Under den första dagen och egentligen hela tiden fram till hemfärden från New York nästa fredag har den Svenska Ambassaden tänkt sig att bitarna ska falla på plats så vi 8 ledamöter får en någorlunda komplett bild av bostadsmarknad, planering och byggande här i USA, att ta med oss hem i det fortsatta arbetet.
Tidigt i går morse började dagen med en 8 km lång löprunda genom två delstater, Maryland, över floden Potomac till Virginia och sedan tillbaka till Maryland och stadsdelen Georgetown där hotellet ligger.
Presidentvalet och det pågående konventet i Charlotte (Demokraterna) präglar samtalet med de människor som deltar i programmet för att få oss att förstå det ”Amerikanska”. Genom att (åter) läsa Göran Rosenbergs ”Friare kan ingen vara” förstår man en del av detta, bland annat värdet av ”values”, religion, individens frihet och avogheten mot staten, det federala. Skiljelinjerna mellan de två partierna och inom dessa, är viktiga saker, nu när vi närmar oss själva valdagen. Men i båda de politiska lägren är utrikespolitiken lågt rankad och dessvärre ännu lägre rankad är internationell miljöpolitik, klimatfrågor och fattigdom.
En kontrast till det såg vi när vi under eftermiddagen igår gjorde ett studiebesök i Washington DC:s enda passivhus, under byggnad. Man blev inte imponerad. Däremot fascinerad och glad över att man även här anammar en utveckling som kommit långt i Europa och hemma. Byggarbetsplatsen var rörig och ostädad och det verkade inte sannolikt att huset när det är färdigt kommer att vara så effektivt som man tänker sig, när det gäller att stänga ute värmen (däri ligger skillnaden, medan vi vill stänga kylan ute och bevara värmen, är det tvärtom här, den 30-gradiga fuktiga värmen som ska hållas borta).
På min fråga vad det är som driver en utveckling där man vill bygga passivhus, fick jag svaret att miljö- och energifrågor är viktiga på lokal politisk nivå i District of Columbia. Det svaret gladde mig. Samma bild fick jag under kvällens middag hos ambassadörens hustru, Eva i residenset, dit ambassaden hade bjudit in tre (två kom) representanter för tankesmedjor av något slag, för att diskutera amerikans politik. Lokalt finns inte bara Demokrater och stockkonservativa Republikaner, utan flera olika partier, liberaler och gröna. Undrar om de någonsin kommer att få en framträdande roll i nationell politik. Tror inte det, för där handlar det bara om att ha ekonomiska resurser.
Det sociala byggandet hade stor plats under gårdagen. Dels var det passivhus vi såg avsett att ägas av familjer med en inkomst lägre än genomsnittet. Det byggdes med stöd av olika slag som syftade till att skapa hem för fattiga och även att stimulera ny teknik. Under besöket på den lokala myndigheten för planering och byggande fick vi höra mycket om vad som görs för att lyfta fattiga, segregerade områden med hjälp av bostäder, skolor och småskalig handel. Man fick intrycket att en aktiv markpolitik med det vi kallar för markanvisning i kombination med stödmedel av olika slag från staten (den federala nivån) varit ett framgångsrikt sätt att åstadkomma ”empowerment”, framförallt bland den svarta och hispanics i dessa utkanter av huvudstaden med 1 miljon invånare.
Ett annat avancerat men intressant samtal var över lunchen på den Svenska ambassaden ”House of Sweden”, med en Chefsekonom på finansinstitutet Freddie Mac om bolånekrisen, som varit och hur an idag försöker stabilisera marknaden och få fart på byggandet igen. Jätteintressant, men svårt att hänga med på Engelska. Vi gör så gott vi kan och pratsammast är ordföranden och ledaren för delegationen, Veronica Palm, tätt följd av mig själv. Det är roligt att lära sig och att ta chansen att ta för sig i diskussionen.
Ja detta som var avsett att bli en redogörelse klockslag för klockslag av vad som hände i går, onsdag, blev en sammanfattning av vad som rör sig i huvudet, här innan jag går ur sängen för att äta frukostmackan på rummet innan vi far vidare ut i staden, under ledning av Lennart och Ingrid från ambassaden för att träffa en organisation som arbetar med att förbättra möjligheterna för människor med funktionshinder.
Ola Johansson
Centerpartiet
PS. Eftersom internetanslutningen på hotellrummet har ungefär samma kapacitet som toalettstolen blev detta inlägg postat lite senare under dagen än det skrevs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar