Lars-Åke Lagrell, ordförande i det Svenska Fotbollsförbundet ger i dagens Sportspegeln en lektion i hur man som kommunpolitiker ska kunna göra något åt "arenarallyt" som sveper över landet. I takt med att de nationella förbunden, var och en på sitt håll skruvar upp kraven för de lag som spelar i högsta serien i sina respektive idrotter reagerar nu kommunsverige. Tack Sportspegeln för ett bra reportage! Kommunstyrelsens ordförande i Falkenberg, den idrottstokiga Mari-Louise Wernersson, borde "ta upp saken med sin förening så den kan driva frågan i förbundet" säger Lagrell i intervjun och antyder på ett härskartekniskt fulländat sätt att hon inte förstår hur "vi i idrottsrörelsen fattar våra beslut". Så talar en "pamp" som totalt har förlorat kontakten med verkligheten. Nu hoppas jag att "Millis", som är en tongivande kommunpolitiker nationellt, i egenskap av sitt engagemang i Sveriges Kommuner & Landsting och ordförande i Centerpartiets kommunala sektion, tillsammans med kollegorna i kommunsverige sätter hårt mot hårt så de vettiga personerna som borde finnas kvar inom idrottsrörelsen besinnar sig. Lagrell är nog ett hopplöst fall, det brukar bli så med de som suttit för länge på en sådan upphöjd position, speciellt inom idrotten.
I Kungsbacka vill vi ha en bredd som klarar av att hålla en liten och spetsig topp vid varaktigt liv. Det är jättepositivt att Kungsbackas fotbollsklubbar samarbetar för att få fram ett topplag på damsidan. Att ishockeyn nu har lagt personliga intressen åt sidan och börjar vinna matcher tillsammans, är något vi borde ha rätt att kräva, så beredvilligt som kommunens skattebetalare ställt upp med hallar och ekonomiska uppgörelser för att undvika konkurs vid fler än ett tillfälle. Handbollslaget Aranäs, som jag själv blev medlem i för ett par veckor sedan, kan förhoppningsvis etablera sig i den högsta serien i år, så planerna på en permanent hall för bollsport kan förverkligas på ett sätt som även skapar förutsättningar för andra idrotter. Ishallen fungerar visserligen bra som matcharena men det håller inte i längden att lägga ut golv inför varje match. Och vad gör vi om hockeyn börjar klättra i seriesystemet?
Det finns idrottare som det låter mindre om. Bandyn i Frillesås verkar knappt räknas till Kungsbacka, trots att FBK länge varit ett topplag. Med tanke på den sydliga breddgraden är deras position helt fantastisk. Man kan fundera över vad det skulle betyda för vinteridrotten i Varberg och Kungsbacka om det byggdes en inomhushall vid Sjöaremossen. Konståkarna vinner ofta, trots att de ibland känner sig felfördelade vad gäller tider. Friidrottsprofiler och Golfare har vi ett antal som gör bäst ifrån sig på de internationella arenorna. De ger guldglas åt Kungsbacka utan att det kostar oss en krona. För att inte tala om alla ryttare, orienterare och gymnaster som inte heller syns eller hörs, annat än i resultatlistorna. Motorsporten ska vi inte glömma, med unga stjärnor som Eddie Karlsson i trial och den ännu yngre världsstjärnan i GoCart från Kullavik, blott tioårige Rasmus Lindh, som vi kunde läsa om i veckans nummer av tidningen Land.
Oj! Det blev visst en uppräkning här. Det var inte meningen. Vi har mycket att vara stolta över. Även om flera av de uppräknade, i riksmedia brukar kallas för "Göteborgare".
Jag har ofta skrivit om den höga nivån och kommunens ovilja att använda den för att stärka varumärket. Jag vidhåller att Kungsbacka kunde göra mer av sin storlek och sina förutsättningar inom såväl kultur som idrott och näringsliv. Samtidigt förstår jag Millis, Per Ödman, Christofer Bergenblock och de andra kommunpolitikerna som nu tycks ha fått nog av Arenarallyt. Det verkar inte som dessa upphöjda idrottstoppar förstår under vilka villkor kommunerna verkar och att samhället också består av skattebetalare. Dessa drabbas i kommunala sammanhang lika hårt av en kronas skattehöjning, oavsett om det är för att täcka svallvågorna av EU:s finanskris, kvalité och volymförändringar i skola vård och omsorg, sjunkande intäkter på grund av avflyttning, högre medelålder eller stigande arbetslöshet, samtidigt som de förväntas göra stora investeringar i skolor, äldreboenden, ny infrastruktur och arenabyggen. Man bör också komma ihåg att de flesta av landets kommuner inte har 76 000 invånare att fördela skattekronan på.
Det ideella arbetet i föreningslivet och speciellt inom idrottsrörelsen är helt ovärderligt. Många argumenterar på det sättet för att rättfärdiga satsningar på dessa arenor. Tyvärr är risken stor att det är just det småskaliga föreningslivet och ungdomsverksamheten som får stå åt sidan när klubbarna, ivrigt påhejade av personer som Lagrell, uppvaktar kommunpolitiker med krav på mångmiljoninvesteringar som måste genomföras NU, eller åtminstone så länge perioden i elitsammanhangen varar. De hänvisar till sitt förbund och deras krav för att få vara med i den aktuella serien och spela matcher hemma. Av Lagrell kunde vi just höra att Fotbollsförbundet likt Moment 22, hänvisar tillbaka till föreningarna. De många ideella ledarna, ungdomar och de små lokala idrottsplatserna förtjänar också att uppmärksammas. I syfte att stärka fotbollen investerar Kungsbacka kommun i nya konstgräsplaner. Det ger bättre förutsättningar för verksamheten och på sikt lägre driftkostnader. Alla är överens om att det är bra, men ändå är det svårt att argumentera för investeringen, just för att det får svåra undanträngningseffekter i den kommunala ekonomin när investeringen ska genomföras.
Jag önskar det fanns lite större förståelse hos de ideella ledarna i bredd- och elitklubbarna för hur en kommunal ekonomi fungerar och vilka krav som ställs på vad kommuner förväntas göra inom andra områden. Vad det exempelvis betyder för framtiden att vi även har en skola och barnomsorg av hög kvalité. Att alla ungdomar inte idrottar och att det även är viktigt med äldre personers hälsa och motion.
Balanskravet på kommunerna innebär att kapital- och driftskostnader för en nybyggd hall, eller fotbollsarena ska samsas med de ordinarie kommunala utgifterna i budgeten varje år. Att det kan innebära att annan verksamhet måste stå tillbaka, såvida inte skatten ska höjas för alla.
Nu rapporterar Agenda om allvaret i Eurokrisen. Det verkar som problemen i Europas länder med underbalanserade ekonomier inte angår oss. Ingenting är mer felaktigt!
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar