Vandrande fisk och kärnkraft så in i Norden

Kommande vecka blir den sista Riksdagsveckan och avslutas redan på onsdag då den sista voteringen är klockan 16.00. Innan dess är det ett stort antal ärenden som skall debatteras och redan på måndagen kommer jag att vara aktiv i kammarens talarstol.

”Nära-nollenergibyggnader” och "Insatser för vandrande fisk” blir de stora diskussionsämnena där jag för Centerpartiets talan som ledamot i Civilutskottet. För några månader sedan diskuterades också Kärnkraftens subventioner i en av Civilutskottets debatter, men då som en fråga som handlade om preskriptionstid för personskador och sjukdomar orsakade av en kärnkraftsolycka och nivån på de ekonomiska säkerheter som ska ställas av kraftföretagen innan de tar en ny reaktor i drift, samt hur ansvaret skall kunna utkrävas om och när en olycka inträffar. Den här gången är det Näringsutskottets ledamöter som ska diskutera och eftersom jag ändå åker till huvudstaden så lovade jag att delta. Det finns ett intresse från framförallt Miljöpartiet att få det att framstå som vi i Centerpartiet har gett upp ambitionen att inte subventionera kärnraft, genom att inte föreslå ett i praktiken obegränsat skadeståndsansvar.

De vill göra en symbolfråga av någonting som det i praktiken är omöjligt att stifta lagar om och besluta, nämligen den gränslösa, oändliga och bottenlösa katastrofen, så som vi har upplevt den i Fukushima och Tjernobyl. Även om ingen vill att en kärnkraftsolycka ska ske här, så kan vi konstatera att det redan hänt och det flera gånger, - som vi känner till. Troligen vid ett flertal ytterligare tillfällen som vi aldrig har fått reda på. Vad händer? Hur omfattande blir skadorna omedelbart och på sikt? Vem ska ta ansvar och vem ska betala, för vad och på vilket sätt? Det är stora frågor. Det kommer att krävas god pedagogik för att förklara att det måste sättas gränser även för det som är gränslöst.

Lite senare på måndagen har Civilutskottet debatt om ”Insatser för vandrande fisk”. Det handlar om hur vi ska se till att vattenkraftsägarna ser till så vandringsvägar för fisk i form av exempelvis laxtrappor säkerställs. Frågan är större än så eftersom Regeringen på intitiativ från vår Miljöminister Lena Ek, har beslutat tillsätta en utredning som ska se över all lagstiftning som reglerar vattenverksamhet och då handlar det inte enbart om vattenkraft, utan även om dikning och dränering. Både den och vattenkraften hör till vår tidiga industrialisering och rationalisering av jordbruket, som ledde till att vår nation utvecklades, vi kunde få stopp på emigrationen och försörja vår egen befolkning med mat och ökad välfärd. Stor miljöpåverkan blev det ju förstås, men också mycket utveckling, sett i ett längre perspektiv. Nu ska vi se över alla lagar, det vill säga även 1918 års vattenlag. Vi ska också utreda om vi behöver göra mera skydda våra nationalälvar med hjälp av Miljöbalkens 4 kap 6 §.

EU har beslutat om ett direktiv som säger att alla medlemsstater senast 2021 ska ha en handlingsplan och fastställa en definition av nära-nollenergibyggnader, populärt kallat passivhus. Det är glädjande att regeringen nu vill skärpa kraven. Det är nog viktigt innan man fastslår nya byggregler, reder ut begreppen. I första hand måste vi se till att det nationella miljömålet att minska energiförbrukningen får vara vägledande och att vi ställer om till ett minskat beroende av fossil energi för uppvärmning, el och transporter. På måndag kväll vet vi hur det har gått och veckans sista dagar ar gått åt till förberedelser, med några avbrott. Konstaterar att jag aldrig förut haft så mycket att göra i debatter en enda dag.

Ett av dagesns avbrott var för att i Riksdagens frågestund efterlysa svar på vad Lena Ek tänker göra för att få bort det hormonstörande ämnet Bisfenol A från markanden. Ämnet finns i flaskor och brukar för livsmedel, i färger, lim och i kasssakvitton (?!), m.m. Idag ställde jag frågan till Lena som gav ett bra svar på min följdfråga som ni kan se och höra på Riksdagens hemsida.

Nu är det förberedelser för Nordiskt samrbete som gäller. I morgon bitti bär det av till Grans kommun, några mil norr om Oslo. Där ordnar Föreningen Norden ett så kallat fyrkantsmöte, där jag deltar både i egenskap av riksdagsledamot, men också som tidigare kommunföreträdare från Kungsbacka. Gransatsar på Pilgrimsleden, samma led som passerar Kungsbacka och Halland till St. Olofs gravkyrka i Nidaros (Trondheim). På seminariet i Gran kommer jag att berätta om det väldigt omfattande Nordiska samarbetet som finns i Nordiska Rådet, i EU och mellan regeringar och parlament i de respektive länderna. Det finns mycket att lära och mycket att berätta om, säkert även sedan vi kommer hem på söndag kväll.

Idag blev jag även intervjuad av lokalradion om vad jag tror kommer att hända när och om utredningen om Rättspsykiatri kommer att bli verklighet. Verkar inte som intervjun sändes, men de kanske återkommer.

Ola Johansson
Centerpartiet

Höj blicken - Glöm inte Norden, Kungsbacka!

Nordiskt vänortsutbyte mellan kommuner i Sverige, Norge, Danmark och Finland sträcker sig långt tillbaka. Föreningen Norden bildades redan 1919. De olika lokalavdelningara, som tidigare ofta hade sin motsvarighet i våra småkommuner bidrog till att knyta människor närmare varann i tider av krig, fattigdom och återuppbyggnad. Detta kan de äldre medlemmar som ännu lever vittna om. På den tiden och egentligen ända tills för något år sedan, förväntades det att kommunens ledande politiker engagerade sig i de vänortsmöten som flyttade runt mellan de fyra länderna i så kallade "fyrkantsmöten". Som värdar för ett sådant har det varit självklart att kommunen öppnar sina dörrar och visar den gästfrihet som historien och normal artighet påbjuder. Jag själv, Kenneth Nilsson (Fp) och självklart även Ulf Persson (C) engagerade sig starkt i det Nordiska samarbetet och har deltagit i många sådana träffar. Det är värdefullt att som kommunpolitiker ges möjlighet att med stöd av de båda lokalföreningarna, av Riksorganisationen, Norra Halland och Fjärås-Löftadalen, lära känna kollegor i sex andra nordiska fullmäktigeförsamlingar och se exempel på hur de löser välfärdsfrågor, arbetar med kvalitetsutveckling, hållbar energi, livsmedel, återvinning, etc.

Ännu idag gäller beslutet att Föreningen Nordens båda lokalavdelningar har kommunens uppdrag att vidmakthålla kontakterna med vänorterna. Trots det har Kulturnämnden tagit bort anslaget till de båda föreningarna. I praktiken innebär det att nämnden utan att fråga Kommunstyrelsen, förekommer den förhoppningsvis seriösa analys som kommunledningen kommer att göra. De (Kulturnämnden) väljer att dra undan stödet, utan att lyfta av föreningarna uppgiften. I en artikel i Kungsbacka Posten redogörs för vad vänorterna heter i de Nordiska länderna. Det framgår inte av artikeln att i Danmark, sedan de genomförde sin kommunreform för några år sedan, flera av dessa småkommuner gått samman och bildat större enheter. Att som det påstås  vi har att göra med för små kommuner för att det skall vara intressant stämmer således inte fullt ut. Våra "vänorter" i Danmark är Favrskov (Midtjylland) och Vesthimmerland (Nordjylland) är fullt jämförbara med Kungsbacka vad avser befoklningsstorlek. De orter om benämns vänorter är inget annat än byar och församlingar och är självklart ingenting Kungsbacka som kommun behöver engagera sig i.

I en skrivelse till Kommunstyrelsen Arbetsutskott i juli 2010 redogör jag för läget. Kommunen Hadsten-Hinnerup ingår i den större kommunen Favrskov, vilken har över 45 000 invånare och en geografisk närhet till storstaden Aalborg. De har exakt samma utmaningar som Kungsbacka i form av befolkningstillväxt och arbetspendling. De skulle fungera som en utmärkt benchmarkingpartner till oss för lång tid framåt. Som representant för Kungsbacka har jag gjort vad jag kunnat för att sälja in idén om ett partnerskap till de politiska ledarna i Favrskov. De har gjort en liknande översyn av sitt vänortssamarbete efter sin kommunsammanslagning. Det ledde till att man sade upp vänortsavtalen med alla Nordiska vänorter. Alla utom Kungsbacka!!

Intresset att vara partners med Kungsbacka är stort även på andra håll. I Nannestad i Norge valde kommunens ledande politiker och tjänstemän att besöka Kungsbacka för att informera sig om hur de kan förbättra sitt kvalitetsarbete, eftersom de läst på vår hemsida om det. När Kungsbacka nu berörs av ett Leaderprojekt där den gamla pilgrimsleden till Nidaros som passerar över Gällinge, Fjärås Bräcka och även inkluderar den medeltida borgen vid Hanhalsholme, vore det naturligt att söka kontakt med Gran i Norge som redan förut varit framgångsrika i att lyfta fram sin del av samma pilgrimsled och de historiska platser som finns. Sommaren fyrkantsmöte är förresten i Gran, mellan Oslo och Lillehammer och jag undrar hur kommunens politiker ställer sig till den inbjudan de lär ha fått i god tid.

Staden Sternberk i Tjeckien väntar ännu på något livstecken, liksom staden Königswinter i Tyskland. Larry Söder (Kd) har representerat Kungsbacka och möt deras respektive vänorter i Storbrittannien, Polen och Tyskland. Larry vittnar om hur skamligt det känns när att vårt intresse är så svagt för internationellt utbyte, jämfört med hur uppskattat det är hos våra respektive vänorter att vi finns med. Flera skolor, båda kommunala gymnasier, Varla, Kullavik och Torås har goda erfarenheter av elev- och lärarutbyten som ett sätt att engagera sig i gränsöverskridande möten. Något som jag vet att eleverna har gädje av hela livet.

Nåväl, jag skall väl inte klaga, utan hoppas på att navelskådandets tid nu är över och att Kungsbacka förstår att vi i det skede vi nu befinner oss har glädje och nytta över ett samarbete över de nationella gränserna. Jag gläder mig åt att samarbetet med Drakensteins kommun utanför Kapstaden som baseras på ICLD stöd tycks utvecklas positivt. Vill någon prata med mig om detta är ni välkomna att höra av er. I morgon reser jag till Osla med Civilutskottet för att studera bostadspolitik och byggande. Tur att Sverige som nation har ett intresse av att följa utvecklingen hos våra grannar.

Ola Johansson
Centerpartiet