Nyspråk och sanningens sexualliv

Nu är man ju inte helt ensam över att låta indignerad över Donald Trump´s slirande med fakta, vare sig i går i Melbourne, Florida, eller vid andra tillfällen. Att inget speciellt hände i Sverige just igår är nu vid det här laget uppenbart. Det ska bli intressant att höra USA:s UD:s förklaring, men knappast klargörande.

Leesburgh, Virginia - 4H-gården

Vad den nyvalde presidenten ägnar sig åt är en systematisk förskjutning av bildsättningen gentemot hemmaopinionen och vad som oroar mig mest nu är att jag tror det kan lyckas. Medan hans stackars stab, med vicepresidenten Mike Pence som sin främste företrädare, gör vad de kan för att förklara, förringa och förenkla, fortsätter anklagelserna att hagla mot etablerad forskning, oberoende media, samt opponenter av olika slag. Vad omvärlden tror och tycker är ointressant för honom och för dem. För de som valt att ansluta sig till Trump, handlar det om att hålla med, vara till lags och flyta med strömmen. Annars förlorar du jobbet och det lilla du fått av inflytande och stunder i rampljuset. Dom som gjort det valet kommer att stå bakom honom, ända tills dess han faller och krossar dem alla.

Som ni kanske känner till var jag på ett av Donald Trump's valmöten i höstas och lät mig påverkas av den stämning han lyckades skapa. Känslan, där i Leesburgh, Virgina, kan ha varit liknande vad som upplevs i miljöer där alla tycker likadant, eller förväntas göra det och där deras känslor bekräftas av den som står på scenen. En artist, en politiker, en predikant. På mötet träffade jag en (vad jag tror) ganska typisk Trump-anhängare, Mark, en Sales Manager, boende i Hagerstown, Maryland, gift och far till tre döttrar. På sin facebooksida beskriver han sig som conservative. Vi är vänner och har sedan jag kom hem - i chock över valresultatet - haft en diskussion över facebooks chat om vad som sker i USA, i Europa och världen. Det är en vänskap som jag gläder mig åt och som ger perspektiv på saker. Jag tror Mark är ganska representativ för dem som röstat. Inte dum och inte rasist. Dock omöjlig att övertyga om värdet av globalisering, riskerna med klimatförändringar, sakernas tillstånd (även i Europa), fyktingars situation, USA:s roll och effekterna av olika yttranden från presidenten.

Heléna i samtal med vännen Mark.

Det som slår mig är hur likt han och dessa stödtrupper agerar om vi jämför med hur anhängare till Sverigedemokraterna agerar. Jag tycker mig se samma sorts nätforum bland Trumpanhängare som hos vår egen SD-svans. Jämfört med Donald Trump är vår egen Åkesson en BoyScout, för att använda ett amerikanskt bildspråk. Det vi ser hända nu i USA är precis samma saker som vi oroas av håller på att ske här hemma. Nämligen att ett parti och dess främste företrädare väljer att förlita sig på ett starkt nationalistiskt budskap, där främlingar anklagas för både det ena och det andra. Där sanningen sätts på undantag och där den som vill berätta om det anklagas för att ljuga och gå någon annans ärende. När etablerade partier säger sig vilja öppna dörren för samtal med SD så bereds marken för en Svensk Trump och varför då inte från vårt eget etablerat konservativa parti.

Vi kan Trump-vokabulären vid det här laget. "Fake News", Alternative facts", allt som hämtat ur den klassiska Orwell-romanen från 40-talet, 1984. Då när den skrevs 1948 var det med hotet av ett repressivt Sovjetunionen. Nu är det högerextrema nationalister i hela världen som använder Nyspråk, med föreställningen att ”krig är fred, frihet är slaveri och okunnighet är styrka.”

Hanna, Heléna och jag. Just efter jag gett en intervju i P4

Det ska bli intressant att se vilka som vågar sluta upp bakom Trump och vilka utöver John Mc Caine inom Republikanska paritet som öppet kritiserar. Den nationelle säkerhetsrådgivaren fick sparken efter att ha tjuvstartat Putin-lobbyismen. Nu är det frågan vem som vågar sticka huvudet i snaran. Ett tips på någon med "rätt sorts" internationell erfarenhet skulle kunna vara Sverigedemokraternas förre rättspolitiska talesperson Kent Ekeroth. Han lär såvitt jag vet vara tillgänglig och öppen för förslag. Han har det temperament som krävs och måhända även röka att bjuda på.

Nåja det sista platsar väl i kategorin alternativa fakta. Att han skulle ha muckat gräl i krogkön och tillsammans med riksdagskollegan Erik Almqvist varit ute och jagat folk med järnrör är fortfarande betraktat som "fake news" inom den Sverigedemokratiska hegemonin.

Käll- och faktakoll är inte saker som prioriteras i den nätvärld där sanning är något som blir till genom delning. Att Melbourne ligger i Australien känner de flesta till, nu vet vi att en sådan ort även finns i Florida. Större är inte världen. Under den månad som gått sedan Trump svors in har vi lärt oss hur det går till att manipulera sanning i stor skala.

En positiv spaning skulle kunna vara att just Donald Trump och alla han klavertramp får svenskar att begripa farorna med att sluta ifrågasätta politisk propaganda och demagogi. Några partier och enskilda politiker kommer att drabbas och dras med den dag då Trump faller och USA:s president heter Mike Pence. So help me God - ske din vilja!

Till skillnad från USA har vi ett val

Veckan då Moderatledaren, utan föregående förankring, meddelade att hon vill fälla regeringen med en alliansgemensam budget redan nu och Donald Trump installerades som USA:s president har sannerligen fått olika ledarskribenter, debattörer och krönikörer att reflektera. Jag ska inte tävla med skarpare hjärnor och pennor i det.

Kan bara konstatera att det inte på flera decennier varit så avvikande som det är nu, att ha en inkluderande människosyn och basera sina ställningstaganden på fakta och värderingar. I min facebooktråd har jag vid två tillfällen de senaste dagarna ombetts att kommentera det faktum att Bondeförbundet, det parti som sedermera blev Centerpartiet, under tidigt trettiotal i programskrivningar ville "bevara den svenska folkstammen". Ett tankegods som det idag inte går att försvara, men som nog får anses som ganska representativ för den tiden, då det Tyska folket valde Adolf Hitler till sin rikskansler och banade väg för förintelsen.

Det bekymrar inte frågeställarna nämnvärt att det idag 2017 är en idé som burit fram ett politiskt parti till positionen näst största parti i vissa mätningar och som moderatledaren förväntar sig ska utgöra underlag för ett maktövertagande.

Som ledande (nåja..) företrädare för Centerpartiet tar jag självklart avstånd från dessa snart 85 år gamla värderingar, vilka uttrycktes av personer som föddes på 1800-talet och konstaterar att mitt parti, det liberala Centerpartiet idag är det som allra starkast förespråkar öppenhet och mångfald. En svenskhet i tiden! Det är däremot högst klandervärt av ett parti, som emellanåt utesluter eller låter avskeda de minde betydelsefulla lokalpolitiker och tjänstemän som överträder anständigheternas gräns, inte tagit avstånd från vad de representerat så sent som 1995, eller då deras partiledare gjorde det aktiva valet att ansluta sig och stödja ett öppet nynazistiskt program. Det finns en förväntan hos en del att Sverigedemokraterna nu ska få ett inflytande i politiken. Denna artikuleras med fraserna "ni måste lyssna till SD - folkets röst". Som om vi inte lyssnade!? Vi lyssnar, men förbehåller oss rätten att inte hålla med dem. Åtminstone gör de flesta av oss inte det.

Jag var med på Donald Trumps valmöte i Leesburgh, Virginia

Donald Trump valdes av en majoritet (nåja..) till USA:s president av personer som med berått mod föredragit hans strikt konservativa och nationalistiska budskap framför mer liberala värden. Det ingår i varje demokrati att tugga i sig det faktum att även en idiot och en mytoman med narcissistiska drag, kan bli vald till president i världens hittills ledande stormakt. Vad det får för konsekvenser vet vi inte ännu. Vi kan bara konstatera att de galenskaper vi förut trodde inte kunde överträffas, nu upprepar sig gång på gång och på de mest häpnadsväckande sätt. Det uppenbara blir lögn och en svuren fiende blir vän. Amerika kommer aldrig att bli det samma igen och frågan är vad som händer med Sverige. Vi har fortfarande ett val och det känns hoppingivande.

Ola Johansson
Centerpartiet

Ingen vill väl kallas rasist, eller...?

Sommaren har intill idag varit en besvikelse, om ambitionen för semestermånaden varit att vistas utomhus, sola och bada. Många tycks ha suttit inomhus vid datorn, i-Paden eller dylikt och haft koll på sociala medier. Jag är själv inget undantag. Oroas gör jag av likformigheten i åsikter hos de informella nätverk som växer fram på nätet och att utan kritisk granskning och eftertanke dela texter, filmklipp och åsikter som man tror, eller gärna vill tro, att ens "vänner" därute gillar, eller ännu hellre sprider vidare.

Att s.k. troll, organiserade Sverigedemokrater, nationalister, deras väljare och sympatisörer sprider sin syn den vägen är känt sedan tidigare. Med lika stor frenesi och engagemang gör nu vi vad vi kan för att nå ut. Vi som anser oss stå för en annan syn på migration, integration, flyktingsituationen, tiggeriet, svenskhet eller vad det nu gäller har lika tajta nätverk. Under sommaren har jag märkt hur dessa världar mötts mer och mer. I många trådar (speciellt under regniga dagar) har de olika åsikterna stött på varann och långa diskussioner har uppstått. Många namnkunniga företrädare för andra partier har fallit in i en argumentation som verkar vara hämtad i främlingsfientliga argumentationshandböcker, där strategin är enkel: Sätt utsatta grupper här hemma emot flyktingströmmarna och strunta i allt vad medkänsla och humanitet heter. 

En ledande M-politiker i Kungsbacka har sett på TV att en åldrig kvinna körts "hem" av ambulanspersonal utan att någon vård i hemmet ordnats. Genast drar han slutsatsen att det inte är rimligt att ensamkommande barn får en hemvist med proffessionell personal och stöd till etablering. Kan inte en sjuk åldring få hjälp ska ingen annan ha det heller! När jag skriver en krönika i HN om Medelhavets flyktigbåtar http://hn.se/asikter/kronikor/1.4167882-regeringen-ser-inte-troskelelandet och vikten av att skapa lägre trösklar för dessa och andra, till bostads- och arbetsmarknaden, blir jag kallad "PK-elit" av en tidigare riksdagsledamot, som glatt hyllar de (inte jag) som hon menar befinner sig utanför "åsiktskorridoren". Dessutom har hon läst i Koranen där det står att alla Kristna ska utrotas, så det så!! Att det är jobbigt att bli motsagd förstår man av de efterföljande kommentarerna. Uppenbarligen räknar man inte längre med att bli emotsagd. Främlingsfientlighet och intolerans har blivit norm. Istället blir man arg och "rasist-offerkoftan" åker på. 

Vi ser ju Bokoharam, IS och Talibaner härja och rekrytera terrorresenärer från våra utanförskapsområden. Att det är just detta förtryck och krig människor flyr till Europa ifrån tar de och andra ganska lätt på. Att det bara är en rännil av de 50 miljoner människor som är på flykt i världen idag som kommer till asylboenden i Sverige betyder inget. De är i vilket fall inte välkomna hit. Skjutningar, handgranatsattacker i Malmö och Göteborg som utförs av kriminella gäng och personer i långvarigt utanförskap är ju bästa argumentet emot alla ansträngningar att förbättra integrationen och skapa snabbare vägar till svenska språket, arbete och validering av kunskaper, eller hur??!

Nej, något under av logik handlar det inte om när SD tillåts sätta agendan för diskussionen på ledarsidor och i politikernas sociala kanaler, men det är väldigt populärt att tycka som de gör. 

Åsiktskorridoren är inte EN längre, utan det handlar om flera, som går i olika riktningar. Det som ansågs PK - Politiskt Korrekt, tidigare är obskyrt idag och som multikulturalist och troende på migrationens kraft och möjligheter, känner man idag att det finns fler och mäktigare motståndare än det finns anhängare. Den dominerande åsiktskorridoren är illa upplyst, trång och mörk. De som befinner sig i den har många vänner omkring sig och vet-, eller bryr sig inte om var den slutar. De som visade vägen dit är mycket medvetna om vad de gör. De gick med i ett parti som var öppet nazistiskt. Rasismen och våldet var en del av deras ideologi.

Varje gång frågan ställs vad vitsen är med Decemberöverenskommelsen är min motfråga, vilket var alternativet!? Att ett parti med 13 % av rösterna ska ha ett avgörande inflytande på regeringspolitiken är inte acceptabelt och det är inte acceptabelt att diskutera med ett part vars företrädare väljer att behandla sitt förflutna med en välkänt hög grad av dubbelmoral.

Nu måste man ju fråga sig vad det beror på att detta parti, trots sitt förflutna får så stora sympatier. Det duger inte att man ska hoppas på att de faller ihop som ett korthus likt Ny Demokrati. Deras åsikter är dessvärre här för att stanna. Vi tar gärna debatten, men förbehåller oss rätten att inte tycka som dem. Låt oss vara tydliga med det. Få saker diskuteras som migration och integration idag. Hellre än i korridorer, borde samtal föras öppet i bygdegårdar, folkets hus och andra möteslokaler, som är öppna och välkomnande.

De som ändå väljer att rösta på SD gör det för att de inte har ett alternativ, inte för att de själva upplever invandringens baksida. De kommer ofta från platser som antingen är socioekonomiska starka (typ Särö) eller svaga (typ Gällinge). Kulturer behöver mötas och gnidas mot varann om värme ska uppstå. Myter och fördomar ska överbevisas och motverkas, medan goda exempel lyfts fram. De dåliga exemplen, kriminalitet, kvinnoförtryck och intolerans ska lyftas fram i ljuset och motarbetas. Kriminell verksamhet inom och utanför landet ska lagföras.

Innan den rödgröna regeringens misslyckade fullbordats till valet 2018 (något decemberöverenskommelsen säkerställer) så måste dessa väljare övertygas att Sverigedemokraternas politik är ett misch-masch av vänsterpopulism, nationalism och rasism som inte fungerar, utan sänker Sveriges anseende i världen. Allra viktigast är att övertyga dem om att det är Centerpartiets Närodlade politik som är den bästa. Jag har haft ett par debattartiklar i Hallands Nyheter på det temat dom besvarats lamt av Sverigedemokraterna i Halland. http://hn.se/asikter/debatt/1.4107499-sverigedemokraterna-kappvandarpartiet

Den och annat kan du läsa mer om på min bloggsida på https://www.centerpartiet.se/ola-johansson-blogg/  Notera också att sommaren är här nu, för de av oss som är lediga och att andra måste åka till jobbet.

Ola Johansson

Centerpartiet

När kommer Per Ödman att få inviga vindkraft?

På tisdag är det första maj och efter alla vårtal kommer Kungsbackas Socialdemokrater att tåga under smattrande fanor. Frågan är hur stor andel av de 2300 inbjudna som sluter upp. Blir det 1 % eller 10%-igt utfall. Ja det beror väl på väder och vind.

Vind är något vi har i överflöd i Norra Halland. Vindkraftsinvesterare har väntat tålmodigt på möjligheten att komma igång sedan översiktsplanen antagits av Kommunfullmäktige. Man förstår besvikelsen sedan det visat sig att planen inte är värd mer än pappret den tryckts på, sedan två av de partier som deltagit i utarbetandet, Moderaterna och Folkpartiet gjort helt om och infört nya kriterier för hur vindkraften skall bedömas. Är det inte Råö som begränsar så är det ett obegripligt skydd av tysta miljöer som värderas. Hur ska de nu göra när inge plan finns för att vägleda dem i deras arbete, annat än vaga formuleringar om stråket längs E6.

