HAPPY PRIDE!

Idag har jag gjort ett undantag och bloggat på min centerblogg, här: https://www.centerpartiet.se/bloggar/ola-johansson---blogg/ola-johanssons-blogg/2017-08-04-happy-pride.html

Stockholm Pride pågår för fullt och eftersom jag är partiets talesperson i HBT-frågor, i kraft att jag är med i Riksdagens Civilutskott där bl.a. lagstiftning om familjerätt finns, valde jag att delge centerpartiets politik där och inte här. Tyvärr kunde jag inte delta i Stockholm, men i Falkenberg fanns jag. Kolla filmen från tåget här:

Ola Johansson, Centerpartiet

Nubbeförbud på midsommar skulle smälla högre

Nyårsfyrverkerierna orsakar mycket debatt, både i traditionella och framförallt sociala medier. Förekomsten av farliga kemikalier - gifter  har varit omdebatterat. Vi en snabb Googling finner jag att de flesta larmrapporter är från 2011 eller tidigare och att ett dokument från branschorganisationen SFB - Sveriges fyrverkeriers branschförbund med osäker datering förnekar förekomsten, bestämt.

Att smällare oavsett när och hur de används förgiftar naturen, torde vara skäl nog för ett förbud. Diskussionen nu handlar om hur och när de används och det är en annan sak. Självklart förekommer det att folk skadar sig och andra på smällare och raketer. Jag har själv många kompisar som i unga år brände fingrarna på en Kina-puff och att hålla i en ett-öres medan den small var en baggis för de tuffaste (inte mig vid den tiden). Unga pojkar har nog i alla tider burit sig dumt åt med sånt som smäller. Det var inte skäl till förbud då och borde inte vara det nu heller.

Det fanns heller ingen, vare sig vuxen eller barn, som brydde sig om när det pangades, så fort askarna köptes in till påsk och hela lovet small det i gathörn och på skolgårdar. Särskilt brevlådor var ett tacksamt offer. Ingen tog dock dessa som skäl att plädera för totalförbud.

Vad ingen egentligen heller brydde sig om då var hur djuren drabbas. Korna löpte amok om de var på bete så tidigt och rev ner taggtråd och elstängsel på vägen ut, oavsett vad det var som störde dem. Hundar om de fanns var ju jakthundar och förväntades ju tåla smällar. Nu är det annorlunda. Jag ömmar för de stackars djuren som måste hålla sig inomhus. Enligt min uppfattning vore detta (såvida inte gifter och tungmetaller förekommer) det starkaste skälet till att tidsbegränsa eller ransonera försäljningen att skydda hundarna.

Nu efter nyårsafton har diskussionen nästan uteslutande kommit att handla om det allmänfarliga bruket av raketer bland folk och då inte riktade vertikalt utan horisontellt, i avsikt att skrämma människor, eller ännu värre träffa dem och egendom. Förfärligt, javisst och i likhet med skadegörelsen på 60- och 70 talet (brevlådorna), något som i första hand de vuxna har ett ansvar att hålla efter och i andra hand polisen. I fyllan och villan är ju troligtvis de vuxna så kallade förebilderna lika aningslösa förövare som någon annan. Polisen har annat att syssla med och med de begränsade resurser som finns, tycker jag det är bra om de gör utryckningar där det förekommer lägenhetsbråk med misshandel och våld i nära relationer.

Det senare är ju som bekant vanligt förekommande under de storhelger då det köps och konsumeras mycket alkohol i Sverige. Det är vid dessa tillfällen som många barn misshandlas och kränks av sina fäder och andra män i deras närhet. Många kvinnor, sambor, hustrur, flickvänner eller tillfälliga bekanta våldtas och misshandlas av sina män då de är påverkade av alkohol och/eller andra droger. Det förekommer också att de ger sig på andra män med knivar, knytnävar, krossade flaskor och vad tillhyggen som finns i närheten. Det är heller inget som enbart är förbehållet socioekonomiskt svaga medborgare och områden, utan är vanligt också på orter som Särö, Billdal, Bellevue, Danderyd och Östermalm.

Dessa segregerade områden i Sverige där män dricker alkohol utgör ett stort problem och en säkerhetsrisk, speciellt under sådana storhelger som nyår och midsommar, men jag hör ingen höja röster för att vi ska sluta sälja sprit för det. Nubben blir kvar till midsommar och raketen till nyår. Det är vad jag tror.

