söndag 15 januari 2012

El och energi engagerar alltjämt

Folkpartiledaren oroas över att Energiminister Anna-Karin Hatt på DN debatt drar igen dörren för en bred energiöverenskommelse som inkluderar, S, V och Mp. Vi har inget att vinna på det säger hon. I vart fall har vi inget att vinna på att göra en överenskommelse med Håkan Juholt. Det är väl dithän den kärnkraftsvänlige Björklund sneglar kan tro. Om jag skulle snegla åt något håll vore det åt något av-, eller åt båda de andra (V, Mp). Det finns en styrka i energiöverenskommelsen och det är att den faktiskt ger resultat. Något vi saknat i energifrågan ända sedan folkomröstningsbeslutet för mer än 30 år sedan som i sig var en följd av att Olof Palme greps av panik efter Harrisburgolyckan. I hans värld var ju något sådant så osannolikt att det var meningslöst att spekulera det.

Det är först nu vi lyckats ge långsiktiga och stabila spelregler för aktörerna. Utsikten att dessa eventuellt skulle kunna förändras, oavsett i vilken riktning, skulle föra tillbaka Sverige i ett läge där vi både har en osäkerhet kring energiförsörjningen och en vinglig väg mot de klimatmål som vi måste ställa upp för att rädda planeten.

En överenskommelse med Juholt skulle inte vara något värd, eftersom det partiet i nuläget inte ens har förmågan att göra upp internt, än mindre med trovärdighet diskutera med någon annan. (Tyckte ni inte förresten han såg väldigt solbränd ut idag, efter att ha varit ute och träffat folk i nästan en månad.) Sydsvenskans artikel jämför Björklunds vilja till uppgörelser med S om energipolitiken med den han har för sitt eget område, skolpolitiken. Träffsäkert!

Då är det mer glädjande att se flaggor med "solmärke" vaja över Umeå och andra städer längs Östersjökusten. Att tala om Bottniska viken som ett kärnkraftsfritt innanhav låter som en dröm. Finland bygger nytt i Oukolokto (20 km från Sverige) och som det påstås, säker kärnkraft, men att det skulle vara en lönsam investering är en myt. De nya finska reaktorerna har sprängt kostnadsramarna flera gånger om.

Sverige visar att det finns en annan väg,  med ett tredje ben i energiförsörjningen som består av vind- och bioenergi. Vindkraften har på 5 år vuxit från 1 Twh till nästan 6 Twh idag, utan en krona i subvention men med en fungerande stimulans i elcertifikatssystemet.

Nu ligger istället fokus på elpriser och konsumenters rättigheter. Inte heller för dessa frågor backar Anna-Karin från. På tisdag den 17 januari 12.45 - 16.00 ska jag vara med på ett allmänt möte om Elområdena som Centerpartiet i Halland ordnar i Falkenberg, Falkhallen, med representanter från Svenska kraftnät, E-on, Regeringen och Svensk Energi. Det blir en bra förberedelse för de Elprismöten jag själv ska delta i senare i februari, det första i Järfälla den 2 februari och nästa i Halmstad den 20 februari. Jag kommer vid båda tillfällen att debattera med tongivande Socialdemokrater och det ska verkligen bli spännande.

Själv förundras jag varje gång jag beger mig söderut från Kungsbacka och ser de fyra turbinerna snurra (ännu så länge bara två) från höjderna väster om Skärsjön mellan Fjärås och Gällinge. Det är ett bevis på att allting är möjligt.

Ola Johansson
Centerpartiet