11 september 2001 och 13 september 2012

Då sitter jag på Öresundståget och skriver de sista radernaom vistelsen i USA. Det har varit min avsikt att teckna ner tankar och intryckså snart som möjligt och se till att fragmenten fogas samman till en berättelsevarje dag. Det känns viktigt att öppet redovisa vad som händer på en avRiksdagens långa utskottsresor, den första för mig och förhoppningsvis inte densista. Jag vet att det är exklusivt och påkostat att kunna resa långt somledamot en gång per mandatperiod, men det har inte varit någon lyx eller någotöverdåd. Det mesta har betalats ur egen ficka under de fria kvällarna. Att skrivadessa rader tar ett par timmar av dessa i anspråk varje dag och därutövertrassel med att få ut det hela via skakigt nätverk. Dagarna har med undantagför lördagen och söndagen varit fulltecknade med program. I Washington DC organiseratav Ambassaden och i New York City av det lilla Honorära konsulatet, med sinafem anställda.

Jag tror och hoppas det är några som läser detta och som haråsikter om det jag skrivit. Kommentera gärna!

 

11 september - Ground Zero

Mötet med USA fullbordas på sätt och vis med besöket i gårtorsdag på Ground Zero, platsen där händelsen som går under beteckningen 9/11 (nine-eleven) huvudsakligenutspelade sig. De två tornen på World Trade Center finns inte längre, iställetär fyra nya torn på väg att resa sig mot himlen, medan minnesmärkena, detsärskilda museet (provisoriskt som jag uppfattade det) –ritat av den Norskaarkitektbyrån Snöhätta, träden och planteringarna är till för besökare som vi,anhöriga till de som mist livet och turister.

Namn fogas till namn på personer som omkom
den 11 septemer 2001 och 1993

Det är meningslöst att försöka beskriva känslorna. De kommeroch går. Jag berörs av de mänskliga förlusterna på det individuella planet. Att se alla namn, vilken deras uppgift var och hur de var sammanlänkade med varannsom vänner kollegor, släkt. Några av dem aldrig återfunna, så att derasfamiljer haft någonting att begrava därhemma. Kanske berörs jag inte likamycket av mängden döda och händelsens magnitud. Man har ju sett det rulla på TVoch sett filmer, läst artiklar etc. Det är ju egentligen offren för flerahändelser som hedras här. Explosionen 1993, de båda flygplanen som träffadetornen, de båda andra inblandade flygplanen (Pentagon och det som störtade påett fält innan det nådde sitt tilltänkta mål – Vita Huset) med passagerare, desom förolyckades i tornen, brandmän och poliser. Alla har de sina namn påminnesstenarna som kringgärdar bassängerna där det norra och det södra tornenstod för precis 11 år sedan.

Survival tree - ett träd som alla trodde var ett av de alla
döda på Ground Zero började plötsligt skjuta skott
och får nu stå som en levande symbol för överlevnad

Det är mycket som händer runt Ground Zero nu. Det högsta av de sju nya byggnaderna kommer att ha 104 våningar och med hjälp av det gamla ”masttricket” från 30-talet kommer det att bli den högsta byggnaden i USA. En fråga man kan ställa sig är hur det kommer att kännas att sitta högst upp och jobba med vetskapen om vad som hänt tidigare. Blir det lätt att hyra ut kontorsytan? Gatorna i området kommer att återställas delvis till hur de var innan det tidigare WTC skapades och man kommer att knyta an bättre till vattnet, något som man lyckats väldigt väl med på Västra Manhattan. Ett nytt museum kommer att inrymmas på våning -7 under ett av de tidigare tornen, alltså under bassängen. Ja allt detta går säkert att läsa någonstans.

Kom tillbaka om 7 år. 2019 säger vår guide Amy Dreher attallt ska var färdigt.

Vad som hände den där dagen var säkert en tuff upplevelseför nationen. USA har inga fiender i sitt närområde som hotar landgränser. Detär ett stort land som ingen angripare skulle komma på tanken att försökaockupera eller anfalla. Med undantag för Japanernas attack på Pearl Harbour,Hawaii under andra världskriget har Amerikanerna kunnat känna sig trygga i sitteget land. De enda de behövt försvara sig emot är dem själva. Självbildenrämnade med tornen!

Att återuppbygga och samtidigt hedra minnet har varitviktigt. Trots den Islamfientliga retorik som hörs och som i dagarna orsakarvrede och attacker på amerikaner, nu i Jemen och trots den överdrivna patriotismen,parad med en extrem okunnighet om världen, har man lyckats på Ground Zero.

Just hemkommen och full av intryck. Frågan man ställer sigär hur det vi upplevt ska kunna omsättas i förslag och beslut. Det får bli ensenare fråga.

Tack och adjö på ett tag. Hej Kungsbacka, glad att se digigen.

Ola Johansson

Centerpartiet