Det är den sista kvällen i USA, en lång resa går mot sitt slut och alla intryck skall samlas ihop och sorteras in på olika hyllor för att plockas ner igen i den bostadspolitiska debatten, med och mot de övriga resenärerna. Från Socialdemokraterna har det varit Veronica Palm, ordförande och ledare för delegationen, samt Katarina Köhler. Från Moderaterna, Anti Avsan, Eva Bengtsson-Skogsberg och Thomas Finnborg. Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har inte varit med, men Vänsterpartiet har haft Amineh Kakabaveh och Miljöpartiets Jan Lindholm har varit med. Och förstås jag från Centerpartiet (av några kallad "lantis", eftersom jag haft en Ullaredskeps med och betalat med Agrolkortet som man får som LRF-medlem). Även om skillnader finns politiken när vi är på hemmaplan har nyfikenheten varit ungefär den samma hos var och en, när vi dag för dag har kommit längre in i det amerikanska sättet att tänka. Måhända läggs ännu en pusselbit när vi i morgon besöker Ground Zero.
Det har sprungits igen och tyvärr troligen den sista löpturen på några veckor. Foten mådde inte väl av dagens runda från området kring Ground Zero upp till 42 str. längs Västra Manhattans fina gång och cykelstråk. Efter 7 km orkade inte foten mer och nu blir det till att linka resten av tiden, precis som jag gjort idag i Brooklyn och i sällskap med den engagerade Roberta Brandes Gratz. Hon tvekar inte fem sekunder att berätta hur det varit och hur det borde ha varit och vad som sedan blivit och varför. En kvinna som har svaret på allt som har med New York City att göra. Någon gång ska jag läsa den bok hon skickat med oss. Mer om henne i ett senare inlägg.
Att jag han med att springa i morse berodde på att sovmorgon aviserats, eftersom dagens första besök på Solar One. Här har det genom bidrag och donationer skapats ett rådgivnings- och utbildningscenter kring energi- och kretsloppsfrågor. I anslutning till den solcellsklädda byggnaden vid East River finns också en park med växter och insekter som naturligt kan trivas och samverka i staden. Mest imponerande är kanske hur de arbetar med barn från förskola till highschool (5-18 år), med att lära dem varifrån elen i kontakten kommer, hur det är och hur det borde vara, samt vad de kan göra för att ta bättre vara på den energi och de resurser som finns runt omkring oss. Det finns 23 kraftverk i New Yorkområdet och alla är olje- eller naturgaseldade, samtidigt som det egentligen inte finns styrmedel att få människor att vara sparsamma med elen i sina lägenheter. De unga lär föräldrar och i slutändan skapar det en förändrad syn, så är tanken. En angränsande fråga som engagerar barnen är varifrån maten man äter i skolan kommer.
Det är säkert så att de människor vi träffat är sådana som är i framkant i det tänk som är förhärskande hemmavid. Ibland ligger de steget före och ibland är det tydligt att man arbetar i motvind. Kanske hade det varit intressant att någon gång konfronteras med en motkraft av något slag. Den finns, annars hade det inte sett ut som det gör.
 |
| Utanför Solar One på East Manhattan |
Det är eldsjälar, donationer som ger skattereduktion och ibland bidrag från staten (federalt), delstaten, eller staden som står för mycket av denna utveckling. Och när vi talar om mat och eldsjälar så är området Red Hook i Brooklyn nästa anhalt. Här finns en ”Urban farm”, det vill säga stadsodling. På en gammal asfalterad (?!) fotbollsplan (Amerikansk fotboll) ligger en grönsaks-, frukt- och blomsterodling, men räta rader av gurkor, kål och kryddor redo att skördas. Allt odlat i egenproducerad kompost från hushållsavfall som lämnats bland annat från människor som bor i området. Syftet med farmen är att sysselsätta ungdomar och ge dem verktyg att skaffa sig arbete och utbildning. Red Hook har en historia som ett av de värst utsatta områdena och det är fortfarande inte bra, men på bättringsvägen. Det 20-tal ungdomar som är engagerade får ”head, hand, heart and pocketbooks” medan de är här säger föreståndaren Ian Marvey.
Huvud hjärta, hand och plånbok – fritt översatt, lite av ett 4H-ideal. De som bor i området kan bidra med andelar genom att betala en avgift eller arbeta, beroende på vad man har råd med och en hel del pengar kommer utifrån. Något kommer in när de 45 olika produkterna säljs till lokala restauranger och marknader. Man kan nog kalla det för ett kooperativ, eller ett socialt företag. Utan svenskättade Ian's engagemang hade det kanske inte varit så mycket. Men det här betyder säkert mycket för de som får möjlighet att vara med. Framförallt får de möjlighet att få utlopp för praktiska förmågor, samtidigt som naturkunskap lärs ut på ett praktiskt sätt. Läsa, skriva och räkna genom maten som odlas. Här finns till exempel en ”pizza bed” där alla ingredienser på en pizza odlas. I ett trädgårdsland behövs mångkultur och det är en annan insikt man kan ta med sig ut i samhället.
Jag inser att detta åter blir långt och innehållsrikt, så därför ber jag att få återkomma med del 2 av den 12 september lite senare.
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar