Det blir personliga reflektioner från den första dagen i Almedalen från en relativt orutinerad deltagare/besökare som är här för andra gången i sitt liv, men nu med en något annorlunda roll. Annorlunda på det sättet att jag den här gången är efterfrågad, såpass att de korta pauser jag får under de två och en halv dagar jag är här, är sådana jag själv måste unna mig.
Först är jag ju fortfarande lite besviken över det faktum att jag missade Spaniens EM-guld, åtminstone att direkt följa hur de besegrade Italien. Att från hotellrummets säng se Iker Casillas höja bucklan till skyn var väl inte helt fel. Alltnog, första halvlek sittande på ett flygplan och den andra ståendes i en taxikö ihop med resten av flygresenärerna. :-(
De flesta partikamratena kommer hit mot slutet av veckan (C har sin dag på fredag) och det är väldigt få här just nu. Däremot så kryllar det av kända politiker, politiska journalister, lobbyister och framförallt andra mediepersonligheter i form av debattledare. Det är lite kul att gå omkring och bara se. Tyvärr möter man en hel del människor man träffat förut, men som man glömt namn och sysselsättning på och det är mindre roligt. Det är nog så för de flesta. Staffan Dopping som jag just träffat som ledare för seminaiet "Ladda Sverige" påstår att han är ansiktsblind (på allavar), men det tror jag väldigt många är.
Hur som helst dagens första insats var att träffa Svensk Betong i ett alldeles fantastiskt trähus(!?) från tiden efter freden i Brömsebro (1645) 1647. Det var på den tiden ett landshövdingeresidens och fantastiskt vackert att titta på, även från insidan. Svensk Betong är en del av branschorganisationen Svensk Byggmaterialindustri och de talade sig varma för sin produkt, såklart. Min ingång i detta är att man som politiker inte är den som ska välja byggmaterial, men de menade att sätten vi ställer krav på ibland kan vara styrande. Det var ganska tydligt att de talar för sin produkt utifrån ett underläge baserat på fördomar och missförstånd, men att den fortfarande enrbjuder mycket fördelar som exempelvis trä saknar. Klimatneutralitet, vill de hävda, är inte en nackdel för betongen, men den förklaringen är inte så enkel att ge sig in på. Miljonprogrammen brukar man tala illa om och då är det ofta betongen som är i fokus. Å andra sidan kan man säga att hade inte husen byggts i just betong hade de sannolikt varit ännu sämre än de är idag och att materialvalet från början borde innebära att de är lättare att renovera än de varit, om de byggts på annat sätt.
Innan nästa anhalt, som var en debatt om klimat och byggande, så gick jag en runda förbi en annan branschföreträdare, Svensk Ventilation. I morgon ska jag delta i en diskussion med dem och Astma & Allergiförbundet om inomhusmiljö. Det var nog bra, för där fick jag klart för mig hur mycket mer nytta en väl dimensionerad och påkostad ventilationsanläggning gör för vår hälsa och då framförallt de av oss som har problem med allergier. Det är de minsta partiklarna som är farligast och det är dem vi struntar i att filtrera bort, påstår de. Aldrig fel att reka lite om det är ett områden man känner att man inte fullt ut behärskar.
Därifrån till "En debatt om klimat och städer - hur vi anpassar våra städer till klimatets utmaningar". En utmaning är det också att som "novis" träffa experter som "den enda representanten för alla världens politiker" som moderatorn John Chrispinsson presenterade mig. Publiken där var väl ett 60-tal personer och med-deltagarna var en forskare från Lunds univeristet, Hans Hansson, som menade att det inom myndigeterna saknades kompetens om de tekniska lösningar som behövs för att hindra oss från oönskade klimateffekter i bebyggd miljö. Den andra experten heter Monica Granberg vid ett konsultföretag som heter Structor. Hon är delaktig i utformandet av den nya Slussen i centrala Stockholm, den jag passerar två gånger varje dag på väg till och från min bostad på Söder. Slussen vattenreglerar Mälaren och är en trafikplats som förbinder stadsdelar med varann. Så mycket visste jag kanske, men att det nu är viktigt att den utformas så att den kan bemästra effekterna av havsnivåhöjningar är mer än många kanske vet om. Hennes tes är att det behövs nationella riktlinjer och båda talade om vikten av att hitta finansiärer till de åtgärder som behövs. Min roll som representant för politikerskrået blev som så många gånger förut, att hänvisa till egna erfarenheter från Kungsbacka, samt att tala om den kartläggning som alldeles nyligen genomförts på uppdrag av Länsstyrelsen i Halland, som visar att problem med vattennivåer kommer att bli störst i Kungsbacka och i Halmstad. Min erfarenhet baserat på dessa båda exempel är att det vare sig saknas insikt eller kunskap, men att man tvekar, eftersom det är så stora och viktiga åtärder. Hur vi ska finansiera dessa vet jag inte, men mitt förslag var att se på hur vi tänker när det gälller infrastrukturinvesteringar i övrigt, nämligen ett privat och offentligt samarbete - OPS, kallat.
Efter en promenad runt Almedalens vackra park, där Miljöpartiet ikväll håller sitt tal landade jag i Högskolans lokaler för att där diskutera i panel, tillsammans med Svenskt Näringsliv, Konsumentverket och Energimyndigheten, samt Socialdemokraternas Börje Westlund om branschorganisationen Svensk Energis rapport "Ladda Sverige". Den drar den häpnadsväckande slutsatsen att svenskarna vill spara energi, men att de inte riktigt vet varför. Det finns mycket att säga om detta. Uppenbarligen tycker branschorgansiationen att det är ett problem när deras medlemmar i olika kampanjer hjälper sin kunder att spara el och försöker få dem att välja, exempelvis grön el. Jag ställer mig frågande inför hela undersökningen och dess sammanblandning av elbesparing hos konsument och klimatfrågan. Detta tycker jag att åtminstone fyra av de fem debattörerna gjorde och därmed kan man fundera över vilka slutsatser Svensk Energi kommer att dra av våra reaktioner. Kul var det i alla fall att återse Anita Aspegren från Energimyndigheten. Vi har tidigare i livet varit lika aktiva i Centerpartiets Ungdomsförbund, bland annat som ordförande i varsitt distrikt, under 80-talet. Många återseenden är det och det är väl någonting av det som är roligast på denna tillställning.
Innan jag kom hit träffade jag två killar från byggföretaget NCC som bokat möte med mig. Också med dem fick jag lov att prata Kungsbacka. De är väl bekanta både med Vallda Heberg, där NCC bygger på uppdrag av Eksta och vid Tölöbergs terass, gamla Beijer i Centrala Kungsbacka. En viktig slutsats är att energikraven inte är kostnadsdrivande på samma sätt som andra särkrav kan vara. Där slog vi hål på en myt som sprids, bland annat av vår Bostadsminister, Stefan Attefall och hans statssekreterare Ulf Perbo. En annan sak som vi kan hålla med om är att det behövs ett ännu enklare planförfarande, som gör att det går att genomföra en byggnation på två år och inte tio, som det ofta gör idag. Kommunernas attityder till bostadsbyggande är också viktigt. I Göteborg läggs planerna i skrivbordslådor, medan de i exempelvis Kungsbacka, tas om hand och leds aktivt från kommunen.
Nu väntar en middagsträff med Tekniska Verken i Linköping innan kvällsvilan och tisdagens lika späckade program.
Sedan är det ju inte fel att solen skiner, heller.
"Bash" eller bärs är en missuppfattning som man kan göra om man inte känner Stockholmsslangen. När jag tidigare hörde Martin Ådahl från den gröna libarala tankesmedjan Fores säga att det är inne att "bacha" Moderater, trodde jag han menade att man skulle dricka bärs med dem.
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar