Ansvarstagande och tålamod, recepten för en positiv innerstadsutveckling

Jag träffade vår centrumutvecklare Henrik Olsson idag och bad honom säga några ord in i min bambusersändande mobiltelefon. Några sammanfattande ord om vad vi måste tänka på och vad han själv tar med sig till sin nya arbetsgivare, Falkenbergs kommun. Det här är vad han svarade på mina frågor.

Man ska vara ödmjuk för komplexiteten i en långsiktig innerstadsutveckling. Det är många som äger delar av den komplexa väv som skapat en stad. Det har tagit 100 år och det är en utveckling som pågår. Många konflikter finns som är inbyggda och det är inget man ska ducka för. Det är kanske dessa som driver utvecklingen. Ta istället vara på det som är gemensamma utgångspunkter, att alla vill se något positivt och i olika grad är villiga att medverka till en hållbar utveckling, kommersiellt, socialt och ekologiskt.

Vilka konflikterna är ser man om man öppnar lokaltidningen, man vill samma sak men har olika lösningar. Några vill göra innerstaden fullt tillgängliga för biltrafik, medan andra tycker lösningen är att stänga bilarna ute.

Det finns olika viljor och motstående intressen, men det är kommunen och politikerna som måste ta på sig ansvaret för det övergripande och långsiktiga. Ibland agerar de lite konsekvent, samtidigt som de påtalar att det är näringslivet som ska ta på sig att utveckla torget, så säger man nej till näringslivets förslag. "Det är som om jag skulle fråga barnen vad de vill göra - ni bestämmer! Om dom sedan vill köpa godis, men jag vill åla till stranden så får man ju ha förståelse om de blir sura när vi åker till stranden utan godis".

Man måste ha tålamod och orka vänta ut skeendet för "plötsligt händer det". Söderåparken, lekplatserna, evenemangen och restaurangstråket är exempel på att saker och ting lossnar.

Det är bara att buga inför denne positive, kreative och tålamodsprövade eldsjäl som efter fem år börjar jobba för Millis i Falkenberg. Bopålarna och hjärtat är kvar i Kungsbacka, så vi ser varann igen.

Ola Johansson

Centerpartiet

Ekot och facktidningar om byggkrav

Jag känner mig nödsakad att i denna blogg knyta samman en del som sagts och skrivits om den pågående byggkravsutredningen idag och den senaste veckan. Det finns farhågor om att den skall ta bort kommuners möjligheter att själva, tillsammans med byggföretag gå i bräschen för energieffektivisering. Om detta har jag skrivit i tidningen Byggindustrin i fredags och faktiskt lyckats få med en karikatyrteckning som illustrerar Statssekreterare Ulf Perbos inställning (passivare än de hus vi pläderar för) till klimatfrågor, se nedan.

http://www.byggindustrin.com/staten-ska-inte-stoppa-miljoambitioner__9924

I dagens DN-debatt skriver några kommunpolitiker,varav två från C tillsammans med Naturskyddsföreningen om samma sak.

http://www.dn.se/debatt/lat-ambitiosa-kommuner-krava-energisnalare-hus

Och som av en händelse sändes idag, vid flera tillfällen, en intervju som gjordes med mig för Ekot för en knapp vecka sedan. Om det är så att Boverket är de som ska sätta kraven för hur energieffektivt man får lov att bygga i kommunerna så är det väl som att låta räven vakta hönsen ungefär. Deras inställning till passivhus är väl känd. Passiva är väl fel ord. Möjligen avvaktande eller snarare skeptiska. Om detta arrangerade jag ett frukostmöte i onsdags, där Byggmaterialindustrierna och Energimyndigheten medverkade på ett förtjänstfullt sätt. För att vara en riksdagsfrukost var den välbesökt. 15 Personer kom dit och lyssnade.

Här är länken till Ekot (inslaget kommer mot slutet 17 minuter in i sändning)
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/110233?programid=83&t=1210

Under alla förhållanden så råder det olika uppfattningar mellan partierna i den här frågan och det skall bli intressant att följa den debatten framöver. För DN:s räkning hade vi förberett en längre artikel som jag klipper in här.

Idag tisdagen den 30 oktober har ledaren också tagit upp denna tråd:
http://www.nsk.se/article/20121029/OPINION/710299871/-/attefall-8211-lyssna-pa-c

Orimligt om staten lägger krokben för kommuners miljöarbete

Bild som publicerades i tidningen Byggindustrin

"Sverige har målet att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad energianvändning. Samtidigt måste vi bygga allt mer för en växande befolkning där bostäder och service i dag står för omkring 40 % av energianvändningen. Många av de hus och byggnader som uppförs i dag kommer att lämna miljö- och klimatavtryck långt efter vår livstid.

Denna långsiktighet tas fasta på i EU:s direktiv om byggnaders energiprestanda. Från 2020 ska samtliga nya byggnader i EU vara nära-nollenergibyggnader. All svensk lagstiftning behöver därför mätas mot detta mål. Därutöver gäller som en del av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö att byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

Just därför är den pågående Byggkravsutredningen så viktig. Syftet med den är att föreslå nya kommunala krav på tekniska egenskaper i byggandet, t ex rörande kommuners möjlighet att ställa krav som går utöver än vad som gäller i plan- och bygglagen och Boverkets byggregler när det gäller vilka energikrav som ska gälla när kommunen upplåter sin mark för bostadsbyggande. Utredningen ska lämnas till bostadsminister Attefall senast 31 december. Inom utredningen diskuteras att förbjuda kommuner som vill minska energiförbrukningen utöver Boverkets byggregler. Det finns en risk att utredningen lägger krokben för kommuner som vill gå vidare i miljöarbetet.

Dagens energikrav i Boverkets byggregler för nya byggnader uppfattas av många inte vara tillräckligt skarpa. Även många i byggbranschen intygar att kraven är alldeles för lågt satta i relation till det man sedan länge åstadkommit med god lönsamhet. En majoritet av remissinstanserna, inklusive tunga byggbolag, invände mot Socialdepartementets bedömning tidigare i år att dagens byggregler motsvarar EU-direktivets nära-noll byggnader. Ytterligare ett problem med dagens svenska byggregler är att de i för låg grad värderar skillnaden mellan olika energislag. Därtill ger staten dubbla signaler genom att Boverket och Energimyndigheten ställer olika krav på energieffektivisering i byggsektorn.

Kommunerna har en självklar roll att leda och driva på det lokala arbetet för klimat och hållbar utveckling. Beställare och kommuner som ställer krav är viktiga aktörer för att driva på omvandling och effektivisering av en bransch som kan bidra mera till hållbar omställning. Istället för att peka finger åt kommuner som höjer ribban, borde staten ta fram byggregler som på ett trovärdigt sätt visar vägen mot energi- och klimatmål till 2020 och 2050. Det är mer ekonomiskt ansvarsfullt att genomgöra klimatförbättrande och energibesparande insatser nu, i samband med nyproduktion, än att i efterhand behöva bygga om.

En bärande politisk princip för Centerpartiet är att beslut bör fattas så nära den enskilde som möjligt. Vi slår vakt om det kommunala självstyret. Lösningar som bygger på lokalt fattade och förankrade beslut är också mer hållbara än påtvingade ovanifrånlösningar. En ordning där kommuner skulle förlora möjligheten att ställa krav på vad som uppförs på egen mark kan därför av oss inte beskrivas som något annat än ett demokratiskt bakslag och ett grundskott mot klimatarbetet i kommunerna.

Enligt dansk modell skulle staten istället redan nu, eller vid den utvärdering som ska göras 2015 av EU:s nära-noll-regler, kunna publicera vilka skärpningar av energieffektiviseringskraven som kan ske stegvis till och med 2020, och som med rimliga antaganden om ökande energipriser och teknisk utveckling sannolikt kommer att innebära mycket låg energianvändning.

De nivåer på ökande byggkostnader för höjda energikrav om 10-15% som utredningen angivit, kan inte heller tas som sanning. Det är väldig osäkert om kostnadsökningarna verkligen ligger på den nivån. De undersökningar som gjorts är knapphändiga. Beroende på om man endast räknar byggkostnader eller om man också räknar in driftskostnader, och på vilken sikt man räknar hem investeringen kommer man till olika resultat. Detta gäller t.ex. passiv- och lågenergibyggande som ger bra resultat på längre sikt och om man beaktar livscykelperspektivet och de sänkta energikostnader som krav på lägre energiförbrukning medför. Det saknas helt enkelt underlag i utredningen att uttala sig om vad krav på minskat energislöseri kan leda till ur ett ekonomiskt perspektiv. Vilka effekter ett ökat kravställande, eller för den delen förbud mot kommunala krav, har ur samhällsekonomiskt perspektiv med beaktande av miljö- och energieffekter har inte alls analyserats.

Det är också oklart vilka effekter ett förbud skulle få på bostadsbyggandet, vilket är utredningens främsta motiv till att toppstyra kommunala miljö- och energikrav. Ett rimligt antagande är att de kommuner som ställer krav har minst lika höga ambitioner som regeringen att åstadkomma bostadsbyggande. De kan sannolikt bättre bedöma hur den lokala marknaden ser ut och vilka möjligheter till kravställning som finns, utan att det hindrar bostadsbyggandet.

Centerpartiets analys är att detaljstyrning och förbud mot ambitiösa kommunala energikrav skulle kunna leda till minskat byggande. Detta eftersom många kommuner med egna klimatmål inte vill medverka till icke-miljöanpassat byggande eller kan se sig nödgade att tillgodose sina miljömål på andra sätt vilket skulle kunna försvåra byggande. Det skulle bromsa en pågående utveckling mot industriell produktion av energieffektiva hus.

Inriktningen i regeringens arbete med bostadspolitiken ska utgå från att energi- och miljökrav går hand i hand med målen om ökat byggande: De nationella kraven ska vara utformade för att driva på miljöutvecklingen inom byggsektorn och bidra till en konkurrenskraftig bransch som kan sälja svensk miljöexpertis och kunnande kring hållbart samhällsbyggande internationellt. Detta uppnås inte genom att staten kringskär marknaden för energieffektiva byggnader i Sverige.

Istället för att förbjuda ambitiösa kommuners arbete med sina energi- och byggplaner, måste staten hitta sätt att bejaka kommuner, fastighetsägare och byggföretag som vill gå före och samtidigt hitta sätt att göra detta som går ihop med enhetliga regler och förbättrad konkurrens. Det är inte en lätt utmaning – men att ställa ökat bostadsbyggande mot miljö gagnar ingetdera."

Ola Johansson
Centerpartiet

Välkommen öppenhet om traksserier

Trakasserier ska utredas vidare skriver Kungsbacka Posten i tisdags och syftar på vad som framkommit i Kungsbacka kommuns medarbetarenkät. Varje indikation om att sådant här förekommer visar att det finns saker som intre står rätt till och är det vanligt förekommande är risken stor att det är den rådande kulturen på arbetsplatsen som gett upphov till det. Regelbundna undersökningar om hur personalen mår är också ett led i kvalitetsarbetet. Personal som inte trivs på sitt arbete, med chefen och arbetskamraterna presterar inte lika bra. Så enkelt är det.

För några år sedan kunde vi konstatera att Kommunstyrelsen var den av förvaltningarna som hade sämst måluppfyllelse, samtidigt indikerade resultatet i ovan nämnda personalekät att allt inte stod rätt till i den organisationen. På min begäran beställdes av Kommunstyrelsens Arbetsutskott ett fördjupat underlag från den dåvarande Kommundirektören. Men efter en del dividerande lämnades inte detta ut. Nu är det hindret borta och det anses OK att fördjupa sig och söka sanningen bakom statistiken. Välkommet att politikerna nu har ambitionen att gå till botten med en härskarkultur där det upplevs som personal blir kränkt och särbehandlad.

Ola Johansson
Centerpartiet

En arena för de verklighetsfrämmande

Lars-Åke Lagrell, ordförande i det Svenska Fotbollsförbundet ger i dagens Sportspegeln en lektion i hur man som kommunpolitiker ska kunna göra något åt "arenarallyt" som sveper över landet. I takt med att de nationella förbunden, var och en på sitt håll skruvar upp kraven för de lag som spelar i högsta serien i sina respektive idrotter reagerar nu kommunsverige. Tack Sportspegeln för ett bra reportage! Kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg, den idrottstokiga Mari-Louise Wernersson, borde "ta upp saken med sin förening så den kan driva frågan i förbundet" säger Lagrell i intervjun och antyder på ett härskartekniskt fulländat sätt att hon inte förstår hur "vi i idrottsrörelsen fattar våra beslut". Så talar en "pamp" som totalt har förlorat kontakten med verkligheten. Nu hoppas jag att "Millis", som är en tongivande kommunpolitiker nationellt, i egenskap av sitt engagemang i Sveriges Kommuner & Landsting och ordförande i Centerpartiets kommunala sektion, tillsammans med kollegorna i kommunsverige sätter hårt mot hårt så de vettiga personerna som borde finnas kvar inom idrottsrörelsen besinnar sig. Lagrell är nog ett hopplöst fall, det brukar bli så med de som suttit för länge på en sådan upphöjd position, speciellt inom idrotten.

I Kungsbacka vill vi ha en bredd som klarar av att hålla en liten och spetsig topp vid varaktigt liv. Det är jättepositivt att Kungsbackas fotbollsklubbar samarbetar för att få fram ett topplag på damsidan. Att ishockeyn nu har lagt personliga intressen åt sidan och börjar vinna matcher tillsammans, är något vi borde ha rätt att kräva, så beredvilligt som kommunens skattebetalare ställt upp med hallar och ekonomiska uppgörelser för att undvika konkurs vid fler än ett tillfälle. Handbollslaget Aranäs, som jag själv blev medlem i för ett par veckor sedan, kan förhoppningsvis etablera sig i den högsta serien i år, så planerna på en permanent hall för bollsport kan förverkligas på ett sätt som även skapar förutsättningar för andra idrotter. Ishallen fungerar visserligen bra som matcharena men det håller inte i längden att lägga ut golv inför varje match. Och vad gör vi om hockeyn börjar klättra i seriesystemet?

Det finns idrottare som det låter mindre om. Bandyn i Frillesås verkar knappt räknas till Kungsbacka, trots att FBK länge varit ett topplag. Med tanke på den sydliga breddgraden är deras position helt fantastisk. Man kan fundera över vad det skulle betyda för vinteridrotten i Varberg och Kungsbacka om det byggdes en inomhushall vid Sjöaremossen. Konståkarna vinner ofta, trots att de ibland känner sig felfördelade vad gäller tider. Friidrottsprofiler och Golfare har vi ett antal som gör bäst ifrån sig på de internationella arenorna. De ger guldglas åt Kungsbacka utan att det kostar oss en krona. För att inte tala om alla ryttare, orienterare och gymnaster som inte heller syns eller hörs, annat än i resultatlistorna. Motorsporten ska vi inte glömma, med unga stjärnor som Eddie Karlsson i trial och den ännu yngre världsstjärnan i GoCart från Kullavik, blott tioårige Rasmus Lindh, som vi kunde läsa om i veckans nummer av tidningen Land.

Oj! Det blev visst en uppräkning här. Det var inte meningen. Vi har mycket att vara stolta över. Även om flera av de uppräknade, i riksmedia brukar kallas för "Göteborgare".

Jag har ofta skrivit om den höga nivån och kommunens ovilja att använda den för att stärka varumärket. Jag vidhåller att Kungsbacka kunde göra mer av sin storlek och sina förutsättningar inom såväl kultur som idrott och näringsliv. Samtidigt förstår jag Millis, Per Ödman, Christofer Bergenblock och de andra kommunpolitikerna som nu tycks ha fått nog av Arenarallyt. Det verkar inte som dessa upphöjda idrottstoppar förstår under vilka villkor kommunerna verkar och att samhället också består av skattebetalare. Dessa drabbas i kommunala sammanhang lika hårt av en kronas skattehöjning, oavsett om det är för att täcka svallvågorna av EU:s finanskris, kvalité och volymförändringar i skola vård och omsorg, sjunkande intäkter på grund av avflyttning, högre medelålder eller stigande arbetslöshet, samtidigt som de förväntas göra stora investeringar i skolor, äldreboenden, ny infrastruktur och arenabyggen. Man bör också komma ihåg att de flesta av landets kommuner inte har 76 000 invånare att fördela skattekronan på.

Det ideella arbetet i föreningslivet och speciellt inom idrottsrörelsen är helt ovärderligt. Många argumenterar på det sättet för att rättfärdiga satsningar på dessa arenor. Tyvärr är risken stor att det är just det småskaliga föreningslivet och ungdomsverksamheten som får stå åt sidan när klubbarna, ivrigt påhejade av personer som Lagrell, uppvaktar kommunpolitiker med krav på mångmiljoninvesteringar som måste genomföras NU, eller åtminstone så länge perioden i elitsammanhangen varar. De hänvisar till sitt förbund och deras krav för att få vara med i den aktuella serien och spela matcher hemma. Av Lagrell kunde vi just höra att Fotbollsförbundet likt Moment 22, hänvisar tillbaka till föreningarna. De många ideella ledarna, ungdomar och de små lokala idrottsplatserna förtjänar också att uppmärksammas. I syfte att stärka fotbollen investerar Kungsbacka kommun i nya konstgräsplaner. Det ger bättre förutsättningar för verksamheten och på sikt lägre driftkostnader. Alla är överens om att det är bra, men ändå är det svårt att argumentera för investeringen, just för att det får svåra undanträngningseffekter i den kommunala ekonomin när investeringen ska genomföras.

Jag önskar det fanns lite större förståelse hos de ideella ledarna i bredd- och elitklubbarna för hur en kommunal ekonomi fungerar och vilka krav som ställs på vad kommuner förväntas göra inom andra områden. Vad det exempelvis betyder för framtiden att vi även har en skola och barnomsorg av hög kvalité. Att alla ungdomar inte idrottar och att det även är viktigt med äldre personers hälsa och motion.

Balanskravet på kommunerna innebär att kapital- och driftskostnader för en nybyggd hall, eller fotbollsarena ska samsas med de ordinarie kommunala utgifterna i budgeten varje år. Att det kan innebära att annan verksamhet måste stå tillbaka, såvida inte skatten ska höjas för alla.

Nu rapporterar Agenda om allvaret i Eurokrisen. Det verkar som problemen i Europas länder med underbalanserade ekonomier inte angår oss. Ingenting är mer felaktigt!

Ola Johansson
Centerpartiet

Stöd till vägföreningar är minst av allt en glesbygdsfråga

På Trafikutskottets träff för Allianspartierna förra veckan presenterade Riksförbundet Enskilda Vägar sin medlemskader, sin verksamhet och hur de ser på det stöd som ges till Enskilda vägar och samfälligheter.

Jag förstod av diskussionen att det bland ledamöterna i utskottet fanns en okunskap om vad en Vägförening är. Många tror att det är en glesbygdsföreteelse - en samling fastighetsägare, jord- och skogsbrukare som sköter en stump grusväg. Rätt och fel!

Den samlade längden av landets alla enskilda vägar är 10 ggr jordens omkrets. 42 600 mil (jorden är 40 000 km i omkrets enligt Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Jorden) varav cirka hälften är helt privata, utan något som helst stöd. Resten får stöd från staten och/eller kommuner och landsting. De senare finansieras förstås också av de hushåll som är medlemmar via avgifter.

I dagens GöteborgsPosten står det om några av landets större vägföreningar.
http://www.gp.se/nyheter/halland/1.541835-vill-ha-mer-bidrag. Herrarna som är på bild representerar, var och en, dryga 1000 medlemshushåll och ett betydnade antal mil asfalterad väg, planteringar och lekplatser på sina respektive orter. Det framgår av artikeln att det är Åsa och Fjärås det handlar om.

Det är verkligen på tiden att dessa uppmärksammas och att kommunen ser över stödet så att det motsvarar kostnaderna som finns för drift, underhåll och snöröjning, samt den insats som görs av de ideellt arbetande styrelserna. Vi har sett till så det kartläggs hur stödet är utformat i andra kommuner och det skiljer mycket, till Kungsbackas nackdel, icke oväntat. Vi vill att kommunen ska utvidga stödet till att ävan bistå med hårdgöring (asfaltering) på de mest belastade grusvägarna. det skulle förbättra säkerheten och minska underhållskostnaderna. Ett sätt vore att ge borgen för de lån föreningarna behöver ta upp för att investera i detta, eller använda sin upphandling för att hålla kostnaderna nere åt föreningarna, så de slipper gå ut och handla upp var och en för sig. Om viljan finns så finns också möjligheterna.

Centerpartiet och Göran Bonander väckte frågan i Nämnden för Teknik förra mandatperioden. Det är detta som nu lett till att förvaltningen (om än ngt motvilligt) ser över verksamheten. I själva verket har de nog inte riktigt koll på hur mycket väg de betalar bidrag till och än mindre hur behoven ser ut.

Vi drev frågan om ökade bidrag till vägföreningarna i valet. Hoppas ingen missade det för det stod på ALLA flygblad. Det är endast Centerpartiet som står upp för det arbete som görs för att hålla huvuddelen av Kungsbackas vägar i ordning. Den del som Kommunen svarar för är ju endast centralorten. De större vägarna är trafikverkets, medan samhällen som Åsa, Fjärås, Frillesås, Kullavik, Onsala m.fl. sköts helt och hållet av föreningar.

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net