Kaplans kapplöpning

Bostadsminister Kaplan har bråda dagar. Lite senare under förmiddagen ska han komma till Civilutskottet för att beskriva vad regeringen tänker göra för att det ska byggas fler bostäder än de över 40 000 som är under planering och byggande idag (vilket är en markant förbättring mot hur det sett ut de senaste decennierna, det vill säga även under tidigare S-styren). Han får sannolikt några tillkännagivanden från en majoritet i riksdagen emot sig, bland annat vad gäller buller, privat initiativrätt för detaljplaner och studentbostäder när riksdagen behandlar bostadspolitiken den 29 april. Idag är det återigen dags för honom att debattera en interpellation ställd till honom av Nina Lindström. Idag kommer civilutskottet också ta ett intiativ att kräva av regeringen att de tar fram en ny och mer tillåtande förordning om byggande av bostäder i bullerutsatta lägen.

Jag läser i lokaltidningen att fastighetsbolaget Aranäs i Kungsbacka fått nej av länsstyrelsen i Halland att förtäta vid Tingberget och bygga fler små lägenheter samtidigt som nödvändiga renoveringar utförs i ett av stadens äldsta miljonprogramsområden. Det är bara ytterligare ett exempel på bostäder som förhindras och fördröjs på grund av regeringen Löfvens overksamhet. Ny förordning om buller med andra gränsvärden skulle varit framme redan i januari och ministern vägrar lämna besked om när de kommer och vad de kommer att innehålla. Nu kräver vi att de läggs på bordet.

För ett tag sedan besökte han (Kaplan) Alingsås, bostadsområdet Brogården och Passivhuscentrum. Det är han inte ensam om. Brogården har besökts av mig och även Stfan Attefall. Jag har bjudit in VD Ingmarie Odegren till en av mina bostadsfrukostar. Kännetecknande för Brogården är att renoveringar genomfördes utan stöd och subventioner och efter dialog med hyresgästerna. Något exempel på behovet av sådant kommer det aldrig att bli, tvärtom. Alingsåsbolaget är ett av många exempel på fastighetsägare som utan löften om subventioner gör renoveringar och energieffektivisering därför att de behövs och för att hyresgästerna efterfrågar det, samt för energiåtgången och klimatets skull.

Nu säger Kaplan i en intervju i Göteborgs-Posten att statligt stöd inte ska delas ut generellt utan gå till innovativa lösningar och spets. Det är bra! Dessutom det bästa sättet att använda ett anslag som alla inser är snålt tilltaget för att ge ordentlig effekt, precis som det är med alla former av subventioner. Antingen för lite för att ge effekt, eller så stor att det snedvrider byggandet och driver kostnader som redan är för höga.

Slutligen. Den 25 mars är det en debatt som GP bjuder in till i samarbete med Okidoki arkitekter och "alla ska kunna bo kvar" (i Pennygången). Där står vilka som inbjudits. Många partier, men inte vi. Sanningen är att vi har inbjudits. Att jag tidigt tackat nej eftersom jag är i Köpenhamn på möte med Nordiska Rådet om bl.a Våldsbejakande extremism och våld. Jag lyckades ordna fram Orföranden i Centerstudenterna, Hannes Hervieu, men honom godkände inte arrangörerna. De tackade alltså nej till medverkan från C trots att vi blivit inbjudna. Trist, eftersom behovet av små lägenheter för studenter är något som verkligen behövs, även i Göteborg. Staden som för oss i oppositionen är det verkliga flaggskeppet för regeringens misslyckade bostadspolitk. Där har de rödgröna haft makten i decennier. 

Ola Johansson

Centerpatiet

Storsatsning på bostäder och infrastruktur

Jag är i Almedalen för att nätverka, medverka och huvudverka om vad det är som ger förutsättningar för jobb, tillväxt och utveckling i hela landet. I dag är det extra glädjande att få höra talas om Alliansens satsningar som förväntas ge 100 000 bostäder och som innebär satsningar på regional utveckling i de tre storstäderna, Stockholm, Göteborg och Malmö, samtidigt som förutsättningar att bygga ökar i hela landet när strandskyddsreglerna (åter) förenklas för att underlätta landsbygdsbyggande.

Det här är vad paketet innehåller:

- Skapa bättre förutsättningar att jobba, bygga och bo i hela Sverige genom bland annat enklare strandskyddsregler, förkorta planprocessen och öka tillgången på byggklar mark

- stambanor för höghastighetståg som binder ihop de större städerna samt regionerna däremellan

- pröva förutsättningarna för en fortsatt utbyggnad av järnvägen i norra Sverige med ett betydande inslag av medfinansiering från näringsliv, kommuner och regioner

- initiativ till samtal med Danmark om ytterligare en fast förbindelse mellan Sverige och Danmark

- förhandlingar om fler bostäder och satsningar på infrastruktur och kollektivtrafik i Stockholm, Göteborg och i Skåne, som bland annat innebär att förutsättningarna prövas för en finansieringslösning av ytterligare utbyggd tunnelbana i Stockholm samt av en östlig förbindelse som knyter samman trafikledsringen runt Stockholm.

Vad är då de viktigaste inslagen av Cennterpolitk i detta, jo!
- Centerpartiet och Alliansen presenterar nu den största satsningen på infrastruktur sedan mitten på 1800- talet. Det innebär att vi bygger ihop landet, kan använda befintlig järnväg mer effektivt och sänker Sveriges klimatutsläpp.

- Förslaget innebär snabbtåg mellan våra storstadsregioner som effektivt minskar restiden och förbättrar möjligheten till arbetspendling längre sträckor. Samtidigt öppnar man nu för ännu mer tågsatsningar i norra Sverige, något Centerpartiet länge jobbat för.

- Möjligheten att bo och verka i hela landet förstärks genom förenklade strandskyddsregler.

- Samtidigt skapas förutsättningar för fler bostäder och mer kollektivtrafik i storstadsregionerna.

- Detta bevisar verkligen att Centerpartiets fokus på miljö, hela landet och viktig infrastruktur får genomslag i Alliansen.

Almedalen den 2 juli

Ola Johansson

Centerpartiet

Grädde på moset denna småskvättiga onsdag i Almedalen är en icke obetydlig uppgång i opinionen för Alliansen och speciellt Centerpartiet som nu ökar i varje mätning till en nivå som faktiskt är bättre än den var motsvarande tid 70 dagar före valet, för fyra år sedan. Här 1,3 procent.

Ansvarstagande och tålamod, recepten för en positiv innerstadsutveckling

Jag träffade vår centrumutvecklare Henrik Olsson idag och bad honom säga några ord in i min bambusersändande mobiltelefon. Några sammanfattande ord om vad vi måste tänka på och vad han själv tar med sig till sin nya arbetsgivare, Falkenbergs kommun. Det här är vad han svarade på mina frågor.

Man ska vara ödmjuk för komplexiteten i en långsiktig innerstadsutveckling. Det är många som äger delar av den komplexa väv som skapat en stad. Det har tagit 100 år och det är en utveckling som pågår. Många konflikter finns som är inbyggda och det är inget man ska ducka för. Det är kanske dessa som driver utvecklingen. Ta istället vara på det som är gemensamma utgångspunkter, att alla vill se något positivt och i olika grad är villiga att medverka till en hållbar utveckling, kommersiellt, socialt och ekologiskt.

Vilka konflikterna är ser man om man öppnar lokaltidningen, man vill samma sak men har olika lösningar. Några vill göra innerstaden fullt tillgängliga för biltrafik, medan andra tycker lösningen är att stänga bilarna ute.

Det finns olika viljor och motstående intressen, men det är kommunen och politikerna som måste ta på sig ansvaret för det övergripande och långsiktiga. Ibland agerar de lite konsekvent, samtidigt som de påtalar att det är näringslivet som ska ta på sig att utveckla torget, så säger man nej till näringslivets förslag. "Det är som om jag skulle fråga barnen vad de vill göra - ni bestämmer! Om dom sedan vill köpa godis, men jag vill åla till stranden så får man ju ha förståelse om de blir sura när vi åker till stranden utan godis".

Man måste ha tålamod och orka vänta ut skeendet för "plötsligt händer det". Söderåparken, lekplatserna, evenemangen och restaurangstråket är exempel på att saker och ting lossnar.

Det är bara att buga inför denne positive, kreative och tålamodsprövade eldsjäl som efter fem år börjar jobba för Millis i Falkenberg. Bopålarna och hjärtat är kvar i Kungsbacka, så vi ser varann igen.

Ola Johansson

Centerpartiet

Nu måste det bli slut på fotbollshatet!

Det ska först av allt sägas att min fotbollskarriär och erfarenhet av framgångsrik lagidrott är ganska begränsad. Skämtsamt brukar jag säga att jag slutade spela fotboll och började med politik när jag insåg att jag inte skulle kunna försörja mig på fotbollen. Som bekant har det gått bättre som poitiker, även om det tagit några år att träna upp sig för att platsa. Jag hade svårare på fotbollsplan i Stafsinge och Långås och räckte inte till som senior.

Därför har jag kanske svårt att relatera till de extremaste formerna av tävlingsmentalitet. Begreppet "vinnarskalle" ska väl inte inte i första hand förknippas med min personlighet, ens i politiken.

Är normalt idrottsintresserad, besöker arenor, blir oerhört smickrad och glad när någon vill ha med mig i ett fotbollslag, för att jag gillar spelet och att delta i varje form av träning och motion. Följer idrotten, utan att vara fanatisk supporter till något lag, utom möjligen Löftadalens IF, där jag arbetar ideellt och har upplevt fotbollen igen genom mina barn.

Den som varit med och sett ungdomslag spela seriematcher har säkert också upplevt hur föräldrar och ledare kan bete sig, både mot motståndare, domare och de egna spelarna. Det är lätt att räkna ut hur detta påverkar de barn som befinner sig på plan, eller hur de ungdomsdomare känner sig som utsätts för verbala kränkningar från vuxna personer. Ganska många av ledarna i dessa lag lär tidigt sina spelare hur de ska bete sig för att få motståndaren ur balans, skada honom/henne, falla lätt i straffområdet, eller tjäna några meter genom att flytta fram bollen vid en frispark.

Detta beteende är också tydligt närvarande nere på plan i elitsammahanget, där filmningar, kapningar och kränkningar är vardagsmat och anses vara ett normalt beteende. Tvärtom är det i dessa sammanhang lovvärt med heta känslor, kamp och hårda tag. Är det fel att fundera över hur detta påverkar det som sker på läktaren och de känslor supportrarna tar med sig ut från arenan? 

Efter Allsvenska premiären sade FFF:s tränare, Henrik Larsson ifrån på skarpen och krävde att någon (annan) skulle ta sitt ansvar för det som hände i Helsingborg. Under matchen som jag såg på TV gjorde en av hans spelare ett tydligt övergrepp då han avsiktligt trampade MFF-målvakten på foten vid en hörna, detta sedan han redan fått ett gult kort för ett tidigare regelbrott. Man får utgå från att Henke tog ett allvarssnack med den spelaren och inte bara för risken att spela matchen färdigt med en man mindre på plan, utan också för det sätt han betedde sig mot en kollega och den värdegrund som utlöste handlingen. Provokationer, våld och brutalitet är inte acceptabelt på planen heller! Respekten ska finnas där för motståndaren, för rättskipningen och för motståndarens supportrar. 

- Spelare och ledare är förebilder, både för unga och för fotbollspubliken!

Nu kräver fotbollen med en röst att rättssystemet (Beatrice Ask och Riksdagen) ska lösa problemet vid fotbollsarenorna. Jag håller med, men det utesluter inte att fotbollen ser sin roll och tar sitt eget ansvar. Rättsskipningen på plan sköter domarna och även den måste respekteras. Prata värderingar med ungdomar, ledare och föräldrar. Ta fram en föreningspolicy och följ den. Vad är värdet av resultatet i förhållande till det sätt man uppnår det. Se till att denna policy gäller alla från bredd till elit, ungdomar och vuxna i föreningen.

 

- Så sitt still och håll käft på ledarbänken! Det är domaren som dömer!

- Heja gärna på ert lag, men sluta upp med ramsor som innehåller ordet "hata" och som syftar till att provocera eller kränka motståndaren, domaren eller motståndarlagets suportrar!

- Tänk efter hur du som spelare och ledare beter dig nere på plan, där du är synlig för alla!

Ola Johansson

Centerpartiet

2013 Årskrönika del 1

2013 – sug på årtalet! Något magiskt skimmer? Någon speciell händelse?
Ett typiskt mellanår, skulle jag vilja säga. Inget OS, inget VM, inget val (förutom till kyrkan).

För egen del toppas listan av en livshändelse. Den 31 mars blev jag farfar till Ture. Det är svårslaget, toppar allt och som det verkar kommer jag som 53 åring, även att bli morfar under 2014.

Nu ska ju den här årskrönikan handla om mitt år som politiker och centerpartist. Det är ofrånkomligt att ta med debatten och turerna kring förslaget till idéprogram som presenterades dagarna innan jul. Tre formuleringar uppmärksammades och omformades till chockerande proportioner. Det tog hårt på härdade Centerpartister att konfronteras med ”fri invandring”, ”månggifte” och ”slopad skolplikt”. Så som detta vävts in i programförslaget, kunde de omöjligt väckt sådan uppmärksamhet. De som tagit sig tid att läsa reagerade inte på samma sätt.

När Framtidsstämman i Upplands Väsby, där det slutliga idéprogrammet klubbades, avslutades föll en och annan tår nerför min kind. När allt det här hände, för exakt ett år sedan, var jag övertygad om att vi sedan medlemsledet tagit över taktpinnen, skulle rida ut den här stormen på ett värdigt och för vår folkrörelse typiskt sätt. Genom öppna möten, samtal och debatt formas de ändringsförslag som beslutas i god ordning med säker klubbföring. Jag glömmer inte det sällsynt välbesökta medlemsmötet i Halland och de många kretssamlingarna, där vi tillsammans med alla aktiva medlemmar djupdök i Centeridéerna och samlade kraften där.

Det kommer att ta tid att läka såren i medlemsledet och hos gemene man förknippas vi fortfarande med de misstag som begicks när förslaget presenterades i december 2012. Det som hände efter nyår kunde inte gjorts annorlunda. Det var då vår partiledare Annie Lööf på allvar tog greppet om styråran.

För att inte detta skall bli allt för långt gör jag nu ett hopp till november i år. Den 23 november hade Hallandscentern sin nomineringsstämma. Det hade föregåtts av ett provval där alla medlemmar fick lov att rangordna sina kandidater. Jag minns julen för 4 år sedan och hur överraskad jag var över det stöd medlemmarna gav mig då, som efterträdare till Jan Andersson. Mycket i vårt liv förändrades med det. Flytten från Gällinge till Kungsbacka om omställningen till ett veckopendlande och avskedet från kommunpolitiken. Efter en dramatisk valkampanj och rösträkning fick jag min ordinarieplats i Riksdagen. Nu 2013, när det handlar om omval, blir ju provvalet en värdemätare på hur medlemmarna tycker jag har skött mig. När nio av tio placerar mig på förstaplats så är det ett starkt stöd och en uppmaning att ta sikte på de kommande fyra åren i rikets och Centerpartiets tjänst.

Mina tankar kring riksdagsåret som gått och framtiden ber jag att få återkomma till.

Ola Johansson
Centerpartiet

Sollentuna överdäckar fysiska och sociala barriärer

Bort med gångpassagen
- Öppnare, ljusare

Sverige behöver mer av gränsöverskridande samarbete för att lösa aktuella problem och satsa långsiktigt på hållbar tillväxt. Veckan började med händelserna i Husby och andra Stockholmsförorter. Jag är definitivt inte rätt person att spekulera i orsakerna till dessa och därmed är det meningslöst att försöka sig på att föreslå åtgärder. I det akuta läget får vi lita på att polisen och räddningstjänst gör sitt jobb, att de som bor i de drabbade förorterna sluter sig samman för att i handling visa att skadegörelse inte är acceptabelt och att det finns alternativ.

Under torsdagen efter voteringen besökte jag Sollentuna kommun på bostadsturné och träffade Centerpartisterna Anna Myrhed, Bo Hansson och Johan Fälldin. Intrycket är att Sollentuna lossat byggbromsen på egen hand. Det ger till resultat ett offensivt byggande av hyresrätter genom Sollentunahem och ett framgångsrikt renoveringsarbete av deras äldre bostäder.



Grunden är ett solitt bolag som vågat använda det egna beståndet för att fylla på kassan. Där andra beklagar sig över att buller hindrar bostadsbyggande tar de fram lösningar som gör att moderna bostads- och hyresrätter kan uppföras bara ett stenkast från Arlanda-express och stambanan, med ett oräkneligt antal tågpassager dag som natt. Vid Edsbergs sportfält (skidbacken) och runt Väsjön planeras hela 2800 bostäder, varav några är strandnära.

Det här området i Kista töms på kvällarna och är otryggt

Med ett starkare fokus på planprogrammet och friare villkor i detlajplanen kan man hoppas att en sådan satsning kan ge utrymme att prova den sorts byggemenskaper som förekommer i Tyskland, där de människor som ska bo i området själva får bestämma hur området och husen utformas. Det var en av de idéer som kom fram under vårt möte hos kommunens stadsarkitiekt Jan Enfors. Där runt plankartor och utställningar blev det tydligt för mig hur nära samhällsplaneringen i de olika förortskommunerna befinner sig varann och värdet av att vara överens mellan partierna och i den regionala planeringen om vad som måste göras för att lösa gemensamma utmaningar, bestående av trafik- bostäder, verksamheter och arbetsplaster, samt inte minst rekreation och grönområden. Att, som Centerpartiet i Sollentuna föreslagit, överdäcka E4 skulle förena Kistas norra utmarker med villabebygelsen i Sollentuna. Det skulle öppna stråk för möten mellan människor från olika stadsdelar. Det främjar integration och motverkar utanförskap när de barriärer som byggts upp i form av kommungränser, trafikleder och industriområden överbryggas och genomskärs. Se, där är kopplingen till Husbykravallerna och det gemensamma ansvaret för samhället och alla de människor som är en del av det.

Ola Johansson
Centerpartiet

Enklare bostadsbyggande är bra, men..!

I går presenterade en utredare för regeringen, några förslag till förenklingar av planprocessen som borde kunna göra att det något snabbare går att få fram bostäder i tätorter och städer. Något förslag på hur landsbygdsbyggandet underlättas föreslås inte, men det var heller inte utredarens uppdrag.
Låt oss tro och hoppas att krafterna i bostadsbyggandet också drivs bort från de orter där det råder högtryck, så att det spiller över till de områden, utanför storstäderna, där kommunpolitiker och tjänstemän är beredda att lägga alla krav åt sidan för att få en befolkningsökning som kommer sig av att det byggts attraktiva bostäder.

Litet cyniskt kan man säga att det byggindustrin gör när de klagar sig över byggkrav från kommunerna är att vinstoptimera där trycket är högt, väl medvetna om att det finns många kommuner som inte önskar något högre än att byggföretagen konkurrerar om att bebygga kommunal mark, utan några andra speciella krav än att bostäderna ska vara funktionella och billiga. Det är bara i kommuner med höga ambitioner att bygga, där byggföretagen står på kö för att leverera som kommunala särkrav ställs. Glöm inte det!

Förslaget från Lars Magnusson att lägga tyngdpunkten på tidiga skeden i översiktsplaner och så kallade områdesplaner, för att kunna slopa kravet på detaljplan är bra. Vi kallar det i Kungsbacka för fördjupade översiktsplaner, där markanvändningen i ett område bestäms och planprogram, där principerna för hur gator och infrastruktur skall förläggas i förhållande till kvartersmark och olika upplåtelseformer fastställs.

Här i Kungsbacka jobbar vi redan så och det finns exempel där vi fått Länsstyrelsen i Hallands godkännande att slopa detaljplanen. Skönt att det här nu kan få stöd i lagstiftningen. Det vill vi visa Bostadsministern Stefan Attefall när han kommer hit den 3 juni för att studera Kolla Parkstad på plats och träffa några av de inblandade byggföretagen och fastighetsägarna där.
Det föreslås att ordet "bebygga" ska få en annan tolkning som innebär att "inte bebygga" betyder att marken får bebyggas(!!?) med exempelvis parkeringsplatser. Ett illa valt exempel! Det kunde väl stått lekplats, eller cykelvägar istället. Så kallad "prickad mark" är det väl det handlar om, som ibland kan begränsa möjligheterna.

Slutligen har jag läst i media att de vill göra bostadsbyggande till ett "Riksintresse". Litet märkligt. Riksintressen kan ibland hindra en önskad utveckling och det här betyder att bostäder ska vägas emot andra riksintressen och få en starkare ställning. I så fall tycker jag att även åkermarken bör klassas som ett riksintresse och att vindkraftsutbyggnad ska vara ett riksintresse så att riksintresset - försvarsmakten inte kan säga nej till utbyggnad av förnybar energi. Det är en farlig väg att tala om fler riskintressen än vi redan har, tycker jag.

Såhär lång tid tar det att bygga - säger Otto Niedeck

Jag kan inte låta bli att upprepa vad han sa, andre-borgmästaren i Freiburg, Otto Niedeck, CDU när jag frågade om det stämde att de har en enkel planprocess i Tyskland. "-Nej, nej, vilken byråkrati!! Det tar minst tio år att få igenom en plan...och sedan kommer överklagandetiden på fem-sex år. Det tar till 2030 innan vi kan få igenom de planer vi vill starta nu." Ja, så är det med illusioner. De är till för att förloras. En demokratisk välfärdsstat är också en rättsstat som behöver institutioner och lagar som är till för att skydda människor från att exploateras och för att skydda miljön åt framtida generationer.

Jag tror att man ska acceptera att vissa saker måste få ta tid. Bara det är rättvist, förutsägbart, konsekvent och tillförlitligt. Enklare regler där plan- och bygglagen förenklas och görs mer tillåtande är bra, också när det gäller att få göra mindre tillbyggnader. Precis som vi en gång fick "Friggeboden" har vi nu fått "Perbo" (namnet på Stefan Attefalls statssekreterare). Låt oss hoppas vi snart får förslag från Regeringen att ta ställning till.

Ola Johansson
Centerpartiet

Häktesfrågan och "julbordets logistik"

Bläddrar snabbt igenom några tidskrifter som accumulerats i mitt postfack innan jag åker hem, nöjd efter en bra uppställning från Hallands ledamöter (utom Sd-förstås) för ett öppnat häkte. Då ser jag att tidningen "Logistik-magasinet" skriver om krögarna Tina Strandberg och Antonio Noguiera som serverar julbord på sin restaurang Storgatan 1, i Kungsbacka, under rubriken "Julbordets egen logistik".

Roligt att Kungsbacka uppmärksammas. jag gjorde likadant i dagens interpellationsdebatt i Riksdagen, där ledamoten Hans Hoff (s), frågade Justitieminister Beatrice Ask om hur det blir med häktet i Halland. Alla Riksdagspartiet utom Sd har aktiverat sig och uppvaktat, motionerat, interpellerat och gjort studiebesök. Nu kändes det som hennes svar var positivt. Hon konstaterar i sitt svar att "Både polisen och kriminalvården ser att det finns ett behov" och att "myndigheterna utreder nu förutsättningen". Det ser jag som ett tydligt tecken på att våra ansträngningar lönat sig. Framförallt tror jag att resutlatet av mitt och Johan Linanders besök hos Länspolismästaren i slutet av september, gjorde att ministern uppmärksammades genom Johans försorg.

Det är kul med politik! Och det är extra kul att få prata om Kungsbacka i kammaren. Såhär sade jag bland annat i mitt sista anförande: 

"Min egen hemkommun Kungsbacka längst i norr, har mer än 76.000 invånare och växer årligen med över 1000 personer. Den är en del av storstadsregionen och påverkas på många sätt av närheten (20 minuter med pendeltåg) till Göteborg. Närvaro av polis behövs och frågan om häktets placering i Halmstad är en länsfråga som trots avståndet engagerar Kungsbackaborna mycket."

Resten av debatten kan ses och läsas på Riksdagens hemsida. Följer man länke kommer man till Hoffs interpellation. Kolla även webb-tv. Där kan man söka på IP157.

Konservativa byggherrar eller regelkrångel

På torsdag hålls det tredje frukostmötet på temat "Litet bo jag sätta vill". Medverkar gör en excentrisk byggherre från Torslanda, Woyland Wallin. han har visat att det går att bygga billigt och bra, men känner sig motarbetad av tjänstemän och politiker i sin hemkommun Göteborg, där han äger mark. Det är de stora som gynnas säger han. Vi får träffa Dan Engström, adj. professor vid Chalmers och Teknisk expert på det stora byggföretaget NCC. Hans tes är att byggföretagen kan vara effektivare, men att fler borde anamma idén att bygga mera industriellt.

Som ytterligare bränsle på debatten läser vi i DN idag om att det överklagas för mycket och att arkitekturen ofta bär för långt. Läs gärna här.

Jag har låtit skriva en motion till Riksdagen som går ut på att även begränsa den tid som Läns- och regeringsrätt har på sig att hantera överklagande. Skälet till att motionen skrevs var att Centerstämman beslutade så förra helgen och eftersom vi är snabba och lyssnar på medlemmar så blir detta nu ett riksdagsinitiativ. Den stora mängden överklaganden visar på två saker. Det som planeras är alltför vidlyftigt och utmanande för att accepteras av flertalet. Därför protesterar de och försöker med alla till buds stående medel stoppa. Människor präglas av attityden "Not in my backyard". Detta blev en lantlig idyll, en kulturbygd i samma ögonblick som jag flyttade hit. Nu får ingen mer bosätta sig här och störa "min" utsikt.

Det leder mig till nästa svåra fråga: Vem är det som äger utsikten?

Är ni intresserade av att komma på frukostmötet i Kungsbacka på torsdag den 6 oktober kl 7.30 - 9.00, ska ni anmäla er senast tidsdag till kungsbacka@centerpartiet.se. Tips på fler att inbjuda skickas till samma adress, eller kontaktar ni mig på ola.johansson@riksdagen.se

Ola Johansson
Centerpartiet

Åtta nya lägenheter i Gällinge

Tal vid invigning av lägenheter på Smelyckevägen Gällinge den 26 augusti 2011.

Närmast den ena avdelningens kök och stora rum, i andra änden den andra och i mitten den gemesamma lekhallen. Idag åtta fina lägenheter i vackra Gällinge, precis intill skolan.

”Vi flyttade hit -83. Bygden förändras, fler förvärvsarbetar. Många skaffar barn och bygger hus. Unga föräldrar såg behovet av barnomsorg och började uppvakta politikerna.

Eksta Bostads AB nappade och passade på att planera för bostäder i Gällinge. Det går inte att undvika Ivar Franzen i sammanhanget. Han satte sin prägel i byggnaden. En idé var att man (om underlaget skulle svikta) kunna göra om daghemmets två avdelningar till två bostäder. (Det var den dåvarande socialförvaltningen som inte alls trodde på att det skulle behövas barnomsorg så långt ut på landet).

Jag tror inte att Ivar i sin himmel är missbelåten med att det istället blev 8 lägenheter, speciellt inte som förskolan finns kvar ett stenkast härifrån.

När skolorna behövde byggas ut för att svälja 90-92 års barnkullar, byggde Eksta en ny förskola och sålde den här byggande till kommunen och ”B-spåret” flyttade in. När elevunderlaget sedan minskade fick skolan koncentrera verksamheterna till gemensamma ursprungliga lokaler och huset tömdes.

Under den tiden användes det som träningslokal för bygden livaktiga teaterverksamhet. Det kallades för ”hönshuset” efter namnet på farsen ”Hönor och svärmeri” som spelades för stor publik på Skårs Gård här borta och på Lindälvsteatern i Kungsbacka. Sedan hände det åter inte så mycket här.

I den nu gällande Översiktsplanen för Kungsbacka utpekas bl.a Gällinge som en ”Serviceort” dit man ska koncentrera och utveckla kommunal service och kollektivtrafik, samt satsa på bostadsbyggande, utan detaljplaner. Så många nyya bostäder har vi inte sett här förrän idag. Istället byggs det mycket runt omkring. Skolans framtid har ifrågasatts, men nu känns det tryggt.

För några år sedan gjorde jag och Kommunstyrelsens ordförande Per Ödman en resa hit. Då bestämde vi oss för att tillsammans verka för en aktivare bostadsplanering här och det ingick att få fart på processen att sälja tillbaka huset till Eksta (eller någon annan som ville använda det på ett för bygden utvecklande sätt).

Vi är glada över att de tar ett stort ansvar som samhällsbyggare i hela Kungsbacka. Jag är säker på att ni som flyttar in här idag kommer att trivas i den speciella atmosfären vi har.”


Ola Johansson

Centerpartiet

Får vi LOV?!

Lagen om Valfrihet reglerar hur kommuner skall kunna konkurrenspröva hemtjänst till äldre och funktionshindrade. Centerpartiet har kartlagt Sveriges 290 kommuner. 90 Av dessa har helt avfärdat tanken på att erbjuda medborgarna möjlighet att välja. I Kungsbacka och Varberg infördes kundval tidigt. Kommunerna är två av de 45 som beslutat om och genomfört LOV. Falkenberg hör till de 72 som har beslutat men inte tagit i drift.
Hemservice i Halland AB bedriver verksamhet i både Kungsbacka och Varberg. Villkoren mellan kommunerna skiljer sig åt och det finns anledning att jämföra och dra slutsatser. Framförallt för Falkenberg som just står i begrepp att införa LOV och har chansen att göra rätt från början.

Kungsbacka var visserligen tidigt ute, men det hade gått att göra mera för att skapa likvärdiga förutsättningar. Hemservice i Halland har 95 % marknadsandel bland de som väljer, säger Carina Möberg, men av de drygt 1500 hemtjänstberättigade är det endast 80 stycken som aktivt valt en annan utförare än kommunens egenregi. Det är visserligen ett "krav" att aktivt välja, men en stor del avstår ändå och per automatik hamnar de som kunder hos komunens egenregi. Om dessa passiva väljare fördelades på de olika leverantörerna skulle deras kritsika massa öka och därmed deras konkurrensförmåga, framförallt gentemot kommunen, men ocks gentemot de "dominerande" aktören på den privata sidan.

• Centerpartiet anser att valfriheten nu ska utökas så att de hemtjänstberättigade som inte aktivt väljer fördelas på de leverantörer som är godkända i den aktuella kommunen.

• Kommunens egenregiverksamhet skall ha samma ekonomiska villkor/ersättning som leverantörerna har.
• Fördelningsmodellen ska inte vara utformad så att leverantörernas kalkyl försämras av att de har kunder på landsbygden där resan från och till blir en betydande del av kostnaden.

Vi tycker att rätten att själv få bestämma vem som ska sköta om dig och att inte enbart vara hänvisad till den kommunala hemtjänsten. Möjligheten till valfrihet gör att leverantören, oavsett om det är kommunen eller ett företag, anstränger sig lite extra för att ge kunden det lilla extra. Att det sedan ges möjlighet att från samma leverantör beställa tillägg i form av avdragsberättigade hushållsnära tjänster är en förmån som borde marknadsföras bättre.
Kommunen har ett särskilt ansvar att informera om detta. Den egna verksamheten måste betraktas som en av de övriga leverantörerna, med samma krav att vara effektiva, kreativa och serviceinriktade.

För de anställda inom omsorgssektorn betyder LOV att utveckla sin kompetens, få karriärmöjlighet och löneutveckling. Det har också gett många möjlighet att starta företag. Nästa utmaning blir att få ungdomar, killar och tjejer, att utbilda sig till vård- och omsorgsyrken. Möjligheten att kunna välja mellan olika arbetsgivare gör yrkesvalet mer attraktivt.

Carina Möberg, VD för Hemservice i Halland hademånga idéer och har synpunkter på hur LOV tillämpas i de nordliga Hallandskommunerna och förmedlade dessa till Ola Johansson, kommunalråd i Kungsbacka, tillika Riksdagskandidat för Centerpartiet i Halland och Mari-Louise Wernersson, Kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg, tillika partistyrelseledamot i Centerpartiet.