SAAB dagen efter

I förrgår kom beskedet om konkurs efter månader av ovisshet. Genast skärs politiska pipor i vassen och Socialdemokraten Börje Westlund, representerades Stockholm klagade över dels att Annie Lööf inte var närvarande och utöver det på att Regeringen inte presenterat några åtgärder. En såväl logisk som logistisk omöjlighet att ha ett åtgärdspaket klart när läget är som mest oklart samma dag som konkursen lämnats in och svårt att ha Ministern sittandes väntande i kammaren en hel måndagskväll, medan hon samtidigt måste följa skeendet i Trollhättan och förbereda besöket där dagen efter (läs igår).

Nåväl detta föranledde mig att spontant äntra talarstolen i en debatt i måndags som rörde ett utskott som jag själv inte sitter med i och därmed dra på mig lite av aggressionen från nämnda S-ledamot.

Läget i Trollhättan har varit bekymmersamt en längre tid. Dagens Göteborgs Posten talar om 4000 arbetslösa, och en nivå långt över genomsnittet. 14 % är mycket och en stor utmaning för Arbetsförmedlingen som nu fått ytterligare 1,2 miljoner. Enbart pengar hjälper inte.

Företagsklimatet i landet förbättras stadigt ju längre Alliansen haft regeringsmakten. På de orter där ett fåtal stora företag varit dominerande kanske det behövs mer genomgripande och långsiktiga förändringar som ger effekt först längre fram. Satsningen på RV45 och nya tågförbindelser med stationer i Göta Älvdalen (Bana Väg i Väst) kommer att öka lusten för företag att etablera sig och göra bruk av de lokaler som står tomma och erbjuda arbeten åt de som nu saknar. Ökade pendlingsmöjligheter i regionen gör att den i övrigt välmående fordonsindustrin i Västsverige får tillgång till erfarenhet och kompetens. Det har varit kriser förr och de kommer med all säkerhet att uppstå igen.

Det behövs nya företag som suger upp det kunnande och den industritradition som existerar i Fyrbodalsorådet. Det behövs en kraftsamling med Regionföreträdare, Kommuner, Stat och Högskola, liknande den som vi hade under den förra fordonskrisen 2009. Just Högskolan är ett område där Regeringen har anledning att bli tydligare. Jan Björklund har i olika sammanhang låtit förstå att de mindre Högskolorna har en osäker framtid. Det vore förödande att slå undan benen för dessa nu när vi mer än någonsin behöver ett tätare samarbete mellan forskning, utbildning och näringsliv.

 Ingen har i efterhand kritiserat Maud Olofsson för de åtgärder som vidtogs under den förra fordonskrisen, även om inte heller de stod klara i samma ögonblick som krisen slog till. Det som kännetecknade den då var att den var global. Den här gången är aktörerna globala, men fenomenet lokalt. SAAB har varit illa ute redan under tiden GM ägde företaget. Produktionen har ståt stilla i ett halvår och underleverantörerna har redan dragit ner på personalstyrkan. De som nu står utan jobb omfattas av en inkomstgaranti och får äntligen ut sina innestående löner.

Youngman tycks ha ett oförändrat intresse för SAAB och verkar snarare se möjligheter med att kunna ta över företaget till en lägre kostnad (??) och utan att behöva förhålla sig till tjurnackade GM-direktörer i Detroit. Ljuset i änden på den långa mörka tunneln har inte slocknat. Kanske blir SAAB Kinesiskt trots allt, eller finns det andra biltillverkare som ser chansen att bygga vidare på det som finns?

(Just som jag skriver detta läser jag på www.gp.se en färsk nyhet som säger att Regeringen gått in med en halv miljard och satsar på bland annat fler utbildningsplatser vid högskolan)

Därför är det klokt av Annie Lööf och Hillevi Engström att inte komma med färdiga lösningar, utan först förhöra sig om det dagsaktuella läget, fråga vad som behövs och sedan komma med förslag på vad Regeringen kan bidra med. Det saknas inte beredskap. Regeringen har på senare tid visat ett större intresse och lust att medverka till en bra lösning för SAAB. Men mot världens näst största bilföretag väger även en Svensk Regering lätt. GM ser säkert ett hot mot sina egna bilmärken i ett tekniskt framstående företag som SAAB med långt utvecklade modeller och en liten men trogen kundkrets. Deras hållning är begriplig, men trots det svår att ta till sig. Förhoppningsvis kommer det att visa sig att de mister hela stycket, just för att de gapat efter så mycket.

 Även S-ledningen har förstått att det är läge att hoppa in i debatten. Nu senast med en debattartikel i samma tidning (GP). Hittills har ju deras försök at rädda SAAB varit ganska ogenomtänkta. Först satsningen på RV45 som utlovades, men som inte finansierades fullt ut. Det var Alliansen och Åsa Torstensson (c) som fick se till att det kunde fullföljas. Därefter kom Mona Sahlins tala om att satsa statlig pengar i SAAB, utan att veta vart företaget var på väg och vilka framtidsmöjligheter som fanns. I debatten framförde jag att hon ville ”köpa” företaget. Detta värjer sig nu Sossarna för, men jag kan inte tolka begreppet gå in med pengar på annat sätt än att man vill äga, för det kan ju knappast vara allmosor det handlar om. Sådant stöd är inte tillåtet någonstans i Europa.

Ola Johansson

Centerpartiet