - Trä och Möbelföretagen listar vad som borde göras och då är bolånetaket högst på listan. Lite längre ner finns skilda krav på tillgänglighet och energieffektivitet mellan olika kommuner. Det saknas inte kompetens bland de små hustillverkarna att konstruera och bygga energieffektivt. Därför är det viktigt att vårda dessa och värna om arbetstillfällena, som inte bara finns i fabrikerna och på byggarbetsplatserna, utan i skogen, på sågverken och vägarna, där husen transporteras.

Byggandet är egentligen inget problem, det mesta handlar om finansiering. För ett bostadsbolag så gäller det att använda reavinsterna som uppstår när man säljer fastigheter med ett lågt bokfört värde till ett marknadspris, till att nyinvestera. Här gäller det att kunna lägga 25 % som eget kapital och låna resten. Hyresrätt och småhus är det som gäller i Eksjö. Bostadsrätten har inte slagit igenom riktigt, men det är lite synd när den stora affärsbankens regionkontor inte tror på tretton centralt belägna bostadsrätter som redan är tecknade, för att de är rädda att föreningen inte ska klara sig. Fler tillgängliga upplåtelseformer tjänar varje bostadsmarknad på, även den som redan har gott om hyresrätter. Banker liksom byggjättar borde vara bättre på att analysera förutsättningarna och våga satsa i de mindre städerna och kommunerna.

Studentbostäder och framförallt bostäder åt soldater behövs och det efterlyses någon form av kreditgarantier för att kunna få loss investeringskapital. De återkommande försvarsbesluten är ett problem för garnisonsstäderna. Marknaden vågar inte lita på försvaret. Det känner jag igen från Skövde och Karlsborg. Här i Eksjö handlar det om 400 anställda soldater.

Slutligen några medskick till mig att ta med när bostadspoltiken skall formuleras på den grund som skapades, i och med att Idéprogrammet igår fick ett avsnitt om bostadspolitik.

• ROT-avdrag för fastighetsägare för renovering av hyresrätt och skatteneutralitet mellan upplåtelseformer.
• Stimulera investeringar i solceller med stöd och hållbara riktlinjer. Nettodebitering bör införas. De energiföretag som har egna modeller har goda erfarenheter.
• Använd byggmomsen som stimulans, åtminstone nu, i ett läge där vi behöver investera för framtiden och ge en injektion i ekonomin som riskerar att bromsa upp.

Eksjö till Mariannelund och i sydöst - Lönneberga

Summerar man intrycken av Eksjö så är det väl förmågan att göra det som andra säger inte går och att prestigelöshet i samverkan ger vinn-vinn situationer för alla inblandade. De stora byggföretagen är välkomna hit för att investera i sjukhuset och andra större projekt. När det gäller bostadsbyggandet så klarar de Småländska företagen ("snåla och noggranna") det utmärkt i Eksjö - den unika trästaden - på Sydsvenska höglandet.
Nästa gång jag kommer hit ska jag hinna gå lite i staden, se på alla vackra byggnader, titta på omvandlingen av I12 - regementsområdet och se den nya fina bollarenan som möjliggjordes till stor del med en privat donation.

För att citera Lennart Bogrens inledning: "Det går alltid om man gör på ett annat sätt".

Ola Johansson
Centerpartiet




Tänk framåt och minns 1512

Jag sitter hemma, jobbar med mailsvar och telefonkontakter och följer strömmarna på Sociala Medier. För en vecka sedan reagerade jag starkt på några Moderater i Halland och deras motionerande till Riksdagen om utbyggd kärnkraft. Detta föranledde mig att skriva några rader som Hallands Nyheters ledarsida glatt publicerade. Idag är samma ledamöter + ytterligare några från Västsverige på studiebesök vid Ringhals. -Bra! Det är viktigt att träffa representanter för samhällsbygget. I fredags var jag i Veddige och besökte Karl-Rune Dahlsjö som bygger 12 lägenheter i Veddige och planerar ytterligare två etapper.

Det talas mycket om den IV generationen kärnreaktorer och många sätter sitt hopp till dessa. Som sagts tidigare är kärnkraftens roll väl definierad i energiöverenskommelsen. Det är en parentes men den har utvidgats och tillåter nyinvesteringar på de platser där vi idag har reaktorer och att antalet skall begränsas till dagens tio. Inga subventioner tillåts och försäkringssumman är betydande. Det är självklart att kraftföretagen väljer andra alternativ när produktionskapaciteten byggs ut. Framförallt är överföringskapacitet svaret på frågan om varför elpriset är högre här än norrut i Sverige, där vi har vattenkraften.

Här är en motion som handlar om dessa nya reaktorer och det finns fler som handlar om utbyggnad. Jag vill inte kalla mig teknikfientlig, men i vissa avseenden måste jag säga att jag känner mig skeptisk och då handlar det ofta om sådana energikällor och investeringar som berör tidspespektiv som är svåra att överblicka. Jag är pappa till tre barn och väntar på barn-barn. Den dagen ett sådant föds kan man lägga på ett trettiotal år innan nästa generation tar vid. Mina barn-barns barn kommer jag sannolikt att få lov att träffa innan jag dör och deras liv slutar någon gång i början av nästa århundrade, 2100.

Om vår nuvarande utveckling står sig, klimatförändringar, krig och naturkatastrofer inte förstör förutsättningarna. Om ekonomin utvecklas positivt och de nu pågående kriserna är av övergående karaktär. Ja, då kan man tro och hoppas att de beslut om framtidsinvesteringar vi förverkligar idag kan tas om hand av honom/henne och deras efterkommande. Jag tror på att det kommer att vara möjligt för dem att montera ner och återvinna ett maskinhus till ett vindkraftverk och att en biogasanläggning kan tömmas och byggas om på något vis. När det gäller våra nuvarande kärnanläggningar exempelvis de fyra reaktorerna vid Ringhals, ett par mil från där jag sitter nu,  känner jag mig på goda grunder mer orolig.

Nu skriver man riksdagsmotioner om dessa nya reaktortyper som kyls med hjälp av den ytterst farliga tungmetallen bly men som lämnar mindre avfall efter sig, vars strålning har en halveringstid på mindre än 500 år. OBS, det handlar om halveringstid! Hur många halveringar behövs för att man ska betrakta avfallet som ofarligt för människor och miljö?

Nåväl. Ska vi titta 500 år framåt i tiden så kan ju en bra början vara att blicka bakåt. Vi skriver 1512 och i Sverige utses Sten Sture den yngre till Riksföreståndare i Sverige. Men här i Danmark gladdes vi åt att kung Hans lyckats sluta freden i Malmö med Sverige och med Hansan, som då var den ekonomiska stormakten i Europa. Det skulle dröja ytterligare nästan 150 år innan Halland och de övriga Östdanska landskapen blev permanent Svenska. Om inte frederna slutits 1645 och 1658 och Halland blivit Svenskt, skulle även Väröhalvön (där Ringhals ligger idag) varit en del av vårt västra grannland som aldrig satsade på någon kärnkraftsutbyggnad, utan istället förmådde Sverige att stänga det kärnkraftverk som bara låg ett par mil från kärnan i en av Europas största storstadsregion.

Några Riksdagsledamöter från Moderaterna hade säkert gjort studiebesök på kärnkraftsanläggningar idag, men inte de halländska. De hade suttit i Folketinget i Köpenham, åkt och besökt grisfarmar med tillhörande biogasanläggningar och kanske några riktigt gamla vindkraftverk från tidigt 80-tal.  Besöken som de Bohuslänska och övriga Västsvenska ledamöterna gör hade fått hållas i Oskarshamn, eller Forsmark, såvida inte de suttit i Norska stortinget för då hade de väl varit ute på någon oljerigg.

När den första halveringstiden väl uppnåtts för avfall producerats av den fjärde generationens kärnreaktorer skriver vi år 2550 (typ) och det är 1000 år sedan det trettioåriga kriget satte Europa i brand. Sveriges stjärna steg som stormakt under Gustav II Adolf, Drottning Kristina och Karl X han som tågade över bälten och besegrade oss utlånade östdanskar i ett överraskande anfall mot vår huvudstad Köpenhamn. Idag 450 år senare, på 2010-talet, för 1000 år sedan, var det fortafrande några år tills Normanderna besegrade Engelsmännen vid Hastings 1066. Sven Tveskägg styr 1012 över Danmark och kung Håkon över Norge. Vad som hände i Sverige det året står inte i Wikipedia. Kanske är det någon som minns? Om 1000 år har ytterligare några halveringstider passerat och avfallet från den IV generationens reaktorer kanske kan hittas och grävas fram.

Ola Johansson
Centerpartiet

Grand Lady and Green Buildings

Ankom till New York City i lördags med Amtrak-tåg från Washington. Det är alltid spännande att resa kollektivt i andra länder, se och jämföra, medan landskap och städer susar förbi. På resmålet möttes vi av regn och lite tidigare på dagen hade tornados farit fram i utkanterna av New York och såvitt jag förstår även i Washington DC. Nåväl, vädret ändrar sig fort och under söndagen var det på nytt strålande solsken, men utan den kvava fuktighet som präglade Washington. Eftersom inget program är inplanerat på söndagen blev det till att hitta på sitt eget. Eftersom det bara var två månader (exakt) sedan jag sist var här blev det en söndag på Rockaway Beach, en surfstrand långt ut på Brooklynsidan.

Det är inte ledigheten som ska redovisas utan upplevelserna och nyttan med denna av Riksdagen betalda studieresa som görs med 8 ledamöter ur Civilutskottet som huvudsakligen har bostads- och byggfrågor som politikområde.

Tre stilar, Grand Central Station i förgrunden och
Chrysler Building bakom.

I en ny stad vill man få en guidad visning och med en sådan guide som Roberta Brandes Gratz kan man inte önska sig mer, om man vill veta hur utvecklingen som i början av 70-talet, höll på att förstöra vad som fanns kvar av kulturbärande byggnader, parker och grönområden, samt vad som nu görs för att återställa miljöer för människor. Grand Central Station här på 42 St. och det gamla tullhuset på Lower Manhattan var nära att bli grävskopornas rov, samtidigt som hela staden var på väg mot undergång för 40 år sedan. Tack vare folkliga protester räddades byggnader, strax därefter motsatte man sig skapandet av flera nya trafikleder. I detta läge var bilen på sin höjdpunkt medan kollektiva färdmedel som järnvägen var starkt eftersatta. Värdet av en ståtlig Centralstation från 1913 i förfallet skick var inte högt men se hur det ser ut idag.

Parker och grönska, närheten till vatten vid de gamla hamnpirerna och exemplet med den gamla högbanan genom Meat Packing District som nu blivit den berömda High Line Park, som jag besökte senast jag var här med Kicki efter tips från min dotter, Elin och Erik. Som grädde på moset bjöd vår engagerade guide oss in i en av de byggnader och platser hon på egen hand lyckats rädda till eftervärlden. Mitt i Chinatown, en judisk Synagoga! Den var i ett sämre skick är Grand Central och besöktes (ungefär som många tempel hemma) av en åldrande försvinnande församlig. Idag är den ett blomstrande museum, medan den Judiska församlingen firar sabbat på annat håll. En av de saker hon ville förklara med detta är att ett område och dess byggnader från en tid till en annan kan befolkas av nya grupper av människor och fortfarande fungera som hem. När de judiska immigranterna slagit sig ner på andra håll lämnar de få spår efter sig, men de ger plats åt andra på samma resa.



