torsdag 31 maj 2012

Realistiska mål om ekomat utesluter inte närproducrat

När riksdagskollegan Staffan Danielsson når ut på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt med en artikel om det nationella målet om 25 % ekologiskt i den offentliga upphandlingen så finner jag anledning att kommentera det, både som Centerpartistisk riksdagsledamot och kommunföreträdare.

Det ligger mycket i Staffans slutsats att det viktigaste är att skolmaten, maten i äldreomsorgen och övrig offentlig livsmedel är av Svenskt ursprung. Inte bara för att det är viktigt för vår självförsörjning, utan också för det att det utgör en garanti för bra djurskydd, god hälsa och hållbart brukande av åkermarken.

Av det skälet initierade jag som Servicenämndens ordförande och kommunalråd för Centerpartiet i Kungsbacka konkreta åtgärder för att kunna öka inslaget av närproducerat livsmedel, med hänsyn tagen till Lagen om Offentlig Upphandling. Det handlar om att använda sig av Miljöstyrningsrådets rekommendationer som anger hur kommuner kan gå tillväga för att ställ de krav som krävs för att få den svenska standarden och kunna följa upp sina upphandlingar. Det blev en del av den inköpspolicy med tillhörande riktlinjer som antogs av Kommunfullmäktige och som nu tillämpas.

Det andra var att intitiera utredningar som skall leda fram till att en distributionscentral inrättas dit de lokala företagen kan leverera sina varor, oavsett det handlar om livsmedel eller annat som behöver köpas in och distribueras till den kommunala verksamheten.

När det gäller upphandlingen så är ett par prejudicerande domar avkunnats som stödjer de kommuner som velat ställa krav på djurskydd och hälsa. Därför finns det inget som hindrar att Kungsbacka och andra kommuner ställer de krav som ger lokala och svenska odlare och djurhållare ökad konkurrensmöjlighet, genom att specificera kraven på ett bättre anpassat sätt och dela upp inköpen i grupper som åsidosätter de som hellre vill leverera en mix av livsmedel av olika ursprung och kvalité (läs de stora grossisterna, Servera, Menigo, m.fl.).

Utredningen om samdistribution somnade in tillfälligt och har nu såvitt jag förstår återupptagits. Måhända förtjänar det att påminnas att Alliansen var helt överens om och dessutom med stöd av övriga partiet att Kungsbacka ska handla upp distribution av varor, kopplat till vår e-handel och den avtalsmodell vi har, som borde ge lägre kostnader för distribution. Erfarenheter från Halmstad som redan haft detta några år visar att det är lönsamt för kommunen att minska transporterna, klimaturtsläppen och underlätta för småföretag.

Den tredje åtgärden var att införa ett centralt stimulansbidrag om endast 1 miljon kronor, kommuncentralt, att avropa från de verksamheter som köper in livsmedel, till att täcka den merkostnad som uppstår för certifierade ekologiska varor. Högst marginellt och med denna ringa kostnad som (ekologisk) morot har Kungsbacka gått från 0 % ekologiskt till 14 %. Det skall erkännas att det blir ett motstånd i den stund ytterligare medel behöver tillföras från verksamheterna själva. Viljan att sätta av medel från skol-, handikapps-, och äldreverksamhet till livsmedel har varit begränsad. Trots påstötningar har viljan att verka för det kommunala målet från dessa nämnder varit litet. Det kan man kritisera kommunen för, men samtidigt måste man vara nöjd över det arbete som måltider och upphandling gör inom Service i Kungsbacka kommun gör för att "promota" och lära ut kring hälsosam, ekologisk mat.

Mycket kan sägas ytterligare och jag önskar inte polemisera med Staffan, då vi i huvudsak delar åsikt. Det är viktigt att nyansera budskapet genom att tillägga att kloka kommunpolitiker och duktiga och väl utbildade tjänstemän i kommuner och landsting kommer att klara att kombinera det ekologiska målet med närproducerat.

Det bästa får inte bli det godas fiende, Staffan.

Ola Johansson
Centerpartiet

3 kommentarer:

bloggare på icedaniel.se sa...

Jag tycker att ambitionen bör ligger över 25 %. 30 % borde vara minimum.

Staffan Danielsson sa...

Bra skrivet, Ola, min poäng är att först ställa upp krav på gott djurskydd, därefter kan man kräva 10 eller 50 eller mer procents eko. Samt att huvudfokus nu måste riktas mot det vanliga miljövänliga jordbruket som backat så starkt. Men fortsatt stöd och fokus även på eko, så klart. Och får man inte kräva bra djurskydd i upphandling, som en del har hävdat, då har ju eko varit den kanske enda vägen ibland.

Annika sa...

Inköp av importerade råvaror producerade med lägre krav på djuromsorg och miljö må vara ett problem. Däremot har jag svårt att se varför en hög eko-målsättning skulle bidra till problemet.

Jag arbetar själv med inköp och matplanering av ekologisk mat. Den fördyring som blir med att köpa in en viss andel ekologisk i Staffans exempel, förmodar jag bygger på antagandet att man byter ut konventionella råvaror med motsvarande ekologiska alternativ? Ekokockar som jag arbetar inte på det sättet.

Jag tycker dock att man borde satsa på bättre mat, även om det blir lite dyrare. Det får vi tillbaka i friskare medborgare, minskade sjukvårdskostnader och ökad produktion, bättre resultat i skolan mm. Vi har aldrig lagt så lite av vår budget på mat som vi gör idag. Bra mat ska ses som en investering, inte enbart som en kostnad.


Det bör även nämnas att det finns skolor som idag på ett mycket framgångsrikt sätt jobbar med ekofokus utan att öka sina kostnader. Istället för att köpa in dyra hel eller halvfabrikat (som ofta är just dom råvarorna som dessutom ofta inte ens finns som svenska alternativ, exempelvis fiskpinnar), lagar dom mat från grunden och tar tillvara på allt. Gårdagens bröd blir krutonger till dagens fisksoppa gjord med hemgjord fond från skrov från tidigare fiskrätt, dom har mer vegetariskt på menyn och väljer råvaror efter säsong. Bonusen blir att våra barn och äldre får både godare och hälsosammare mat och att barnen lär sig äta och uppskatta smakerna av riktig mat innan dom fastnat i pulvermosträsket.

Konventionell matproduktion har blivit en industri där djur far illa och där frukt och grönt besprutas med diverse bekämpningsmedel och antimögelmedel som vi får i oss med maten. Att välja eko är att ta ställnig för schysst producerad mat. Det finns givetvis råvaror som saknar eko-märkning som är utmärkta, obesprutade och från glada djur mm. Finns massor av trevliga gårdar och bönder man kan köpa bra råvaror av om man har möjlighet, tid och kunskap att göra den sållningen själv. Har man inte det, utan köper sina råvaror via grossister och mellanhänder, anser jag att följande rangprdning bör tillämpas. 1 Svenskt miljöcertifierat, 2 Importerat miljöcertifierat och/eller Fair trade, 3 Svenskt icke certifierat, 4 importerat icke certifierat. Enbart en svensk etikett är däremot inte en garant för schysst mat! Vi i Sverige klappar oss gärna själva på axeln och pratar om våra regelverk och höga krav, tills nästa grisskandal.

Det må så hända att vi på många sätt och vis är bättre än andra länder, men det betyder inte att svensk konventionell matproduktion är tillräckligt bra. Att nöja sig med att maten är svensk, innebär att de ekologiska matproducenterna, som är dem som verkligen försöker göra skillnad trängs undan ännu mer. Det finns goda anledningar till att vissa produkter får märkas med KRAV, demeter, EU-blomman mm och att dessa produkter kostar mer.

Att köpa in en viss andel eko-råvaror behöver absolut inte betyda att man kompenserar med att köpa in billig importerad mat producerad på sämre villkor än de svenska. Tvärtom, genom att öka kunskapen och medvetenheten kring ekologi, kost och hälsa, bygger vi upp en sund helhetssyn kring mat som inte bara handlar om vad olika råvaror kostar.

Om vi importerar ekologisk där det saknas svenska eko-alternativ, kanske fler svenska bönder förstår att dom skall ställa om. Detta för att främja en giftfri miljö, god djuromsorg och klimatet, är det ett ekologiskt kretsloppstänk som gäller med obesprutade grödor, klimatsmart kött från djur som fått beta naturligt, växelbruk, en sund hantering av gödsel mm för att minska påverkan på våra sjöar och hav mm.