Optimism och nöjda kunder hos apoteket Uttern i Tvååker

Jag dristar mig att blogga två gånger idag. Under eftermiddagen besökte jag och Stefan Bengtsson, gruppledare för Centerpartiet i Region Halland, ett av alla de apotek som öppnade i ny regi efter omregleringsreformen.

Det finns många myter som skapats av de som kritiserade reformen. En är att det inte blivit några nya apotek, en annan är att det blivit svårare att få tag på vissa mediciner. Båda bygger på en felaktig föreställning om hur det var innan. Före omregleringen lades små apotek ner och det var det statliga Apoteket AB som bestämde var apoteken skulle ligga, hur stora de skulle vara etc. Sedan omregleringen drivs de vidare, under annan huvudman, eller i samma regi som förut. Det är först efter tre år som de apotek som funnits och som bytt ägare får lov att läggas ner. Om det kommer att ske vet vi inte och sker det är den troliga orsaken brist på personal. Alla som jobbat som farmaceupter förut gör så även idag (om de vill) och möjligen råder det brist på nyutbildade. Att ha erfarenhet av att själv ha arbetat i ett apotek, säger Annika Saxevall, är en stor tillgång för de som startat och tagit över. Många saknar den erfarenhetn och det är oftast de som misslyckats, eller tröttnar. Inte heller förr var det så att alla mediciner fanns överallt, vissa måste beställas och lagerhålls inte. Det är ingen skillnad beroende på vem huvudmannen är. Ett större apotek har ett bredare utbud än ett mindre, självklart. Den sista myten är att det inte tillkommit några nya apotek och speciellt inte ute på landsbygden. Apoteksgruppen, Annika och hennes båda kollegor, som driver apoteken i Tvååker och Veddige kommer att starta ett helt nyt i Fjärås, Kungsbacka efter sommaren och på Region Hallands hemsida kan vi läsa om Kronans droghandel som planerar att öppna på två ställen i Halland, varav ett i Spenshult. Att det råder en viss överetablering i städerna är kanske inte så konstigt. Många prövar och misslyckas, men det påverkar inte servicen nämnvärt, där utbudet redan är stort.
Vi fick med oss några frågor.
- Hur gör Regionen för att ge andra än Apoteket AB möjlighet att leverera till de Vårdcentraler de har som grannar? Kanske genom någon form av ramavtal säger Stefan Bengtsson och lovar följa upp frågan. Idag är det en leverantör som har hela Region Halland. Så behöver det inte vara.

Hur gör vi med mediciner som lämnas in+ Idag kan man komma med bärkassar överbliven medicin från avlidna, eller sådan som av olika anledningar inte förbrukar sin medicin? Oavsett varifrån man fått den kan den lämnas in på vilket apotek som helst. Det måste självklart vara så, men vem ersätter apoteksföretagen för hanteringen? Det kan vara väldigt mycket och inte alls motsvara den volym som säljs.

Kan vi forma ett IT-system, eller en standard som underlättar utbyten av information om mediciner, sjukjournaler etc. utan att kränka den personliga integriteten, samtidigt som vi ger vårdgivare tillgång till den information de behöver i akuta situationer och kan ge dig som patient/kund tillgång till information på ett lättillgängligt sätt om din egen hälso- och sjukdomsstatus?

Slutligen en nationell fråga. Sverige riskerar stå utan medicin, eftersom grannländer som Danmark avregistrerar läkemedlen per automatik om leverantören har svårt att få fram och leverera. Eftersom Sverige inte har en liknande regel så kan läkemedelstillverkaren prioritera leveransen till Danmark och låta Sverige vara utan om de har en begränsad mängd att tillgå, bara för att slippa proceduren att nyregistrera läkemedlet, något som är kostsamt och omständligt. Hur ska vi ändra våra regler så inte vi blir de första står utan medicin på grund av leveranssvårigheter hos tillverkaren?
Ola Johansson
Centerpartiet

Här klipper jag in texten i vårt pressmeddelande:

Lättare att få tag på medicin i Halland efter omregleringen

Ola Johansson och Stefan Bengtsson besöker apoteket Uttern i Tvååker som öppnade för två år sedan, direkt efter omregleringen. Det har gått bra, kunderna är nöjda och nu vill ägarna utveckla verksamheten till fler orter.

Apoteksgruppens 150 apotek drivs av lokala företagare med en gemensam Serviceorganisation. Apoteken i Tvååker och Veddige är två av dessa som ersatt Apoteket AB på dessa orter. Det tredje som öppnas i Fjärås efter sommaren, i anslutning till Vårdcentralen blir det ett nytt apotek där det inte tidigare funnits något.

”Ett apotek var planerat när Vårdcentralen byggdes för 5 år sedan men Apoteket AB valde till slut att inte etablera sig där. Tack vare omregleringen får nu vi möjlighet att etablera oss”, säger Annika Saxevall, en av de tre ägarna. Det nya apoteket kommer att heta ”Bräckan” och får inledningsvis tre anställda. Bygglovet är klart och så snart fastighetsägaren Eksta får klart tillbygget till Vårdcentralen kommer de att slå upp portarna under 2012.

Tillsammans har Apoteksgruppen en serviceorganisation som förhandlar bl.a. priser och stöttar vid t.ex. nyetableringar. Stor frihet, snabba beslut men ändå stöttning och vägledning vad gäller IT, ekonomi o.s.v. Alla apotek måste vara anslutna till ASAB (Apotekens Serviceorganisation AB). Det är därifrån de hämtar ner alla recept vilket gör att man som kund kan lösa ut sitt recept på vilket apotek man vill, oavsett kedja och att priset blir detsamma oavsett vart du väljer att gå.

Omregleringen av Apoteken har ökat tillgängligheten på receptfria mediciner och samtidigt har det inte inneburit sämre service när det gäller de receptbelagda. Den 3 januari konstaterade SR-Ekot att ”Antalet Apotek INTE har ökat sedan omregleringen”. Ingen har förväntat sig eller utlovat att det skulle bli fler, däremot har den med stor säkerhet inneburit att färre apotek försvinner. Tvärt emot vad Socialdemokraterna påstod före valet. Centerpartiet fick rätt och de hade fel.

Frågan vi ställer till Adnan Dibrani och övriga Socialdemokrater i Halland är: - Vill ni fortfarande riva upp beslutet att omreglera apoteken och därmed försämra servicen?

Ola Johansson, Riksdagsledamot, Socialutskottet

Stefan Bengtsson, Regiongruppledare, Vice ordförande i Hälso- och sjukvårdsstyrelsen

SJ SJ Gamle vän

Det var trubadurparet Jeja Sundström och Stefan Demert som sjöng så någon gång på 70-talet, tror det var på vinylplattan "Den siste ornitologen" (var katten tog den vägen?). KD-politikern Annelie Enochsson från Göteborg gick i förr-förra veckan så långt att hon krävde bolagets styrelses avgång, med Ulf Adelsohn i spetsen. Det är möjligen förhastat. SJ:s problem löses inte med huvuden på ett fat, bättre att se över statens ägarroll i bolaget, skapa rimliga avkastningskrav och tillåta ett markandsmässigt agerande som inte innebär att staten missgynnar SJ:s konkurrenter.

Inte utan att man blir lite frustrerad över tågupplevelserna, dock. Vaknade 04.42 för att hinna med Västtrafiks pendel till direkttåget X2000 kl. 06.00 till Stockholm från Göteborg. Frukosten hemma som bestod av en tallrik fil, med banan och flingor intogs 04.50. med hopp om ytterligare en förbeställd frukostbricka på tåget. Nu i skrivandets stund står tåget stilla utanför Skövde, eftersom det en timma tidigare hänt en personolycka här med ett annat tåg. Det är andra gången det händer som jag upplevt. Fruktansvärt tragiskt och det väcker en del obehagliga tankar kring livet och döden. Senast det hände var utanför Katrineholm för någon månad sedan, där någon blev påkörd av det tåg jag själv åkte med. Då stod vi stilla i sammanlagt tre timmar. Vi får se hur det blir här. Det man förvånas över idag är hur det kan komma sig att det inte går att komma förbi olyckståget inne på Skövde C, men det finns kanske en förklaring. Trafikledning är ju inte SJ:s ansvar.

Åter till resans start på Göteborgs C. Den vagn och plats jag var inbokad på fanns med (vagn 1, plats 3) så det var bara att sätta sig och invänta avgång -trodde jag. I stationens högtalarsystem fick jag då höra att det blivit något fel i vagnsnumreringen. Tåget började på vagn två och den vagn jag var inbokad på fanns inte med. Ytterligare ett tågset fanns med vagnsnumren 8 - 12 och efter en stunds palaver, någon minut innan avgång fick vi som var inbokade på den existerande, icke existerande vagnen, reda på att våra platser fanns längst bort i nästa tågset, i vagn tolv. Det blev en Wissman-rusch på ett par hundra meter där jag klev in i närmaste dörren i vagn åtta. Passerade på vägen dit en man på rullstol som hoppades någon skulle hjälpa upp på tåget, eftersom det bara var en minut före avgång. "Ja, det skulle nog ordna sig", trodde han. Väl inne i nästa tågset, blev det till att ta sig bort till tolvan. Där fanns många tomma platser på vägen dit noterade jag, men i vagn tolv var det nästan fullt, men min plats i vagnen var ledig. Visserligen en andra klassvagn, men vad gör det, jag var med och vagnen rullar av station. Jag har en tid att passa klockan 9.00.

Nåväl vagn tolv plats tre. Beskedet jag fick var ju att vagn ett i själva verket var vagn tolv. När tågvärdinnan kom visade det sig att det var fel. Vi som var bokade i vagn 1 skulle sitta i vagn åtta, Förstaklassvagnen i detta tågset. OK, för andra gången tog jag mitt pick och pack och letade upp en y sittplats. För säkerhets skull frågade en medresenär "är det säkert", svar, "ja, ja". Nu kunde man tro att allting ordnat sig, men nej. Vagn åtta var fullsatt, så det blev till att uppsöka en av de halvtomma vagnarna i andra klass längre fram. Här sitter jag nu, två och en halv timma efter dagens första frukost och har precis fått den andra. Gott och efterlängtat.

Tankarna går till tågvärdar och lokförare som fått hantera denna röra, orsakad av bristande planering och misstag längre opp i organisationen. Det kan inte vara lätt att behöva hänvisa passagerare, utan att ha information om vad som gäller, detta samtidigt som tåget skall gå. Det kan inte vara lätt att köra tåg, när det när som helst kan dyka upp någon längs spåret som önskar livet ur sig. Någon har sagt att alla lokförare råkar ut för detta några gånger under sin yrkesbana. Sången från 70-talet, känns aktuellare än någonsin och man undrar vad som hänt på 40 år.

Så det var allt för nu. Egentligen skulle jag skriva om Gällingesonen, supporterpolisen och den tidigare ordföranden i Löftadalens IF, Lars-Rune Bolin, som blivit invald i IFK Göteborgs styrelse. Grattis Lars-Rune!

http://www.ifkgoteborg.se/Nyheter/2011/Mars/Bolin-valdes-in-i-styrelsen/

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Hellre avisning än avvisning - eller frågan som inte får ställas

Just tillbaka efter att ha "deltagit" i den offentliga utfrågningen om vinterberedskapen inom järnvägen som anordnades idag av Trafikutskottet. Citationstecknen har jag satt dit eftersom jag var en av de första som hos ordföranden i utskottet Anders Ygeman (s), begärde ordet. Trots det lät han mig inte ställa frågan som handlade om nedrivna kontaktledningar och ansvar/orsak till det.

Kan konstatera att den debatt som Mp, S och V försökte föra där man anklagar regeringen för att inte satsa tillräckligt med (ekonomiska) resurser inte fick fäste. Inte heller var det speciellt trovärdigt av dem att anklaga ledningarna för Trafikverket, SJ och GreenCargo (Vd-ar och generaldirektör) för att de inte deltog i den operativa övning som genomfördes. "Tur var nog det" var allas kommentar, inklusive utredaren/övningsledaren, Per Unckel.

Vad som framgick var väl snarare att det finns brister i vad som åtgärdats av det som utlovades, både sedan den senaste vintern 09-10 och stränga vintrar längre tillbaks 01-02. Utredarens (Unckels) budskap att det är "viktigt att det säkerställs att de åtgärder som utlovats också genomförs".

Utfrågningen finns att se på SVT-play så jag bryr mig inte om att referera allt. Det skulle ta för lång tid det varade cirka 3 timmar inklusive en kortare paus.

http://svt.se/2.22620/1.2262896/man_har_70_sekunder_pa_sig_att_sopa_en_vaxel

http://svt.se/2.22620/1.2263203/m_inse_att_nagra_tag_kommer_for_sent

http://www.nyhetskanalen.se/1.1939985/2010/12/09/ansvariga_pressas_om_tagkaos

Då vi nu har mera trafik och fler som kör tåg på våra spår blir behovet av intern kommunikation mellan dessa, både de som kör tågen, de som ansvarar för banor och kraft, de som äger stationer och tågdepåer och inte minst den externa kommunikationen till resenärerna behöver förbättras.

Det är tydligt att mycket av det som utlovats INTE utförts och det beror inte bara på att resurser saknas. Facket SEKO framförde flera mycket allvarliga anklagelser framförallt mot Trafikverket för att de inte monterat anordningar som skyddar växlar och för att de anlitar outbildad personal hos underentreprenörer som sköter snöröjningen, att de varit sent ute med anbudsförfrågningar till dessa, etc.

Min fråga gällde det faktum att Trafikverket fått medel genom höjda banavgifter till att bland annat säkerställa kraftförsörjning till tågen - ström. jag har fått veta att kontakledningarna rivs ner därför att många operatörer, däribland SJ och Green Cargo inte har strömavtagare som larmar när de är på väg att slitas ut. Redan någon kilometer efter det att en hack har uppstått på kolslitskenan kan den dra ner en ledning och orsak långa stopp för all trafik. Det var detta som hände i Mjölby när stoppet varade sju timmar och resenärena fick evakueras ut i kylan och snön efter lika lång väntan.

Enligt såväl Vd:n på Green Cargo Mikael Stöhr och vice ordföranden i branschföreningen Tågoperatörerna Lars Yngström är detta ett reellt stort problem som operatörerna själva har ett ansvar för att åtgärda.

Vad är det för mening att det investeras i ny infrastruktur när tågföretagen saboterar denna för att de inte har rätt teknisk utrustning på sina lok? Ett så kallat "Autodrop device" kombinerat med en "KIKA-utrustning", (Kontaktldenings inspektions kamera) monterat vid järnvägsbroar skulle förhindra dessa stopp helt och hållet. Hade ordföranden Anders Ygeman låtit mig ställa frågan hade dessa båda herrar kunnat förklara att ett 20-tal kameror skulle göra stor skillnad.

Nu måste regering och riksdag ställa hårdare krav på operatörerna inklusive de statligt ägda att ta sitt ansvar för infrastrukturen och åtgärda undermåliga lok genast! Detta hoppas jag ändå ha fått framfört till viceordföranden Jan-Evert Rådström efter mötet.

Om vi hade följt råden från vänsteroppositionen med mera pengar och endast till järnväg så skulle säkert inte dessa enkla åtgärder vidtas. Vi hade haft en situation där vägarnas standard och snöröjning skulle få stå tillbaka för att vi skapar en överkapacitet inom järnvägen som vi inte har nytta av. KTH:s forskare Jonas Eliasson var mycket tydlig med att det inte finns något samband mellan mera pengar och förhindrade förseningar. Banavgifterna skulle enligt honom, rätt utformade kunna leda till att underhållet riktades till de åtgärder som förhindrar förseningar.

Låt mig avsluta med ett klokt budskap från Jernhusens Vd, Kerstin Gillsbro (den enda kvinnan i panelen) till oss politiker: "kom gärna och klipp band när vi gör underhållsinvesteringar också".

Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net

Patientsäkerheten, varför ska 3000 dö i onödan

I trafiken har vi en nollvision utgående ifrån att vi idag har 450 döda årligen. Självklart är målet att ingen ska dö eller skadas på grund av egen eller andras oaktsamhet på våra vägar. Inom vården dör det 3000 personer varje år och 100 000 skadas på grund av oaktsamhet eller felbehandling i vården. Här borde nollvisionen gälla om någonstans. Där uppgiften är att rädda liv.