Ola Johansson, Centerpartiet

Annie på ettårsdagen - Fel kan aldrig bli rätt





Just idag är det ett år sedan Centerpartiet valde Annie Lööf till partiledare. Många tidningar väljer att uppmärksamma detta med intervjuer och kommentarer. En av dessa är Dagens Industri som ägnar ett helt uppslag åt att publicera en intervju som inleds med en kommentar om "usla opinionssiffror". Det vore dumt att påstå att just dessa är något att skryta om. Alla vet att det är valresultaten som räknas och att det hänt förr att C vid enstaka mätningar legat under 4 % väljarstöd.
Ett starkt väljarstöd är inte som en ballong man blåser upp med ett par djupa andetag. Det är snarare som ett hus med en solid grund, där sten fogas till sten och där det måste vara kvalité, både i det som syns och det som inte syns. Fasaden ska vara snygg utan att vara prålig och underhållet måste skötas. Ett sådant bygge kan hålla i 50 år, medan en ballong endera pyser sig tom på innehåll eller försvinner upp i luften med en smäll.

Jag och Annie vid Riksdagens öppnande tisdagen den 18 september

Många drömmer sig tillbaka till "Torbjörn Fälldins tid". Jag såg nyligen den utmärkta dokumentären om Olof Palme, en politiker som ofta lyfts fram som väldigt framgångsrik, fast det egentligen var så att hela hans tid som ledare (med undantag för återkomsten -82) kantades av förlorade val. Likadant var det med Fälldin. Hans första (-73) blev en framgång (lyft av en grön våg och ett gryende miljöengagemang och ett missnöje med S maktfullkomlighet), medan de övriga inledde den negativa trenden. Han slutade sin bana i rättan tid, med ett opinionsstöd under 10 %. Denna negativa trend sammanfaller med en utveckling på landsbygden, där allt färre lever på jordbruk och där livet på landsbygden, i småorter och städer blir allt mer sammanvävt med utvecklingen i hela landet. Folk bor på landet och jobbar i storstaden. Är man jordbrukare är man också en företagare som drabbas hårt av ränteoro och skattechocker.

Idag är det minst lika viktigt för en landsbygdsväljare att vi i Sverige har sunda statsfinanser, låg arbetslöshet och en bra kvalité i skola, vård och omsorg som att vi har tillgång till bredband och ett bra vägunderhåll. Att det går bra för bilindustrin, för telekom, för gruvnäring och tjänstesektorn, skapar jobb även för landsbygdens folk. Därför gör kritiker både inom och utanför Centerpartiet ett tankefel där de tror att Centerpartiets framgång ligger i att ännu starkare profilera sig som ett landsbygdsparti. Allting hänger samman och ska vi vara ett seriöst alternativ inom Svensk politik måste vår politik erbjuda en helhet som hänger ihop och inte exkluderar vissa väljargrupper (läs storstadsväljare). Att satsa kortsiktigt på att enbart vinna landsbygdsväljare kommer inte att fungera och även om det skulle lyckas en gång, innebär det ändå en rak väg mot undergång för Centerpartiet.

Centerpartiet är alltjämt det parti som har den bästa politiken för landsbygden (hur den nu definieras). Det beror på att det inom Centerpartiet finns ett genuint intresse för att hela landet ska leva och utvecklas, som hållits vid liv genom åren. Detta intresse saknas hos andra partier, även i Alliansen. Det är något vi märker i budgetförhandlingar och i det dagliga politiska arbetet. Vi minns exempelvis hur trögt det var att övertyga om att en skatteutjämning mellan kommuner behövde genomföras. Vi har ännu inte lyckats övertyga M, Fp och Kd att ett stöd till biogas kunde göra ännu mera nytta om det fördelades direkt till anläggningar som ett metanreduceringsstöd. Centerpartiet kritiseras, inte för att vi driver landsbygdsfrågor, utan för att vi ibland inte når de resultat som önskas. Det borde man väl inte klandra Centerpartiet för utan snarare våra motståndare.

Vi har tagit på oss den otacksamma uppgiften att tillsätta ministrar som hanterar våra hjärtefrågor. Med det följer inte automatiskt att man kan göra allting man vill. Vi har regeringskollegor med en delvis annorlunda agenda att ta hänsyn till och ibland även en opposition som behöver blidkas.

Bolagsskatten sänks till 22 %. Visst gynnas storföretagen av det, men även underleverantörer, service- och tjänsteföretag som är beroende av att dessa investerar och anställer. Vi glömmer att tala om att beskattningen av expansionfonder också sänkts. Det betyder skattelättnader även för enskilda firmor och handelsbolag. Investeraravdraget ger möjlighet för små företag att utvecklas och att vi får fler riskkapitalister runt våra köksbord än i Stockholms bankpalats. I skymundan av investeringar i järnväg viktig för gruvnäringen i Norrbotten får vi reda på att Hamnbanan i Göteborg tidigarelagts med fyra år (!!). Svårt att tänka sig en nyhet som är bättre för de som bor i Filipstad, Lilla Edet eller Ragunda, att vår viktigaste exportväg kan effektiviseras och utvecklas (90 % av det vi tillverkar för export transporteras sjövägen).

I går och även idag har jag lagt onödigt mycket tid på att diskutera Centerpartiets roll och framtid på Facebook. I något fall visade det sig att den jag debatterade med kritiserade Centerpartiet för att vi inte når resultat i de frågor hon tyckte var viktiga. Mot slutet av vår diskussion visade det sig att hon röstat på M, därför att hon ansåg att det partiet var "regeringsdugligt" och kunde presentera en "statsministerkandidat". Viktigare än så var inte landsbygdsfrågorna för henne.

Just regeringsdugligheten är värd att lyfta fram på Annies ettårsdag. Att hon är duglig som Näringsminister får redan anses bevisat. Att regerandet är vägen till inflytande för Centerpartiet och metoden att nå resultat för landsbygden borde vara självklart för de flesta. Reinfeldt tackade ja till att komma till Maramö för att diskutera Alliansens framtid och idéutveckling. Det visar att ett av målen för Annies ledarskap redan har uppnåtts. Centerpartiet är en ledande kraft inom Alliansen och det enda parti som värnar hållbarhet och landsbygd.

Ola Johansson
Centerpartiet

PS. Gå in och rösta på Annies ledarskap här.
Här redogörs för hur Centerpartiet påverkat budgeten, något som uppenbarligen retat en och annan Socialdemokrat





Bostadsfrågor i media och lite datalagring

Denna blogg har fått sitt absoluta läsargenombrott den här veckan. Eftersom jag redan i måndags kväll redogjorde för hur jag tänkte rösta i frågan om datalagring och valde att svara alla mail genom att hänvisa hit så har många tagit sig hit och i några enstaka fall faktiskt tagit intryck och sympati för min hållning. Det har kommit ett hundratal mail till mig och alla andra ledamöter och ganska många av de som kommit nu efter omröstningen är skrivna på ett hotfullt och kränkande sätt. Alla får ändå samma artiga och uttömmande svar och jag tänker fortsätta så länge mailen kommer.

Den här veckan har också inneburit en del media för mig som bostadspolitiker. Jag omnämndes i Aftonbladet med anledning av att Borgarrådet Per Ankersjö (c) kritiserar riksintrssen i Stockholms stad. Riksintressen och skydd av olika slag hindrar en önskad samhällsutveckling i olika delar av landet. Många Länsstyrelser har inte tagit till sig den nya Strandskyddslagen som ska ge ökad möjlighet till strandnära bygge på landsbygden och skydda stränderna i de hårdast exploaterades områdena. partikamraten Ankersjö vill förändra Stockholms skyline och bygga på höjden, som ett sätt att få fram fler arbetsplatser och bostäder centralt. En ambition som jag tycker man kan stödja, kommenterade jag till Aftonbladets reporter som ringde i tisdags.

Idag publicerades i tidskriften Byggindustrin en debattartikel av mig, i egenskap av bostadspolitisk talesperson, Heléna Lindahl som energi- och näringspolitisk talesperson och Roger Tiefensee, som miljpolitisk talesperson. Vi kritiserar det förslag som utarbetats inom Näringsdepartementet som svar på EU:s direktiv om Näranollenergihus. Sveriges ambition måste minst följa det EU förväntar sig av oss och i nivå med vad braschen vill och klarar av redan idag.

I måndags läste vi på GöteborgsPostens debattsida att Kommunalråden (s), Hultén och Johansson skyllde regeringen för att Göteborg ligger efter med sitt bostadsbyggandet. Redan på tisdagen svarade jag och kollegan Rickard Nordin, ledamot från Göteborg och lade resolut tillbaka bollen i deras knä. Bostadsbristen i Göteborg kan röstas bort.

Sedan dess har bostadsministern Attefall och Kommunalrådet David Lega reagerat, men det är kul att vara först ut.

Ola Johansson
Centerpartiet