Tidig morgonstart idag den 11 september. En dag med en viss ödesmättad magi här i New York City. Ceremonierna vid Ground Zero var avsedda för Amerikaner så vi gäster får återkomma senare. Torsdagen är det tänkt att vi ska hedra händelsen och dess offer. Men man kan säga att vi mot slutet av dagen ändå kom in på detta när vi på de Svenska FN representationen fick ett möte med vår ambassadör Mårten Grunditz, där samtalet rörde sig kring FN:s uppdrag, utmaningar och framgångar. Det är viktigt, menade Mårten, att vi förmedlar en positiv bild av vad FN åstadkommit, framförallt de senaste åren från 2005 och fram till idag. Att beskriva det fredsbevarande uppdraget, med alla sina delar, från att hålla isär de stridande parterna, till att efter konflikten återuppbygga det civila samhället, rättsystemen och institutionerna är komplicerat, speciellt med tanke på att det är något FN idag gör på 16 olika håll med 100 000 ”man”. 7 Miljarder dollar är visserligen en stor summa, men med tanke på att det handlar om FN:s totala budget över ett år så är kostnaden inte så stor. Vem som finansierar mest i förhållande till folkmängden ska vi tala tyst om. De nordiska länderna tillsammans betalar 20 % och FN:s årsbudget är 1 % av vad Pentagons budget är.
Omsatt i byggkostnader som egentligen är dagens tema så kan jag nämna att den pågående renoveringen av FN-byggnaderna i NYC kostar totalt 2 miljarder dollar (en god andel av årsbudgeten). FN-ambassadörens beskrivning av FN:s roll och insatser i världen, utmaningarna i Syrien och uppstädningen efter USA:s och Storbritanniens självsvåldiga ageranden i Irak kan man skriva en hel del om, men vi håller oss till byggfrågor.
 |
| Utsikt från FN-huset, 28 vån. |
För andra gången har vi träffat Skanskas Financial officer här i USA, Göteborgaren Thomas Henriksson. Här i New York gavs vi en liten inblick i hur det är att verka i USA och på vilket sätt Skanska bidrar till att utveckla energieffektivt hälsofrämjande och hållbart byggande.
Det är svårt att verka här, särskilt med tanke på de helt olika lokala förhållanden som råder, på delstatsnivå, men också på lokal nivå. ”Man måste tänka lokalt om man ska göra affärer” och samtidigt se till att ha god relation med det politiska livet. Att det pågår en urbanisering kan man visserligen ha synpunkter på, men som byggföretag måste man bejaka den utvecklingen och göra det bästa, givet de helt olika förutsättningar som råder i de olika klimatzonerna, det politiska landskapet och ekonomiska läge man har att verka i.
Ett exempel på hur olika det kan vara så finns det inte en enhetlig elnätsstandard mellan olika delstater, vilket gör det svårt att till exempel transferera grön el. Dessutom är kapaciteten dålig. Det är inte säkert att den el du använder för att ladda din elbil kommer från förnybar koldioxidneutral källa. Därför kan du inte med säkerhet påstå att det är bättre med elbilar än vanliga bensinfordon på många håll i USA.
 |
Ett schakt av något slag i det urblåsta
FN-högkvarteret |
Många skillnader finns i finansieringen, skattereduktionen för den som investerar i exempelvis hus för fattiga, eller ny teknik har vi varit inne på, liksom systemet med PPP, private, public partnership. Nya finansieringsformer är nödvändiga i ett land som har ett i grunden mycket lågt skattetryck, men man kan fråga sig om detta system verkligen kommer att vara hållbart i längden. Det gäller inte bara att investera, man måste underhålla och vara beredda att nyinvestera. Ett kommersiellt åtagande att bygga något är på 58 år och det är en lång tid att vara bunden vid ett finansiellt ansvar.
Hemma i Sverige diskuteras ofta olika kommunala särkrav och det måste sägas att ingenting klår de särkrav en stad eller en delstat kan ställa på en byggare här. Det finns federala regler, men det är upp till var och en att bestämma om man vill tillämpa dem, eller ej. Ändå har Skanska lyckats väl på många håll. LEED är den standard för Grönt byggande som används och nivån Platinum är den högsta.
 |
Säkerhetsrådet, i cirkeln kommer sammaträdesbordet att
placeras |
I Skanskas främsta prestige-projekt är guldnivån målet, även om certifiering inte är aktuellt. Projektet vi talar om är själva FN-byggnaden i New York, där vi fick den ovanliga förmånen att vandra runt. Skanska har totalansvaret för entreprenaden till ett värde om 1,4 miljarder dollar. Allt ska vara klart vid årsskiftet 12-13. Det är något man har svårt att tro när man går runt i de olika våningsplanen i den 40 våningar höga administrationsbyggnaden och i sessionssalarna som är under restauration. Huset uppfördes 1949-50, med dåtidens byggteknik, vilket innebär en hel del asbest, mekaniska system och ett föråldrat el-, ventilations-, vatten- och avloppssystem etc. För att inte tala om säkerhetsaspekter, IT-system, telekommunikation, energieffektivitet, öppna kontorslandskap och allt annat som hör till modern kontorsanvändning och byggande.
Det kommer nya obehagliga överraskningar varje dag och kunden kommer med ändringar hela tiden säger Maria Martinsson som är en av byggledarna som visade runt och bland annat lät oss känna på taket i säkerhetsrådets sessionssal, när vi gick en runda på byggandsställningen två meter under det handgjorda innertaket med kupoler och stuckatur. Hur det ser ut och hur det kan bli framgår kanske lite grann av bilderna här, men utsikten från FN-byggnadens 28:e våning är hänförande oavsett om du blickar ut över Manhattan, eller över East River.
 |
Maria Martinsson visar oss runt och avslöjar att
man i dagarna kastat ut arkitekten ur projektet |
En annan aspekt som jag måste nämna är hur byggmark-naden fungerar när det gäller att få tag på byggjobbare och underleverantörer. Skanska har valt att arbeta genom facken och det är något som fördyrar entreprenaderna avsevärt och det beror inte på att jobbarna får högre lön, tro inte det. Pengarna försvinner i stelbenta regler vem som får göra vad och betalningar till olika fackiga fonder, oklart vad de skall användas till. Alternativet att jobba med oorganiserade är inte främmande för många konkurrenter och det skapar enorma motsättningar i branschen som inte främjar en positiv utveckling.
Glömde jag säga att Skanskas huvudkontor, där vi började dagen ligger en bit upp i den berömda Empire State Building från 1931. med allt man får vara med om här är det inte mer än rätt att lägga ett per timmar varje dag på att berätta om vad man lär sig och vad man upplever. Att jag villade bort mig på vägen ut ur FN-skrapan och fick hjälp av snälla byggjobbare och Skanskas huvudkontor att hitta ut ska vi inte nämna. ”What happens in New York stays in New York” som vi brukar säga.
Ola Johansson
Centerpartiet
Även Veronica Palm (s) har
bloggat om den här dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar