Byggprognoser går det inte att flytta in i

Regeringen slår sig för bröstet över att byggandet ökar men problemet kvarstår. Bostäderna är dyra och där de byggs fortsätter priserna att skena. Regeringen står handfallen inför denna utveckling och får befogad kritik av tre debattörer i GöteborgsPosten, SABO:s VD Anders Nordstrand och Hyresgästföreningens ordförande Marie Linder och Jan Siezing på installatörsföretagen.

Andelen hyresrätter minskar och skälet till det är att det är betydligt lönsammare att bygga för den ägda marknaden. Boverkets prognoser pekar på ett behov om 710 000 bostäder fram till 2025 och att det råder bostadsbrist i 240 av landets 290 kommuner. Det är ingen absolut sanning. I själva verket har vi ett bostadsbestånd som är underutnyttjat och framförallt en trögrörlighet som gör att de bostäder som skulle behövas mest, den så kallade ”billiga hyresrätten” inte finns tillgänglig för dem som behöver det mest. Det är unga, nyanlända, ensamstående med låga inkomster i städerna som förlorar, liksom orter som har en efterfrågan, men som lider av låga marknadsvärden.

Regeringens subventioner är verkningslösa och byggbonusarna belönar sådana kommuner som skulle byggt ändå. Investeringsstöden går till lägenheter som endast de största och mest kapitalstarka bostadsföretagen klarar att bygga. Peter Eriksson och Magdalena Andersson strösslar med skattemedel. De tar från de fattiga och ger till de rika, när de istället borde se över de regler som hämmar bostadsinvesteringar i fattiga förorter, småkommuner och landsbygder.

Kommunala bostadsföretag som verkar i sådana miljöer hämmas av kraven på direktavskrivning och avstår därför från att bygga nytt och renovera, trots att behovet finns. Övergången till ny lagstiftning vilken har tvingats fram som en följd av EU-medlemskapet är det inte mycket att säga om. Men regeringen borde utreda förutsättningarna för att kringgå den när det gäller särskilda behov av bostäder för äldre, unga eller nyanlända. Den borde förbättra förutsättningarna för att kunna låna till bostadsinvesteringar genom utökande kreditgarantier eller så kallade landsbygdslån. Den borde också analysera vad det beror på att en så liten andel av miljonerna som avsätts till Boverket för hyresgarantier inte används.

Många kommuner har tillgångar de inte tillåts utnyttja i form av attraktiva strandnära lägen för bostäder. En friare tolkning av strandskyddslagen, där allt som inte är uttryckligen är förbjudet borde tillåtas, kan tillämpas redan nu om berörda Länsstyrelser verkligen vill. Kortare och enklare planprocesser, färre överklaganden och snabbare lovgivning behövs, men gör störst nytta där det redan byggs mycket.

 För att öka rörligheten behövs det nyproducerade hyresrätter. För att dessa, som ofrånkomligt byggs till högre kostnad med högre hyror, ska kunna utnyttjas måste de efterfrågas av sådana hushåll som redan bor. Därför behöver rörligheten öka med lägre flyttskatter och nya boendeformer som attraherar äldre. Hyresskillnader måste också utjämnas så att rörligheten också inom bestånden ökar. Den hyresreglering som finns är det verkliga skälet till att det fortfarande inte byggs hyresrätter i den omfattning som skulle behövas. Det borde även Marie Linder och Anders Nordstrand förstå vi det här laget.

 

 

Tillit, ansvar, förtroende och praxis

Praxis – ett ord som under de senaste månaderna kommit i centrum, men som ganska fort förpassats till kulisserna. Detta sker i Sverige där just praxis kommit att stå för något slags måttfull konsensus där lagar regler och bestraffning inte ansetts nödvändigt, därför att vi litar till varandras välvilja.

Tillämpning av praxis bygger på tillit, ansvar och förtroende, men när misstro, egenintresse och ängslan tagit överhanden så rämnar den Svenska modellen, lika lätt och lagom som den skapats.

Det var inte så viktigt med praxis tyckte de rödgröna när brytpunkten för statlig skatt sänktes sedan Sverigedemokraterna valt att ansluta sig till förslaget som innebar att Alliansens budget stärktes, till priset av skattehöjningar för många.

Praxis ska följas tyckte däremot Sverigedemokraterna och en klar majoritet av riksdagen när man tillät dem att, som tredje största parti, tillsätta Björn Söder som andre vice talman, trots att han både före och efter gett uttryck för en främlingsfientlighet som många menar inte är praxis för en representant för vårt parlament. Några ledamöter protesterade genom att inte betitla honom ”herr Talman” enligt gällande praxis.

Ungefär samtidigt avstod Alliansen från att föra fram en egen statsministerkandidat och lade, i enlighet med praxis, ned sina röster så att Stefan Löfven, med stöd av den största partikonstellationen (S, Mp och V), kunde bilda en minoritetsregering, sedan han lovat talmannen att han skulle kunna få majoritet för sin budget. Det var kanske några som inte trodde på det, men säger han det får vi väl följa praxis och lita på honom.

Detta gjordes i förhoppningen att en annan praxis, nämligen den som säger att sedan den egna reservationen fallit lägger man ner sina röster, så att det förslag som i slutomröstningen om budgeten får flest röster kan vinna. Så gick det till när Stefan Löfven bestämde sig för att avisera beslut om ett extraval. Om han följt praxis borde han gått till Talmannen och låtit denne avgöra hur den knepiga situationen skulle lösas, genom samtal och överläggningar.

Sedan det gått upp för alla att den praxis som numera gäller är att inte förlita sig på praxis, har vi fått en decemberöverenskommelse som bygger på en praxis som säger att en budget inte kan innehålla hur mycket som helst. Jag stödjer den, men inser att allt hänger på tillit, ansvar och förtroende.

Vi är tillbaks på ruta ett, där en klar majoritet är överens om att tretton procent av riksdagens ledamöter inte kan diktera villkoren för de övriga åttiosju.

Dessa tretton procent uttrycker en åsikt som många av oss inte delar, men det betyder inte att vi har någon rätt att förhindra att denna åsikt inte uttrycks och diskuteras. Åsiktsfrihet ska råda, med våld och hot inte får förekomma. I vårt sekulära och ”upplysta samhälle” är det en självklarhet, men vi kan inte utgå från att alla delar den uppfattningen. Praxis är att man inte driver med människors religiösa övertygelse, sexuella preferenser, kön, ras, funktionshinder, ålder eller härkomst. Ändå finns det de som påstår att Stockholmare är smartare än lantisar, eller ritar Muhammedkarikatyrer och kommer undan med det. Så ska det vara i ett rättssamhälle, man får begå misstag, till och med kränka folk med avsikt. Så länge man har folkets förtroende kan man till och med bli statsminister.

Leve demokratin, leve yttrandefriheten! #JesuisCharlie

Ola Johansson

Centerpartiet

 

 

 

 

Mittens dike

Det har bara gått en vecka sedan valdagen. Ändå är det många som redan dragit långtgående slutsatser om hur mandatperioden kommer att gestalta sig. Valets utgång har blivit en ödesfråga för det politiska systemet, blockpolitiken, partierna och landet som helhet. Samtidigt har vårt luftrum kränkts allvarligt av Ryskt attackflyg. En händelse som de flesta borde tycka är mer dramatiskt än något annat. Det visar hur viktigt det är med tilltro till de vi valt för att leda oss och representera oss gentemot en omvärld full av misstro, kriser och spänningar. En omvärld där välfärd, jämställdhet, öppenhet och frihet förblir en dröm för de flesta.

Jag har skrivit om Sverigedemokraternas röster i tidigare blogginlägg och kommer därför inte nämna detta mer, utöver att konstatera att de sannolikt får en vice talman vald. Kanske blir det Michael Jansson, partiets tidigare ledare och min före detta bänkgranne i kammaren. En politiker som valde att gå in och verka i ett parti som vid den tiden var öppet nazistiskt. Ungefär som Svenskarnas Parti idag.

 

Den tidigare partiledaren i Centerpartiet, Olof Johansson, gläds säkert över att någon frågar efter hans åsikter nu när de två framgångsrikare av hans tre efterträdare finns i rampljuset (Annie och Maud). Han tycks vilja ge en röst åt de som anser att Centerpartiet oavsett allvaret eller storleken på parlamentarisk kris borde vare en ”mädschen für alle”, någon som finns där för behovs omedelbara tillfredsställelse. Den som är närmast till hands när man inte får det man vill ha från någon annan. Han var den som myntade begreppet ”mittens rike” en parafras på det man brukar kalla Kina. Nu verkar det vara många som vill tillbaka ner i gamla djupa hjulspår, tillbaks ner i vad jag väljer att kalla för ”mittens dike”.

 

Valet 2014 var ett systemval. Uppenbarligen drevs de som ville ta makten av att vilja förändra, helst så mycket som möjligt. Oklart vad och i vilken riktning men ändå… Höger mot vänster och i ett diffust ingenmansland, avgrunden, nationalism, kulturkonservativa krafter, redo att fånga upp allt som rör sig där emellan. Alliansens åtta år i regeringsställning borde ha inneburit änden på den traditionella höger-vänsterskalan, men den finns ännu där, redo att rada upp partierna efter. Redan som ung politiker på 80-talet slutade jag definiera mig politiskt i två dimensioner. Då och där, när vi som första parti sedan lång tid satt miljöfrågorna på agendan och stred för ett decentraliserat beslutsfattande och lika villkor i hela landet slutade Centerpartiet enbart vara ett mittenparti för mig. Men idag vill många ha oss tillbaka dit, allra mest de som vill oss illa och som vill se vårt manöverutrymme krympa.

 

Där nere i ”mittens dike” skulle vi ligga mellan höga kanter till till vänster och höger och hjälplöst vädja att bli upplockade och utplånade. Med Maud och Annie upphörde det och vi har tagit oss upp på vägen. Från att ha uppfattats av många som det otydligaste partiet har vi nu efter det tredje valet i Allians en relativ framgång som följer av att vi varit mest konsekventa och tydligast emot det storsamhällessystem med brist på mångfald och alternativ som företrätts av Löfven, Sjöstedt och de båda språkrören. Vi har flera val i rad varit det parti som tappat minst väljare till Sverigedemokraterna. I detta läge är det förvånande (eller kanske inte..) att det finns de, både inom och utanför partiet, som vill att vi ska återgå till att vara otydliga, genom att först av alla ta emot en utsträckt hand som tidigare använts för hugg och slag (och som inte ens av artighet kunde användas för att ta emot en fullständigt okontroversiell rapport om energipolitiken under TV4:s partiledardebatt).

 

Gjorde vi det skulle det inte bara vara ett svek mot våra egna, Centerpartister och Alliansväljare och allt det vi stått för under tuffa debatter och skrivit om i vårt valmaterial. Det skulle vara ett slag även mot de vänsterväljare som trott på bilden av allt ont som Alliansen åstadkommit och som till vilket pris som helst vill tvinga bort oss från makten. 

 

Det går inte att gömma sig bakom ett oklart valresultat som alla visste skulle komma och säga åt Folkpartiet och oss att nu måste vi ta ansvar för en situation som vi gjort allt för att förhindra, men som de på den rödgröna sidan visste om men inte gjorde något för att undvika. Valet stod mellan Alliansen och det okända. Det okända vann och måste nu ta form på egen hand och bilda en regering som kan föra en politik som håller och leder landet i någon riktning. Vad det betyder om ännu en vecka när det börjar dra ihop sig till att sätta sig i kammaren vet jag ännu inget om. Intressant kommer det att bli!

 

Glad ändå för de 1163 kryssen i Halland som gav mig det största stödet bland de lokala kandidaterna med 6,7 % av personrösterna till Centerpartiet. Förväntansfull eftersom jag vet att många bostadspolitiker inte blivit återvalda. Tråkigt för mig, men tråkigast för dom och synd på bostadspolitiken som behöver fullföljas, men nu utan Stefan Attefall i regering och riksdag.

 

Ola Johansson

Centerpartiet

En riksdagsledamots ledighet och sommarjobb

Har tillbringat några dagar på Gothia Cup i Kungsbacka. Fascinerande att den speciella stämningen sprider sig ända hit, fast det spelas ju över 300 matcher här under fyra dagar, med mycket publik och mestadels perfekt väder. Kungsbackalagen är sevärda, fast också de utländska och även de kill- och tjejlag i olika åldrar som kommer från orter i hela Sverige. Som Värmbol, utanför Katrineholm. Hela upplägget att vistas på hemmaplan passar ju mig just nu, eftersom jag för tillfället saknar körkort, efter en (självklart) onödig fortkörning i början av april förbi en fartkamera.

Den självklara frågan vid sidan om sådant som handlar om fotboll är "-Är du ledig nu? - Har du semester, eller?". - Nja, jo, ja, men....! Inte lätt att svara på, för visst är jag ledig och visst finns det att göra för den som valt och valts att ägna sig åt politik på heltid.

När Riksdagen avslutas ett par dagar före midsommarafton upphör i princip all mötesverksamhet, utskottssammanträden, debatter och voteringar i kammaren. Skulle det ändå vara något som måste beredas, diskuteras och beslutas kan extrainsatta möten kallas samman, när som helst. Det måste man vara beredd på.

För de flesta är Almedalsveckan ett måste, både för att nätverka och förkovra sig, samt inte minst delta och medverka i de 1000-tals seminarier som pågår. Den här sommaren hade jag valt att avstå, för att kunna resa på semester med min fru till Mallorca. Nästa år däremot, valåret 2014, blir det full satsning och eftersom Centerpartiets dag är den sista, söndagen, kommer det att bli en lång vecka.

Simultantolkning i lurarna hjälper.

Men trots att jag inte deltog så följer man skeendet via sociala medier. Allt som sänds ut och kommenteras ska man reagera på och kommentera, eftersom vår uppgift är att verka som megafoner för det budskap Centerpartiet vill ha ut en sådan här vecka, när allt fokus är på politiken och politikerna.

Hemkommen från sammanlagt 8 mils vandringar i bergen runt byn Soller på västra Mallorca blev det till att förbereda ett inhopp i den internationella politiken och en resa till Bryssel och EU-parlamentet.

Den 10 juli deltog jag som representant för Sveriges Riksdag i en workshop, den tredje i ordningen, om en Europeisk köplag - vägen framåt. På mötet som arrangerades av EU och kommitten för rättsfrågor "JURI-kommitée", skulle jag lyssna vad andra parlament säger, vad de som arbetar med frågan i Kommissionen vet, vad EU-parlamentets delegater tycker och slutligen redogöra för vad vi gör med frågan i Sveriges Riksdag.

En gemensam köplag syftar till att en säljare och en köpare ska ha samma villkor och inte behöva träta om vems konsumentskydd det är som gäller. Den ökande näthandeln och strävan att främja gränsöverskridande handel, gör att de flesta är överens om att göra det enklare för de som vill sälja och samtidigt tryggare för de som köper. Istället för att tillämpa olika lagar i olika länder, ska de kunna tillämpa en gemensam, Europeisk lag. Det låter ju bra, men det finns spridda uppfattningar om behovet, vilken handel som ska omfattas och om det ska gälla mellan företag, samt om alla länder ska tvingas genomföra en och samma lag, eller om det ska bli möjligt att slippa tillämpa den. Med den stora variationen av åsikter så är det extra viktigt att vara på plats och redogöra för vad Sveriges Riksdag tycker. Eftersom det är Civilutskottet som hanterar konsumentfrågor blev det jag som fick chansen att åka.

Mitt inlägg på 3-4 minuter hölls på Svenska, eftersom det tolkas simultant till alla delegater. Lätt att säga vad man tycker, men extra viktigt att vara förberedd, tala tydligt och långsamt.

Sedan passade vi ju på att åka båda två för att se Bryssel tillsammans och även besöka parlamentet och ledamoten Kent Johansson, Centerpartiet. Tillsammans med honom fick vi lov att sitta med på ett utskottsmöte och lyssna på en rapport om den digitala agendan för Europa. Spännande för oss båda.


Den närmaste tiden kommer jag att vara hemma i Kungsbacka och kommande vecka i Falkenberg. Det blir säkert en hel del motion på cykel och runt stan i löparskor. Lördagen den 27 juli är det Falkenbergs Stadslopp och det ska jag delta i. För vilken gång i ordningen vet jag inte, många gånger är det. Under tiden där och hemma kommer jag att fortsätta följa debatten och skriva fler insändare och debattartiklar. Flera är redan skrivna och väntar på att publiceras. Några finns i planen och en del kommer att skickas ut centralt för att via mig och andra nå läns- och lokaltidningar i hela Sverige.

Fler aktiviteter väntar. I månadsskiftet är det Pride-festival i Stockholm och jag kommer att resa dit för att bemanna Centerpartiets mötesplats under eftermiddagen den 1 augusti, tillsammans med vår IT- och energiminister, Halländskan Anna-Karin Hatt. Det är första gången jag är med på Pride och jag ser verkligen fram emot det.

Svårt att hålla sig borta från facebook.

Så rullar det på. Det finns flera utredningar, betänkanden och propositioner som ligger i högar på skriv- och nattduksbord, som efterhand måste tas med till stranden för genomläsning. Vid det korta besöket i Stockholm finns det mer att hämta. Sedan har vi ju mailen....

Så rullar det på och i mitten av augusti, vecka 33 är det full rulle, med möten på hemmaplan och resor. Då kan man säga att det som kan kallas ledighet är över för den här gången. Då är det endast två veckor kvar tills jag åter får köra bil och den 17 september öppnar Riksdagen igen, för sista gången innan valet.

Nu startar också valförberedelserna med nomineringar och medlemsomröstningar som ligger till grund för hur de valsedlar ser ut som vi går till val med i Kungsbacka och Halland. Jag planerar att ställa upp i både riksdags- och kommunvalet. Självklart är målet att jag även nästa period ska arbeta i Riksdagen i ett starkare och mer inflytelserikt Centerparti i den tredje Alliansregeringen.

Ola Johansson
Centerpartiet

P.S.
Sedan jag skrev det här har två av mina artiklar publicerats. Den ena en replik på ett ovanligt dumt och osakligt angrepp på animalieproduktion, jordbruk och Centerpartiet i måndagens Göteborgsposten. Mitt och Harald Lagerstedts svar finner ni här.

Den andra skrev jag strax efter att en reporter från TV4:s riksnyheter sökt mig för en kommentar kring de stigande andrahandshyrorna i Stockholm som Svenska Dagbladet kartlagt. Deras (TV4:s) vinkel var att det var negativt och min att det är ett positivt tecken, när en rättvisande prissättning leder till att tillgången ökar. Når reportern insåg att den rikspolitiker hon sökte inte befann sig i Stockholm under juli månad, fick hon tag på en lokal Kd-politiker istället, medan jag fick en debattartikel på SvD-brännpunkt. den första på egen hand hittills. Något som fick en person som är insatt och engagerad i bostadsfrågor att på facebook utnämna mig till "Alliansens riktiga bostadsminister". Tack för den Rudolf Antoni!

Enklare bostadsbyggande är bra, men..!

I går presenterade en utredare för regeringen, några förslag till förenklingar av planprocessen som borde kunna göra att det något snabbare går att få fram bostäder i tätorter och städer. Något förslag på hur landsbygdsbyggandet underlättas föreslås inte, men det var heller inte utredarens uppdrag.
Låt oss tro och hoppas att krafterna i bostadsbyggandet också drivs bort från de orter där det råder högtryck, så att det spiller över till de områden, utanför storstäderna, där kommunpolitiker och tjänstemän är beredda att lägga alla krav åt sidan för att få en befolkningsökning som kommer sig av att det byggts attraktiva bostäder.

Litet cyniskt kan man säga att det byggindustrin gör när de klagar sig över byggkrav från kommunerna är att vinstoptimera där trycket är högt, väl medvetna om att det finns många kommuner som inte önskar något högre än att byggföretagen konkurrerar om att bebygga kommunal mark, utan några andra speciella krav än att bostäderna ska vara funktionella och billiga. Det är bara i kommuner med höga ambitioner att bygga, där byggföretagen står på kö för att leverera som kommunala särkrav ställs. Glöm inte det!

Förslaget från Lars Magnusson att lägga tyngdpunkten på tidiga skeden i översiktsplaner och så kallade områdesplaner, för att kunna slopa kravet på detaljplan är bra. Vi kallar det i Kungsbacka för fördjupade översiktsplaner, där markanvändningen i ett område bestäms och planprogram, där principerna för hur gator och infrastruktur skall förläggas i förhållande till kvartersmark och olika upplåtelseformer fastställs.

Här i Kungsbacka jobbar vi redan så och det finns exempel där vi fått Länsstyrelsen i Hallands godkännande att slopa detaljplanen. Skönt att det här nu kan få stöd i lagstiftningen. Det vill vi visa Bostadsministern Stefan Attefall när han kommer hit den 3 juni för att studera Kolla Parkstad på plats och träffa några av de inblandade byggföretagen och fastighetsägarna där.
Det föreslås att ordet "bebygga" ska få en annan tolkning som innebär att "inte bebygga" betyder att marken får bebyggas(!!?) med exempelvis parkeringsplatser. Ett illa valt exempel! Det kunde väl stått lekplats, eller cykelvägar istället. Så kallad "prickad mark" är det väl det handlar om, som ibland kan begränsa möjligheterna.

Slutligen har jag läst i media att de vill göra bostadsbyggande till ett "Riksintresse". Litet märkligt. Riksintressen kan ibland hindra en önskad utveckling och det här betyder att bostäder ska vägas emot andra riksintressen och få en starkare ställning. I så fall tycker jag att även åkermarken bör klassas som ett riksintresse och att vindkraftsutbyggnad ska vara ett riksintresse så att riksintresset - försvarsmakten inte kan säga nej till utbyggnad av förnybar energi. Det är en farlig väg att tala om fler riskintressen än vi redan har, tycker jag.

Såhär lång tid tar det att bygga - säger Otto Niedeck

Jag kan inte låta bli att upprepa vad han sa, andre-borgmästaren i Freiburg, Otto Niedeck, CDU när jag frågade om det stämde att de har en enkel planprocess i Tyskland. "-Nej, nej, vilken byråkrati!! Det tar minst tio år att få igenom en plan...och sedan kommer överklagandetiden på fem-sex år. Det tar till 2030 innan vi kan få igenom de planer vi vill starta nu." Ja, så är det med illusioner. De är till för att förloras. En demokratisk välfärdsstat är också en rättsstat som behöver institutioner och lagar som är till för att skydda människor från att exploateras och för att skydda miljön åt framtida generationer.

Jag tror att man ska acceptera att vissa saker måste få ta tid. Bara det är rättvist, förutsägbart, konsekvent och tillförlitligt. Enklare regler där plan- och bygglagen förenklas och görs mer tillåtande är bra, också när det gäller att få göra mindre tillbyggnader. Precis som vi en gång fick "Friggeboden" har vi nu fått "Perbo" (namnet på Stefan Attefalls statssekreterare). Låt oss hoppas vi snart får förslag från Regeringen att ta ställning till.

Ola Johansson
Centerpartiet

Politiken och Juholt enligt Lukas 6:27-42

Jag för min del börjar tröttna på att läsa om "Juholt ditten och Juholt datten". Jag förstår att det är spännande och intressant att gotta sig i andras misslyckande, men ska man vara lite allvarlig så är det inte bara Socialdemokraterna som har anledning att oroas av svagt väljarstöd nu. Centerpartiet kan inte vila på lagrarna av ett lyckat ledarval. Det gäller att inteckna det politiska utrymmet som en vacklande Socialdemokrati lämnar efter sig. Här är ett varmt, tryggt och grönt budskap att föredra framför en kall och marknadsinriktad låt-gåpolitik.

Såväl Anna-Karin Hatt som Annie Lööf har betonat medkänslan för personen Håkan och önskat sig en vass och stark opposition. Mycket förståndigt! Själv har jag varit inne på den linjen, redan långt före de sista dagarnas dramatiska händelser. Socialdemokraterna behövs som en motvikt och saklig kritiker så att sittande regering tvingas vara på tå.

Jag är ingen bibelkännare, men på senare tid har jag återupptäckt en del klockrena beskrivningar som legat i bakhuvudet. Här kommer några rader ur Lukasevangeliet kap 6 och rubrikerna "Älska era fiender" samt "Döm inte" 27-42.

"Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er" (27). "Så som ni vill att människor ska göra mot er, så skall ni gör mot dem" (31).

- Jag har ingen annan erfarenhet av politiken än just denna. Vi har i Sverige ingen anledning att inte älska våra fiender, trots att vi har olika uppfattningar i sakfrågor. I olika utsträckning kanske vi dessutom ska tillåta oss att influeras av våra fiender. Därför känns följande fortsättning logisk:

"Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen?" (39). Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men han är fullärd när han blir som sin lärare (40).

- Reklammannen David Ogilvy (1911-1999) skrev något liknande. "Den (chef) som aldrig anställer någon som är större än en själv får till slut en organisation som består av pygméer" (fritt ur minnet). Centerpartiet ska vara Sveriges mest öppna parti. Det betyder också att vi mer än något annat parti låter sådana komma till tals som ifrågasätter, kan tillföra nya dimensioner och kraft. Gäller inte också det intryck och influenser som har sitt ursprung utanför Alliansens ídékrets?

Slutligen ett av de bättre:
"Varför ser du flisan i ditt eget öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?" (41). Hur kan du säga till din broder; -Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först ur bjälken ur ditt öga, så ser du klart och och ta bort flisan ur in broders".

- Det är lätt att kritisera andra och raljera över deras politik och sätt att kommunicera den. Bäst vore ändå om denna kraft främst riktades åt de egna idéerna och den egna kommunikationen med väljarna.

Ola Johansson
Centerpartiet

Ja till finanspakten – nej till Euron!

Ja, nu måste det erkännas! Jag röstade ja till Euron, men det betyder inte att jag är ledsen över att det blev ett nej. Samarbetet visade sig vara bräckligt på grund av att tröskeln för inträde var för låg från början, utan krav på att Euroländernas finanser skulle stabiliseras. Möjligen gjorde inträdet länderna mindre ansvarstagande, vilket gjorde att de litade på varann i för hög utsträckning. Sedan gick det som det gick.

Ekonomi är inte mitt starkaste politikområde, det ska erkännas. Men i samma ögonblick som Europas regeringschefer träffades för att komma överens om hur vägen ska se ut för att rädda Euron och därmed de länder som infört den eller på annat sätt är beroende av den, förstod jag att detta är något vi Svenskar och Centerpartister måste förhålla oss till.

En fördjupad kris i Euroområdet kommer att påverka jobb och välfärd i Sverige, eftersom dessa länder är våra viktigaste exportmarknader. Utan export får vi arbetslöshet och uteblivna skatteintäkter, vilket i sin tur ger nedskärningar i kommunerna, budgetunderskott, ytterligare arbetslöshet och försvagad valuta, vilket ger sämre kreditvärdighet och dyrare att låna. Så sugs vi ner i samma onda spiral som stora delar av Europa befinner sig i.

Redan innan Statsministern begett sig till flygplatsen för hemfärd från Bryssel deklarerade Håkan Juholt att Socialdemokraterna skulle säga nej till pakten. Tämligen omgående replikerade Thomas Östros att ”detta är en alltför viktig fråga att spela på volley” och senast häromdagen sade Göran Persson att Sverige bör vara med i finanspakten. Inget av detta tycks ha gjort intryck på Socialdemokraternas partiledning. De tycks ha stängt dörren för diskussion åtminstone över helgen, då många tror att deras förtroende är satt på spel. Låt oss se vad som händer och hoppas det ändå finns en öppning för diskussion. Det är dumt att pressa dem ytterligare. Här krävs en majoritet i Riksdagen och ännu är ju inte detaljerna klara för vårt deltagande.

Centerpartiet tog ställning tidigare i veckan och idag offentliggjorde partiledningen vår linje. Den lyder: ”Ja till finanspakten, men fortsatt nej till euron”. Tillsammans med Socialdemokraterna löste vi räntekrisen under 90-talet. Tillsammans med dem konstruerade vi det finansiella ramverket som hindrar regeringar att destabilisera ekonomin och skuldsätta nationen. Moderaterna var emot det då, men de är ju inte de enda som röstat fel och ändrat sig. Att nu ställa sig bakom ett svenskt deltagande är att fullfölja detta. Vi vill ha möjlighet att vara med och forma de lösningar som kommer att krävas för att rädda Euron och de ekonomier som är beroende av valutan. Vår, i jämförelse med resten av Europa, starka ekonomi ger oss unika möjligheter att också vara en betydelsefull spelare i det Europeiska samarbetet. Sverige ska vara en del av den så kallade kärnan i EU och Centerpartiet vill visa att det är möjligt, utan att införa Euron som valuta.

Ola Johansson

Centerpartiet

Politkerna har ansvaret

Fredagens Norra Halland uppmärksammade vad jag skrivit på denna blogg om behovet av en starkare politisk styrning och en följsamhet från den politiskt styrda kommunala organisationen att genomföra fattade beslut och presentera det beslutsunderlag som politikerna bett att få. Det kan gälla en utredning om konkurrensutsättning, en miljöbilspolicy för tekniska verksamheten, ett energi- och klimatpolitiskt program, ett beslutsunderlag kring en distributionscentral och sist men inte minst en Översiktsplan för vindkraft. Det senare har jag skrivit om många gånger förut. Ibland handlar det kanske inte bara om tjänstemännen och deras arbetsbelastning och prioriteringar, utan om låg ambitionsnivå hos politiker, kombinerat med en tro att saker och ting löser sig av sig själva, bara man väntar länge nog.

Problemet med den hållningen är att den frestar på samarbetsklimatet mellan de styrande partierna. Alliansregeringen i Sverige har trots att det råder olika styrkeförhållanden, lyckats bibehålla vad de kom överens om hemma hos Maud Olofsson i Högfors, att "alla ska bidra och att alla ska vinna". För att vilja fortsätta bidra måste det gå att visa att man också vunnit något. När besluten fattas, utan att några påtagliga resultat kan påvisas, tröttnar man till slut. Som alliansledare i Kungsbacka har man ett ansvar, att liksom björnen Bamse också vara väldigt snäll. Det tycker jag att Per Ödman hittills lyckats väl med, även om man skulle önska en mer framträdande politik i en så stor kommun, som dessutom har en solid politisk Alliansmajoritet med fyra partier.

Att kommundirektören Lasse Järvsen inte har samma syn som mig på detta kan ha säkert själv bekräfta, den dagen han går ut genom sidodörren mot Hotell Halland för sista gången. Han har gjort ett bra jobb under sina år i Kungsbacka. Före honom var ordningen inte den bästa och man kan nog med fog säga att politikerna på den tiden gavs ett väl stort utrymme såväl politiskt som på andra sätt. En sådan kultur sprider sig i organisationen som blir allt annat än professionell. Detta har styrts upp med fast hand och politikerna har undan för undan motats bort från detaljstyrningen på gott och ont. Tidigare politiker har beklagat sig högljutt över detta och i skottlinjen har tjänstemännen ofta hamnat. Det är orättvist. De ser bara till att fylla det utrymme vi ger dem och har liksom vi politiker har (på olika sätt) kommuninvånarnas bästa för ögonen och förstås, ekonomin i balans.

Självklart är det fel att låta politikerna besluta vilka gatlyktor som ska vara tända och vilka som ska släckas, men därifrån till att endast bestämma hur stor andel av befolkningen i procent, som vi ett givet enkättillfälle ska känna sig trygg är kanske väl långt. Den dagen väljarna ska utvärdera vårt arbete är det kanske just de gatlyktor som utlovats som är det konkreta exemplet på en framgångsrik politisk gärning.

I dagens GöteborgsPosten finns platsannonsen som söker efter en ny Kommundirektör till Kungsbacka. Låt oss hoppas att denne har med sig goda erfarenheter av att ge ett större utrymme åt den politiska arenan och som låter politikerna formulera visionerna, i första hand genom de politiska program de går till val på. Det skadar inte heller om hon/han har erfarenhet av att leda stora och växande kommuner, som ligger i framkant, exempelvis inom IT-området och miljöarbetet. Med det önskar jag politikerna all lycka till.

Slutligen vill jag rikta mig till Norra Halland och bekräfta att så som jag upplever att det är nu, även var under min tid i Stadshuset. Möjligen borde det var den som är utan skuld som kastar första stenen, men med så mycket grus som jag bär på i fickorna så är det inte fel att lätta lite på bördorna. Skälet till att jag framför synpunkterna nu och inte lika mycket då, är att jag inte längre är en del av det politiska arbetet och därmed känner mig fri att säga vad jag tycker, utifrån egna erfarenheter.

Sist men inte minst är det också för att jag tycker det är något fel om man måste vara där och knacka på tjänstemäns dörrar för att sådant som är beslutat skall genomföras. När jag inte är där själv, måste jag förlita mig på att andra sköter den saken. Det är en hederssak för oss som är politiker att besluten förverkligas utan onödigt dröjsmål.

Ola Johansson
Centerpartiet

Alliansen investerar 5 miljarder i järnvägsinfrastruktur och trafiksäkerhet

I skrivandets stund håller Alliansen presskonferens och presenterar ett paket på totalt 5 miljarder för att förbättra infrastrukturen i och kring storstadsområdena. Regeringen satsar 1,8 mdr 2012 och lika mycket 2013 på järnvägen. Resterande 1,4 mdr går till vägarna. Vi som bor i storstadsregionen vet vad det betyder. Det betyder att man kommer att kunna åka och komma fram i utsatt tid. Det betyder mindre konflikt mellan godståg och persontrafik, vilket gör att transportköpare i ännu större utsträckning kommer att välja järnväg före lastbil. Bättre tillförlitlighet i persontransporterna är vad pendlarna vill ha för att känna sig motiverade att ställa bilen och välja buss och tåg för sina arbetsresor. Med fler som reser och betalar får trafikbolagen bättre ekonomi och kan investera i bättre och bekvämare fordon. Vi vänder nu den negativa spiral som framförallt tågtrafiken befunnit sig i sedan förra vintern.

Är det tillräckligt mycket pengar undrar någon. Ja, sedan 2006 när Allliansen tillträdde har budgeten för drift och underhåll av järnväg ökat med 2,2 miljarder, eller 60%. Motsvarande anslag till vägar har ökat med 24%. Förra mandatperioden gjordes en historisk satsning på nyinvesteringar om hela 500 miljarder. Sedan dess har fokus flyttats till underhållet och det finns goda skäl. Tidigare regeringar har snackat utan att leverera och under tiden har nätet fått förfalla. I våras presenterade partiledarna 800 miljoner och plussar nu på med ytterligare 3,6 miljarder. Därmed har Trafikverket också fått vad de begärt för att återupprätta förtroendet och standarden på spår och kontaktledningar.

Att satsningarna görs nu i en annalkande lågkonjunktur är också värdefullt. Det är nu vi måste göra de investeringar som behövs för att snabba på utvecklingen för ökad tillväxt och för att behålla jobben i bygg- och anläggningssektorn, som annars råkar illa ut.

Tillbringar nu tre dagar på trafiksäkerhetsseminarium i Halmstad. Inser att det är viktigt att förbättra säkerheten på våra vägar. Standarden är god, men även här är underhållet ett stort problem, även på de större vägarna.

Ola Johansson
Centerpartiet
Trafikutskottet

Sabotage mot jobbpolitken gynnar spritsmugglare

Det är tveksamt om den sortens "entreprenörsskap" som beskrivs i den här nedan länkade artikeln i dagens GP är något staten skall fortsätta stödja med bidrag.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.660553-fortidspensionarer-tjanar-pengar-pa-svartsprit
Det är också tveksamt om den fattiga barnen och deras föräldrar gynnas av en politik som inte leder till arbete för de som står längst ifrån arbetsmarknaden.

Det har tidigare funnits någon form av klokskap hos vissa Socialdemokrater, exempelvis den tidigare sjukförsäkringsministern Anna Hedborg (s) som utredde sjukförsäkringarna på den dåvarande s-regeringes uppdrag, i syfte att halvera sjukfrånvaron. De konstaterade att det "skett en glidning i sjukdomsbegreppet" och att det "inom den svenska socialförsäkringen saknas en bortre gräns". Anna Hedborg konstaterade mycket riktigt att "Sjukförsäkringen tillåtits bli en parkeringsplats för problem den inte är avsedd för", och så vidare.

Dessa insikter tog Alliansen tillvara och reformerade sjukförsäkringen på ett sådant sätt att antalet förtidspensionärer sedan 2006 minskat med 100 000 stycken och så att långvarig sjukfrånvaro istället ersatts av aktiva rehabiliteringsinsatser som ska leda tillbaka till arbete och egenförsörjning.

De män och i något enstaka fall kvinnor, som beskrivs i GP-artikeln har uppenbarligen inte ännu omfattats av denna omställning. Efter nästa fredags extra omröstning i kammaren, kommer de att kunna andas ut och lugnt fortsätta sin statligt finasierade verksamhet, förvissade om att inga krav kommer att ställas på dem att efter 180 dagar pröva sin arbetsförmåga mot arbetsmarknaden. Vi får en återgång till den ordning som rådde innan Anna Hedborg och Göran Persson gjorde sin analys av hur den dåvarande sjukförsäkringen fungerat. Man kan tycka att denna jämförelse är långsökt, men det tjänar som symbol och tankeställare kring vad det är vi är på väg ifrån och vad som måste åstadkommas genom att ständigt utveckla och förbättra den sjukförsäkringsreform som införts.

Att sakna arbete och tvingas leva på sjukersättning och förtidspension är ingen dans på rosor. Den företagssamme och skrupellöse kan ägna sig åt spritsmuggling, svartjobb eller brottslig verksamhet. Den ensamstående mamman med barn, invandrarfamiljen, eller den spelmissbrukande lågutbildade mannen kan vara en del av den rådande arbetsmarkandspolitiken, med Fas 3 åtgärder. Det vill säga arbete som utförs mot betalning i seriösa företag, vilka kan leda till en fot in på arbetsmarknaden.

Sjukförsäkringen ska förbättras så att ingen riskerar falla mellan stolarna eller (vilket skett i enstaka fall) tvingas söka arbete trots att man saknar arbetsförmåga. Detta är något som inte minst Centerpartiet drivit på för genom ledamoten i Socialförsäkringsutskottet Solveig Zander.

Populisten Håkan Juholt kan nu med stöd av främlingsfientliga Sverigedemokrater rasera allt detta inom loppet av några månader. Det är fler än Alliansregeringens ministrar och knappt hälften av Riksdagens ledamöter som har anledning att bekymras av detta.

Ola Johansson, Centerpartiet

Paradigmskifte i stillhetens stad - Politik enligt Bamse

Jag hade tänkt skriva om staden där det inte händer så mycket mer än att det vi blir ett drygt 1000-tal fler varje år. Vi är duktiga på att växa och det är många kommuner som avundas det. Annars händer det kanske inte så mycket. Ute i landet höjer man på ögonbrynen när jag berättar att vi är fler innevånare än Skellefteå.

Fast i tisdags morse innan jag skulle åka till huvudstaden fanns det inga tidningar som kunde upplysa mig om vad som timat under helgen. Väl hemma igen kunde man läsa att tidningsbudet blivit nedslaget och rånad vid Lindens torg, ett stenkast från mitt tidningsfack i Söderstaden. Klockan 4 på morgonen, ett tidningsbud? Är det Kungsbackaborna som är så nyhetstörstande att de överfaller budbäraren? Knappast!

En advokat har blivit utesluten ur advokatssamfundet, man är lite nyfiken på vilken, men det känns som det har hänt förut.

På Stortorget växer en ny byggnad upp och det är en sann glädje att se den växa, lika stor som det är att se Kungsbackas stolthet HK Aranäs ta de poäng som behövs för att säkra Elitseriekontraktet. Delar jag glädjen med fler än det dryga 1000-tal som bevistar hemmamatcherna i Ishallen? Man kan undra hur många det är som bryr sig. Borde vara fler! Kungsbacka har få ledargestalter i politiken idag. Inte heller de har varit speciellt synliga på Aranäs hemmamatcher. Ulf Persson är en och det skall erkännas att ingen ännu varit i närheten att fylla bootsen, åtminstone inte i gemene mans och kvinnas ögon. Inte jag heller och ännu mindre de Moderata politiker som nu styr flera av våra kommunala nämnder.

Ja det skall erkännas att valet blev en besvikelse för många, inte minst C, som förlorade trots att vi tyckte vi gjort ett gediget arbete hela mandatperioden, både i Stadshuset och ute bland folk i hela Kungsbacka.

Ett parti som dominerar kommer ofrånkomligt att möta ett bakslag förr eller senare om de inte är lyhörda och samarbetsinriktade. Skolan är i fokus för diskussionen nu. Trots att våra elever i genomsnitt har resultat som ligger långt över genomsnittet i landet och jämförbara kommuner, så börjar protesterna mot det som man upplever som nedskärningar bli så starka att det borde påverka förtroendet för de styrande. I Kungsbacka finns allt fler barn/elever som behöver särskilt stöd. Det finns barn som är fattiga. Att inte hänga med i skolan och att inte ha råd med märkeskläder, dyra mobiltelefoner och annat är kanske svårare här än på andra ställen.

Under förra mandatperioden då regelverket för Allianssamverkan var sådant att det parti som väcker en fråga och får klartecken från övriga partier i Alliansen kan driva den och få uppmärksamhet, väckte vi i Centerpartiet frågan om utökat stöd till vägsamfälligheter. Att vägföreningarnas ekonomi inte är en landsbygdsfråga, utan handlar om hur vi vidmakthåller trafiksäkerheten och den fysiska miljön i huvuddelen av kommunens tätorter är redan känt. Överdriven snabbhet är inget man kan anklaga Tekniska Nämnden och dess förvaltning för, åtminstone inte i beredningen av denna fråga. Dock har det hittills verkat som Alliansen hållit ihop i frågan. Ända till nämndens senaste sammanträde där de fyra moderataledamöterna med ordföranden i spetsen förlorade en omröstning mot en koalition av C, Fp, Mp och S som nu föreslår att budgeten utökas med 3,5 miljoner för att komma upp i en nivå som är jämförbar med andra kommuners. Detta var vad vi var överens om förra perioden, när maktbalansen i Alliansen främjade ett progressivt samarbete. Det som har skett i Tekniska Nämnden den 10 februari kan vara en engångsföreteelse, en markering mot ett parti som väljer att stiga av en överenskommelse. Eller är det något vi kommer att uppleva oftare framöver?

Glöm inte vad den dunerhonungsstarke björnen Bamse brukar säga: "Det är nog bra att vara stark - men det är bättre att vara snäll"

På söndag klockan 18.15 möter HK Aranäs topplaget Skövde hemma.
Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Centerpartiet - ett namn som förpliktigar

Egentligen skriver jag detta för att jag läste en bra krönika i dagens GP:

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.522577-malin-lernfelt-centern-bor-satsa-gront
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/c-vill-staka-ut-nya-idespar_5844477.svd

I den skriver Malin Lernfelt att Centerpartiet behövs och att det är den gröna profilen som ger partiet berättigande. Så rätt, så rätt!

Under valet profilerade sig C som Alliansens Gröna Röst. Jag var tidigt ute med att anamma den devisen och klistrade det genast på min nyinköpta miljöbil. jag har varit medlem i partiet sedan 1977, mer än halva mitt liv som i sig utgör halva Centerpartiets "liv". Ett perspektiv som förskräcker. Gått från en ganska miljöradikal och vänsterinriktad ideologi (ett tag ville vi att alla stora företag, bland annat Volvo, skulle göras om till kooperativ) till att vara ett parti som gjorde en grej av att inte tillhöra något särskilt block, till att nu utgöra den drivande kraften i vad som är Alliansen. Någon förflyttning är det egentligen inte frågan om, utan det handlar mera om att vara ett parti som verkar - i tiden. Det är många kommuner ännu som styrs av Centerpartiet tillsammans med andra än M, Fp och Kd. Och just detta att verka - göra skillnad är något som driver praktiskt inriktade Centerpartister runt om i landet. I Regeringen är det mycket som ska gnuggas samman mellan partierna och det är inte alltid man som Riksdagsledamot får lov att göra den skillnad man vill.

Men för att komma till en slutsats: Malin Lernflet har rätt i att det i Alliansen finns ETT parti som står upp för det hållbara samhället som en del i det utvecklade och växande Sverige. Det skall finnas ETT parti som säkerställer landsbygdens intressen när det anses vara självklart att tillväxten skall ske i Södra Sverige och i storstäderna. I begreppet landsbygd vill jag gärna föra in de medelstora städerna mellan storstadsregionerna, småsamhällen och tätorter i storstädernas närhet (och ibland bakvatten). Jag ser detta i min egen hemkommun Kungsbacka som till viss del drar nytta av utvecklingen i Göteborgsregionen, till andra delar inte. Jag vill till och med gå så långt till att påstå att storstädernas förortsområden med utanförskap, låg utbildningsnivå och svag ekonomi är en form av landsbygd.

Att bo och verka i dessa områden skall var lika fint och utvecklande som att bo och verka någon annanstans. För att hela Sverige skall leva måste alla som bor och verkar i Sverige kunna vara med och bidra, efter förmåga.

I Centerpartiet finns en tradition av att värna det hållbara som sträcker sig till agrarsamhället. Jorden skulle kunna försörja de familjer som levde på gården, också kommande generationer. Det är ingen slump att dessa tankar gjorde att partiet i början av 60-talet skrev den första miljömotionen i Riksdagen. Att vi stod i täten för kampen mot kärnkraft och att vi idag ser den största utbygganden av förnyelsebar energi någonsin, samtidigt som det registreras fler miljöfordon i landet är heller ingen slump. Livet på gården syftade inte bara till att mätta magen för stunden. Det handlade också om att värna ägandet och skapa en stabilare ekonomisk grund för barn och barnbarn, som gav möjlighet till utbildning.

Ett Centerparti är per definition ett mittenparti. Behöver det innebära att vi beroende på hur ytterkanterna rör sig från eller emot mitten måste skjutas fram och tillbaks på höger - vänsterskalan? Nej, fy! Tyvärr är det väl denna glidning som skapat den otydlighet som man ibland förknippar med Centerpartiet. Frågan är om det idag går att tala om en sådan skala när två stora partier S - och M är i så stor förändring att deras ordval och politik blir förvillande lika. Så som de en gång var i miljödebatten, förenade i centraliseringstankar, rovdrift på naturresurser och skapandet av ett kärnenergisamhälle.

Centerpartiet är det gröna, företagsamma och varma partiet i Alliansen med en oförvanskad liberal värdegrund som sätter människan i centrum. Centerpartiet - humanliberalerna !!

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Allians-samarbete i Kungsbackas valarbete

Här hjälper Moderaternas Ulf Adelsohn Centerpartiets Marie Andersson att måla knutarna i vacker grön färg. Jag fick ta över penseln efter en stund, men håll med ön att bilden blev bra. Nog så viktigt i valet.

Published with Blogger-droid v1.4.9

Långtidssjukfrånvaron minskar i Kungsbacka

Alliansens politik är riktig och har gjort nytta, inte minst för de enskilda. Under åren 2006 till idag har antalet sjukfrånvarodagar som överstiger 28 per år (ett mått som definierar långtidssjukfrånvaron), minskat med 42% inom Kungsbacka kommuns Serviceförvaltning. Inom ett område, lokalvården, har den nästan halverats under de senaste fyra åren.

Siffrorna kommer från den "Personalredovisning med hälsobokslut" som Nämnden för Service fick redovisat för oss under förmiddagen idag. De ändrade sjukskrivningreglerna som är ett led i den "jobblinje" som varit så framgångsrik är ett skäl till det goda resultatet. Det andra och kanske viktigaste är det långsiktiga förebyggande arbete som Nämnden påbörjade redan förra mandatperioden.

Förvaltningen har arbetat aktivt med att förbättra arbetsmiljön och att arbeta med rehabilitering. Inom området lolakvård har det samtidigt skett en betydande effetkivisering med ökat kundfokus, bätre arbetshjälpmedel och ändrad arbetsorganisation, vilken i sin tur lett till att beställarnas benägenhet att konkurrensutsätta minskat betydligt. Minns ni att Förskola & Grundskola gick ut och begörde att få konkurrensutsätta samtliga skolor. Det förslaget har de nu dragit tillbaka och istället fick de flera miljoner i återbäring att öka kvalitén för i sin egen verksamhet.

Detta visar på tre viktiga effekter att minnas inför valen i september.

1. Arbetslinjen har lett till minskad sjukfrånvaro. Det har blivit självklart för alla inblandade att det viktigaste är att komma tillbaks till jobbets gemenskap och försörja sig genom arbete.
2. Det lönar sig att arbeta långsiktigt med att förebygga arbetsskador, stress och förslitning genom friksvård och bättre hjälpmedel.
3. Konkurrens i den offentliga sektorn behöver inte vara negativt, tvärtom kan det utveckla de anställda och öka glädjen i arbetet, vilket också kan minska korttidssjukfrånvaron.

Den tredje faktorn, konkurrensutsättningen, var en förutsättning för att vår lokalvård skulle kunna utvecklas dit där den är idag. I vänsterpartiernas värld är privata företag i den offentligt finansierade kommunala verksamheten ett nödvändigt ont. För oss är de ett naturligt och självklart alternativ. I de fall där dessa inte lever upp till de kvalitetskrav som ställts måste vi vara beredda att ifrågasätta och kräva omedelbara åtgärder. Ingen kommun och inget företag vill ha ett dåligt rykte. Skillnaden är den att företaget förlorar affären och relationen till sin kund, medan kunden/medborgaren måste stå ut med kommunen oavsett vilken kvalité som levereras.

Hvad vilja Kungsbackaborna?

Kb har genom Stephan Philipsson meddelat att de stödjer S och V:s budget. Den som det framgår av inläggen till viss del är baserad på drömmen om ett Socialistiskt samhälle. Deras agerande är märkligt. Vid förra tillfället budgeten behandlades var det Kb som tyckte den var för expansiv, så expansiv att de mitt i fallande konjunktur ville sänka skatten. Nu vill de stödja den mest expansiva budgeten, den som är baserad på pengar som inte finns annat än i drömmarnas värld. Partiet gör ingen hemlighet av att de saknar politik. Hur kan man lita på ett parti som än vill det ena, sedan det andra?

Mycket snack men ingen verkstad

Just tillbaks från Göteborg, där Allianspartiledarna gjorde ett bejublat framträdande vid Kopparmärra. Det är uppenbart att denna sammansvetsade kvartett, deras respektive partier, är mer regeringsdugliga än det spretiga vänsteralternativet.

Precis som i riket visar Kungsbackas vänsterallians (som verkligen är en väster koalition med S och V) att de inte har något att komma med som är möjligt att realisera. De lanserade för ett par veckor sedan ett budgetförslag som finansieras med förväntade högre skatteintäkter med 47 miljoner. Nog för att vi tror på alliansen jobbpolitk och högre inkomster, men att S skulle vara mer förväntansfulla än oss är ju verkligen oväntat! Socialdemokraternas budget som beslutas i morgon är i huvudsak finansierad med hjälp av optimistiska förhoppningar på vår nuvarande regering. Hemska tanke om DOM skulle gå och vinna valet. Då kommer vi bland annat att få högre kostnader för alla de unga anställda som finns i Kungsbacka kommun som bara under 2009 gav oss 20 miljoner mer till verksamheten. S vill ju nu återställa arbetsgivaravgifterna för unga och därmed slänga ut unga från arbetsmarknaden och dra på arbetsgivarna kostnader med 10 miljarder. Utöver det vill de höja bensinskatten med ytterligare 10 miljarder. Hur går det då med jobbpolitiken och Kungsbackas skatteprognoser.

