Mycket medial uppmärksamhet riktas på Socialdemokraterna, LO, Stefan Löfvén, det Verkställande Utskottet och olika ledande S-företrädare och deras inställning till valfrihet inom välfärdssektorn och framförallt frågan om vinster i de företag som är verksamma.
Lite i skymundan håller Socialdemokraterna på att slita med olika bostadspolitiska frågor, med energifrågan, med jobbpolitiken och med andra för ett parti som gör anspråk på statsministerposten, helt avgörande områden att ha klockrena ställningstagande inom.
Mina Socialdemokratiska vänner brukar försvara sig med att de är "ett stort parti som rymmer många olika åsikter" och att "allting kommer att klarna efter kongressen". Det är möjligt, men vad händer på vägen dit och vilka konsekvenser kommer det att få efter det att kongressen fattat sitt beslut och viktiga partiföreträdare, kommunpolitiker, fackliga organisationer och riksdagsledamöter tillhör förlorarna, eller känner sig nödsakade att gå till val på en politik de inte känner sig hemma med.
Det slår mig att Socialdemokraterna idag är ett parti som många vill identifiera sig med, men som har svårt att forma en politik som i slutändan kan samla alla. Så fort det ska till att konkretiseras ställs intressen emot varann, pragmatism emot dogmer, höger emot vänster, företagandets intressen ställs emot fackliga, de som står utanför arbets- och bostadsmarknaden emot dem som är inne, o.s.v. Det är därför ledande Socialdemokrater oftare kritiserar den förda politiken och ibland även kritiserar resultatet av den politik de själva fört under tidigare regeringsinnehav än berättar om vad de själva vill göra.
Inte sällan är det Centerpartiet som blir föremålet för denna projicering av de egna interna problemen. Det påminner lite om hur vi brukar beskriva en mobbare som den osäkre men tuffe som för att dra till sig uppmärksamhet och samtidigt försöka dölja sina egna misslyckanden istället hackar på den som är mindre. Sedan är ju storlek någonting relativt. Från att ha varit ett parti med nära 50 % väljarstöd har Socialdemokraterna i stort sett halverats och under de värsta månaderna med Juholt var läget värre än så. Det är mångfalt fler väljare som lämnat Socialdemokraterna under de senaste 30 åren än som lämnat Centerpartiet, men så vill man inte få det att verka. Inget parti har som Socialdemokraterna ett sådant intresse att skada Centerpartiet och även de båda övriga mindre Allianspartierna. Att något av dessa hamnar utanför Riksdagen är i själva verket deras enda chans att komma åt regeringsmakten. Väl där har de att försöka skapa en majoritet tillsammans med något eller några av de partier som nu ägnar all sin kraft och energi åt att själva dra iväg mot allt mer extrema positioner.
"It ain't over till the fat lady sings!"
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar