Krig eller fred - To my friends in Georgia

I oktober var jag i Tblisi för att övervaka presidentvalet, tillsammans med riksdagskollegor från Sverige och andra länder i OSCE. Att besöka ett så främmande land var en upplevelse och som politiker komma i kontakt med debatten och demokratin i ett land vars politiska tradition och historia är så olik vår är en upplevelse jag alltid kommer att minnas. Så sent som 2008 var det lilla landet Georgien (en tidigare Sovjetrepublik) i krig med Ryssland. Valet hade flera kandidater och samtliga avkrävdes besked om sin hållning till väst och självklart till Ryssland.

Tack vare att jag själv som kommunpolitiker hemma i Kungsbacka varit aktiv i det lilla internationella utbytet, hade jag lärt känna systrarna Bibileishvili och under min vistelse visade de mig staden och berättade om livet, hur de organiserar sig för att stödja utvecklingen för barn med funktionshinder. Jag håller kontakten med dem båda via Facebook och även med vår tolk Tamouna som jobbar med internationella relationer i ett energibolag.



My friend Guna Bibileishvili

Med denna långa inledning som är en parallell med den ororoande utvecklingen i Ukraina, vill jag berätta hur jag på nära håll upplevt ett folks djupa önskan att skapa ett demokratiskt, rättssäkert och öppet samhälle i en stat som kan närma sig EU, söka medlemskap i NATO, utan att stöta sig med sin mäktiga granne i Norr, Ryssland.

Sydossetien och Abchazien, två provinser i Georgien är ännu under rysk kontroll. Valet, som efter vad jag och de andra observatörerna kunde bedöma, var rättvist och fritt från fusk, kunde inte genomföras i hela landet. De Ryska ockupanterna hindrade invånarna där från att lämna området för att delta och några vallokaler öppnade inte i utbrytarprovinserna.

En kandidat, den uttalat pro-ryska, förlorade, medan valet vanns av premiärministerns kandidat. Mycket kan sägas om den politiska kulturen, partiernas organsiering och sättet de möter väljarna. Det tar decennier att bygga upp en fungerande demokrati, men den kan raseras på ett par år. Samma sak är det med freden och stabiliteten i Europa. Jag är orolig över att Georgiernas dröm som manifesterades i det sätt de genomförde valet på aldrig blir verklighet i Ukraina och att vi i värsta fall får se en utveckling där även Georgierna tvingas anpassa sig till Ryssland och åter sluta sig för omvärlden och släcka människors drömmar om frihet.

Jag oroas också över att man menar att Sveriges försvar inte är rustat för konflikter som denna. Jag har läst en del om upptakten inför första världskriget och hur länderna i Europa rustat och byggt upp motsättningar och misstänksamhet mot varann, så att ett krig till slut blev oundvikligt. Upprustning kan aldrig vara vägen till fred.

Ola Johansson
Centerpartiet

Georgiskt val och jämställdhet

Att ta bilder var tillåtet, men olämpligt.
Här var det ingen röstande i lokalen.

Den 27 oktober - i söndags, valdes en ny president av det Georgiska folket. Landet är stort som Götaland och har 4,5 miljoner invånare. Det gränsar till Turkiet, Ryssland Armenien och Azerbaijan. Med den historien landet har är ett transparent, fritt och demokratiskt val inte en självklarhet. Visst kan man ha synpunkter på de politiska partierna och makthavarna i ett land som håller på att forma en egen demokratisk-politisk kultur, bara ett par decennier efter de var en Sovjetstat och som så sent som 2008 var i krig med sin mäktiga granne i norr. Abschasien och Syd Ostetien är ockuperade av Ryssland och anses vara "självständiga - autonoma" omgärdade som de är av taggtråd och vakttorn. Även om invånarna där är Georgiska medborgare är det Ryssarna som bestämmer om de får passera gränsen och rösta.

Det märks i Tblisi att det samtidigt är en pulserande storstad, som det är en gammal stad, med en stolt och synlig historia. Ingen historieundervisning här, men maten och vinet kan verkligen rekommenderas.

Som en liten extra förberedelse fick jag ett samtal med Birgitta Olsson i Kungsbacka, som är filmkonsulent på Region Halland och som medan jag var kommunalråd, lät mig träffa systrarna Maia och Guna Bibieshvili. Det korta mötet med dem i Stadshuset för fyra år sedan var tillräckligt för att återknyta den kontakten och få en initierad guidning, av kultur och sevärdheter, samt en trevlig kväll med besök i den gigantiska nybyggda katedralen och god mat. 

Ola på Georgiska

Uppdraget var att som en av sju Svenska representanter i en grupp observatörer från OSCE-PA finnas på plats under valdagen och övervaka procedurerna och därefter rapportera. Det är många internationella organisationer som är med och dessutom är det en massiv övervakning inom landet. Vallokalerna var överbefolkade av övervakare från de största partierna. Något som kunde orsaka problem i vissa moment av räkningsproceduren. Tack vare komplexa, men tydliga regler och instruktioner samt ett gott (snudd på handfast) ledarskap av ordförande i de lokala valkommittéerna gick det till slut att räkna, dokumentera och informera alla berörda om resultatet.

Trots att det inte var uppgiften så handlade mycket av förberedelserna om att sätta sig in i politiken, detta för att förstå varför det var viktigt att visa upp ett rätttvist val och ett resultat som inte manipulerats för omvärlden. Landet vill med i både EU och Nato. Erfarenheterna av tidigare presidenter är att de är väldigt populära först för att sedan med åren bli alltmer despotiska och benägna att låta sig korrumperas. Den nye premiärministern är lika populär som han är förmögen. Oligarken Bidzina Ivanishvili http://www.tabula.ge/en/story/76448-bidzina-ivanishvili-it-will-be-very-good-if-i-influence-government har sagt att han kommer att dra sig tillbaka snarast efter presidentvalet, men ingen är förvånad om han fortfarande kommer att kunna påverka sin ännu inte utpekade efterträdare, på samma sätt som han styrt den man som nu med 62 procent av rösterna valdes till president på fem år. 

Kampanjarbete ?!

Bara någon vecka innan valet deklarerade Giorgi Margvelashvili att han inte hade för avsikt att ställa upp om det blev en andra omgång, medan premiärministern menade att allting under 60% skulle uppfattas som en förolämpning mot partiet. Många uppfattade det som ett förtäckt hot och en uppmaning att "fixa" det åt den ledande koalitionen Den Georgiska Drömmen och dess ledare. Hur det förhöll sig med detta var det många som undrade när vi gavs tillfälle att lyssna och ställa frågor till de fem främsta kandidaterna. Den intrikata fråga jag ställde till den blivande presidenten handlade om detta. 

Andra fascinerande uttalanden har gjorts, som exempelvis från den enda kvinnan bland toppkandidaterna (3 av totalt 23 som deltog i valet), Nino Burjanadze. Hon var övertygad att om inte hon segrade så beror det på att andra har fuskat. Hon fick 10 procent och slutade trea efter det tidigare regeringspartiet UNM:s Davit Bakradze. Det parti som den förre och starkt ifrågasatte premiärministern Schakasvili tillhör. Valresultatet kan ses här: http://www.tabula.ge/en/elections

Rapporten, den preliminära, finns att läsa på OSCE ODIR:s hemsida http://www.osce.org/odihr/elections/107512.

Soares i dagen GöteborgsPosten - kan hålla med!

Det finns också ett uttalande i Göteborgsposten från den specielle koordinatorn, Portugisen João Soares som också hörde till dem som ledde våra förberedande möten under fredagen och lördagen, samt den korta genomgången på måndagsmorgonen. Många hade konstaterat att det var 85-90 procent kvinnor som höll ordning i vallokalerna. Visserligen kan det stämma att just det var en faktor som bidragit till den ordning och det lugn som präglade valproceduren. Det hindrade inte mig att kommentera det genom att tycka det är olyckligt att männen föredrar att stanna hemma och titta på fotboll istället för att delta och bidra till en så viktig händelse. Att den sneda könsfördelningen i det arbete som utfördes i vallokalerna skulle bero på att män är lata gick inte hem hos alla, men ges det fler tillfällen så kommer dessa kommentarer att levereras när det finns fog för dem. Jag måste erkänna att detta givit mersmak.

Ola Johansson

Centerpartiet

 

 

Georgia on my mind! Till Tblisi

Vem hade trott att jag strax efter hemkomsten från den länge planerade Studieresan till Sydafrika, åter skulle få lov att ge mig ut i världen.

En Riksdagsledamot har mycket att göra och då och då ges det tillfällen att uppleva sådant som går utöver det vanliga. För ett halvår sedan deltog jag i en halvdags utbildning för sådana som kunde tänka sig att någon gång vara valövervakare. Sedan dess har många tillfällen passerat, men för bara någon månad sedan kom en fråga om någon av oss var intresserad att övevaka presidentvalet i Georgien kommande helg. Jag svarade, ja, det kan jag tänka mig och ganska omgående kom beskedet från talmannen: - Du har blivit utsedd!! "Talmannen har tagit beslut om ert deltagande i OSSE, delgationen."

Det betyder att jag ingår i en grupp med 50 personer från de flesta Europeiska parlament för att i grupper om två och två övervaka procedurer och genomförande av presidentvalet i Georgien. Tillsammans med en grekisk kollega, en chaufför och en tolk, ska jag resa runt (troligtvis) i Tblisi´s omgivningar och delta i öppnandet av en vallkokal, besök vid ytterligare 8-10 stycken och sedan delta vid överlämnande av valurnor och räkning. Efteråt ska vi vara eniga om en rapport och till vår hjälp har varje "par" ett batteri med blanketter att fylla i på varje plats vi besöker. Den eniga rapporten ska presenteras vid en presskonferens på måndagen, sedan får vi lov att resa hem. Fredagen och lördagen går åt till förberedelser och förhoppningsvis hinner jag se lite av staden och landet under torsdagen. Själva valdagen blir lång, intensiv och krävande. Något nattsudd blir det inte tal om och sömn får man försöka skaffa sig före och efter.

Nu har jag en "bibba" med information om övervakningen, om landet, valet, situationen för mänskiga rättigheter och demokrati att läsa igenom. Landet som gränsar till Ryssland i norr och Turkiet i söder har en kust mot Svarta Havet. I norr finns utbrytarprovinserna Abschazien och Sydossetien, som man nog hört talas om i nyhetssändningar. För bara fem år sedan var Ryska trupper några mil från Tblisi och det pågick ett krig länderna emellan. Georgien söker närma sig EU och är på god väg att utvecklas till en rättsstat, man har skrivit på de flesta internationella konventioner, men det finns ingen anledning att inte misstänka oroligheter i samband med valet. Fast i en jämförelse med andra tidigare sovjetrepubliker är Georgien bland de bästa.

Som övervakare är man påpassad och själv övervakad. Personlig säkerhet är inget jag oroar mig för. Det jag mest funderar över nu är vilket ansvar jag tagit på mig att bidra till att människors rätt att delta i fria och rättvisa val garanteras i ett land som för bara ett par decennier var en liten del i utkanten av Sovjetunionen. Nu är det en av de före detta Sovjetrepublikerna som har mest att vinna på ett närmande till väst, på fria demokratiska val, politisk stabilitet och som är mitt i maktspelet mellan olika intressen som rör Kaukasus. Berömda Georgier är Josef Stalin och Eduard Sjevardnaze, bara en sån sak..


Väl hemma igen ska jag och de 7 kollegorna från Riksdagen, Helena Bouveng, Kerstin Engle, Ann-Louise Månsson (tjm), Amineh Kakabaveh, Åsa Lindestam, Marie Nordén och Boriana Åberg avlägga varsin rapport till talmannen. Då kan jag också redogöra till andra om mina upplevelser med ett undantag. - Vi får under inga omständigheter rapportera något annat om valet än det den enhälliga rapporten från OSSE, direkt efter valet kommit fram till, som presenteras inför världen på måndagens presskonferens.

Ola Johansson

Stockholm, Borås, Karlstad, Kungsbacka, Kapstaden, Paarl och Tblisi

Jag väljer att skriva några rader på bloggen om veckan som är, den som kommer och de närmaste månaderna. Vi skriver den 16 september. I lördags firades HMK Karl XVI Gustaf 40 år på tronen, med en TV sänd konsert som jag och Kicki blev särskilt inbjudna till. Någon monarkist har jag aldrig varit och kommer nog inte att bli, men vi har ett statsskick som verkar funka och så länge vi har tronföljare som ställer upp och ett folk som verkar gilla det så är jag med. 

I morgon tisdag öppnas Riksdagen och det blir fjärde öppnandet för min del. Nästa gång blir det som omvald ledamot om mitt eget och Centerpartiets mål uppfylls. Nu, precis som de tidigare gångerna kommer jag att bära den sockendräkt från Stafsinge som min mamma sydde på 70-talet, som jag burit på många rikstingståg från 20-årsåldern med CUF och som fortfarande passar. Ursprung är något personligt och att manifestera det som kontrast till Sverigedemokraternas exkluderande inställning känns viktigt för mig. Precis som det var första gången när jag och Abir (född i Irak) bar högtidsdräkter som var våra egna, medan Åkesson bar Sverigedräkt från Skansen.

Efter upprop, kyrkbesök, högtidligt öppnade och konsert på operan så blir det en kort natts sömn innan tåget tar mig till Borås för presentation av Regeringens budgetförslag. Det har i ett par veckor släppts detaljer och på onsdag presenterar Anders Borg helheten för Riksdagen, bara någon timma senare, kl 10 gör jag samma sak på Brygghuset i Borås, med tre andra riksdagsledamöter från Alliansen och lokala företrädare. Det gäller att läsa på snabbt för först kl 8 får vi veta de sista detaljerna.

På torsdagen den 19 börjar Centerpartiets riksstämmor i Karlstad och pågår till söndagen den 22. Klockan 12 är jag där. Över 500 motioner 6 program och två yttranden ska behandlas. Ett av yttrandena handlar om bostadspolitik, tillsammans med 29 motioner från medlemmar. Det visar att jag har varit ganska framgångsrik med att inspirera partikamratena i att väcka bostads-, mark- och planfrågor via motioner och förslag till stämman. Redan på fredagsmorgonen behandlas dessa och på TV ska man kunna följa debatten. Efter det blir det kanske litet lugnare för min del. I vilket fall är det häftigt att vara med och ta del av debatten och den härliga atmosfären som är när Centerpartister samlas. 

Veckan därpå blir väl mer av en "vanlig" riksdagsvecka, med en helg (sista i september) där jag ska hjälpa yngsta dottern att flytta. Sedan en riksdagsvecka till med utskott, voteringar och intressanta möten innan nästa stora händelse inträder.

Fredagen den 5 oktober reser jag, tillsammans med två kollegor till Sydafrika och Western Cape. Där ska vi studera samhällsbyggnad i skuggan av apartheid och på plats höra och se hur bostäder social omsorg, IT-tjänster och infrastruktur bidrar till att förbättra livet för människorna i landet med Afrikas snabbaste tillväxt, där den politiska situationen med en döende Nelson Mandela är oviss. Vi kommer att träffa ministrar och ledare för vårt systerparti Democratic Alliance, besöka kommuner och regioner, se livet i kåkstäder. Vi är i Kapstaden och Paarl till den 13 oktober då vi reser hem. Paarl ligger i Drakensteins kommun där Kungsbacka och Centerpartiet i Halland jobbat tillsammans i samverkansprojekt för att stärka människor i kåkstäder och utveckla demokrati och medborgardialog. Jag var där 2009, tillsammans med bl.a Per Ödman som representant för hemkommunen, vid flera tillfällen har politiker och tjänstemän från Drakenstein varit i Halland och Kungsbacka.

Sist men inte minst vill jag nämna att jag just fått besked av talmannen att jag ska åka med den svenska OSSE-delegationen för att övervaka presidentvalet i Georgien den 28 oktober. Vi är 8 stycken parlamentariker från Sverige som reser till Tblisi 24-29 oktober, för något som känns viktigt, svårt och självklart en oförglömlig upplevelse. Mer om det i senare inlägg.

Ola Johansson

Centerpartiet