Komplext och enkelt om vapenexport

Sedan jag förra veckan satt och såg Nya Aktuellts rapportering om den påstådda "vapenfabriken" i Saudiarabien på SVT:s internationella kanal "SVT World" och hörde Folkpartiledaren i TV göra en stor sak av sitt eget partis kamp mot "hökarna" inom Centerpartiet och Moderaterna har jag funderat på att skriva denna blogg. Man kan säga att han började som duva och slutade som pudel.

I dagens intervju (betydligt bättre) av Mats Knutsson gjorde Folkpartiledaren en halv reträtt och betonade likt den kloke och erfarne Jan Nygren (s-debattör) att det vore förödande om Sverige skulle säga upp avtalet med Saudiarabien i det här läget.

Man kan tänka och skriva mycket om detta. Jag kan kanske på senare tid uppfattas som partisk. Min arbetsgivare som jag är tjänstledig från tillhör sedan ett par månader Försvarsindustriföretaget SAAB AB genom att dotterbolaget Combitech köpt Sörman Information AB, som till hälften tidigare tillhört samma Försvarskoncern, samt varit en del av Celsius och under namnet Telub varit statligt och i blåsväder tidigare genom vissa affärer med Libyen på 70-talet.

Det har också gjort att jag i mitt arbete med att leda och genomföra arbete för Hägglunds, Bofors, Ericsson, SAAB och även Volvo, Scania, Kockums, Kvaerner, m.fl. fått någon insikt i vad det är som driver den framgångsrika Svenska försvarsindustrin, hur dess historik ser ut och vad den faktiskt betyder för övrig industri, jobben och kunskapsnivån i Sverige.

Den förträfflige partikamraten Staffan Danielsson har kommenterat detta både på sin blogg och på Centerpartiets hemsida. Det råder ingen tvivel om att Centerpartiet står bakom ingångna avtal och har för avsikt att säkra att de fullföljs. Jag tycker också det är på sin plats (utan att vara så naiv som Sven Tolgfors) att fundera över värdet av att det är just Sverige som exportera vapensystem till länder och regioner där osäkerheten och misstänksamheten är som störst, även om det är kombinerat med en, ur vår synpunkt, tveksam syn på demokrati och mänskliga rättigheter.

Det handlar ju också om så kallade sensorer, radarsystem som samverkar med ledning och verkan för att undvika stridshandlingar som orsakas av misstro och bristande information om den motstående parten. Och det går ju inte att slå i från sig det faktum att om inte vi gjorde det skulle någon annan träda in i vårt ställe. Utöver det tycker jag det kan vara väl värt att fundera över i vilken utsträckning det är vår sak att döma vad som är ett tillräckligt mått på demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi strålar av glädje över att Kina köper Volvo av Amerikanerna i Ford och att det förefaller som det är ett Kinesiskt företag som vill köpa SAAB Automobile av konkursboet - staten. Skulle vi då komma på tanken att sälja flygplan, luftvärnsrobotar och radarsystem till kommunisterna i Kina?

De som kritiserar vapenexporten kritiserar också i någon mån att vi i Sverige har framgångsrika försvarsindustrikoncerner som de nyss uppräknade. Dessa är på sina håll (Exempelvis i Örnsköldsvik) en stor arbetsgivare som också håller högskolorna sysselsatta med att förse unga med en högre teknisk utbildning. Ericsson Microwave Systems(numera SAAB) var de som räddade den civila verksamheten inom mobiltelefonisystemen under krisåren, bland annat med hjälp av pågående leveranser av radarsystem till Thailand och utsikten att i framtiden kunna göra affärer med Saudiarabien (Mjölby kallat internt).

Under sextio- och början av 70-talet påstods det att Sverige var den per capita räknat, näst starkaste försvarsmakten, efter Israel. Vi var det för att vi levde i en osäker värld, mitt i brinnande kallt krig som en neutral och alliansfri stat. Självklart måste vår försvarsmakt då vara baserad på egen materiel och vapen. Det är dessa som nu på ett framgångsrikt sätt lyckats bibehålla sin ledande position i världen, genom att fortsätta få beställningar av det Svenska försvaret och på så sätt bibehålla möjligheten att överleva på exportmarknaden.

Det är viktigt att vapenexporten ifrågasätts, men jag anser inte att den skall förenklas som den görs i nyhetsrapporteringen där man säger att 9 av 10 tycker att vi inte ska exportera vapen till diktaturer. Att ens antyda att religiositet skulle vara något som ställer till problem är tendentiöst. Varför ska man ifrågasätta att männiksor ber till Gud fem gånger om dagen?

En ökad insyn skulle förstås inte skada, tvärtom behövs det fortfarande "tvättas en del byk" som gamle Sten Andersson sade.

Ola Johansson
Centerpartiet

http://hn.se/nyheter/sverige/1.1556701-kundjakt-pa-foi-kan-ha-paverkat
http://www.gp.se/ekonomi/1.885319-di-saudierna-kopte-forsvarets-vapen

Lite besviken men nöjd och glad!

Jag lýckades inte övertyga KSAu om att vi borde delta i Earth Hour, trots att vi nu har gott om tid att förbereda oss. Visst! Man kan ifrågasätta om det har någon effekt på energiförbrukningen momentant under denna timma på kvällen den 27 mars. Samtidigt kunde man hoppas att min ord från igår att kommunen kan gå före och visa vägen för innevånarna hade gällt idag.

Just hemkommen från ett möte i Kullavik där vi i Centerpartiet rapporterade av var vi står i frågan om idrottsplatsen vid Stjärneberg, näridrottsplatsen vid Kullaviksskolan, fritidsgården och andra frågor vi har tagit till oss att driva. Vi fick många värdefulla tips med oss om vad Kullaviksborna vill vi ska driva i valet.

Det är glada och oväntade nyheter från Trollhättan. Mona Sahlins kritik mot regeringen verkar glömd och ett uppskattande ord till Jöran Hägglund och Maud Olofsson hade varit på sin plats. Hur hade det sett ut om de som S föreslog hade gått in med skattepengar i delägarskap?

S svek mot SAAB och Götaälvdalen

SAAB avvecklas, eller...Nyhetsrapporteringen från Trollhättan är dyster. En bra bil, Svensk, historisk, och en viktig exportvara. Bilndustriklustret i Västsverige med Volvoföretagen och SAAB blir fattigare och behöver injektioner för att klara sig.
Minns när SAAB senast var i svårigheter. Det var oklart var bilarna, Opel och Saab, skulle tillverkas, Russelsheim eller Trollhättan? Den dåvarande S-regeringen utlovade upprustning av Riksväg 45 för att blidka GM och stärka Trollhättans ställning. Ett tomt löfte skulle det visa sig. Löftet förblev ofinansierat tills Alliansen tillträdde 2006. Då kom pengarna som säkrade både väg och järnväg. Nu pågår bygget och det är ödets ironi att SAAB läggs ner nu när 45-an snart är klar.
Under alla förhållande är det viktigt för Trollhättan och övriga kommuner i Götaälvdalen att det finns en infrastruktur med kommunikationer som ökar attraktionskraften och ger förutsättningar för pendling. Det underlättar för företag som ska etablera sig för att ta tillvara det industrikunnande som finns i Trollhättan, Lilla Edet Vändersborg och Uddevalla. Socialdemokraternas enda anklagelse mot Maud Olofsson är att skrotningspremien borde höjts och Miljöbilsrabatten borde funnits kvar. Undrar vad som i slutändan visar sig vara det värdefullaste bidraget för att säkerställa jobben. Tomma S-löften eller Åsa Torstenssons infrastruktursatsningar?