Stöd till vägföreningar är minst av allt en glesbygdsfråga

På Trafikutskottets träff för Allianspartierna förra veckan presenterade Riksförbundet Enskilda Vägar sin medlemskader, sin verksamhet och hur de ser på det stöd som ges till Enskilda vägar och samfälligheter.

Jag förstod av diskussionen att det bland ledamöterna i utskottet fanns en okunskap om vad en Vägförening är. Många tror att det är en glesbygdsföreteelse - en samling fastighetsägare, jord- och skogsbrukare som sköter en stump grusväg. Rätt och fel!

Den samlade längden av landets alla enskilda vägar är 10 ggr jordens omkrets. 42 600 mil (jorden är 40 000 km i omkrets enligt Wikipedia (http://sv.wikipedia.org/wiki/Jorden) varav cirka hälften är helt privata, utan något som helst stöd. Resten får stöd från staten och/eller kommuner och landsting. De senare finansieras förstås också av de hushåll som är medlemmar via avgifter.

I dagens GöteborgsPosten står det om några av landets större vägföreningar.
http://www.gp.se/nyheter/halland/1.541835-vill-ha-mer-bidrag. Herrarna som är på bild representerar, var och en, dryga 1000 medlemshushåll och ett betydnade antal mil asfalterad väg, planteringar och lekplatser på sina respektive orter. Det framgår av artikeln att det är Åsa och Fjärås det handlar om.

Det är verkligen på tiden att dessa uppmärksammas och att kommunen ser över stödet så att det motsvarar kostnaderna som finns för drift, underhåll och snöröjning, samt den insats som görs av de ideellt arbetande styrelserna. Vi har sett till så det kartläggs hur stödet är utformat i andra kommuner och det skiljer mycket, till Kungsbackas nackdel, icke oväntat. Vi vill att kommunen ska utvidga stödet till att ävan bistå med hårdgöring (asfaltering) på de mest belastade grusvägarna. det skulle förbättra säkerheten och minska underhållskostnaderna. Ett sätt vore att ge borgen för de lån föreningarna behöver ta upp för att investera i detta, eller använda sin upphandling för att hålla kostnaderna nere åt föreningarna, så de slipper gå ut och handla upp var och en för sig. Om viljan finns så finns också möjligheterna.

Centerpartiet och Göran Bonander väckte frågan i Nämnden för Teknik förra mandatperioden. Det är detta som nu lett till att förvaltningen (om än ngt motvilligt) ser över verksamheten. I själva verket har de nog inte riktigt koll på hur mycket väg de betalar bidrag till och än mindre hur behoven ser ut.

Vi drev frågan om ökade bidrag till vägföreningarna i valet. Hoppas ingen missade det för det stod på ALLA flygblad. Det är endast Centerpartiet som står upp för det arbete som görs för att hålla huvuddelen av Kungsbackas vägar i ordning. Den del som Kommunen svarar för är ju endast centralorten. De större vägarna är trafikverkets, medan samhällen som Åsa, Fjärås, Frillesås, Kullavik, Onsala m.fl. sköts helt och hållet av föreningar.

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Centerpartiet upprustar vägnätet

Åsa Torstensson vår Infrastrukturminister har sett till så det finns pengar för att rusta upp landets vägnät och järnvägar. Det har inte funnists sådana ambitioner tidigare och när det gällt stora projekt har det varit mycket snack men inga pengar.

I dagens Göteborgsposten uppmärksammas vägföreningarnas behov. Läs mer:
http://www.gp.se/nyheter/halland/1.305301-vill-ha-hogre-bidrag?articleRenderMode=default

Centerpartiet väckte frågan i Kungsbackas egen alliansregering och nu är vi gemensamt på väg att ta fram förslag på hur alla vägföreningar ska kunna få stöd att standardhöja sin väg. Det är i synnerhet en fråga för våra tätorter, mer än för landsbygden. Åtskilliga mil finns av samfälld väg, bara i Kullavik. Andra hallandskommuner ger bättre stöd än Kungsbacka. Vissa som exempelvis Laholm har helt tagit över ansvaret för vägnätet. Så långt kanske vi inte ska gå här, men frågan är hur länge det går att rekrytera folk som kan ta på sig ansvaret att sitta i vägföreningens styrelse som ordförande eller kassör, representerande 100-tals fastighetsägare.

Centerpartiet gör skillnad!