Buller bång, bygg o krångel

En länge emotsedd debatt om olika förslag om planering och byggande med beslut, som krävde speciella förberedelser. Det blir ganska tydligt att vi i riksdagen har stor makt när man bara inom detta område lyckas påverka regeringens politik på inte mindre än fyra områden.

- Tillgänglighetskraven i studentbostäder ska fortsätta förändras så att tillgänglighet kan förenas med  små utrymmen och de låga boendekostnader som eftersträvas, för att vi ska få fram fler bostäder på studieorter, där den dåliga tillgången på bostäder gör så en del tvingas tacka nej till studieplatser.

- Den nya förordningen om trafikbuller vid bostäder som regeringen tvingades ta fram fick omedelbar bakläxa. Nu blir det 60 dBA vid fasad som är normalvärdet och handlar det om studentbostäder kan 65 dBA accepteras. Då handlar det om uppmätt ljud utomhus och inte inne i bostaden, där det är möjligt att stänga ute ljudet med täta fönster.
Med detta så hoppas vi att bostäderna vid Tingberget i Kungsbacka nu kan byggas utan plank.

- Kommuner som inte lämnar besked inom 10 veckor efter förfrågan och därmed inte uppfyller lagen tvingas ersätta den sökande med återbetalning av bygglovsavgift. Tidigare kunde de strunta i lagen utan några som helst konsekvenser eller ersättning till den som väntat.

- Det ska utredas hur enskilda markägare och byggföretag ska kunna få möjlighet att utarbeta planer som sedan kommuner måste behandla för att anta eller återvisa. Detta förutsatt att planen är i enlighet med översiktsplan, bostadsförsörjningsprogram och planprogram. Det kommunala självstyret är viktigt för Centerpartiet.

För att illustrera detta med buller valde jag att ta med mig den här bullermätaren upp i talarstolen. Redan före hade jag låtit mäta ljudnivån från högtalarsystemet i kammaren under debatten. Det låg på 59 dBA, det vill säga nästan på den nivå som vi i vårt förslag definierat som normalvärde uppmätt vid fasad och 5 dBA högre än vad regeringen tillåter. Talmannen Urban Ahlin bad mig plocka ner och stänga av, så min plan att mäta "bullret" under mitt eget anförande lyckades inte, därför fick jag ta till plan B att berätta om min tidigare mätning och förhoppningsvis gick budskapet fram. Buller uppmätt vid fasad är inte samma sak som buller i bostaden. Jag ville visa att 60 dBA inte är speciellt högt och att det är lätt att utestänga med bra fönster och god arkitektur. Höga bullerkrav, det vill säga på den nivå som regeringen föreslagit hindrar tusentals bostäder på många håll och såväl i storstäder som orter efter vägar och stambanor. Frövi, Alvesta och Vårgårda har jag talat om tidigare.

Att göra Östergötland till försökslän för friare och enklare byggregler, att ta fram en handlingsplan för hur vi kan åtgärda radon i bostäder och hur vi med enklare regler kan skapa jobb och underlätta företagande på landsbygden och inom planlagda områden, var tre Centerpartimotioner som jag drev och talade för.

Mer om förslag och debatt hittar du bakom denna länk:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201415/CU10/

Vill du se och höra debatten och följa mitt 15 minuter långa anförande, samt mitt replikskifte med V så finns det bakom denna länk:
http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H201CU10 Leta upp mitt namn i listan och spela upp.

Under eftermiddagens omröstning strulade det igen, när jag tryckte på voteringsknappen för mitt förslag om enklare byggande på landsbygden. Jag tryckte ner knappen för sent och min begäran om rösträkning togs inte upp, däremot tolkade det som att jag begärde rösträkning i nästa beslut, vilket naturligtvis inte var meningen. 

Hela rabaldret kan följas här:
http://www.riksdagen.se/sv/Debatter--beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H201CU10#/pos=87

Ja, det var en spännande dag på jobbet.

Ola Johansson
Centerpartiet

 

Sollentuna överdäckar fysiska och sociala barriärer

Bort med gångpassagen
- Öppnare, ljusare

Sverige behöver mer av gränsöverskridande samarbete för att lösa aktuella problem och satsa långsiktigt på hållbar tillväxt. Veckan började med händelserna i Husby och andra Stockholmsförorter. Jag är definitivt inte rätt person att spekulera i orsakerna till dessa och därmed är det meningslöst att försöka sig på att föreslå åtgärder. I det akuta läget får vi lita på att polisen och räddningstjänst gör sitt jobb, att de som bor i de drabbade förorterna sluter sig samman för att i handling visa att skadegörelse inte är acceptabelt och att det finns alternativ.

