Krig eller fred - To my friends in Georgia

I oktober var jag i Tblisi för att övervaka presidentvalet, tillsammans med riksdagskollegor från Sverige och andra länder i OSCE. Att besöka ett så främmande land var en upplevelse och som politiker komma i kontakt med debatten och demokratin i ett land vars politiska tradition och historia är så olik vår är en upplevelse jag alltid kommer att minnas. Så sent som 2008 var det lilla landet Georgien (en tidigare Sovjetrepublik) i krig med Ryssland. Valet hade flera kandidater och samtliga avkrävdes besked om sin hållning till väst och självklart till Ryssland.

Tack vare att jag själv som kommunpolitiker hemma i Kungsbacka varit aktiv i det lilla internationella utbytet, hade jag lärt känna systrarna Bibileishvili och under min vistelse visade de mig staden och berättade om livet, hur de organiserar sig för att stödja utvecklingen för barn med funktionshinder. Jag håller kontakten med dem båda via Facebook och även med vår tolk Tamouna som jobbar med internationella relationer i ett energibolag.



My friend Guna Bibileishvili

Med denna långa inledning som är en parallell med den ororoande utvecklingen i Ukraina, vill jag berätta hur jag på nära håll upplevt ett folks djupa önskan att skapa ett demokratiskt, rättssäkert och öppet samhälle i en stat som kan närma sig EU, söka medlemskap i NATO, utan att stöta sig med sin mäktiga granne i Norr, Ryssland.

Sydossetien och Abchazien, två provinser i Georgien är ännu under rysk kontroll. Valet, som efter vad jag och de andra observatörerna kunde bedöma, var rättvist och fritt från fusk, kunde inte genomföras i hela landet. De Ryska ockupanterna hindrade invånarna där från att lämna området för att delta och några vallokaler öppnade inte i utbrytarprovinserna.

En kandidat, den uttalat pro-ryska, förlorade, medan valet vanns av premiärministerns kandidat. Mycket kan sägas om den politiska kulturen, partiernas organsiering och sättet de möter väljarna. Det tar decennier att bygga upp en fungerande demokrati, men den kan raseras på ett par år. Samma sak är det med freden och stabiliteten i Europa. Jag är orolig över att Georgiernas dröm som manifesterades i det sätt de genomförde valet på aldrig blir verklighet i Ukraina och att vi i värsta fall får se en utveckling där även Georgierna tvingas anpassa sig till Ryssland och åter sluta sig för omvärlden och släcka människors drömmar om frihet.

Jag oroas också över att man menar att Sveriges försvar inte är rustat för konflikter som denna. Jag har läst en del om upptakten inför första världskriget och hur länderna i Europa rustat och byggt upp motsättningar och misstänksamhet mot varann, så att ett krig till slut blev oundvikligt. Upprustning kan aldrig vara vägen till fred.

Ola Johansson
Centerpartiet

Kungsbacka och världen

Förra året antogs en Internationell strategi av Kommunfullmäktige i Kungsbacka.

Följande formulering exemplifierar vad vi vill:
"Att få kommunen att aktivt delta på den internationella arenan och på så sätt verka för ökade förutsättningar för en hållbar fred och demokrati i världen."

Det är stora ord. Mer konkret menar vi:
"Möjligheter för kommuner att ta del av andra kulturer, språk och kunskaper, såväl inom som utanför EU. Möjligheter till att finna gemensamma lösningar på gemensamma problem. Följaktligen är internationaliseringsarbetet betydelsefullt för all verksamhetsutveckling. Internationella kontakter, utbildningsutbyten med utlandet samt praktik i andra länder måste främjas och uppmuntras."

Kort sagt, vi måste utgå från att vi har något att lära av internationellt utbyte. "Är det något man har lärt sig av andra, så är det att man alltid har något att lära av andra." Som kommunalråd ansvarig för internationella frågor måste jag säga att detta arbete inte ägnas den uppmärksamhet som internationella strategin talar om. Vänortsverksamheten kostar 25 000 kronor om året. Denna blygsamma summa talar för sig själv.

En Tjeckisk stad som vi har ett vänortsavtal med önskar utveckla samarbetet med Kungsbacka. Vi konstaterar att vi i detta utbyte har en ambitionsnivå som inte på långa vägar når upp till det intresse andra städer i Europa tillmäter internationellt utbyte och parterskap (Twinning). Vi har flera Nordiska vänorter som Föreningen Norden sköter om. Ett par av dessa borde kunna utvecklas till partners om vi vill. Speciellt de Danska kommuner som efter kommunreformen har en storlek som kan jämföras med vår.

I dagarna reser två av kommunens tjänstemän till Drakenstein inom ramen för ett SIDA-finansierat biståndsprojekt som drivs av ICLD och som Kungsbacka sökt och beviljats 210 000 kronor för att genomföra. De har i uppdrag att baserat på ett aktivt ställningstagande i KSAu, genomföra en förberedelsefas för ett Kommunalt Partnerskap med kommunen i Sydafrika som har 200 000 invånare och ligger någon timmas bilresa utanför Kapstaden. Medel finns för att bekosta resa och uppehälle för en stor delegation om 4- 5 pers, samt ett returbesök av liknande omfattning, men vi skickar alltså bara två. I slutet av april förväntas en grupp från Drakenstein i Sydafrika besöka Kungsbacka och jag hoppas de kan känna sig välkomna hit och att vi är beredda att komma överens om ett fortsatt samarbete.

Jag tycker att vi borde vara stolta över att vi nu är en kommun som med starkt mod och sjävförtroende, i kraft av vår storlek och vårt goda föredöme knyter fler internationella kontakter. Finns viljan verkligen?