Ansvarstagande och tålamod, recepten för en positiv innerstadsutveckling

Jag träffade vår centrumutvecklare Henrik Olsson idag och bad honom säga några ord in i min bambusersändande mobiltelefon. Några sammanfattande ord om vad vi måste tänka på och vad han själv tar med sig till sin nya arbetsgivare, Falkenbergs kommun. Det här är vad han svarade på mina frågor.

Man ska vara ödmjuk för komplexiteten i en långsiktig innerstadsutveckling. Det är många som äger delar av den komplexa väv som skapat en stad. Det har tagit 100 år och det är en utveckling som pågår. Många konflikter finns som är inbyggda och det är inget man ska ducka för. Det är kanske dessa som driver utvecklingen. Ta istället vara på det som är gemensamma utgångspunkter, att alla vill se något positivt och i olika grad är villiga att medverka till en hållbar utveckling, kommersiellt, socialt och ekologiskt.

Vilka konflikterna är ser man om man öppnar lokaltidningen, man vill samma sak men har olika lösningar. Några vill göra innerstaden fullt tillgängliga för biltrafik, medan andra tycker lösningen är att stänga bilarna ute.

Det finns olika viljor och motstående intressen, men det är kommunen och politikerna som måste ta på sig ansvaret för det övergripande och långsiktiga. Ibland agerar de lite konsekvent, samtidigt som de påtalar att det är näringslivet som ska ta på sig att utveckla torget, så säger man nej till näringslivets förslag. "Det är som om jag skulle fråga barnen vad de vill göra - ni bestämmer! Om dom sedan vill köpa godis, men jag vill åla till stranden så får man ju ha förståelse om de blir sura när vi åker till stranden utan godis".

Man måste ha tålamod och orka vänta ut skeendet för "plötsligt händer det". Söderåparken, lekplatserna, evenemangen och restaurangstråket är exempel på att saker och ting lossnar.

Det är bara att buga inför denne positive, kreative och tålamodsprövade eldsjäl som efter fem år börjar jobba för Millis i Falkenberg. Bopålarna och hjärtat är kvar i Kungsbacka, så vi ser varann igen.

Ola Johansson

Centerpartiet

Jag har sålt sprit till mina grannar

Ja det skall erkännas. idag har jag sålt alkoholhaltiga drycker för tiotusentals kronor till såväl kända som för mig okända Kungsbackabor. Det skedde mellan kl 11-13.00 i Systembolagets butik här på Lindens torg. Och jag gillade det!

Givetvis skedde allting under kontrollerade former och under överinseende av butikschefen Pehr Larsson och den centralt placerad controllern Björn Lundqvist, samt den välkänt trevliga personalen, bland andra Emelie som höll god ordning på min kassa-hantering. Dessutom fick jag möjlighet att klä på mig de för dagen nya profilkläderna i svart. Det är bortemot tio år sedan sist man bytte kläder så en förnyelse är på sin plats.

Det var med en viss lockelse och en ganska stor anspänning jag tackade ja till förfrågan att som riksdagsledamot med anknytning till sociala frågor (jag är ersättare i Socialutskottet) praktisera under några timmar i den närbelägna butiken (1 minuts promenad hemifrån). Jag är ju bosatt i den Gyllene triangeln, med krypavstånd till banken, Systembolaget och vårdcentralen.

Det är ett 40-tal ledamöter som fått förfrågan och enligt uppgift tackar de flesta av oss ja. Man kan ha mycket tankar och idéer kring alkoholpolitiken och Systembolagets roll. Sedan jag passerade Nordens största resmål, en plats där allting inom detaljhandeln kan köpas på legal väg, utom alkohol - Ullared, förra sommaren har jag tänkt på detta med försäljningsmonopolet. Förslag om gårdsförsäljning är angeläget att driva, men man märker på de förslag som presenteras och de utredningar som görs, samt hur dessa tas emot, att det är en nöt som är svår att knäcka och ofta saknas viljan. I Kungsbacka visade det sig, säljs en ölsort som är gjord i Veddige (öster om Varberg och med gräns till Idala i Kungsbacka), Byaregården bryggeri. Det finns en uppgift att öppna för försäljning av lokala sorter och Byaregården säljs i Kungsbacka, Varberg och Falkenberg.

Ställer varsamt upp Byaregårdens sortiment på hyllan.

Men det som gör gårdsförsäljning svårt i praktiken är försäljningsmonopolet. (Följ länken så hittar du min med flera Alliansledamöters motion) Vill man kunna genomföra en sådan reform så måste man börja där, genom ställa sig frågan: - Är det möjligt att leva upp till målen med Sveriges alkoholpolitik och samtidigt avreglera försäljningen? (Följ länken så hittar du min och Johan Hedins motion). Det kommer i längden att vara ohållbart med det "system" vi har i Sverige och varför inte komplettera Systembolagets breda utbud med lite nischade utbud i specialbutiker. Som bekant är det ganska mycket av den alkohol som konsumeras i landet som tar sig hit på andra vägar och är kriminell på väldigt många olika sätt.

Kungsbacka är en av landets största och mest välsorterade butiker fick jag veta. Bland de 30 största och eftersom det är den enda butiken i en kommun som är bland de 30 största i landet, befolkningsmässigt, är det väl inte så konstigt. Det vore inte otänkbart tycker jag, att man exempelvis öppnar en butik i Onsala-, Vallda-, alternativt Kullaviks centrum, eller som det varit tänkt någon gång i Billdal - vid Bolsheden. Man kan inte nog understryka värdet av att butiken i Kungsbacka ligger just i Innerstaden vid ett av torgen. Man kan bara föreställa sig skadan för handeln i Innerstaden om även Systemet hamnade på Kungsmässan, eller vid Borgås.

Det är många moment Emelie hjälper mig att hålla reda på,
inte minst de tålmodigt väntande kunderna.

Hur var det då att sitta i kassan och vilka blev mina reflektioner efteråt. Till att börja med är det ju ett typiskt handelsjobb, tungt, stressig, men samtidigt med många positiva kundkontakter, i ett företag som har en kundkrets med få alternativ, men som skall vägledas professionellt i sortimentet och behandlas med respekt, oavsett vem man är, hur man är klädd, vilken ålder och hur man uppträder. Det jag tänker mig är svårast är förstås är att förhålla sig till de personer vars köp, av någon anledning skall ifrågasättas. Efter ett tag vid kassan blev jag varm i kläderna och kunde konstatera att konsumtionmönstret en måndag mitt på dagen är väldigt olika. Allt från tre starköl till en uppsättning goda viner och fina whiskeysorter. Jag (och speciellt jag) ska vara tacksam för att kassan håller reda på räknandet åt mig, men det kräver en hel del moment och knapptryckningar för att få allting rätt. När jag väl lärt mig det och allt flyter på hör jag en röst bakom mig. Det är Emelie som viskar "leg!". Jag tittar upp och ser då att killen framför mig ser ut att vara under 25 och då måste man fråga. Typiskt och väldigt lärorikt att inse hur viktigt det är att behålla fokus på kunden och inte bara säga hej och ta betalt, utan att värdera honom/henne.

Någon av tidningarna hörsammade pressinbjudan och det skall bli spännande att se deras vinkling på tisdag (i morgon). Själv har jag blivit flera erfarenheter rikare och ser fram emot nästa möjlighet att paroa på någon arbetsplats i Kungsbacka.

Ola Johansson
Centerpartiet