SAAB dagen efter

I förrgår kom beskedet om konkurs efter månader av ovisshet. Genast skärs politiska pipor i vassen och Socialdemokraten Börje Westlund, representerades Stockholm klagade över dels att Annie Lööf inte var närvarande och utöver det på att Regeringen inte presenterat några åtgärder. En såväl logisk som logistisk omöjlighet att ha ett åtgärdspaket klart när läget är som mest oklart samma dag som konkursen lämnats in och svårt att ha Ministern sittandes väntande i kammaren en hel måndagskväll, medan hon samtidigt måste följa skeendet i Trollhättan och förbereda besöket där dagen efter (läs igår).

Nåväl detta föranledde mig att spontant äntra talarstolen i en debatt i måndags som rörde ett utskott som jag själv inte sitter med i och därmed dra på mig lite av aggressionen från nämnda S-ledamot.

Läget i Trollhättan har varit bekymmersamt en längre tid. Dagens Göteborgs Posten talar om 4000 arbetslösa, och en nivå långt över genomsnittet. 14 % är mycket och en stor utmaning för Arbetsförmedlingen som nu fått ytterligare 1,2 miljoner. Enbart pengar hjälper inte.

Företagsklimatet i landet förbättras stadigt ju längre Alliansen haft regeringsmakten. På de orter där ett fåtal stora företag varit dominerande kanske det behövs mer genomgripande och långsiktiga förändringar som ger effekt först längre fram. Satsningen på RV45 och nya tågförbindelser med stationer i Göta Älvdalen (Bana Väg i Väst) kommer att öka lusten för företag att etablera sig och göra bruk av de lokaler som står tomma och erbjuda arbeten åt de som nu saknar. Ökade pendlingsmöjligheter i regionen gör att den i övrigt välmående fordonsindustrin i Västsverige får tillgång till erfarenhet och kompetens. Det har varit kriser förr och de kommer med all säkerhet att uppstå igen.

Det behövs nya företag som suger upp det kunnande och den industritradition som existerar i Fyrbodalsorådet. Det behövs en kraftsamling med Regionföreträdare, Kommuner, Stat och Högskola, liknande den som vi hade under den förra fordonskrisen 2009. Just Högskolan är ett område där Regeringen har anledning att bli tydligare. Jan Björklund har i olika sammanhang låtit förstå att de mindre Högskolorna har en osäker framtid. Det vore förödande att slå undan benen för dessa nu när vi mer än någonsin behöver ett tätare samarbete mellan forskning, utbildning och näringsliv.

 Ingen har i efterhand kritiserat Maud Olofsson för de åtgärder som vidtogs under den förra fordonskrisen, även om inte heller de stod klara i samma ögonblick som krisen slog till. Det som kännetecknade den då var att den var global. Den här gången är aktörerna globala, men fenomenet lokalt. SAAB har varit illa ute redan under tiden GM ägde företaget. Produktionen har ståt stilla i ett halvår och underleverantörerna har redan dragit ner på personalstyrkan. De som nu står utan jobb omfattas av en inkomstgaranti och får äntligen ut sina innestående löner.

Youngman tycks ha ett oförändrat intresse för SAAB och verkar snarare se möjligheter med att kunna ta över företaget till en lägre kostnad (??) och utan att behöva förhålla sig till tjurnackade GM-direktörer i Detroit. Ljuset i änden på den långa mörka tunneln har inte slocknat. Kanske blir SAAB Kinesiskt trots allt, eller finns det andra biltillverkare som ser chansen att bygga vidare på det som finns?

(Just som jag skriver detta läser jag på www.gp.se en färsk nyhet som säger att Regeringen gått in med en halv miljard och satsar på bland annat fler utbildningsplatser vid högskolan)

Därför är det klokt av Annie Lööf och Hillevi Engström att inte komma med färdiga lösningar, utan först förhöra sig om det dagsaktuella läget, fråga vad som behövs och sedan komma med förslag på vad Regeringen kan bidra med. Det saknas inte beredskap. Regeringen har på senare tid visat ett större intresse och lust att medverka till en bra lösning för SAAB. Men mot världens näst största bilföretag väger även en Svensk Regering lätt. GM ser säkert ett hot mot sina egna bilmärken i ett tekniskt framstående företag som SAAB med långt utvecklade modeller och en liten men trogen kundkrets. Deras hållning är begriplig, men trots det svår att ta till sig. Förhoppningsvis kommer det att visa sig att de mister hela stycket, just för att de gapat efter så mycket.

 Även S-ledningen har förstått att det är läge att hoppa in i debatten. Nu senast med en debattartikel i samma tidning (GP). Hittills har ju deras försök at rädda SAAB varit ganska ogenomtänkta. Först satsningen på RV45 som utlovades, men som inte finansierades fullt ut. Det var Alliansen och Åsa Torstensson (c) som fick se till att det kunde fullföljas. Därefter kom Mona Sahlins tala om att satsa statlig pengar i SAAB, utan att veta vart företaget var på väg och vilka framtidsmöjligheter som fanns. I debatten framförde jag att hon ville ”köpa” företaget. Detta värjer sig nu Sossarna för, men jag kan inte tolka begreppet gå in med pengar på annat sätt än att man vill äga, för det kan ju knappast vara allmosor det handlar om. Sådant stöd är inte tillåtet någonstans i Europa.

Ola Johansson

Centerpartiet

Aktuell debatt om SAAB:s konkurs och Regeringens ansvar

Kära bloggläsare: Ikväll bestämde jag mig sent för att hoppa in som sist anmälde talare i debatten om budget för Näringspolitiken, NU1. Jag bestämde mig sent eftersom jag hörde S-debattörer försöka ta poänger på att det just idag förefaller ha hänt dramatiska saker kring SAAB:s möjligheter att överleva som bilmärke. Isället för att dessa ska löna sig valde jag att ägna hela mitt anförande åt att tala fordonsindustri. Jag fick upp Socialdemokraten Börje Wstlund i repliksskifte och kände att jag kunde ta god hand även om det. Bestäm själva. Inläggen finns att se på Riksdagens webb-tv arkiv strax.

"Jag valde att hoppa in i den här debatten efter Börje Westlunds utläggningar om SAAB. Jag känner att frågor som rör fordonsindustrin triggar mig. Jag har varit verksam i Svensk fordonsindustri i 25 år och den dagen detta värv är över räknar jag med att kunna träda åter i tjänst som säljare och utvecklare av tekniska och systemtjänster till en livskraftig, men alltmer global fordonsindustri som ligger långt framme även miljömässigt, förutsatt att inte politikerna slår undan benen för transporter på hjul i vårt eget land.

När det gäller SAAB så tror jag det är få utanför en mycket trång krets som vet vilka hot som funnits och vilka möjligheter som nu återstår när det gäller att rädda bolaget och arbetstillfällena. Trots Börje Westlunds försök kan vi känna oss helt trygga i att regeringen i samverkan med duktiga regionpolitiker (partikamrater till Börje W) gjort och gör det som är möjligt för att ta tillvara den gnutta hopp som ändå synts i denna långa mörka tunnel.

Vi lider självklart med de anställda och förundras över alla turer, som alltsammans i slutändan stod och föll med ett principbeslut från det mäktiga bilföretaget GM:s ledning. Världens näst största biltillverkare med 4 amerikanska märken 2 europeiska och 2 asiatiska.

Jag erinrar mig hur det var under de år då Sveriges statsminister hette Göran och vars Näringsminister vi glömt namnet på. Frågan var då var den nya europeiska Chevroletmodellen skulle tillverkas. I Trollhättan eller Russelsheim?

Mot löften att satsa på Riksväg 45 och bättre kommunikationer i Göta Älvdalen fick Trollhättefabriken leva vidare. Men det var först sedan Alliansen tillträdde som man insåg att löftena helt och hållet sakande ekonomisk täckning för det utställda löftet. Därför är det ett ödets ironi att vi nu när Bana Väg i Väst i princip är klart ser vad som dessvärre verkar vara slutet på eran SAAB Automobile i Trollhättan.

Vi ser slutet för SAAB, men knappast slutet för fordonsindustrin i Västsverige. Tack vare att vi nu genomfört satsningen på infrastruktur ser vi nu möjlighet för de personer som bor och arbetar i trestad att hitta arbeten och för företag att etablera sig där industritraditionen och arbetskraften finns.

Istället för att klaga på Annie Lööf borde Börje Westlund funder över hans eget partis olika utspel kring SAAB. Att staten skulle gå in och i praktiken köpa bilföretaget utan att veta något om dess framtid och förutsättning att överleva.

Nej herr talman med facit i hand vet vi att det inte hade varit en bra lösning. Därför är det svårt att finna någon trovärdighet i den kritik som S nu passar på att framföra denna dag."

Tystare kring SAAB utan Muller

Jag tror det är en fördel att vara endera Västsvensk eller ha ett bilintresse för att helt och hållet känna engagemang genom alla turerna kring biltillverkaren SAAB Automobile. Själv har jag som arbetat i Svensk bilindustri i 25 år lätt att känna sympati med de människor som bor i Trestadsregionen och direkt, eller indirekt är beroende av bilföretagets existens för sin försörjning. De anställda, ingenjörerna, bilbyggarna och övrig personal har aldrig gett upp hoppet, förefaller det och det är den andan som gett oss klassiska bilmodeller designmässigt och tekniskt som 9-3:an. Som konsultchef hade jag vid några tillfällen förmånen att besöka SAAB i Trollhättan, vårt företag installerade ett system för information och bildiagnos till verkstäder och producerade mycket av serviceinformationen. SAAB:s bilar har alltid legat i framkant tekniskt och haft något så ovanligt som "karaktär" i en bransch som för länge sedan blivit likriktad och enformig.

Det är därför extra ledsamt att höra politikerkollegor och partikamrater uttrycka nästan hatiska yttranden kring bilföretaget och en missunnsamhet gentemot dess existens. Hoppas det blir slut på det nu. Vi behöver bilar, biltillverkning och ingenjörskonst i Sverige. Världen behöver våra kunskaper om säkerhet och miljö. SCANIA och Volvo Trucks har sina huvudkontor och operativa företagsledningar i Sverige. Det är otroligt, med tanke på Sveriges storlek, att två av världens största lastbilstillverkare finns kvar här.

Nu köper två Kinesiska bilföretag 100 % av bolaget och därmed borde Spyker Cars, Victor Muller och Vladimir Antonov vara ute ur bilden för evigt. Skönt tycker nog många och det är väl ett tidens tecken att Kina genom höga representanter i kommunistpartiet äger våra båda stolta biltillverkare, Volvo Personvagnar och SAAB Automobile. Kineserna saknar inte blod på sina händer och det skulle vara uppfriskande om representanter för Sverige kunde tala klarspråk om mänskliga rättigheter i världens största och mäktigaste land.

Kina är ett land som förr eller senare kommer att behöva skapa bättre levnadsvillkor för vanliga människor som sett sina banktillgångar minska för att de statskontrollerade bankerna lånar ut pengar till statliga investeringar till låg ränta. Vars medelklass levnadsstandard inte på långt när kan jämföras med den västerländska och vars folk redan förut krävt demokratiska reformer, slut på korruption och mänskliga rättigheter.

Nu satsas 7 miljarder (knappt två gånger budgetomsultningen i Kungsbacka kommun) kronor på att få igång produktion och utveckling igen i Trollhättan. Det är en fullt fungerande bilfabrik som på några dagar kan startas upp. Det är en konstruktionsavdelning som har flera nya modeller på gång, bland annat en kombiversion av 9-5:an. Maud Olofsson vår förra Näringsminister har sagt många saker som varit klokare än att SAAB istället för bilar borde bygga Vindkraftverk.

Hon och Regeringen förtjänar ändå heder för att de haft is i magen och inte gav efter för trycket att gå in ekonomiskt, vilket den samlade Röd-gröna oppositionen högljutt krävde. Det är nästan lite komiskt att höra Gustaf Fridolin, Mp, klaga över att regeringen ger ett investeringsstöd till en serverhall i Luleå, när de bara för något år sedan kunde tänka sig att lägga det tiodubbla på att köpa en bilfabrik.

Om Kina-försäljningen går i lås, vilket jag hoppas på, kommer det inte att dröja länge förrän försäljningskurvorna pekar uppåt i Sverige. Det är viktigt, men helt avgörande är att det är fler än partitopparna i Kina som har råd att köpa SAAB- och Volvobilar.

Man kan misstänka att det varit Kinesernas önskan hela tiden att slippa Victor Muller och helst så billigt som möjligt. Det verkar som de lyckats ganska bra, även om Muller är en rikare man idag än när han gick in i SAAB. Med Muller borta blir det säkert både tystare och lugnare, men vi lär nog höra mera Pang Da och då.

Ola Johansson
Centerpartiet