Det var trubadurparet Jeja Sundström och Stefan Demert som sjöng så någon gång på 70-talet, tror det var på vinylplattan "Den siste ornitologen" (var katten tog den vägen?). KD-politikern Annelie Enochsson från Göteborg gick i förr-förra veckan så långt att hon krävde bolagets styrelses avgång, med Ulf Adelsohn i spetsen. Det är möjligen förhastat. SJ:s problem löses inte med huvuden på ett fat, bättre att se över statens ägarroll i bolaget, skapa rimliga avkastningskrav och tillåta ett markandsmässigt agerande som inte innebär att staten missgynnar SJ:s konkurrenter.
Inte utan att man blir lite frustrerad över tågupplevelserna, dock. Vaknade 04.42 för att hinna med Västtrafiks pendel till direkttåget X2000 kl. 06.00 till Stockholm från Göteborg. Frukosten hemma som bestod av en tallrik fil, med banan och flingor intogs 04.50. med hopp om ytterligare en förbeställd frukostbricka på tåget. Nu i skrivandets stund står tåget stilla utanför Skövde, eftersom det en timma tidigare hänt en personolycka här med ett annat tåg. Det är andra gången det händer som jag upplevt. Fruktansvärt tragiskt och det väcker en del obehagliga tankar kring livet och döden. Senast det hände var utanför Katrineholm för någon månad sedan, där någon blev påkörd av det tåg jag själv åkte med. Då stod vi stilla i sammanlagt tre timmar. Vi får se hur det blir här. Det man förvånas över idag är hur det kan komma sig att det inte går att komma förbi olyckståget inne på Skövde C, men det finns kanske en förklaring. Trafikledning är ju inte SJ:s ansvar.
Åter till resans start på Göteborgs C. Den vagn och plats jag var inbokad på fanns med (vagn 1, plats 3) så det var bara att sätta sig och invänta avgång -trodde jag. I stationens högtalarsystem fick jag då höra att det blivit något fel i vagnsnumreringen. Tåget började på vagn två och den vagn jag var inbokad på fanns inte med. Ytterligare ett tågset fanns med vagnsnumren 8 - 12 och efter en stunds palaver, någon minut innan avgång fick vi som var inbokade på den existerande, icke existerande vagnen, reda på att våra platser fanns längst bort i nästa tågset, i vagn tolv. Det blev en Wissman-rusch på ett par hundra meter där jag klev in i närmaste dörren i vagn åtta. Passerade på vägen dit en man på rullstol som hoppades någon skulle hjälpa upp på tåget, eftersom det bara var en minut före avgång. "Ja, det skulle nog ordna sig", trodde han. Väl inne i nästa tågset, blev det till att ta sig bort till tolvan. Där fanns många tomma platser på vägen dit noterade jag, men i vagn tolv var det nästan fullt, men min plats i vagnen var ledig. Visserligen en andra klassvagn, men vad gör det, jag var med och vagnen rullar av station. Jag har en tid att passa klockan 9.00.
Nåväl vagn tolv plats tre. Beskedet jag fick var ju att vagn ett i själva verket var vagn tolv. När tågvärdinnan kom visade det sig att det var fel. Vi som var bokade i vagn 1 skulle sitta i vagn åtta, Förstaklassvagnen i detta tågset. OK, för andra gången tog jag mitt pick och pack och letade upp en y sittplats. För säkerhets skull frågade en medresenär "är det säkert", svar, "ja, ja". Nu kunde man tro att allting ordnat sig, men nej. Vagn åtta var fullsatt, så det blev till att uppsöka en av de halvtomma vagnarna i andra klass längre fram. Här sitter jag nu, två och en halv timma efter dagens första frukost och har precis fått den andra. Gott och efterlängtat.
Tankarna går till tågvärdar och lokförare som fått hantera denna röra, orsakad av bristande planering och misstag längre opp i organisationen. Det kan inte vara lätt att behöva hänvisa passagerare, utan att ha information om vad som gäller, detta samtidigt som tåget skall gå. Det kan inte vara lätt att köra tåg, när det när som helst kan dyka upp någon längs spåret som önskar livet ur sig. Någon har sagt att alla lokförare råkar ut för detta några gånger under sin yrkesbana. Sången från 70-talet, känns aktuellare än någonsin och man undrar vad som hänt på 40 år.
Så det var allt för nu. Egentligen skulle jag skriva om Gällingesonen, supporterpolisen och den tidigare ordföranden i Löftadalens IF, Lars-Rune Bolin, som blivit invald i IFK Göteborgs styrelse. Grattis Lars-Rune!
http://www.ifkgoteborg.se/Nyheter/2011/Mars/Bolin-valdes-in-i-styrelsen/
Läs mer på www.olajohansson.centerpartiet.net
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar