Tillit, ansvar, förtroende och praxis

Praxis – ett ord som under de senaste månaderna kommit i centrum, men som ganska fort förpassats till kulisserna. Detta sker i Sverige där just praxis kommit att stå för något slags måttfull konsensus där lagar regler och bestraffning inte ansetts nödvändigt, därför att vi litar till varandras välvilja.

Tillämpning av praxis bygger på tillit, ansvar och förtroende, men när misstro, egenintresse och ängslan tagit överhanden så rämnar den Svenska modellen, lika lätt och lagom som den skapats.

Det var inte så viktigt med praxis tyckte de rödgröna när brytpunkten för statlig skatt sänktes sedan Sverigedemokraterna valt att ansluta sig till förslaget som innebar att Alliansens budget stärktes, till priset av skattehöjningar för många.

Praxis ska följas tyckte däremot Sverigedemokraterna och en klar majoritet av riksdagen när man tillät dem att, som tredje största parti, tillsätta Björn Söder som andre vice talman, trots att han både före och efter gett uttryck för en främlingsfientlighet som många menar inte är praxis för en representant för vårt parlament. Några ledamöter protesterade genom att inte betitla honom ”herr Talman” enligt gällande praxis.

Ungefär samtidigt avstod Alliansen från att föra fram en egen statsministerkandidat och lade, i enlighet med praxis, ned sina röster så att Stefan Löfven, med stöd av den största partikonstellationen (S, Mp och V), kunde bilda en minoritetsregering, sedan han lovat talmannen att han skulle kunna få majoritet för sin budget. Det var kanske några som inte trodde på det, men säger han det får vi väl följa praxis och lita på honom.

Detta gjordes i förhoppningen att en annan praxis, nämligen den som säger att sedan den egna reservationen fallit lägger man ner sina röster, så att det förslag som i slutomröstningen om budgeten får flest röster kan vinna. Så gick det till när Stefan Löfven bestämde sig för att avisera beslut om ett extraval. Om han följt praxis borde han gått till Talmannen och låtit denne avgöra hur den knepiga situationen skulle lösas, genom samtal och överläggningar.

Sedan det gått upp för alla att den praxis som numera gäller är att inte förlita sig på praxis, har vi fått en decemberöverenskommelse som bygger på en praxis som säger att en budget inte kan innehålla hur mycket som helst. Jag stödjer den, men inser att allt hänger på tillit, ansvar och förtroende.

Vi är tillbaks på ruta ett, där en klar majoritet är överens om att tretton procent av riksdagens ledamöter inte kan diktera villkoren för de övriga åttiosju.

Dessa tretton procent uttrycker en åsikt som många av oss inte delar, men det betyder inte att vi har någon rätt att förhindra att denna åsikt inte uttrycks och diskuteras. Åsiktsfrihet ska råda, med våld och hot inte får förekomma. I vårt sekulära och ”upplysta samhälle” är det en självklarhet, men vi kan inte utgå från att alla delar den uppfattningen. Praxis är att man inte driver med människors religiösa övertygelse, sexuella preferenser, kön, ras, funktionshinder, ålder eller härkomst. Ändå finns det de som påstår att Stockholmare är smartare än lantisar, eller ritar Muhammedkarikatyrer och kommer undan med det. Så ska det vara i ett rättssamhälle, man får begå misstag, till och med kränka folk med avsikt. Så länge man har folkets förtroende kan man till och med bli statsminister.

Leve demokratin, leve yttrandefriheten! #JesuisCharlie

Ola Johansson

Centerpartiet

 

 

 

 

Miljöpartiets budgetsvek om radon

Miljöpartiets höga tonläge i debatten och Stefan Löfvens ord i regeringsförklaringen om att de nationella miljömålen ska klaras har inget stöd i den budget som presenterades idag. Bidraget till åtgärder mot radon i bostäder minskar med två tredjedelar (från Alliansregeringens 33 miljoner 2014 till 12 miljoner 2015). Det innebär att miljömålet (15) om ”En god bebyggd miljö” inte nås. I en rapport som Naturvårdsverket gav ut i våras uppger de att just detta miljömål inte kommer att nås till 2020 och att stödet just till informationsinsatser om radon till egna hem minst behöver vara intakta.

I tretton procent av småhusen och tre procent av lägenheterna ligger radonhalterna över gränsvärdet på 200 Bq/m³, en nivå som redan den innebär betydande risker för människors liv och hälsa. Radon orsakar cirka 500 lungcancerfall per år i Sverige, av dessa har cirka 50 personer aldrig varit rökare.

 

Så sent som för ett år sedan föreslog Jan Lindholm (Mp) en halvering av gränsvärdet. En åtgärd som om den beslutas skulle kräva mer resurser för information och inte mindre. Det finns självklart en koppling mellan gränsvärden, informationen och antalet cancerfall till följd av radon.

Miljöpartiet har i sitt tidigare budgetförslag i opposition avsatt medel för ökade insatser för en förbättrad innemiljö och kräver att frågan prioriteras högre av regeringen och berörda myndigheter.

Alliansens satsningar som gått till informationsinsatser om radon i egna hem och som använts i landets kommuner till åtgärder minskar drastiskt. Detta görs samtidigt som Boverket fått i uppdrag att utreda hur stort anslaget ska vara. Deras rapport presenteras sista december och kommer med stor säkerhet att dra slutsatsen att det nuvarande anslaget behöver stärkas och inte minskas.

Miljöpartisternas tonläge i frågan om just radon har tidigare varit högt, inte minst från deras bostadspolitiske talesperson Jan Lindholm, senast i somras när Svensk radonförening och branschorganisationen Svensk Ventilation ordnade en paneldebatt i Almedalen. Alla var överens om att kommunerna behöver ges möjligheter att ta ett större ansvar för att riskmiljöer kartläggs och att villaägare informeras om vad de kan göra för att säkra sina bostäder mot markstrålning från radon i berggrunden. Nu har Åsa Romson kapitulerat inför ytterligare ett miljömål, klimatet är ett annat.

Ett stort svek av Miljöpartiet mot miljö och hälsa.

Ola Johansson
Centerpartiet

Hvad vilja Kungsbackaborna?

Kb har genom Stephan Philipsson meddelat att de stödjer S och V:s budget. Den som det framgår av inläggen till viss del är baserad på drömmen om ett Socialistiskt samhälle. Deras agerande är märkligt. Vid förra tillfället budgeten behandlades var det Kb som tyckte den var för expansiv, så expansiv att de mitt i fallande konjunktur ville sänka skatten. Nu vill de stödja den mest expansiva budgeten, den som är baserad på pengar som inte finns annat än i drömmarnas värld. Partiet gör ingen hemlighet av att de saknar politik. Hur kan man lita på ett parti som än vill det ena, sedan det andra?

Mycket snack men ingen verkstad

Just tillbaks från Göteborg, där Allianspartiledarna gjorde ett bejublat framträdande vid Kopparmärra. Det är uppenbart att denna sammansvetsade kvartett, deras respektive partier, är mer regeringsdugliga än det spretiga vänsteralternativet.

Precis som i riket visar Kungsbackas vänsterallians (som verkligen är en väster koalition med S och V) att de inte har något att komma med som är möjligt att realisera. De lanserade för ett par veckor sedan ett budgetförslag som finansieras med förväntade högre skatteintäkter med 47 miljoner. Nog för att vi tror på alliansen jobbpolitk och högre inkomster, men att S skulle vara mer förväntansfulla än oss är ju verkligen oväntat! Socialdemokraternas budget som beslutas i morgon är i huvudsak finansierad med hjälp av optimistiska förhoppningar på vår nuvarande regering. Hemska tanke om DOM skulle gå och vinna valet. Då kommer vi bland annat att få högre kostnader för alla de unga anställda som finns i Kungsbacka kommun som bara under 2009 gav oss 20 miljoner mer till verksamheten. S vill ju nu återställa arbetsgivaravgifterna för unga och därmed slänga ut unga från arbetsmarknaden och dra på arbetsgivarna kostnader med 10 miljarder. Utöver det vill de höja bensinskatten med ytterligare 10 miljarder. Hur går det då med jobbpolitiken och Kungsbackas skatteprognoser.

Idag har vi i Kungsbackas budgetdebatt lyssnat till olika Socialdemokrater som berättat vad de vill göra med pengar som inte finns annat än i deras dröm. Eva Borg frågade om asfaltsskuld, men vad vi kommer att få se är grusade förhoppningar. Alliansens förslag är fullt finansierade med pengar som finns i de senaste skatteprognoserna. Det finns tillräckligt för att satsa ytterligare 4 miljoner på kollektivtrafik under 2011. Det kan bli frågan om nya linjer, tätare turer, billigare resor och/eller fler tåg. Bättre kollektivtrafik är vad alla vill ha, fast önskemålen är olika. Vi satsar med pengar som finns, därför blir det inte bara snack utan även verkstad.

Självklart tror vi på Alliansens jobbpolitik som gett minskad arbetslöshet redan i år och med bibehållet starka statsfinanser. Låt oss återkomma när vi vet att skatteintäkterna ökar, men det går inte att använda pengar som bara finns i drömmarnas värld. Hoppas Larry Söder väljer att int ta upp S och V-budgeten till beslut. Mp:s alternativ är ju inte ens finansierat med låtsaspengar utan bygger på att vi skuldsätter kommande generationer med 50 miljoner. Seriöst? Är det regeringspartier som agerar så?

Ofinansierad S-budget - ett oväntat stöd för Alliansen

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Kungsbacka har presenterat sitt budgetförslag kan vi läsa om i dagens tidning. De har inte presenterat någon finansiering av sina förslag, utan räknar med att "skatteintäkterna framöver kommer att utvecklas positivt". Det är glädjande att läsa att de tror på en positiv utveckling och en sjunkande arbetslöshet med Alliansregeringen kvar vid makten. Det gör självklart vi också. Siffrorna över arbetslösheten har avstannat och kommer att börja sjunka under 2011, förutsatt att jobbpolitiken kan fortsätta och Vänsterpartierna stannar kvar i opposition.

Det är oansvarigt av dem att använda pengar som inte finns. Den budget vi lägger fram som beslutas idag innehåller satsningar på bland annat skolan fullt i nivå med vad S och V föreslår. Skillnaden är att vi baserar vårt förslag på de skatteintäktsprognoser som finns. Våra satsningar är fullt ut finasierade till skillnad från Vänsterpartiernas. Dessutom anser vi att det är skolorna själva som måste besluta vad deras pengar ska användas till. Om barngrupperna ska minskas är det upp till skolan att besluta. Vi tycker det är viktigast att de elever som behöver särskilt stöd ska få det genom hela skolgången och att alla kan nå målen, för att kunna komma in på gymnasiet.

Efter dagens kommunstyrelse kommer vi att presentera heleheten och alla de övriga satsningarna vid en särskild preskonferens i samband med den ordinarie presskonferensen efter Kommunstyrelsen.