Studentbostadssatsning utan täckning

Akademiska hus – det statliga bolag som har till uppgift att förse landets universitet och högskolor med lokaler för sin verksamhet – har idag presenterat sina planer att få fram 28 000 fler studentbostäder fram till 2026. Det är förstås bra att de tagit ett sådant initiativ, men en smula ironiskt att bostadsminister Peter Eriksson (Mp) och Helene Hellemark-Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning tar åt sig äran. För bara två år sedan tog nämligen regeringen ut 6,5 miljarder från Akademiska hus genom att skriva upp värdet på bolagets fastigheter och plocka hem hela det högre fastighetsvärdet och lite till i utdelning till staten.

Centerpartiet har länge krävt den markinventering som regeringen gett Akademiska hus att utföra och som vi idag fått höra resultatet av. Givet de försämrade ekonomiska förutsättningarna är det en imponerande ambition som Akademiska hus har. Ett skäl till det förbättrade möjligheterna att bygga är säkert de förändrade bullerriktvärden som regeringen tvingades ta fram i våras sedan en majoritet i riksdagen krävt det. Det är numera tillåtet att bygga lägenheter upp till 35 kvm vid 65 dBA ekvivalent ljudnivå vid fasad, tidigare var det 60 dBA. Det vore intressant att veta HUR många av dessa nya studentbostäder som är ett resultat av Alliansens regelförenklingar.

Risken finns nu att staten genom Akademiska hus får en alltför dominerande ställning och att privata byggföretag inte kommer åt statlig mark och kan erbjuda alternativ. Akademiska hus finns endast på hälften av studieorterna och de övriga riskerar hamna vid sidan av staten satsning. Orter som Halmstad, Jönköping och Växjö måste förlita sig på privata studentbostadsföretag. Det är därför viktigt att säkerställa så likvärdiga förutsättningar ges också framöver.

Centerpartiet menar att regeringen fortfarande är passiv. Det räcker inte att motvilligt anpassa bullerreglerna, utan det måste tas ytterligare steg och en förändring av tillgänglighetskraven så att koncept och moduler kan göra bostäderna mindre kostsamma att bygga och billigare för studenter att hyra. Självklart ska studenter som har en funktionsnedsättning kunna bo och hänga tillsammans med studiekamrater, men dagens krav anses försvåra och stoppa bostäder, något som alla studenter drabbas av.

Byggandet i Sverige försvåras av långa och oförutsägbara planprocesser, regler och särkrav, överklaganden och en dålig rörlighet till följd av skatter och hyresreglering. Det vill Centerpartiet ändra på. Vid vår partistämma i Malmö om fem veckor kommer vi besluta om det och en översyn av riksintressen, med ett enklare strandskydd som ger ytterligare nya möjligheter till bostäder. Det ger resultat både i studieorternas gamla skyddsvärda stadskärnor och på attraktiva tomter i landets småorter och landsbygd.

Behovet av stora avgörande bostadspolitiska reformer döljs när regeringen på det är sättet tar åt sig äran för det andra åstadkommer, givet ett skriande behov, låga räntor och ett gynnsamt konjunkturläge.

 

 

Det här vill jag göra åt studentbostadsbristen

Grundorsaken till att det bland annat saknas studentbostäder är att det byggs för lite. Det finns inget bostadsbehov som är tillfälligt, därför är måste vi tänka att det är permanent bebyggelse och om inte kommunerna tar sitt ansvar måste staten peka med hela handen, precis som de nu diskuterar att göra när det gäller flyktingmottagandet.

Staten beslutar om utbildningspolitiken, men ställer inga krav på lärosätena att ta fram bostäderna. Ingenstans i världen har man så lösa boliner som i Sverige. Det hänger ihop lika illa som lagdelarna i fotbollslandslaget som förlorat mot Österrike.

När Ola Johansson, bostadspolitisk talesperson i Riksdagen för Centerpartiet och Alfred Askeljung, Centerstudenterna bjöd in till lunchseminarium på KTH torsdagen idag den 10 september medverkade Martin Johansson, Stockholms studentbostadsföretag, Veronika Sällemark, Stockholms studentkårers centralorganisation och professorn i fastighetsekonomi Hans Lind vid KTH.

Det timmeslånga mötet kan ses i efterhand via Ola Johanssons Bambuser:

Det är i sista hand studenten själv som måste bekosta sitt boende. Reglerna för bostadsbidrag är sådana att de upplevs som krångliga, speciellt för den som drygar ut studiemedlen genom att jobba på sin fritid. Det är bara sju procent av studenterna som söker, trots att många skulle ha rätt att få ett bidrag. Ola Johansson menar att systemen måste utformas så att de är enkla att söka. Besked om återbetalning för att man har jobbat kan komma oväntat och slå mot privatekonomin om det lämnas vid ett olämpligt tillfälle.

Lika väl som vi tillåter människor att förstöra sin hälsa genom att röka och dricka alkohol, borde man kunna upplåta bostäder i bullerutsatta områden, så länge vi på ett tydligt sätt talar om att det kan medföra hälsorisker vid långvarigt bruk av bostaden. Bullerregler som idag mäts vid fasad måste bli mer tillåtande och framförallt mätas inne i lägenheten. Snart finns ingen byggbar mark kvar om vi både tar bort de bullerutsatta lägena och mark med andra diffusa skyddsvärden.

Bruksvärdessystemet i hyressättningen bidrar i en del fall till att göra studentbostäderna dyrare än de skulle varit om de förhandlats vid sidan av. Kontraktsformerna är stelbenta idag och försvårar bland annat byten och uthyrning i andra hand. Många studenter flyttar flera gånger under studietiden. Vi har system som skyddar de som redan är inne och försvårar för dem som behöver komma in. Riksdagen har beslutat att regeringen ska låta utreda en särskild boendeform för studenter, men den gör ingenting.

 

- Den blinda tron på att några miljarder till byggföretagen skulle hjälpa gör att de abdikerar från all övrig bostadspolitik.

I Stockholm är det knappt hälften av kommunerna som det byggs studentbostäder. Alla drar nytta av den tillväxt och attraktionskraft som följer av tillgången till högre utbildning. Om inte snålskjutsåkarna tar sitt ansvar tycker jag Centerpartiet borde vara beredda att överväga tvångsåtgärder, säger Ola Johansson. Det kommunala planmonopolet och självstyret ska värnas, det är trots allt kommunpolitikerna som är närmast medborgarna och det är de som ska ta ansvaret för var och hur det byggs.

 

Ett nationellt krav på kommunerna att planera för bostäder som är överkomliga för fler skulle sätta en nödvändig press på de som inte tar sitt ansvar, menar Ola Johansson och tillägger. Lever man inte upp till det får man göra rätt för sig på annat sätt.

Ola Johansson
Centerpartiet