Ett exempel på bevarad bebyggelse,
dessa hus tillhör den ursprungliga i New York

 Mycket av det som åstadkommits har blivit möjligt genom donationer från företag och privatpersoner. Jacqueline Kennedy-Onassis, var en viktig person i bevarandet av Grand Central- (oklart om hon bidrog med pengar), kulturpersonligheter och framgångsrika företagare är ofta bidragsgivare. Donationer är något som ger skattelättnader i USA och bättrar dessutom på eftermälet. Corporate Social Responsibility (CSR) är ju i ropet även här hemma. Likadant är det med finansieringsformer som förenar privat kapital med offentligt. OPS, brukar vi kalla det. Problemen uppstår när investeringen är stor och kostnaden för drift och underhåll inte långsiktigt kan bäras av dem som ursprungligen stod för fiolerna och ingen annan intäkt går att finna.

Roberta är en prisbelönt journalist, författare och ”crtitics”. Henne träffar vi igen på onsdag. Personer som hon visar stora likheter med människor man träffar hemma, som kan vara lite jobbiga, men svåra att bortse ifrån, eftersom det finns ett djup och ett genuint engagemang för saken (inte personen). När hon beskriver Robert Moses, arkitekten bakom den utveckling som höll på att helt och hållet höll på att rasera staden, ger även det associationer till företeelser på hemmaplan. Det är tydligt att det behövs ett starkare folkligt engagemang via de kanaler som finns för att påverka stadsbyggnad och utveckling i svenska kommuner, samtidigt måste transparensen öka i kommunernas arbete, inte minst för att minska risken för segdragna överklagandeprocesser. Politikens roll att ta ansvar för fattade beslut måste politikerna återta själva. Är det någon som känner igen sig i aktuella Kungsbacka-diskussioner är det säkert helt oavsiktligt.


I Bryant Park samspråkar Roberta Brandes Gratz med
Vänsterpartiets Amineh Kakabaveh

 Mycket av mötena i Washington DC handlade om vad man gör för att stödja ”fattiga” och personer med lägre inkomst än genomsnittet till en bostad. Det går inte riktigt att jämföra Svenska förhållanden med dem som råder här, även om utmaningarna är likartade, när det gäller billiga bostäder och tak över huvudet för hemlösa. Man skiljer på public housing och vad man kallar för affordable housing. Svårt att översätta, men principen bakom det senare är att utifrån olika (låga) inkomstnivåer ordna nyproducerade, eller upprustade bostäder som kostar max. 30 % av inkomsten.

Bostäderna åstadkoms huvudsakligen genom att mark som ägs eller disponeras av stadens ”Department of Housing Preservation & Development” lämnas ut för olika exploatörer att lämna anbud på. Sättet att jobba liknar väldigt mycket det vi kallar ”aktiv markpolitik” med ”markansvisningstävlingar”. Bostäderna som åstadkoms lottas (?) ut till de i den aktuella inkomstgruppen som ansöker och bedöms uppfylla kraven. Dessa kan vara olika på så sätt att det kan röra sig om olika familjesammansättningar, inkomstnivåer, behov (funktionshinder, etc.), eller bostäder för äldre.

Kom ihåg, det handlar om riktade åtgärder gentemot människor med låga inkomster och syftet är att de ska komma i besittning av en bostad som de kan äga och påbörja en bostadskarriär med. Även i dessa sammanhang ser man helst att privat kapital (skattebefriade donationer)är med och bidrar. Public housing och de ovan beskrivna för människor med låga inkomster, står för hela 1/3 av utbudet i NYC, om jag förstått det hela rätt. NYC Department of Housing Preservation & Development är en av stadens myndigheter som även ansvarar för att alla fastigheter sköter sitt underhåll och inte förvaltar bostäder som är ohälsosamma och farliga för dem som bor där. Som en av de fyra medarbetarna vi träffade sade så är deras uppgift att (fritt översatt) ”arbeta för att motverka marknadskrafterna”. Ett häpnadsväckande uttalande kan man tycka, men intrycket är att de städer och delstater vi besökt tar ett stort ansvar för de fattigaste och att ganska stora mängder dollars riktas till stöd av olika slag. Men det är nog endast här i New York som man har som mål att ge alla hemlösa som vill, ett tak över huvudet.

Dagen avslutades med en lång och skön löprunda som man kan följa här.

Ola Johansson
Centerpartiet