En årskrönika 2016...

.....låter sig nästan inte göras utan att man går in och kollar sin Facebook. Det är som om tillfällena tagit överhand över skeenden. Det korta perspektivet och enstaka händelser blir viktigare är helhetsintrycken. Förstår ni vad jag menar, känner ni igen er? Eller så har minnet mitt försämrats.

För ganska precis ett år sedan beskrevs 2015 såhär. Året innan 2014 hade varit ett "skitår" och 2015 blev bättre. Delar man in livet i mandatperioder så måste väl 2016 vara ett mellanår då man utvärderar det som varit och försöker blicka framåt.

I september 2018 är det återigen val. Att döma av opinionsundersökningar kan det bli ett intressant val, där Centerpartiet får en starkare ställning. Om det blir i regering eller fortsatt opposition vet vi heller inget om. Man får utgå från att de fyra partier som hittills utgjort Alliansen är ETT regeringsalternativ och att det ger möjligheter också för oss enskilda riksdagsledamöter att ta plats inom ramen för ett maktskifte.

USA:s val

Resor i tjänsten gör man många, kanske alltför många och det är lätt att bli så blasé att det bara efter något år är svårt att minnas vart man reste och vilket syftet var med resan. Återigen tur man har Facebook, foton och blogg att gå tillbaks till. Många gånger är syftet att representera, landet, partiet, utskottet eller något nätverk och då är personen (jag) underordnad syftet. Året inleddes med ett besök i Seattle redan i februari tillsammans med några av kollegerna i Civilutskottet (resten valde att besöka Sydkorea).

Den andra resan är den mest minnesvärda. USA skulle välja sin första kvinnliga president att efterträda den förste med Afroamerikanskt ursprung, men dessa blåstes på mållinjen av överraskningarnas herre, mannen som talar först och tänker efteråt (i bästa fall), miljardären Donald Trump. Vi var sju ledamöter från Centerpartiet som deltog i ett arrangemang tillsammans med ungefär 200 personer från ett 40-tal länder. Mycket har skrivits på facebook och även på min C-blogg, här. Efter att ha besökt ett valmöte med Trump blev några av oss varse faran, då vi närapå rycktes med i den enorma entusiasm som präglade mötesdeltagarna. Karisma, entusiasm och energi ska inte underskattas. I kombination med ett populistiskt, förenklat och värdekonservativt budskap blir det förfärande vinstgivande. På plats i möteslokalen i Leesburgh, Virginia fick jag tillfälle att lära känna Trump-anhängarna och efteråt kunna ha en dialog med en av dem, via direktkanalen Messenger. Amerikaner vet nog ungefär lika lite om världen utanför sitt stora land som det vi vet om USA.

Halland förblev helt 

Frågan om regionindelning handlar ju icke enbart om Hallands vara eller icke vara. Det är bekant att många partikamrater i olika delar av landet önskade en regionreform med färre och större regioner som motvikt till en stat som blir alltmer centralstyrd, svaga och underbemannade länsstyrelser och myndigheter som tar order endast av regeringen och inte visar mycket av intresse för vad de uträttar får för effekter regionalt. Mycket av det som utretts och presenterats av Indelningskommittén (Kent Johansson och Barbro Holmberg) handlar om just detta. Väldigt litet av diskussionen här hemma handlade om det, utan enbart om huruvida Halland skulle bestå som län och region, eller inte. Från regionledningens håll drevs en kampanj som med stor säkerhet varit framgångsrik, också så till vida att det satte käppar i hjulen för de regionala krafter i andra delar av landet som hade önskat en annan utveckling.

Själv har jag i flera debattartiklar och inlägg pläderat för Hallands möjligheter att verka som region, men det har aldrig varit mitt syfte att stoppa en reform som skulle ge oss decentraliserade statliga myndigheter och slagkraftiga folkvalda organ på regional nivå, åt dem som själva önskat det. Om frågan kommit så långt som till riksdagens bord hade det blivit min uttalade mening som gällt, nämligen att följa partilinjen så som den formats av riksdagsgrupp och partiledning. I slutförhandlingarna lämnades Halland och även Jämtland utanför diskussionen av det enkla skälet att motståndet här var enigt, välformulerat och motiverat. I Hallands fall dessutom underbyggt av reella förutsättningar att i framtiden fortsätta verka som region.

Nu är frågan inte längre aktuell och därmed borde det finnas bättre förutsättningar att föra fram förslag om hur vårt län inom en generation ska växa till 500 000 invånare och bli attraktivt för forskningsbaserade industri- och tjänsteföretag, genom att utveckla former för gemensam planering av bostäder och infrastruktur över kommun och länsgränser, i arbetsmarknadsregioner. Jag kommer i Riksdagen att efterlysa den sedan länge utredda regionplaneringsreformen, som regeringen tidigare utlovat ska komma sedan indelningskommittén presenterat sina förslag. Att Halland alltjämt är helt är givetvis glädjande, men samarbeten och villkoren för en stärkt regional demokrati hoppas jag nu kan diskuteras förutsättningslöst och utan en snara hårt knuten om halsen.

Bostadssamtalen

Året inleddes ju med att regeringen bjöd in de finanspolitiska talespersonerna till samtal, i syfte att nå en bred och blocköverskridande överenskommelse om bostadspolitiken. Det första som bestämdes var att också bjuda med de bostadspolitiska talespersonerna och på det viset kom jag med. Det var Kaplan som inledde och Eriksson som avslutade. Ett ministerbyte mitt i alltsammans med den turbulensen som var kring Mehmet Kaplan underlättade inte. Och givetvis inte heller det totala ointresset från regeringens sida att släppa subventionspolitiken, att diskutera reformer av bostadsmarknaden som innebar att Hyresgästföreningens intressen skulle utmanas. Små meningsskiljaktigheter inom Alliansen om ränteavdraget, samt även där ett ointresse från regeringen att diskutera en nedtrappning av detsamma gjorde att det ganska snabbt stod klart att samtalen inte skulle leda någonvart. Att fortsätta samtalen med Vänsterpartiet kvar vid bordet är en omöjlighet. När den som vill minst sätter agendan händer inget.

Bostadsfrågan idag

Efter samtalen presenterade regeringen snabbt en 22-punkterslista med några mer eller mindre menlösa förslag, ett par tveksamma och några oacceptabla (subventioner). Den bostadspolitiska debatten fortsätter men utan att något av partierna, inte ens mitt eget, vågar presentera några revolutionerande nya idéer. Debatten behöver vitaliseras och både Alliansen och mitt eget parti måste göra ett omtag, fatta nya beslut och ta ställning till avgörande frågor som rör finansiering, kreditrestriktioner och skatter-/avdrag. Det är allvarligt, för bostadsfrågan är kanske den enskilt allra viktigaste lösningen på de flesta samhällsutmaningar vi ser.

Riksdagsarbetet

En stor mängd interpellationer, frågor och kammardebatter har det varit. Det är otroligt stimulerande att debattera med tunga ministrar som Morgan Johansson (S), Mehmet Kaplan och sedermera Peter Eriksson (Mp), samt Anna Johansson (S) om allt ifrån gode män, till dubbelspåret i Varberg. Året börjar med motionsbehandling i utskott och kammare. Under hela året diskuteras och beslutas om lagförslag. Efter sommaruppehållet arbetas det både med det egna budgetförslaget, partimotioner och alliansgemensamma-, om sakpolitik, samt de egna enskilda motionerna som förväntas lämnas in redan i början av oktober. Strax innan juluppehållet beslutas och diskuteras regeringens budget indelad i respektive utgiftsområde, där bostads- och konsumentpolitiken faller inom Civilutskottet. Däremellan drivs kampanjarbete av olika slag i olika kanaler. Så går ett år i tjänst för Centerpolitiken för medlemmarna och väljarna.

Träning, tävling och hälsa

Året har varit skadefritt och förutom att 2015 avslutades med ett återfall i epilepsi, på grund av utebliven medicinering (ordinerad av läkare), som resulterade i ett påtvingat bilkörningsuppehåll (igen). Det blev både Göteborgsvarv, Falkenbergs Stadslopp och Bockstenstur (MTB-cykling) i år. Gymmet med maskiner och löpband har fått enstaka besök med periodvis lite högre frekvens. Det har känts bra, även om de synliga resultaten är svårupptäckta. Det bästa av allt är att jag orkat hålla ut med löpningen hela året och klarar 10 km rundor på strax över 6 min/km ända tills idag. Matchvikten bör hålla sig under 80 kg, men då måste man inte bara träna mer, utan även äta mindre. Vi får se hur det blir med den saken. Anmälan till Göteborgsvarvet den 20 maj -17 är gjord och betald.

Familjen växer

I takt med att barnen blivit vuxna och skaffat sig egna familjer växer känslan av samhörighet med dem. Förra året avslutades ju på ett dramatiskt sätt då lilla Elsa kom till världen på en bänk med mina och pappan Eriks hjälpande händer. Nu är hon en dam med bestämda åsikter, stark vilja och mycket charm. Hon har fått en kusin, Elis som nu är tre månader och börjar bli en person att ha små samtal och lekar med. Fyra är de nu till antalet, barnbarnen. Dom stärker banden mellan mig, min fru Kicki och de tre barnen, Linnea, Elin och Pontus. I somras var vi på Mallorca och firade hustruns 60-årsdag. Då var alla med.

En som inte längre är med är svärfar Sten. han gick bort den 22 december efter att ha vistats på ett särskilt boende och levt ett stillsamt och bekymmerslöst liv, utan att riktigt känna till sammanhangen. Skönt att få lämna in på det sättet efter ett mödosamt liv som bonde. Att samtidigt fostra tre barn på egen hand, varav en är min älskade hustru, förtjänar min djupaste tacksamhet och respekt.

Våndorna inför framtiden

Jag lutar åt att kandidera för ytterligare en period i riksdagen och känner mig taggad att ta mer plats som bostadspolitiker, samt att bredda engagemanget i de övriga frågorna som Civilutskottet ägnar sig åt. Under våren sker nomineringarna och i höst är det dags för medlemmarna att ge besked om de har förtroende för mig som deras riksdagskandidat. För mig som ännu är tjänstledig från mitt arbete på konsultbolaget är en återgång till yrkeslivet en möjlighet, liksom andra dörrar som säkert öppnar sig den dag man bestämmer sig för att kliva av. Men som sagt. Det är inte tanken som det känns nu. Jag har mer att uträtta och bostadspolitiken är en alltför viktig fråga för att bara lämna vidare. Hoppas dock på att den lyfts fram mer i vår centrala kommunikation.

Om...

Valet i USA, osäkerheten som råder i världen och det spel som pågår mellan stormakterna, där nu även Kina blandat sig i med sin ekonomiska makt kan vara ett hot eller en möjlighet. Om världens ledare bestämmer sig för att rädda planeten och dess känsliga ekosystem genom att fullfölja Parisavtalet och sluta fred även i cyberkriget. Om vi lär oss att människor i alla tider rest, flyttat dit där möjligheterna att starta om med ett bättre liv åt sina efterkommande och anpassar våra attityder till det så finns det hopp även för mänskligheten. Om vi ger integrationen ett innehåll som är begripligt för den som förväntas bli integrerad, kan erbjuda sådana levnadsregler och villkor så att alternativet utanförskap inte är ett alternativ för den enskilde, då finns det hopp också för alla de vuxna och barn som lever i vårt land.

Med dessa ord vill jag önska läsarna ett gott slut och ett gott nytt 2017.

Kungsbacka den 30 december 2016

Ola Johansson

Vilken upplevelse det var i Bangladesh..

..att höra talas om och se FN:s verksamhet, genom att möta FN:s organisationer och deras representanter på plats. Viktigast av allt att möta och samtala med mottagarna om nyttan av insatserna och framtidsutmaningar.

(Det här är min rapport som jag delat med mig till Riksdagen, samt till Hallandsmedia för kännedom)

Ofattbara utmaningar

Bangladesh har 156 miljoner invånare på en yta som motsvarar 1/3 av Sveriges. Befolkningen växer snabbt och den mesta tillväxten sker i städerna. Landsbygden måste ändå betraktas som levande men med ett omodernt småjordbruk för självhushållning, samt i byarna småindustri, verkstäder, butiker. Det sker en förändring på landsbygden som beror på allt större svårigheter att livnära sig på åkerbruk, främst risodling och växelgrödor som lämpar sig på marker som kan sättas under vatten. Skälet är att återkommande översvämningar gör jordarna salthaltiga. Höga salthalter påverkar även dricksvattenkvalitén, som i sin tur har en hälsopåverkan på människor och djur. Vattenfrågan är tudelad, endera för mycket vatten, eller för lite.

 

Möjligheter

                    Tillväxten i landet ligger över 6 %, till största delen beroende på den växande textilindustrin. Svenska företag verksamma i landet som H&M, Lindex, KappAhl, ICA, IKEA m.fl. har program för att säkerställa arbetsvillkor i de fabriker varifrån de köper sina kläder, där de samverkar med Wallmart, TESCO m.fl. Många söker sig till staden för att hitta jobb i syfabrikerna och många bosätter sig Dhakas slum, där de sanitära förhållandena är svåra och tillgången på näringsriktig kost är knapp för den som har ont om pengar. Fattigdomsläget har förbättras mycket, men närmare halva landets befolkning lever under eller strax över fattigdomsgränsen.

 

Unga mödrar

Kvinnors utsatthet är ett problem som inte minskar lika mycket. Av kulturella och ekonomiska skäl blir flickor bortgifta i låg ålder och de blir tidigt med barn. Det är illegalt att gifta sig om man är under 18 år, men just på grund av det bokförs de yngsta som 18-åringar på mödravårdscentraler och vid förlossningar. Inom många områden kommer landet att lyckas väl med att uppnå FN:s milleniemål, men detta är ett område där det kommer att ta tid att bryta mönstren och eftersom statistiken är missvisande vill inte myndigheterna erkänna problemet.

Politik och religion

Majoriteten är muslimer och många är hinduer. Inga religiösa motsättningar att tala om och ingen stor politisk påverkan av religiösa traditioner, men det börjar märkas tecken på minskad pressfrihet, misstänksamhet mot NGO-er, främst när det gäller kritik mot Islam. Stora motsättningar och misstänksamhet mellan de båda stora politiska blocken, som båda har historiska rötter tillbaks till självständigheten 1971. Det senaste valet bojkottades av BNP – Bangladesh nationalistparti, så Awamiförbundet har oinskränkt makt i parlament och regering. Något som påverkar rättsväsende, media och möjligheter för civilsamhällets organisationer.

 

Klimatet drabbar 35 miljoner direkt

Effekterna av klimatförändringar ligger som ett latent men oundvikligt hot över de flesta av landets invånare. 35 Miljoner bor i områden som kommer att översvämmas om IPCC:s förutsägelser om vattennivåer slår in. Utöver det kommer effekterna av smältande glaciärer via floderna som mynnar ut i det stora deltat. Återkommande cykloner tar liv och egendom från människor, raserar, hus, vägar och vallar kring fält och vattendammar. Det bidrar också till urbaniseringen och miljöpåverkan.

 

Goda exempel genom girl power

Mest imponerande är de många starka kvinnor jag mött, som goda representanter inte bara för andra kvinnor, men även för hela lokalsamhället. Kvinnliga entreprenörer som med stöd och rådgivning driver företag och tar initiativ till lokala projekt som kan genomföras i samverkan med biståndsorganisationer. Ett sådant exempel är den stora vattenreservoar vi såg. Kvinnors möjlighet att stärka sin ekonomi gör dem mindre utsatta för att bli en handelsvara i familjen och utsättas för arrangerade tidiga äktenskap som innebär att hemgift betalas mellan familjer.

Svenska textilföretag får ofta kritik för tveksamma arbetsförhållanden i låglöneländer. Samtidigt är deras närvaro en faktor som ger landet ett växande välstånd som kan bidra till bättre välfärd, skola, hälso- och sjukvård, infrastruktur etc. De är ledande i arbetet med att förbättra villkoren överlag och den stora utmaningen är att övertyga svenska konsumenter inte bara om behovet av giftfria kläder, utan även sådan som producerats till drägliga löner i goda arbetsförhållanden av vuxna anställda.

Skolor samlar barnen kring en näringsberikande måltid i form av små kex som FN förser dem med. Det är det främsta skälet at de vill komma till skolan. Väl där är de enormt motiverade och de vill bli allt möjligt, trots att utsikterna att vidareutbilda sig är små. Många av nioåringarna hjälper redan sina föräldrar med att sälja, eller tillverka saker. Blir man sedan mamma som femtonåring är dörrarna stängda till ett bättre liv, medan killarna blir rickshawförare, jobbar i syfabrik, eller kanske militär. Bangladesh är en av de nationerna med flest FN-missioner.

Mödrahälsovård på sjukhus vårdcentraler och i hemmiljön är speciellt viktigt, inte minst gäller det familjerådgivning och säkra, legala aborter. Det är något som Sverige måste ta ett särskilt ansvar för genom Sida, när många stora givarländer inte tycker att dessa områden ska prioriteras.

Satsning på kvinnors entreprenörskap och möjlighet till försörjning stärker kvinnors ställning. FN Women stöder de fattigaste och de mest företagsamma kvinnorna med ett bidrag som hjälper dem att komma igång med sitt företag. Det finns även ett Bangladesh Womens Chamber of Commerce som hjälper till med affärsidéer och bankkontakter.

Mina intryck och tankar

 

I min dator finns över 500 bilder och ett stort antal filmer tagna med mobilkamera och telefon. Dem visar jag gärna vid tillfälle om någon är intresserad. Jag kan även tänka mig att besöka möten och berätta om mina intryck och tankar.

Läs också min blogg: www.olajohansson.blogspot.com och speciellt inläggen: http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/hopp-och-fortvivlan-optimism-och.html, http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/vattnets-kraft-hot-och-mojligheter.html, samt http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/det-dom-inte-kan-beratta-talar-for-sig.html för dagsaktuella reseskildringar.

Jag kan också dela med mig av kontakter hos FN, den utmärkta Svenska ambassaden, en rad NGO:er, samt inte minst många Svenskar verksamma i landet hos stora företag.

Under våra fyra dagars effektiva restid besöktes landet och huvudstaden Dhaka, även av den nuvarande biståndsministern Isabella Lövin (Mp), som istället för att som vi skumpa fram på landsbygden i bilar bland folk, cyklar, trehjuliga lastfordon, överfulla bussar och lastbilar, samt kor getter och höns, tog helikoptern ut på landsbygden.

Sverige och även Centerpartiet kan genom CIS (Centerpartiets Internationella Stiftelse) uträtta mycket för landsbygden, mot effekterna av klimatförändringar, för kvinnors rättigheter, genom att stärka deras hälsa, förbättra deras livsvillkor och främja entreprenörskapet. Eventuella politiska kontakter skull kunna ske med BNP i syfte att göra dem medvetna om behovet av en aktiv och granskande opposition som inte onödigtvis lierar sig med extrema islamister, utan deltar i den demokratiska uppbygganden som landet fortfarande behöver.

 

Ola Johansson
Centerpartiet

Hopp och förtvivlan, optimism och framtidstro.

Godkväll och godmorgon! Full av intryck och insikter, framförallt att det är för tidigt att sammanfatta och dra slutsatser. Men på sätt och vis knyts alla band samman när man efter två dagar på landsbygden kommer tillbaka till huvudstaden Dhaka, för att med FN besöka dess slum, som är folkrik, trång och växande, med otroliga utmaningar och en del möjligheter.

De tidiga äktenskapen och flickors situation är ett återkommande problem och hinder. Alla officiella uttalanden går ut på att förneka förekomsten, men sanningen är att hälften av alla mödrar är under 18 år och av dem är många så unga som 15 år. Här där de lokala nätverken bidrar till att folkbilda i nutrition och säker, hälsosam matlagning kan man också mäta de minsta barnens näringssituation genom att lägga ett måttband runt ärmen och mäta hullet, som en indikator för hur maten bidrar till att de växer. De är små, liksom deras mammor. Men glada, pigga ögon, framförallt när de får något att äta.

Stanken är som ni förstår nästan outhärdlig om man inte är van. Det finns över 4000 hushåll och varje år kommer det 200 nya. De flyttar in från landsbygden som avfolkas i samma takt, för att ta de enklaste jobben, att sälja saker, cykla rickshaw, sy eller tillverka enkla ting. Ska landsbygden utvecklas måste även städerna kunna växa hållbart o vice versa. Många jobb skapas i textilindustrin och här finns möjligheter för landet, som kan raseras lika snabbt som syfabriken Rana Plaza.

Ett skäl att komma till skolan är att man kan få ett paket kex, kanske det enda målet mat man får innan föräldrarna kommer tillbaka från sina jobb på kvällen. Barnen här gillar att lära sig saker och de har drömmar om framtiden. Det gäller jobb och fortsatt utbildning. Sanningen är att de redan jobbar, flera timmar om dagen med att hjälpa föräldrarna i deras försörjning. De här barnen är 9 år gamla och går i fjärde klass.

Funderar lite på hur bra en sådan här bild ser ut, men den här flickan ville att kortet jag tog på oss skulle bli så här. För mig är det ett bevis på uppskattning och en önskan att hon inte ska glömmas bort, hur viktigt det är att fortsätta ge den hjälp som behövs för att hon ska kunna gå färdigt skolan och förverkliga sin dröm att bli lärare en gång och slippa bli utsatt för övergrepp.

Det här är ett hem i ett av plåtskjulen. Trångt smutsigt enkelt och fattigt, men ändå ett hem och ett ställa att växa upp i för många. Kläderna som hängde på tork utanför var rena och det finns tillgång till vatten som går att dricka om man kokar och filtrerar det. Med en befolkning (156 milj) som växer med 2 miljoner varje år måste det skapas jobb i städerna och bostäderna förbättras. Skolsystemet behöver utvecklas med mödra- och hälsovård. Med små medel kan man åstadkomma mycket. Det har jag fått många bevis för.

Men de här flickornas barn har chansen att förbättra livet för sina barn. Snabbare än så kommer det inte att gå. Därför gäller det att inte släppa taget, trots att Bangladesh haft en positiv ekonomisk utveckling och klarar flera av milenniemålen bra. FN samarbetar på ett föredömligt sätt och Sveriges bidrag till dess kärnverksamhet, samt SIDAS insatser ger resultat, som de här matlagningskurserna i stadens slum och till vattenreservoaren på landsbygden. Allting bidrar till att göra kvinnornas situation enklare, något som underlättar för dem att välja sin framtid och stärka sin ställning ekonomiskt och politiskt.  

Att föda upp och sälja fjäderfä och frukt under samma tak hade nog inte accepterats hemma, men här är det ett sätt att leva. På samma sätt är risodling och självhushållning sättet att leva på landsbygden, men när rationaliseringar av produktionen gör jobben överflödiga behövs andra alternativ. Vilka är det? Det får vi fortsätta fundera på. Själv har jag idéer som jag vill jobba vidare med tillsamans med de människor jag mött på den här resan och de som finns där hemma. Om 7 timmar lyfter planet och snart ska jag gå upp, men först ville jag skriva detta.

Jag ber att få tacka. Säga:

"Donarabad" från mig, Hillevi, Hans och Olle i Riksdagen, samt Aleksander, Linda och Berith från FN-förbundet.

Ola Johansson

Centerpartiet

Därför gick jag ner till stan och köpte älgar!

Slut på alla långa trista och detaljerade redogörelser från olika kommunbesök på min långa bostadsturné. Visst, visst, värdefullt veta Vännäs viktigheter, men nu pausar jag den bagen ett tag för att berätta följande.

På söndag eftermiddag leder jag en mindre grupp Riksdagsledamöter från Alliansens fyra partier på en studieresa till staden Freiburg i södra Tyskland. Där ska vi under sakkunnig guidning få lära oss vad det är som gjort staden så framstående inom alternativ energi och passivhus. Den som ska få älgarna är Borgmästaren som vi har äran att inbjudas på middag till på måndagskvällen.

Det blev ett förkläde av hög kvalité, inköpt på Kungsbackas Turistbyrå med älgar tryckta på tyget. Hoppas den kommer att passa hen. Sakkunnig guidning får vi av Sveriges kanske främsta arkitekter inom passivhusteknik, Hans Eek från Passivhuscentrum i Alingsås. Det är dom som hjälpt till med programet åt de sex resenärerna som är, Lars Tysklind, Folkpartiet, Anders Åkesson, Centerpartiet, Bino Drummond, Moderaterna, Göran Lindell, Centerpartiet, Roland Utbult, Kristdemokraterna och så jag.

Förutom att lära oss om solenergi, transporter och passivhus hoppas jag få veta hur det kommer sig att tyskarna är så duktiga på korta planprocesser och utöver det öka sammanhållningen bland oss Riksdagsledamöter med ett särskilt miljöintresse. Den ska i sin tur leda till en samsyn om värdet av att ställa krav på energieffektivt byggande och klimatsmarta renoveringar av bostäder. Häpp! Där fick vi med det också.

Återkommer med ännu en lång redogörelse, kanske på tisdag kväll när jag räknar med att komma hem igen.

Ola Johansson
Centerpartiet

Bostaden, byggbromsar, björkar och buller

Maja, Åsa och jag (fotograf Heléna)
kampanjar på Umeå Univeristet.

Det är inte svårt att få förslag på vad som borde göras för att skapa fler studentbostäder. Två timmar i korridoren på Umeå Universitet gav många post-it-lappar att gå igenom senare under mötet med det allmännyttiga bostadsföretaget Bostaden i Umeå kommun. De som var där var jag, Maja Westling, Centerstudenter, Åsa Nyberg, politisk sekreterare för C i Umeå och partikollegan i Riksdagen Heléna Lindahl.

Mötet med studenterna följdes av studiebesök i området Ålidhem, eller "Hållbara Ålidhem" som det kallas, de fyra byggnader som återuppbyggdes efter den stora branden 2008, tillsammans med Vinterträdgården. Här berättar VD:n Ann-Sofi Tapani om det ger den traditionella företagspresentationen av ett kommunägt bolag som förefaller välskött, med stor omsorg om sina hyresgäster och med höga ambitioner, bland annat på miljöområdet. Det syns förstås extra tydligt i de nya bostäderna.

Förslagen från studenterna var det självklara samtalsämnet med bostadsbolaget, Bostaden i Umeå.

Bullerkraven gör det svårt för Bostaden att bygga små lägenheter. Eftersom de inte byggs genomgående, går det inte att skapa den tysta sida som krävs och man kan förresten fråga sig varför buller måste mätas med öppet fönster. Skulle det sedan byggas med inglasade balkonger är det balkongljudet och inte inomhusljudet som mäts. Sådana tokigheter behöver rättas till när byggreglerna blir möjliggörare för bostäder och inte en uppsättning hinder.

Kring orden "bör" och "skall" går diskussionen mellan ambitiösa byggföretag, kommun och länsstyrelse kring hur bullerkraven är formulerade.

Välbesökt i Vännäs

Kvällen i Västerbotten kröntes med ett synnerligen välbesökt centermöte i Missionshuset i Vännäs. Kommunen är attraktiv och ökar befolkningen. Med Norrlandsmått mätt är pendlingsavstånden rimliga, med mindre är en timmas färd till Umeå. Här ställs inga särkrav överhuvudtaget, vare sig på energi eller tillgänglighet. Ändå lyser byggjättarna med sin frånvaro. Den insikten slog mig i Vännäs! För vems skull vill man införa en stopplag?

Den krassa sanningen är ändå att det är först när bostadsbristen byggts bort i tillväxtområdena som bygjättarna kommer att vända sig till småkommunerna. Annars är det småkommunerna som måste vara duktigare och samverka med de mindre byggföretagen. Här menar Centerpartisterna med Ulf Eriksson i spetsen att någon form av statligt stöd skulle behövas. Ändå är Vännäs en kommun med den högsta andelen unga och ett stort tryck utifrån på gymnasieskolorna. 1200 Elever är inskrivna i en kommun med 8　500 invånare. Det imponerar! Framtidstro saknas inte men investeringsviljan är låg, samtidigt som byggkonstandrna här är lika höga som någon annan stans. För den bostadsmarkand som finns i Vännäs borde kostnaden per kvadratmeter vara runt 17　000 kronor. Nu ligger den på närmare 20　000, även om man skulle välja ett av de så kallade kombohusen.

Min medverkan tillsammans med Mattias Larsson, distriktsordförande i Västerbotten och gruppledare för C i Umeå och Heléna Lindahl, riksdagskollega var synnerligen uppskattat, liksom väserbottensosten som avnjöts hemma på valborgsmässoaftons kväll, efter vårtal och sångarinsats i Fjärås.

Ola Johansson, Centerpartiet

Gott virke

Bostadsturnén har tagit mig till många platser på kort tid. I måndags startade jag tidigt i Göteborg, för att innan kvällen ha hunnit med Örebro, Lindesberg och Leksand. Det är omöjligt att sammanfatta så många intryck och jag börjar inse att det kommer att bli svårt att på något vettigt sätt dra slutsatser av allt jag skriver här.



Mats Dahlström, Johan Svensson, Charlotte Edberger-Jangdin
och jag beser trähus på Rynningegatan 2 i Örebro
från balkongen byggt av John Ekströms bygg

Hursomhelst blir det alltid goda samtal i mötet med Centerpartister i nämnder och bostadsföretag när så mycket erfarenhet samlas. Det är mycket traditionstyngd administration i kommunala förvaltningar som fördröjer planprocesser och bygglov. Det är sådant som vi Centerpartister i byggnadsnämnderna borde kunna göra något åt. Det finns också undersökningar som visar att effektiviteten hos snickare har sjunkit över åren. Det tycks finnas en ohelig allians mellan facken och delar av byggbranschen. Det driver å andra sidan på utvecklingen mot ett mera industriellt byggande. Huskataloger av det slag som småhustillverkarna erbjuder finns inte för flerfamiljshus, men steg tas i den riktningen.

Det finns många skäl till att byggandet fördyrats och störst ansvar har väl branschen själv. Nu finns det både stora och små företag som utvecklar fabriksbyggda hus och som dessutom tecknar avtal med andra fack än byggnads. Det kommer att förändra bilden och måhända behöver byggregler och lagar ändras för att bättre anpassas till det.

I går kom det förresten ett SMS från Lindbäcks bygg i Piteå där det stod att ett genombrott är på väg för bredare vägtransporter. En sådan förändring är värd mycket för den som har husfabriken i Norrland och levererar i hela Sverige. (Lindbäcks levererar hus till Aranäs på Kollaområdet i Kungsbacka)

Trappa i massivt trä, 6 våningar högt.

Det är bara att konstatera att byggandet är marknadsstyrt idag och att ju mer bostäder som finns tillgängliga, desto lägre blir priset på det som redan byggt. Visst går det att dra ner på standarden och få ner kostnaden, men det finns också gränser för hur enkelt och litet man kan bygga och behålla en kvalité som folk vill ha. Allmännyttan ska idag agera på marknadens villkor, men så länge den är offentligt ägt ska den också användas för att se till så det markanden inte vill, men som behövs, blir utfört. Det kan vara att bygga för svaga konsumenter, på svaga marknader. Vi Centerpartister måste arbeta inom SABO för att förmå de kommunala bolagen till det.

Falun, Växjö, Skellefteå och Skövde utgör det nationella Trästadsprojektet. Det var Göran Persson som tog initiativet men Maud Olofsson har stöttat verksamheten och initierade Trästad 2012. Länge var det förbjudet att bygga höga hus i trä och det finns mycket förutfattade meningar kvar. Betong är ett bra byggnadsmaterial, men det har stor klimatpåverkan och kräver att man utnyttjar en ändlig resurs, grus och sten, som är svårt att återvinna. Betong har fortfarande användningsområden, exempelvis inom anläggning, men träet är överlägset i bostäder. Risken för brand i massivt trä är överdriven. Det byggs numera långa broar i trä.
Materialet står för hela 40 % av klimatemissionerna från ett hus. Inomhusmiljön är bättre och de boende upplever en högre kvalité. Det finns teknik som gör att ljud inte fortplantas genom golvkonstruktioner och inom många områden är produktutvecklingen snabb. Falun har antagit en träbyggnadsstrategi som säger att "trä alltid bör prövas" vid kommunal byggnation och ibland byts "bör" ut mot "skall". Då är det ett så kallat särkrav som kritiseras av både bransch och bostadsminister.

I Örebro fick jag innan avresan via Lindesberg till Leksand hälsa på i ett 12-våningshus i "Kopparstaden". Det huset var byggt av Martinssons husfabrik i Bygdsiljum utanför Skellefteå. Prislappen hamnade 15 % under kalkylen. För varje hus som uppförs blir det billigare och det femte huset blir 25 % billigare än det första.

Jag träffade byggherren och en av de boende. På plats fanns också TV4 lokalnyheter som intervjuade mig om byggbromsen. Se det här.



Förskola i Lindesbeg - ovanlig arkitektur

Utelek i Lindesberg

Lindesberg reste till Västkusten för att lära sig bygga passivhus. Nu har de byggt själva och dessutom en förskola för 4 avdelningar i trä och energieffektivt, naturskönt på Kyrkberget. Byggnaden är rund, med en estrad och personalutrymmen i mitten och avdelningarna i yttercirkeln. Väldigt funktionellt och uppskattat av personal och barn. Robert Sixtensson, VD för LIBO – bostadsbolaget berättade om energiprestandan som är så låg som 50 kwh/kvm. Det kostade 48 miljoner kronor att bygga och det är faktor 1,5 mot om man hållit sig till normerna. Ibland måste en liten kommun tuffa till sig för att sätta avtryck. För de som skall arbeta här är det positivt att känna att man vill satsa. Kalkylen blir bättre om man räknar in de lägre driftskostnaderna. Hur värderar man personalens trivsel och en god miljö för barnen?

Även i Lindesberg överklagar man planer. Det finns gott om pensionerade advokater som har tid att skriva.

Återkommer i nästa inlägg om Leksand och bildandet av ett Dalanätverk för bostadsbyggande.

Ola Johansson
Centerpartiet

Ekot och facktidningar om byggkrav

Jag känner mig nödsakad att i denna blogg knyta samman en del som sagts och skrivits om den pågående byggkravsutredningen idag och den senaste veckan. Det finns farhågor om att den skall ta bort kommuners möjligheter att själva, tillsammans med byggföretag gå i bräschen för energieffektivisering. Om detta har jag skrivit i tidningen Byggindustrin i fredags och faktiskt lyckats få med en karikatyrteckning som illustrerar Statssekreterare Ulf Perbos inställning (passivare än de hus vi pläderar för) till klimatfrågor, se nedan.

http://www.byggindustrin.com/staten-ska-inte-stoppa-miljoambitioner__9924

I dagens DN-debatt skriver några kommunpolitiker,varav två från C tillsammans med Naturskyddsföreningen om samma sak.

http://www.dn.se/debatt/lat-ambitiosa-kommuner-krava-energisnalare-hus

Och som av en händelse sändes idag, vid flera tillfällen, en intervju som gjordes med mig för Ekot för en knapp vecka sedan. Om det är så att Boverket är de som ska sätta kraven för hur energieffektivt man får lov att bygga i kommunerna så är det väl som att låta räven vakta hönsen ungefär. Deras inställning till passivhus är väl känd. Passiva är väl fel ord. Möjligen avvaktande eller snarare skeptiska. Om detta arrangerade jag ett frukostmöte i onsdags, där Byggmaterialindustrierna och Energimyndigheten medverkade på ett förtjänstfullt sätt. För att vara en riksdagsfrukost var den välbesökt. 15 Personer kom dit och lyssnade.

Här är länken till Ekot (inslaget kommer mot slutet 17 minuter in i sändning)
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/110233?programid=83&t=1210

Under alla förhållanden så råder det olika uppfattningar mellan partierna i den här frågan och det skall bli intressant att följa den debatten framöver. För DN:s räkning hade vi förberett en längre artikel som jag klipper in här.

Idag tisdagen den 30 oktober har ledaren också tagit upp denna tråd:
http://www.nsk.se/article/20121029/OPINION/710299871/-/attefall-8211-lyssna-pa-c

Orimligt om staten lägger krokben för kommuners miljöarbete

Bild som publicerades i tidningen Byggindustrin

"Sverige har målet att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad energianvändning. Samtidigt måste vi bygga allt mer för en växande befolkning där bostäder och service i dag står för omkring 40 % av energianvändningen. Många av de hus och byggnader som uppförs i dag kommer att lämna miljö- och klimatavtryck långt efter vår livstid.

Denna långsiktighet tas fasta på i EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda. Från 2020 ska samtliga nya byggnader i EU vara nära-nollenergibyggnader. All svensk lagstiftning behöver därför mätas mot detta mål. Därutöver gäller som en del av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö att byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

Just därför är den pågående Byggkravsutredningen så viktig. Syftet med den är att föreslå nya kommunala krav på tekniska egenskaper i byggandet, t ex rörande kommuners möjlighet att ställa krav som går utöver än vad som gäller i plan- och bygglagen och Boverkets byggregler när det gäller vilka energikrav som ska gälla när kommunen upplåter sin mark för bostadsbyggande. Utredningen ska lämnas till bostadsminister Attefall senast 31 december. Inom utredningen diskuteras att förbjuda kommuner som vill minska energiförbrukningen utöver Boverkets byggregler. Det finns en risk att utredningen lägger krokben för kommuner som vill gå vidare i miljöarbetet.

Dagens energikrav i Boverkets byggregler för nya byggnader uppfattas av många inte vara tillräckligt skarpa. Även många i byggbranschen intygar att kraven är alldeles för lågt satta i relation till det man sedan länge åstadkommit med god lönsamhet. En majoritet av remissinstanserna, inklusive tunga byggbolag, invände mot Socialdepartementets bedömning tidigare i år att dagens byggregler motsvarar EU-direktivets nära-noll byggnader. Ytterligare ett problem med dagens svenska byggregler är att de i för låg grad värderar skillnaden mellan olika energislag. Därtill ger staten dubbla signaler genom att Boverket och Energimyndigheten ställer olika krav på energieffektivisering i byggsektorn.

Kommunerna har en självklar roll att leda och driva på det lokala arbetet för klimat och hållbar utveckling. Beställare och kommuner som ställer krav är viktiga aktörer för att driva på omvandling och effektivisering av en bransch som kan bidra mera till hållbar omställning. Istället för att peka finger åt kommuner som höjer ribban, borde staten ta fram byggregler som på ett trovärdigt sätt visar vägen mot energi- och klimatmål till 2020 och 2050. Det är mer ekonomiskt ansvarsfullt att genomgöra klimatförbättrande och energibesparande insatser nu, i samband med nyproduktion, än att i efterhand behöva bygga om.

En bärande politisk princip för Centerpartiet är att beslut bör fattas så nära den enskilde som möjligt. Vi slår vakt om det kommunala självstyret. Lösningar som bygger på lokalt fattade och förankrade beslut är också mer hållbara än påtvingade ovanifrånlösningar. En ordning där kommuner skulle förlora möjligheten att ställa krav på vad som uppförs på egen mark kan därför av oss inte beskrivas som något annat än ett demokratiskt bakslag och ett grundskott mot klimatarbetet i kommunerna.

Enligt dansk modell skulle staten istället redan nu, eller vid den utvärdering som ska göras 2015 av EU:s nära-noll-regler, kunna publicera vilka skärpningar av energieffektiviseringskraven som kan ske stegvis till och med 2020, och som med rimliga antaganden om ökande energipriser och teknisk utveckling sannolikt kommer att innebära mycket låg energianvändning.

De nivåer på ökande byggkostnader för höjda energikrav om 10-15% som utredningen angivit, kan inte heller tas som sanning. Det är väldig osäkert om kostnadsökningarna verkligen ligger på den nivån. De undersökningar som gjorts är knapphändiga. Beroende på om man endast räknar byggkostnader eller om man också räknar in driftskostnader, och på vilken sikt man räknar hem investeringen kommer man till olika resultat. Detta gäller t.ex. passiv- och lågenergibyggande som ger bra resultat på längre sikt och om man beaktar livscykelperspektivet och de sänkta energikostnader som krav på lägre energiförbrukning medför. Det saknas helt enkelt underlag i utredningen att uttala sig om vad krav på minskat energislöseri kan leda till ur ett ekonomiskt perspektiv. Vilka effekter ett ökat kravställande, eller för den delen förbud mot kommunala krav, har ur samhällsekonomiskt perspektiv med beaktande av miljö- och energieffekter har inte alls analyserats.

Det är också oklart vilka effekter ett förbud skulle få på bostadsbyggandet, vilket är utredningens främsta motiv till att toppstyra kommunala miljö- och energikrav. Ett rimligt antagande är att de kommuner som ställer krav har minst lika höga ambitioner som regeringen att åstadkomma bostadsbyggande. De kan sannolikt bättre bedöma hur den lokala marknaden ser ut och vilka möjligheter till kravställning som finns, utan att det hindrar bostadsbyggandet.

Centerpartiets analys är att detaljstyrning och förbud mot ambitiösa kommunala energikrav skulle kunna leda till minskat byggande. Detta eftersom många kommuner med egna klimatmål inte vill medverka till icke-miljöanpassat byggande eller kan se sig nödgade att tillgodose sina miljömål på andra sätt vilket skulle kunna försvåra byggande. Det skulle bromsa en pågående utveckling mot industriell produktion av energieffektiva hus.

Inriktningen i regeringens arbete med bostadspolitiken ska utgå från att energi- och miljökrav går hand i hand med målen om ökat byggande: De nationella kraven ska vara utformade för att driva på miljöutvecklingen inom byggsektorn och bidra till en konkurrenskraftig bransch som kan sälja svensk miljöexpertis och kunnande kring hållbart samhällsbyggande internationellt. Detta uppnås inte genom att staten kringskär marknaden för energieffektiva byggnader i Sverige.

Istället för att förbjuda ambitiösa kommuners arbete med sina energi- och byggplaner, måste staten hitta sätt att bejaka kommuner, fastighetsägare och byggföretag som vill gå före och samtidigt hitta sätt att göra detta som går ihop med enhetliga regler och förbättrad konkurrens. Det är inte en lätt utmaning – men att ställa ökat bostadsbyggande mot miljö gagnar ingetdera."

Ola Johansson
Centerpartiet

Gotländsk sommarnatt, den andra dagen

Det har varit en lite lugnare dag med förmånen att under två timmar strosa fritt i solen utan något bestämt mål och bara insupa atmosfären och återstifta bekantskapen med den sällsamt vackra staden Visby. Det första mötet var med representanter för Vindkraftsföretaget Eolus vind. De ville träffa mig för att beskriva vad de ser som det största hindret mot utbyggnaden idag. Det är inte värdet på elcertifikaten, för egentligen menar de, kan vindkraften med dagens nivåer stå på egna ben. Det är inte det kommunala vetot för det menar de handlar om att kommunpolitiker ska lära sig hur det fungerar. Det är försvarets sätt att hävda sitt riksintresse, utan att ange något vettigt sakskäl som betyder att de stoppar utbyggnad på 8 % av Sveriges landyta. Det är inte på förbandsnivå, utan i försvarets ledning motståndet är värst. På lokal förbandsnivå är det snarare så att man skäms. Försvarsanslaget är ju ifrågasatt och de bidrar menar jag själva genom att agera märkligt, visavi andra samhällsintressen som i högsta grad även de bidrar till landets förmåga att klara sig i en krissituation, nämligen en trygg elförsörjning.

Annan typ av luftflöden blev det fråga om på Svensk Ventilation och Astma & Allergiförbundets seminarie om inomhusluften. Där diskuterades vad vi kan göra för att få en ren luft i våra bostäder och offentliga miljöer, exempelvis skolor. I min hemkommun Kungsbacka byggs det nya skolor och många byggs om och moderniseras, framförallt för att komma till rätta med dålig ventilation. Det fungerar i en kommun som växer, men vad gör man i en kommun som inte behöver investera i skolor på grund av sjunkande elevtal. Det diskuterades också huruvida energieffektiva hus behöver stå i konflikt med bra inomhusmiljö. Inte idag, men vi behöver lära oss mera. Så även jag som planerar att under hösten ordna ett seminarium i Riksdagen om just energieffektivitet och sjuka hus. Här fick vi lyssna till de båda arrangörerna och den numera fria debattören Maria Wetterstrand och efteråt diskuterade jag tillsammans med en s-ledamot, Sara Karlsson och en m-ledamot Anti Avsan.

Sveriges Byggindustrier är en mäktig branschorganisation som bjöd en del av oss bostadspolitiker på en långlunch där problemen med varför vi bygger så lite lyftes upp på bordet. Jag ska vara ärlig och säga att det gnälls mycket och att man borde förvänta sig att byggföretagen var lite mer aktiva och inte bar skyller ifrån sig. Samtidigt som vi är överens om att det finns många svårigheter, inte minst att det tar tid och är osäkert att få fram planer. Energieffektivietet är inte ett särkrav som branschen tycker är något problem, däremot varierande och detaljerade funktionskrav, formulerade av klåfingriga tjänstemän på kommunernas plankontor, kan utgöra ett hinder för effektivt byggande. En av branschföreträdarna är Vd för JM och jag kunde inte låta bli att informera honom och de övriga om att just det företaget drog sig ut ett stort bostadsprojekt i Kungsbacka, trots att de själva varit med i en stor del av planprocessen, redan från början.

Efter att ha suttit som deltagare på en debatt om ungdomars boende arrangerat av Unga Arkitekter och jagvillhabostad.nu åkte jag i egenskap av förbundsordförande i Bygdegårdarnas Riksförbund till Väskinde Bygdegård, någon mil norr om Visby för ett samkväm med grillning av hamburgare, samtidigt som mannen på bilen höll sitt Almedalstal. Den som sitter med ryggen emot heter Ulf Kristofersson och arbetar på TV4. Han lär vara född och "uppvuxen" (förlåt, Ulf) i Fors, Kungsbacka.

Allt gott

Ola Johansson

Centerpartiet

Basha eller bärsa! Almedalens dag ett

Det blir personliga reflektioner från den första dagen i Almedalen från en relativt orutinerad deltagare/besökare som är här för andra gången i sitt liv, men nu med en något annorlunda roll. Annorlunda på det sättet att jag den här gången är efterfrågad, såpass att de korta pauser jag får under de två och en halv dagar jag är här, är sådana jag själv måste unna mig.
Först är jag ju fortfarande lite besviken över det faktum att jag missade Spaniens EM-guld, åtminstone att direkt följa hur de besegrade Italien. Att från hotellrummets säng se Iker Casillas höja bucklan till skyn var väl inte helt fel. Alltnog, första halvlek sittande på ett flygplan och den andra ståendes i en taxikö ihop med resten av flygresenärerna. :-(

De flesta partikamratena kommer hit mot slutet av veckan (C har sin dag på fredag) och det är väldigt få här just nu. Däremot så kryllar det av kända politiker, politiska journalister, lobbyister och framförallt andra mediepersonligheter i form av debattledare. Det är lite kul att gå omkring och bara se. Tyvärr möter man en hel del människor man träffat förut, men som man glömt namn och sysselsättning på och det är mindre roligt. Det är nog så för de flesta. Staffan Dopping som jag just träffat som ledare för seminaiet "Ladda Sverige" påstår att han är ansiktsblind (på allavar), men det tror jag väldigt många är.
Hur som helst dagens första insats var att träffa Svensk Betong i ett alldeles fantastiskt trähus(!?) från tiden efter freden i Brömsebro (1645) 1647. Det var på den tiden ett landshövdingeresidens och fantastiskt vackert att titta på, även från insidan. Svensk Betong är en del av branschorganisationen Svensk Byggmaterialindustri och de talade sig varma för sin produkt, såklart. Min ingång i detta är att man som politiker inte är den som ska välja byggmaterial, men de menade att sätten vi ställer krav på ibland kan vara styrande. Det var ganska tydligt att de talar för sin produkt utifrån ett underläge baserat på fördomar och missförstånd, men att den fortfarande enrbjuder mycket fördelar som exempelvis trä saknar. Klimatneutralitet, vill de hävda, är inte en nackdel för betongen, men den förklaringen är inte så enkel att ge sig in på. Miljonprogrammen brukar man tala illa om och då är det ofta betongen som är i fokus. Å andra sidan kan man säga att hade inte husen byggts i just betong hade de sannolikt varit ännu sämre än de är idag och att materialvalet från början borde innebära att de är lättare att renovera än de varit, om de byggts på annat sätt.

Innan nästa anhalt, som var en debatt om klimat och byggande, så gick jag en runda förbi en annan branschföreträdare, Svensk Ventilation. I morgon ska jag delta i en diskussion med dem och Astma & Allergiförbundet om inomhusmiljö. Det var nog bra, för där fick jag klart för mig hur mycket mer nytta en väl dimensionerad och påkostad ventilationsanläggning gör för vår hälsa och då framförallt de av oss som har problem med allergier. Det är de minsta partiklarna som är farligast och det är dem vi struntar i att filtrera bort, påstår de. Aldrig fel att reka lite om det är ett områden man känner att man inte fullt ut behärskar.
Därifrån till "En debatt om klimat och städer - hur vi anpassar våra städer till klimatets utmaningar". En utmaning är det också att som "novis" träffa experter som "den enda representanten för alla världens politiker" som moderatorn John Chrispinsson presenterade mig. Publiken där var väl ett 60-tal personer och med-deltagarna var en forskare från Lunds univeristet, Hans Hansson, som menade att det inom myndigeterna saknades kompetens om de tekniska lösningar som behövs för att hindra oss från oönskade klimateffekter i bebyggd miljö. Den andra experten heter Monica Granberg vid ett konsultföretag som heter Structor. Hon är delaktig i utformandet av den nya Slussen i centrala Stockholm, den jag passerar två gånger varje dag på väg till och från min bostad på Söder. Slussen vattenreglerar Mälaren och är en trafikplats som förbinder stadsdelar med varann. Så mycket visste jag kanske, men att det nu är viktigt att den utformas så att den kan bemästra effekterna av havsnivåhöjningar är mer än många kanske vet om. Hennes tes är att det behövs nationella riktlinjer och båda talade om vikten av att hitta finansiärer till de åtgärder som behövs. Min roll som representant för politikerskrået blev som så många gånger förut, att hänvisa till egna erfarenheter från Kungsbacka, samt att tala om den kartläggning som alldeles nyligen genomförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Halland, som visar att problem med vattennivåer kommer att bli störst i Kungsbacka och i Halmstad. Min erfarenhet baserat på dessa båda exempel är att det vare sig saknas insikt eller kunskap, men att man tvekar, eftersom det är så stora och viktiga åtärder. Hur vi ska finansiera dessa vet jag inte, men mitt förslag var att se på hur vi tänker när det gälller infrastrukturinvesteringar i övrigt, nämligen ett privat och offentligt samarbete - OPS, kallat.
Efter en promenad runt Almedalens vackra park, där Miljöpartiet ikväll håller sitt tal landade jag i Högskolans lokaler för att där diskutera i panel, tillsammans med Svenskt Näringsliv, Konsumentverket och Energimyndigheten, samt Socialdemokraternas Börje Westlund om branschorganisationen Svensk Energis rapport "Ladda Sverige". Den drar den häpnadsväckande slutsatsen att svenskarna vill spara energi, men att de inte riktigt vet varför. Det finns mycket att säga om detta. Uppenbarligen tycker branschorgansiationen att det är ett problem när deras medlemmar i olika kampanjer hjälper sin kunder att spara el och försöker få dem att välja, exempelvis grön el. Jag ställer mig frågande inför hela undersökningen och dess sammanblandning av elbesparing hos konsument och klimatfrågan. Detta tycker jag att åtminstone fyra av de fem debattörerna gjorde och därmed kan man fundera över vilka slutsatser Svensk Energi kommer att dra av våra reaktioner. Kul var det i alla fall att återse Anita Aspegren från Energimyndigheten. Vi har tidigare i livet varit lika aktiva i Centerpartiets Ungdomsförbund, bland annat som ordförande i varsitt distrikt, under 80-talet. Många återseenden är det och det är väl någonting av det som är roligast på denna tillställning.
Innan jag kom hit träffade jag två killar från byggföretaget NCC som bokat möte med mig. Också med dem fick jag lov att prata Kungsbacka. De är väl bekanta både med Vallda Heberg, där NCC bygger på uppdrag av Eksta och vid Tölöbergs terass, gamla Beijer i Centrala Kungsbacka. En viktig slutsats är att energikraven inte är kostnadsdrivande på samma sätt som andra särkrav kan vara. Där slog vi hål på en myt som sprids, bland annat av vår Bostadsminister, Stefan Attefall och hans statssekreterare Ulf Perbo. En annan sak som vi kan hålla med om är att det behövs ett ännu enklare planförfarande, som gör att det går att genomföra en byggnation på två år och inte tio, som det ofta gör idag. Kommunernas attityder till bostadsbyggande är också viktigt. I Göteborg läggs planerna i skrivbordslådor, medan de i exempelvis Kungsbacka, tas om hand och leds aktivt från kommunen.
Nu väntar en middagsträff med Tekniska Verken i Linköping innan kvällsvilan och tisdagens lika späckade program.
Sedan är det ju inte fel att solen skiner, heller.
"Bash" eller bärs är en missuppfattning som man kan göra om man inte känner Stockholmsslangen. När jag tidigare hörde Martin Ådahl från den gröna libarala tankesmedjan Fores säga att det är inne att "bacha" Moderater, trodde jag han menade att man skulle dricka bärs med dem.

Ola Johansson
Centerpartiet

RUT, val och kompost

I går lördag besöktes Rörbeckstorget i Falkenberg och Stora Torg i Halmstad av kören Hallands Gröna Röster. Valstugorna har öppnat sedan några dagar och den tidigare så abstrakt mediala valrörelsen har nu fått en hemvist. Det är jämnt påstås det. Problemen med blockpolitiken belyses i dagens GP, dessutom skriver Carin Hjulström-Livh en alldeles utmärkt kåseri-krönika med klok och välavvägd kritik mot några av våra ledande politiker.

Det är säkert mer än 25 % som inte har bestämt sig. Ännu har nog inte den stora valfrågan introducerats. Ännu så länge verkar debatten ganska in-RUT:ad. Alla väntar kanske på skandalen med stort S. Ett klantigt uttalande, en dold mikrofon i valstugor, ett dataintrång, en politiker som köper sex i ett fackförbiunds lägenhet och sedan vägrar avgå. Är det det som avgör valet, eller människors åsikter?

Själv tror jag på att vara ute och tala om vad Centerpartiet står för och placera ideologi i de dagsaktuella frågorna.

Klimatet och miljön är för mig den allra viktigaste frågan. Nu när Pakistan översvämmas och Rysslands skogar brinner känns det angeläget att visa att det går att förena ekonomisk utveckling, jobb och välfärd med ett hållbart samhälle.

På Valkonventet i Göteborg för de västsvenska distrikten förra helgen talade Ola Skinnarmo, äventyraren, extremsportaren och föreläsaren om varför vi måste jobba för klimatet. Idag är han nyinskriven medlem i Centerpartiet.

I morgon åker jag till Halmstad för att tillsammans med Helén Andersson träffa Åsa Malmborg igen, hon som startade RUT-upproret och som var med på samma konvent. In-RUT:at sade jag. Att de hushållsnära tjänsterna får vara kvar är något att slåss för, men det är bara ett exempel på skillnaden mellan Alliansen och motståndarna. Det mest glädjande idag är att SD verkar ha svårt att nå ut. Tacka f-n för det. De har absolut ingenting att tillföra.

Politik i praktiken är att sköta sin kompost. Det har jag ägnat dagen åt och resultatet, fin mull i rabatterna och ytterligare några kvadratmeter gräsmatta är en sak. Den fina dekalen på sopkärlet ett annat. Jag har blivit kontrollerad av Förvaltningen för Teknik och våra komposter befanns vara i gott skick. Inga lik i den garderoben heller.


Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Enkelspårig diskussion

Mötet vi hade idag sammanfattas med att vi alla är överens om att det är viktigt att inte riskera tidtabellerna, samtidigt som vi måste göra vad vi kan tillsammans för att tillgodose kravet på tågstopp mellan Kungsbacka och Varberg med de tekniska förutsättnigar vi har nu, d v s trångt på spåret mellan Kungsbacka och Göteborg, samt enkelspåret söder om Varberg. En öppen, lösningsorenterad diskussion, där alla fakta och möjligheter värderas utifrån sina fördelar och eventuella nackdelar inleds efter helgerna. Ingenting är uteslutet längre, tack vare ett öppenhjärtligt samtal i eftermiddag mellan Banverkets regionala och nationella representanter, Hallandstrafikens ordförande Tore Fritzson (c) och mig själv som representant för Kungsbacka kommun. Namninsamlingen från Åsa med 3 000 namn lämnades över till Björn Östlund BV:s chef för Leveransdivisioen och tf GD. Sedan hoppas ju alla att det beviljas medel för satsning på dubbelspåret i Varberg, med tillhörande tunnel. Medfinansieringen är generös från Varbergs sida och därför blir statens kostnad låg, men trots det finns dubbelspåret "bara" med i +15 - alternativet. Något defintivit besked om fiansieringen av stationer mellan Kungsbacka och Varberg fick vi inte. Först måste vi få lov att stanna tåget.