Komplext och enkelt om vapenexport

Sedan jag förra veckan satt och såg Nya Aktuellts rapportering om den påstådda "vapenfabriken" i Saudiarabien på SVT:s internationella kanal "SVT World" och hörde Folkpartiledaren i TV göra en stor sak av sitt eget partis kamp mot "hökarna" inom Centerpartiet och Moderaterna har jag funderat på att skriva denna blogg. Man kan säga att han började som duva och slutade som pudel.

I dagens intervju (betydligt bättre) av Mats Knutsson gjorde Folkpartiledaren en halv reträtt och betonade likt den kloke och erfarne Jan Nygren (s-debattör) att det vore förödande om Sverige skulle säga upp avtalet med Saudiarabien i det här läget.

Man kan tänka och skriva mycket om detta. Jag kan kanske på senare tid uppfattas som partisk. Min arbetsgivare som jag är tjänstledig från tillhör sedan ett par månader Försvarsindustriföretaget SAAB AB genom att dotterbolaget Combitech köpt Sörman Information AB, som till hälften tidigare tillhört samma Försvarskoncern, samt varit en del av Celsius och under namnet Telub varit statligt och i blåsväder tidigare genom vissa affärer med Libyen på 70-talet.

Det har också gjort att jag i mitt arbete med att leda och genomföra arbete för Hägglunds, Bofors, Ericsson, SAAB och även Volvo, Scania, Kockums, Kvaerner, m.fl. fått någon insikt i vad det är som driver den framgångsrika Svenska försvarsindustrin, hur dess historik ser ut och vad den faktiskt betyder för övrig industri, jobben och kunskapsnivån i Sverige.

Den förträfflige partikamraten Staffan Danielsson har kommenterat detta både på sin blogg och på Centerpartiets hemsida. Det råder ingen tvivel om att Centerpartiet står bakom ingångna avtal och har för avsikt att säkra att de fullföljs. Jag tycker också det är på sin plats (utan att vara så naiv som Sven Tolgfors) att fundera över värdet av att det är just Sverige som exportera vapensystem till länder och regioner där osäkerheten och misstänksamheten är som störst, även om det är kombinerat med en, ur vår synpunkt, tveksam syn på demokrati och mänskliga rättigheter.

Det handlar ju också om så kallade sensorer, radarsystem som samverkar med ledning och verkan för att undvika stridshandlingar som orsakas av misstro och bristande information om den motstående parten. Och det går ju inte att slå i från sig det faktum att om inte vi gjorde det skulle någon annan träda in i vårt ställe. Utöver det tycker jag det kan vara väl värt att fundera över i vilken utsträckning det är vår sak att döma vad som är ett tillräckligt mått på demokrati och mänskliga rättigheter.

Vi strålar av glädje över att Kina köper Volvo av Amerikanerna i Ford och att det förefaller som det är ett Kinesiskt företag som vill köpa SAAB Automobile av konkursboet - staten. Skulle vi då komma på tanken att sälja flygplan, luftvärnsrobotar och radarsystem till kommunisterna i Kina?

De som kritiserar vapenexporten kritiserar också i någon mån att vi i Sverige har framgångsrika försvarsindustrikoncerner som de nyss uppräknade. Dessa är på sina håll (Exempelvis i Örnsköldsvik) en stor arbetsgivare som också håller högskolorna sysselsatta med att förse unga med en högre teknisk utbildning. Ericsson Microwave Systems(numera SAAB) var de som räddade den civila verksamheten inom mobiltelefonisystemen under krisåren, bland annat med hjälp av pågående leveranser av radarsystem till Thailand och utsikten att i framtiden kunna göra affärer med Saudiarabien (Mjölby kallat internt).

Under sextio- och början av 70-talet påstods det att Sverige var den per capita räknat, näst starkaste försvarsmakten, efter Israel. Vi var det för att vi levde i en osäker värld, mitt i brinnande kallt krig som en neutral och alliansfri stat. Självklart måste vår försvarsmakt då vara baserad på egen materiel och vapen. Det är dessa som nu på ett framgångsrikt sätt lyckats bibehålla sin ledande position i världen, genom att fortsätta få beställningar av det Svenska försvaret och på så sätt bibehålla möjligheten att överleva på exportmarknaden.

Det är viktigt att vapenexporten ifrågasätts, men jag anser inte att den skall förenklas som den görs i nyhetsrapporteringen där man säger att 9 av 10 tycker att vi inte ska exportera vapen till diktaturer. Att ens antyda att religiositet skulle vara något som ställer till problem är tendentiöst. Varför ska man ifrågasätta att männiksor ber till Gud fem gånger om dagen?

En ökad insyn skulle förstås inte skada, tvärtom behövs det fortfarande "tvättas en del byk" som gamle Sten Andersson sade.

Ola Johansson
Centerpartiet

http://hn.se/nyheter/sverige/1.1556701-kundjakt-pa-foi-kan-ha-paverkat
http://www.gp.se/ekonomi/1.885319-di-saudierna-kopte-forsvarets-vapen

Aktuell debatt om SAAB:s konkurs och Regeringens ansvar

Kära bloggläsare: Ikväll bestämde jag mig sent för att hoppa in som sist anmälde talare i debatten om budget för Näringspolitiken, NU1. Jag bestämde mig sent eftersom jag hörde S-debattörer försöka ta poänger på att det just idag förefaller ha hänt dramatiska saker kring SAAB:s möjligheter att överleva som bilmärke. Isället för att dessa ska löna sig valde jag att ägna hela mitt anförande åt att tala fordonsindustri. Jag fick upp Socialdemokraten Börje Wstlund i repliksskifte och kände att jag kunde ta god hand även om det. Bestäm själva. Inläggen finns att se på Riksdagens webb-tv arkiv strax.

"Jag valde att hoppa in i den här debatten efter Börje Westlunds utläggningar om SAAB. Jag känner att frågor som rör fordonsindustrin triggar mig. Jag har varit verksam i Svensk fordonsindustri i 25 år och den dagen detta värv är över räknar jag med att kunna träda åter i tjänst som säljare och utvecklare av tekniska och systemtjänster till en livskraftig, men alltmer global fordonsindustri som ligger långt framme även miljömässigt, förutsatt att inte politikerna slår undan benen för transporter på hjul i vårt eget land.

När det gäller SAAB så tror jag det är få utanför en mycket trång krets som vet vilka hot som funnits och vilka möjligheter som nu återstår när det gäller att rädda bolaget och arbetstillfällena. Trots Börje Westlunds försök kan vi känna oss helt trygga i att regeringen i samverkan med duktiga regionpolitiker (partikamrater till Börje W) gjort och gör det som är möjligt för att ta tillvara den gnutta hopp som ändå synts i denna långa mörka tunnel.

Vi lider självklart med de anställda och förundras över alla turer, som alltsammans i slutändan stod och föll med ett principbeslut från det mäktiga bilföretaget GM:s ledning. Världens näst största biltillverkare med 4 amerikanska märken 2 europeiska och 2 asiatiska.

Jag erinrar mig hur det var under de år då Sveriges statsminister hette Göran och vars Näringsminister vi glömt namnet på. Frågan var då var den nya europeiska Chevroletmodellen skulle tillverkas. I Trollhättan eller Russelsheim?

Mot löften att satsa på Riksväg 45 och bättre kommunikationer i Göta Älvdalen fick Trollhättefabriken leva vidare. Men det var först sedan Alliansen tillträdde som man insåg att löftena helt och hållet sakande ekonomisk täckning för det utställda löftet. Därför är det ett ödets ironi att vi nu när Bana Väg i Väst i princip är klart ser vad som dessvärre verkar vara slutet på eran SAAB Automobile i Trollhättan.

Vi ser slutet för SAAB, men knappast slutet för fordonsindustrin i Västsverige. Tack vare att vi nu genomfört satsningen på infrastruktur ser vi nu möjlighet för de personer som bor och arbetar i trestad att hitta arbeten och för företag att etablera sig där industritraditionen och arbetskraften finns.

Istället för att klaga på Annie Lööf borde Börje Westlund funder över hans eget partis olika utspel kring SAAB. Att staten skulle gå in och i praktiken köpa bilföretaget utan att veta något om dess framtid och förutsättning att överleva.

Nej herr talman med facit i hand vet vi att det inte hade varit en bra lösning. Därför är det svårt att finna någon trovärdighet i den kritik som S nu passar på att framföra denna dag."