Nyspråk och sanningens sexualliv

Nu är man ju inte helt ensam över att låta indignerad över Donald Trump´s slirande med fakta, vare sig i går i Melbourne, Florida, eller vid andra tillfällen. Att inget speciellt hände i Sverige just igår är nu vid det här laget uppenbart. Det ska bli intressant att höra USA:s UD:s förklaring, men knappast klargörande.

Leesburgh, Virginia - 4H-gården

Vad den nyvalde presidenten ägnar sig åt är en systematisk förskjutning av bildsättningen gentemot hemmaopinionen och vad som oroar mig mest nu är att jag tror det kan lyckas. Medan hans stackars stab, med vicepresidenten Mike Pence som sin främste företrädare, gör vad de kan för att förklara, förringa och förenkla, fortsätter anklagelserna att hagla mot etablerad forskning, oberoende media, samt opponenter av olika slag. Vad omvärlden tror och tycker är ointressant för honom och för dem. För de som valt att ansluta sig till Trump, handlar det om att hålla med, vara till lags och flyta med strömmen. Annars förlorar du jobbet och det lilla du fått av inflytande och stunder i rampljuset. Dom som gjort det valet kommer att stå bakom honom, ända tills dess han faller och krossar dem alla.

Som ni kanske känner till var jag på ett av Donald Trump's valmöten i höstas och lät mig påverkas av den stämning han lyckades skapa. Känslan, där i Leesburgh, Virgina, kan ha varit liknande vad som upplevs i miljöer där alla tycker likadant, eller förväntas göra det och där deras känslor bekräftas av den som står på scenen. En artist, en politiker, en predikant. På mötet träffade jag en (vad jag tror) ganska typisk Trump-anhängare, Mark, en Sales Manager, boende i Hagerstown, Maryland, gift och far till tre döttrar. På sin facebooksida beskriver han sig som conservative. Vi är vänner och har sedan jag kom hem - i chock över valresultatet - haft en diskussion över facebooks chat om vad som sker i USA, i Europa och världen. Det är en vänskap som jag gläder mig åt och som ger perspektiv på saker. Jag tror Mark är ganska representativ för dem som röstat. Inte dum och inte rasist. Dock omöjlig att övertyga om värdet av globalisering, riskerna med klimatförändringar, sakernas tillstånd (även i Europa), fyktingars situation, USA:s roll och effekterna av olika yttranden från presidenten.

Heléna i samtal med vännen Mark.

Det som slår mig är hur likt han och dessa stödtrupper agerar om vi jämför med hur anhängare till Sverigedemokraterna agerar. Jag tycker mig se samma sorts nätforum bland Trumpanhängare som hos vår egen SD-svans. Jämfört med Donald Trump är vår egen Åkesson en BoyScout, för att använda ett amerikanskt bildspråk. Det vi ser hända nu i USA är precis samma saker som vi oroas av håller på att ske här hemma. Nämligen att ett parti och dess främste företrädare väljer att förlita sig på ett starkt nationalistiskt budskap, där främlingar anklagas för både det ena och det andra. Där sanningen sätts på undantag och där den som vill berätta om det anklagas för att ljuga och gå någon annans ärende. När etablerade partier säger sig vilja öppna dörren för samtal med SD så bereds marken för en Svensk Trump och varför då inte från vårt eget etablerat konservativa parti.

Vi kan Trump-vokabulären vid det här laget. "Fake News", Alternative facts", allt som hämtat ur den klassiska Orwell-romanen från 40-talet, 1984. Då när den skrevs 1948 var det med hotet av ett repressivt Sovjetunionen. Nu är det högerextrema nationalister i hela världen som använder Nyspråk, med föreställningen att ”krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.”

Hanna, Heléna och jag. Just efter jag gett en intervju i P4

Det ska bli intressant att se vilka som vågar sluta upp bakom Trump och vilka utöver John Mc Caine inom Republikanska paritet som öppet kritiserar. Den nationelle säkerhetsrådgivaren fick sparken efter att ha tjuvstartat Putin-lobbyismen. Nu är det frågan vem som vågar sticka huvudet i snaran. Ett tips på någon med "rätt sorts" internationell erfarenhet skulle kunna vara Sverigedemokraternas förre rättspolitiska talesperson Kent Ekeroth. Han lär såvitt jag vet vara tillgänglig och öppen för förslag. Han har det temperament som krävs och måhända även röka att bjuda på.

Nåja det sista platsar väl i kategorin alternativa fakta. Att han skulle ha muckat gräl i krogkön och tillsammans med riksdagskollegan Erik Almqvist varit ute och jagat folk med järnrör är fortfarande betraktat som "fake news" inom den Sverigedemokratiska hegemonin.

Käll- och faktakoll är inte saker som prioriteras i den nätvärld där sanning är något som blir till genom delning. Att Melbourne ligger i Australien känner de flesta till, nu vet vi att en sådan ort även finns i Florida. Större är inte världen. Under den månad som gått sedan Trump svors in har vi lärt oss hur det går till att manipulera sanning i stor skala.

En positiv spaning skulle kunna vara att just Donald Trump och alla han klavertramp får svenskar att begripa farorna med att sluta ifrågasätta politisk propaganda och demagogi. Några partier och enskilda politiker kommer att drabbas och dras med den dag då Trump faller och USA:s president heter Mike Pence. So help me God - ske din vilja!

Till skillnad från USA har vi ett val

Veckan då Moderatledaren, utan föregående förankring, meddelade att hon vill fälla regeringen med en alliansgemensam budget redan nu och Donald Trump installerades som USA:s president har sannerligen fått olika ledarskribenter, debattörer och krönikörer att reflektera. Jag ska inte tävla med skarpare hjärnor och pennor i det.

Kan bara konstatera att det inte på flera decennier varit så avvikande som det är nu, att ha en inkluderande människosyn och basera sina ställningstaganden på fakta och värderingar. I min facebooktråd har jag vid två tillfällen de senaste dagarna ombetts att kommentera det faktum att Bondeförbundet, det parti som sedermera blev Centerpartiet, under tidigt trettiotal i programskrivningar ville "bevara den svenska folkstammen". Ett tankegods som det idag inte går att försvara, men som nog får anses som ganska representativ för den tiden, då det Tyska folket valde Adolf Hitler till sin rikskansler och banade väg för förintelsen.

Det bekymrar inte frågeställarna nämnvärt att det idag 2017 är en idé som burit fram ett politiskt parti till positionen näst största parti i vissa mätningar och som moderatledaren förväntar sig ska utgöra underlag för ett maktövertagande.

Som ledande (nåja..) företrädare för Centerpartiet tar jag självklart avstånd från dessa snart 85 år gamla värderingar, vilka uttrycktes av personer som föddes på 1800-talet och konstaterar att mitt parti, det liberala Centerpartiet idag är det som allra starkast förespråkar öppenhet och mångfald. En svenskhet i tiden! Det är däremot högst klandervärt av ett parti, som emellanåt utesluter eller låter avskeda de minde betydelsefulla lokalpolitiker och tjänstemän som överträder anständigheternas gräns, inte tagit avstånd från vad de representerat så sent som 1995, eller då deras partiledare gjorde det aktiva valet att ansluta sig och stödja ett öppet nynazistiskt program. Det finns en förväntan hos en del att Sverigedemokraterna nu ska få ett inflytande i politiken. Denna artikuleras med fraserna "ni måste lyssna till SD - folkets röst". Som om vi inte lyssnade!? Vi lyssnar, men förbehåller oss rätten att inte hålla med dem. Åtminstone gör de flesta av oss inte det.

Jag var med på Donald Trumps valmöte i Leesburgh, Virginia

Donald Trump valdes av en majoritet (nåja..) till USA:s president av personer som med berått mod föredragit hans strikt konservativa och nationalistiska budskap framför mer liberala värden. Det ingår i varje demokrati att tugga i sig det faktum att även en idiot och en mytoman med narcissistiska drag, kan bli vald till president i världens hittills ledande stormakt. Vad det får för konsekvenser vet vi inte ännu. Vi kan bara konstatera att de galenskaper vi förut trodde inte kunde överträffas, nu upprepar sig gång på gång och på de mest häpnadsväckande sätt. Det uppenbara blir lögn och en svuren fiende blir vän. Amerika kommer aldrig att bli det samma igen och frågan är vad som händer med Sverige. Vi har fortfarande ett val och det känns hoppingivande.

Ola Johansson
Centerpartiet

En årskrönika 2016...

.....låter sig nästan inte göras utan att man går in och kollar sin Facebook. Det är som om tillfällena tagit överhand över skeenden. Det korta perspektivet och enstaka händelser blir viktigare är helhetsintrycken. Förstår ni vad jag menar, känner ni igen er? Eller så har minnet mitt försämrats.

För ganska precis ett år sedan beskrevs 2015 såhär. Året innan 2014 hade varit ett "skitår" och 2015 blev bättre. Delar man in livet i mandatperioder så måste väl 2016 vara ett mellanår då man utvärderar det som varit och försöker blicka framåt.

I september 2018 är det återigen val. Att döma av opinionsundersökningar kan det bli ett intressant val, där Centerpartiet får en starkare ställning. Om det blir i regering eller fortsatt opposition vet vi heller inget om. Man får utgå från att de fyra partier som hittills utgjort Alliansen är ETT regeringsalternativ och att det ger möjligheter också för oss enskilda riksdagsledamöter att ta plats inom ramen för ett maktskifte.

USA:s val

Resor i tjänsten gör man många, kanske alltför många och det är lätt att bli så blasé att det bara efter något år är svårt att minnas vart man reste och vilket syftet var med resan. Återigen tur man har Facebook, foton och blogg att gå tillbaks till. Många gånger är syftet att representera, landet, partiet, utskottet eller något nätverk och då är personen (jag) underordnad syftet. Året inleddes med ett besök i Seattle redan i februari tillsammans med några av kollegerna i Civilutskottet (resten valde att besöka Sydkorea).

Den andra resan är den mest minnesvärda. USA skulle välja sin första kvinnliga president att efterträda den förste med Afroamerikanskt ursprung, men dessa blåstes på mållinjen av överraskningarnas herre, mannen som talar först och tänker efteråt (i bästa fall), miljardären Donald Trump. Vi var sju ledamöter från Centerpartiet som deltog i ett arrangemang tillsammans med ungefär 200 personer från ett 40-tal länder. Mycket har skrivits på facebook och även på min C-blogg, här. Efter att ha besökt ett valmöte med Trump blev några av oss varse faran, då vi närapå rycktes med i den enorma entusiasm som präglade mötesdeltagarna. Karisma, entusiasm och energi ska inte underskattas. I kombination med ett populistiskt, förenklat och värdekonservativt budskap blir det förfärande vinstgivande. På plats i möteslokalen i Leesburgh, Virginia fick jag tillfälle att lära känna Trump-anhängarna och efteråt kunna ha en dialog med en av dem, via direktkanalen Messenger. Amerikaner vet nog ungefär lika lite om världen utanför sitt stora land som det vi vet om USA.

Halland förblev helt 

Frågan om regionindelning handlar ju icke enbart om Hallands vara eller icke vara. Det är bekant att många partikamrater i olika delar av landet önskade en regionreform med färre och större regioner som motvikt till en stat som blir alltmer centralstyrd, svaga och underbemannade länsstyrelser och myndigheter som tar order endast av regeringen och inte visar mycket av intresse för vad de uträttar får för effekter regionalt. Mycket av det som utretts och presenterats av Indelningskommittén (Kent Johansson och Barbro Holmberg) handlar om just detta. Väldigt litet av diskussionen här hemma handlade om det, utan enbart om huruvida Halland skulle bestå som län och region, eller inte. Från regionledningens håll drevs en kampanj som med stor säkerhet varit framgångsrik, också så till vida att det satte käppar i hjulen för de regionala krafter i andra delar av landet som hade önskat en annan utveckling.

Själv har jag i flera debattartiklar och inlägg pläderat för Hallands möjligheter att verka som region, men det har aldrig varit mitt syfte att stoppa en reform som skulle ge oss decentraliserade statliga myndigheter och slagkraftiga folkvalda organ på regional nivå, åt dem som själva önskat det. Om frågan kommit så långt som till riksdagens bord hade det blivit min uttalade mening som gällt, nämligen att följa partilinjen så som den formats av riksdagsgrupp och partiledning. I slutförhandlingarna lämnades Halland och även Jämtland utanför diskussionen av det enkla skälet att motståndet här var enigt, välformulerat och motiverat. I Hallands fall dessutom underbyggt av reella förutsättningar att i framtiden fortsätta verka som region.

Nu är frågan inte längre aktuell och därmed borde det finnas bättre förutsättningar att föra fram förslag om hur vårt län inom en generation ska växa till 500 000 invånare och bli attraktivt för forskningsbaserade industri- och tjänsteföretag, genom att utveckla former för gemensam planering av bostäder och infrastruktur över kommun och länsgränser, i arbetsmarknadsregioner. Jag kommer i Riksdagen att efterlysa den sedan länge utredda regionplaneringsreformen, som regeringen tidigare utlovat ska komma sedan indelningskommittén presenterat sina förslag. Att Halland alltjämt är helt är givetvis glädjande, men samarbeten och villkoren för en stärkt regional demokrati hoppas jag nu kan diskuteras förutsättningslöst och utan en snara hårt knuten om halsen.

Bostadssamtalen

Året inleddes ju med att regeringen bjöd in de finanspolitiska talespersonerna till samtal, i syfte att nå en bred och blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Det första som bestämdes var att också bjuda med de bostadspolitiska talespersonerna och på det viset kom jag med. Det var Kaplan som inledde och Eriksson som avslutade. Ett ministerbyte mitt i alltsammans med den turbulensen som var kring Mehmet Kaplan underlättade inte. Och givetvis inte heller det totala ointresset från regeringens sida att släppa subventionspolitiken, att diskutera reformer av bostadsmarknaden som innebar att Hyresgästföreningens intressen skulle utmanas. Små meningsskiljaktigheter inom Alliansen om ränteavdraget, samt även där ett ointresse från regeringen att diskutera en nedtrappning av detsamma gjorde att det ganska snabbt stod klart att samtalen inte skulle leda någonvart. Att fortsätta samtalen med Vänsterpartiet kvar vid bordet är en omöjlighet. När den som vill minst sätter agendan händer inget.

Bostadsfrågan idag

Efter samtalen presenterade regeringen snabbt en 22-punkterslista med några mer eller mindre menlösa förslag, ett par tveksamma och några oacceptabla (subventioner). Den bostadspolitiska debatten fortsätter men utan att något av partierna, inte ens mitt eget, vågar presentera några revolutionerande nya idéer. Debatten behöver vitaliseras och både Alliansen och mitt eget parti måste göra ett omtag, fatta nya beslut och ta ställning till avgörande frågor som rör finansiering, kreditrestriktioner och skatter-/avdrag. Det är allvarligt, för bostadsfrågan är kanske den enskilt allra viktigaste lösningen på de flesta samhällsutmaningar vi ser.

Riksdagsarbetet

En stor mängd interpellationer, frågor och kammardebatter har det varit. Det är otroligt stimulerande att debattera med tunga ministrar som Morgan Johansson (S), Mehmet Kaplan och sedermera Peter Eriksson (Mp), samt Anna Johansson (S) om allt ifrån gode män, till dubbelspåret i Varberg. Året börjar med motionsbehandling i utskott och kammare. Under hela året diskuteras och beslutas om lagförslag. Efter sommaruppehållet arbetas det både med det egna budgetförslaget, partimotioner och alliansgemensamma-, om sakpolitik, samt de egna enskilda motionerna som förväntas lämnas in redan i början av oktober. Strax innan juluppehållet beslutas och diskuteras regeringens budget indelad i respektive utgiftsområde, där bostads- och konsumentpolitiken faller inom Civilutskottet. Däremellan drivs kampanjarbete av olika slag i olika kanaler. Så går ett år i tjänst för Centerpolitiken för medlemmarna och väljarna.

Träning, tävling och hälsa

Året har varit skadefritt och förutom att 2015 avslutades med ett återfall i epilepsi, på grund av utebliven medicinering (ordinerad av läkare), som resulterade i ett påtvingat bilkörningsuppehåll (igen). Det blev både Göteborgsvarv, Falkenbergs Stadslopp och Bockstenstur (MTB-cykling) i år. Gymmet med maskiner och löpband har fått enstaka besök med periodvis lite högre frekvens. Det har känts bra, även om de synliga resultaten är svårupptäckta. Det bästa av allt är att jag orkat hålla ut med löpningen hela året och klarar 10 km rundor på strax över 6 min/km ända tills idag. Matchvikten bör hålla sig under 80 kg, men då måste man inte bara träna mer, utan även äta mindre. Vi får se hur det blir med den saken. Anmälan till Göteborgsvarvet den 20 maj -17 är gjord och betald.

Familjen växer

I takt med att barnen blivit vuxna och skaffat sig egna familjer växer känslan av samhörighet med dem. Förra året avslutades ju på ett dramatiskt sätt då lilla Elsa kom till världen på en bänk med mina och pappan Eriks hjälpande händer. Nu är hon en dam med bestämda åsikter, stark vilja och mycket charm. Hon har fått en kusin, Elis som nu är tre månader och börjar bli en person att ha små samtal och lekar med. Fyra är de nu till antalet, barnbarnen. Dom stärker banden mellan mig, min fru Kicki och de tre barnen, Linnea, Elin och Pontus. I somras var vi på Mallorca och firade hustruns 60-årsdag. Då var alla med.

En som inte längre är med är svärfar Sten. han gick bort den 22 december efter att ha vistats på ett särskilt boende och levt ett stillsamt och bekymmerslöst liv, utan att riktigt känna till sammanhangen. Skönt att få lämna in på det sättet efter ett mödosamt liv som bonde. Att samtidigt fostra tre barn på egen hand, varav en är min älskade hustru, förtjänar min djupaste tacksamhet och respekt.

Våndorna inför framtiden

Jag lutar åt att kandidera för ytterligare en period i riksdagen och känner mig taggad att ta mer plats som bostadspolitiker, samt att bredda engagemanget i de övriga frågorna som Civilutskottet ägnar sig åt. Under våren sker nomineringarna och i höst är det dags för medlemmarna att ge besked om de har förtroende för mig som deras riksdagskandidat. För mig som ännu är tjänstledig från mitt arbete på konsultbolaget är en återgång till yrkeslivet en möjlighet, liksom andra dörrar som säkert öppnar sig den dag man bestämmer sig för att kliva av. Men som sagt. Det är inte tanken som det känns nu. Jag har mer att uträtta och bostadspolitiken är en alltför viktig fråga för att bara lämna vidare. Hoppas dock på att den lyfts fram mer i vår centrala kommunikation.

Om...

Valet i USA, osäkerheten som råder i världen och det spel som pågår mellan stormakterna, där nu även Kina blandat sig i med sin ekonomiska makt kan vara ett hot eller en möjlighet. Om världens ledare bestämmer sig för att rädda planeten och dess känsliga ekosystem genom att fullfölja Parisavtalet och sluta fred även i cyberkriget. Om vi lär oss att människor i alla tider rest, flyttat dit där möjligheterna att starta om med ett bättre liv åt sina efterkommande och anpassar våra attityder till det så finns det hopp även för mänskligheten. Om vi ger integrationen ett innehåll som är begripligt för den som förväntas bli integrerad, kan erbjuda sådana levnadsregler och villkor så att alternativet utanförskap inte är ett alternativ för den enskilde, då finns det hopp också för alla de vuxna och barn som lever i vårt land.

Med dessa ord vill jag önska läsarna ett gott slut och ett gott nytt 2017.

Kungsbacka den 30 december 2016

Ola Johansson

11 september 2001 och 13 september 2012

Då sitter jag på Öresundståget och skriver de sista radernaom vistelsen i USA. Det har varit min avsikt att teckna ner tankar och intryckså snart som möjligt och se till att fragmenten fogas samman till en berättelsevarje dag. Det känns viktigt att öppet redovisa vad som händer på en avRiksdagens långa utskottsresor, den första för mig och förhoppningsvis inte densista. Jag vet att det är exklusivt och påkostat att kunna resa långt somledamot en gång per mandatperiod, men det har inte varit någon lyx eller någotöverdåd. Det mesta har betalats ur egen ficka under de fria kvällarna. Att skrivadessa rader tar ett par timmar av dessa i anspråk varje dag och därutövertrassel med att få ut det hela via skakigt nätverk. Dagarna har med undantagför lördagen och söndagen varit fulltecknade med program. I Washington DC organiseratav Ambassaden och i New York City av det lilla Honorära konsulatet, med sinafem anställda.

Jag tror och hoppas det är några som läser detta och som haråsikter om det jag skrivit. Kommentera gärna!

 

11 september - Ground Zero

Mötet med USA fullbordas på sätt och vis med besöket i gårtorsdag på Ground Zero, platsen där händelsen som går under beteckningen 9/11 (nine-eleven) huvudsakligenutspelade sig. De två tornen på World Trade Center finns inte längre, iställetär fyra nya torn på väg att resa sig mot himlen, medan minnesmärkena, detsärskilda museet (provisoriskt som jag uppfattade det) –ritat av den Norskaarkitektbyrån Snöhätta, träden och planteringarna är till för besökare som vi,anhöriga till de som mist livet och turister.

Namn fogas till namn på personer som omkom
den 11 septemer 2001 och 1993

Det är meningslöst att försöka beskriva känslorna. De kommeroch går. Jag berörs av de mänskliga förlusterna på det individuella planet. Att se alla namn, vilken deras uppgift var och hur de var sammanlänkade med varannsom vänner kollegor, släkt. Några av dem aldrig återfunna, så att derasfamiljer haft någonting att begrava därhemma. Kanske berörs jag inte likamycket av mängden döda och händelsens magnitud. Man har ju sett det rulla på TVoch sett filmer, läst artiklar etc. Det är ju egentligen offren för flerahändelser som hedras här. Explosionen 1993, de båda flygplanen som träffadetornen, de båda andra inblandade flygplanen (Pentagon och det som störtade påett fält innan det nådde sitt tilltänkta mål – Vita Huset) med passagerare, desom förolyckades i tornen, brandmän och poliser. Alla har de sina namn påminnesstenarna som kringgärdar bassängerna där det norra och det södra tornenstod för precis 11 år sedan.

Survival tree - ett träd som alla trodde var ett av de alla
döda på Ground Zero började plötsligt skjuta skott
och får nu stå som en levande symbol för överlevnad

Det är mycket som händer runt Ground Zero nu. Det högsta av de sju nya byggnaderna kommer att ha 104 våningar och med hjälp av det gamla ”masttricket” från 30-talet kommer det att bli den högsta byggnaden i USA. En fråga man kan ställa sig är hur det kommer att kännas att sitta högst upp och jobba med vetskapen om vad som hänt tidigare. Blir det lätt att hyra ut kontorsytan? Gatorna i området kommer att återställas delvis till hur de var innan det tidigare WTC skapades och man kommer att knyta an bättre till vattnet, något som man lyckats väldigt väl med på Västra Manhattan. Ett nytt museum kommer att inrymmas på våning -7 under ett av de tidigare tornen, alltså under bassängen. Ja allt detta går säkert att läsa någonstans.

Kom tillbaka om 7 år. 2019 säger vår guide Amy Dreher attallt ska var färdigt.

Vad som hände den där dagen var säkert en tuff upplevelseför nationen. USA har inga fiender i sitt närområde som hotar landgränser. Detär ett stort land som ingen angripare skulle komma på tanken att försökaockupera eller anfalla. Med undantag för Japanernas attack på Pearl Harbour,Hawaii under andra världskriget har Amerikanerna kunnat känna sig trygga i sitteget land. De enda de behövt försvara sig emot är dem själva. Självbildenrämnade med tornen!

Att återuppbygga och samtidigt hedra minnet har varitviktigt. Trots den Islamfientliga retorik som hörs och som i dagarna orsakarvrede och attacker på amerikaner, nu i Jemen och trots den överdrivna patriotismen,parad med en extrem okunnighet om världen, har man lyckats på Ground Zero.

Just hemkommen och full av intryck. Frågan man ställer sigär hur det vi upplevt ska kunna omsättas i förslag och beslut. Det får bli ensenare fråga.

Tack och adjö på ett tag. Hej Kungsbacka, glad att se digigen.

