Politiken och Juholt enligt Lukas 6:27-42

Jag för min del börjar tröttna på att läsa om "Juholt ditten och Juholt datten". Jag förstår att det är spännande och intressant att gotta sig i andras misslyckande, men ska man vara lite allvarlig så är det inte bara Socialdemokraterna som har anledning att oroas av svagt väljarstöd nu. Centerpartiet kan inte vila på lagrarna av ett lyckat ledarval. Det gäller att inteckna det politiska utrymmet som en vacklande Socialdemokrati lämnar efter sig. Här är ett varmt, tryggt och grönt budskap att föredra framför en kall och marknadsinriktad låt-gåpolitik.

Såväl Anna-Karin Hatt som Annie Lööf har betonat medkänslan för personen Håkan och önskat sig en vass och stark opposition. Mycket förståndigt! Själv har jag varit inne på den linjen, redan långt före de sista dagarnas dramatiska händelser. Socialdemokraterna behövs som en motvikt och saklig kritiker så att sittande regering tvingas vara på tå.

Jag är ingen bibelkännare, men på senare tid har jag återupptäckt en del klockrena beskrivningar som legat i bakhuvudet. Här kommer några rader ur Lukasevangeliet kap 6 och rubrikerna "Älska era fiender" samt "Döm inte" 27-42.

"Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er" (27). "Så som ni vill att människor ska göra mot er, så skall ni gör mot dem" (31).

- Jag har ingen annan erfarenhet av politiken än just denna. Vi har i Sverige ingen anledning att inte älska våra fiender, trots att vi har olika uppfattningar i sakfrågor. I olika utsträckning kanske vi dessutom ska tillåta oss att influeras av våra fiender. Därför känns följande fortsättning logisk:

"Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen?" (39). Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men han är fullärd när han blir som sin lärare (40).

- Reklammannen David Ogilvy (1911-1999) skrev något liknande. "Den (chef) som aldrig anställer någon som är större än en själv får till slut en organisation som består av pygméer" (fritt ur minnet). Centerpartiet ska vara Sveriges mest öppna parti. Det betyder också att vi mer än något annat parti låter sådana komma till tals som ifrågasätter, kan tillföra nya dimensioner och kraft. Gäller inte också det intryck och influenser som har sitt ursprung utanför Alliansens ídékrets?

Slutligen ett av de bättre:
"Varför ser du flisan i ditt eget öga, när du inte märker bjälken i ditt eget?" (41). Hur kan du säga till din broder; -Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först ur bjälken ur ditt öga, så ser du klart och och ta bort flisan ur in broders".

- Det är lätt att kritisera andra och raljera över deras politik och sätt att kommunicera den. Bäst vore ändå om denna kraft främst riktades åt de egna idéerna och den egna kommunikationen med väljarna.

Ola Johansson
Centerpartiet

Ja till finanspakten – nej till Euron!

Ja, nu måste det erkännas! Jag röstade ja till Euron, men det betyder inte att jag är ledsen över att det blev ett nej. Samarbetet visade sig vara bräckligt på grund av att tröskeln för inträde var för låg från början, utan krav på att Euroländernas finanser skulle stabiliseras. Möjligen gjorde inträdet länderna mindre ansvarstagande, vilket gjorde att de litade på varann i för hög utsträckning. Sedan gick det som det gick.

Ekonomi är inte mitt starkaste politikområde, det ska erkännas. Men i samma ögonblick som Europas regeringschefer träffades för att komma överens om hur vägen ska se ut för att rädda Euron och därmed de länder som infört den eller på annat sätt är beroende av den, förstod jag att detta är något vi Svenskar och Centerpartister måste förhålla oss till.

En fördjupad kris i Euroområdet kommer att påverka jobb och välfärd i Sverige, eftersom dessa länder är våra viktigaste exportmarknader. Utan export får vi arbetslöshet och uteblivna skatteintäkter, vilket i sin tur ger nedskärningar i kommunerna, budgetunderskott, ytterligare arbetslöshet och försvagad valuta, vilket ger sämre kreditvärdighet och dyrare att låna. Så sugs vi ner i samma onda spiral som stora delar av Europa befinner sig i.

Redan innan Statsministern begett sig till flygplatsen för hemfärd från Bryssel deklarerade Håkan Juholt att Socialdemokraterna skulle säga nej till pakten. Tämligen omgående replikerade Thomas Östros att ”detta är en alltför viktig fråga att spela på volley” och senast häromdagen sade Göran Persson att Sverige bör vara med i finanspakten. Inget av detta tycks ha gjort intryck på Socialdemokraternas partiledning. De tycks ha stängt dörren för diskussion åtminstone över helgen, då många tror att deras förtroende är satt på spel. Låt oss se vad som händer och hoppas det ändå finns en öppning för diskussion. Det är dumt att pressa dem ytterligare. Här krävs en majoritet i Riksdagen och ännu är ju inte detaljerna klara för vårt deltagande.

Centerpartiet tog ställning tidigare i veckan och idag offentliggjorde partiledningen vår linje. Den lyder: ”Ja till finanspakten, men fortsatt nej till euron”. Tillsammans med Socialdemokraterna löste vi räntekrisen under 90-talet. Tillsammans med dem konstruerade vi det finansiella ramverket som hindrar regeringar att destabilisera ekonomin och skuldsätta nationen. Moderaterna var emot det då, men de är ju inte de enda som röstat fel och ändrat sig. Att nu ställa sig bakom ett svenskt deltagande är att fullfölja detta. Vi vill ha möjlighet att vara med och forma de lösningar som kommer att krävas för att rädda Euron och de ekonomier som är beroende av valutan. Vår, i jämförelse med resten av Europa, starka ekonomi ger oss unika möjligheter att också vara en betydelsefull spelare i det Europeiska samarbetet. Sverige ska vara en del av den så kallade kärnan i EU och Centerpartiet vill visa att det är möjligt, utan att införa Euron som valuta.

Ola Johansson

Centerpartiet

El och energi engagerar alltjämt

Folkpartiledaren oroas över att Energiminister Anna-Karin Hatt på DN debatt drar igen dörren för en bred energiöverenskommelse som inkluderar, S, V och Mp. Vi har inget att vinna på det säger hon. I vart fall har vi inget att vinna på att göra en överenskommelse med Håkan Juholt. Det är väl dithän den kärnkraftsvänlige Björklund sneglar kan tro. Om jag skulle snegla åt något håll vore det åt något av-, eller åt båda de andra (V, Mp). Det finns en styrka i energiöverenskommelsen och det är att den faktiskt ger resultat. Något vi saknat i energifrågan ända sedan folkomröstningsbeslutet för mer än 30 år sedan som i sig var en följd av att Olof Palme greps av panik efter Harrisburgolyckan. I hans värld var ju något sådant så osannolikt att det var meningslöst att spekulera det.

Det är först nu vi lyckats ge långsiktiga och stabila spelregler för aktörerna. Utsikten att dessa eventuellt skulle kunna förändras, oavsett i vilken riktning, skulle föra tillbaka Sverige i ett läge där vi både har en osäkerhet kring energiförsörjningen och en vinglig väg mot de klimatmål som vi måste ställa upp för att rädda planeten.

En överenskommelse med Juholt skulle inte vara något värd, eftersom det partiet i nuläget inte ens har förmågan att göra upp internt, än mindre med trovärdighet diskutera med någon annan. (Tyckte ni inte förresten han såg väldigt solbränd ut idag, efter att ha varit ute och träffat folk i nästan en månad.) Sydsvenskans artikel jämför Björklunds vilja till uppgörelser med S om energipolitiken med den han har för sitt eget område, skolpolitiken. Träffsäkert!

Då är det mer glädjande att se flaggor med "solmärke" vaja över Umeå och andra städer längs Östersjökusten. Att tala om Bottniska viken som ett kärnkraftsfritt innanhav låter som en dröm. Finland bygger nytt i Oukolokto (20 km från Sverige) och som det påstås, säker kärnkraft, men att det skulle vara en lönsam investering är en myt. De nya finska reaktorerna har sprängt kostnadsramarna flera gånger om.

Sverige visar att det finns en annan väg,  med ett tredje ben i energiförsörjningen som består av vind- och bioenergi. Vindkraften har på 5 år vuxit från 1 Twh till nästan 6 Twh idag, utan en krona i subvention men med en fungerande stimulans i elcertifikatssystemet.

Nu ligger istället fokus på elpriser och konsumenters rättigheter. Inte heller för dessa frågor backar Anna-Karin från. På tisdag den 17 januari 12.45 - 16.00 ska jag vara med på ett allmänt möte om Elområdena som Centerpartiet i Halland ordnar i Falkenberg, Falkhallen, med representanter från Svenska kraftnät, E-on, Regeringen och Svensk Energi. Det blir en bra förberedelse för de Elprismöten jag själv ska delta i senare i februari, det första i Järfälla den 2 februari och nästa i Halmstad den 20 februari. Jag kommer vid båda tillfällen att debattera med tongivande Socialdemokrater och det ska verkligen bli spännande.

Själv förundras jag varje gång jag beger mig söderut från Kungsbacka och ser de fyra turbinerna snurra (ännu så länge bara två) från höjderna väster om Skärsjön mellan Fjärås och Gällinge. Det är ett bevis på att allting är möjligt.

Ola Johansson
Centerpartiet

Juholt-affären, moralisk och politisk kompass saknas!

Annars är det mest turerna kring Juholt som det snackas om. Socialdemokratiska ledamöter springer ut från möten med mobiltelefonen och samlas i grupper för att diskutera. Personen som står i centrum (Håkan själv) och hans handlande, vill jag inte ha några synpunkter på. Jag tycker mest synd om alla hårt arbetande, ambitiösa och engagerade Socialdemokrater i landet, vilka liksom oss Centerpartister är präglade av en folkrörelsetradition, där det ideella samhällsengagemanget utgör grunden, även för oss som upphöjts till en position, där vi kan livnära oss på våra uppdrag, åtminstone så länge vi har dem. Visst finns det många förmåner. Tillgången till en övernattningsbostad för oss som har mer än 50 km till Riksdagen är en. Bostadsbidraget till dem som har lyckats ordna en egen bostad och får kostnadstäckning för den är en annan. Detta och möjligheten till reseersättning, fria tåg- eller flygresor till och från riksdagsuppdrag måste användas med stor försiktighet. Man kan utgå att det kollas upp, speciellt i samband med sådana här händelser. Tyvärr leder det till att förtroendet för politiker urholkas och vi skuldbeläggs kollektivt för att vara ett gäng fifflare. På facebook stack jag ut hakan inför mina 1000-talet vänner med att påstå att politiker nog fuskar mindre än genomsnittet. Vad tror ni?

När det gäller ledarkrisen som sådan så är det ju fler saker som påverkar. Det började väl i tveksamheten kring var S egentligen stod när det gällde Libyeninsatsen och nu senast gäller det vem som sanktionerat Morgan Johanssons utspel om medborgarskapet, något som Håkan Juholt tog kraftigt avstånd ifrån och lämnade ytterligare en partikamrat med ”rumpan bar”. Oredan kring budgeten och beslutet att inte ställa upp i Agendas partiledardebatt är exempel däremellan. Vad beror då allt detta på?

Ytterst handlar det nog om att Socialdemokraterna förlorat två val i rad. I partiet finns det fortfarande många som suttit i Regeringen och som, trots att de sitter kvar i Riksdagen, hamnat i kylan. Det finns åter flera som före Juholt valdes till partiledare varit påläggskalvar som satts på svältkur, medan andra fått komma in som kultingar under värmelampan. Dessa ledamöter som med stor bitterhet, kombinerat med låg arbetsbelastning, anser sig ha tid att läcka som durkslag, medan de slipar knivarna, redo att använda dem när tiden är mogen.

Ett annat resultat av valförlusten är att de länge befunnit sig vid ett politiskt vägskäl. Ska man förhålla sig till Regeringens politik, acceptera den ekonomiska verkligheten vi befinner oss i och likt man gjorde under Göran Perssons tid ta ansvar för utgiftstak och budgetdisciplin, eller ska man lova vitt och brett utan finansiering? Ska man bli ett parti som höjer bidrag och skatter i lika takt, eller ska man acceptera den jobbpolitik som Alliansen gjort till sitt signum? Ska man flirta med främlingsfientliga krafter och ta avstånd från arbetskraftsinvandring eller ska man följa Mona Sahlins mer liberala syn på det, på jämställdhet och HBT-frågor? Hur är inställningen till miljöpolitiken? Följer man metall- och industrifackens kärnkraftsvänliga linje, eller faller man in i Miljöpartiets mer fundamentalistiska hållning med årtalsexcersis? De har ingen aning, allra minst partiledaren. Hur skall då sossar ute i landet, eller i partistyrelse och riksdagsgrupp förhålla sig?

Socialdemokraterna vet, efter två raka valförluster, utanför regeringsmakten, inte vilket ben de skall stå på. Mona Sahlin förstod detta, men fick aldrig det mandat hon hade behövt för att föra sitt parti bestämt i någondera riktningen. Håkan Juholt har inte förstått att det är detta som är hans uppdrag. Den politiska kompassen är heller inte den enda han tycks sakna. Därför har han inte lyckats greppa styråran i tid. Med den utveckling vi ser nu kommer han aldrig att kunna göra det heller. Om han inte har avgått medan jag skriver detta, kommer han att göra det mycket snart.

Med revade segel driver nu (S)kutan mot fjärran klippiga stränder där de endera slås i spillror eller likt Robinson-deltagare ställs inför hårda prövningar, svältkost och successiv utslagning.
Ola Johansson

Centerpartiet

Sabotage mot jobbpolitken gynnar spritsmugglare

Det är tveksamt om den sortens "entreprenörsskap" som beskrivs i den här nedan länkade artikeln i dagens GP är något staten skall fortsätta stödja med bidrag.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.660553-fortidspensionarer-tjanar-pengar-pa-svartsprit
Det är också tveksamt om den fattiga barnen och deras föräldrar gynnas av en politik som inte leder till arbete för de som står längst ifrån arbetsmarknaden.

Det har tidigare funnits någon form av klokskap hos vissa Socialdemokrater, exempelvis den tidigare sjukförsäkringsministern Anna Hedborg (s) som utredde sjukförsäkringarna på den dåvarande s-regeringes uppdrag, i syfte att halvera sjukfrånvaron. De konstaterade att det "skett en glidning i sjukdomsbegreppet" och att det "inom den svenska socialförsäkringen saknas en bortre gräns". Anna Hedborg konstaterade mycket riktigt att "Sjukförsäkringen tillåtits bli en parkeringsplats för problem den inte är avsedd för", och så vidare.

Dessa insikter tog Alliansen tillvara och reformerade sjukförsäkringen på ett sådant sätt att antalet förtidspensionärer sedan 2006 minskat med 100 000 stycken och så att långvarig sjukfrånvaro istället ersatts av aktiva rehabiliteringsinsatser som ska leda tillbaka till arbete och egenförsörjning.

De män och i något enstaka fall kvinnor, som beskrivs i GP-artikeln har uppenbarligen inte ännu omfattats av denna omställning. Efter nästa fredags extra omröstning i kammaren, kommer de att kunna andas ut och lugnt fortsätta sin statligt finasierade verksamhet, förvissade om att inga krav kommer att ställas på dem att efter 180 dagar pröva sin arbetsförmåga mot arbetsmarknaden. Vi får en återgång till den ordning som rådde innan Anna Hedborg och Göran Persson gjorde sin analys av hur den dåvarande sjukförsäkringen fungerat. Man kan tycka att denna jämförelse är långsökt, men det tjänar som symbol och tankeställare kring vad det är vi är på väg ifrån och vad som måste åstadkommas genom att ständigt utveckla och förbättra den sjukförsäkringsreform som införts.

Att sakna arbete och tvingas leva på sjukersättning och förtidspension är ingen dans på rosor. Den företagssamme och skrupellöse kan ägna sig åt spritsmuggling, svartjobb eller brottslig verksamhet. Den ensamstående mamman med barn, invandrarfamiljen, eller den spelmissbrukande lågutbildade mannen kan vara en del av den rådande arbetsmarkandspolitiken, med Fas 3 åtgärder. Det vill säga arbete som utförs mot betalning i seriösa företag, vilka kan leda till en fot in på arbetsmarknaden.

Sjukförsäkringen ska förbättras så att ingen riskerar falla mellan stolarna eller (vilket skett i enstaka fall) tvingas söka arbete trots att man saknar arbetsförmåga. Detta är något som inte minst Centerpartiet drivit på för genom ledamoten i Socialförsäkringsutskottet Solveig Zander.

Populisten Håkan Juholt kan nu med stöd av främlingsfientliga Sverigedemokrater rasera allt detta inom loppet av några månader. Det är fler än Alliansregeringens ministrar och knappt hälften av Riksdagens ledamöter som har anledning att bekymras av detta.

Ola Johansson, Centerpartiet

Politkertecknaren C refererar Libyendebatten live!

Kapetenen:
- Varrförr dessa krrrumbukter, har Grrippen ånyo prroblem med stabileteten?
Piloten:
- Nej, kapten, den påverkas lätt av turbulens och övervikt vid flygning på låg höjd.

Juholt lägger pussel med dunkelt motiv

I måndags återupptogs tuschpennan. Håkan Juholt är en tacksam karaktär att avbilda och hans handlande de sista dagarna ger många uppslag och idéer till symbolspråk. Det som fick mig att reagera är det sätt på vilket han sparkade Civilutskottets unga ordförande Maryam Yazandafar under hennes mammaledighet. Det står naturligtvis Socialdemokraterna fritt att göra sina egna personval. För mig blir det inspirerande som Centerpartiets (idag utsedde) talesperson i bostadsfrågor att möta Veronica Palm i debatten.

När det nu läggs ett pussel så är alla utomstående nyfikna på den slutliga bilden. Man undrar om de inblandade bitarna, de personer som lyfts bort och sätts in, vet vad pusslandet syftar till och hur det hela kommer att se ut när det blir färdigt.

Tuschpennan är inköpt och nu är den använd en gång. Om det blir fler gånger får vi se. Det beror på tid, idéer och efterfrågan. Kul var det i alla fall att få bli publicerad i dagens Hallands Nyheter.

http://hn.se/asikter/kronikor/1.1172693-juholt-pusslar

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Paraplyhållarens dilemma

Håkan Juholt vald till Socialdemokraternas ledare och det är inte en dag för tidigt som detta förut så stora parti får en förgrundsgestalt. Det enda politiska som yttrats idag är följande tes: "den som står i solsken har ett ansvar för den som står i ösregn - och ska hålla uppe paraplyet". Den stora utmaningen ligger i att konfrontera stora Socialdemokratiska väljargrupper med det faktum att det är de själva som står med paraplyet i sin hand.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/skongressen/article12785973.ab
http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.584252-juholt-vald-till-ny-s-ledare
http://hn.se/nyheter/sverige/1.1163089-juholt-vald-till-ny-s-ledare
Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net