Cykelställsfrågor underskattas

Idag deltog jag i den första Cykelriksdagen på Svenska Mässan i Göteborg, med en panel bestående av ledamöter från alla riksdagspartier. Här är mitt budskap kompletterat med tankar om cykelfrågor som väcktes i samband med debatten.

CP – Centerpartiet = Cykelpartiet

Kritiserade regeringen med representanter Johan Andersson (S) och Karin Svensson-Smith (Mp) för att den dröjt med Nationell Cykelstrategi. Den skulle varit klar 2016 och inte heller idag kunde besked ges när den kommer vara färdig. Utan strategi finns ingen vägledning för investeringar, prioriteringar, satsningar och regler.





Stor publik på Svenska Mässna och direktsänt i SVT Forum den 3 mars kl 13-14.30.

Planera för cykel

Cykeln återtar sin plats i människors resvanor efter att ha varit åsidosatt länge. Som den alltid har i städer som Köpenhamn och Amsterdam, men likt i Sverige då mina föräldrar var unga och fortfarande är i delar av världen som inte haft den utveckling vi sett.

Jag som bostadspolitiker ser att just Cykeln är det transportslag på det naturligaste sättet knyter samman bostaden med det som brukar kallas för transportinfrastruktur.

Ser det som självklart att den alltid finns med och tar plats i planeringen av bostäder. Den bidrar till att knyta samman människor med olika bakgrund och förutsättningar på ett naturligt sätt – när alla cyklar. Ökad cykling är ett sätt att skapa integration. Alla kan cykla och när människor med olika socioekonomisk bakgrund möts på cykelbanan.

Centerpartiet anser att cykling ska ha en given plats som ett eget transportslag i infrastruktur. Först då kan investeringarna träffa rätt.

Cykelplanering är en del av det vi skulle vilja se ingick i vad som skulle kunna bli en regional bostads- och infrastrukturplanering, något en utredning föreslog nyligen, men som regeringen inte gått vidare med. Finansieringen ska då kunna fördelas mellan stat, kommuner, region med olika former av medfinansiering och avgifter på exempelvis bilparkering.

I tätorter

Det skall ges utrymme åt cyklister i trafikplaneringen, med cykelfartsgator, säkra korsningar, där den kommer i kontakt med motorfordon och gående, trygga och säkra cykelparkeringar vid knutpunkter. Gatuparkeringar tas bort och ersätts med cykelfält.

På landsbygden

Vinterväghållningen såväl i städer som längs vägarna ska ta hänsyn till framkomlighet för cykel.

Att ställa transportslag mot varandra som Mp vill är fel väg, då hela Sverige är väldigt stort. Kilometerskatten straffar avståndet mer än utsläppen och vi måste sträva efter fossilfrihet oavsett vilket transportslag det handlar om.

Cykelleder ska inte enbart utformas som turiststråk utan samtidigt vara ett medel för cykelpendlare. Raka vägar ska eftersträvas för den långväga cyklistens behov.

Säkrare cykling

Trafikanterna behöver utbildas och det gäller inte minst vi som cyklar i att ta hänsyn, följa regler och cykla säkert.

Trafikverket kan vara samordnare och inrätta ett cykelkansli, för kunskapande, regleringar och rådgivning till kommuner.

Cyklister har ett ansvar att vara synliga och uppmärksamma, bära hjälm. Men det är viktigt att bilister och framförallt förare av tunga fordon lär sig och förses med hjälpmedel, att vara uppmärksamma.






Moderator Klas Elm, Johan Andersson (s)
och Jakob Forssmed (Kd)

Det är alldeles för många som förolyckas och skadas. När nu cyklingen ökar (glädjande nog) måste vi se till att skadekurvan böjer av och avviker. Det handlar om vad cyklisten själv gör, men framförallt på att vi separerar trafikslagen och förtydligar reglerna.

Cykeln i kollektivtrafiken

Att kunna kombinera cykelpendling med kollektivtrafik vore förstås bra, fast när det är trångt på tåget uppskattar nog resenärerna att kunna använda de platser som finns. Bättre att skapa parkeringsmöjligheter vid pendelstationer och hållplatser och utveckla hyr- och lånesystem.

Främja cykling

Att subventionera inköp av exempelvis elcyklar är ingen bra politik. Hellre använda pengar till infrastrukturinvesteringar och behövs skattelättnader som friskvårdsavdrag måste det gälla all cykling.





Nina Lundström (L), Erik Ottosson (m),
 Jimmy Ståhl (Sd), Karin Svensson-Smith
(Mp) och Emma Wallrup (V)

Föräldrar måste ta ansvar för sina barn i trafiken. Det är inte rimligt att ålägga skolan ett sådant ansvar.

Allt det här är sådant som borde finnas med i en nationell cykelstrategi och det kan inte nog understrykas hur viktigt det är för oss i CP att den presenteras snarast. Regeringens cykelpolitik har råkat ut för en pyspunka.

En årskrönika 2016...

.....låter sig nästan inte göras utan att man går in och kollar sin Facebook. Det är som om tillfällena tagit överhand över skeenden. Det korta perspektivet och enstaka händelser blir viktigare är helhetsintrycken. Förstår ni vad jag menar, känner ni igen er? Eller så har minnet mitt försämrats.

För ganska precis ett år sedan beskrevs 2015 såhär. Året innan 2014 hade varit ett "skitår" och 2015 blev bättre. Delar man in livet i mandatperioder så måste väl 2016 vara ett mellanår då man utvärderar det som varit och försöker blicka framåt.

I september 2018 är det återigen val. Att döma av opinionsundersökningar kan det bli ett intressant val, där Centerpartiet får en starkare ställning. Om det blir i regering eller fortsatt opposition vet vi heller inget om. Man får utgå från att de fyra partier som hittills utgjort Alliansen är ETT regeringsalternativ och att det ger möjligheter också för oss enskilda riksdagsledamöter att ta plats inom ramen för ett maktskifte.

USA:s val

Resor i tjänsten gör man många, kanske alltför många och det är lätt att bli så blasé att det bara efter något år är svårt att minnas vart man reste och vilket syftet var med resan. Återigen tur man har Facebook, foton och blogg att gå tillbaks till. Många gånger är syftet att representera, landet, partiet, utskottet eller något nätverk och då är personen (jag) underordnad syftet. Året inleddes med ett besök i Seattle redan i februari tillsammans med några av kollegerna i Civilutskottet (resten valde att besöka Sydkorea).

Den andra resan är den mest minnesvärda. USA skulle välja sin första kvinnliga president att efterträda den förste med Afroamerikanskt ursprung, men dessa blåstes på mållinjen av överraskningarnas herre, mannen som talar först och tänker efteråt (i bästa fall), miljardären Donald Trump. Vi var sju ledamöter från Centerpartiet som deltog i ett arrangemang tillsammans med ungefär 200 personer från ett 40-tal länder. Mycket har skrivits på facebook och även på min C-blogg, här. Efter att ha besökt ett valmöte med Trump blev några av oss varse faran, då vi närapå rycktes med i den enorma entusiasm som präglade mötesdeltagarna. Karisma, entusiasm och energi ska inte underskattas. I kombination med ett populistiskt, förenklat och värdekonservativt budskap blir det förfärande vinstgivande. På plats i möteslokalen i Leesburgh, Virginia fick jag tillfälle att lära känna Trump-anhängarna och efteråt kunna ha en dialog med en av dem, via direktkanalen Messenger. Amerikaner vet nog ungefär lika lite om världen utanför sitt stora land som det vi vet om USA.

Halland förblev helt 

Frågan om regionindelning handlar ju icke enbart om Hallands vara eller icke vara. Det är bekant att många partikamrater i olika delar av landet önskade en regionreform med färre och större regioner som motvikt till en stat som blir alltmer centralstyrd, svaga och underbemannade länsstyrelser och myndigheter som tar order endast av regeringen och inte visar mycket av intresse för vad de uträttar får för effekter regionalt. Mycket av det som utretts och presenterats av Indelningskommittén (Kent Johansson och Barbro Holmberg) handlar om just detta. Väldigt litet av diskussionen här hemma handlade om det, utan enbart om huruvida Halland skulle bestå som län och region, eller inte. Från regionledningens håll drevs en kampanj som med stor säkerhet varit framgångsrik, också så till vida att det satte käppar i hjulen för de regionala krafter i andra delar av landet som hade önskat en annan utveckling.

Själv har jag i flera debattartiklar och inlägg pläderat för Hallands möjligheter att verka som region, men det har aldrig varit mitt syfte att stoppa en reform som skulle ge oss decentraliserade statliga myndigheter och slagkraftiga folkvalda organ på regional nivå, åt dem som själva önskat det. Om frågan kommit så långt som till riksdagens bord hade det blivit min uttalade mening som gällt, nämligen att följa partilinjen så som den formats av riksdagsgrupp och partiledning. I slutförhandlingarna lämnades Halland och även Jämtland utanför diskussionen av det enkla skälet att motståndet här var enigt, välformulerat och motiverat. I Hallands fall dessutom underbyggt av reella förutsättningar att i framtiden fortsätta verka som region.

Nu är frågan inte längre aktuell och därmed borde det finnas bättre förutsättningar att föra fram förslag om hur vårt län inom en generation ska växa till 500 000 invånare och bli attraktivt för forskningsbaserade industri- och tjänsteföretag, genom att utveckla former för gemensam planering av bostäder och infrastruktur över kommun och länsgränser, i arbetsmarknadsregioner. Jag kommer i Riksdagen att efterlysa den sedan länge utredda regionplaneringsreformen, som regeringen tidigare utlovat ska komma sedan indelningskommittén presenterat sina förslag. Att Halland alltjämt är helt är givetvis glädjande, men samarbeten och villkoren för en stärkt regional demokrati hoppas jag nu kan diskuteras förutsättningslöst och utan en snara hårt knuten om halsen.

Bostadssamtalen

Året inleddes ju med att regeringen bjöd in de finanspolitiska talespersonerna till samtal, i syfte att nå en bred och blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Det första som bestämdes var att också bjuda med de bostadspolitiska talespersonerna och på det viset kom jag med. Det var Kaplan som inledde och Eriksson som avslutade. Ett ministerbyte mitt i alltsammans med den turbulensen som var kring Mehmet Kaplan underlättade inte. Och givetvis inte heller det totala ointresset från regeringens sida att släppa subventionspolitiken, att diskutera reformer av bostadsmarknaden som innebar att Hyresgästföreningens intressen skulle utmanas. Små meningsskiljaktigheter inom Alliansen om ränteavdraget, samt även där ett ointresse från regeringen att diskutera en nedtrappning av detsamma gjorde att det ganska snabbt stod klart att samtalen inte skulle leda någonvart. Att fortsätta samtalen med Vänsterpartiet kvar vid bordet är en omöjlighet. När den som vill minst sätter agendan händer inget.

Bostadsfrågan idag

Efter samtalen presenterade regeringen snabbt en 22-punkterslista med några mer eller mindre menlösa förslag, ett par tveksamma och några oacceptabla (subventioner). Den bostadspolitiska debatten fortsätter men utan att något av partierna, inte ens mitt eget, vågar presentera några revolutionerande nya idéer. Debatten behöver vitaliseras och både Alliansen och mitt eget parti måste göra ett omtag, fatta nya beslut och ta ställning till avgörande frågor som rör finansiering, kreditrestriktioner och skatter-/avdrag. Det är allvarligt, för bostadsfrågan är kanske den enskilt allra viktigaste lösningen på de flesta samhällsutmaningar vi ser.

Riksdagsarbetet

En stor mängd interpellationer, frågor och kammardebatter har det varit. Det är otroligt stimulerande att debattera med tunga ministrar som Morgan Johansson (S), Mehmet Kaplan och sedermera Peter Eriksson (Mp), samt Anna Johansson (S) om allt ifrån gode män, till dubbelspåret i Varberg. Året börjar med motionsbehandling i utskott och kammare. Under hela året diskuteras och beslutas om lagförslag. Efter sommaruppehållet arbetas det både med det egna budgetförslaget, partimotioner och alliansgemensamma-, om sakpolitik, samt de egna enskilda motionerna som förväntas lämnas in redan i början av oktober. Strax innan juluppehållet beslutas och diskuteras regeringens budget indelad i respektive utgiftsområde, där bostads- och konsumentpolitiken faller inom Civilutskottet. Däremellan drivs kampanjarbete av olika slag i olika kanaler. Så går ett år i tjänst för Centerpolitiken för medlemmarna och väljarna.

Träning, tävling och hälsa

Året har varit skadefritt och förutom att 2015 avslutades med ett återfall i epilepsi, på grund av utebliven medicinering (ordinerad av läkare), som resulterade i ett påtvingat bilkörningsuppehåll (igen). Det blev både Göteborgsvarv, Falkenbergs Stadslopp och Bockstenstur (MTB-cykling) i år. Gymmet med maskiner och löpband har fått enstaka besök med periodvis lite högre frekvens. Det har känts bra, även om de synliga resultaten är svårupptäckta. Det bästa av allt är att jag orkat hålla ut med löpningen hela året och klarar 10 km rundor på strax över 6 min/km ända tills idag. Matchvikten bör hålla sig under 80 kg, men då måste man inte bara träna mer, utan även äta mindre. Vi får se hur det blir med den saken. Anmälan till Göteborgsvarvet den 20 maj -17 är gjord och betald.

Familjen växer

I takt med att barnen blivit vuxna och skaffat sig egna familjer växer känslan av samhörighet med dem. Förra året avslutades ju på ett dramatiskt sätt då lilla Elsa kom till världen på en bänk med mina och pappan Eriks hjälpande händer. Nu är hon en dam med bestämda åsikter, stark vilja och mycket charm. Hon har fått en kusin, Elis som nu är tre månader och börjar bli en person att ha små samtal och lekar med. Fyra är de nu till antalet, barnbarnen. Dom stärker banden mellan mig, min fru Kicki och de tre barnen, Linnea, Elin och Pontus. I somras var vi på Mallorca och firade hustruns 60-årsdag. Då var alla med.

En som inte längre är med är svärfar Sten. han gick bort den 22 december efter att ha vistats på ett särskilt boende och levt ett stillsamt och bekymmerslöst liv, utan att riktigt känna till sammanhangen. Skönt att få lämna in på det sättet efter ett mödosamt liv som bonde. Att samtidigt fostra tre barn på egen hand, varav en är min älskade hustru, förtjänar min djupaste tacksamhet och respekt.

Våndorna inför framtiden

Jag lutar åt att kandidera för ytterligare en period i riksdagen och känner mig taggad att ta mer plats som bostadspolitiker, samt att bredda engagemanget i de övriga frågorna som Civilutskottet ägnar sig åt. Under våren sker nomineringarna och i höst är det dags för medlemmarna att ge besked om de har förtroende för mig som deras riksdagskandidat. För mig som ännu är tjänstledig från mitt arbete på konsultbolaget är en återgång till yrkeslivet en möjlighet, liksom andra dörrar som säkert öppnar sig den dag man bestämmer sig för att kliva av. Men som sagt. Det är inte tanken som det känns nu. Jag har mer att uträtta och bostadspolitiken är en alltför viktig fråga för att bara lämna vidare. Hoppas dock på att den lyfts fram mer i vår centrala kommunikation.

Om...

Valet i USA, osäkerheten som råder i världen och det spel som pågår mellan stormakterna, där nu även Kina blandat sig i med sin ekonomiska makt kan vara ett hot eller en möjlighet. Om världens ledare bestämmer sig för att rädda planeten och dess känsliga ekosystem genom att fullfölja Parisavtalet och sluta fred även i cyberkriget. Om vi lär oss att människor i alla tider rest, flyttat dit där möjligheterna att starta om med ett bättre liv åt sina efterkommande och anpassar våra attityder till det så finns det hopp även för mänskligheten. Om vi ger integrationen ett innehåll som är begripligt för den som förväntas bli integrerad, kan erbjuda sådana levnadsregler och villkor så att alternativet utanförskap inte är ett alternativ för den enskilde, då finns det hopp också för alla de vuxna och barn som lever i vårt land.

Med dessa ord vill jag önska läsarna ett gott slut och ett gott nytt 2017.

Kungsbacka den 30 december 2016

Ola Johansson

Ukraina och Ullared

Jag borde skriva om min oro för situationen i östra Ukraina, om världens relationer med Putin och de historiska händelserna för 25 år sedan, när Berlinmuren föll och Warszawapakten förlorade sitt grepp över Östeuropa, något Ryssland nu försöker återta. Istället kom mitt skrivande att handla om Ullared och ett visst varuhus.

En av de motioner jag skrivit handlar om hur beräkningsmodellen för vägttrafiinvesteringar borde förändras för att kunna påvisa värdet av väginvesteringar vars uppgift inte är att sammankoppla storstadsregioner med varann, utan att helt enkelt underlätta för dem som reser till och från arbetsplatser i Sveriges inland, som underlättar för industri och handel i hela landet. En sådan förändring skulle även göra det enklare att ta sig till Ullared från E20 i Varberg och Falkenberg. Något som många tycks ha svårigheter med till och från.

Så här skriver jag i slutet av motionen:

"Nettonuvärdeskvoten (NNK) eller samhällsnyttoprincipen tar inte fullt ut hänsyn till behovet av att tillgängliggöra arbetsplatser och kommersiella centrum som ligger utanför större samlade bebyggelseområden, såsom storstadsregioner och kommuncentra. Ett exempel är ett välkänt och etablerat handelsområde i Ullared, som huvudsakligen nås via två vägar RV153 och RV154. Ingen av dessa värderas så högt enligt samhällsnyttoprincipen att de prioriteras i de nu gällande infrastrukturplanerna, då dessa båda vägar i kalkylerna värderas var för sig. Den samlade nyttan i att båda rustas till trafiksäker standard borde vara avgörande, då det handlar om att minimera olycksrisker, samt att kombinera tung trafik till och från industrier på det Sydsvenska höglandet med stundtals mycket stor belastning av persontransporter till och från landets mest besökta och välkända handelscentrum. 

Detta och likande exempel på infrastruktursatsningar som främjar tillgängligheten till industrier, handel och arbetsplatser, från och till Sveriges småorter och kommuncentra borde värderas annorlunda enligt nettonuvärdeskvoten, varför jag anser att denna borde breddas."

Ola Johansson (C) Vill du ta del av mina övriga motioners innehåll finns de här:

http://www.riksdagen.se/sv/ledamoter-partier/Hitta-ledamot/Ledamoter/Johansson-Ola-0934639939611/

Motionsinlämning torsdag 6 november

Den här bloggen presenterar kort de flesta av de enskilda motioner som ska lämnas in på fredag den 7 november, senast. Utan inbördes ordning ser ni en bild från min mobilkamera som visar rubriken, vem jag lämnar in motionen tillsammans med och vad jag vill att riksdagen ska besluta. Har ni frågor, eller vill läsa hela motionen är ni välkomna att höra av er, eller om ett par dagar, gå in på www.riksdagen.se och leta upp mig i förteckningen av ledamöter. Där hittar ni allt som sagts och gjorts.

1. Motionen som för första gången presenterar den bygglovsbefriade åtgärd som uppkallats efter den som kläckt idén. Moi! "bOLAgsbyggen", skriver jag när jag tillsammans med medmotionärerna, Anders Ahlgren och Kristina Yngwe beskriver hur enklare förändringar i byggnaders utformning och användning kan bidra till att nya företag kan starta, växa och anställa. Här nämner jag också en del orimligheter i gammal lagstiftning som reglerar ekonomibyggnader i lantbruksverksamhet som borde moderniseras och anpassas till nutidens krav.

2. CSN-bidrag för inackordering tillåts inte för vissa nationella idrottsutbildningar för elitsatsande ungdomar. En likalydande motion lämnades in förra året. Idén kommer hemifrån. Jag undertecknar den här ensam. 

3. Man läser om fler och fler, framförallt regler som sätts upp av Arbetsmiljöverket som kan förefalla väl motiverade, men som omöjliggör service på landsbygden. Med ett sådant exempel för jag fram förslaget att vi, liksom Alliansregeringen införde en landsbygdsprövning av regeringsbeslut, ska låta landsbygdspröva myndighetsbeslut. Det som ett sätt att undvika situationer som den som beskrivs i motionen.

4. Skattevillkoren skiljer sig åt inom kulturområdet. Det mest omtalade exemplet är den så kallade dansbandsmomsen. Kulturmoms om bandet spelar för en sittande publik, men om de dansar erläggs full moms. Per Lodenius har skrivit motionen som jag har medundertecknat.

5. Det är tredje gången vi lägger den här motionen, vars förslag skulle underlätta mycket för vägföreningar, stora och små som behöver ändra andelstal och inte är beredda att vänta på eller betala för en lantmäteriförrättning.

6. Själv har jag som kommunpolitker erfarenhet av hur svårt det kan vara att gå från en totalt oreglerad färdtjänst till samordnade transporter som bokas via en beställningscentral. Nu vill jag ta nästa steg och det är att inom ramen för detta möjliggöra valfrihet och möjlighet att själv bestämma vem som ska köra. Kristina Yngwe väckte idén och Lena Ek ville vara med. De båda föreslår en försöksverksamhet med LoV i Skåne, respektive Östergötland, medan jag ännu ligger lågt med Halland. Idén backar jag upp till fullo.

7. Jag väckte idén att föra fram ett försökslän för enklare planprocesser och friare regler som gör byggandet av bostäder billigare, snabbare och mer industriellt. Här var Lena Ek snabbast med att hänga på. Därför blir Östergötland det län som föreslås som försöksområde och med ett särskilt fokus på energieffektiva bostäder. 

Det kommer en liknande motion med förslaget att Även Uppsala län blir ett försökslän och det baserat på en motion av Solveig Zander. Jag är med även på den så det blir två försöksområde om mina motioner bifalls, Uppsala och Östergötland.

8. Skatteregler missgynnar hyresrätter som är utformade som fristående hus i ett plan. Förslaget kommer från en medborgare som hört av sig och det är andra året den här motionen läggs.

9. Många som är i missbruksvård ingår i så kallade substitutionsprogram som innebär att man för att bli kvitt sitt narkotikaberoende förskrivs narkotiska preparat för att hålla abstinensen i schack och klara ett socialt liv med kompisar, familj, arbete eller studier. Jag är ingen expert på området, det var däremot den framlidne William Petzäll från Borås och Varberg. Jag såg dokumentären om hans person, liv och öde och berördes starkt av han engagemang i missbruksfrågor. Det finns ofta starka skäl att avbryta en sådan behandling, men när det sker får det ofta konsekvenser för den som plötsligt utesluts från vård med substitutionsprogram. Tack mamma Annika för att du gav mig idén.

10. Kränkningsappar har många namn och det dyker ständigt upp nya. Det finns idag så många fler sätt att mobba och trakassera varann och lagstiftningen är inte anpassad till teknikens möjligheter. Vi behöver gripa in och säga ifrån vad som är tillåtet, eller inte. Lagstiftningen är inte tydlig nog. Tillsammans med en kollega som slutat, skrev jag denna, i år blev det med Heléna Lindahl.

11. Det var på Nordiska rådet förra veckan som jag förstod hur viktigt det är att ändra de nationella reglerna för flampunkten på marin diesel. Svaveldirektivet tvingar sjöfarten i Östersjön och Kattegatt till en nödvändig omställning. Det fördyrar initialt transporterna när man måste sluta med den hälsofarliga bunkeroljan med hög svavelhalt. Jag fick med mig Anders Åkesson på detta. Vi ser möjligheter att även ställa om till biodiesel i sjöfarten och utöver att vi får samma flampunkt på all slags diesel, kan vi också introducera inblandning av HVO baserat på biomassa av olika slag.

12. Elbilsmarknaden växer snabbt och med det behovet att kunna ladda bilar. Här introduceras en satsning på särskilda stråk, men hemma i bostadsområdet har jag väckt frågan om hur man kan ladda sin elbil i garaget. Per Lodenius skrev och jag hängde med.

13. Nettonuvärdeskvoten, eller samhällsnyttoprincipen fungerar som ett sätt att motivera en infrastrukturinvestering gentemot att inte göra någonting. Det har gett oss möjligheter även i Halland, men det begränsar också våra möjligheter att investera i några av de mest angelägna trafiksäkerhetshöjande åtgärderna. Med ett exempel som utgår från Sveriges mest besökta och kända handelsområde i Ullared lyfter jag hur denna kvot borde förändras. Som grund har jag kindanppat en tidigare S-motion som beskriver problemen om det utöver konstansen för vägbygget också behöver göras en arkeologisk undersökning. Den belastar också projektet, vilket skapar orättvisor som gör att olika investeringar inte värderas lika i samhällsnyttoprincipen.

Ja det var väl det hela. I morgon torsdag förfärdigas en C-motion om bostadspoltik och en om konsumentfrågor, båda läggs av mig som Centerpartiets talesperson och ledamot i Civilutskottet. Ytterligare några kommer att läggas som alliansgemensamma i CU och sex motioner som partimotioner som undertecknas av samtliga C-ledamöter.

Ola Johansson

Centerpartiet

Varvet!!

Nöjd!! Det gick och utan större problem. Visst! Sämsta tiden någonsin; 2.01:o4 är fem minuter sämre än sist, men då var jag tio år yngre och hade (nog) tränat mer och längre.
Trevligt också att träffa folk man känner före start och önska dem lycka till. Också roligt att heja på folk längs vägen. Min fru, Kicki och en kompis till henne, Inger, stod vid avenyn vid 16 km. Det var där den här blden togs och då var jag nog ganska pigg. Värre vid Skanstorget och upp emot Linnéplatsen, då börjar det kännas att man sprungit längre än vanligt. Mest av allt är jag nöjd med det jämna tempot. Höll mellan 5.36 - 5.45 hela vägen, enligt SMS-tjänsten med rapporter. Teknikens under och bra hjälpmedel för den som vill följa någon längs vägen. Förhållandena var perfekta, varken för varmt, eller för kallt och lagom vind.

Här är mellantiderna:
Start; 15.51 (då hade segraren varit i mål 45 minuter) Startgrupp 17
5 km; 28.08 (5.37/km) Strax före Älvsborgsbron känns det fortfarande väldigt bra
10 km; 56-09 (5.36/km) Vid Lindholmen vet man om man klarar eller inte
15 km; 1.25:17 (5.41/km) Nordstan och målet inom räckhåll
21 km; 2.01:04 (5.45/km) Äntligen Slottskogsvallen!