Löjligt Hoff att starta danskt handelskrig med fläsk

I helgen uppmärksammades det att fyra danskar dött de senaste åren av blodförgiftning sedan de smittats av stafylokockbakterien MRSA. Det har visat sig att nio av tio danska grisar bär på bakterien, som är resistent mot de flesta former av antibiotika. Det gör att den inte går att behandla i de fall där den överförts till människor.

Centerpartiet kräver nu att EU inför gemensamma mål för att få ned användningen av antibiotika när det gäller djurskötsel. Vi vill se att målet ligger på samma nivå som användningen ser ut i Sverige i dag. I dag finns det en gemensam strategi i unionen, men det är bara Sverige som lever upp till den.

Halländske Socialdemokraten i Riksdagen Hans Hoff kräver av Eskil Erlandsson att han ska införa ett importstopp av Danskt griskött. Istället för att föra fram orealistiska förslag som han själv vet är i strid med EU:s fördrag borde han rannsaka sig själv och sitt partis landsbygdspolitik.

Genom att återinföra slakteriavgifterna, höja handelsgödselskatten och belägga fodertransporter och andra varuleveranser till lantbruket med en kilometerskatt vill Socialdemokraterna försämra den svenske grisbondens konkurrenskraft gentemot dennes danske kollega. Genom att satsa på landsbygdsföretagen – bönderna, samtidigt som satsningen på Matlandet Sverige fullföljs kommer vi långsiktigt att stärka konkurrenskraften hos svenskt lantbruk.

Att blåsa till handelskrig med Danmark om fläskimporten är fel väg, menar Ola Johansson (C). Istället måste vi få danskarna att förstå att deras djurhållning med svanskupering, trånga utrymmen och övermedicinering med antibiotika tillhör det förgångna. Regering och Riksdag har ett ansvar, liksom vi konsumenter. Självförsörjningsgraden på livsmedel måste öka och det är handeln, samt den offentliga upphandlingen som måste gå före. Konsumenternas val ska vara neutralt. Kvalitet, snarare än pris ska vara vägledande. Man ska kunna köpa livsmedel producerad i utlandet i trygg förvissning om att den att det producerats och förädlats hållbart, säkert och etiskt.

Därför är det verkningslöst att som Hans Hoff gör, föreslå ett importförbud från ett land, då ökar bara importen från ett annat. Tyvärr finns det länder med ännu sämre djurhållning än Danmark.

Ola Johansson

Centerpartiet

Närodlad politik, nu och då

Centerpartiet väckte genom Fredrik Hansson på tisdagens Kommunfullmäktigemöte med en interpellation till Orföranden i Nämnen för Service, Moderaten Peter Söderberg, frågan om hur ett beslut i EU-parlamentet kan bidra till att fler närproducerade livsmedel kan handlas upp för kommunal verksamhet i Kungsbacka.

Det är bra att frågan om varifrån maten kommer som serveras på tallriken i våra skolor och äldreboenden aktualiseras igen. Den offentliga sektorns roll som konsument kan inte underskattas och det är inte rimligt när de höga och välmotiverade kraven på djurskydd och hälsa inte betyder något för oss konsumenter, oavsett om våra inköp sker direkt i butik, eller via skattsedeln och kommunal upphandling.

Redan 2006 väckte jag och Centerpartiet en motion, där vi påpekade att samma kommuner (nu är det Länstyrelsen) som kontrollerar efterlevnad av hårdare regler för djurskydd och hälsa, handlar upp mat från djur som fötts upp under förhållanden som i Sverige hade givit böter och fängelse. Vi borde därför se till att dessa krav blev vägledande för vår egen livsmedelsupphandling.

Motionen som behandlades i kommunfullmäktige mottogs väl och beslutet blev att en ny inköpsordning skulle tas fram där djurskydd och hälsa beaktas vid upphandling av livsmedel. Den gamla var från 1995 och behövde omarbetas. Helt i linje med vad vi ville och skälet var nog min ide att koppla samman frågan med framtagandet av nya styrdokument. Här var Kungsbacka tidigt ute med att införa något som många börjat diskutera först nu.

I samband med att motionen bereddes togs den nya inköpsordningen fram och den gäller fortfarande. Således är det idag möjligt att följa kommunens regler och handla upp livsmedel som är producerade under förhållanden som är likställda de svenska. Det intressanta vore att ta reda på hur denna inköpsordning fallit ut och om den styr på det sätt som fullmäktige avsåg 2007. Det kan ju mycket väl vara så att tjänstemän på kommunens upphandligsavdelning använder Miljöstyrningsrådets kriterier för så som beskrevs i en av bilagorna till beslutet.

Därför är det förvånande när den nuvarande ordföranden för Service (då var det undertecknad) är så okunnig och ointresserad av matens ursprung och dess miljöpåverkan, som det framgår av hans svar på Fredriks fråga. Han var ju själv ledamot i nämnden där inköpsordnignen togs fram för beslut i fullmäktige. Minnet är kort.

Som sagt, bra att frågan väcks. Men bra också att vrida klockan tillbaka och se vad som är beslutat. Då finner vi att Närodlad politik är kännetecknande för hur Centerpartiet agerat och i det här fallet också för de beslut vi drivit igenom. Men som så ofta annars faller det på engagerade politiker att efterfråga resultatet. Bra Fredrik!

Här nedan ett utdrag från protokollet:

Ola Johansson

Centerpartiet

Realistiska mål om ekomat utesluter inte närproducrat

När riksdagskollegan Staffan Danielsson når ut på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt med en artikel om det nationella målet om 25 % ekologiskt i den offentliga upphandlingen så finner jag anledning att kommentera det, både som Centerpartistisk riksdagsledamot och kommunföreträdare.

Det ligger mycket i Staffans slutsats att det viktigaste är att skolmaten, maten i äldreomsorgen och övrig offentlig livsmedel är av Svenskt ursprung. Inte bara för att det är viktigt för vår självförsörjning, utan också för det att det utgör en garanti för bra djurskydd, god hälsa och hållbart brukande av åkermarken.

Av det skälet initierade jag som Servicenämndens ordförande och kommunalråd för Centerpartiet i Kungsbacka konkreta åtgärder för att kunna öka inslaget av närproducerat livsmedel, med hänsyn tagen till Lagen om Offentlig Upphandling. Det handlar om att använda sig av Miljöstyrningsrådets rekommendationer som anger hur kommuner kan gå tillväga för att ställ de krav som krävs för att få den svenska standarden och kunna följa upp sina upphandlingar. Det blev en del av den inköpspolicy med tillhörande riktlinjer som antogs av Kommunfullmäktige och som nu tillämpas.

Det andra var att intitiera utredningar som skall leda fram till att en distributionscentral inrättas dit de lokala företagen kan leverera sina varor, oavsett det handlar om livsmedel eller annat som behöver köpas in och distribueras till den kommunala verksamheten.

När det gäller upphandlingen så är ett par prejudicerande domar avkunnats som stödjer de kommuner som velat ställa krav på djurskydd och hälsa. Därför finns det inget som hindrar att Kungsbacka och andra kommuner ställer de krav som ger lokala och svenska odlare och djurhållare ökad konkurrensmöjlighet, genom att specificera kraven på ett bättre anpassat sätt och dela upp inköpen i grupper som åsidosätter de som hellre vill leverera en mix av livsmedel av olika ursprung och kvalité (läs de stora grossisterna, Servera, Menigo, m.fl.).

Utredningen om samdistribution somnade in tillfälligt och har nu såvitt jag förstår återupptagits. Måhända förtjänar det att påminnas att Alliansen var helt överens om och dessutom med stöd av övriga partiet att Kungsbacka ska handla upp distribution av varor, kopplat till vår e-handel och den avtalsmodell vi har, som borde ge lägre kostnader för distribution. Erfarenheter från Halmstad som redan haft detta några år visar att det är lönsamt för kommunen att minska transporterna, klimaturtsläppen och underlätta för småföretag.

Den tredje åtgärden var att införa ett centralt stimulansbidrag om endast 1 miljon kronor, kommuncentralt, att avropa från de verksamheter som köper in livsmedel, till att täcka den merkostnad som uppstår för certifierade ekologiska varor. Högst marginellt och med denna ringa kostnad som (ekologisk) morot har Kungsbacka gått från 0 % ekologiskt till 14 %. Det skall erkännas att det blir ett motstånd i den stund ytterligare medel behöver tillföras från verksamheterna själva. Viljan att sätta av medel från skol-, handikapps-, och äldreverksamhet till livsmedel har varit begränsad. Trots påstötningar har viljan att verka för det kommunala målet från dessa nämnder varit litet. Det kan man kritisera kommunen för, men samtidigt måste man vara nöjd över det arbete som måltider och upphandling gör inom Service i Kungsbacka kommun gör för att "promota" och lära ut kring hälsosam, ekologisk mat.

Mycket kan sägas ytterligare och jag önskar inte polemisera med Staffan, då vi i huvudsak delar åsikt. Det är viktigt att nyansera budskapet genom att tillägga att kloka kommunpolitiker och duktiga och väl utbildade tjänstemän i kommuner och landsting kommer att klara att kombinera det ekologiska målet med närproducerat.

Det bästa får inte bli det godas fiende, Staffan.

Ola Johansson
Centerpartiet

För svag politisk styrning kan vara skäl till bristande måluppfyllelse

GöteborgsPosten uppmärksammade Kungsbacka kommuns upphandlingsmål och de svårigheter som finns att få lokala producenter att ställa om för att producera till Kommunens upphandling. Bra att det framkommer ett annat skäl till att närproducenterna inte finns med när kommuner handlar upp livsmedel än bristande intresse från kommunens sida. Lantbrukaren på Tjolöholm, köttproducenten Ingemar Millesson gör en god affär när han levererar till butiker och restauranger där det finns en tydlig och kunnig beställarorganisation med upparbetade kanaler för inköp, avrop och distribution. Han gör ett riktigt val som väljer att leverera till den part som ger honom bästa affärsmöjlighet med långsiktig förutsägbar avsättning för hans produktion. I artikeln "Jobbet ger för liten vinst" påtalar han problemet, som är så enkelt som att det handlar om att få avsättning för hela djuret, något som en butikskedja som ICA kan ge men inte en kommun som har behov av de enklare och billigare styckningsdelarna, främst.

I artikeln med rubriken "Svårt nå målet" nämns bland annat jag själv som den som varit drivande för att få fram ett beslut och genomförande av en distributionscentral, vilken skulle minska de kommunala tranporternas miljöpåverkan, samtidigt som det skulle förbättra möjligheten för närproducerande företag att klara leveranserna till 300 ställen. Jag tycker det är ett stort problem för tilltron till oss politiker när politiska löften och beslut som fattats med en bred (Alliansen + S, m.fl) majoritet inte prioriteras att genomföras av tjänstemännen. Det är inte kommundirektörer, eller förvaltningschefers förtroende det röstas om vart fjärde år, utan det är tilltron till partierna och dess representanter som utvärderas. Det borde räcka som argument för den högste tjänstemannen Lasse Järvsén och hans medarbetare att se till att dessa beslut genomförs, samtidigt som de egna ambitionerna får läggas åt sidan. Fredrik Hansson (C) är snäll när han skyller på tjänstemännens arbetsbörda. Det handlar om prioritering och det är bra att politikerna tröttnar och säger ifrån nu. Det borde ha kommit tidigare, varit kraftfullare och från den som har den högsta makten. Det förpliktigar att ha fått flest röster i ett val, men strategin tycks vara att ligga lågt och inte utmana, för då kan man alltid skylla på tjänstemännen både när det går bra och när det går dåligt.

”MATENS HUS” I KUNGSBACKA!

Vi tycker det skulle behövas en Saluhall centralt i Kungsbacka.

Platsen skulle kunna vara här på Lindens Torg, varför inte i gamla ”Åhléns”. Här samlas producenter och konsumenter och utbyter kunskap om mat och matlagning. I ”Matens hus” görs lokal mat mera tillgänglig för konsumenten, genom att flera ”gårdsbutiker” samlas på ett ställe och man slipper åka runt med bilen.

Odlare och producenter i Kungsbacka sammanstrålar under ”ett tak” för att sälja sina varor, var för sig, eller gemensamt, i lokaler som är attraktiva, lättillgängliga och ändamålsenliga. Fastighets-ägaren ansvarar för att lokalen lever upp till lagar och regler.

Många väljer att sälja sina produkter ”hemma” för att hålla personal- och lokalkostnaderna nere. Genom samverkan efter modell ”Signerat Halland” kan företagarna i en ekonomisk förening dela på kostnader.

Förutom livsmedel som är producerat i närområdet finns här delikatesser av olika slag, kött, bröd, ost, frukt och grönt, etc. Här finns småföretag med egen import, restauranger, affärsidkare från andra delar av Sverige, i ett utbyte av matkultur och idéer, där konsumenterna blir delaktiga och medverkar till att produkterna utvecklas.

Vi behöver öka våra kunskaper om mat! Mat måste få lov att kosta och ta tid! En större del av ”kakan” måste komma tillbaka till producentledet! De stora livsmedelskedjornas dominans måste brytas!

Idén med en Saluhall har framförts av många partier. Vi tycker inte att det behövs en ny byggnad, utan det borde finnas lokaler centralt som passar. Vi vill att Stortorget ska rustas upp planenligt, utan nya byggnader. Lindens Torg med sin inramning skulle passa som Kungsbackas salutorg för livsmedel och drycker.


Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Matens Hus i Kungsbacka - pressträff

Centerpartiet kallar till presskonferens på Lindens torg, vid "gamla Åhléns" torsdagen den 16 september, kl. 9.00. Vi vill se en saluhall för närproducerad mat i centrala Kungsbacka.

Möt Maria Lundgren, Ola Johansson, Kristina karlsson och Fredrik Hansson

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Frillesås matskolan, Kungsbacka en matkommun

Ikväll möttes personal och chefer inom måltid, föräldrar, elever och personal från Frillesåsskolan och politiker för att samtala om vad som kan göras för att elever ska uppleva att maten är god, äta sig mätta och inte kasta bort så mycket mat.
Maten är en viktig fråga och det finns mycket man kan mäta, dra slutsatser av och ändra. Miljön och tiden för måltiden är en sak. Är man hungrig kl 10.15 på morgonen? Hur mycket påverkar det om barnet fått frukost på morgonen hemma eller inte? Råvaran, transporterna, utseendet, smaken en annan. Vårt (kommunens) ansvar är att tillgodose 30 % av bernens näringsbehov. Föräldrarna ansvarar för de resterande 70 %-en. Hur ska vi bygga nya skolor för att underlätta matservering och ätande.
Ska vi återgå till matsalar, eller äta i klassrummen, men se till att det blir enklare att få dit maten, är något vi borde fundera på.
En annan sak är råvaran. Vi vill sträva efter svenska råvaror som tillagas från grunden, fast eleverna äter bäst när de få fiskpinnar, pannbiffar och andra halvfabrikat av okänt ursprung. Är det barnens eller de vuxnas önskemål som ska tillgodoses, eller är det samma?
I Frillesås har eleverna en "hälsning till köket", där personalen får omedelbar feedback på veckans matsedel. Det var en av många goda idéer som dryftades. Helt klart är att det i de Kommunala Självstyrande Skolorna (KSS) verkar finnas ett större intresse att arbeta med en helhetssyn och involvera alla, från elever till chefer i frågor som ligger nära och angår. En annan viktig sak som sades var att det är "inte resurserna, utan engagemanget" som ger resultat.
Vi har sett till att det ställs miljökrav vid upphandling och att livsmedelsupphandlingar görs så att lokala företag inte missgynnas, utan tvärtom, få ökade möjligheter att kunna lämna anbud. Vi har bestämt att målet ska vara att 25 % av livsmedlen skall vara ekologiskt. Nu är det upp till politikerna i Förskole- och grundskolenämnden att ta sin del av ansvaret och prioritera maten i sin budget.
Kommunstyrelsen har redan gått halva vägen genom att erbjuda ett stimulansbidrag på 1 miljon Det har sedan det infördes gett ett utfall på 13 %. Hur blir det, Larry (FG), La (ÄO) och Jan (GV), som är högsta politikerna i de nämnder som köper livsmedel. När drar ni ert strå till stacken? Vi har räknat ut att det endast behövs 1,5 miljoner till för att nå målet.

Storm i ett standardmjölkglas

I samband med att Förskola & Grundskolas ram utökades med 25 miljoner sedan regeringen i höstas tilldelat Kungsbacka 55 miljoner extra statbidrag, bestämdes det också att vi utöver att tillämpa Livsmedelsverkets rekommendationer även skulle servera standardmjölk och andra "normalfeta" mejeriprodukter. Det hade förekommit en debatt där rekommendationerna ifrågasatts och man undrar om det verkligen är så att alla barn mår bäst av lättprodukter. Rätt eller fel? Jag vet inte och hade personligen kunnat tänka mig att låta Livsmedelsverkets rekommendationer gälla fullt ut. Nu blev beslutet ett annat och helt i linje med den debatt som förekom på insändarspalt (minns Socialstyrelsens 6 - 8 skivor bröd).

En förskollärare i min närmaste bekantskapskrets visade mig för någon månad sedan den blankett som skickats ut till föräldrarna där de förväntas fylla i vilken typ av mjölk deras barn ska dricka. Jag visade i min tur blanketten för den moderate politiker som framfört förslaget om standardmjölk.

Jag förstår att en sådan hantering skapar starka reaktioner bland personal, men har svårt att förstå varför Larry Söder och andra politiker ska behöva stå till svars för sådan byråkrati. Detta är en "hurfråga" om något. Det vill säga sådant som tjänstemännen ska sköta om för att på bästa sätt genomföra "vad" Larry och andra beslutat. Politikerna bestämmer "vad", ska hålla fingrarna borta från "hur" och överlåta det jobbet till förvaltningen. Dessa får i sin tur återkomma och berätta att "hur" inte leder till "vad" och redogöra för konsekvenserna.

Om Larry känner sig nödsakad att stå bakom den aktuella blanketten är väl upp till honom. det är ju alltid klädsamt att försvara tjänstemän. Själv hade jag tyckt det borde funnits en möjlighet att kryssa i en ruta där det står "det kvittar, mitt barn dricker vilken mjölk som helst". Skulle tro att 80 % hade satt sitt kryss där. Då hade personalen kunnat fokusera på det fåtal barn som gjort specifika val. Men så enkelt får det tydligen inte vara i Mellanmjölkens land.

Landsbygdspartiet Centern

I år firar centerpartiet 100 år i Sverige. Ett sekels kamp för att ge landsbygdens folk möjligheter och för att knyta ihop stad och land. Inget annat parti har tagit på sig den rollen och inget parti har visat några ambitioner att göra det heller. Det påstår att ett nytt Landsbygdsparti är under uppbyggnad och det påstås att Svergiedemokraterna försöker etablera sig där missnöjet gror på lansbygden. De som låter sig lockas av dessa partiet inser inte att landbygdens framtid hänger just på kopplingen mellan stad och land. En öppen attityd och en tro på entreprenörskap och småföretagande som en drivkraft i all utveckling, även på landsbygden.
Eskil Erlandsssons vision om "matlandet Sverige" är ett exempel på hur man kopplar samman, konsumentmakt, företagande och hälsa med landsbygdens utveckling. Detta på ett sätt som sätter Sverige och Sveriges landsbygd på världskartan.
Vi har tagit fram en landsbygdsstrategi med över 200 åtgärder, regelförenklingar och skattesänkningar har kommit landsbygden till del. Bredbandssatsningen och satsningen på bättre underhåll av vägar som Åsa Torstensson levererar är syftade att stärka landet - landsbygden och öka konkurrenskraft och attraktionskraften för alla landsändar.
Andreas Carlgren har vågat fatta beslut i den svåra rovdjursfrågan. Alla partier är överens om att det ska finnas licensjakt på varg. Vår fauna skall vara livskraftig och samspela naturligt med människor, i harmoni och god ekologisk balans. Vargfrågan är kanske det bästa exemplet på när vi tar landbygdens frågor på största allvar och vågar agera.
Centerpartiet behöver nu lägga fram bevisen för vad vi uträttar och vill uträtta med fortsatt regeringsansvar. Väljarnas dom faller säkert till vår fördel den 19 september.