Vilken upplevelse det var i Bangladesh..

..att höra talas om och se FN:s verksamhet, genom att möta FN:s organisationer och deras representanter på plats. Viktigast av allt att möta och samtala med mottagarna om nyttan av insatserna och framtidsutmaningar.

(Det här är min rapport som jag delat med mig till Riksdagen, samt till Hallandsmedia för kännedom)

Ofattbara utmaningar

Bangladesh har 156 miljoner invånare på en yta som motsvarar 1/3 av Sveriges. Befolkningen växer snabbt och den mesta tillväxten sker i städerna. Landsbygden måste ändå betraktas som levande men med ett omodernt småjordbruk för självhushållning, samt i byarna småindustri, verkstäder, butiker. Det sker en förändring på landsbygden som beror på allt större svårigheter att livnära sig på åkerbruk, främst risodling och växelgrödor som lämpar sig på marker som kan sättas under vatten. Skälet är att återkommande översvämningar gör jordarna salthaltiga. Höga salthalter påverkar även dricksvattenkvalitén, som i sin tur har en hälsopåverkan på människor och djur. Vattenfrågan är tudelad, endera för mycket vatten, eller för lite.

 

Möjligheter

                    Tillväxten i landet ligger över 6 %, till största delen beroende på den växande textilindustrin. Svenska företag verksamma i landet som H&M, Lindex, KappAhl, ICA, IKEA m.fl. har program för att säkerställa arbetsvillkor i de fabriker varifrån de köper sina kläder, där de samverkar med Wallmart, TESCO m.fl. Många söker sig till staden för att hitta jobb i syfabrikerna och många bosätter sig Dhakas slum, där de sanitära förhållandena är svåra och tillgången på näringsriktig kost är knapp för den som har ont om pengar. Fattigdomsläget har förbättras mycket, men närmare halva landets befolkning lever under eller strax över fattigdomsgränsen.

 

Unga mödrar

Kvinnors utsatthet är ett problem som inte minskar lika mycket. Av kulturella och ekonomiska skäl blir flickor bortgifta i låg ålder och de blir tidigt med barn. Det är illegalt att gifta sig om man är under 18 år, men just på grund av det bokförs de yngsta som 18-åringar på mödravårdscentraler och vid förlossningar. Inom många områden kommer landet att lyckas väl med att uppnå FN:s milleniemål, men detta är ett område där det kommer att ta tid att bryta mönstren och eftersom statistiken är missvisande vill inte myndigheterna erkänna problemet.

Politik och religion

Majoriteten är muslimer och många är hinduer. Inga religiösa motsättningar att tala om och ingen stor politisk påverkan av religiösa traditioner, men det börjar märkas tecken på minskad pressfrihet, misstänksamhet mot NGO-er, främst när det gäller kritik mot Islam. Stora motsättningar och misstänksamhet mellan de båda stora politiska blocken, som båda har historiska rötter tillbaks till självständigheten 1971. Det senaste valet bojkottades av BNP – Bangladesh nationalistparti, så Awamiförbundet har oinskränkt makt i parlament och regering. Något som påverkar rättsväsende, media och möjligheter för civilsamhällets organisationer.

 

Klimatet drabbar 35 miljoner direkt

Effekterna av klimatförändringar ligger som ett latent men oundvikligt hot över de flesta av landets invånare. 35 Miljoner bor i områden som kommer att översvämmas om IPCC:s förutsägelser om vattennivåer slår in. Utöver det kommer effekterna av smältande glaciärer via floderna som mynnar ut i det stora deltat. Återkommande cykloner tar liv och egendom från människor, raserar, hus, vägar och vallar kring fält och vattendammar. Det bidrar också till urbaniseringen och miljöpåverkan.

 

Goda exempel genom girl power

Mest imponerande är de många starka kvinnor jag mött, som goda representanter inte bara för andra kvinnor, men även för hela lokalsamhället. Kvinnliga entreprenörer som med stöd och rådgivning driver företag och tar initiativ till lokala projekt som kan genomföras i samverkan med biståndsorganisationer. Ett sådant exempel är den stora vattenreservoar vi såg. Kvinnors möjlighet att stärka sin ekonomi gör dem mindre utsatta för att bli en handelsvara i familjen och utsättas för arrangerade tidiga äktenskap som innebär att hemgift betalas mellan familjer.

Svenska textilföretag får ofta kritik för tveksamma arbetsförhållanden i låglöneländer. Samtidigt är deras närvaro en faktor som ger landet ett växande välstånd som kan bidra till bättre välfärd, skola, hälso- och sjukvård, infrastruktur etc. De är ledande i arbetet med att förbättra villkoren överlag och den stora utmaningen är att övertyga svenska konsumenter inte bara om behovet av giftfria kläder, utan även sådan som producerats till drägliga löner i goda arbetsförhållanden av vuxna anställda.

Skolor samlar barnen kring en näringsberikande måltid i form av små kex som FN förser dem med. Det är det främsta skälet at de vill komma till skolan. Väl där är de enormt motiverade och de vill bli allt möjligt, trots att utsikterna att vidareutbilda sig är små. Många av nioåringarna hjälper redan sina föräldrar med att sälja, eller tillverka saker. Blir man sedan mamma som femtonåring är dörrarna stängda till ett bättre liv, medan killarna blir rickshawförare, jobbar i syfabrik, eller kanske militär. Bangladesh är en av de nationerna med flest FN-missioner.

Mödrahälsovård på sjukhus vårdcentraler och i hemmiljön är speciellt viktigt, inte minst gäller det familjerådgivning och säkra, legala aborter. Det är något som Sverige måste ta ett särskilt ansvar för genom Sida, när många stora givarländer inte tycker att dessa områden ska prioriteras.

Satsning på kvinnors entreprenörskap och möjlighet till försörjning stärker kvinnors ställning. FN Women stöder de fattigaste och de mest företagsamma kvinnorna med ett bidrag som hjälper dem att komma igång med sitt företag. Det finns även ett Bangladesh Womens Chamber of Commerce som hjälper till med affärsidéer och bankkontakter.

Mina intryck och tankar

 

I min dator finns över 500 bilder och ett stort antal filmer tagna med mobilkamera och telefon. Dem visar jag gärna vid tillfälle om någon är intresserad. Jag kan även tänka mig att besöka möten och berätta om mina intryck och tankar.

Läs också min blogg: www.olajohansson.blogspot.com och speciellt inläggen: http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/hopp-och-fortvivlan-optimism-och.html, http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/vattnets-kraft-hot-och-mojligheter.html, samt http://olajohansson.blogspot.se/2014/11/det-dom-inte-kan-beratta-talar-for-sig.html för dagsaktuella reseskildringar.

Jag kan också dela med mig av kontakter hos FN, den utmärkta Svenska ambassaden, en rad NGO:er, samt inte minst många Svenskar verksamma i landet hos stora företag.

Under våra fyra dagars effektiva restid besöktes landet och huvudstaden Dhaka, även av den nuvarande biståndsministern Isabella Lövin (Mp), som istället för att som vi skumpa fram på landsbygden i bilar bland folk, cyklar, trehjuliga lastfordon, överfulla bussar och lastbilar, samt kor getter och höns, tog helikoptern ut på landsbygden.

Sverige och även Centerpartiet kan genom CIS (Centerpartiets Internationella Stiftelse) uträtta mycket för landsbygden, mot effekterna av klimatförändringar, för kvinnors rättigheter, genom att stärka deras hälsa, förbättra deras livsvillkor och främja entreprenörskapet. Eventuella politiska kontakter skull kunna ske med BNP i syfte att göra dem medvetna om behovet av en aktiv och granskande opposition som inte onödigtvis lierar sig med extrema islamister, utan deltar i den demokratiska uppbygganden som landet fortfarande behöver.

 

Ola Johansson
Centerpartiet

Hopp och förtvivlan, optimism och framtidstro.

Godkväll och godmorgon! Full av intryck och insikter, framförallt att det är för tidigt att sammanfatta och dra slutsatser. Men på sätt och vis knyts alla band samman när man efter två dagar på landsbygden kommer tillbaka till huvudstaden Dhaka, för att med FN besöka dess slum, som är folkrik, trång och växande, med otroliga utmaningar och en del möjligheter.

De tidiga äktenskapen och flickors situation är ett återkommande problem och hinder. Alla officiella uttalanden går ut på att förneka förekomsten, men sanningen är att hälften av alla mödrar är under 18 år och av dem är många så unga som 15 år. Här där de lokala nätverken bidrar till att folkbilda i nutrition och säker, hälsosam matlagning kan man också mäta de minsta barnens näringssituation genom att lägga ett måttband runt ärmen och mäta hullet, som en indikator för hur maten bidrar till att de växer. De är små, liksom deras mammor. Men glada, pigga ögon, framförallt när de får något att äta.

Stanken är som ni förstår nästan outhärdlig om man inte är van. Det finns över 4000 hushåll och varje år kommer det 200 nya. De flyttar in från landsbygden som avfolkas i samma takt, för att ta de enklaste jobben, att sälja saker, cykla rickshaw, sy eller tillverka enkla ting. Ska landsbygden utvecklas måste även städerna kunna växa hållbart o vice versa. Många jobb skapas i textilindustrin och här finns möjligheter för landet, som kan raseras lika snabbt som syfabriken Rana Plaza.

Ett skäl att komma till skolan är att man kan få ett paket kex, kanske det enda målet mat man får innan föräldrarna kommer tillbaka från sina jobb på kvällen. Barnen här gillar att lära sig saker och de har drömmar om framtiden. Det gäller jobb och fortsatt utbildning. Sanningen är att de redan jobbar, flera timmar om dagen med att hjälpa föräldrarna i deras försörjning. De här barnen är 9 år gamla och går i fjärde klass.

Funderar lite på hur bra en sådan här bild ser ut, men den här flickan ville att kortet jag tog på oss skulle bli så här. För mig är det ett bevis på uppskattning och en önskan att hon inte ska glömmas bort, hur viktigt det är att fortsätta ge den hjälp som behövs för att hon ska kunna gå färdigt skolan och förverkliga sin dröm att bli lärare en gång och slippa bli utsatt för övergrepp.

Det här är ett hem i ett av plåtskjulen. Trångt smutsigt enkelt och fattigt, men ändå ett hem och ett ställa att växa upp i för många. Kläderna som hängde på tork utanför var rena och det finns tillgång till vatten som går att dricka om man kokar och filtrerar det. Med en befolkning (156 milj) som växer med 2 miljoner varje år måste det skapas jobb i städerna och bostäderna förbättras. Skolsystemet behöver utvecklas med mödra- och hälsovård. Med små medel kan man åstadkomma mycket. Det har jag fått många bevis för.

Men de här flickornas barn har chansen att förbättra livet för sina barn. Snabbare än så kommer det inte att gå. Därför gäller det att inte släppa taget, trots att Bangladesh haft en positiv ekonomisk utveckling och klarar flera av milenniemålen bra. FN samarbetar på ett föredömligt sätt och Sveriges bidrag till dess kärnverksamhet, samt SIDAS insatser ger resultat, som de här matlagningskurserna i stadens slum och till vattenreservoaren på landsbygden. Allting bidrar till att göra kvinnornas situation enklare, något som underlättar för dem att välja sin framtid och stärka sin ställning ekonomiskt och politiskt.  

Att föda upp och sälja fjäderfä och frukt under samma tak hade nog inte accepterats hemma, men här är det ett sätt att leva. På samma sätt är risodling och självhushållning sättet att leva på landsbygden, men när rationaliseringar av produktionen gör jobben överflödiga behövs andra alternativ. Vilka är det? Det får vi fortsätta fundera på. Själv har jag idéer som jag vill jobba vidare med tillsamans med de människor jag mött på den här resan och de som finns där hemma. Om 7 timmar lyfter planet och snart ska jag gå upp, men först ville jag skriva detta.

Jag ber att få tacka. Säga:

"Donarabad" från mig, Hillevi, Hans och Olle i Riksdagen, samt Aleksander, Linda och Berith från FN-förbundet.

Ola Johansson

Centerpartiet

Det dom inte kan berätta talar för sig själv

Flyg till Jesore en mindre stad söderut från Dhaka. Lite sent så vi fick bege oss i FN:s Jeepar (eller mer SUV) ut på landsbygden genom byar över stora slätter med dammar, åar, små träddungar, mycket djur och människor, både på och vid sidan av vägen. Målet var att besöka ett regionalt sjukhus, med mödravårdsresurser och som stöds av FN. Hjälp och beskydd av poliser med tung beväpning i form av automatgevär, hoppas jag inte behövdes. Men man vet ju aldrig. Så mycket prominenta personer i landet på en gång gör att alla verkar på helspänn och måna om att visa upp så bra saker som möjligt.

Det är ett öppet och bördigt jordbrukslandskap, där riset nyligen skördats och där man förbereder annan växtodling på de åkrar som under monsunperioden står under vatten. Det är i morgon torsdag vi kommer att bekanta oss med FN World Food Programme. Helt klart är det många som försörjer sig genom att bruka den goda jorden och ofta i mycket liten skala. Alla är inte så lyckligt lottade att de äger land att odla. Vi mötte unga kvinnor som lever själva med flera barn, medan mannen arbetar hela året på syfabriken i Dhaka, trots att de själva bara är barn och redan hunnit få flera.

Den här mödravårdshälsocentralen hade två mycket engagerade och säkert kunniga sköterskor (inte sjuksköterskor och inte barnmorskor) men som till en lön motsvarande 200-300 dollar i månaden hjälpte till med födslar hemma, eller i det lilla förlossningsrummet. En av dem syns i dörrposten där Mia från ambassaden och Aleksander från FN-förbundet poserar, medan vi väntar på att få använda toaletten i angränsande rum. Mycket enkla förhållanden men ett storartat jobb för de 6000 personer som bor i närområdet. Den här byn var vår sista anhalt i dag och härifrån har jag massor av intryck, fina minnen och bilder av vänliga, nyfikna barn och vuxna. Och såklart berättelser om ett hårt liv på landsbygden, där det fattas mat och där traditioner och fattigdom slår hårt, allra hårdast mot de unga flickorna som ofta, allt för ofta, gifts bort redan i 16-årsåldern i ett arrangerat äktenskap.

Om det ville inte sjukhuscheferna tala. När vi frågade hur unga mödrarna var svarade de genast att det är förbjudet att gifta sig om man är under arton år och att om det förekom att man födde barn ändå så var det säkert bara någon enstaka procent. Det vi såg och hörde är något annat. Fattigdom och traditionen att betala en hemgift till brudens familj gör att många vill gifta bort sina döttrar redan vid 15-16 års ålder. Sedan de blivit äldre är de mindre värda och man vill så fort som möjligt se till att någon man i byn får försörjningsansvaret. Det händer att man gifter sig av kärlek och flickorna kunde avslöja att det är mobiltelefonen som gör det möjligt att hitta en man det går att gifta sig med av kärlek innan föräldrar hinner besluta annat. De hade själva drömmar om utbildning och jobb, men sedan äktenskap planerats är det bara att inordna sig och hoppas att maten räcker. Undernäring är fortfarande ett problem för de fattigaste.

Den här bilden visar en sovsal där mammor vistas med sjuka barn och i samma rum vårdades de för tidigt födda bebisarna. Mycket folk överallt och stolta herrar berättade, medan de kvinnliga sköterskorna höll sig lydigt i bakgrunden. På det stora sjukhuset fanns en rådgivningsverksamhet med utdelning av fria preventivmedel och en avdelning där man kan utföra aborter, denna finansierades helt av SIDA och höll en högre och renare standard. Det märks annars på byggnadernas exteriör och inredning att det är ett tag sedan de byggdes. Instrumenten är gamla, men förhoppningsvis rena.

De flickor vi träffade i enrum (utan lokala manliga beslutsfattare) på hälsocentralen berättade om sina liv och sina drömmar. Eftersom det är olagligt att gifta sig och få barn om man är under 18 ljög de uppenbarligen om sin ålder. En av dem hade en man som jobbade i Dhaka och skickade hem lite pengar till henne som ensam sköter barn och hushåll i byn. Han är hemma några veckor om året och gör henne med barn igen. Den andra kvinnan och hennes man ägde mark som de odlade tillsammans.

Den sista bilden visar typiska transportmedel här, en cykel eller ett motordrivet trehjuligt lastfordon är mycket vanligt. De syns överallt utom på kvällen då de ändå kör mitt på vägen bland snabbgående bilar och skraltiga lastbilar. Snabbt och snabbt? Vägarna har mycket låg standard eftersom de förstörs varje monsunperiod.

Det blev lite rörigt det här. Jag körde att jag ville delge en del och lägga ut några av de bilder jag tagit på vägen och under våra besök. Mera finns i kameran. På återhörande och Shuvo Ratri (godnatt), önskar:

Ola Johansson

Centerpartiet