Ola Johansson

Centerpartiet

Global renovering i FN

Tidig morgonstart idag den 11 september. En dag med en viss ödesmättad magi här i New York City. Ceremonierna vid Ground Zero var avsedda för Amerikaner så vi gäster får återkomma senare. Torsdagen är det tänkt att vi ska hedra händelsen och dess offer. Men man kan säga att vi mot slutet av dagen ändå kom in på detta när vi på de Svenska FN representationen fick ett möte med vår ambassadör Mårten Grunditz, där samtalet rörde sig kring FN:s uppdrag, utmaningar och framgångar. Det är viktigt, menade Mårten, att vi förmedlar en positiv bild av vad FN åstadkommit, framförallt de senaste åren från 2005 och fram till idag. Att beskriva det fredsbevarande uppdraget, med alla sina delar, från att hålla isär de stridande parterna, till att efter konflikten återuppbygga det civila samhället, rättsystemen och institutionerna är komplicerat, speciellt med tanke på att det är något FN idag gör på 16 olika håll med 100 000 ”man”. 7 Miljarder dollar är visserligen en stor summa, men med tanke på att det handlar om FN:s totala budget över ett år så är kostnaden inte så stor. Vem som finansierar mest i förhållande till folkmängden ska vi tala tyst om. De nordiska länderna tillsammans betalar 20 % och FN:s årsbudget är 1 % av vad Pentagons budget är.

Omsatt i byggkostnader som egentligen är dagens tema så kan jag nämna att den pågående renoveringen av FN-byggnaderna i NYC kostar totalt 2 miljarder dollar (en god andel av årsbudgeten). FN-ambassadörens beskrivning av FN:s roll och insatser i världen, utmaningarna i Syrien och uppstädningen efter USA:s och Storbritanniens självsvåldiga ageranden i Irak kan man skriva en hel del om, men vi håller oss till byggfrågor.


Utsikt från FN-huset, 28 vån.

För andra gången har vi träffat Skanskas Financial officer här i USA, Göteborgaren Thomas Henriksson. Här i New York gavs vi en liten inblick i hur det är att verka i USA och på vilket sätt Skanska bidrar till att utveckla energieffektivt hälsofrämjande och hållbart byggande.
Det är svårt att verka här, särskilt med tanke på de helt olika lokala förhållanden som råder, på delstatsnivå, men också på lokal nivå. ”Man måste tänka lokalt om man ska göra affärer” och samtidigt se till att ha god relation med det politiska livet. Att det pågår en urbanisering kan man visserligen ha synpunkter på, men som byggföretag måste man bejaka den utvecklingen och göra det bästa, givet de helt olika förutsättningar som råder i de olika klimatzonerna, det politiska landskapet och ekonomiska läge man har att verka i.

Ett exempel på hur olika det kan vara så finns det inte en enhetlig elnätsstandard mellan olika delstater, vilket gör det svårt att till exempel transferera grön el. Dessutom är kapaciteten dålig. Det är inte säkert att den el du använder för att ladda din elbil kommer från förnybar koldioxidneutral källa. Därför kan du inte med säkerhet påstå att det är bättre med elbilar än vanliga bensinfordon på många håll i USA.

Ett schakt av något slag i det urblåsta
FN-högkvarteret

Många skillnader finns i finansieringen, skattereduktionen för den som investerar i exempelvis hus för fattiga, eller ny teknik har vi varit inne på, liksom systemet med PPP, private, public partnership. Nya finansieringsformer är nödvändiga i ett land som har ett i grunden mycket lågt skattetryck, men man kan fråga sig om detta system verkligen kommer att vara hållbart i längden. Det gäller inte bara att investera, man måste underhålla och vara beredda att nyinvestera. Ett kommersiellt åtagande att bygga något är på 58 år och det är en lång tid att vara bunden vid ett finansiellt ansvar.

Hemma i Sverige diskuteras ofta olika kommunala särkrav och det måste sägas att ingenting klår de särkrav en stad eller en delstat kan ställa på en byggare här. Det finns federala regler, men det är upp till var och en att bestämma om man vill tillämpa dem, eller ej. Ändå har Skanska lyckats väl på många håll. LEED är den standard för Grönt byggande som används och nivån Platinum är den högsta.

Säkerhetsrådet, i cirkeln kommer sammaträdesbordet att
placeras

I Skanskas främsta prestige-projekt är guldnivån målet, även om certifiering inte är aktuellt. Projektet vi talar om är själva FN-byggnaden i New York, där vi fick den ovanliga förmånen att vandra runt. Skanska har totalansvaret för entreprenaden till ett värde om 1,4 miljarder dollar. Allt ska vara klart vid årsskiftet 12-13. Det är något man har svårt att tro när man går runt i de olika våningsplanen i den 40 våningar höga administrationsbyggnaden och i sessionssalarna som är under restauration. Huset uppfördes 1949-50, med dåtidens byggteknik, vilket innebär en hel del asbest, mekaniska system och ett föråldrat el-, ventilations-, vatten- och avloppssystem etc. För att inte tala om säkerhetsaspekter, IT-system, telekommunikation, energieffektivitet, öppna kontorslandskap och allt annat som hör till modern kontorsanvändning och byggande.
Det kommer nya obehagliga överraskningar varje dag och kunden kommer med ändringar hela tiden säger Maria Martinsson som är en av byggledarna som visade runt och bland annat lät oss känna på taket i säkerhetsrådets sessionssal, när vi gick en runda på byggandsställningen två meter under det handgjorda innertaket med kupoler och stuckatur. Hur det ser ut och hur det kan bli framgår kanske lite grann av bilderna här, men utsikten från FN-byggnadens 28:e våning är hänförande oavsett om du blickar ut över Manhattan, eller över East River.

Maria Martinsson visar oss runt och avslöjar att
man i dagarna kastat ut arkitekten ur projektet

En annan aspekt som jag måste nämna är hur byggmark-naden fungerar när det gäller att få tag på byggjobbare och underleverantörer. Skanska har valt att arbeta genom facken och det är något som fördyrar entreprenaderna avsevärt och det beror inte på att jobbarna får högre lön, tro inte det. Pengarna försvinner i stelbenta regler vem som får göra vad och betalningar till olika fackiga fonder, oklart vad de skall användas till. Alternativet att jobba med oorganiserade är inte främmande för många konkurrenter och det skapar enorma motsättningar i branschen som inte främjar en positiv utveckling.

Glömde jag säga att Skanskas huvudkontor, där vi började dagen ligger en bit upp i den berömda Empire State Building från 1931. med allt man får vara med om här är det inte mer än rätt att lägga ett per timmar varje dag på att berätta om vad man lär sig och vad man upplever. Att jag villade bort mig på vägen ut ur FN-skrapan och fick hjälp av snälla byggjobbare och Skanskas huvudkontor att hitta ut ska vi inte nämna. ”What happens in New York stays in New York” som vi brukar säga.

Ola Johansson
Centerpartiet

Även Veronica Palm (s) har bloggat om den här dagen.

Capitol Hill och NoMa, tradition och nytänkande

Vistelsden i Washington är över. Idag går resan via tåg mot New York City och i morgon är det fridag, vilket innebär att inget organiserat program finns under söndagen.
Med Saknska som värd fick vi träffa några exploatörer i området NoMa, som ligger nordost om Vita Huset och området runt Capitol Hill. Jonas Hafström, ambassadör i USA, just hemkommen från konventet i Charlotte, berättade lite om sina intryck därifrån. Allt som får oss att bättre förstå USA underlättar att också förstå allt annat vi ser och lär här.

Upprustningen av NoMa där Skanska i stora delar är inblandade och äger mark är en imponerande satsning. Kontor, kontor och kontor. En del bostäder och som de själva erkänner, för lite handel. Byggkranar resta i alla riktingar indikerar att byggkrisen är över. Området var tidigare ett ogästvänligt lagerområde och bangårdar till Union Station. En ny tunnelbanestation var det första som byggdes och därifrån har området utecklats. Det är svårt att tro i detta, som fortfarande är, bilens förlovade land. Cykeln tar mer och mer plats, trots att cykelbanor och gångvägar inte är helt lätta att ta sig fram på (jag sprang några kilometer även den här morgonen). Ett hyrcykelsystem (bilden) har blivit en stor succé och problemet är nu att hyrstationerna har för få platser.

NoMa (North of Massachusetts Avenue) har 45 000 daginnevånare och inom kort kommer här att bo 7000 personer. Man förstår att kontor och arbetsplatser är syftet, men strävan är att få ett område som lever dygnet runt. Arkitekturen är djärv, men ingenstans här i Washington är husen höga. Det är inga billiga bostäder i NoMa och i planerna finns inte, som på andra håll, någon ambition att skapa bostäder åt fattiga. Här bor och arbetar de med inkomster och utbildningsnivå över genomsnitt.

Capitolium är kongressens och senatens byggnader. Den fanns tidigt i nationens historia och byggdes i början av 1800-talet. Sedan dess har det byggts till i omgångar. Besöket där lade till ytterligare en viktig pusselbit att förstå USA. Som guiden ”Mike” sade så ”behöver man förstå slaveriet för att förstå USA” (fritt översatt). En nation som byggdes av slavägare har valt en svart president och det är en lång resa, som troligen inte nått sin ändstation. Rundvandringen omfattade ett oräkneligt antal statyer och byster, massvis med historiska målningar i tak och på väggar och en möjlighet att sitta ner i kongressledamöternas stolar i sessionssalen.

Den mycket generöse Daniel L Strodel (Chief Administative Officer) tog emot oss på sitt kontor. Daniel är en av de trehögsta tjänstemännen (ämbetsmän) i senat och kongress. Hans berättelse om villkoren att arbeta med politik var lärorik för oss och efter en kort guidning fick vi möjlighet att åka en bit med den lilla tunnelbanan som förbinder Capitoliums byggnader med varann. Inte många besökare får göra det.

Sluttampen på dagen, en utflykt på egen hand, först med buss och sedan en 5,5 km promenad runt Vita Huset och Washington-monumentet, obelisken via Reflecting pool (som inte reflekterade så mycket, istället flöt där en del gåsskit), runt National Wold War II monument upp till Lincoln Memorial. Landet byggdes sent, men det byggdes mäktigt, redan från början. Det är väl vad dessa byggnadsverk ska visa.

Ola Johansson
Centerpartiet

Washington DC, första dagen

Öronpropparna som är avsedda att stänga ute ljudet från hotellrummets luftkonditionering är så effektiva att de även stänger ute ljudet från klockradion. Risken att försova sig är dock inte så stor för tidsskillnaden på 6 timmar mellan Kungsbacka och Washington DC sitter ännu i nu på andra besöksdagen av Civilutskottets studieresa till USA.

Under den första dagen och egentligen hela tiden fram till hemfärden från New York nästa fredag har den Svenska Ambassaden tänkt sig att bitarna ska falla på plats så vi 8 ledamöter får en någorlunda komplett bild av bostadsmarknad, planering och byggande här i USA, att ta med oss hem i det fortsatta arbetet.
Tidigt i går morse började dagen med en 8 km lång löprunda genom två delstater, Maryland, över floden Potomac till Virginia och sedan tillbaka till Maryland och stadsdelen Georgetown där hotellet ligger.

Presidentvalet och det pågående konventet i Charlotte (Demokraterna) präglar samtalet med de människor som deltar i programmet för att få oss att förstå det ”Amerikanska”. Genom att (åter) läsa Göran Rosenbergs ”Friare kan ingen vara” förstår man en del av detta, bland annat värdet av ”values”, religion, individens frihet och avogheten mot staten, det federala. Skiljelinjerna mellan de två partierna och inom dessa, är viktiga saker, nu när vi närmar oss själva valdagen. Men i båda de politiska lägren är utrikespolitiken lågt rankad och dessvärre ännu lägre rankad är internationell miljöpolitik, klimatfrågor och fattigdom.

En kontrast till det såg vi när vi under eftermiddagen igår gjorde ett studiebesök i Washington DC:s enda passivhus, under byggnad. Man blev inte imponerad. Däremot fascinerad och glad över att man även här anammar en utveckling som kommit långt i Europa och hemma. Byggarbetsplatsen var rörig och ostädad och det verkade inte sannolikt att huset när det är färdigt kommer att vara så effektivt som man tänker sig, när det gäller att stänga ute värmen (däri ligger skillnaden, medan vi vill stänga kylan ute och bevara värmen, är det tvärtom här, den 30-gradiga fuktiga värmen som ska hållas borta).

På min fråga vad det är som driver en utveckling där man vill bygga passivhus, fick jag svaret att miljö- och energifrågor är viktiga på lokal politisk nivå i District of Columbia. Det svaret gladde mig. Samma bild fick jag under kvällens middag hos ambassadörens hustru, Eva i residenset, dit ambassaden hade bjudit in tre (två kom) representanter för tankesmedjor av något slag, för att diskutera amerikans politik. Lokalt finns inte bara Demokrater och stockkonservativa Republikaner, utan flera olika partier, liberaler och gröna. Undrar om de någonsin kommer att få en framträdande roll i nationell politik. Tror inte det, för där handlar det bara om att ha ekonomiska resurser.

Det sociala byggandet hade stor plats under gårdagen. Dels var det passivhus vi såg avsett att ägas av familjer med en inkomst lägre än genomsnittet. Det byggdes med stöd av olika slag som syftade till att skapa hem för fattiga och även att stimulera ny teknik. Under besöket på den lokala myndigheten för planering och byggande fick vi höra mycket om vad som görs för att lyfta fattiga, segregerade områden med hjälp av bostäder, skolor och småskalig handel. Man fick intrycket att en aktiv markpolitik med det vi kallar för markanvisning i kombination med stödmedel av olika slag från staten (den federala nivån) varit ett framgångsrikt sätt att åstadkomma ”empowerment”, framförallt bland den svarta och hispanics i dessa utkanter av huvudstaden med 1 miljon invånare.

Ett annat avancerat men intressant samtal var över lunchen på den Svenska ambassaden ”House of Sweden”, med en Chefsekonom på finansinstitutet Freddie Mac om bolånekrisen, som varit och hur an idag försöker stabilisera marknaden och få fart på byggandet igen. Jätteintressant, men svårt att hänga med på Engelska. Vi gör så gott vi kan och pratsammast är ordföranden och ledaren för delegationen, Veronica Palm, tätt följd av mig själv. Det är roligt att lära sig och att ta chansen att ta för sig i diskussionen.

Ja detta som var avsett att bli en redogörelse klockslag för klockslag av vad som hände i går, onsdag, blev en sammanfattning av vad som rör sig i huvudet, här innan jag går ur sängen för att äta frukostmackan på rummet innan vi far vidare ut i staden, under ledning av Lennart och Ingrid från ambassaden för att träffa en organisation som arbetar med att förbättra möjligheterna för människor med funktionshinder.
Ola Johansson
Centerpartiet

PS. Eftersom internetanslutningen på hotellrummet har ungefär samma kapacitet som toalettstolen blev detta inlägg postat lite senare under dagen än det skrevs.