Att jobba, att skapa jobb och att bara vara jobbig

På bloggar, debattsidor och i högljudda TV-debatter träts det. Vill vi eller vill vi inte ha skattesänkningar? Var i den offentliga sektorn saknas det resurser och var slösas det? De Svenska företagarna, för att inte säga deras organisationer, vad är det för särintressen? Nyheten att Brasilien, ett av världens till ytan största länder har köpt 36 Svenska flygplan väcker indignerade känslor. Det kan väl aldrig vara bra!! Ett så fattigt land. Dom som ska arrangera fotbolls-VM kan väl inte ha råd att köpa krigsmateriel och vad ska dom ha det till? Kunde de inte ha köpt av någon annan, som brukar sälja vapen till vem som helst.

Det händer att Statsministern står i TV-rutan och säger att Sverige, jämfört med de flesta andra länder har en stark och stabil ekonomi. Det kan väl inte stämma, så eländigt som Gustaf Fridolin och Löfvén säger att det är. Se där! Var det inte någon undersökning där den svenska skolan var bland de sämsta. Jasså, var det elevernas kunskaper man mätte! Det ska väl jag som går i skolan, eller jag som förälder inte behöva ta ansvar för?

Så kverulerar vi hit och dit. Allting är alltid någons fel. Någon är det säkert skor sig på min bekostnad. Är det inte fastighetsägaren, eller arbetsgivaren så är det parkeringsvakten, fackpampen eller kommunalrådet.

Valet den 14 september 2014 står inte mellan dem som vill skära ner på välfärden och dem som vill satsa på skola vård och omsorg. Inte heller står det mellan dem som vill ha hög arbetslöshet istället för låg, mellan de som vill ha fortsatt brist på bostäder och dem som vill ha bostäder åt alla.

Det är jobbigt att inse, men jobb kan inte utföras om jobbet inte först skapas. Jobb kan inte skapas om det inte finns någon som efterfrågar att det utförs och någon som kan tänka sig att betala den som utför det. Om inte intäkterna för hyran täcker vad det kostat att bygga huset förblir det en brädhög.

Vi står inför enorma behov av arbeten som behöver utföras. Det saknas kanske bortemot 60 000 bostäder. Enorma utmaningar och det finns inte på kartan att vi misslyckas.

Till att börja med blir vi allt äldre, när vi blir äldre blir vi också sjukare och i mer behov av omsorg, samtidigt som det Gudbevars går att bota allt fler sjukdomar. Det blir mer och mer vi måste lära oss i skolan för att klara oss och misslyckas vi så är det endast för att skolan inte tillfört tillräckliga resurser. Barnen behöver omsorg och pedagogik medan vi är på jobbet, tar vägen förbi gymmet, frisören och ICA.

Innan vi hämtar den trötte telningen såhär dagen före julhelgen, har vi under dagen sett till att skapa arbeten, inte bara åt oss själva, utan kollegor, kunder och underleverantörer, till förskolepersonal och busschaufför, frisören och snabbköpskassörskan, plus några till. Alla i samma sits. Vi har jobb som skapats därför att de efterfrågas, så att någon är beredd att skapa det och ser till så den av oss som utför det får en del av det vi betalat för tjänsten utbetalt i lön.
Tillsammans med det vi alla betalar i kommunalskatt, betalas av jobbskaparen bolagsskatt, arbetsgivaravgifter, moms och andra avgifter in till vår välfärd. Det som sedan återstår räcker till nya gym-maskiner, en ny buss, fler förskoleavdelningar och en ny produktionslinje i fabriken med fler anställda.

 Om vi gör experimentet att höja dessa skatter, både våra egna och företagarens. Vad är det då som får stryka på foten? Jo, det är jobbskapandet, det som ger oss möjlighet att också i framtiden vara solidariska och trygga, trots att vi är fler som blir allt sjukare.

 

God Jul till er alla!

Ola Johansson

Centerpartiet