Vilken upplevelse det var i Bangladesh..

..att höra talas om och se FN:s verksamhet, genom att möta FN:s organisationer och deras representanter på plats. Viktigast av allt att möta och samtala med mottagarna om nyttan av insatserna och framtidsutmaningar.

(Det här är min rapport som jag delat med mig till Riksdagen, samt till Hallandsmedia för kännedom)

Ofattbara utmaningar

Bangladesh har 156 miljoner invånare på en yta som motsvarar 1/3 av Sveriges. Befolkningen växer snabbt och den mesta tillväxten sker i städerna. Landsbygden måste ändå betraktas som levande men med ett omodernt småjordbruk för självhushållning, samt i byarna småindustri, verkstäder, butiker. Det sker en förändring på landsbygden som beror på allt större svårigheter att livnära sig på åkerbruk, främst risodling och växelgrödor som lämpar sig på marker som kan sättas under vatten. Skälet är att återkommande översvämningar gör jordarna salthaltiga. Höga salthalter påverkar även dricksvattenkvalitén, som i sin tur har en hälsopåverkan på människor och djur. Vattenfrågan är tudelad, endera för mycket vatten, eller för lite.

 

Möjligheter

                    Tillväxten i landet ligger över 6 %, till största delen beroende på den växande textilindustrin. Svenska företag verksamma i landet som H&M, Lindex, KappAhl, ICA, IKEA m.fl. har program för att säkerställa arbetsvillkor i de fabriker varifrån de köper sina kläder, där de samverkar med Wallmart, TESCO m.fl. Många söker sig till staden för att hitta jobb i syfabrikerna och många bosätter sig Dhakas slum, där de sanitära förhållandena är svåra och tillgången på näringsriktig kost är knapp för den som har ont om pengar. Fattigdomsläget har förbättras mycket, men närmare halva landets befolkning lever under eller strax över fattigdomsgränsen.

 

Unga mödrar

Kvinnors utsatthet är ett problem som inte minskar lika mycket. Av kulturella och ekonomiska skäl blir flickor bortgifta i låg ålder och de blir tidigt med barn. Det är illegalt att gifta sig om man är under 18 år, men just på grund av det bokförs de yngsta som 18-åringar på mödravårdscentraler och vid förlossningar. Inom många områden kommer landet att lyckas väl med att uppnå FN:s milleniemål, men detta är ett område där det kommer att ta tid att bryta mönstren och eftersom statistiken är missvisande vill inte myndigheterna erkänna problemet.

Politik och religion

Majoriteten är muslimer och många är hinduer. Inga religiösa motsättningar att tala om och ingen stor politisk påverkan av religiösa traditioner, men det börjar märkas tecken på minskad pressfrihet, misstänksamhet mot NGO-er, främst när det gäller kritik mot Islam. Stora motsättningar och misstänksamhet mellan de båda stora politiska blocken, som båda har historiska rötter tillbaks till självständigheten 1971. Det senaste valet bojkottades av BNP – Bangladesh nationalistparti, så Awamiförbundet har oinskränkt makt i parlament och regering. Något som påverkar rättsväsende, media och möjligheter för civilsamhällets organisationer.

 

Klimatet drabbar 35 miljoner direkt

Effekterna av klimatförändringar ligger som ett latent men oundvikligt hot över de flesta av landets invånare. 35 Miljoner bor i områden som kommer att översvämmas om IPCC:s förutsägelser om vattennivåer slår in. Utöver det kommer effekterna av smältande glaciärer via floderna som mynnar ut i det stora deltat. Återkommande cykloner tar liv och egendom från människor, raserar, hus, vägar och vallar kring fält och vattendammar. Det bidrar också till urbaniseringen och miljöpåverkan.

 

Goda exempel genom girl power

Mest imponerande är de många starka kvinnor jag mött, som goda representanter inte bara för andra kvinnor, men även för hela lokalsamhället. Kvinnliga entreprenörer som med stöd och rådgivning driver företag och tar initiativ till lokala projekt som kan genomföras i samverkan med biståndsorganisationer. Ett sådant exempel är den stora vattenreservoar vi såg. Kvinnors möjlighet att stärka sin ekonomi gör dem mindre utsatta för att bli en handelsvara i familjen och utsättas för arrangerade tidiga äktenskap som innebär att hemgift betalas mellan familjer.

Svenska textilföretag får ofta kritik för tveksamma arbetsförhållanden i låglöneländer. Samtidigt är deras närvaro en faktor som ger landet ett växande välstånd som kan bidra till bättre välfärd, skola, hälso- och sjukvård, infrastruktur etc. De är ledande i arbetet med att förbättra villkoren överlag och den stora utmaningen är att övertyga svenska konsumenter inte bara om behovet av giftfria kläder, utan även sådan som producerats till drägliga löner i goda arbetsförhållanden av vuxna anställda.

Skolor samlar barnen kring en näringsberikande måltid i form av små kex som FN förser dem med. Det är det främsta skälet at de vill komma till skolan. Väl där är de enormt motiverade och de vill bli allt möjligt, trots att utsikterna att vidareutbilda sig är små. Många av nioåringarna hjälper redan sina föräldrar med att sälja, eller tillverka saker. Blir man sedan mamma som femtonåring är dörrarna stängda till ett bättre liv, medan killarna blir rickshawförare, jobbar i syfabrik, eller kanske militär. Bangladesh är en av de nationerna med flest FN-missioner.

Mödrahälsovård på sjukhus vårdcentraler och i hemmiljön är speciellt viktigt, inte minst gäller det familjerådgivning och säkra, legala aborter. Det är något som Sverige måste ta ett särskilt ansvar för genom Sida, när många stora givarländer inte tycker att dessa områden ska prioriteras.

Satsning på kvinnors entreprenörskap och möjlighet till försörjning stärker kvinnors ställning. FN Women stöder de fattigaste och de mest företagsamma kvinnorna med ett bidrag som hjälper dem att komma igång med sitt företag. Det finns även ett Bangladesh Womens Chamber of Commerce som hjälper till med affärsidéer och bankkontakter.

Mina intryck och tankar

 

I min dator finns över 500 bilder och ett stort antal filmer tagna med mobilkamera och telefon. Dem visar jag gärna vid tillfälle om någon är intresserad. Jag kan även tänka mig att besöka möten och berätta om mina intryck och tankar.

Läs också min blogg: www.olajohansson.blogspot.com och speciellt inläggen: http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/hopp-och-fortvivlan-optimism-och.html, http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/vattnets-kraft-hot-och-mojligheter.html, samt http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/det-dom-inte-kan-beratta-talar-for-sig.html för dagsaktuella reseskildringar.

Jag kan också dela med mig av kontakter hos FN, den utmärkta Svenska ambassaden, en rad NGO:er, samt inte minst många Svenskar verksamma i landet hos stora företag.

Under våra fyra dagars effektiva restid besöktes landet och huvudstaden Dhaka, även av den nuvarande biståndsministern Isabella Lövin (Mp), som istället för att som vi skumpa fram på landsbygden i bilar bland folk, cyklar, trehjuliga lastfordon, överfulla bussar och lastbilar, samt kor getter och höns, tog helikoptern ut på landsbygden.

Sverige och även Centerpartiet kan genom CIS (Centerpartiets Internationella Stiftelse) uträtta mycket för landsbygden, mot effekterna av klimatförändringar, för kvinnors rättigheter, genom att stärka deras hälsa, förbättra deras livsvillkor och främja entreprenörskapet. Eventuella politiska kontakter skull kunna ske med BNP i syfte att göra dem medvetna om behovet av en aktiv och granskande opposition som inte onödigtvis lierar sig med extrema islamister, utan deltar i den demokratiska uppbygganden som landet fortfarande behöver.

 

Ola Johansson
Centerpartiet

Det dom inte kan berätta talar för sig själv

Flyg till Jesore en mindre stad söderut från Dhaka. Lite sent så vi fick bege oss i FN:s Jeepar (eller mer SUV) ut på landsbygden genom byar över stora slätter med dammar, åar, små träddungar, mycket djur och människor, både på och vid sidan av vägen. Målet var att besöka ett regionalt sjukhus, med mödravårdsresurser och som stöds av FN. Hjälp och beskydd av poliser med tung beväpning i form av automatgevär, hoppas jag inte behövdes. Men man vet ju aldrig. Så mycket prominenta personer i landet på en gång gör att alla verkar på helspänn och måna om att visa upp så bra saker som möjligt.

Det är ett öppet och bördigt jordbrukslandskap, där riset nyligen skördats och där man förbereder annan växtodling på de åkrar som under monsunperioden står under vatten. Det är i morgon torsdag vi kommer att bekanta oss med FN World Food Programme. Helt klart är det många som försörjer sig genom att bruka den goda jorden och ofta i mycket liten skala. Alla är inte så lyckligt lottade att de äger land att odla. Vi mötte unga kvinnor som lever själva med flera barn, medan mannen arbetar hela året på syfabriken i Dhaka, trots att de själva bara är barn och redan hunnit få flera.

Den här mödravårdshälsocentralen hade två mycket engagerade och säkert kunniga sköterskor (inte sjuksköterskor och inte barnmorskor) men som till en lön motsvarande 200-300 dollar i månaden hjälpte till med födslar hemma, eller i det lilla förlossningsrummet. En av dem syns i dörrposten där Mia från ambassaden och Aleksander från FN-förbundet poserar, medan vi väntar på att få använda toaletten i angränsande rum. Mycket enkla förhållanden men ett storartat jobb för de 6000 personer som bor i närområdet. Den här byn var vår sista anhalt i dag och härifrån har jag massor av intryck, fina minnen och bilder av vänliga, nyfikna barn och vuxna. Och såklart berättelser om ett hårt liv på landsbygden, där det fattas mat och där traditioner och fattigdom slår hårt, allra hårdast mot de unga flickorna som ofta, allt för ofta, gifts bort redan i 16-årsåldern i ett arrangerat äktenskap.

Om det ville inte sjukhuscheferna tala. När vi frågade hur unga mödrarna var svarade de genast att det är förbjudet att gifta sig om man är under arton år och att om det förekom att man födde barn ändå så var det säkert bara någon enstaka procent. Det vi såg och hörde är något annat. Fattigdom och traditionen att betala en hemgift till brudens familj gör att många vill gifta bort sina döttrar redan vid 15-16 års ålder. Sedan de blivit äldre är de mindre värda och man vill så fort som möjligt se till att någon man i byn får försörjningsansvaret. Det händer att man gifter sig av kärlek och flickorna kunde avslöja att det är mobiltelefonen som gör det möjligt att hitta en man det går att gifta sig med av kärlek innan föräldrar hinner besluta annat. De hade själva drömmar om utbildning och jobb, men sedan äktenskap planerats är det bara att inordna sig och hoppas att maten räcker. Undernäring är fortfarande ett problem för de fattigaste.

Den här bilden visar en sovsal där mammor vistas med sjuka barn och i samma rum vårdades de för tidigt födda bebisarna. Mycket folk överallt och stolta herrar berättade, medan de kvinnliga sköterskorna höll sig lydigt i bakgrunden. På det stora sjukhuset fanns en rådgivningsverksamhet med utdelning av fria preventivmedel och en avdelning där man kan utföra aborter, denna finansierades helt av SIDA och höll en högre och renare standard. Det märks annars på byggnadernas exteriör och inredning att det är ett tag sedan de byggdes. Instrumenten är gamla, men förhoppningsvis rena.

De flickor vi träffade i enrum (utan lokala manliga beslutsfattare) på hälsocentralen berättade om sina liv och sina drömmar. Eftersom det är olagligt att gifta sig och få barn om man är under 18 ljög de uppenbarligen om sin ålder. En av dem hade en man som jobbade i Dhaka och skickade hem lite pengar till henne som ensam sköter barn och hushåll i byn. Han är hemma några veckor om året och gör henne med barn igen. Den andra kvinnan och hennes man ägde mark som de odlade tillsammans.

Den sista bilden visar typiska transportmedel här, en cykel eller ett motordrivet trehjuligt lastfordon är mycket vanligt. De syns överallt utom på kvällen då de ändå kör mitt på vägen bland snabbgående bilar och skraltiga lastbilar. Snabbt och snabbt? Vägarna har mycket låg standard eftersom de förstörs varje monsunperiod.

Det blev lite rörigt det här. Jag körde att jag ville delge en del och lägga ut några av de bilder jag tagit på vägen och under våra besök. Mera finns i kameran. På återhörande och Shuvo Ratri (godnatt), önskar:

Ola Johansson

Centerpartiet