Under torsdagen efter voteringen besökte jag Sollentuna kommun på bostadsturné och träffade Centerpartisterna Anna Myrhed, Bo Hansson och Johan Fälldin. Intrycket är att Sollentuna lossat byggbromsen på egen hand. Det ger till resultat ett offensivt byggande av hyresrätter genom Sollentunahem och ett framgångsrikt renoveringsarbete av deras äldre bostäder.



Grunden är ett solitt bolag som vågat använda det egna beståndet för att fylla på kassan. Där andra beklagar sig över att buller hindrar bostadsbyggande tar de fram lösningar som gör att moderna bostads- och hyresrätter kan uppföras bara ett stenkast från Arlanda-express och stambanan, med ett oräkneligt antal tågpassager dag som natt. Vid Edsbergs sportfält (skidbacken) och runt Väsjön planeras hela 2800 bostäder, varav några är strandnära.

Det här området i Kista töms på kvällarna och är otryggt

Med ett starkare fokus på planprogrammet och friare villkor i detlajplanen kan man hoppas att en sådan satsning kan ge utrymme att prova den sorts byggemenskaper som förekommer i Tyskland, där de människor som ska bo i området själva får bestämma hur området och husen utformas. Det var en av de idéer som kom fram under vårt möte hos kommunens stadsarkitiekt Jan Enfors. Där runt plankartor och utställningar blev det tydligt för mig hur nära samhällsplaneringen i de olika förortskommunerna befinner sig varann och värdet av att vara överens mellan partierna och i den regionala planeringen om vad som måste göras för att lösa gemensamma utmaningar, bestående av trafik- bostäder, verksamheter och arbetsplaster, samt inte minst rekreation och grönområden. Att, som Centerpartiet i Sollentuna föreslagit, överdäcka E4 skulle förena Kistas norra utmarker med villabebygelsen i Sollentuna. Det skulle öppna stråk för möten mellan människor från olika stadsdelar. Det främjar integration och motverkar utanförskap när de barriärer som byggts upp i form av kommungränser, trafikleder och industriområden överbryggas och genomskärs. Se, där är kopplingen till Husbykravallerna och det gemensamma ansvaret för samhället och alla de människor som är en del av det.

Ola Johansson
Centerpartiet

Lossa parkeringsbromsen!

För andra gången på mindre än ett halvår kom jag till Malmö för att följa utvecklingen av bostadsbyggandet i en Region som präglas av närheten till Köpenhamn, omvandlingen av industristaden till en kunskapsstad och av omlandet -Skåne som helhet. Läget gör troligen Malmö mer känsligt för konjunkturer och just nu är det ganska stillsamt. Åtminstone är det intrycket jag får på mitt första möte hos Skanska, där man har erfarenhet av betydligt högre tillväxttakt med väsentligt högre priser, när draget kring Västra Hamnen var som hetast. I de attraktivaste områdena värderades läget högt och utöver det blev väl standarden i överkant, vilket gjorde många av bostäderna onödigt dyra för en normal bostadskonsument. Idag har priserna gått ner 5-10 % vilket får anses som positivt. I Lund är det en jämnare efterfrågan, medan det i östra Skåne inte växer alls. Det är beskeden jag får om bostadsmarknaden av Thomas och Magnus på regionkontoret för Projektutvecklingdbolaget Skanska Nya Hem. Malmö och Skåne skiljer sig från Göteborg och Stockholm, åtminstone för tillfället. Sättet att hantera det blir att växla över från A-projekt till lite enklare i utkanten och försöka dra nytta av Skanskas egen bostadsplattform och bygga industriellt där det går.



Från "vanilla" till "deep green".
Så driver Skanska hållbarhet.

Något oväntat, på frågan - vad det är som driver upp byggkostnaden - blev svaret - kraven på garage i markplan, eller under jord och kommunernas parkeringsnorm. Att bygga för kollektivtrafik, cykel och ett gemensamt utnyttjande av bilen med hjälp av bilpooler, är det enklaste svaret på hur byggkostnaden kan sänkas. Således är det snarare kommunernas särkrav vad gäller bilparkeringar och inte energi som är problemet. Det är viktigare med tillgänglighet till bilar än för människor! Oskicket att vältra över kostnader för gator, parkeringar och trottoarer, på bostäderna i exploateringsavtal och markanvisningar är ett annat exempel. Byggföretagen strävar alltid efter att få ut så mycket säljbar BOA - Bostadsarea ur varje kvadratmeter tomtmark. Det kan hamna i konflikt, även med gemensamma anläggningar, grönytor och behovet av annan samhällsservice.

