Vandrande fisk och kärnkraft så in i Norden

Kommande vecka blir den sista Riksdagsveckan och avslutas redan på onsdag då den sista voteringen är klockan 16.00. Innan dess är det ett stort antal ärenden som skall debatteras och redan på måndagen kommer jag att vara aktiv i kammarens talarstol.

”Nära-nollenergibyggnader” och "Insatser för vandrande fisk” blir de stora diskussionsämnena där jag för Centerpartiets talan som ledamot i Civilutskottet. För några månader sedan diskuterades också Kärnkraftens subventioner i en av Civilutskottets debatter, men då som en fråga som handlade om preskriptionstid för personskador och sjukdomar orsakade av en kärnkraftsolycka och nivån på de ekonomiska säkerheter som ska ställas av kraftföretagen innan de tar en ny reaktor i drift, samt hur ansvaret skall kunna utkrävas om och när en olycka inträffar. Den här gången är det Näringsutskottets ledamöter som ska diskutera och eftersom jag ändå åker till huvudstaden så lovade jag att delta. Det finns ett intresse från framförallt Miljöpartiet att få det att framstå som vi i Centerpartiet har gett upp ambitionen att inte subventionera kärnraft, genom att inte föreslå ett i praktiken obegränsat skadeståndsansvar.

De vill göra en symbolfråga av någonting som det i praktiken är omöjligt att stifta lagar om och besluta, nämligen den gränslösa, oändliga och bottenlösa katastrofen, så som vi har upplevt den i Fukushima och Tjernobyl. Även om ingen vill att en kärnkraftsolycka ska ske här, så kan vi konstatera att det redan hänt och det flera gånger, - som vi känner till. Troligen vid ett flertal ytterligare tillfällen som vi aldrig har fått reda på. Vad händer? Hur omfattande blir skadorna omedelbart och på sikt? Vem ska ta ansvar och vem ska betala, för vad och på vilket sätt? Det är stora frågor. Det kommer att krävas god pedagogik för att förklara att det måste sättas gränser även för det som är gränslöst.

Lite senare på måndagen har Civilutskottet debatt om ”Insatser för vandrande fisk”. Det handlar om hur vi ska se till att vattenkraftsägarna ser till så vandringsvägar för fisk i form av exempelvis laxtrappor säkerställs. Frågan är större än så eftersom Regeringen på intitiativ från vår Miljöminister Lena Ek, har beslutat tillsätta en utredning som ska se över all lagstiftning som reglerar vattenverksamhet och då handlar det inte enbart om vattenkraft, utan även om dikning och dränering. Både den och vattenkraften hör till vår tidiga industrialisering och rationalisering av jordbruket, som ledde till att vår nation utvecklades, vi kunde få stopp på emigrationen och försörja vår egen befolkning med mat och ökad välfärd. Stor miljöpåverkan blev det ju förstås, men också mycket utveckling, sett i ett längre perspektiv. Nu ska vi se över alla lagar, det vill säga även 1918 års vattenlag. Vi ska också utreda om vi behöver göra mera skydda våra nationalälvar med hjälp av Miljöbalkens 4 kap 6 §.

EU har beslutat om ett direktiv som säger att alla medlemsstater senast 2021 ska ha en handlingsplan och fastställa en definition av nära-nollenergibyggnader, populärt kallat passivhus. Det är glädjande att regeringen nu vill skärpa kraven. Det är nog viktigt innan man fastslår nya byggregler, reder ut begreppen. I första hand måste vi se till att det nationella miljömålet att minska energiförbrukningen får vara vägledande och att vi ställer om till ett minskat beroende av fossil energi för uppvärmning, el och transporter. På måndag kväll vet vi hur det har gått och veckans sista dagar ar gått åt till förberedelser, med några avbrott. Konstaterar att jag aldrig förut haft så mycket att göra i debatter en enda dag.

Ett av dagesns avbrott var för att i Riksdagens frågestund efterlysa svar på vad Lena Ek tänker göra för att få bort det hormonstörande ämnet Bisfenol A från markanden. Ämnet finns i flaskor och brukar för livsmedel, i färger, lim och i kasssakvitton (?!), m.m. Idag ställde jag frågan till Lena som gav ett bra svar på min följdfråga som ni kan se och höra på Riksdagens hemsida.

Nu är det förberedelser för Nordiskt samrbete som gäller. I morgon bitti bär det av till Grans kommun, några mil norr om Oslo. Där ordnar Föreningen Norden ett så kallat fyrkantsmöte, där jag deltar både i egenskap av riksdagsledamot, men också som tidigare kommunföreträdare från Kungsbacka. Gransatsar på Pilgrimsleden, samma led som passerar Kungsbacka och Halland till St. Olofs gravkyrka i Nidaros (Trondheim). På seminariet i Gran kommer jag att berätta om det väldigt omfattande Nordiska samarbetet som finns i Nordiska Rådet, i EU och mellan regeringar och parlament i de respektive länderna. Det finns mycket att lära och mycket att berätta om, säkert även sedan vi kommer hem på söndag kväll.

Idag blev jag även intervjuad av lokalradion om vad jag tror kommer att hända när och om utredningen om Rättspsykiatri kommer att bli verklighet. Verkar inte som intervjun sändes, men de kanske återkommer.

Ola Johansson
Centerpartiet

Strandskydd für alle

I måndags bjöd Regeringen in till ett Seminarium om strandskydd och jag var en av de inbjudna ledamöterna från berörda Riksdagsutskott (CU och MjU).

Ur ett mänskligt perspektiv är strandskydd ett ganska onaturligt påfund. Vi härstammar ju alla från havet, där livet uppstod och stränderna blev vår första kontakt med land. När människor reste sig upp på två ben och började röra sig över kontinenterna var tillgången till vatten en självklar livsbetingelse och allt sedan isarna drog sig bort från norden har vi valt att slå läger vid stränderna och sedan bosätta oss där vi kan leva på fiske, jakt och jordbruk. Vattnet var det element som användes för att knyta kontakter med andra och idka handel, medan skogarna och inlandet befolkades av rövare, rovdjur, troll och oknytt.

Gradvis har vi kommit dithän att vi i Sverige inte längre tillåter människor att bosätta sig vid vatten, med mindre än att det redan finns ett bostadshus. Annars råder generella strandskyddsbestämmelser som innebär att ingen får lov att bygga något inom 100 meter från strandlinjen, oavsett var i landet man bor. Utökat strandskydd gäller på vissa håll med 300 meter.

Här är en länk till Naturvårdsverkets beskrivning: http://www.naturvardsverket.se/Start/Naturvard/Skydd-av-natur/Strandskydd/

Centerpartiet som förra mandatperioden ansvarade för plan- och byggfrågor inom Miljödepartementet utarbetade en ny strandskyddslag som gav kommuner möjlighet att ge upphäva det generella strandskyddet och ge dispens om det kunde påvisas att det finns särskilda skäl och området i kommunala planer definierades som ett så kallat LIS-område (landsbygdsutveckling i strandnära lägen). Idag förvaltas denna lagstiftning av Stefan Attefall, KD, bostadsministern.

Det är väl känt att även den nya strandskyddslagen ger små möjligheter i praktiken att utveckla LIS-områden och man kan ifrågasätta värdet av ett generellt strandskydd som är lika i hela landet. Det är skillnad mellan den hårt exploaterade Kungsbackakusten med en befolkningsökning i kommunen på 1200 personer om året och Arjeplog som uppges ha 3 sjöar per innevånare, eller Oskarshamn med dess 170 mil kust, där invånarantalet i bästa fall håller sig oförändrat. Sveriges kuster och strandlinjer räcker 6 varv runt jordklotet om vi räknar de naturliga vattendragen med en bredd över 6 meter.

Alla är överens om att stränder måste skyddas mot hårt expolateringstryck. Att kusten behöver vara tillgänglig för rekreation och naturupplevelser och att vi måste värna den biologiska mångfalden, kulturmiljöer och äganderätt. Samtidigt ska vi komma ihåg att mycket av detta är en följd av mänsklig påverkan sedan århundraden och att även tillgängligheten kan utgöra ett hot mot biologisk mångfald och miljö.

Det är ingen lätt uppgift Regering och Riksdag har att ta fram och stifta lagar som kan möjliggöra utveckling i en del av landet och verka återhållsamt i en annan. När jag för ett par månader sedan besökte Pajala som på kort tid behöver öka sin befolkning från 6 000 invånare till 10 000 blev det tydligt att stränder tillgängliga för bebyggelse är nödvändigt för att attrahera inflyttare till att stanna kvar för att arbeta i gruvnäringen. I många kommuner med så kallade svaga bostadsmarknader, kan läget intill sjön, eller älven vara det som gör att banken kan tänka sig låna ut pengar, eftersom det ger fastigheten ett marknadsvärde som överstiger byggkostnaden.

LIS-områden är en bra idé men det är förhållandevis få kommuner som använt sig av möjligheten att inarbeta sådan i sina Översiktsplaner. Länsstyrelserna i sin tur anklagades för att göra olika tolkningar och i flera fall hindra kommunernas planer på landsbygdsutveckling. Kommunerna å sin sida anklagades för att ha en bristfällig analys av landsbygdsutvecklingen och inte se till något annat intresse än möjligheten att få till bostadsbebyggelse. Det kan ligga en del i kritiken för i en kommun måste man även planera för service, kollektivtrafik och företagande om man menar allvar med att vilja utveckla landsbygden. Det är också mycket värt om man jobbar i nära samarbete med grannkommuner, eftersom ett LIS-område kanske gränsar till ett annat och där jag bor kan det lika gärna vara en kommun som tillhör en annan Länsstyrelse och en annan Region (Kungsbacka v.s. Mark). De Regionala Utvecklingsplanerna (i den mån de existerar), RUP, är något som också ska vägas in i kommunernas LIS-arbete.

Detta perspektiv saknas exempelvis i Kungsbacka, där det tidigt talades om LIS-områden, men där sedan ingenting hände. Själv yrkade jag i Kommunstyrelsen på att förvaltningarna i samarbete skulle identifiera möjliga områden att utveckla men ingenting hände därefter. Jag tror att min egen hemkommun, trots sin starka befolkningstillväxt har en oupptäckt potential i sitt vackra inland med sjöar, skog och hagmark.

Många problem identifierades under seminariet. De sex särskilda skälen att tillåta dispenser är för oprecisa, sade många och några känns omotiverade. Myndigheter och Länsstyrelser måste samverka och tolka lagen lika. Här finns god förbättringspotential. Lantmäteriet påpekade att de haft synpunkter i tio år som inte beaktats. Det är de som får problem när fastighetsbildningar ska göras där Kommunerna tillstyrkt en dispens som sedan Länsstyrelsen avslår. Vissa lagar är inte förenliga (PBL och MB) och så får det naturligtvis inte vara, att Mark- och Miljödomstolens domare är de som ska avgöra dispensrätten.

De fyra närvarande departementen, Finans-, Social-, Miljö- och Näringsdepartementet lovade ta till sig vad som sagts och väga olika intressen mot varann. Tydligast var Centerpartiets Statssekreterare på Miljödepartementet, Anders Flanking som talade om en översyn av alla riksintressen. En klarare helhetssyn kan innebära att vissa intressen tonas ner för att inte hindra en önskad utveckling, medan andra förs in för att säkra en hållbar utveckling., exempelvis åkermarken, som får stryka på foten när andra intressen på vissa håll motverkar bostadsbyggandet.

Alla önskar sig tydliga och långsiktigt hållbara regler som tolkas lika i hela landet. Det är en nåd att stilla bedja om.

Ola Johansson

Centerpartiet