Inte läge att vara nostalgiska om kärnkraften

Folkpartisterna Nina Larsson, Johan Pehrson och Eva Flyborg vill se en blocköverskridande uppgörelse om energipolitiken och väljer inte oväntat ut Socialdemokraterna som föremål för förhandlingsinviten. Inte förvånade, de båda partierna kamperade ihop under Linje 2 kampanjen inför folkomröstningen. Det var en tid när S hade nära nog egen majoritet i Riksdagen. För att säkra kärnkraftens fortlevande, trots osäkerheten efter Harrisburg, var de beredda att gå i säng med vilka som helst, utom Centerpartiet och Vänsterpartiet. Det blev Folkpartiet. Vi ska komma ihåg att detta var på den tiden Miljöpartiet inte existerade och efter två Fälldinregeringar och en kort sejour av Fp-minoritetsregering var samarbete mellan de borgerliga uteslutet. Vi kan konstatera att segern för Linje 2 i folkomröstningen inte ledde till de stabila villkor som nu efterfrågas. Tvärtom blev det en osäkerhet, både när det gäller kärnkraftens framtid och utbyggnaden av alternativa energikällor. 30 förlorade år! Det finns ingen anledning att vara nostalgisk. Socialdemokraterna är en spillra jämfört med då och var de står i energipolitiken är omöjligt att förutse, speciellt idag. Att få dem att komma till skott i kärnkraftsfrågan skulle sannolikt vara mer än det sargade partiet klarar. Om de tre Folkpartisterna menar allvar och verkligen önskar en bredare majoritet i Sveriges Riksdag som håller, vilket Gud förbjude, även efter ett maktskifte, borde ju också Miljöpartiet ges möjlighet att vara med och förhandla. Var de står i energipolitiken är ju bättre känt. Det hade varit en styrka att få dem med på den uppgörelse om energi- och klimatpolitiken som äntligen fått till resultat att vi nu håller på att göra oss kvitt fossil eloroduktion, kärnkraftsberoende, bygga ut vind-, vatten- och solkraft, samtidigt som fordonsflottan ställs om till att även den bli fossiloberoende. Istället för nostalgiska drömmar borde de som en lojal Allianspartner stå bakom energiöverendkommelsen, vårda och tala väl om den och inte underblåsa en fortsatt osäkerhet och ett önsketänkande hos kärnkraftsindustrin. Att som Alliansparti öppet kritisera den egna ministern är (för att uttrycka sig drastiskt) ofint. Hur hade det sett ut om vi Centerpartister sedan den nya Skollagen verkat något år, gått ut och kritiserat Jan Björklund för att han inte vill bjuda in Socialdemokraterna till samtal i syfte att skriva om den? Jag bara undrar. Ola Johansson Centerpartiet - Posted using BlogPress from my iPhone