Svajig Löfvenstart riskerar Sveriges anseende

Så är mandatperioden igång på allvar. Med förtjust och samtidigt bekymrad förundran, följer vi Löfven-regeringens svajiga start och undrar hur och när det hela kommer att sluta. Försök att skilja på sak och person är mitt mantra, men hur lätt är det när det gång på gång visar sig att personerna inte förmår göra sin sak rättvisa. Var och en måste ta ansvar för sitt och just nu är det motioner, interpellationer i stort och smått som gäller för oss i Centerpartiet som valt att gå i en aktiv, granskande och konstruktiv opposition.

Fokus på opposition

Mitt eget ansvar har utökats och breddats. Det är fullt fokus på bostadspolitiken som gäller, speciellt nu när jag i princip är ensam kvar bland folkvalda på riksnivå att behärska ett politikområde som ensamt är avgörande för att hela landet ska växa, för miljön och för hur man åstadkommer en rörlig och växande arbetsmarknad. Nämligen, hur, var och i vilken omfattning vi bygger och investerar i bostäder.

Ubåtsjakt

Som ersättare i Utrikesutskottet och Centerpartiets delegat i Nordiska Rådet har jag de senaste veckorna fått känna på hetluften, men utan att lämna landet. När vattnen hemsöks av främmande undervattensverksamhet råkade jag och de övriga C-ledamöterna vara alldeles i närheten. Vårt inledande internat var förlagt till Nynäshamns havsbad. Därutanför bedrevs intensiv spaning till i onsdag-torsdag förra veckan. Under tisdagen återvände jag till huvudstaden för att genast få information av ÖB om vad det tror sig veta om vad som pågått.

Nordiska rådet

Veckan som gick var det NordiskaRådets 66:e session i Sveriges Riksdag. Från alla Nordens Parlament, Norge, Danmark, Island, Sverige och Finland, samt de självstyrande områdena Färöarna, Åland och Grönland fanns delegater och representanter. Sammanlagt ett 60-tal och ungefär lika många tjänstemän överlade under tre dagar om gränshindersfrågor, gemensam möjligheter, utmaningar från talarstolar och sammanträdesrum.

Utskottsvald

Jag deltog den här gången i Näringsutskottet och tog därför tillfället i akt att sätta fokus på behovet av gemensamma och harmoniserade byggregler. Mitt enda anförande från talarstolen kunde ses på SVT och går att ta del av i efterhand. Tror det landat väl och jag kommer att fortsätta verka för att vi kan få en gemensam Nordisk byggmarknad där det blir möjligt att utveckla hållbara lösningar, träbyggnad och industriell produktion av passivhus. Vad jag sade i den debatten går att läsa på vår partigrupp - Mittengruppens hemsida.

Under 2015 blir jag invald i Medborgar- och konsumentutskottet. Det skedde på egen begäran, eftersom just konsumentfrågor är en stor del av det vi arbetar med i Riksdagens Civilutskott. Det kommer att ta mycket tid, samtidigt som det i Norden finns stora möjligheter att skaffa sig ett nätverk och nosa på området försvar- och säkerhetspolitik, global utveckling, etc. Störst intryck gjorde Thorvald Stoltenberg som gästade rådet.

Erkännandet av Palestina

Något som diskuterades livligt dessa dagar var regeringens besked att de under torsdagen skulle besluta att erkänna staten Palestina. Mellanösternkonflikten är något man har vuxit upp med, utan att ha någon direktkontakt, annat än genom vänner och bekanta på båda sidor.

Centerpartiet har varit ensamma i Alliansen att uttala att staten Palestina ska erkännas. Jag har själv skrivit tillsammans med Kerstin Lundgren (den person jag nu blivit ersättare för i utrikespolitiska frågor i Riksdagen) om det, om kriget i Gaza och bosättningspolitiken. Men det är inte lätt att uttala stöd för regeringens beslut nu, eftersom de hanterat frågan med en sådan ovarsamhet och med brist på respekt för parterna i konflikten, för övriga partier i riksdagen och för EU. Att Israel nu kallat hem ambassadören är kanske inte så förvånande. Möjligen hade reaktionen inte varit så kraftig om regeringen tagit sig tid att informera Israel genom deras ambassadör och förankrat beslutet i vår egen utrikesnämnd, informerat våra egna ambassadörer, etc. På något sätt måste Israel reagera, men den här kraftiga reaktionen hade kunnat undvikas. Nu får vi se vad som sker. Förhoppningsvis kan det bidra till fredsförhandlingarna om fler stater följer Sveriges exempel. I värsta fall händer ingenting, förutom att Sverige och vår nuvarande regering förlorar sitt anseende, såväl i Mellanöstern, i EU och resten av världen.

Ola Johansson

Centerpartiet

 

 

 

Vandrande fisk och kärnkraft så in i Norden

Kommande vecka blir den sista Riksdagsveckan och avslutas redan på onsdag då den sista voteringen är klockan 16.00. Innan dess är det ett stort antal ärenden som skall debatteras och redan på måndagen kommer jag att vara aktiv i kammarens talarstol.

”Nära-nollenergibyggnader” och "Insatser för vandrande fisk” blir de stora diskussionsämnena där jag för Centerpartiets talan som ledamot i Civilutskottet. För några månader sedan diskuterades också Kärnkraftens subventioner i en av Civilutskottets debatter, men då som en fråga som handlade om preskriptionstid för personskador och sjukdomar orsakade av en kärnkraftsolycka och nivån på de ekonomiska säkerheter som ska ställas av kraftföretagen innan de tar en ny reaktor i drift, samt hur ansvaret skall kunna utkrävas om och när en olycka inträffar. Den här gången är det Näringsutskottets ledamöter som ska diskutera och eftersom jag ändå åker till huvudstaden så lovade jag att delta. Det finns ett intresse från framförallt Miljöpartiet att få det att framstå som vi i Centerpartiet har gett upp ambitionen att inte subventionera kärnraft, genom att inte föreslå ett i praktiken obegränsat skadeståndsansvar.

De vill göra en symbolfråga av någonting som det i praktiken är omöjligt att stifta lagar om och besluta, nämligen den gränslösa, oändliga och bottenlösa katastrofen, så som vi har upplevt den i Fukushima och Tjernobyl. Även om ingen vill att en kärnkraftsolycka ska ske här, så kan vi konstatera att det redan hänt och det flera gånger, - som vi känner till. Troligen vid ett flertal ytterligare tillfällen som vi aldrig har fått reda på. Vad händer? Hur omfattande blir skadorna omedelbart och på sikt? Vem ska ta ansvar och vem ska betala, för vad och på vilket sätt? Det är stora frågor. Det kommer att krävas god pedagogik för att förklara att det måste sättas gränser även för det som är gränslöst.

Lite senare på måndagen har Civilutskottet debatt om ”Insatser för vandrande fisk”. Det handlar om hur vi ska se till att vattenkraftsägarna ser till så vandringsvägar för fisk i form av exempelvis laxtrappor säkerställs. Frågan är större än så eftersom Regeringen på intitiativ från vår Miljöminister Lena Ek, har beslutat tillsätta en utredning som ska se över all lagstiftning som reglerar vattenverksamhet och då handlar det inte enbart om vattenkraft, utan även om dikning och dränering. Både den och vattenkraften hör till vår tidiga industrialisering och rationalisering av jordbruket, som ledde till att vår nation utvecklades, vi kunde få stopp på emigrationen och försörja vår egen befolkning med mat och ökad välfärd. Stor miljöpåverkan blev det ju förstås, men också mycket utveckling, sett i ett längre perspektiv. Nu ska vi se över alla lagar, det vill säga även 1918 års vattenlag. Vi ska också utreda om vi behöver göra mera skydda våra nationalälvar med hjälp av Miljöbalkens 4 kap 6 §.

EU har beslutat om ett direktiv som säger att alla medlemsstater senast 2021 ska ha en handlingsplan och fastställa en definition av nära-nollenergibyggnader, populärt kallat passivhus. Det är glädjande att regeringen nu vill skärpa kraven. Det är nog viktigt innan man fastslår nya byggregler, reder ut begreppen. I första hand måste vi se till att det nationella miljömålet att minska energiförbrukningen får vara vägledande och att vi ställer om till ett minskat beroende av fossil energi för uppvärmning, el och transporter. På måndag kväll vet vi hur det har gått och veckans sista dagar ar gått åt till förberedelser, med några avbrott. Konstaterar att jag aldrig förut haft så mycket att göra i debatter en enda dag.

Ett av dagesns avbrott var för att i Riksdagens frågestund efterlysa svar på vad Lena Ek tänker göra för att få bort det hormonstörande ämnet Bisfenol A från markanden. Ämnet finns i flaskor och brukar för livsmedel, i färger, lim och i kasssakvitton (?!), m.m. Idag ställde jag frågan till Lena som gav ett bra svar på min följdfråga som ni kan se och höra på Riksdagens hemsida.

Nu är det förberedelser för Nordiskt samrbete som gäller. I morgon bitti bär det av till Grans kommun, några mil norr om Oslo. Där ordnar Föreningen Norden ett så kallat fyrkantsmöte, där jag deltar både i egenskap av riksdagsledamot, men också som tidigare kommunföreträdare från Kungsbacka. Gransatsar på Pilgrimsleden, samma led som passerar Kungsbacka och Halland till St. Olofs gravkyrka i Nidaros (Trondheim). På seminariet i Gran kommer jag att berätta om det väldigt omfattande Nordiska samarbetet som finns i Nordiska Rådet, i EU och mellan regeringar och parlament i de respektive länderna. Det finns mycket att lära och mycket att berätta om, säkert även sedan vi kommer hem på söndag kväll.

Idag blev jag även intervjuad av lokalradion om vad jag tror kommer att hända när och om utredningen om Rättspsykiatri kommer att bli verklighet. Verkar inte som intervjun sändes, men de kanske återkommer.

Ola Johansson
Centerpartiet