När detta publiceras är det 522:a inlägget från denna adress och för den minnesgode läsaren fanns det ytterligare ett par år av frekvent bloggskrivande på den numera avsomnade "Spraybloggen". Det gläder och inspirerar enormt att det finns människor som läser och uppmärksammar det som skrivs här.
Nu senast var det krönikören och den tidigare utrikeskorren och kvällstidningschefen Bengt Hansson som läst och drar slutsatsen om mig att "det är synd att han inte blev Kungsbacka trogen" och att jag "blommat upp sedan (han) kom till Riksdagen". Ytterst hedrande och ett erkännande som det är säkrast att slicka i sig genast. Antingen är det som han skriver, att jag gör mig bättre på behörigt avstånd från hemkommunen i Rikspolitiken, eller är det så att Hansson på senare tid har bildat sig en egen uppfattning om mig, opåverkad av vad andra tyckt före honom. Det är ju inte obekant att min första tid i stadshuset var tuff. Inte minst var det mina företrädares gamla kompisar som fällde många kritiska kommentarer, en och annan passerade säkert Hanssons penna mer eller mindre omedvetet. Jag brukar inte spara tidningsklipp, men mycket av detta finns kvar i en svart pärm. Det är riktigt att man blir mer erfaren och bättre på mycket genom hela livet. Att äntligen blomma ut som nybliven 50-plusare efter en politisk karriär som varat i 35 år är efterlängtat, minst sagt.
Mina egna inhopp i lokalpolitiken görs nu utifrån en rätt att vara frispråkig. Det i kombination med en uppriktig frustration över att politiska initiativ i Kungsbacka tenderar att hamna lågt på listan över prioriteringar när arbete ska ledas i förvaltningar och kommunledning, gjorde att jag framförde kritik, lagom till det årligen återkommande eventet kvalitetsmässan. Just den här gången skulle Kungsbackas ansträngningar att utses till kvalitetskommun belönas. Själv tycker jag att tajmingen blev ganska bra, även om det finns de som vidhåller motsatsen.
Gjort är gjort och mitt tilltag föranledde Kommunstyrelsens ordförande att efter ett års tystnad skriva några rader på sin blogg, med namnet "Per, om Kungsbaka politik och annat" (fint namn) och beklaga mitt tilltag. Det gjorde han rätt i och är det något jag ångrar så är det att politikerkollegorna i Alliansen tagit illa vid sig. Det är inte primärt mot dem jag riktar udden. Snarare är det en uppmaning till dem att tydligare ta det ansvar som det innebär att ha den politiska makten. Många är det nu som drar en lättnadens suck över att denna prisjakt nu givit resultat och man istället kan börja jobba med det viktiga arbetet att utveckla kommunen och rikta kraften utåt och inte inåt. Även om de personer som jobbar med näringslivsfrågor i kommunen är framgångsrika, så skulle mer kunna åstadkommas med en attityd till näringslivet som det anstår en Alliansstyrd kommun. Det är också beklagligt att just samhällsbyggnaden, mark- och planfrågor, är den del av kommunstyrelsens förvaltning som haft flest vakanser under längst tid, när det är just det som behövs när befolkningstrycket och därmed bostadsbristen fortsätter pocka.
Göteborgsposten har i en artikelserie under mellandagarna valt att skriva om Svensk livsmedelsproduktion och där uppmärksammat några av min vänner, Pehr Hansson från Svesgård i Älvsåker och Gun och Martin Ragnarsson i Kärragärde, Tvååker. De båda lantbruken är fina representanter för det moderna lantbruket. Den ene driver mjölkproduktion konventionellt, automatiserat, men med mycket god djuromsorg, de andra föder upp Kravgrisar för slakt, självklart följande de regler som följer av att man certifierat sig med en miljömärkning. Tyvärr har Göteborgsposten valt att inte publicera denna artkelserie på sin hemsida och vad värre är lösenordsskydda en hel del av det övriga materialet.
Jag har själv varit synnerligen pådrivande för att öka andelen certifierat ekologiskt i Kungsbackas mathållning. Från nästan ingenting är kommunen nu uppe i 12 %, tack vare ett centralt extra anslag. Men målet som omfattar hela kommunen var 25 %. Här konstaterar kommunen i sin årsredovisning över 2010 att det återstår en bit, men säger inget om hur det ska gå till att komma dit. Även här saknas det ledarskap. Sättet att nå målet är att handla upp i enlighet med vad kommunfullmäktige bestämt och se till att de som beställer livsmedel till sin verksamhet (skola, barnomsorg och äldreomsorg) betalar för sig. Resten, 75 %, kommer förhoppningsvis från inhemsk Svensk konventionell produktion. Från gårdar som Pehrs och det är inte det sämsta. Tvärtom är även den överlägsen det mesta i en internationell jämförelse. Ändå importeras hälften av all mat som konsumeras i Sverige. Det gör att vi tillsammans med Norge är de länder som har den lägsta självförsörjningsgraden i Europa.
Den samdistributionscentral jag kritiserade den politiska ledningen och de högsta tjänstemännen i Kungsbacka för att förhala skulle kunna bidra till att väsentligen öka andelen närproducerade livsmedel som används i Kungsbacka och samtidigt mer än halvera transporterna. Dubbla miljövinster således. Så ge mig nu ett Nyårslöfte, Per Ödman. Se till att gamla utredningar som initierades av oss i Centerpartiet och som samtliga partier ställde sig bakom, dammas av och att politiska beslut genomförs. Jag vill nu se en distributionscentral i Kungsbacka innan årets slut.
Ola Johansson
Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar