Mittens dike

Det har bara gått en vecka sedan valdagen. Ändå är det många som redan dragit långtgående slutsatser om hur mandatperioden kommer att gestalta sig. Valets utgång har blivit en ödesfråga för det politiska systemet, blockpolitiken, partierna och landet som helhet. Samtidigt har vårt luftrum kränkts allvarligt av Ryskt attackflyg. En händelse som de flesta borde tycka är mer dramatiskt än något annat. Det visar hur viktigt det är med tilltro till de vi valt för att leda oss och representera oss gentemot en omvärld full av misstro, kriser och spänningar. En omvärld där välfärd, jämställdhet, öppenhet och frihet förblir en dröm för de flesta.

Jag har skrivit om Sverigedemokraternas röster i tidigare blogginlägg och kommer därför inte nämna detta mer, utöver att konstatera att de sannolikt får en vice talman vald. Kanske blir det Michael Jansson, partiets tidigare ledare och min före detta bänkgranne i kammaren. En politiker som valde att gå in och verka i ett parti som vid den tiden var öppet nazistiskt. Ungefär som Svenskarnas Parti idag.

 

Den tidigare partiledaren i Centerpartiet, Olof Johansson, gläds säkert över att någon frågar efter hans åsikter nu när de två framgångsrikare av hans tre efterträdare finns i rampljuset (Annie och Maud). Han tycks vilja ge en röst åt de som anser att Centerpartiet oavsett allvaret eller storleken på parlamentarisk kris borde vare en ”mädschen für alle”, någon som finns där för behovs omedelbara tillfredsställelse. Den som är närmast till hands när man inte får det man vill ha från någon annan. Han var den som myntade begreppet ”mittens rike” en parafras på det man brukar kalla Kina. Nu verkar det vara många som vill tillbaka ner i gamla djupa hjulspår, tillbaks ner i vad jag väljer att kalla för ”mittens dike”.

 

Valet 2014 var ett systemval. Uppenbarligen drevs de som ville ta makten av att vilja förändra, helst så mycket som möjligt. Oklart vad och i vilken riktning men ändå… Höger mot vänster och i ett diffust ingenmansland, avgrunden, nationalism, kulturkonservativa krafter, redo att fånga upp allt som rör sig där emellan. Alliansens åtta år i regeringsställning borde ha inneburit änden på den traditionella höger-vänsterskalan, men den finns ännu där, redo att rada upp partierna efter. Redan som ung politiker på 80-talet slutade jag definiera mig politiskt i två dimensioner. Då och där, när vi som första parti sedan lång tid satt miljöfrågorna på agendan och stred för ett decentraliserat beslutsfattande och lika villkor i hela landet slutade Centerpartiet enbart vara ett mittenparti för mig. Men idag vill många ha oss tillbaka dit, allra mest de som vill oss illa och som vill se vårt manöverutrymme krympa.

 

Där nere i ”mittens dike” skulle vi ligga mellan höga kanter till till vänster och höger och hjälplöst vädja att bli upplockade och utplånade. Med Maud och Annie upphörde det och vi har tagit oss upp på vägen. Från att ha uppfattats av många som det otydligaste partiet har vi nu efter det tredje valet i Allians en relativ framgång som följer av att vi varit mest konsekventa och tydligast emot det storsamhällessystem med brist på mångfald och alternativ som företrätts av Löfven, Sjöstedt och de båda språkrören. Vi har flera val i rad varit det parti som tappat minst väljare till Sverigedemokraterna. I detta läge är det förvånande (eller kanske inte..) att det finns de, både inom och utanför partiet, som vill att vi ska återgå till att vara otydliga, genom att först av alla ta emot en utsträckt hand som tidigare använts för hugg och slag (och som inte ens av artighet kunde användas för att ta emot en fullständigt okontroversiell rapport om energipolitiken under TV4:s partiledardebatt).

 

Gjorde vi det skulle det inte bara vara ett svek mot våra egna, Centerpartister och Alliansväljare och allt det vi stått för under tuffa debatter och skrivit om i vårt valmaterial. Det skulle vara ett slag även mot de vänsterväljare som trott på bilden av allt ont som Alliansen åstadkommit och som till vilket pris som helst vill tvinga bort oss från makten. 

 

Det går inte att gömma sig bakom ett oklart valresultat som alla visste skulle komma och säga åt Folkpartiet och oss att nu måste vi ta ansvar för en situation som vi gjort allt för att förhindra, men som de på den rödgröna sidan visste om men inte gjorde något för att undvika. Valet stod mellan Alliansen och det okända. Det okända vann och måste nu ta form på egen hand och bilda en regering som kan föra en politik som håller och leder landet i någon riktning. Vad det betyder om ännu en vecka när det börjar dra ihop sig till att sätta sig i kammaren vet jag ännu inget om. Intressant kommer det att bli!

 

Glad ändå för de 1163 kryssen i Halland som gav mig det största stödet bland de lokala kandidaterna med 6,7 % av personrösterna till Centerpartiet. Förväntansfull eftersom jag vet att många bostadspolitiker inte blivit återvalda. Tråkigt för mig, men tråkigast för dom och synd på bostadspolitiken som behöver fullföljas, men nu utan Stefan Attefall i regering och riksdag.

 

Ola Johansson

Centerpartiet

Ute å cyklar

Alltid svårt att sätta en klockren rubrik på något man inte ens börjat skriva på. Sedan jag sammanfattat tankarna dagen efter valet var det det jag tänkte mig att göra - cykla alltså!

"Mitt val" riksdagsvalet blev för Centerpartiets del ur alla aspekter en framgång. Visst pekade de sista mätningarna mot ett bättre resultat än vad det i slutändan blev, men 6,1 procent är jämfört med 2,8 som vi hade i en av SIFO-mätningarna i februari att betrakta snarast som en bragd. Jag hade slagit vad med en lokaltidningsjournalist om en lunch och eftersom vi inte nådde 7 procent blir det jag som får betala. Ser fram emot den ändå Kristian.

I Halland har vi gjort det mesta rätt och våra riksdagssiffror är okej med bättre resultat i Halmstad och Kungsbacka än tidigare år. Kanske är det en effekt av att de tre toppkandidaterna, jag, Jenny och Algot kommer från de här kommunerna. På onsdag vet vi säkert vem utav oss som får resa till Stockholm på öppnandet den 29 september. Vilka andra ledamöter vi kommer att möta där är ju ännu osäkert, men några tidigare ministrar och en partiledare blir det. Dessvärre inte Anna-Karin Hatt som inte lyckades knipa det svaga mandatet i Sörmland. Hoppas det finns en tung post som tjänsteman där du kan bidra och övervintra till nästa val när Alliansen är tillbaka med ett än starkare Centerparti.

Att verka som ledamot i opposition blir något annat än i majoritet. Det är inte ett önskat läge, men en värdefull erfarenhet och något att se fram emot att kunna ta ut svängarna mer i debatt och förslag. Vis av erfarenhet från förra gången tar jag inte ut något i förskott, utan åker ut och cyklar medan länsstyrelsen räknar. Kanske vet jag något i kväll när vi åker ut och plockar ner de valaffischer som fått stå kvar och de som ligger i dikena.

Maktskiftet beror inte på S, Mp eller ens V:s framgångar, utan på att Allinasen förlorat. De största förlorarna är Sverige. Om man älskar vårt land och önskar fortsatt framgång, ekonomisk stabilitet och en växande välfärd har man förspillt sin röst genom att ge SD en vågmästarställning. Ett läge som Alliansen kunnat hantera i fyra år men som blir svårare för Löfven.

Läget en bit in i räkningen för Kungsbacka

Gläds åt Fredrik Hansson, Kungsbacka som inte bara blir kommunalråd, fyra år efter det vi förlorat den posten med mig, utan också förste vice ordförande i kommunstyrelsen. Vi ökade från 5 till 7 mandat, samtidigt som vi höll ställningarna i riksdagsvalet. Vi bidrog också till att Centerpartiet i regionen ökade, medan övriga partier i Alliansen utom Kd tappat mycket. I Halmstad kan man tala om en jordskredsframgång för Centerpartet och en Oretorpeffekt, när de ökar från 5 till 8 mandat. Det bästa valet i våra två folkrikaste kommuner sedan 1994 sägs det. Jenny Axelsson som jag kämpat skuldra vid skuldra med under riksdagsvalet kommer om hon inte kryssas till riksdagen att få mer att göra i kommunen. Grattis vilket som! 

Vill framhålla Hylte där man litar på Centerpartiet och den "nye" Henrik Erlingson som ökade valresultatet rejält utan att vinna mandat. En orsak till framgången är säkert Anna Roos som kom till oss från det lokala partiet Kommunens väl för ett par år sedan. Fick mandat gjorde man däremot i Laholm där C ökade inflytandet trots en mindre ökning. Tyvärr kom det största tappet i Falkenberg. Tråkigt att inte Centerpartiets medlemsrekrikaste kommunkrets lyckades bättre, men Mari-Louise behöll positionen som största alliansparti och kommer att kunna fortsätta leda kommunen fyra år till. Det är tufft på toppen och om man vill något så riskerar man också få motståndare.

Slutligen nämner jag Varberg som också hållit ställningarna och gått fram med någon tiondel i kommunvalet. En eloge till Harald vår distriktsordförande och till Stefan vår regiongruppledare som inte ger upp i första taget, trots ett tufft utgångsläge. I likhet med SIFO februari har utgångsläget i den Halländska opinionen varit mycket dystert.

Vi skriver måndagen den 15 september. Solen skiner, det blåser lätt och cykeln stå och väntar i garaget. Min pappa Rune som dog mitt i den intensivaste perioden av valrörelsen begravs på torsdag. Dags att tänka mer på honom och de närmaste. Jag hoppas hitta dem någonstans längs vägen.

Tack och kram!

Ola Johansson

Centerpartiet

PS

Vi kommer att styras av krafter som inte prioriterar jobben, företagen, hållbar ekonomi och tillväxt. Som inte kommer att åstadkomma resultat för miljön och vars statsministerkandidat inte talar om landsbygden och att hela Sverige ska leva, utan säger "glesbygden". Utöver det är nästan 13 procent av den uppfattningen att migration och mångfald är roten till allt ont. En åsikt som provocerat mig till den grad att jag hade svårt att hålla känslorna tillbaka i går kväll under valvakan. Låt oss hålla huvudet kallt och jobba långsiktigt för miljön, för ungdomarna och framtiden för alla som vill leva och verka i Sverige.

Samhalls nedläggning i Hyltebruk

Det är beklagligt att Samhall lägger ner i Hylte. En viss tröst i bedrövelsen är det att personalen inte förlorar sin anställning. Det är viktigt att skapa varaktiga jobb för dessa som i vissa fall har funktionsnedsättningar som begränsar deras möjligheter på arbetsmarknaden. Samhall har historiskt sett spelat en viktig roll för dessa. Nu måste vi förlita oss på den ordinarie arbetsmarknaden säger riksdagsledamoten Ola Johansson (c) i en kommentar.

Centerpartiet tror på det sociala företagandet och vill göra det enklare att starta sådana.

Många vill starta upp verksamhet men saknar kapital. Därför vill vi öppna för att statligt riskkapital ska kunna användas i starten, genom att statliga kreditgarantier ställs ut. Pengarna ska komma både från statliga och privata fonder.

Vi vill också ge Myndigheten för delaktighet i uppdrag att utbilda chefer på medelstora och stora företag i hur de bättre kan ta tillvara på personer med funktionshinder i verksamheten.

4 av 5 jobb skapas i små och medelstora företag och det är genom att fler kommer i arbete som vi kan säkra kvalité i vård och omsorg. Riktiga jobb är bättre än åtgärder av olika slag och ofta handlar det om matchning. Matchning är ett viktigt inslag för att tillgång och efterfrågan ska mötas. Nyanlända svenskar, unga, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättningar möts av stängda dörrar, där företag som samhall spelat en viktig roll. Nu är det dags att dessa personer ges en möjlighet att etablera sig på en ordinarie arbetsmarknad.

Jag vill:

-          Göra om arbetsförmedlingen i grunden och införa en jobbfixarpeng. Ideella, privata och fackliga arbetsförmedlare ska i konkurrens med varann kunna få ersättning för att hjälpa arbetslösa att få ett jobb.

-          Stärka insatserna för att personer med funktionsnedsättning ska få jobb.

-          Införa matchningsanställningar som alternativ till den hårt kritiserade sysselsättningsfasen (Fas 3) och stegvis skrota ineffektiva arbetsmarknadsåtgärder. Dem vill jag banta med en tiondel och använda pengarna till reformerna ovan.

-          Bredda YA-jobben till fler kategorier arbetssökande och fler branscher och företag.

-          Införa lärlingslön och satsa på lärlingsutbildningar.

-          Med mera..

Ola Johansson
Centerpartiet