Idag har vi i Kungsbackas budgetdebatt lyssnat till olika Socialdemokrater som berättat vad de vill göra med pengar som inte finns annat än i deras dröm. Eva Borg frågade om asfaltsskuld, men vad vi kommer att få se är grusade förhoppningar. Alliansens förslag är fullt finansierade med pengar som finns i de senaste skatteprognoserna. Det finns tillräckligt för att satsa ytterligare 4 miljoner på kollektivtrafik under 2011. Det kan bli frågan om nya linjer, tätare turer, billigare resor och/eller fler tåg. Bättre kollektivtrafik är vad alla vill ha, fast önskemålen är olika. Vi satsar med pengar som finns, därför blir det inte bara snack utan även verkstad.

Självklart tror vi på Alliansens jobbpolitik som gett minskad arbetslöshet redan i år och med bibehållet starka statsfinanser. Låt oss återkomma när vi vet att skatteintäkterna ökar, men det går inte att använda pengar som bara finns i drömmarnas värld. Hoppas Larry Söder väljer att int ta upp S och V-budgeten till beslut. Mp:s alternativ är ju inte ens finansierat med låtsaspengar utan bygger på att vi skuldsätter kommande generationer med 50 miljoner. Seriöst? Är det regeringspartier som agerar så?

Ofinansierad S-budget - ett oväntat stöd för Alliansen

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Kungsbacka har presenterat sitt budgetförslag kan vi läsa om i dagens tidning. De har inte presenterat någon finansiering av sina förslag, utan räknar med att "skatteintäkterna framöver kommer att utvecklas positivt". Det är glädjande att läsa att de tror på en positiv utveckling och en sjunkande arbetslöshet med Alliansregeringen kvar vid makten. Det gör självklart vi också. Siffrorna över arbetslösheten har avstannat och kommer att börja sjunka under 2011, förutsatt att jobbpolitiken kan fortsätta och Vänsterpartierna stannar kvar i opposition.

Det är oansvarigt av dem att använda pengar som inte finns. Den budget vi lägger fram som beslutas idag innehåller satsningar på bland annat skolan fullt i nivå med vad S och V föreslår. Skillnaden är att vi baserar vårt förslag på de skatteintäktsprognoser som finns. Våra satsningar är fullt ut finasierade till skillnad från Vänsterpartiernas. Dessutom anser vi att det är skolorna själva som måste besluta vad deras pengar ska användas till. Om barngrupperna ska minskas är det upp till skolan att besluta. Vi tycker det är viktigast att de elever som behöver särskilt stöd ska få det genom hela skolgången och att alla kan nå målen, för att kunna komma in på gymnasiet.

Efter dagens kommunstyrelse kommer vi att presentera heleheten och alla de övriga satsningarna vid en särskild preskonferens i samband med den ordinarie presskonferensen efter Kommunstyrelsen.

Omställningen har startat

Greenpeacemedlemmarna Ludvig Tillman och Patrik Eriksson tycker att Centerpartiet är ologiska när vi i en historisk överenskommelse påbörjar omställningen till förnyelsebara energikällor samtidigt som vi i övernskommelse med M, Fp och Kd åstadkommer det enda möjliga avvecklingsbeslutet, nämligen det där kärnkraften avvecklar sig själv på marknadsmässiga grunder.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.304308-ologisk-omsvangning-av-centern-om-karnkraften

Sanningen är den att ingen tidigare regering oavsett konstellation har lyckats ta något enda steg bort från kärnkraftssamhället, då det saknats kraftfulla satsningar på alternativ energi och det inte varit möjligt att säkra energiförsörjningen vare sig på kort sikt (kall vinter) eller lång sikt (industrins behov). Läs på energiövernskommelsen ordentligt innan ni fördömer vår pragmatiska hållning i frågan om dagens reaktorer och deras eventuella ersättning. Aldrig förr har det byggts så mycket vindkraft, sålts så många miljöfordon och startats så många biogasanläggningar. Varför? Jo, för att Alliansen har satt ambitiösa mål, som satts för att överträffa EU:s klimatmål inför förhandlingarna i Köpenhamn. Fredrik Reinfeldt sade i förra söndagens partiledardebatt att Maud varit framgångsrik i förhandlingarna Han hade rätt. Långt framgångsrikare än man kan förvänta sig att Mona Sahlin i spetsen för vänsteralliansen kan åstadkomma med fackföreningsrörelsen. Lite klarsyn och realism hade inte skadat i debatten.

Energimyndighetens Generaldirektör Thomas Kåberger ger andra mer korrekta besked om vad som görs nu.
http://www.youtube.com/watch?v=XMmzuhJ5O0w&feature=channel

Centerpartiet till motattack

Räta på ryggen och ta ställning för Centerpartiet i Alliansen och var stolta över allt Maud, Andreas, Eskil och Åsa åstadkommit. Det är budskapet som Nätverket för Stora Städer vill framföra från dagens överläggningar på Centerpartiets kommundagar på Svenska Mässan i Göteborg. Där deltar jag tillsammans med representanter från Södertälje, Jönköping, Borås, Skellefteå, Luleå, Uppsala, Linköping, Kristianstad, Varberg, m.fl. I denna grupp platsar Kungsbacka naturligtvis i kraft av sin storlek och position i Göteborgsregionen. Jag lyfte in frågan om bostadspolitiken och diskussionen varade en timma. Det ser väldigt olika ut. I Sundsvall lyckas C begränsa utförsäljningen av hyresrätter till 80 %. Kungsbackamodellen med 30 % hyresrätt i nyproduktion står sig mycket väl i ett jämförande. Andra storstadskommuner är bättre på att bygga på landsbygden. Varberg ger möjlighet att bygga attraktivt i centrum mot att samma företag även bygger i orterna på landsbygden. Dags att villkora Kolla-kvarter mot byggande i Hjälm eller Gällinge, kanske....

Energifrågan i fokus

Såg just klart på partiledardebatten i SVT. Bra debatt som klargjorde skillnaderna. Alliansen vet vad de vill och kan visa ett resultat, medan vänstersidan ger olika eller inget budskap. Signifikant att Mona Sahlin hade slut på debattid när det var en halvtimma kvar. Det gav Peter E och Lars O fritt utrymme att lägga ut texten. Bevare oss om så blir fallet efter valet!!

Nu var det intressant att höra inledningen om energifrågan. Det räcker att se de stora dagstidningarnas annonssidor för att inse att något viktigt har hänt i sverige. Landet satsar på förnyelsebara bränslen och bioenergi, samtidigt som energiförsörjningen säkrats, på ett sätt som aldrig skådats. Att kärnkraftverken kan moderniseras där vi redan har reaktorer innebär bara att de nu kan avveckla sig själva på kommersiella grunder. För oavsett hur varm Jan B talar sig för kärnkraft så talar verkligheten för att de energikällor som lönar sig bäst att investera i är de förnyelsebara.

Alliansen kommer att plocka in försprånget i god tid före valet. När vi är ikapp vänstersidan gäller det att skapa utrymme för partierna att profilera sig. Centerpartiet får 9 % i landet och tar två mandat i Halland.