Det är självklart viktigt att kommunerna planerar för de människor som ska flytta in. Finns det barn måste det finnas både lekplatser och förskola i närheten och är det för äldre behöver bostäderna anpassas enligt seniorboendestandard, med lite bredare dörrar och lägre trösklar. Tillgänglighetskrav är inget stort problem och det är inte energikraven heller, för det finns redan i Skanskas normala bostadsbyggande. Däremot om det är studentbostäder eller ett område som riktar sig till unga, så måste man se till så inte regler försvårar möjligheten att bo billigt under en kort tid.

Regional planering behöver bli kraftfullare och kanske på bekostnad av planmonopolet. Det finns exempel på kommuner som sticker käppar i hjulen genom att ställa orimliga krav i exploateringsavtalen. Staffanstorp är en sådan kommun som man menar inte tar sitt ansvar, där 1500 bostäder hamnat i ett stoppläge. Vellinge lyfts ofta fram som ett lysande exempel, men de riskerar straffas för sin utestängande attityd när demografin förändras och det visar sig att man skulle behövt fler yngre och utifrån inflyttade för att fylla behoven i omsorgsyrkena och hålla skatteintäkterna uppe. "Vellinge stagnerar" - det vore väl en rubrik för en egen spekulation som vi borde överlåta åt de skåningar som gärna diskuterar migration utifrån begränsningar och problem.

Låt gärna kommunernas plankontor ta steget tillbaka och överlåt åt byggföretaget att arbeta med planerna. Lägg fokus på den översiktliga planeringen och ägna er mer åt det färdiga resultatet - bostäderna, än åt själva processen. Den ska flyta på, vara smidig, transparent och förutsägbar. Det blir lätt moment 22 i planprocessen om den präglas av allt för mycket arkitektoniska ambitioner i från kommunernas sida. Det och en försiktighet från kommunernas sida att ställa särkrav, utan hellre samordna sig genom frivillighet. Annars riskerar varje nytt bostadsprojekt att behöva uppfinna hjulet på nytt. Det här är ett ansvar som vi inte ska förlita oss på att staten ska ta. De ska blanda sig i så lite som möjligt, utan hellre ange ramarna på ett sådant sätt att alla aktörer kan lösa uppgiften att få igång bostadsbyggandet och gemensamt ta ansvaret för en hållbar utveckling.

Ola Johansson
Centerpartiet

En "cop" som gjort skillnad

Greg O Connel - entreprenören - snuten - New Yorkern

Som klippt ur ett avsnitt av TV-serien ”Spanarna på Hill Street” står han där lång, reslig, rund om magen och tar emot oss med ett fast handslag och ett varmt leende. Greg O Connel är polisen från Brooklyn som medan han fortfarande arbetade på sitt ”Presingt” som ”detective” köpte ett gammalt lagerhus för nästan ingenting i det övergivna hamnområdet i Red Hook och började inreda det för verksamheter av olika slag. Bland annat en av de finaste livsmedelshallar jag någonsin sett. ”Fairway” finns på ytterligare ett par ställen i NYC och berättelsen om vilka som driver den liknar lite grann GeKås i Ullared, med den skillnaden att de som äger den vågade starta fler butiker. Färska grönsaker, fisk- och charkdiskar har jag inte sett någon stans i New York tidigare.

bakom portluckorna på det gamla hamnlagret finns
några av de bästa lägenheterna i New York

Gregs inlevelse och känsla går inte att ta miste på när han berättar om vilka idéer som förverkligats samtidigt som han stannar upp mitt i en mening för att heja på någon av de förbipasserande boende i någon av de 45 lägenheter som ryms i det jättelika hamnkomplexet i rött tegel, med en omisskännlig doft av tjära från de svarta träbjälkarna och portarna.Han kramar om tjejen bakom kassaapparaten innan han följer oss upp på taket. Väl där uppe lyssnar vi vidare på hans berättelse när vi blickar ut över den vackraste utsikten vi sett hittills över Manhattan, hamninloppet med Frihetsgudinnan och hela Upper New York Bay.

Roberta och Greg i Queen- och King size
med Gudinna i bakgrunden

Redan när vi lyssnade till Ian Marvey på Red Hook Urban Farm några kvarter därifrån fick vi veta lite om områdets historia. Från att under 20- och 30-talen ha varit det stora ekonomiska centret för hela USA har området backat. När soldater kom hem från andra världskriget ordnades bostäder och jobb åt dem, men eftersom försvarsmakten till ganska nyligen varit segregerad, blev det de som slagits för sitt land med Afroamerikansk bakgrund som flyttade in i Red Hook nu. De sociala problemen kom med droger, brott och fattigdom. Därefter gavs nådastöten, sedan stadsplaneraren Robert Moses såg till att bygga en av sina highways rakt igenom, vilket separerade vänner och familjer från varann. Bygget varade 9 år och under den tiden kunde man endast med stor svårighet ta sig från gata till gata.




Roberta Brandes Graz berättar också gärna om detta. Greg är en av hennes gamla vänner förstås och i Ian Marvey fann hon nog en ny.


Steiner Studios gör produktioner åt det berömda HBO
i det gamla flottvarvet i Brooklyn

Sista anhalten för dagen gick till ett omvandlat varvsområde. Gamla varvs- och hamnområden har vi många hemma, Malmö, Helsingborg, Hammarby sjöstad och givetvis Norra Älvstranden (där jag jobbat i 15 år), som omvandlats från verksamhet till bostäder och företag, campus, etc.

Det här skeppsvarvet är inte vilket som helst. Det var flottans varv sedan över 100 år. Den militära delen stängdes för många år sedan och ett område som ingen visste något om vad som försiggick bakom staket och murar öppnades plötsligt för de närboende. Shani Lebowitz berättade engagerat om hur området snabbt fylls med verksamheter. Redan idag finns 230 verksamheter och över 100 står i kö. 5000 personer jobbar här idag, bland annat på en filmstudio och vad som finns kvar av varvet, ett reparationsvarv. Mycket innovationer, konsthantverk och livsmedel med mera. Orsaken till att flottan fick stänga igen var de allt större fartygen som byggdes, vilka till slut inte kunde ta sig under broarna längre. Ännu står massor med byggnader kvar, kunde vi se när vi åkte runt i hennes van, medan hon berättade på både in- och utandning om vilka planer som finns för området.

Det mest spöklika var det helt övergivna sjukhuset med kringliggande läkarvillor som nu tagits över av en lummig grönska och 100-tals katter. Intressant var också en fin utställning där man med skyltar och interaktiva medier kunde följa varvet och USA:s krigshistoria. Väldigt pedagogiskt!

Nu måste jag sluta. Det är morgon och dags att bege sig till Ground Zero och sedan till hotellet för att kasta i smutskläderna i resväskan innan färden via Newark flygplats och Kastrup hem till Kungsbacka. Jag längtar.

Ola Johansson
Centerpartiet

En fortsättning: Som slutbild till morgondagens reflektioner över den sista programpunkten tar jag med en från Ground Zero, handen är guiden Amy Drehers, när hon visar hur de gör som sörjer förlorade anhöriga, när det inte finns något kvar att begrava därhemma.

 

Götenehus den 13 april

Idag presenterade partiledarna i Alliansen de viktigaste nyheterna i vårbudgeten, en satsning på bostadsbyggandet med 1.6 miljarder.

http://svt.se/1.2770141/1_6_miljarder_ska_stimulera_bostadssektorn
http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.914270-bra-reformer-for-fler-bostader
Att bostadsfrågorna är så viktiga att partiledarna väljer att lyfta dessa glädjer alla och inte minst mig som bostadspolitisk talesperson.

Lägligt eftersom jag i morgon besöker hustillverkaren Götenehus tillsammans med riksdagskollegan Ulrika Carlsson från Skaraborg. Självklart kommer vi att berätta om satsningen på sänkt fastighetsavgift och det höjda grundavdraget för andrahandsuthyrning, men det kommer även att handla om sådant som är viktigt för styckehusmarknaden. Pressmeddelandet syns här som bilder. Välkomna att höra av er.

Ola Johansson
Centerpartiet

Strandskydd für alle

I måndags bjöd Regeringen in till ett Seminarium om strandskydd och jag var en av de inbjudna ledamöterna från berörda Riksdagsutskott (CU och MjU).

Ur ett mänskligt perspektiv är strandskydd ett ganska onaturligt påfund. Vi härstammar ju alla från havet, där livet uppstod och stränderna blev vår första kontakt med land. När människor reste sig upp på två ben och började röra sig över kontinenterna var tillgången till vatten en självklar livsbetingelse och allt sedan isarna drog sig bort från norden har vi valt att slå läger vid stränderna och sedan bosätta oss där vi kan leva på fiske, jakt och jordbruk. Vattnet var det element som användes för att knyta kontakter med andra och idka handel, medan skogarna och inlandet befolkades av rövare, rovdjur, troll och oknytt.

Gradvis har vi kommit dithän att vi i Sverige inte längre tillåter människor att bosätta sig vid vatten, med mindre än att det redan finns ett bostadshus. Annars råder generella strandskyddsbestämmelser som innebär att ingen får lov att bygga något inom 100 meter från strandlinjen, oavsett var i landet man bor. Utökat strandskydd gäller på vissa håll med 300 meter.

Här är en länk till Naturvårdsverkets beskrivning: http://www.naturvardsverket.se/Start/Naturvard/Skydd-av-natur/Strandskydd/

Centerpartiet som förra mandatperioden ansvarade för plan- och byggfrågor inom Miljödepartementet utarbetade en ny strandskyddslag som gav kommuner möjlighet att ge upphäva det generella strandskyddet och ge dispens om det kunde påvisas att det finns särskilda skäl och området i kommunala planer definierades som ett så kallat LIS-område (landsbygdsutveckling i strandnära lägen). Idag förvaltas denna lagstiftning av Stefan Attefall, KD, bostadsministern.

Det är väl känt att även den nya strandskyddslagen ger små möjligheter i praktiken att utveckla LIS-områden och man kan ifrågasätta värdet av ett generellt strandskydd som är lika i hela landet. Det är skillnad mellan den hårt exploaterade Kungsbackakusten med en befolkningsökning i kommunen på 1200 personer om året och Arjeplog som uppges ha 3 sjöar per innevånare, eller Oskarshamn med dess 170 mil kust, där invånarantalet i bästa fall håller sig oförändrat. Sveriges kuster och strandlinjer räcker 6 varv runt jordklotet om vi räknar de naturliga vattendragen med en bredd över 6 meter.

Alla är överens om att stränder måste skyddas mot hårt expolateringstryck. Att kusten behöver vara tillgänglig för rekreation och naturupplevelser och att vi måste värna den biologiska mångfalden, kulturmiljöer och äganderätt. Samtidigt ska vi komma ihåg att mycket av detta är en följd av mänsklig påverkan sedan århundraden och att även tillgängligheten kan utgöra ett hot mot biologisk mångfald och miljö.

Det är ingen lätt uppgift Regering och Riksdag har att ta fram och stifta lagar som kan möjliggöra utveckling i en del av landet och verka återhållsamt i en annan. När jag för ett par månader sedan besökte Pajala som på kort tid behöver öka sin befolkning från 6 000 invånare till 10 000 blev det tydligt att stränder tillgängliga för bebyggelse är nödvändigt för att attrahera inflyttare till att stanna kvar för att arbeta i gruvnäringen. I många kommuner med så kallade svaga bostadsmarknader, kan läget intill sjön, eller älven vara det som gör att banken kan tänka sig låna ut pengar, eftersom det ger fastigheten ett marknadsvärde som överstiger byggkostnaden.

LIS-områden är en bra idé men det är förhållandevis få kommuner som använt sig av möjligheten att inarbeta sådan i sina Översiktsplaner. Länsstyrelserna i sin tur anklagades för att göra olika tolkningar och i flera fall hindra kommunernas planer på landsbygdsutveckling. Kommunerna å sin sida anklagades för att ha en bristfällig analys av landsbygdsutvecklingen och inte se till något annat intresse än möjligheten att få till bostadsbebyggelse. Det kan ligga en del i kritiken för i en kommun måste man även planera för service, kollektivtrafik och företagande om man menar allvar med att vilja utveckla landsbygden. Det är också mycket värt om man jobbar i nära samarbete med grannkommuner, eftersom ett LIS-område kanske gränsar till ett annat och där jag bor kan det lika gärna vara en kommun som tillhör en annan Länsstyrelse och en annan Region (Kungsbacka v.s. Mark). De Regionala Utvecklingsplanerna (i den mån de existerar), RUP, är något som också ska vägas in i kommunernas LIS-arbete.

Detta perspektiv saknas exempelvis i Kungsbacka, där det tidigt talades om LIS-områden, men där sedan ingenting hände. Själv yrkade jag i Kommunstyrelsen på att förvaltningarna i samarbete skulle identifiera möjliga områden att utveckla men ingenting hände därefter. Jag tror att min egen hemkommun, trots sin starka befolkningstillväxt har en oupptäckt potential i sitt vackra inland med sjöar, skog och hagmark.

Många problem identifierades under seminariet. De sex särskilda skälen att tillåta dispenser är för oprecisa, sade många och några känns omotiverade. Myndigheter och Länsstyrelser måste samverka och tolka lagen lika. Här finns god förbättringspotential. Lantmäteriet påpekade att de haft synpunkter i tio år som inte beaktats. Det är de som får problem när fastighetsbildningar ska göras där Kommunerna tillstyrkt en dispens som sedan Länsstyrelsen avslår. Vissa lagar är inte förenliga (PBL och MB) och så får det naturligtvis inte vara, att Mark- och Miljödomstolens domare är de som ska avgöra dispensrätten.

De fyra närvarande departementen, Finans-, Social-, Miljö- och Näringsdepartementet lovade ta till sig vad som sagts och väga olika intressen mot varann. Tydligast var Centerpartiets Statssekreterare på Miljödepartementet, Anders Flanking som talade om en översyn av alla riksintressen. En klarare helhetssyn kan innebära att vissa intressen tonas ner för att inte hindra en önskad utveckling, medan andra förs in för att säkra en hållbar utveckling., exempelvis åkermarken, som får stryka på foten när andra intressen på vissa håll motverkar bostadsbyggandet.

Alla önskar sig tydliga och långsiktigt hållbara regler som tolkas lika i hela landet. Det är en nåd att stilla bedja om.

Ola Johansson

Centerpartiet

Bostadsfrågor i media och lite datalagring

Denna blogg har fått sitt absoluta läsargenombrott den här veckan. Eftersom jag redan i måndags kväll redogjorde för hur jag tänkte rösta i frågan om datalagring och valde att svara alla mail genom att hänvisa hit så har många tagit sig hit och i några enstaka fall faktiskt tagit intryck och sympati för min hållning. Det har kommit ett hundratal mail till mig och alla andra ledamöter och ganska många av de som kommit nu efter omröstningen är skrivna på ett hotfullt och kränkande sätt. Alla får ändå samma artiga och uttömmande svar och jag tänker fortsätta så länge mailen kommer.

Den här veckan har också inneburit en del media för mig som bostadspolitiker. Jag omnämndes i Aftonbladet med anledning av att Borgarrådet Per Ankersjö (c) kritiserar riksintrssen i Stockholms stad. Riksintressen och skydd av olika slag hindrar en önskad samhällsutveckling i olika delar av landet. Många Länsstyrelser har inte tagit till sig den nya Strandskyddslagen som ska ge ökad möjlighet till strandnära bygge på landsbygden och skydda stränderna i de hårdast exploaterades områdena. partikamraten Ankersjö vill förändra Stockholms skyline och bygga på höjden, som ett sätt att få fram fler arbetsplatser och bostäder centralt. En ambition som jag tycker man kan stödja, kommenterade jag till Aftonbladets reporter som ringde i tisdags.

Idag publicerades i tidskriften Byggindustrin en debattartikel av mig, i egenskap av bostadspolitisk talesperson, Heléna Lindahl som energi- och näringspolitisk talesperson och Roger Tiefensee, som miljpolitisk talesperson. Vi kritiserar det förslag som utarbetats inom Näringsdepartementet som svar på EU:s direktiv om Näranollenergihus. Sveriges ambition måste minst följa det EU förväntar sig av oss och i nivå med vad braschen vill och klarar av redan idag.

I måndags läste vi på GöteborgsPostens debattsida att Kommunalråden (s), Hultén och Johansson skyllde regeringen för att Göteborg ligger efter med sitt bostadsbyggandet. Redan på tisdagen svarade jag och kollegan Rickard Nordin, ledamot från Göteborg och lade resolut tillbaka bollen i deras knä. Bostadsbristen i Göteborg kan röstas bort.

Sedan dess har bostadsministern Attefall och Kommunalrådet David Lega reagerat, men det är kul att vara först ut.

Ola Johansson
Centerpartiet