Den gode greven Carls Sifverskiöld på Gåsedvadholm lyckades med bedriften att få byggnadstillstånd för de fyra stolta verken som pryder horisontlinjen mot Fjärås och Gällinge, när man åker söderut längs motorvägen. Dessa ska invigas medan Socialdemokraterna stretar i vinden och själv har jag fått förtroendet att förrätta själva invigningen och hålla invigningstalet. Det kommer att bli svårt att låta bli kritiken mot hur vindkraftsfrågan har hanterats i Kungsbacka. Men det räcker kanske att lyckönska den vänlige Sifverskiöld och vindkraftsföretaget Triventus avgående VD, Gert-Olof Holst till att ha lyckats med det som jag befarar ingen annan kommer att klara, nämligen att göra bruk av de goda vindar som träffar Kungsbacka och kunde givit förnybar el till 10 000 tals villor, lokala jobb och investeringar i kommunen.

Nu ska vi inte ge upp hoppet. Det finns fortfarande tid för hedersmannen och miljövännen Per Ödman att tala partikamraterna tillrätta. Kommunstyrelsen är ju dagen efter. Om han lyckas med det, eller upprepar vad han gjorde när Kungsbacka beslutade om gasbussar i stadstrafiken (röstar med C, emot partilinjen) så vågar jag lova att det kommer att bli han som får inviga nästa vindpark och varför inte den vid Ulvås mellan Idala och Förlanda. Ingen skulle bli gladare än jag och de 15 direkt berörda markägarna och de ytterligare 45 som på något sätt kan räkna med ersättning från de 45 miljoner som utlovats tillfalla bygden.

Nu läser jag i dagens GP att även Länsstyrelsen i Halland förordar mera vindkraft när de beskriver hur Halland ska bli renare. Känner inte politiken trycket och förväntningarna så måste vi som lagstiftare tänka om. Det kommunala vetot kan inte missbrukas på detta sätt om det ska få finnas kvar.

Ola Johansson
Centerpartiet

Vindplaner för papperskorgen?

Vingmontering vid Skärsjön, ett av de fyra verk som pryder vår horisont.

Det sär svårt att finna orden för den besvikelse man känner inför dagens besked från Moderaternas Hans Forsberg i dagens GP, där han låter meddela att de enhälligt kommer att motsätta sig prövning av vindkraft i sydöstra Kungsbacka på gränsen mot Marks kommun. Området ligger på behörigt avstånd från Radioteleskopen vid Råö, är påverkat av en genomkorsande högspänningsledning från Ringhals och präglas av skogsodling, bedrivet av lokala bönder och markägare. Ett fåtal namnunderskrifter räckte för att få det ledande partiet att falla för populismen och glömma det ansvar det innebär att förhandla fram, samråda och besluta om en översiktsplan för vindkraft. Översiktsplanen klubbades av kommunfullmäktiges ordförande Hans Forsberg, så sent som i föregående vecka och den har dessförinnan varit föremål för ett grundligt beredningsarbete (sedan 4 år!!), med samråd och ett sedvanligt förhandlande, främst inom majoriteten (C, Fp och Kd), men också med oppositionen inom Socialdemokraterna. Planen säger att vindkraft kan utredas och prövas här och på andra ställen som inte berörs av restriktioner, som exempelvis närhet till bebyggelse, rekreationsområden, kulturmiljöer och Råö:s rymdforskning. Ulvås ligger utan tvekan inom ett område som enligt översiktsplanen inte föranleder några tvivel från kommunens sida och långt utanför den passarcirkel som ritats runt radioteleskopet på Onsala. Om det hade varit så att Moderaterna i Löftadalen, eller för den delen Folkpartiet, velat undanta den "sista tysta vildmarken" som man nyligen upptäckt, kunde de väl ha framfört detta under den osedvanligt långa beredningstiden och inte hitta på detta nya skäl redan en vecka efter antagandet. Tyder detta agerande på regeringsduglighet, eller  okunnighet, ansvarslöshet och maktfullkomlighet?
Av Forsbergs uttalanden till GP framgår det dessutom att de inte känner till vilken roll Kungsbacka kommun har i prövningen av vindkraft och vad det statligt finasierade översiktsplanearbetet ska användas till.

Vad Moderaterna inte har förstått är att Riksdagen har avskaffat dubbelprövningen, vilket innebär att någon kommunal prövning i den mening som Forsberg hänvisar till inte ska ske. Det är staten som genom Länsstyrelserna prövar vindkraftsanläggningar, över en viss volym och storlek, gentemot Miljöbalken. Kommunerna ska ge sitt tillstånd (ja, eller nej) och överlåta själva prövningen till länsstyrelsen i Halland. Ändå säger Hans Forsberg att "vi (moderaterna) prövat saken" och säger nej, trots att såväl kommunens Miljö & Hälsoskyddsnämnd och Kommunstyrelsens förvaltning säger ja. Det är inte likt Moderaterna att inte följa beslutade planer i sin lovgivning. Visserligen förekommer det att de uppträtt överlägset mot mindre partier inom Alliansen tidigare, men det har aldrig hänt förut att man sviker överenskommelser så snabbt efter de har träffats (mindre än en vecka). Inte likt Moderaterna heller att undergräva äganderätten och förvandla skogsfastigheter till naturreservat, sätta käppar i hjulet för företagsinvesteringar och näringlivsutveckling på landsbygden. Inte likt Moderaterna att hindra utbyggnaden av förnybar energi, motsvarande elförbrukningen för 12 000 villor, som kunde ha bidragit till att sänka elpriset i vår landsända, som lider av höga elkostnader till följd av elprisområdesindelningen.

Allt detta framgår om man tar del av den information som Rabbalshede kraft idag skickade via E-post till Kommunstyrelsens ledamöter, samt av den skrivelse som kommunstyrelsens förvaltning lägger på arbetsutskottets bord på tisdag, där de mot bakgrund av den ringa miljöpåverkan och översiktsplanen förestår Kommunstyrelsen besluta tillstyrka vindkraftsparken i Idala och Förlanda, om 11-12 verk.

Då är det mer glädjande att läsa vad Anna-Karin Hatt (c) och Anders Borg (m) skriver på SvD Brännpunkt om ökad inblandning av biodiesel och etanol i fordonsbränslet. Min erfarenhet av Allianssamarbetet på riksnivå är att man fortfarande lever efter devisen "alla ska delta - alla ska vinna". Det du, Per Ödman, är något att tänka på om du vill behålla det goda och utvecklande klimatet, där Centerpartiet i hög grad står för idéerna. På måndag besöker den moderata "hallandsbänken" Kungsbacka. Låt oss hoppas några av ledamöterna uppmärksammar partikamraterna här på vad som kännetecknar ett lyckat samarbete.

Det här inlägget innehåller en massa användbara länkar till bland annat, Regeringen, Energimyndigheten, Regeringsmedlemmar, Rabbalshede kraft och media, samt till mina egna bloggar i ärendet och Folkpartisten Tommy Rydfeldt och hans konspirationsteorier om min och andra Centerpartisters koppling till vindkraft och annan näringsverksamhet.

Ola Johansson
Centerpartiet

Mellandags-REA på åsikter och framtidsutsikter

Nu har bloggen fått vila sedan en dryg vecka. Under tiden har stora och små nyheter passerat, liksom en hel del traditionell Halländsk julmat och umgänge med den närmaste släkten. Minns speciellt Bo Kaspers julkonsert som avnjöts från första bänk den 18 december och julkonserten med körsång i Kungsbacka kyrka dagen innan (comeback som körsångare).

Det är den andra julen som firas i Söderstaden nu och den här gången kan man säga att det var mer på riktigt. Hur är det att fira jul i stan, undrar många. Svaret är "helt OK", men det är ju vissa saker man saknar, som att hugga sin egen julgran och att julpynta i ett rött hus med furugolv och gammaldags fönster (som det vi hade "hemma" i Kullagärde).

Jag lider med den Fjärås-mamma, vars 16-åriga dotter försvann under mystiska omständigheter i trakten av Motala den 19 december. När jag skriver detta har försvinnadet uppmärksammats i tidningarna och dessförinnan på sidan Minssingpeople. Jag hoppas att detta, i likhet med de flesta andra försvinnanden får sin lyckliga upplösning och förklaring.

Föräldrar vars styrka man imponeras över är journalisterna Martin Shibbye´s och Johan Olsson´s. Deras söner riskerar att behöva sitta av 11 års fängelse i Etiopien och ändå säger de att det kunde varit värre. Ännu efter närmar 4000 dagar sitter kollegan Darwit Isaak fängslad i grannlandet Eritrea, troligen under förhållanden som få överlever under 11 år. Fängslade journalister och politiskt aktiva människor finns det hundratusentals runt om i världen, några är kända, men de flesta okända. Som bidragsgivare till Amnesty International kan man göra något för alla dessa samvetsfångar.

Kuba släpper 1200 politiska fångar och sedan en tid har Aan Sang Su Chi har släppts fri i Burma. Människor vågar sig ut för att demonstrera på Moskvas gator mot maktfullkomliga ledare. Den Arabiska våren har övergått i en Syrisk vinter och en Egyptisk höst. Låt oss hoppas att våren återvänder dit. Trots allt är det mycket som talar för att fler länder rör sig mot öppenhet och demokrati, men på många håll går utvecklingen i motsatt riktning. Vi kan inte ta den för given och varje dag måste den återerövras genom ansvarsfull politik och en öppen dialog.

Centerpartisterna i Kungsbacka ägnar sig åt praktisk konstruktiv politik, som att placera en badtunna i korsningen vid badhusparken, som det antagligen är tänkt att bilar ska köra runt, som en rondell. Enkla förslag som det kanske inte faller trafikchefen på läppen helt och hållet. Han tycker ju saker och ting fungerar bäst när det är krångligt, som att tolka parkeringsbestämmelserna till exempel. Att få lov att köpa Västtrafikkort vid Hedeknutens kiosk är en annan enkel åtgärd för att få folk att resa från Hede station. Även det förslaget kommer från Centerpartiet. Glädjande är att gångbron över spåren norr om Kungsbacka station nu tycks vara på gång. Det har tagit några år, men det gäller att inte ge upp. Nu hoppas jag att vi får en samdistribution av kommunala leveranser och att det under en ny kommundirektör blir ett modernt, öppet och framtidsinriktat arbete som syftar till att få ut den kraft som finns i en av landets största och snabbast växande kommuner och stärka dess varumärke. Innevånarna är nöjda, ja, men få utanför Kungsbacka vet något om oss. Jag har sagt att Kungsbacka borde sikta på minst plats nummer 15 på Svenskt Näringslivs ranking, men då är det några saker man borde förbättra. Allt går att göra med åtgärder inom den kommunala förvaltningsapparaten, under ett nytt ledarskap.

Apropå ledarskapet, så är jag glad över att Kungsbacka inte präglats av den tveksamma kultur som skapats i Göteborg under Göran Johansson. Idag är det WestSweden som är i mediefokus, tidigare var det Liseberg, Hedens bandybana, mutor och tveksamheter i förvaltningar och kommunala bolag. Ja, listan kan göras längre, men allt pekar på att det positiva i Johanssons "karlaktiga" ledarskap också fört med sig en mygelkultur, där allt gått att ordna så länge "Göran gillar idén". Jag avundas inte Annelie Hultén och hoppas att även hon inser åt vilket håll alla trådar leder. Har Kungsbacka varit i närheten av detta?? Ja och Nej. Jag tror att vi var på väg dithän, men på den tiden hette kommundirektören inte Lasse Järvsén och det var andra politiker som fanns i ledningen för de största partierna och på kommunalrådsstolarna. Några sitter kvar på olika håll, men inte i kommunledningen och det är för väl det. Är det något man lyckats med i kvalitetskommunen så är det att stävja oegentligheter.

Åtminstone är det så det verkar.

Nu ser vi fram emot 2012. Under det kommande året ska vi få se Annie Lööf växa fram och etablera sig som Sveriges populäraste och mest namnkunniga minister, vid sidan av Fredrik Reinfeldt. Hon har redan visat ett gott ledarskap i samband med SAAB-krisen och konkursen, genom att inte lova saker innan hon vet vad som behövs och då levererat precis det, i rättan tid. Under årets första månader kommer vi också att få se henne i Kungsbacka, men jag är inte den som ska släppa nyheten om när och var. Det får komma senare.

Slutligen så vill jag framhålla en person som under 2011 fått lite av ett genombrott. Det är Frillesåssonen, utbildningschefen på Expo, Alexander Bengtsson, som är en ofta efterfrågad föreläsare och debattör, inte bara i Sverige utan i Norden, i spåren efter Utöya. Han har bland anant gjort ett uppskattat framträdande hos Centerpartiets Riksdagsgrupp. Jag passar på att klippa in hans senaste reflektioner här. Jag hoppas vi får möjlighet att sammanstråla lite oftare och kanske rent av göra saker tillsammans.

Ola Johansson
Centerpartiet

Out- och insiders i politiken

Idag startade Riksdagsåret 2011 på allvar med en partiledadebatt. Det var Mona Sahlin och Maria Wetterstrands sista som partiledare/språkrör. Maria och Peter Eriksson skall ju bytas ut i vår. De kommer att få nya roller i Miljöpartiet. Mona fick höra många uppskattande ord från åtminstone 6 av de övriga partiledarna. Den siste och senast inkomne fick som vanligt kamerahusen att "rassla" på vägen till talarstolen, men hade av förklarliga skäl ingen anledning att stämma in i hyllningskören. Något annat hade ju kanske kunnat uppfattas som hyckleri.

Det är ändå ett glädjande besked till det svenska folket att partiledarna, trots att de i debattens vågor uppfattas som de argaste motståndare, ändå delar de grundläggande värderingarna och drivs av en gemensam önskan att verka för alla människor i Sverige och i världen. Därför var det rörande att höra Frerdrik Freinfeldt, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund tala om vad Mona Sahlin betytt för sitt parti, dess förnyelse och för många Svenskar. Maud var noga med att betona att det varit och är viktigt för klimatfrågan att det finns två partier som driver dessa frågor och som "konkurrerar". Miljöfrågorna står därför högt på agendan oavsett vilka det är som styr Sverige.

Sverigedemokraterna visade på nytt sin begränsade intellektuella, empatiska och allmänpolitiska kapacitet i Jimmie Åkessons repliker och inlägg. Det kan inte vara lätt att vara nya och helt sakna en allmänpolitisk grund. Diskussionen och förslagen utgår från en starkt begränsad världsbild med en snäv bild av vad som kännetecknar Sverige och svenskhet.

Det är synd att de inte på något sätt förstår att uppskatta det arbete, de goda ambitioner och det ansvarstagande och den dynamik som finns i samspelet mellan en majoritet och en aktiv och samlad opposition. Så långt har de inte kommit i sin skolningsprocess och sin studie av det svenska. Att dela upp människor i grupper och ställa dessa mot varann tillhör inte den värdegrund som Svensk demokrati vilat på sedan 30-talet.

Sverigedemokraterna är och förblir ett främmande inslag i den svenska politiken och den demokratiska traditionen. Låt deras uppträdande på scenen med kamerarassel och allt, bli en parentes i historien. I debatten varnades för den danska situationen. Det som hänt i Danmanrk är att partier ur hela den politiska skalan tagit efter den främlingsfientliga retoriken och lagt förslag som åtgärdar problem som inte finns och därmed placerat Danmark och danskarna själva i ett slags globalt utanförskap.

De använder ett språkbruk som är hämtat från den egna retoriken och som inte beskriver en verklighet som existerar. det främsta av dessa är begreppet "massinvandring". De talar om muslimer på ett sådant sätt att man skall tro att det är själva religionen som är orsaken till att ett lite antal fundamentalister strå för ett hot och en typ av brottslighet som lika väl kan orsakas av någon annan i ett annat syfte. Brott skall betraktas för vad det är och inte vara föremål för kollektiv bestraffning och skuldbeläggelse.

samtliga 7 demokratiska partier i Sveriges Riksdag (6,5 om man skall räkna bort den del av V som ännu kallar sig kommunister) har en likartad syn på Sverige och dess innevånare, samt våra utmaningar. Ofta är vi oense om vilka åtgärder som är bäst. Det åttonde ägnar sig åt att skapa problem istället för att lösa dem.

http://hn.se/asikter/ledare/1.1092663-skillnad-pa-sak-och-person-i-riksdagen

http://www.gp.se/nyheter/ledare/1.533267-i-vantan-pa-opposition

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/sahlins-testamente

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/mer-av-ett-kramkalas-an-en-partiledardebatt_5878563.svd


Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net